SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
TAL ta4l, sbst.1, n. (SvTr. 4: 10 (1521) osv.) ((†) m.? Trolle-Bonde Hesselby 40 (c. 1675: mantahlar, pl.)); best. -et; pl. = (RA I. 1: 624 (1553) osv.) ((†) -ar Trolle-Bonde Hesselby 40 (c. 1675: mantahlar)).
Ordformer
(taall 15261638. tael (th-, -ll) 15531600. tal (th-, -aa-, -hl) 1521 osv. tall (th-) 15211717)
Etymologi
[fsv. tal, äv.: talande, samtal (se TAL, sbst.2), motsv. fd. tal (d. tal), fvn. tal, nor. dial. tal, samtliga äv.: talande, samtal (se TAL, sbst.2), samt fsax. gital, feng. tæl; jfr det starka f. som föreligger i fsax. tala, talvärde, antal, feng. talu, berättelse o. d. (eng. tale, räkning, berättelse), fht. zala, talvärde, antal, talande, berättelse (t. zahl), ävensom det svaga f. som föreligger i TALA, sbst.; möjl. besläktat dels med fsax. gital, ffris. tel, feng. getæl, fht. gizal, samtliga: rask i handling, snabb att gripa in, dels med got. talzjan, rätta, tillrättavisa, instruera, uppmana (sannol. till ett nomen taliz-); möjl. till den rot del-, delə-, klyva, skära av l. till, konstfärdigt tillhugga, som anses föreligga i bl. a. sanskr. dā˘láyati, klyva, få att brista, dala-m, del, stycke, hälft, alb. dalloj, dela, o. sv. dial. tull, tallstrunt o. d.; i så fall dels med bet.-utvecklingen: indela > (upp)räkna (varav: talvärde) o. utreda (varav: tala, berätta), dels med bet.-utvecklingen: indela > ordna, varav dels: rätta, instruera, dels: inrätta (sig), bereda (sig). — Jfr TAL, sbst.2, TALA, sbst. o. v., TÄLJA]
1) (†, utom i b o. d) räknande, räkning (se d. o. 4); uppräkning. När tu räknar hoffuudhen aff Israels barn, tå skal huar och en giffua Herranom försoning för sina siäl .. Och skal huar och en som med är j talet giffua en halff Sikel. 2Mos. 30: 13 (Bib. 1541). Och reknadhe Salomo alla fremlingar j Israels land effter thet taal tå Dauid hans fadher them reknadhe. 2Krön. 2: 17 (Därs.). AmirKollProt. 29 ⁄ 3 1674. — särsk.
a) i uttr. ngn vet intet tal på ngt l. det är intet tal på ngt o. d., i fråga om att ngt finns i sådan mängd att det inte kan räknas. Ath så monge tiggiare äre vpkomne, ath man weet ther jntit taal vppå. OPetri 1: 509 (1528). Gräshoppor och brömsar komo, på th(e)m war intit taal. Psalt. 105: 34 (öv. 1536). Then som på sina Skattar / Knapt taal ok ända weet. Lucidor (SVS) 142 (1674). SvFolks. 1: 230 (1844).
b) (numera bl. i vitter stil, ngt ålderdomligt) i uttr. utan tal, som inte kan räknas, oräknelig, ibland närmande sig bet.: omätbar; numera bl. med anslutning till 2. Oxar och fåår vthan taal. Judit 2: 17 (Bib. 1541; Apokr. 1986: ett oräkneligt antal). Et stadigt välgångs lopp och sällhet utan tal / Af hvar och en vår drottning troget önskas. Werwing Vitt. 312 (1702). Så många sjöar hvart man vänder sig, skogar, dalar och berg utan tal. Almqvist Amor. XIII (1839). Pilgrimer infunno sig utan tal. Fehrman OrientK 68 (1920).
c) övergående i bet.: förteckning l. längd (se d. o. 8 b); ss. senare led i ssgr (se t. ex. KONUNGA-, ÄTTAR-TAL).
d) ss. senare led i ssgr, i konkretare anv., för att beteckna viss tidsperiod, dels i ssgrna SOMMAR-, VINTER-TAL, dels (fullt br.) i ssgr av typen FYRTIO-, SEXTIO-TAL o. ADERTONHUNDRA-, NITTONHUNDRA-TAL(ET) betecknande tidsperiod omfattande tio l. hundra år (l. högre potenser av tio).
e) gällande värde l. kvalitet o. d., standard (se STANDARD, sbst.2 1); särsk. i uttr. av typen efter l. i svenskt tal. X läster korn, och vj läster haffra j swänskt tal. G1R 5: 98 (1528). Förordnande hwad laga måhl skulle bötas i penningar efter swänskt tahl, och hwad uti fremmande penningars tahl. Dijkman Obs. B 3 b (1686). Hallenberg Mynt 238 (1798; om förh. på 1500-talet). — jfr MYNTE-, PUND-TAL m. fl.
