publicerad: 2023
ÖVA ø3va2, v. -ade, förr äv. -er, -de, -t, -d. (pr. sg. akt. -ar Syr. 50: 28 (öv. 1536) osv.; -er Thyselius HdlLärov. 1: 8 (1620), VDAkt. 1722, nr 17 (1721). — pr. sg. pass. -as RA I. 3: 95 (1593) osv.; -es Grubb 151 (1665), StadgEed. 1687, 1: 5. — ipf. -ade OPetri 1: 478 (1528) osv.; -de G1R 7: 137 (1530), PH 5: 3052 (1750). — sup. -at 2Petr. 2: 14 (NT 1526: genom öffuat) osv. — p. pf. -ad Hebr. 5: 14 (NT 1526) osv.; -d RA I. 1: 572 (1548), TRudeen FägneSång. B 2 a (1696; i vers)). Anm. I p. pf. i adjektivisk anv. förekommer en superlativ form öfwadste hos Polhem Invent. 53 (1729). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. öö-, -f(f)u-, -f(f)v-, -f(f)w-)
Etymologi
[fsv. öva; liksom fd., d. øve av mlt. ȫven, av fsax. ōƀian, ōvian, motsv. fht. uoben (mht. üeben, t. üben), till den rot som (med annat avljudsstadium) äv. föreligger i ÄMNE. — Jfr ERÖVA, v.1, FÖRÖVA, v.2, INÖVA, OPUS, ÖVA, sbst., ÖVLIG]
1) (utom i c γ, δ, d β o. i ssgn UT-ÖVA o. avledn. ÖVNING numera bl. mer l. mindre ålderdomligt) utöva (ngt); särsk. dels: utföra (viss handling), dels: idka l. bedriva l. ägna sig åt (viss verksamhet), dels: tillämpa l. praktisera (vissa regler l. visst beteende o. d.); äv. ungefär liktydigt med dels: verkställa l. genomföra (förr särsk. i uttr. öva straff på ngn (se PÅ I 24 i ξ)), dels: bruka l. använda (förr äv. med avs. på ngt konkret (se f)); särsk. i sådana uttr. som öva trolldom (se TROLLDOM), förr äv. öva pretentioner (se PRETENTION 1 d), öva (ett gott) ridderskap (se RIDDERSKAP 2), öva sitt fria spel (se SPEL, sbst.1 1 j α); äv. med saksubj. (se särsk. c γ); förr äv. i refl. anv. (se g); i vissa språkprov svårt att skilja från 2; jfr DRIVA, v.2 45, EXERCERA 3. The som icke medh gerningarna ööfwa, thet the medh ordet lära, the äre icke nyttige ibland Christet folck. Forsius Fosz 357 (1621). At the öfwa it Gudeligit, ährligit och dygdeligit lefwerne uti sit huuss. KOF II. 1: 401 (1659). Att gnidning med ett ruggigt yllekläde öfwer hela magen, har framförskaffat en .. lycklig werckan. .. Hwarföre de Araber, Egyptier, Græker och Romare ständigt öfwade denna methoden. Westerdahl Häls. 301 (1768). (På 1700-talet), under Latinets nästan absoluta regemente wid de akademiska högtidligheterna, war Svenska språkets öfwande wid ett sådant tillfälle owanligt. SKN 1845, s. 246. Hon öfvar i detta ögonblick en ren och odelad kärlekshandling enligt lagens bud. Rudin 1Evigh. 1: 108 (1869, 1878). Den värnpliktige skall öfva godt kamratskap. Tingsten o. Hasselrot 23 (1902). Rätten fann att Larsson .. vid åtskilliga tillfällen övat kritik mot föreningens verksamhet. DN(A) 23/11 1944, s. 2. — jfr PÅ-ÖVA o. O-ÖVAD. — särsk.
