publicerad: 2008
TRON trω4n, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r. l. m.; best. -en (Ekeblad Bref 1: 342 (1654) osv.) ((†) = HusgKamRSthm 1651–53, Kassa s. 69, UrFinlH 124 (1809), tronn HovförtärSthm 1693 A, s. 1948); pl. -er (Liturg. 43 a (1576) osv.) ((†) -ar Dahlstierna (SVS) 112 (1698)). Anm. Ordet anträffas i ä. tid ngn gg i den lat. pl.-formen throni. Kol. 1: 16 (NT 1526).
Ordformer
(förr äv. th-, -oo-, -hn)
Etymologi
[fsv. tron, m.; jfr fd. thron; av mlt. trōn (motsv. mnl. troon, mht. trōn), dels av ffr. t(h)rone (av lat. thronus), dels direkt av lat. thronus, tron, av gr. ϑρόνος, stol, upphöjt säte. — Jfr DETRONISERA, RETRONISERA, TRONA, v.]
1) upphöjt högsäte, i sht avsett för person av högsta rang (särsk. regent l. monark o. d.); särsk. om praktfullt utformad, utsmyckad l. ornerad (karm)stol vanl. använd vid audiens l. kröning o. d.; förr äv. om katafalk (jfr PARAD-TRON). Syr. 1: 8 (öv. 1536). När hennes majestät drånningen afflade seig kronon och scäpteren och steeg neer aff tronen (osv.). Ekeblad Bref 1: 342 (1654; rättat efter hskr.). Då Hennes Högt Sahl: Kongl. Maÿ:tz Dråttningens lÿk bars ifrån det Rummet der Hennes högt Sal. Maÿ:t war bÿsatt och sattes på Troon. HovförtärSthm 1693 A, s. 1820. Främst uti (Riks)-Salen står Konungens Thron, deruppå Konungen kommer at sittia. RO 1723, § 12. Öfver Thron hvilar en himmel af rödt sammet. UrFinlH 124 (1809). Gamla rådsherrar .. (i Rom) suto på ett slags thron i den öppna dörren af sina hus; borgarne gingo till dem och begärde råd. Geijer I. 2: 169 (1836). Den katolska kyrkan hade haft rader af fasta korstolar för de i mässan deltagande prästerna samt en tron eller stol för biskopen. 2SvKulturb. 5–6: 86 (1936). — jfr BISKOPS-, BLOMSTER-, EBEN-, EBENHOLTS-, FÄDERNE-, HERTIG-, IS-, KEJSAR-, KONUNGA-, PÅFÅGEL-, PÅVE-, SAMMETS-, SILVER-TRON m. fl.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1.
a) ss. symbol för kunglig ställning l. värdighet l. makt; i sht med inbegrepp av utövande av regeringsmakt o. d.; äv. (numera bl. tillf.) om regenten l. regeringsmakten o. d. betraktad ss. institution (jfr b). Messenius Sign. 1 (1612). Alle dee som Skydd fått under Swänska Lagen / De wänte på sin Troon een Konung och een Karl. Dahlstierna (SVS) 66 (1698). Den förste Vasakonungen .. uppreste sin tron på spillrorna af unionskonungen Christians. Oscar II 3: 283 (1889). Storpolitiken lockade, och den som spelade frestarens roll .. var Frankrikes konung utan tron, Henrik IV. Grimberg VärldH 9: 435 (1940). — jfr DUBBEL-, HÄRSKAR-, NÅDE-TRON. — särsk. i bildl. uttr. åsyftande maktinnehav, rätt att regera o. d.
α') i sådana uttr. som bestiga (l. träda på) l. inneha tronen, komma till l. inneha regeringsmakten, besitta tronen, se BESITTA 3 a, sitta på tronen, se SITTA 1 c β. (Pygmalion) hade .. wäl sedt, sedan han kom til Thronen, uti dem som honom betiente, så många och stora förstälningar samt otrohet .. at han nu ansåg menniskior .. såsom de der wore förklädde. Ehrenadler Tel. 98 (1723). Ey må någon af Rijksens Arfherrar träda på Thronen, innan han sine ett och Tiugu åhr upfylt. Abrahamsson 87 (1726). Farao sade till Josef .. allenast däri att jag innehar tronen vill jag vara förmer än du. 1Mos. 41: 40 (öv. 1893).
