SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄLL snäl4, adj. -are ((†) superl. -est Petreius Beskr. 2: 35 (1614: then .. snelleste krigzman), Rudbeck Samolad 12 (1701: the snällesta Älgar); -st Wivallius Dikt. 100 (c. 1643; ss. adv., rimmande med hälst)). adv. = (†, Arvidi 166 (1651; rimmande med Spiäll)), -T (Svart G1 169 (1561) osv.).
Ordformer
(snel 15261729. snell 15261769. sniel 1526. sniell (szn-) 15381634. sniäll c. 1550. snäl 15261883. snäll (-æll) c. 1540 osv.)
Etymologi
[fsv. sniälder, snäller m. m., duglig, skicklig, klok, vältalig, god; jfr fd. snil(d), sniall, sniæll, snialder m. m. (d. snild), fvn. snjallr, duglig, modig, vältalig, god (nor. dial. snjell, rask, duktig m. m.), fsax. snel (mlt. snel), mnl. snel (nl. snel), fht. snel (mht. snel, t. schnell), feng. snel; av ovisst urspr.; bet. 1 i nysv. beror på inflytande från mlt. l. t. — Jfr SCHNELLKLOPS, SNILL, adj., SNILLA, v., SNILLE, SNÄLLA, sbst.1, SNÄLLA, v., SNÄLLAK, SNÄLLIG, SNÄLLNA, SNÄLLTRYCK]
1) = SNABB, adj.; utom ss. förled i ssgr (jfr SNÄLL-LOD, -LÖDNING, -PRESS, -SEGLANDE, -TÅG m. fl.) numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande; jfr 2. VarRerV 58 (1538). Helsingius Ee 7 b (1587). — jfr BLIXT-, BRÅD-, HUG-, O-, PIL-, RÅD-, TUNG-SNÄLL.
a) om person l. djur, = SNABB, adj. a. PJGothus Savonarola SyndSp. K 2 a (1593). (Marsken bör vara) longh och wälbetenckt i rådslagh och snel vthi eftersettiande, och vtrettande. Gustaf II Adolf 64 (c. 1620); jfr SNABB, adj. a β. Så snälle Schilöpare, at the i hastighet kunna inhämta the snällesta Älgar, Renar, Hiortar och Biörnar. Rudbeck Samolad 12 (1701). (Den franske kirurgen) Mareschal .., hvilken .. var så snäll att han opererade 8 stycken på 1/2 timme. Meyerson SerafimInstr. 62 (i handl. fr. c. 1782). Han hörde till dem som var snälla på foten. Moberg Invandr. 77 (1952); jfr SNABB, adj. a β. — särsk.
α) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Döden han är ehn Jägare snäll, / som ingen man kan vndlöpa. PolitVis. 250 (c. 1625). Snabber i måål, snäll i giärning. Grubb 743 (1665).
β) (†) i uttr. snäll att göra ngt, snar (se SNAR, adj. I 1 i α) l. benägen att göra ngt; snäll till ngt, snar (se SNAR, adj. I 1 j α) till ngt. Han (som kröker sig efter världens umgänge) är .. så snäller till wärian, som till booken. Bullernæsius Lögn. 343 (1619). Efter som I ären så snäll at tro alla Berättelser och at döma, ty kan jag (osv.). Lagerström Bunyan 1: 126 (1727). Han (dvs. ormen som för Eva till kunskapens träd) går förut, i qvick och smidig slingring / .., snäll till missgerning. JGOxenstierna 4: 315 (1815).
γ) (†) substantiverat, i uttr. den snälla, om vesslan; jfr SNÄLLA, sbst.1 Linné FörelDjurr. 28 (1748; angivet ss. använt av bönderna).
δ) = SNABB, adj. a β, γ. Så snell war han i tungonne. Visb. 1: 32 (1572). Om J mig ej skött (under min sjukdom), / Jag tror, at jag dödt / .. Men J woren snälle / At frälsa mit Lif. Runius (SVS) 2: 227 (c. 1712).
ε) (†) som inte väntar l. tövar. Hof Spådom. 129 b (1772).
b) om ngt sakligt, = SNABB, adj. b.
α) = SNABB, adj. b α; ss. förled i ssgr (se t. ex. SNÄLL-FILTRUM, -FLUSS) äv.: som fungerar snabbt. Tå .. (Fredrik Barbarossa) skulle stijga vthi een flodh .., wardt han vthaf flodens snella .. strömande hastigt borttagen. Schroderus Sleid. 169 (1610). JCederhielm (1707) i KKD 6: 33 (om fötter). Du (dvs. en kameleont) som altid skiftar Färg, / Säg hwad Styrka .., / Du här hämtar ur det Gröna, / At din Tunga är så snäll. Dalin Arg. 2: nr 7, s. 8 (1734). Sätt .. dina ben i snäll rörelse. Stiernstolpe DQ 4: 165 (1819). Du fria fogel, / Gif mig dina vingar snälle! Gumælius Bonde 166 (1828). Ny segelbåt af ek .., snäll seglare, säljes billigt. TIdr. 1886, s. 146. Ett sällskap i små kappslädar körde i snällt trav bort mot Hessingelanden. Widding Svan. 368 (1971).