a) med avs. på tro l. religion l. lära o. d.: utöva (se d. o. 1 a); praktisera l. tillämpa; äv. med avs. på troshandling, förr särsk. i uttr. öva sin gudstjänst (se GUDSTJÄNST 1); jfr c β. Uthi the(n)ne epistolen lärer S. Paulus .. ath öffua och bewisa trona medh godha gerni(n)ga. FörsprEf. 280 (NT 1526). Ingen .. må någon annan Religion .. antingen sielf öfwa eller androm sökia att påbjuda. KOF II. 2: 7 (c. 1655). Dock betygas att han .. flitigt öfwer sina Christendoms och salighetzmedel. VDAkt. 1722, nr 17 (1721). Likwäl öfwas undertiden widskepelser, aldramäst med sjukdomars botande. Arv 1951, s. 88 (1822). Kellgren hade övat stoicism, men det var tydligt att epikureismen stod hans hjärta närmast. Holmberg Leopold 1: 221 (1953). — jfr BOT-ÖVANDE.
b) med avs. på arbete l. yrkesmässig l. konstnärlig verksamhet l. (fritids)sysselsättning o. d.: utöva (se d. o. 1 b); förr äv. med avs. på dels ämbete l. tjänst o. d.: sköta l. uppehålla, dels studier (särsk. i uttr. öva sina studier (se STUDIUM 3 b δ β')). Opå dem, som sådant arbethe öfua och bruke. PrivSvStäd. 4: 360 (1604). At Han på 4de Året, med berömmelig Flit öfwat sitt Prediko-Embete i Domkyrkan. VDAkt. 1760, nr 72. En alfwarsam och stadgad Man, .. som öfwat både Handel och Landtbruk, och kan förete hedrande bewis om sin wandel, åstundar tjenst antingen wid något Salterie eller Lant-ägendom. GT 1786, nr 74, s. 8. Den lefnadsglade unge hofmannen öfvade .. vitterlek, på det sätt som tidehvarfvets sällskapsbildning älskade. Tegnér Armfelt 1: 57 (1883). Kyrkomåleriet upphörde ej att övas med reformationen. TurÅ 1935, s. 133. — jfr KONST-ÖVANDE. — särsk.
α) (†) med avs. på jakt. Han öffuade eliest offta thenna samma Biörnaiacht om Winteren. Petreius Beskr. 2: 82 (1614). Med Jägare menar jag här dem, som af naturlig böjelse, af medfödd lust och icke af behof, öfva jagt. Nilsson Fauna 1: Föret. 1 (1820). Melander Långtur 96 (1896).
β) (†) med avs. på musik; äv. med avs. på musikinstrument: spela l. traktera (jfr f); jfr 2 b β. Jag frågade, om han öfvade något instrument, hvartill han halft rodnande svarade: ”något litet violin och klaver.” CFDahlgren 5: 242 (1832). För hvarje gångande år blef musiken mindre öfvad däruppe i Värmland. Lagerlöf Länk. 227 (1894).
γ) med avs. på lek l. spel l. sport o. d.; numera bl. närmande sig l. övergående i bet. 2 b γ. The öfwa myckit skachtspel, sampt blinda terningar och trästickor. Petreius Beskr. 5: 12 (1615). Vi pratade, öfvade jullekar, och dagen förflöt lustigt nog. AvHauswolff hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 228 (1809). Under e. m. öfvades mest kortspel, då vädret hindrade att vara ute. Johansson Dagb. 4: 55 (1895). Själv för liten för att öva någon sport var det ändå roligt att se pappa och övriga herrar på skridskor. Lewenhaupt MinnV 40 (1936). — jfr SPORT-ÖVANDE.
c) motsv. UT-ÖVA 1 c, i fråga om att ha makt l. kontroll l. inflytande l. tillsyn o. d. över ngn l. ngt. — särsk.
α) med avs. på makt l. kontroll o. d.; i sht förr särsk. i uttr. öva (sitt) välde; jfr UT-ÖVA 1 c α. I thet .. (Kristus) förborgade och icke altid öfwade then Gudomlige Macht och Härligheet, som han .. undfådt hade. Swebilius Cat. 2: 44 (1689). Denna föga kända och föga aktade class af Medborgare, som förvärfvat sig upplysning, utan att beträda den bana, der begären öfva sitt starkaste välde. Rosenstein PVetA 1789, s. 138. Sekretariatet övar kontroll över alla utnämningar till poster inom parti och regering. Expressen 6/3 1953, s. 10.