β') i sådana uttr. som sätta ngn på tronen l. avstöta ngn från tronen, ge resp. frånta ngn regeringsmakten, höja ngn på tronen, se HÖJA 2 a γ α', nedstörta ngn från (förr äv. av) tronen, se NED-STÖRTA IV 1 a slutet, störta ngn från tronen, se STÖRTA II 2 b α. At medh spått och neesa blifwa aff then Konglige Thron affstödt. Girs G1 82 (c. 1630). Hur hålla landets herrar hus, Som sätta barn på tronen? CVAStrandberg 1: 145 (1854).
b) [i metonymisk anv. av a] (numera bl. tillf.) om stat, i sht monarki; vanl. i sg. best.; särsk. i uttr. tron(en) och altare(t), se ALTARE 2 b β; äv. om regent; jfr a. Nordenflycht (SVS) 3: 561 (1754). Att kongl. kollegierna måste gå till tronen med en allvarlig remonstration om bergslagens oundvikliga undergång. Chydenius 328 (1777). Undersåten .. får aldrig i någon belägenhet glömma, hvad han är skyldig thronen och lagarne. Wallin 1Pred. 1: 156 (c. 1830). Vi hafve sett, huru föga rådet kunde häfda sin myndighet emot drottningen; endast genom att stödja sig på ständerna ägde det kraft mot thronen. Malmström Hist. 1: 195 (1855). I närvarande stund, då genljudet av sammanstörtande troner fyller Europa. Lampén NärFjärr. 1 (1919). Det är väl ämbetets pondus som verkar avskräckande, antar jag. Den upphöjda ställningen, makten, ansvaret, närheten till tronen. Balderson StatsrTid. 194 (1980).
c) [med anslutning till 1] i sht i religiöst spr., om Guds l. gudoms tron; numera i sht ss. symbol för Guds l. Jesus l. gudoms o. d. upphöjdhet l. makt (jfr 3). The Götha Konungar som vthi sitt Fosterland wistades, sworo om sina Gudhars Thron och säthe. Tempeus Messenius 61 (1612). (Jag) tacksäger .. Tig, min Gunstige Gud: leggande mig och mitt ringa pund .. neder för Tin Majestetiska Thron. Swedberg Gr. 152 (1722). Det andeliga riket förstördes, och mörksens Furste uppreste på jorden sin thron. Hagberg Pred. 2: 28 (1815). Om en liten tid står jag inför tronen i Himmelen. Jag vill bara varna dig innan jag dör. Nilson MessTräb. 152 (1990). — jfr ALLMAKTS-, AVGRUNDS-, DOMAR-, GUDA-, HIMMELS-, NÅDE-TRON.
d) i fråga om status l. rang o. d. Stiernhielm Parn. 2: 6 (1651, 1668). Herr Leopold sjelf satt imedlertid ännu temligen trygg på sin akademiska thron. Sturzen-Becker SvSkönl. 40 (1845). Platsen såsom bibliotekarie i Mussion (i Alexandria) ansågs .. såsom en tron i den vetenskapliga världen. VLitt. 1: 247 (1902). Den snabba och tekniska (fotbolls)tjejen .. är fortfarande, 17 år efter landslagsdebuten, ensam på tronen. GbgP 8 ⁄ 8 2004, s. 36. — jfr DIKTAR-, SKALDE-, SÅNGAR-TRON.