β) = SNABB, adj. b β; ss. förled i ssgr äv.: som framställes snabbt (se SNÄLL-GRÖT, -ÄTTIKA). Är dödsens snälla lopp så snart fullkommnat vordet? JColumbus Vitt. 337 (1670). Manufacturer och handaslögder .. befordra folkmängden och Landtmanna warors snälla afsättning. Posten 1769, s. 605. Städernas snälla upkomst .. blef en orsak til (merkantilismen). Holmbergsson Sartorius 110 (1800). TSjöv. 1851, s. 93 (om resa). — särsk. = SNABB, adj. b β α'. Dahlstierna (SVS) 197 (c. 1696; i pl., om språng). Jag gick, med snälla steg, .. / Til Juda bergsbygd up. Kolmodin QvSp. 2: 27 (1750). At Constapelen ombeflitar sig, at vid alla tilfällen (under en sjöstrid) göra vissa och snälla Skott. SjöreglÖrlFl. 1785, 1: 74. Snäll kallas pulsen .., då dess slag ske med häftighet, så att en art darrande rörelser deraf upkommer. Collin Ordl. (1847).
γ) (†) som kommer (alltför tidigt o.) på en gång (o. oväntat), plötslig; särsk. om persons död; jfr SNABB, adj. b β β'. (Gud) haffuer .., med en snäll och oförmodelig dödh, hemsökt K(onung) Pharao, Goliat .., Herodem, etc. L. Paulinus Gothus OErici 35 (1615). En snäll olykka. Schultze Ordb. 4632 (c. 1755). HH XXXII. 2: 250 (1783; om hastigt påkommen vinter).
δ) (†) = SNABB, adj. b γ. Ingen (får) sig undandraga .. (att betala upphandlingsavgiften): Eljest hafwa de försummelige en snäll Execution at förwänta. Stiernman Com. 6: 315 (1716). Min swaga tanka .., / Som .. / Ej önskad' något mer, än lifwets snälla slut. Nordenflycht QT 1745, s. 8. Leopold (SVS) II. 1: 10 (1775; om svar på brev). Hvar del af staden (Dresden) har en räddningsanstalt, hvarigenom snäll hjelp kan åstadkommas för skendöda, drunknade o. s. v. Bergman VSmSkr. 105 (1825).
ε) (†) = SNABB, adj. b ε. Intet är snarare, snällare och förgengligare, än Tijdhen. Schroderus Albert. 2: 38 (1638). Ljufva, men snälla, / Svunno de sorgfria år (dvs. barndomsåren). Hedborn 1: 216 (c. 1840).
ζ) = SNABB, adj. b ϑ. Richardson Krigsv. 1: 6 (1738; om uppfattningsförmåga). Som han visade snäll fattningsgåfva, skickades han af sin morbror .. till skolan i Wasa. Topelius Fält. 1: 3 (1853).
η) (†) = SNABB, adj. b ι. Schmedeman Just. 397 (1664; om verkställande av dom). Schultze Ordb. 4633 (c. 1755; om givet råd).
ϑ) (†) om fnöske: som snabbt tar eld; anträffat bl. i bildl. Dahlstierna (SVS) 213 (c. 1696).
ι) [sv. dial. snälla katrina; jfr lt. de snelle cathrine, t. (dial.) schnelle katarina l. kathrine; Katarina torde vara ombildning av KATARR med anslutning till kvinnonamnet KATARINA] (†) i uttr. snälla Katarina (äv. snäll Katrin), om diarré; jfr SNÄLL-KATRIN. Schultze Ordb. 4633 (c. 1755).
κ) (†) i uttr. snäll att göra ngt, snabb l. snar (se SNAR, adj. I 1 i α α') att göra ngt; jfr a β. Hur skön och täck hon är! Hvad ögon, qvicka, blå, / Förtjusande och snälla, / At hjärtat uti snaror fälla. Envallsson TalTafl. 10 (1782).
λ) (†) om eldvapen: snabbskjutande. Dahlstierna (SVS) 91 (1698; om karbin). KFÅb. 1913, s. 208 (1711; om gevär).
μ) (†) om vågbalk, = KVICK 4 d. Triewald Förel. 1: 42 (1728, 1735).
ν) ss. adv. (jfr SNABB, adj. b λ); förr äv.: plötsligt, oväntat (jfr γ). Svart G1 169 (1561). (De katolska städerna i Schweiz värvade) Krijgsfolck vthi Stilheet, och ganska snält och oförmodheligen förraskade the Zurichers .. (trupper). Schroderus Os. III. 1: 148 (1635). Hur snält löper tiden? Hallman Blacksta 105 (1759); jfr ε. Den häpna Drottnings kinder de skifta färg så snällt / som röda norrsken måla de snöbetäckta fält. Tegnér (WB) 5: 122 (1820); jfr β slutet. Den lilla målade kälken, som gick snällare än alla andra kälkar. Topelius Läsn. 2: 56 (1866). Med god vind och på ett skepp som seglade snällt kunde överfarten (till Amerika) göras på fem veckor. Moberg Utvandr. 209 (1949).
c) ss. förled i ssgr med efterled bestående av adj. l. verb, liktydigt med: snabbt; se t. ex. SNÄLL-FUNDIG, -GÅENDE, -RÖKA.