β) (†) med avs. på lag l. påbud l. rättighet o. d.; i vissa språkprov med anslutning till a; jfr UT-ÖVA 1 c β. (Det judiska folkets) Konungar och Förstar äro jbland Hedninganar, ther the intet kunna öffua Laghen. Klag. 2: 9 (Bib. 1541). Att tilförene .. sådana ordningar på wisse och stadige vnderhåld äre i wärket stälte och mestedelen öffwade. Annerstedt UUH Bih. 1: 19 (i handl. fr. 1593). At Biskopen Alstrin .. ensam öfwat den rättighet at nämna och tilsätta Prostar. Wallquist EcclSaml. 1–4: 181 (1752). Fahlcrantz 3: 155 (1857, 1864).
γ) (fullt br.) i sådana uttr. som öva inflytande l. påtryckning(ar) (i sht förr äv. inflytelse l. inverkan) (på ngn l. ngt); jfr UT-ÖVA 1 c γ. SvBiet 21/8 1839, s. 7. Samma inverkan, som uppfostran och vana öfva på vår ursprungliga natur, måste (osv.). Tegnér SprMakt 45 (1880). Den andliga inflytelse, Fredrika Bremer öfvat på sin samtid. Idun 1890, s. 1. Det är farligt nog och förödmjukande, om makterna skulle komma att öfva påtryckning i vårt mellanhafvande. Eugen BrevBer. 331 (1905). Om också det vittra området låg i periferien av Gustav V:s intressen har han dock även här mången gång övat inflytande genom ett råd eller omdöme. 3SAH LXI. 1: 8 (1950).
δ) (fullt br.) i uttr. öva tillsyn l. uppsikt (över ngn l. ngt). Att med tillbörlig vaksamhet och noggrannhet öfva tillsyn öfver en så pass talrik polisstyrka. NDA 4/7 1864, s. 3. Det tillkommer öfverrätten .. att öfva uppsikt öfver, att i underlydande domstolar rätt skipas efter lag och dess rätta förstånd. Kallenberg CivPr. 1: 570 (1922). De olika offentliga organ som utformar och övar tillsyn över landets sjuksköterskeutbildningar. DN 20/7 2010, s. 6.
d) med avs. på ngt brottsligt l. otillåtet l. otillbörligt o. d.: utöva (se d. o. 1 d); ägna sig åt l. göra sig skyldig till; föröva l. begå; särsk. i sådana uttr. som öva otukt (se OTUKT 3) l. självsvåld (se SJÄLVSVÅLD 2 a η), förr äv. ocker (se OCKER, sbst.1 3) l. ofredlighet (se OFREDLIGHET 2 b) l. röveri (se RÖVERI 1) l. skalkhet (se SKALKHET 1) l. skvaller (se SKVALLER, sbst.3 1 b) l. träta (se TRÄTA, sbst. 1 b). RA I. 1: 280 (1540). Herren .. wedhergeller them rijkeligha som hoghmodh öffua. Psalt. 31: 24 (Bib. 1541). Jag af satan är förfölgder; / Ty jag öfwat synd och skam. SionSång. 1: 18 (1743). Intet tyranni är grymmare, än det, som öfwas under sken af lag. Dalin Montesquieu 114 (1755). Karelarne fortforo med sina fiendtliga hemsökelser, plundrade och öfvade de vildaste grymheter. Strinnholm Hist. 5: 49 (1854). Finnes skälig anledning antaga, att gärning varom i 18 kap. 11 § strafflagen säges blivit övad, åligger det sundhetsinspektören att göra anmälan till åklagaren. SFS 1948, s. 234. — särsk.