3) [med motsvarigheter i t., eng., fr.; utvecklat ur 1 l. 2 c] andeväsen som bär (l. utgör) Guds tron o. därigm symboliserar Guds upphöjdhet o. gudomliga rättvisa, tronängel; vanl. i pl. Kol. 1: 16 (Bib. 1541). Therföre wij med alla änglar oc öffueränglar mz throner oc herskap, och mz alla himmelska härskarar, siunge tinne ähros loff song vthan ända. Liturg. 43 a (1576). Du, en af himlens Throner, eller kanske / Den främste sjelf, och lik en Förstars Förste! JGOxenstierna 4: 397 (1815). Serafernas, kerubernas och tronernas körer äro Gud närmast. Rydberg Magi 7 (1865). Tronerna äro speglar af det gudomliga medvetandet i dess fullhet .. och äro därför de andar, genom hvilka Gud utför sina domar. Lidforss Dante II. 3: 135 (1902).
Ssgr (i allm. till 2 a): TRON-ANSPRÅK~02 l. ~20. anspråk på (innehav av) tron (o. regeringsmakt). 2SAH 38: 48 (1863). —
-ARVINGE~020, äv. ~200. arvinge till (regent på) tron (jfr -följare); vanl. om furstlig (o. förstfödd) bröstarvinge till monark o. d. (jfr kron-prins, kron-prinsessa 2); äv. i oeg. anv., om tilltänkt efterträdare till ngn (i ett ämbete l. en befattning o. d.). PT 1791, nr 72, s. 3. Norden (är) icke blott räddat men tryggad genom födelsen af tronarfvingen. AnderssonBrevväxl. 1: 172 (1853). Många såg .. (T. Nilsson) som Per Albin Hanssons självskrivne tronarvinge men istället blev det Tage Erlander som .. tog över posten. SvD 16 ⁄ 12 1997, s. 21. —
-AVSÄGELSE. avsägelse av tron (o. regeringsmakt), abdikation. Crusenstolpe Mor. 1: 252 (1840). Drottning Kristinas formella tronavsägelse ägde rum inför de .. församlade ständerna. SvFolket 4: 56 (1939). —
-BESTIGNING. bestigning av tron; i sht om enskilt trontillträde. Lindfors (1824). Alltsedan tronbestigningen har Eders Majestät i nåder förklarat sig vara Svenska Slöjdföreningens höge beskyddare. Form 1948, s. 102.
Ssg: tronbestignings-dag. jfr dag I 3. Strinnholm Hist. 4: 530 (1852). Man var mycket rädd att något skulle hända på sultanens tronbestigningsdag den 1 september. Martin Sett 20 (1933). —
-DOCKA. (†) nedsättande, om furstlig person som anses vara redskap (för ngns vilja), furstlig marionett (se d. o. 2); jfr docka, sbst.1 4 c. Afzelius Sag. XI. 2: 249 (cit. fr. c. 1719). I Tessins föreställningssätt var throndockan (dvs. Ulrika Eleonora d. y.) i alla fall .. hufvudpersonen. Crusenstolpe Tess. 5: 17 (1849). —
-FALL. (numera bl. mera tillf.) fall (se d. o. II 8) från tron. Rosenstein PVetA 1789, s. 155. Den 13 Mars 1809 var ej Gustaf (IV) Adolf mera konung. Intet blod flöt, inga förföljelser öfvades vid detta thronfall. Geijer I. 2: 268 (1844). —
-FÖLJARE. person som (gm börd l. val) är tilltänkt ss. efterträdare till (regent på) tron; äv. oeg., om tilltänkt efterträdare till ngn (i ett ämbete l. en ställning o. d.); jfr -arvinge, -följerska. Celsius G1 2: 179 (1753). Så länge Adolf Fredrik var tronföljare, var han universitetets kansler, en funktion som naturligtvis upphörde, då han 1751 blev regerande konung. 3SAH LXII. 2: 55 (1951). (Han) har alla förutsättningar att bli Miro Zalars tronföljare i svenskt stavhopp. DN 26 ⁄ 8 1987, Runt stan (Skärholmen) s. 28.