2) (numera bl. ålderdomligt o. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person (äv. om djur): duglig l. duktig (se d. o. 1) l. driftig (se d. o. I a) l. skicklig (se d. o. 3 a (α)) l. flitig l. idog l. kunnig o. d.; stundom med tanken (delvis) riktad på den snabbhet i utförandet av en syssla, som kan känneteckna skicklighet o. d. (jfr 1 o. FLINK, adj. 2, RAPP, adj. 1, RASK, adj. 1 a β); i ä. språkprov ofta svårt att skilja från 1 o. 3. En god szniell lerd ock förstandig man, then ther willie, lempe ock lust hade, troligen ath lere vnderuise ock tucta .. wår elskelige vnge szon. G1R 12: 79 (1538); möjl. till 3. 1Kon. 11: 28 (Bib. 1541; om man). (Konsistorium vill till klockare anbefalla) denna Thomam, som är snäll i skrifuandhe och eliest, att förrätta sina wärff och ährander. ConsEcclAboP 140 (1658). Lathe Getingar rätt oförskämde töra / Söth Honung röfwa bårt som snälle bijen giöra. Düben Boileau Sat. 9 (1722). Pastorskan .. / Kom fram ur (möjl. felaktigt för med) en stämma så mjäll / Med tal om (dottern) Lovisa och sysslor och väfvar - / Och kors hvad den flickan var snäll! Lenngren (SVS) 2: 244 (1800). Min snällaste mjölkko .. heter Märtha. Böttiger 3: 23 (1843, 1858). Jag hoppas vi framdeles få råd att låta dig ta .. (lektioner i målning) och bli snäll, ty din hand är ej utan anlag. ZTopelius (1844) hos Vasenius Top. 2: 441. Bohusläningarna äro kända för att vara snälla båtbyggare. NF 2: 785 (1877). En pojke, som var så rasande snäll att stjäla. Koch GudVV 1: 65 (1916). Snäll i räkning. Östergren (1943). — jfr MÅL-, O-, ORDSNÄLL. — särsk.
a) i ordspr. En snäll Moor, föder offta en laat Dotter. Grubb 191 (1665). Later blir aldrig snäll, förrän det lider mot qväll. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i vissa numera obrukliga uttr.
α) snäll på ngt, som känner (väl) till ngt. Han är snäll på dhet fahrvatnet (dvs. Onega, dit en expedition planerades). RP 16: 481 (1656).
β) snäll om sig, duktig l. driftig. PBrahe (1638) i HSH 31: 441.
γ) vara snäll att läsa, göra goda framsteg i sina studier. Sahlstedt (1773). Sundén (1891).
δ) snäll till ngt, som har anlag l. fallenhet l. läggning för ngt. Then äldste (brodern), som til Wäria och Wapn war snellare och listigare än then yngre. Schroderus Liv. 342 (1626).
c) i utvidgad anv.
α) (†) djärv, dristig. PErici Musæus 2: 114 a (1582; t. orig.: kün).
β) om ngt sakligt (jfr γε): som kännetecknas av duglighet osv. En .. wäl qualificerat man .., som hafwer en snäll och färdig Penna. Schück VittA 3: 307 (i handl. fr. 1690); jfr PENNA 3 a β. (När hon redde ut den tilltrasslade tråden) lade den sig i kringelkrokar .. och krumbugtade sig under flickans små snälla fingrar. Hebbe NSannsag. 79 (1884).
γ) om penningsumma o. d.: duktig (se d. o. 3), rundligt tilltagen, rejäl, ordentlig. Vi ha gård och grund, och utlånta pengar derjemte, och en liten snäll skatt i blanka silfpengar ligger dessutom i skåpet. Palmblad Nov. 4: 24 (1851). En torpare .., som .. förtjänade snälla slantar på sitt ståndkrokfiske. Ahlgren Papir. 166 (1901).
δ) (†) riktig l. korrekt l. exakt. Rijkz-Gvardien (skall) hafwa acht vppå Myntewigten, at den altijdh snäll och just är. Stiernman Com. 3: 38 (1661).
ε) (†) om vetenskap, närmande sig 3: gm vilken man erhåller kunskap (o. klokhet), god, nyttig l. dyl. Swedberg Schibb. d 1 a (1716).
d) ss. adv.; äv. i utvidgad anv.: rejält l. ordentligt (jfr c γ). Wivallius Dikt. 100 (c. 1643). Ett lika Par af hull; ä. bägge (dvs. brud o. brudgum) lagom feta: / Ett lika Par af flit; ty bägge snält arbeta. Runius (SVS) 1: 260 (1713). (Uttrarna) kunna .. snält wittia fisketholen. Broman Glys. 3: 572 (c. 1740). Du sjunger snällt. Atterbom 2: 200 (1827). Kors, att hönsen redan värpa så snällt på Vestansjö! Knorring Vänn. 2: 6 (1835); jfr 5 e. Jag fick snällt med fisk. Ahlgren Papir. 113 (1901). (Arbetarna i stenbrott o. båtbyggerier) skötte sina släggor och yxor snällt nog, men gång på gång vände de huvudet mot havet, som om de hade hoppats på något avbrott. Lagerlöf Holg. 2: 438 (1907). Fyrvaktarn groggade snällt och blef rätt öppenhjärtad. Engström Glasög. 71 (1911). (Två små pojkar) voro nog försigkomna .. att svära ganska snällt för sina år. Ekelund Sillanpää Ängl. 14 (1925).