α) (numera mindre br.) i sådana uttr. som öva ont l. det onda (jfr OND 21 c), förr äv. ondska (jfr ONDSKA 6), göra sig skyldig till ond l. ondskefull handling. De, som ondska öfwa tordt. Frese AndelD 77 (1726). Gudarna / Bestraffa .. människor, som öva ont. Andersson GrDram. 168 (1890, 1910). Att det kan vara en kallelse att öva det onda för att därmed främja det godas seger. GHT 13/6 1956, s. 3.
β) (fullt br.) i uttr. öva våld (förr äv. våldsamhet(er)) (mot l. på ngn l. ngt), utöva l. bruka våld l. begå våldshandling(ar) (mot ngn l. ngt); äv. bildl. (jfr VÅLD 2 c α slutet). At Fremmende Härskap .. som mykit Wåld och Tyrannij, på Sweriges Rijkes Vndersåter öffwede och bedreffue. Stiernman Riksd. 481 (1599). (Att Sigismund) samlade troppar och skepp .. hwarförutan Pålska fartyg började öfwa wåldsamheter mot Swenska sjöfarare. Fryxell Ber. 6: 72 (1833). Vi får .. tänka oss .. att tecknaren .. låtit sin fantasi spela och övat våld på verkligheten genom anbringandet av en effektfull uppfart till herrgården. Fatab. 1946, s. 30. (Gandhi) övergav inte sin princip om att inte öva våld mot andra. NerAlleh. 24/10 2011, s. 22.
γ) (†) med avs. på krig l. krigståg o. d. PolitVis. 338 (1649). Dher Trää hugges, dher falla och spåner .. (dvs.) Der Krijg öfwes, dher wanckar och Blod. Grubb 151 (1665). Kinds jarlar i Östergötland, som ännu woro Hedningar, öfvade sin härnad på de Estiska .. kuster. Dalin Hist. 2: 30 (1750).
δ) (†) i fråga om drickande (se DRICKA, v. 6) l. supande; särsk. i uttr. öva dryckenskap l. fylleri (se FYLLERI 2 slutet); äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med; jfr g slutet. Ther man dryckenskap öffuar, och kommer til at vthdricka hwadh inskenckt är. Ordspr. 23: 30 (Bib. 1541). Här i skatelöfs församblingh öfwa de intet så myckit medh brännewijns flaskors medbringande till kiörkian, som i dhe andre församblingerne. VDAkt. 1682, nr 18, Tingsprot. 12/12 (1681). Under kriget i Tyskland hade Swänskarne want sig wid bränwin och win. Det wille de sedan öfwa hemma med landets stora skada. Frölich SweGöthKon. 40 (1759). På krogen öfwades mycken dryckenskap. Cavallin Herdam. 5: 229 (1858).
ε) (†) i fråga om svärande (se SVÄRA, v.2 I 3); särsk. i uttr. öva (eder och) svordom, svära (jfr SVORDOM 1 b). Öfwas upsåtelig Swordom, wid .. Rättegånger .. , tå straffas thet halfparten mindre (än om det görs i kyrkan). StadgEed. 1687, 1: 5. Ty ansades strängt tilsyningsmännen at utmärkia och upteckia them, som sådant faseliget swärjande öfwa. KulturbVg. 1: 53 (1725). Fånge, som .. öfwar eder och swordom, der Gudstjenst förrättas, straffas extrajudicialiter. SPF 1824, s. 347.
e) med avs. på egenskap l. känsla l. sinnestillstånd o. d.: (i handling) visa l. uttrycka; särsk. (o. numera företrädesvis) i sådana uttr. som dels öva dygd, dels (i sht i religiöst l. bibelpåverkat språk) öva barmhärtighet l. rättfärdighet (se RÄTTFÄRDIGHET 1 a α); jfr UT-ÖVA 1 e. Then barmhertigheet öffuar, han gör thet retta tackoffret. Syr. 35: 4 (”35: 12”) (Bib. 1541). Hwad biuder .. (Jesus) mer, än öfwa kiärlek? Swedberg SabbRo 1372 (1687, 1712). Den aldrafullkomligaste lydno och underdåniga tilgifwenhet, som mot deras Öfwerhet Swenske män altid öfwat. PH 5: 3201 (1752). En usel snikenhet bringade mig på fall. Geniet öfvar snikenheten på annat sätt! Carlén Köpm. 1: 492 (1860). Dygden tillhör ej blott den, som övar dygden, utan ock alla dem, som därav ha uppbyggelse. Bergman Patr. 59 (1928).