Ssgr: tronföljar-, äv. tronföljare-par. tronföljare med gemål. Nu visade sig .. en kall likgiltighet i thronföljareparets inbördes förhållande. Crusenstolpe Mor. 1: 218 (1840).
-rätt. (†) tronföljdsrätt. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 255 (1810). Hertigen bör mista tronföljarerätten. Sparre Findl. 233 (1835).
-val. (numera bl. i skildring av ä. förh.) val av tronföljare. Märkeligt är att i Sverige behöfver man till ett Thronföljareval tre à fyra veckor, och till bestämmande af rymden å Bränvinspannor åtgår lika många månader. BrinkmArch. 2: 380 (1812). —
-FÖLJD. ordning (med hänsyn till tilltänkt efterträdares börd l. ålder l. kön o. d.) enl. vilken regentskap övergår till ny innehavare, succession (se d. o. 2); äv. om befintlighet av efterträdare (enl. sådan ordning) som kan överta regentskap; jfr arv-följd (slutet), arvs-följd a. Fast Konunga-wäldet tilförene war inskränkt, war likwäl Thron-fölgden stadig och fast. Lagerbring 1Hist. 2: 2 (1773). Sverre .. är nummer tre i den norska tronföljden efter sin far och sin äldre syster, Ingrid Alexandra. Expressen 4 ⁄ 2 2006, s. 14.
Ssgr: tronföljds-fråga. jfr fråga, sbst. 3; vanl. i sg. best. 3SAH 3: 133 (1888). När Kristina valde celibatet ställdes hon inför ett brännande politiskt problem: tronföljdsfrågan. 3SAH LV. 1: 9 (1944).
-krig. (i sht förr) krig (utlöst av tvist mellan tronpretendenter) om tronföljd; jfr arvföljds-, successions-krig. 3SAH 6: 37 (1891).
-lag. (om utländska förh.) lag (se lag, sbst.1 1) som fastställer tronföljden. År 1315 antogs af skotska parlamentet en tronföljdslag för riket, enligt hvilken kronan efter utslocknandet af .. (R. Bruces) manlige arfvingar skulle tillfalla hans dotter. 2NF 4: 318 (1905).
-ordning. ordning för tronföljd, successionsordning. Då .. (tronarvingen) ansåg sina rättigheter hotade genom den nya tronföljdsordningen, anställde han ett uppror. Boëthius HistLäsn. 2: 187 (1898).
-FÖLJERSKA. kvinnlig tronföljare (jfr kron-prinsessa 2); äv. oeg., om tilltänkt kvinnlig efterträdare till ngn (i ett ämbete l. en befattning o. d.). Tronföljerskan (i Monaco), prinsessan Charlotte. Upsala 19 ⁄ 1 1929, s. 5. (Trots EM-platsen) är Maria Akraka inte ens bäst i Stockholm på 800 meter .. Det är tronföljerskan Malin Ewerlöf. Expressen 6 ⁄ 8 1998, s. 42. —
(1) -HIMMEL. tygstycke som (ss. utsmyckning) draperas l. fästs som tak över tron, baldakin (se d. o. 2); äv. i oeg. anv., om ngt med liknande funktion l. utseende; jfr himmel 6 b. Möller 1: 310 (1745). Hvad brudpällen .. angår .. utgöres den af ett slags tronhimmel, som bäres öfver brudparet. 2NF 32: 375 (1921). Textilkonservator Eva Vahlne avslöjade allt om tronhimlen under vilken kungar suttit sen Adolf Fredriks kröning 1751. Expressen 13 ⁄ 2 2000, s. 38. jfr purpur-tronhimmel. —
-INKRÄKTARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som olagligen l. egenmäktigt inkräktade på (o. tillskansade sig) tron (o. regeringsmakt), usurpator; jfr inkräktare 2. Än hurrar man sig hes vid throninkräktarns stod; / Revolutionen knappt har åter tändt sin fackla, / Förr’n man ej kan få nog af jemnlikhet och blod. BEMalmström 6: 282 (c. 1850). —