2) antal; i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: mängd, hop, krets; utom i ssgr numera mindre br. Ty .. (Judas) war räknat j wårt taal. Apg. 1: 17 (NT 1526; NT 1981: var en av oss). Witnen (vid dop) skola wara allenast tree personer aff hwart könet, och icke flere. Men mindre taal kunna wäl brukas. KOF II. 2: 31 (c. 1655). Rådet .. blef .. inskränkt innom ett visst tal. Botin Utk. 567 (1764). Från alla kanter / gnistra diamanter / i oändligt tal. Fröding Guit. 117 (1891). Tornsvalorna har börjat sitt höststräck sensationellt tidigt och i mycket stora tal. UNT 23 ⁄ 6 1948, s. 1. SAOL (1973). — jfr ALN-, BONDE-, EN-, FLER-, FÄNNIKE-, HEMMAN-, KORG-, LASS-, MAN-, POL-, ROTE-, SEXTIO-, STAV-, TIO-TAL m. fl. — särsk.
a) (†, utom i α o. β) i förb. med bestämning som anger vad antalet l. mängden består av. SvTr. 4: 10 (1521). Haffue wij så bestelt at j Dalarna skal solderas it tall folk. G1R 7: 452 (1531). Näste Rådstughu Dagh, läto sigh itt stoort Taal Qwinnor finna på Rådhuset. Schroderus Albert. 3—4: 170 (1638). Dryselius Måne 58 (1694). — särsk.
α) (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) i förb. med genitiv. 4Mos. 26: 18 (Bib. 1541). Wij .. hafwe nu låtit öfuerläggia om en Academia j åboo till oprätta, om Professorernes taal och arbete. BraheBrevväxl. II. 1: 1 (1638). Kom då att för Augusta tömma, / O, Flora! dina skatters tal. Leopold 6: 365 (1817, 1833). Icke längre vara bland de levandes tal. Östergren (1954). — särsk. i uttr. ngns dagars tal, ngns livstid. Stiernhielm Arch. A 3 a (1644). Hans dagars tal var redan räknadt. CSnoilsky i 3SAH 9: 87 (1895). Östergren (1954).
β) (numera föga br.) i förb. med prep.-uttr. inlett av av l. . Monge vthaff them som oordhen hördt hadhe troodde, och wort talet på mennena widh fäm tusend. Apg. 4: 4 (NT 1526). Straxt psalmen ändades, musicerades åter med mindre tal af violer och fyra röster. Annerstedt UUH II. 2: 356 (cit. fr. 1698). Sagan (har) bevarat om don Juan, att talet af hans öfvergifna älskarinnor ensamt i Spanien uppgick till 1003. Lysander Faust 103 (1875). Talet på de omkomna. SvHandordb. (1966).
b) i vissa uttr. — särsk.
α) (†) på tal(et), till antalet. Wordho the forsamblingar stadhfeste j troona och föröökadhes på talet hwar dagh. Apg. 16: 5 (NT 1526). Lamb och kidh .. på talet tretiyo tusend. 2Krön. 35: 7 (Bib. 1541). Svart Gensw. I 1 a (1558: på taal).
β) (†) till tal(et), till antalet. Ware .. Konungars Placater mindre til talet och wählbetänckte. Rudbeckius KonReg. 256 (1615). Ringa är hopen till tal, men behjertad till tappra bedrifter. Adlerbeth Æn. 130 (1804). Rydberg Ath. 179 (1876).
γ) (†) till (ett) stort o. d. tal, i stort osv. antal. HSH 36: 386 (1635). Här finnas Inwånare till stoort tahl på sombliga Rumm. Amer. 30 (1675). Med nästa post, menar jag .. att jag förtjent ett vidlöftigt bref och poesier till ett stort tal. ESjöberg (SVS) 2: 162 (1817).