f) (†) med avs. på ngt konkret: bruka l. använda l. begagna (jfr b β); ngn gg äv. med avs. på person. I trong skal man wenner öffue. SvOrds. B 3 b (1604); möjl. till 2. Konung Attali Folck öfwadhe boghor, sliungor och andra sådana Krigzredskap ther medh the skiuta .. kunde. Schroderus Liv. 422 (1626). (Han) öfwade sin kiäpp, slår Anders Robb öfwer hufwudet. VRP 1686, s. 276. Mins tu min yngling, thet, som vtom manfolcks höfwa, / tig putsar, smörjer qwinskt kan hända sminck ock öfwar. Hesselius FruentSp. 157 (c. 1710).
g) (†) i refl. anv.: sysselsätta sig (med ngt) l. ägna l. hänge sig (åt ngt); i sht i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i, äv. med l. på, angivande slag av sysselsättning osv.; ngn gg äv. med direkt sakobj. (se särsk. slutet); jfr 2 a. Öffua sich j oskälighit frotzerij. SalWijsh. 14: 23 (öv. 1536; Bib. 1999: ägnar sig åt). Then sigh länge på en handel öffuat haffuer, han är myckit snel oc behendig ther medh. Balck Ridd. I 2 b (1599). The .. öfwade sigh medh Gudelige Sånger, Böner och annat Christeligit Förehafwande vthi tretton Åhr. Schroderus Os. 1: 480 (1635). Skola dee, som öffva sigh i dee synder, aff hvilke groff förargelse härkommer, föras för rätta. RP 8: 22 (1640). Hwar wid Pastor förmante Sochnemännen som hafwa barn, at sielfwa gå them före med wackert exempel och ingalunda tilstädja them så öfwa sig uti swärjande. KulturbVg. 2: 66 (1741). — särsk. i fråga om att ägna l. hänge sig åt dryckenskap l. fylleri; jfr d δ. Thesze öfua sigh i dryckenskap. ÄARäfst 184 (1596). Måns i Groopen en Smedh och hans hustrw öffua sigh dryckenskap. Rudbeckius Dagb. 177 (1622). En part (av prästerna) öfwa sig i fylleri; gifwande ingen drinckare effter. Swedberg Påminn. § 7 (1712).
2) gm att låta (ngn) (upprepat l. återkommande o. mer l. mindre metodiskt) utöva viss verksamhet l. utföra viss handling (försöka) bibringa denna ökad färdighet l. förmåga l. skicklighet l. kunnighet (i ngt) l. större vana (vid ngt); ngn gg äv. bildl., med sakobj.; ofta mer l. mindre liktydigt med dels: lära upp l. undervisa, dels: träna; särsk. i fråga om dels yrkesmässig l. konstnärlig verksamhet, dels (skol)undervisning, dels träning l. uppövning av militär trupp (jfr EXERCERA 2); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av dels (ut)i, äv. på (se särsk. a), angivande verksamheten l. handlingen, dels (med mera framträdande tanke på resultat l. ändamål) till, äv. med inf.-förb. utan inledande prep.; särsk. med refl. obj. (se a); äv. dels med saksubj. (se särsk. b α), dels med sakobj. angivande färdigheten osv. (se b), dels abs. (se c); i p. pf. äv. i adjektivisk anv. (se d); jfr 1 o. EXERCERA 1. At han öffuade sina tienare i ridderspel. OPetri Kr. 79 (c. 1540). Opå thet thee knicktter udi tin befalning motthe stedze rett bliffve öffvede till kriigs bruk, haffve vij (osv.). G1R 24: 268 (1554). Så skall .. man desse (lärjungar) öffua till att flectera voces uthaf förb:te authoribus. Thyselius Bidr. 47 (1637). Undandrager sig en Gesäll, at underwisa eller öfwa en Poike, hwilkens arbete redan någorlunda kan swara emot Gesällens, böte första gången 3 Dal. Silf:mt. PH 1: 328 (1722). Om en slik Magnet ej öfvas, så mister han liksom af sin kraft. Duræus Naturk. 49 (1759). Soldaten måste .. bibringas reglorna för bevakningstjensten, samt sedan öfvas att tillämpa dem i all slags mark och under vexlande förhållanden. Hazelius Förel. 42 (1839). Pr-byrån JKL som .. övat honom i konsten att hantera medierna. Expressen 28/4 2007, s. 4. — jfr BEVÄRINGS-, FÖR-, GENOM-, KRIGS-, REP-, SAM-, SKJUT-, SMYG-, STRIDS-, TILL-, UPP-, VAPEN-ÖVA. — särsk.