(2 a, c) -INNEHAVARE. jfr innehavare a. HT 1918, s. 201 (1809). (Ängeln) Metatron .. är den andre troninnehavaren, som inför himlariket representerar gudomen. KyrkohÅ 1927, s. 11. —
-KANDIDAT. (förr) kandidat (se d. o. 1) till (innehav av) tron; särsk. vid val av ny regent. PT 1791, nr 5, s. 1. En uppsvensk tronkandidat, Ragvald .. blev dräpt på sin ”eriksgata” av västgötarna. TurÅ 1942, s. 22. —
-KANDIDATUR. (förr) jfr kandidatur 1 o. -kandidat. Tegnér Armfelt 3: 230 (1887). I en särklass som spion stod den illa beryktade Grevesmöhlen, som vid valriksdagen i Örebro 1810 verkat för Karl Johans tronkandidatur. Staf PolisvSthm 332 (1950). —
-KRÄVARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) person med anspråk på (innehav av) tron; jfr -pretendent. Rydberg 2: 305 (c. 1875). Lagmansdomen (har) ostridigt varit den rättshandling, genom vilken en tronkrävare i Västergötland blivit upphöjd till konung. HT 1937, s. 237. —
-LEDIGHET~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) tillstånd l. förhållande under vilket tron (i egenskap av ämbete) är ledig l. obesatt; jfr ledighet 6. 2RARP 14: Bil. 43 (1743). Vid notoriskt affall (från den evangeliska läran) inträder ipso jure tronledighet och tronföljaren har att såsom vid dödsfall öfvertaga kronan. Reuterskiöld Grundlag. 6 (1924). —
(1) -PALL. (förr) (fot)pall till tron; jfr taburett 2 a. Atterbom SDikt. 1: 88 (1811). Hvem är den der, som sitter på thronpallen och hvars lockar Konungen smeker? Bergstedt Vikr. 84 (1846). —
-PRETENDENT. person (vanl. av furstlig börd) som gör (l. har rätt att göra) anspråk på (innehav av) tron (jfr pretendent slutet o. -krävare, -sökare o. kron-pretendent); äv. oeg. Lagerbring 1Hist. 2: 5 (1773). Såsom tronpretendenter framstodo Karl XII:s yngre syster Ulrika Eleonora och sonen af hans äldre aflidna syster Hedvig Sofia. SvH 7: 6 (1902). Gunilla Carlsson är en möjlig tronpretendent inom sitt parti, den dag det ställs krav på moderat förnyelse och generationsskifte. SvD 9 ⁄ 9 2000, s. 4. —
-RIVAL. (numera bl. tillf.) jfr rival 2. Hertig Johan, tronrivalen, som han (dvs. G. II A.) älskat som en broder. Weibull LundLundag. 13 (1882). —
-RÄTT. rätt till (innehav av) tron. Nordenstreng EurMänRas. 153 (1917). Att förlora tronrätten behöver inte betyda att man förlorar bördstiteln, säger Jan Bernadotte. Expressen 23 ⁄ 9 2006, s. 14. —
(1) -SAL. jfr sal, sbst.2 2. 3SAH LIX. 3: 112 (1836). Vi gå in i tronsalen, där konungens i sten uthuggna tronstol ännu finnes kvar. Rydh MorBer. 2: 49 (1932). —
-SKIFTE. skifte (se d. o. 5) med hänsyn till innehav av (regeringsmakt o.) tron (jfr -förändring, -ombyte, -växling o. regent-skifte); äv. oeg. l. bildl. 2SAH 48: 6 (1872). Polen var ett valrike; hvarje tronskifte var åtföljdt af våldsamma partistrider. Pallin NTidH 105 (1879). Det är inte bara de lägre begären Platon ville se kuvade .. Det är ett tronskifte det gäller: känslan ner, tanken opp. Larsson Id. 133 (1908). —