δ) (†) i tal, till antalet. Sjöar, många i tal, sin spegel höllo för bergen. Tegnér (TegnS) 4: 21 (1823). Med faderlösa, tio i tal, / På armen sin sista, / Ledsagar Kristina till sorgklädd sal / Den älskades kista. Snoilsky 5: 8 (1897).
ε) de stora talens lag, se STOR, adj. I 3 a ε β'.
c) [jfr motsv. anv. av t. zahl] (†) numerus. Giese Sprachm. 1—3: 28 (1730). Sattsens verbum rättar sig efter subjektet till tal och person. Almqvist SvSpr. 141 (1832). Hagfors FolkskSpr. 2: 6 (1898).
3) matematisk storhet uttryckt l. uttryckbar med en l. flera siffror l. däremot svarande tecken; särsk. i sådana uttr. som jämnt tal (se JÄMN 13), helt tal (se HEL, adj. 3 e), brutet tal (se BRUTEN 5 a), naturligt tal (se NATURLIG 16 e α), i runt tal (se RUND, adj. I 4). Then ther förstånd haffuer, han rekne wildiwrens taall, ty thet är en menniskios taall, och thes taal är sexhundrat sextiyosex. Upp. 13: 18 (NT 1526). Addera eller Tilsammenleggia ähr at vpläggia någre taal på Reckne Benken, så at ther bliffwer itt af, hwilket warder kallat Totus. Rizanesander Räkn. 7 a (1601). Tal, så wäl som alla storlekar i gemen, måste antingen wara lika stora eller olika. Palmquist Räkn. 10 (1750). I sin allmännaste betydelse utmärker tal en storhet, som saknar utsträckning. NF 1: 1059 (1876). Alla jämna tal kunna delas med 2. Auerbach (1915). Hela tal (dvs.) tal utan bråkdelar. SvOrdb. (1986). — jfr ATOM-, BRÅK-, DECIMAL-, FÖDELSE-, GYLLEN-, HEMMAN-, JORD-, KARDINAL-, KUBIK-, ODDS-, PRIM-, RELATIONS-, SLUMP-, ÅR-TAL m. fl.
4) räkneexempel, räkneuppgift. Widegren (1788). Underåring åligger att afskrifva tal, Theser och Thema-svenska åt de äldre. ÅbSvUndH 34: 50 (1840). Å tavlan kunde han klara talen fint, deducera formler och lösa ekvationer. Henning HbgMinn. 1: 125 (1950). Han klarade det svåraste talet på skrivningen. SvOrdb. (1986). — jfr ADDITIONS-, MULTIPLIKATIONS-, RÄKNE-TAL m. fl.
Ssgr (i allm. till 3): A: TAL-BEGREPP. jfr begrepp 5 b. Swartz Utdr. 2: 6 (1883). Man har .. utvidgat talbegreppet genom att på tallinjen .. låta punkterna till vänster om nollpunkten utgöra bilder av en ny serie tal, de negativa talen. Hedström o. Rendahl Alg. 41 (1915).
-BETECKNING. beteckning (se d. o. 1 a, b) för tal. Björling Alg. 1: 9 (1861). Talbeteckning sker i allmänhet med siffror men även med bokstäver och .. med fasta talbeteckningar (t. e. dussin, tjog, ris). Östergren (1954).
Ssg: talbetecknings-system. (numera mindre br.) talsystem. Det decimala eller dekadiska talbeteckningssystemet. PedT 1900, s. 52. Östergren (1954).
-DIFFERENS. (numera föga br.) jfr differens 2. PedT 1890, s. 226.
(2) -FORM, sbst.1 (sbst.2 se sp. 274). (†) i fråga om ord: böjningsform som anger numerus; jfr tal, sbst.1 2 c. Tullberg SvSpr. 1: 22 (1836). Lidforss TyGr. 61 (1868).
-FÖLJD. följd (se d. o. 4 e) av tal. Spongberg Soph. 91 (1866).
-FÖRHÅLLANDE.
1) (numera mindre br.) till 2: förhållande (se d. o. 5 d) mellan antal, proportion. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 380. Om talförhållandet mellan könen (beträffande brushanarna) föreligga få och motsägande uppgifter. Rosenius SvFågl. 4: 294 (1935).