a) med refl. obj.; särsk. mer l. mindre liktydigt med: förkovra (se d. o. 3); förr särsk. i fråga om förkovran i text(innehåll); jfr c, 1 g o. UT-ÖVA 2. Öva sig på att skriva referat. Öffua tigh sielffuan .. till gudhaktugheet. 1Tim. 4: 7 (NT 1526; Bib. 1999: öva dig i gudsfruktan). Han bygde .. itt Capell widh Elfwen Haselium, ther han öffde sigh i then helge Skrifft. Schroderus Os. 2: 307 (1635). Låta .. (lärjungarna) öfwa sig .. uti Stylo Græco genom korta Themata. Skolordn. 1693, s. B 3 b. At hwar och en Sockn .. borde .. årligen stödia 1, 2 à 3 Qwinfolk, at insändas til närmaste stad, där (ylle)fabriquer äro, därstädes at öfwa. PH 3: 2075 (1743). I alla .. grenar af taskspeleri skall man finna det vara af den största möjliga fördel att öfva sig framför en spegel. Hoffman NutidMagi 1: 13 (1882). Runt, runt, skrinnar vi .. Vi flickor övar oss i att åka baklänges och göra piruetter. Wahlberg Cancerland 148 (2016).
b) med sakobj. betecknande det i fråga om vilket ngn bibringas ökad färdighet osv.; äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av på (jfr PÅ I 56 (d–f)); jfr c o. TRÄNA, v. a. Öva start och landning. Öva livräddning. Bäste Förfahrenheeten om thenne Torsk och andre Bergefisk kan man få och öffwa af the Lybecker och Hamburgare. Risingh LandB 91 (1671). Alt hwad ett fromt Guds barn bör öfwa och förstå. Frölich EnslNöj. 65 (1763). Flitigt öfvade de unga färdigheten att skjuta. LbFolksk. 88 (1890). Vid gränsen af öfningsfältet låg ett äldre kasseradt fort, mot hvilket fästningsanfall längre fram på sommaren öfvades. IllMilRevy 1898, s. 52. Jag sa det på det där sättet som jag hade övat på hemma framför spegeln. Khemiri InteMinns 44 (2015). — särsk.
α) med avs. på kropp(sdel) l. kropps- l. själsstyrka l. själsfunktion o. d.; särsk. med avs. på tålamod, särsk. närmande sig bet.: pröva (se PRÖVA, v. I 9 a). Öva minnet. Öva sin benstyrka, koncentrationsförmåga. När en är siukligh, tagher han en bitter dryck till sigh, och ööfuar sin kråp, på thet han skall få sin helso igen. Forsius Phys. 25 (1611). Många .. brysamheter, som i högsta måtto öfwat mitt tolamod. Polhem Invent. 46 (1729). Det förhåller sig med själen likasom med kroppen; om deras krafter skola utvicklas, böra de öfvas och odlas i god tid. Kellgren (SVS) 4: 236 (1781). De sunda och stärkande (skrifter), som öfva förstånd och omdöme, samt lifva och stålsätta sinnet. 2SAH 30: 227 (1857). Arbetet förr var tungt men hälsosamt. Musklerna övades allsidigt och kroppen stärktes. Bolin VFöda 154 (1933). — jfr TANKE-ÖVANDE.