(1) -STOL. tron; äv. i oeg. anv.; jfr stol, sbst.1 IV 2. Då wij .. afklädde Lärfftz beklädningen och upstoppningen af Trohn stohlen .. hwarpå de kongl. Personerne .. plägade sittia. HusgKamRSthm 1713, s. 225. Hon bars i tronstol över publikmängden och fick motta en jättestor pokal. UNT 20 ⁄ 7 1959, s. 8. —
-STRID. (i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) strid om tronföljd l. innehav av tron; jfr strid, sbst. 1, 2, o. -stridighet. 2VittAH 27: 316 (1873, 1876). Tvisten (i Monaco) är en kopia av tronstriden i England, där många talar om att prins William ska ta över efter drottning Elizabeth. Expressen 6 ⁄ 12 1997, s. 32. —
-STRIDIGHET~002, äv. ~200. (i sht i skildring av ä. förh.) jfr stridighet 1 o. -strid; vanl. i pl. Schulthess (1885). (Då Ottar) avlidit, uppstodo tronstridigheter mellan Ottars söner och deras farbroder Ale, som bemäktigade sig tronen. SvFolkH I. 1: 146 (1914). —
-SÄTTA, -ning. (numera bl. tillf.) sätta (ngn) på tron, göra till regent l. högste ledare o. d.; äv. i bildl. anv. Palmær Eldbr. 114 (1840; uppl. 1886). Vi komma .. / till ett skrattande röfvareband, / som tronsatt skymning och väld. Heidenstam Dikt. 179 (1895). Han tronsattes när han var fem år. Då var han den högste ledaren för den tibetanska gelupa-orden i Batang. Hufvudstadsbl. 7 ⁄ 5 2006, Bil. s. 2. —
-SÖKARE. (†) tronpretendent. Ragwald Olof Näskonungs Son syntes ock wara en befogad Thronsökare så i anseende til sina Förfäder, som sina egna tankar. Lagerbring 1Hist. 2: 104 (1773). Auerbach (1915). —
(1, 2) -TAL. om regents offentliga hälsningstal (o. regeringsförklaring) till riksdag; särsk. (förr) i Sv., om sådant tal framfört vid riksdagens högtidliga öppnande. Liljecrona RiksdKul. 65 (1840). Konungen öppnar riksdagen genom uppläsning af ett s. k. trontal, hållet å rikssalen från den kongl. tronen. Reuterskiöld Grundlag. 460 (1925). När han i december 1988 höll sitt trontal som ny president (i Mexico) läste han sitt tal med nedböjt huvud och osäker röst. DN 23 ⁄ 9 1993, s. A11. —
-TILLTRÄDE~020. jfr tillträde 3 b o. riks-tillträde. Odhner G3 1: 15 (1885). Som överadjutant lärde han .. känna den unge kungen Carl XVI Gustaf vid trontillträdet 1973. SvD 13 ⁄ 9 1998, s. 21. —
-VÄLVNING. (numera föga br.) om tronskifte som åstadkoms l. genomförs med våld. Blifver verlden en gång lugn så tror jag, at en Riksdag kan vara nyttig, sedan folket fått lära sig at ej leka med Thron-hvälfningar. Segerstedt Rosenstein 473 (i handl. fr. 1806). Cannelin (1939). —
-VÄXLING. (numera bl. tillf.) jfr -skifte. Folket .. war både förwirradt och förwildadt genom de beständiga tronwäxlingarna och krigen. Fryxell Ber. 6: 25 (1833). DN 16 ⁄ 9 2003, s. A9. —
(1, 2 c) -ÄNGEL. [eg. ett förtydligande av tron 3] i sht i religiöst spr., om ängel som står särskilt nära Gud o. hans tron, tron (se d. o. 3); vanl. i pl. Bib. 1917, Ordförkl. s. 440. Tronänglar: Är högst upp i änglahierarkin. Ser ut som bevingade eldhjul och har oräkneliga ögon på varje vinge. Expressen 27 ⁄ 4 1997, Bil. s. 21.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content