3) (numera bl. arkaiserande, mindre br.) klok (se d. o. 1) l. förståndig l. begåvad; äv. om ngt sakligt, särsk. om förstånd l. huvud o. d.: god (se d. o. 1 c); ofta o. numera bl. med bibegrepp av 1 (särsk. 1 b ζ); jfr 2 (c ε) o. SNABB, adj. a δ. Sy iach sendher idher såsom fåår jbland vlffwar, Uarer för then skul snelle såsom ormar, och enfåldighe som duffwor. Mat. 10: 16 (NT 1526; Bib. 1917: kloka). Aff Naturen hade han itt snelt och förståndigt hufwudh. Petreius Beskr. 2: 96 (1614). BraheBrevväxl. II. 1: 120 (1658; om studenter). Skulle .. en pensionsfond .. kunna inrättas för skicklige och snälle ämnen, som .. ännu äro adjuncter och docenter .., så (osv.). Annerstedt UUH Bih. 5: 145 (i handl. fr. 1783). Fjelner SkMannLd 49 (1935; om persons ingenium). — jfr O-, VAN-SNÄLL. — särsk.
a) i ordspr. Bettre är snell tungo, än kryllot håår. SvOrds. A 3 b (1604).
b) (†) i utvidgad anv.: slug, listig. En snell förredere. G1R 24: 551 (1553). Petreius Beskr. 2: 125 (1614).
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klok (se d. o. 2); nästan bl. i nekande kontext. Och kan rätten giörl(ige)n se och finna, att han icke är rätt snäll och wid sig. VDAkt. 1703, nr 418. Den, som har något fel på förståndet, säges .. (i sydsvenska landsdelar) icke wara rätt snäll. Ödmann StrFörs. 4: 60 (1822). Herr Trissotin, / .. Som pratar oförnuft från morgon och till qväll / Och är, befarar jag, visst icke rigtigt snäll. CVAStrandberg 2: 332 (1865). — jfr O-SNÄLL.
5) [urspr. sannol. i a, utgående från 2] om person (äv. om djur (se c)): som har en godhjärtad, välvillig o. foglig sinnesart (o. sålunda är vänlig, tillmötesgående o. hjälpsam o. gärna tar hänsyn till l. fogar sig efter andras vilja l. intressen o. dyl. o. inte bråkar l. ställer till besvär o. d.); motsatt: elak (se d. o. 8); stundom med mer l. mindre nedsättande bibet., närmande sig bet.: beskedlig (se d. o. 10) l. menlös o. d.; jfr BESKEDLIG 8, 9, HYGGLIG 5, RAR 5 (a). En ung man var snäll nog att hjälpa mig. Snäll och beskedlig. Snäll och medgörlig. En snäll och rar gumma. Det var verkligen snällt av er att komma! Vara snäll mot (äv. vid) ngn. Hjärtans snäll. Han är nog snäll i själ och hjärta. Dahlgren 1Ransäter 51 (i handl. fr. 1818). Elfwor, wisa er / Mot denna herre artige och snälla(!) Hagberg Shaksp. 1: 43 (1847). (En viss riksdagsman) är nog en bland de snällaste och mest välmenande män, som i detta land slagit sig på politiken som yrke. VL 1908, nr 169, s. 2. Bondfolket .. (på en gård) var mycket snällt, och nekade icke gärna någon kost och natthärbärge. Hallström Händ. 125 (1927). Gustav föreföll henne något monoton och fantasifattig — litet för ”snäll” i mindre smickrande bemärkelse. Moberg Rosell 122 (1932). Martinson ArméHor. 29 (1942: vid). Man kan se på dig att du är snäll mot dina patienter. Siwertz Tråd. 79 (1957). — jfr O-, ÄNGLA-SNÄLL. — särsk.
a) om barn (l. ungdom l. underordnad person o. d.); i sht med tanke på lydnad, foglighet, stillsamhet o. d., som (av vuxna) ansetts vara önskvärda egenskaper hos barn osv.; jfr SEDIG 1 c. Finns det några snälla barn här?, vanligt yttrande av ”jultomten” på julafton. Var nu en snäll pojke och gör som jag säger! Har ni nu varit snälla och lydiga, medan mor varit borta? Widegren (1788). Mycket välartade barn kunna väl, under lyckliga omständigheter, blifva ”snälla” och lydiga utan aga, men (osv.). Langlet Husm. 982 (1884). Vi ha en liten snäll, på landet .. uppfostrad kokjungfru. Gellerstedt Hult 144 (1906). Nu går snälla barn och lägger sig, sade han (skämtsamt när han tog godnatt). Sörman AdRevb. 27 (1929). Släkten .. var delvis uppfostrad med grötsuddar som doppats i en slurk brännvin — för att få sorgsna och skrikiga barn att bli snälla och sömniga. Johnson Nu 116 (1934). Finns här några snälla barn? Hedberg (1958; boktitel).