2) till 3: förhållande (se d. o. 5 d) mellan matematiska tal; jfr -relation. AJourn. 1814, nr 141, s. 1. Talförhållandena (spelar) en förhärskande roll: därpå beror enligt Pytagoras harmonien i naturföreteelserna. Montelin VLittH 1: 69 (1930).
(1 e) -GILL, adj. (†) som gäller för l. motsvarar ett bestämt värde l. som har en bestämd kvalitet; jfr gill, adj.1 2. Atth Mårtte(n) skal giffua Lasse en talgil koo. UpplDomb. 7: 117 (1559). VDP 1673, s. 425.
-KROPP. mat. jfr kropp, sbst.1 5 f. 3NF 10: 419 (1929).
-LINJE. mat. rät linje där positiva o. negativa tal markerats i storleksordning; jfr -plan. Hedström o. Rendahl Alg. 41 (1915).
-LÄRA. mat. lära(n) om talens egenskaper; särsk. om sådan lära hos pytagoréerna. Brunius Metr. 94 (1854). Något nytt uppslag till tallärans behandling har på sista tiden ej förekommit. PedT 1906, s. 151. I vissa dialoger från Platons senaste tid märkes ett starkt inflytande från pythagoréernas tallära. Montelin VLittH 1: 150 (1930).
((1,) 2) -LÖS, adj.1 (adj.2 se sp. 253). som till följd av riklig förekomst kan sägas sakna antal, oräknelig; jfr tal, sbst.1 1 b. Thorild (SVS) 1: 47 (1781). Myggorna ansätta mig i tallösa skaror. Gripenberg Gallen-Kallela 169 (1932).
Avledn.: tallöshet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tallös. Möller (1807).
-MAGI. magi förknippad med (heliga l. på annat sätt betydelsefulla) tal; jfr -mystik. SvUppslB (1936).
-MINNE. (numera bl. tillf.) Att man t. ex. genom flitigt sysslande med siffror förbättrar sitt talminne. 2NF 18: 610 (1912).
-MYSTIK. åskådning som beskriver l. söker förstå l. bygger på en (magisk l. metafysisk) betydelse bakom tal l. talförhållanden; jfr -lära, -magi, -spekulation, -symbolik. NF (1891). Den andra .. och den tredje lagen .. ligger som glänsande guldkorn i Keplers omfattande skrifter bland allsköns värdelöst bråte av pytagoreisk talmystik och platonska spekulationer. Gerholm NatFilFys. 46 (1971).
-MÄNGD. mat. mängd (se mängd, sbst.2 1) som består av tal. I detta kapitel skall vi studera talmängder, dvs mängder, vilkas element utgöres av reella tal. Hyltén-Cavallius o. Sandgren MatAn. 14 (1968).
(2, 3) -MÄSSIG. (numera mindre br.) som har avseende på antal l. tal, kvantitativ; jfr -mässig 3. En elektrolysteori, som befinner sig på så fast botten, att den kan talmässigt, genom kvantitativa mätningar och beräkningar bekräftas. TT 1896, K. s. 2. Talmässigt, ekonomiskt, kulturellt och politiskt tillhörde .. (i Dalarna) både ledningen och huvudinsatserna bergsmännen. Rig 1933, s. 2. SAOL (1986).
-ORD. [jfr t. zahlwort] (†) räkneord. Fichtelius Wegw. 33 (1717). SDS 24 ⁄ 9 1904, s. 3.
-PAR. mat. jfr par, sbst.1 1. Hyltén-Cavallius o. Sandgren MatAn. 201 (1968).
-PLAN. mat. plan (se plan, sbst.1 I 3) där talpar markerats i ordning efter komponenternas storlek; särsk. om sådant plan där komplexa tal markerats i storleksordning på detta sätt, komplext talplan; jfr -linje. Man kan .. avbilda varje komplext tal såsom en punkt i talplanet. Hedström o. Rendahl Alg. 186 (1915). Ett talpar kan avbildas som en punkt i ett talplan. Punkten är bilden av talparet. Alvin o. Anderberg NHögstMat. 2: 96 (1970).
(2) -PÄRLA. (tal- 15481693. tale- 1581) [efter t. zahlperle; jfr d. talperle] (†) om förhållandevis stor (äkta) pärla som säljs styckevis; anträffat bl. i pl. 2SthmTb. 1: 295 (1548). En lijten kosteligh hatt, som är stickat medh the aldraskönaste tall perlor. Petreius Beskr. 3: 2 (1615). Fornv. 1910, s. 176 (1693).
