publicerad: 1936
KLÖVER klø4ver, sbst.1, förr äv. KLEVER, r. l. m. (Rudbeck HortBot. 74 (1685) osv.) ((†) n. Rudbeck HortBot. 74 (1685), Dahlman Humleg. 118 (1748)); best. -n; pl. (om olika slag av klöver samt i bet. 1 b) = (VetAH 1742, s. 192, Larsson Hemmab. 307 (1916)) ((†) -vrar Dahlman Humleg. 100 (1748)); förr äv. KLEVA, sbst. l. KLEVE, sbst.
Ordformer
(klefwa 1694 (: hareklefwa). klefwe 1694. klef(f)ver (cle-, -ffu-) 1659—1757 (: har-klefver), 1775 (: klefverfrö). klofuer 1689 (: Klofuergräs). klö(f)ver (cl-, -öö-, -ffu-) 1671 (: Klöfwergräs), 1685 osv. Se äv. under KLÖVERBLAD, sbst.1)
Etymologi
[fsv. klever- (i ssgn kleverbladh (se KLÖVERBLAD, sbst.1); jfr sv. dial. klöver, klöder; jfr ä. d. klever, kløver, d. kløver; av mnt. klēver; jfr mnt., holl. klaver, feng. clǣfre, clāfre, eng. clover; sannol. utvecklat ur en gammal nordvästtysk ssg vars första led var germ. klaiwa-, motsv. fht. klē(o) (gen. klēwes), mht. klē, t. klee, klöver. Formen klöver beror sannol. på lån från d. kløver. — Jfr KLÖVER, sbst.2]
1) växtsläktet Trifolium Tourn., väppling; i sht om de ss. foderväxter odlade arterna; särsk. om arterna Trifolium pratense Lin., rödklöver, Trifolium repens Lin., vitklöver, o. Trifolium hybridum Lin., alsikeklöver; i allm. koll. (såväl om växande som om avmejad klöver). Vild, odlad klöver. Kalm Resa 1: 345 (1753). Klöfver var planterad i trägården (på Vapnö). Barchæus LandthHall. 78 (1773). Polle i stallet har ock en dröm: / krubban han lutar öfver / fylls af doftande klöfver. Rydberg Dikt. 1: 141 (1882). Klöfvern prunkar i sitt rödblå flor. Österling ÅrVis. 37 (1907). Du mins den glada ungdomsskaran under skämt och glam vara med om att stacka klöfver. SDS 1910, nr 204, s. 6. Höet bör vara finstrålig timotej och ej grov klöver. Wiedesheim-Paul KavFullbl. 168 (1929). — jfr ALSIKE-, BACK-, BASTARD-, BLEK-, BLOD-, BLÅS-, BRUN-, BÄRG-, GUL-, GULD-, HAR-, JORD-, KRYP-, LIGG-, LUDD-, PURPUR-, RÖD-, SAND-, SEN-, SKOGS-, SMULTRON-, SMÅ-, STEN-, STRAND-, TRÅD-, VILD-, VIT-, ÅKER-KLÖVER. — särsk.
a) i vissa uttr. ss. namn på olika arter. — särsk.
α) brabantisk klöver.
δ) holländsk klöver.
η) röd klöver, om klöver med röda blommor; särsk. Trifolium pratense Lin. Lundberg Frösaml. 68 (1775). QLm. I. 4: 35 (1833).
ι) svensk klöver, Trifolium hybridum Lin. Grevesmöhlen Trädesj. 50 (1802). Tiselius Foderv. 2: 43 (1885).
κ) vit klöver, om klöver med vita blommor; särsk. Trifolium hybridum Lin.; äv. i uttr. liten vit klöver. VetAH 1742, s. 193. Jörlin Höslag. 22 (1783). QLm. I. 4: 52 (1833).
b) (numera föga br.) i pl. i koll. anv. För högländta Svartmylängar, (lämpa sig) Dagnattor, .. jämte Väplingar och Klöfrar. Dahlman Humleg. 100 (1748). (När) fältens klöfver ångorna spredo / i starka, kryddade drag. Levertin Leg. 37 (1891). Larsson Hemmab. 307 (1916).
2) (i sht i ssgr) i namn på växter som mer l. mindre likna klöver (i bet. 1), i sht om växter med trefingrade blad. — jfr BOCKHORNS-, DANS-, GET-, GUL-, KRÅK-, TALL-, VIDE-KLÖVER. — särsk.
a) växten Menyanthes trifoliata Lin., vattenväppling, kärrväppling, klöving, getklöving, bockblad, bläcken. Linné Fl. nr 173 (1755). Fries Ordb. (c. 1870). — jfr BITTER-, GET-, VATTEN-KLÖVER.
b) om arter av växtsläktet Medicago Lin.; särsk. om arten Medicago sativa Lin., blåsmäre, blålucern. Dahlman Humleg. 121 (1748). Dens. HushRön 2: 95 (1750). — jfr GUL-, LIE-, LUCERN-, SKÄR-, SNÄCK-KLÖVER.
c) i uttr. välluktande klöver.