b) med mer l. mindre förbleknad bet., i hovsamma (l. känslosamt bedjande) anhållanden (om hjälp o. d.) l. i utropsartade uttr. l. (i best.) i tilltal (ss. bestämning till tilltalsord l. med underförstått huvudord). Snälla Gustav, räck mig brödfatet! Snälla mamma, låt ljuset brinna! Gör som jag ber dig, snälla du! Snälla nå'n, så du ser ut! Men snälla du, du menar inte att ni inte har teve! Var snäll och gör som jag säjer. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vill Olsson kanske vara så snäll och taga hand om skjutspojken? Heidenstam Alienus 3: 36 (1892). Stäng dörren, är du snäll. Strindberg Kamm. 4: 5 (1907). Snälla kära, hjälp mig! Beskow FarmFjunl. 11 (1930). Men snälla Sven-Olof, man måste tänka på sin hälsa. Sven-Olof får inte alldeles arbeta ihjäl sig. Siwertz Tråd. 42 (1957).
c) om djur; särsk.: from (se d. o. 7 a) l. sedig (se d. o. 2) l. fridsam o. d. ÖoL (1852; om häst). Den .. danska lejontämjerskans djur äro icke alltid så snälla, som de se ut att vara. GHT 1895, nr 241 A, s. 2. Fyra snälla hundar slickade sol på trappan. Siwertz JoDr. 105 (1928).
d) i utvidgad l. överförd l. bildl. anv., om ngt sakligt (särsk.: som vittnar om hjärtegodhet, välvilja o. foglighet o. d.); ofta mer l. mindre nedsättande: som vittnar om god vilja i förening med oförmåga l. som är menlös l. (gm att följa det allmänt godtagna) icke väcker anstöt o. d. Liljan där blickade ren och snäll, / så snäll: / ”O, flicka, tag mig, så blir du säll.” Wecksell SDikt. 3 (1852). Novellerna (som G. H. Mellin skrev) äro .. lika snälla och välmenande som Mellin själf. Sylwan SvLit. 143 (1903). Från (modehuset) Chanel kom en helvit smal redingotekappa — snäll i linjen men grannt gjord. DN(B) 1961, nr 70, s. 14. Du har snälla ögon. Widding Ryttmäst. 430 (1968).
e) ss. adv.; i sht med tanke på foglighet l. följsamhet l. stillsamhet o. d. Ligg nu snällt och sof mitt barn. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hade folkpartiet (i Rom) trott, att Sulla skulle snällt foga sig i .. (folkförsamlingens) beslut (att fråntaga honom befälet), så misskände det honom fullkomligt. Grimberg VärldH 4: 58 (1930). Jag tror att .. (min äkta man) skulle leta rätt på mig .. (om jag reste ifrån honom). Jag måste nog snällt stanna kvar där jag är. Gustaf-Janson Myl. 202 (1965).
6) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. vara snällt att göra ngt, vara roligt l. nöjsamt l. lätt (se LÄTT, adj.2 10) att göra ngt. Engelke HelsSägn. 90 (1899). Nej det var kanhända inte snällt att bli stor, .. å ändå fanns det så mycket att längta efter. Öding Först 104 (1970).
7) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fin (se FIN, adj. IV 2) l. nätt l. prydlig l. proper o. d. Almqvist AmH 1: 44 (1840; om kanaler). Thorborg hade ordnat icke allenast alla rosenhäckarna och rabatterna, utan äfven de små snälla kökslanden. Carlén Köpm. 1: 78 (1860).
Ssgr (i allm. till 1 b α): A: (1 c) SNÄLL-BENT, p. adj. (numera föga br.) som har snabba ben. GFGyllenborg Vitt. 2: 151 (1795; om hare).
(1 b β) -BLEKE. [jfr t. schnellbleiche] (numera föga br.) konstblekning (som går snabbare än ängsblekning); jfr bleke, sbst.1 1, o. -blekning. Dalin (1854). Björkman (1889).
(1 b β) -BLEKNING. (numera föga br.) = -bleke. Hallin Hels. 2: 583 (1885).
(1 b β) -BLICK. (†) snabb blick (se blick, sbst.1 3 b α). Almqvist TreFr. 3: 282 (1843). Börjesson i 2SAH 33: 87 (1861).
-BORRMASKIN~002. (numera bl. i skildring av ä. förh.) borrmaskin för snabborrning. Dagen 1915, nr 197, s. 2.
-BUD. (†) bildl., om telegrafen. Liljestråle Fid. P 4 a (1797).
(1 c) -DRISTIG. (†) i uttr. kynnmodig och snälldristig, oförvägen o. våghalsig l. dyl. Then kynnmodige och snälldristige Herren (dvs. Alexander den store). Sylvius Curtius 609 (1682; lat. orig.: vir audaciæ promptæ; fr. öv.: qui n'étoit pas maître de son courage).
-FILTRUM. (numera föga br.) snabbfilter. TT 1899, K. s. 86.
(1 c) -FINGRAD, p. adj. (numera föga br.) snabbfingrad. SthmFig. 1847, s. 223 (om pianist).