-RELATION. relation (se d. o. 2) mellan tal; jfr -förhållande 2. Smith OrgKemi 292 (1938).
(2) -RIK, adj.1 (adj.2 se sp. 253). som är rik till antalet (se rik, adj. 4 c ι), dels om skara o. d.: som utgörs av många individer, dels om individer: som är många. Schück VittA 4: 507 (i handl. fr. 1731). Gustaf Armfelt .. var bofast i Finland och efterlemnade en talrik afkomma. Tegnér Armfelt 1: 2 (1883). Aldrig var ekorrarna så talrika, rönnbären så rikliga. Kyrklund Sol. 57 (1951).
Avledn.: talrikhet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara talrik. Serenius Ee 3 b (1734).
-RÄCKA. talserie. SvLittFT 1837, sp. 83.
-SERIE. mat. serie (se d. o. a) av tal; äv. allmännare, om följd av tal utan ngt visst l. bestämt inbördes förhållande. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 14 (1859; allmännare). Talserien från ett till tio bildar enligt .. (den pytagoreiska talmystiken) världens grundelement. Ahlberg FilH 1: 53 (1925).
-SORT. (numera mindre br.) om var o. en av de enheter (t. ex. ental, tiotal) som ingår l. kan ingå i ett tal. Auerbach (1915). SAOL (1950).
-SPEKULATION. (numera mindre br.) talmystik; jfr spekulation 2 a. Stiernhielm .. söker spåren av ett högre vetande om .. (skapelseprocessen) också .. i Pythagoras talspekulation. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 226. Aspelin TankVäg. 1: 53 (1958).
-STOCK. (tal- 1664. tale- 1664) (†) artillerimåttstock. Jakobsson ArtillK12Tid. 35 (i handl. fr. 1664). Därs.
-STORHET~02 l. ~20. jfr storhet 12 a. Talstorheter hafva samma förhållanden till hvarandra som rumstorheter. Modin Pascal 363 (1890).
-SYMBOLIK. symbolik vad gäller tal och talförhållanden; jfr -magi, -mystik. Brunius Metr. 94 (1854). Talsymbolik .. spelade en stor roll icke blott i magi. FoF 1931, s. 181.
-SYSTEM. system (se system, sbst.1 4 slutet) för representation av tal med en följd av tecken, i sht siffror. Boström 2: 23 (1838). Genom införandet av de irrationella talen utvidgas sålunda vårt talsystem. Hedström o. Rendahl Alg. 64 (1915). Vårt i dagligt bruk använda talsystem är ett positionssystem med basen 10. NE (1995).
-TECKEN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 280). tecken för tal, särsk. om siffra. Palmquist Räkn. 25 (1750). Såsom gammalromerskt taltecken är A = 500. NF 1: 2 (1875). 2SvUppslB 25: 1065 (1953; om siffra).
-TEORETISK. som har att göra med l. hänför sig till talteori. NF 15: 1348 (1891).
-TEORI. teori om egenskaper hos tal. NF (1891). Inom teorien för de elliptiska funktionerna och även inom talteorien har .. (matematikern A. Cayley) gjort framgångsrika undersökningar. 3NF 4: 726 (1925).
-VÄRDE. värde hos tal l. taltecken, numeriskt värde (se numerisk 2); äv. om numeriskt värde hos bokstavs- l. skrivtecken. Lärjungarnes klassordning .. bestämmes efter summan af alla vitsordenas talvärden. KrigVAH 1842, s. 275. Skrifver man Cesar Nero med hebreiska bokstäfver och sammanräknar deras talvärde, får man 666. Rydberg RomD 89 (1877). Varje storhet, som .. har ett visst talvärde och en viss riktning, kallas vektor. Bergholm Fys. 5: 8 (1957).
B (†): TALE-PÄRLA, -STOCK, se A.
Avledn.: TALBAR, adj.1 [jfr ä. t. zahlbar] (†) till 1: som är möjlig l. lätt att räkna. En siuton åhra Carl med liten talbar skara. ORudbeck D. Y. Vitt. 95 (1719). Möller 2: 285 (1755).
Spoiler title