α) växten Melilotus officinalis (Lin.) Willd., gul sötväppling, gul melot. Franckenius Spec. C 3 b (1659). Rudbeck HortBot. 74 (1685). ApotT 1739, s. 29. Sjöborg Sind 84 (1774).
β) växten Melilotus albus Desr., vit sötväppling, vitmelot. Franckenius Spec. C3 b (1659). Rudbeck HortBot. 74 (1685). Schützercrantz Tissot 544 (1768). jfr BOKARA-KLÖVER.
d) i uttr. turkisk klöver, om växten Onobrychis sativa Lam., esparsett. Wahlberg Foderv. 212 (1835).
e) i uttr. sur klöver, om växten Oxalis acetosella Lin., harsyra, harväppling. Bromelius Chl. 79 (1694). — jfr SUR-KLÖVER.
Ssgr (i allm. till 1; i sht i fackspr.): KLÖVER-ALM. [trädet har blad som likna klöverns] (föga br.) trädg. trädet Ptelea trifoliata Lin., klöverträd; jfr KLÖVER, sbst.1 2. Laurell Träd 23 (1891). Sonesson HbTrädg. 673 (1926). —
-ARTAD, p. adj. om växt: som tillhör växtsläktet Trifolium Tourn. l. närstående släkten. Lilja SvFoderV 141 (1867). SFS 1916, s. 1189. —
-BETE, n. jfr BETE, sbst.1 1, 3. LAA 1817, 2: 131. Majsen har visat sig vara en gifvande och lämplig grönfoderväxt, färdig när grönvicker och klöfverbeten börja tryta. TLandtm. 1900, s. 747. —
-BINDA, r. l. f. bot. den bl. a. på klöverarter parasiterande växten Cuscuta trifolii Bab., klöversnärja. Thedenius FlUplSöderm. 119 (1871). Kindberg SvFl. 139 (1877). —
-BLAD, sbst.1, se d. o. —
-BLOMMA, r. l. f. SvBot. nr 268 (1806). PrHb. 1: 452 (1884). särsk. farm. om blomman av vitklöver, beredd till drog. ApotT 1698, s. P 2 b. —
-BRANDSVAMP~02 l. ~20. bot. den på klöver parasiterande sotsvampen Phyllachora trifolii (Bernh.) Sacc. Arrhenius Jordbr. 3: 29 (1861). —
-DRAG. biodl. bins insamling av honung o. frömjöl från klöverarter. SvBiT 1888, s. 41. Ymer 1921, s. 266. —
-FODER. (mindre br.) kreatursfoder bestående av klöver. SvBot. nr 268 (1806). QLm. I. 4: 42 (1833). —
Ssgr: klöverfrö-nötare, r. l. m. landt. maskin vari klöverfrön befrias från fröhylsorna. VerdS 85: 17 (1900).
-GRÄS.
1) (†) = KLÖVER, sbst.1 1; särsk. om arten Trifolium pratense Lin.; äv. koll., om växande l. avmejad klöver. Risingh LandB 37 (1671). SvBot. nr 129 (1804). Fries Ordb. 56 (c. 1870; angivet ss. oriktigt). WoJ (1891).
4) (†) växten Tetragonolobus purpureus Mch., brun klöverärt; jfr KLÖVER, sbst.1 2. Rudbeck HortBot. 68 (1685).
-vall. landt. till:
-JORD. landt. jord som är lämplig för odling av klöver. Juhlin-Dannfelt 206 (1886). UtsädT 1899, s. 37. —
-KULLA, r. l. f. växten Trifolium pratense Lin., klöver; jfr KLÖVER, sbst.1 1. SvGeolU C 145: 75 (1895; anfört fr. Jämtl.). —
-LAND; pl. =. (numera bl. tillf.) = -FÄLT. Gadd Landtsk. 2: 335 (1775). Blommande klöfverland. Ericson Fågelkås. 1: 160 (1906). Cannelin (1921). —
-LIK, adj. —
-MINA. (†) mil. i fästningskrig använd, hopgående mina vars mingropar sammanlöpa vid sprängningen o. som har mingroparna anordnade i form av ett klöverblad; jfr KLÖVER, sbst.1 3. Törngren Artill. 4: 9 (1794). Hazelius Bef. 296 (1836). —
-MÖGEL. bot. bladmögelsvampen Peronospora trifoliorum de Bary, som angriper klöver. Krok o. Almquist 2: 307 (1907). 2NF 37: 292 (1925). —
-MÖNSTER. vävnadsmönster bestående av klöverbladsformade figurer; jfr KLÖVER, sbst.1 3. HdlÅgerupArk. 23/7 1788. 3 st. dukar (med klöfvermönster). BoupptVäxjö 1872. —
-PLANTA, r. l. f. —
-ROST. bot. den på klöverarter förekommande rostsvampen Uromyces trifolii Alb. et Schwein. LB 2: 194 (1900). Krok o. Almquist 2: 290 (1907). —
-RÖTA, r. l. f. landt. sjukdom å klöver m. fl. baljväxter, framkallad av säcksporsvampen Sclerotinia trifoliorum Erikss. LAHT 1878, s. 222. Lindfors SjOdlVäxt. 17 (1927).