(1 c) -FLUGEN, p. adj. (†) om flod: snabbt ilande. Dahlstierna (SVS) 157 (c. 1700).
-FLUSS. kem. fluss (se fluss, sbst.2 2) som ger snabb smältning; förr äv. i uttr. Baumés snällfluss, om en blandning av salpeter, svavelpulver o. sågspån. Berzelius Kemi 1: 412 (1808: Baume's). Rosenberg OorgKemi 409 (1888).
(1 c) -FLUTEN, p. adj. (numera föga br.) om vattendrag: snabbt flytande. Sagrell (1709) i KKD 5: 53. —
-FOT. (numera föga br.) metaforiskt, om snabbfotad häst; jfr snabb-fot. Gumælius Bonde 151 (1828).
-FOTA, f. l. r. (†) i sg. best., om larven till fjärilen Spilosoma lubricipedum Lin. (allmän tigerspinnare), som rör sig snabbt. CNNelin hos Bergman SvarVetA 56 (1763).
(1 c) -FOTA, adj. [till -fota, adj.] (†) snabbfotad; jfr snabb-fota. Liljestråle Fid. P 4 b (1797; om häst).
(1 c) -FOTAD, p. adj. (numera föga br.) snabbfotad. Spegel 364 (1712). JONauckhoff (c. 1845) hos Ahnfelt HofvLif 2: 9 (om häst). (Ett brev) afskickades medelst en rask, snällfotad gosse. Sparre Stand. 291 (1847). Cannelin (1939).
(1 c) -FUNDIG. (†) snarfyndig; jfr snabb-fyndig. Isogæus Segersk. 775 (c. 1700).
(1 c) -FÄRDIG. (†) snabb, rörlig; jfr snabb-färdig. Alexander (den store) medh sin lätwäpnade och snälfärdige hoop. Sylvius Curtius 621 (1682; lat. orig.: expedito ac levi agmine; fr. öv.: une armée leste & débarassée).
(1 c) -GARVAD, p. adj. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om läder: garvat medelst snällgarvning. TT 1872, s. 115.
-GARVERI1004 l. 0104, äv. 3002. [jfr t. schnellgerberei] (numera bl. i skildring av ä. förh.) garveri (se d. o. 2) för snällgarvning; jfr snabb-garveri. Åkerman KemTechn. 2: 511 (1832).
(1 b β) -GARVNING. [jfr t. schnellgerbung] (numera bl. i skildring av ä. förh.) snabb garvning (se garva, v.1 I 1), extraktgarvning. TTekn. 1861, 1: 44. Vid den nuvarande s. k. ”snällgarvningen” användes .. (i st. f. bark) extrakt. Bolin OrgKem. 116 (1925).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): snällgarvnings-försök. jfr försök 1 b. TTekn. 1861, 1: 48.
-metod. metod för snällgarvning. TTekn. 1861, 1: 45.
-GODS. (†) ilgods. TByggn. 1859, s. 149.
-GODSTÅG~02 l. ~20. (föga br.) snabbgående godståg, godsexpresståg. UNT 1935, nr 203, s. 4.
(1 b β) -GRÖT. (i vissa trakter, i skildring av ä. förh.) slätgröt (som går snabbt att tillaga). Östergren 6: 804 (1941).
(1 c) -GÅENDE, p. adj. [jfr t. schnellgehend] om (del på) maskin o. d.: snabbgående; äv. om båt: snabbgående. KAAlmgren (1850) i HH XXXVI. 3: 30 (om båt). De snällgående räckhammarnas slag steg som trumvirvlar mot det blå. Johansson SmedBrukspatr. 118 (1933).
-HAMMARE. [jfr t. schnellhammer] (numera föga br.) snabbhammare. TTekn. 1860, 1: 157. UB 4: 224 (1873).
(1 b ζ) -HITTIGHET. (†) snabbhet i fråga om att hitta på utvägar o. d., påhittighet, uppfinningsrikedom. SvMerc. IV. 3: 37 (1759).
(1 a) -HOPPARE. (†) om loppa (se loppa, sbst.1). Wallin Bref 67 (1846).
-HÄRD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) härd (se härd, sbst.1 3 b) med snabb härdgång. JernkA 1845, 2: 176.
(1 c) -ILLFUNDIG. (†) snabb att hitta på illistiga knep o. d. VocLib. Adj. (c. 1580; under argutus).
(1 b ι) -KATRIN ~katri2n l. -KATRINE ~katri2ne, f. l. r. (snäll- c. 17431757. snälle- 1734. -Cathrin c. 1743. -Cathrine 17341757) [med avs. på senare leden se snäll 1 b ι] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) diarré; jfr snäll 1 b ι. Serenius Ooo 4 a (1734). Mörka natten mig förställer, / Och gör ängslan i min kropp: / Snäll-Cathrin hos mig ock gäller, / At jag är i ständigt lopp. Dalin Vitt. 4: 288 (c. 1743).
-KOPPLING. (föga br.) konkret: snabbkoppling. Ramsten o. Stenfelt (1917). Stenfelt (1920).
(1 b β) -KUR. (numera föga br.) snabbt verkande kur (se kur, sbst.3 1). Hygiea 1842, s. 584. Wretlind Läk. 2: 57 (1894).