β) i fråga om konstnärlig verksamhet; särsk. (o. i sht) i fråga om musicerande (jfr c, 1 b β). Öva (på) fiol. Man skal icke försumma att öffua och siunga .. Responsoria, Hymner. KOF 1: 327 (1575). En wältaliger Man .. öfwar och Stylen til wältaligheet. Schroderus Comenius 751 (1639). (Vi) fick .. öva sångerna, som vi skulle sjunga på examen. Lindgren AllBarn 27 (1946). Många pianoelever har fått öva skalor och fingersättning utifrån den ungerske kompositören Béla Bartóks Mikrokosmos. Ljusnan 9/3 2017, s. 14.
γ) i fråga om idrott; jfr 1 b γ. Öva simning, slalom. Öva (på) straffläggning. Balck Idr. 1: 137 (1886). Vigt och kraftigt och med förbluffande allvar öfvade männen fotboll. Elkan Österl. 33 (1901). Jag .. övar på raka vänsterslag och högerkrokar mot tegelväggen. Malmquist Ögonbl. 303 (2015).
δ) i fråga om studier l. undervisning o. d. Sedan öfwas och så bemelte Twärlinier eller Divisioner vthi the Ord, som äre tilsammansatte aff trenne, fyra eller flere Ord. Arvidi 212 (1651). Skolans Rector önskar .. att Latinska språket .. endast öfvades med dem, som ådagalägga håg och fallenhet för studier. BerRevElLärov. 1825, s. 25. (Vi) pratar .. svenska härinne när det går och det är ett bra tillfälle att öva på språket. NerAlleh. 24/11 2021, Bergslagen s. 6.
c) i abs. anv. av a l. b; särsk. i fråga om dels musicerande (jfr b β), dels idrott (jfr b γ). Wetterbergh GNord 14 (1862). Hon satt vid pianot och övade. Siwertz Eld. 449 (1916). Ordentligt tilltagna och tillgängliga övningsgreener med bunkrar, där flera spelare kan stå och öva samtidigt utan att riskera bli ihjälslagna. Grafton Golfteknik 136 (1976). Medmänsklig närvaro och samvaro (är) något som alla längtar efter. Att bli sedda. Men då måste man öva! Wahlberg Cancerland 65 (2016).
d) i p. pf. i adjektivisk anv.: uppövad; skolad (se SKOLA, v.2 5 a) l. tränad (se TRÄNA, v. b); erfaren; särsk. i uttr. väl övad, välövad. — jfr O-ÖVAD.
α) om person; äv.: upplärd; bevandrad l. förfaren; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i. En övad betraktare, förare. The som wane och öffuadhe äro j theras sinne, till ath åtskilia gott och oondt. Hebr. 5: 14 (NT 1526). Enevaldus Svenonius .. vthj Orientalibus Lingvis och Studio Theologico .. wäl öfwad och förfaren. BraheBrevväxl. II. 1: 144 (1659). Brage war tapper och wäl öfwad i alla idrotter. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740). Om man antager, att, vid ett påkommande behof, en vapenför och öfvad styrka skulle, inom Sveriges fasta land, kunna påräknas. Platen SvFörsv. 21 (1828). (Befordringssystemet) har .. genom alltför hastiga utbyten, ofta af de mest skicklige och öfvade Lärare, .. vållat Läroverkens skada. BerRevElLärov. 1843, s. 195. — jfr STRIDS-ÖVAD.