-RÖTARE, r. l. m. bot. säcksporsvampen Sclerotinia trifoliorum Erikss., vilken åstadkommer klöverröta. Arrhenius Jordbr. 2: 301 (1879). PrHb. 1: 452 (1884). 2NF 30: 205 (1919).
-SILKE. [jfr d. kløversilke, t. kleeseide] växten Cuscuta trifolii Bab., klöversnärja. Gosselman BlekFl. 49 (1865). 3NF 5: 228 (1926). —
-SJUK. (numera knappast br.) landt. om jord: klövertrött. Arrhenius Jordbr. 3: 4 (1861). Alströmer Jordbr. 250 (1892). —
-SKÖRD. abstr. o. konkret. —
-SNARREVA~020. växten Cuscuta trifolii Bab., klöversnärja. Arrhenius Jordbr. 3: 29 (1861). SmåskrLandtbr. 14: 48 (1903). —
-SNYLTA, r. l. f. av landtbruksstyrelsen föreslaget namn på den på klöver parasiterande växten Orobanche minor Sutt., liten snyltrot. NormFört. 16 (1894). Lyttkens Växtn. 195 (1904). —
-SNÄRJA, r. l. f. [bildat 1876 av A. Lyttkens; se Lyttkens Växtn. 364 f. (1906)] bot. den bl. a. på klöver parasiterande växten Cuscuta trifolii Bab.; jfr -BINDA, -SILKE, -SNARREVA. SvLandtbrT 1877, s. 632. LAHT 1919, s. 168. —
-SPETSVIVEL~020. zool. spetsviveln Aprion apricans Hbst., vars larver förstöra klöverblommorna. Uppl. 1: 154 (1902). Hellström NorrlJordbr. 355 (1917). —
-STUBB. EconA 1807, april s. 107. Den nedplöjda klöfverstubben. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 189. Larsson Hemmab. 175 (1916). —
-SYRA, r. l. f. bot. växten Oxalis stricta Lin., rak harsyra, upprätt harsyra; jfr KLÖVER, sbst.1 2. Krok o. Almquist Fl. 1: 110 (1903). Nathorst SvVäxtn. 39 (1905). —
-SÄDE. (†) = -ODLING. Klöfversädet har med framgång blifvit försökt (på herrgårdarna i Skara stift). SvLitTidn. 1816, sp. 8. —
-TRÖTT. landt. om jord: som så länge burit klöver att denna icke vidare vill gå till. LAHT 1884, s. 178. 3NF 11: 889 (1929). —
-TÅNG. [algen har flikig bål] (i vissa trakter) algen Fucus vesiculosus Lin., klottång; jfr KLÖDER, KLÖVER, sbst.1 2. HandtvLBl. 1905, s. 147. LAHT 1917, s. 505. —
-VALL. landt. om mark som besås med klöver, med klöver besådd vall (ingående ss. led i växtföljden). Alm(Ld) 1806, Bih. s. 2. Ingen menniska i verlden har träda mer, utan klöfvervall. Strindberg Hems. 33 (1887). Böök ResSv. 16 (1924). —
-VÄXT.
1) (†) årsskörd l. gröda av klöver. Ett ränsesäde med potäterna föregår klöfverväxten. EconA 1808, maj s. 42.
2) växt tillhörande växtsläktet Trifolium Tourn. Lilja SvFoderV 140 (1867). LAHT 1905, Bih. s. 32. —
-ÅL. zool. o. landt. rundmasken Tylenchus devastatrix Kühn., stjälkål, som angriper o. förstör de ovan jord befintliga skotten av klöver. MosskT 1892, s. 155. BonnierKL 11: 1410 (1927). —
-ÄNG. (mindre br.) äng i vilken klöverarter äro framträdande l. förhärskande växtslag. PhysSMag. 1: 151 (1782). MosskT 1889, s. 300. —
-ÄRT. bot. växt tillhörande växtsläktet Tetragonolobus Knaut.; jfr KLÖVER, sbst.1 2. Fries BotUtfl. 3: 246 (1864). Kindberg SvNamn 21 (1905). särsk.
a) om arten Tetragonolobus siliquosus (Lin.) Roth.; äv. i uttr. gul klöverärt. Nyman VäxtNatH 2: 109 (1868). Svensson Kulturv. 383 (1893). 2NF (1910).
Spoiler title
Spoiler content