(1 c) -KÄFTAD, p. adj. (i vissa trakter, vard.) snabbtalande. Johansson SmedBrukspatr. 87 (1933).
-LADDARE. [jfr t. schnellader] (förr) snabbladdare (se d. o. 1). NF 10: 568 (1886). 2NF 17: 447 (1912).
(1 c) -LJUDANDE. (†) om förhållandet att ngt går snabbt o. lätt att uttala. Hiärne 1Hskr. 19 (c. 1715).
-LOD. [jfr t. schnellot] (i fackspr.) lättsmält (mjukt) lod (se lod, sbst.4 1) för snällödning (vanl. bestående av en legering av bly o. tenn (o. vismut)), mjuklod; jfr tenn-lod. Berzelius Kemi 2: 34 (1812). jfr mässings-, silver-, tenn-snällod.
(1 b β) -LÖDNING. (i fackspr.) lödning med snällod, mjuklödning; jfr tenn-, vek-lödning. NF 10: 451 (1886). Varulex. Byggn. 2: 175 (1955).
(1 c) -LÖPANDE, p. adj. (numera föga br.) om stjärna: som är en snabblöpare (se d. o. 4). BröllBesv. 528 (c. 1660; uppl. 1970).
(1 a) -LÖPARE. (†)
1) [jfr t. schnelläufer] om snabblöpande person. Nicander Minn. 1: 63 (1831).
2) bildl., om snabbt uttalad bokstav som tillsätts ord ss. böjningsändelse. Laurel Inl. 16 (1750).
(1 b β) -MARSCH. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snabbmarsch. KrigVAT 1835, s. 421.
(1 c) -MINT, p. adj. (†) som har snabbt o. säkert minne. Lucidor (SVS) 226 (1672).
-POST.
1) [jfr t. schnellpost] (numera bl. i skildring av ä. förh.) post (se post, sbst.3 6) för snabb befordran; särsk. om sådan post inrättad i Sv. 1827. Kl. 4 .. följde jag min vän Palmstedt till posthuset (i Berlin), der han uppsteg på snällposten till Leipzig. Bergman VSmSkr. 92 (1825). Å bref, som med snällposterne skola befordras, bör afsändaren teckna: afgår med snällpost. SFS 1831, s. 532. SvPostv. 243 (1924).
2) i utvidgad anv. (motsv. post, sbst.3 13), i sg. best., ss. benämning på en år 1848 i Malmö grundad tidning (fr. o. m. 1871 kallad Sydsvenska Dagbladet Snällposten). Snällp. 1848, nr 1, s. 1.
-PRESS.
1) (numera föga br.) snabbpress. TT 1897, Allm. s. 375.
2) [jfr t. schnellpresse] boktr. maskindriven tryckpress i vilken tryckformen är placerad på ett fram- o. återgående fundament o. avtryckes mot ett kring en cylinder framfört papper, cylinderpress. SvLittFT 1833, sp. 278. Oldenburg Bok 19 (1923).
Ssgr (till -press 2; boktr.): snällpress-biträde. biträde (se d. o. 5) vid snällpress. Upsala(A) 1920, nr 240, s. 8.
-fundament. jfr fundament 1 a. Bjurman 3Statsm. 33 (1935).
-REGULATOR. (föga br.) snabbregulator. BonnierKL 10: 1066 (1927).
-RODD. (numera föga br.) = snabb-rodd, sbst. Witt Skeppsb. 265 (1863).
(3) -RÅD. [efter fvn. snjallræði] (†) klok utväg; jfr råd, sbst.3 10. Björner Vols. 24 (1737).
(1 b η) -RÅDIG. (†) om rådgivare: benägen att ge överilade råd (se råd, sbst.3 19). Forsius Fosz 589 (1621).
(1 b ζ) -RÅDIGHET. (†) snarrådighet, fyndighet; jfr snabb-rådighet. Runius (SVS) 3: 98 (1709).
(1 c) -RÖKA, -ning. (numera föga br.) snabbröka (matvara). Alm(Sthm) 1866, s. 44 (: snäll-rökningen). Auerbach 1007 (1913).
Ssg (numera föga br.): snällröknings-metod. metod för snabbrökning. UpsLäkF 1866—67, s. 298. VerdS 94: 15 (1900).
(1 b β) -RÖTNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snabbrötning. LAHT 1916, s. 519.
-SADEL. bokb. snabbt förskjutbar sadel (se d. o. 2 a κ). NordBoktrK 1909, s. 460.
(1 c) -SEGLANDE, p. adj. [jfr t. schnellsegelnd] snabbseglande. DA 1808, nr 83, s. 3. SvFolket 10: 353 (1939; om klipperskepp).
-SEGLARE. [jfr t. schnellsegler] snabbseglare; äv. dels i uttr. vinterns snällseglare, om isjakt, dels bildl. SC 1: 640 (1820). Hagberg Shaksp. 1: 432 (1847; bildl., om person). Carlsson HelaSthm 125 (1911: vinterns).
-SEGLING. snabbsegling. Lefrén Förel. 3: 298 (1817).
-SINT, p. adj. (†)
1) till 1 b η: som lätt förhastar sig l. handlar överilat, hetsig o. d. HFinSkolvH 1: 284 (1744; om informator).