β) om ngt sakligt; särsk. om färdighet l. förmåga o. d., särsk. i sådana metonymiskt använda uttr. som en övad hand (jfr HAND 9) l. blick l. ett övat öga, i sht förr äv. en övad penna (jfr PENNA 3 a β). Det krävs ett övat öga för att kunna avgöra vad som är äkta. Efter som medlen .. (till inrättandet av manufakturer) hos mig eij sträckte sig längre än til en ungefärlig kunskap i saken, jemte en öfwad hand i de fläste hantwercken. Polhem Invent. 44 (1729). De röja i allmänhet mera renad smak och öfvad penna, än de förut sammantryckt utgifne försök. Kellgren (SVS) 5: 467 (1790). Med öfvadt och fint omdöme. 3SAH 37: 205 (1845). Jag har en säker och öfvad blick för affärer. Carlén Köpm. 1: 229 (1860). Handstilen är fin och öfvad. KKD 2: XI (1903). Gudrun, som icke hade någon övad iakttagelseförmåga, måste dock lägga märke till hur blek hon var. Wägner Silv. 27 (1924).
1) med avs. på person: inöva (se d. o. 1); i sht förr äv. med refl. obj. (jfr inöva 1 a); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av i, angivande målet med övningen. (Jag) började .. med ifwer att öfwa in mig i min nya roll, den jag snart spelade, som hade jag warit född dertill. Polyfem III. 22: 1 (1811). I sanning, så till stumhet vill jag öfva in / Mitt eget goda folk engång. Runeberg (SVS) 3: 166 (1841). (Forskaren) gör .. ett besök i skolan, där det som bekant råder förbud mot samarbete vid de viktigaste ritualerna – läxförhör och prov – och finner att barnen övas in i ett för samhället helt adekvat beteende: den egoistiska kampen om en individuell belöning. Björk LycklDag. 99 (2012).
2) med avs. på ngt sakligt: inöva (se d. o. 3). MarkallN 1: 59 (1820). Den första pligt, som der man öfvar in, / Är den, att på anständigt sätt ha ledsamt. Atterbom LÖ 1: 274 (1824). Ester började på en mening. Den hade hon övat in under tiden hon trampat nere på gatan. Andersson EgenmFörf. 201 (2013). —
ÖVA UPP10 4, äv. OPP4. till 2: gm övande förbättra l. utveckla (ngn l. ngt), uppöva; äv. med refl. obj.; jfr upp 10 b. Öva upp sin svenska. At öfwa opp / Sin själ och kropp. Nordenflycht QT 1744, s. 20. (Jag) skulle .. hos någon fermare karl kunna öfwas upp både på .. (violin) och flera instrumenter. Nyrén Charakt. 79 (c. 1765). (Med artigheterna) kunna vi vänta tills vi träffas i Stockholm, då vi nog få tillfälle att öfva upp oss igen. Blanche Våln. 198 (1847). —
ÖVA UT. (†) till 1: utöva (ngt). Brenner Dikt. 2: 131 (c. 1700, 1732). Emedlertid var redan den missgerning, / Som Satan öfvat ut i Paradiset .. / .. I himmelen bekant. JGOxenstierna 4: 341 (1815). (Karantänmästaren) öfvade ut makten öfver biträden och de olyckliga sjömän, som måste .. behandlas. Strindberg Fagerv. 44 (1902).
Ssgr (†; till 2): A: ÖVE-BAN. jfr bana, sbst.1 3, o. övnings-bana; anträffat bl. i ordböcker. VarRerV 37 (1538). (Lat.) gymnasium .. (sv.) Scholestufwa, eller något annat rum ther man sigh öfwer, öfwebaan. Linc. Ll 2 a (1640).
B: ÖVO-TID. övningstid. 1PrästP 8: 551 (1734). Priset .. som kommer att beräknas efter elevens öfvotid. JönkT 11/9 1841, s. 1.
Avledn.: ÖVARE, m.//ig.
1) (numera mindre br.) till 1: utövare. Schroderus Dict. 47 (c. 1635). En warm wän och flitig öfware af musikens sköna konst. NerAlleh. 26/3 1870, s. 2. Övare av trolldom. Östergren (1971). jfr bot-övare.
2) (utom i ssgn rep-övare bl. tillf.) till 2: person som övar sig l. blir övad. DN(A) 27/2 1946, s. 32. Som aktiv övare av alfabetet kunde inte .. (barnet) undgå budskapet. SvD 19/5 1991, s. 10.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content