2) till 1 c, 3: snabbtänkt l. klok o. d. Verelius Herv. 1 (1672). Sylvius EOlai 117 (1678).
-SKJUTS. snabb skjuts; äv. i uttr. åka snällskjuts till en plats o. d., med fart åka till en plats osv. Högberg Vred. 3: 411 (1906). Gustaf-Janson LastHäxa 219 (1969: åka).
-SKOTTSPOLE~020. (förr) ryckverksskyttel; jfr -skyttel. Dalin (1854).
-SKRIFT. [jfr t. schnellschrift] (numera bl. i skildring av ä. förh.) snabbskrift. VetAH 1855—56, s. 29.
(1 a) -SKRIVARE. [jfr t. schnellschreiber] (numera bl. i skildring av ä. förh.) snabbskrivare (se d. o. 1). AdP 1823, 4: 686. (Ciceros) tal uti deras första (muntliga) form, sådan som denna af snällskrifvare blifvit uppfattad. Geijer I. 2: 181 (1836).
Ssgr (numera föga br.): snällskrivare-konst. i sg. best.: konsten att stenografera. AdP 1823, 6: 586.
-tecken. stenografiskt tecken. 2VittAH 15: 45 (1831, 1839).
-SKRIVERI~1004 l. ~0104, äv. 3~002. (†) stenografi; jfr snabb-skriveri. AdP 1823, 6: 585. Därs. Bil. 1: 59. —
-SKRIVNING. (numera föga br.) snabbskrivning; stenografi. AdP 1823, 6: 583 (om stenografi). Ahlman (1872).
Ssg (numera föga br.): snällskrivnings-konst. [jfr t. schnellschreibekunst] om stenografi; jfr snabbskrivnings-konst. AdP 1828—30, 63: 172.
-SKYTTEL. (förr) ryckverksskyttel; jfr -skottspole, -spole. UB 6: 425 (1874).
-SKÄRMASKIN~002. boktr. snabbgående skärmaskin (se d. o. 1 b); jfr snabb-skärmaskin. NordBoktrK 1914, s. 308.
(1 c) -SMIDANDE, p. adj. (förr) om tyskhärd: som åstadkommer snällsmidning; äv. om person: som sysslar med snällsmidning. JernkA 1844, 1: 149. Därs. 1845, 2: 177.
(1 b β) -SMIDE. (förr) jfr -smidning. JernkA 1844, 1: 143.
(1 b β) -SMIDNING. (förr) i fråga om tysksmide: snabb smidning åstadkommen gm forcerad brytning i härden. JernkA 1844, 1: 143.
-SPOLE. (†) ryckverksskyttel; jfr -skottspole. UB 6: 460 (1874).
-STICKA, sbst.1 (sbst.2 se snälla, sbst.2 ssgr). (†) om ett slags fosfortändsticka. Cederschiöld o. Feilitzen SvTändstIndH 26 (cit. fr. 1861).
(1 b γ) -SÄLL. (†) plötslig l. hastig o. (alltför tidigt inträffande l. kommen samt) säll. Min Maka ok min Wän .. / .. hui kwellies thu aff Smerta / För min Snäll-Sälle dödh! Lucidor (SVS) 280 (1672).
(5, 5 d) -SÖT. på en gång oförarglig l. menlös l. fadd o. söt. En riktig godisdessert .., lagad på bananer och citron för att kombinera det snällsöta med det friska. ST(A) 1965, nr 286, s. 26. Snällsöt kunde man bli .. (i en viss konfektionsaffär) där Twiggymodeller realiserades. DN 1967, nr 170, s. 26.
(3) -TALANDE, p. adj. (†) som talar klokt. Peringskiöld Hkr. 1: 7 (1697).
(1 c) -TRAVANDE, p. adj. snabbtravande. Lindqvist Sprakfål. 89 (1943).
(2?) -TROGEN. (†) duktig l. skicklig o. trogen? Din (dvs. gudinnan Ceres') vangen blifver dragen / Af tvänne grymma diur, som äro drakar lijk, / Med vinger vähl försedd, snälltrogna uthan svijk. Rosenfeldt Vitt. 237 (c. 1680).
-TÅG. [jfr t. schnellzug] snabbgående persontåg som (äv. befordrar post o. expressgods o.) gör uppehåll endast vid större stationer; äv. bildl.; jfr snabb-tåg 2, snälla, sbst.4 SöndN 1862, nr 41, s. 1. Hultin 167 (1866; bildl.). Ondskan löper snabbare än ett snälltåg; det goda framskrider långsamt som en oxdrift. Locke ÖsterlFrukt 168 (1876). DN(A) 1964, nr 221, s. 10. jfr dag-, natt-snälltåg.
Ssgr: snälltågs-avgift. (tilläggs)avgift för snälltågsbiljett. SFS 1911, nr 110, s. 25.
-biljett. (tilläggs)biljett för snälltågsresa. Jernbanebl. 1889, s. 38.
-fart. hög fart (kännetecknande för snälltåg). Hedberg Sardou 76 (1866). Kaffelagande och kaffedrickande (på en bar) går med snälltågsfart i Rom. Hedberg VarfLek. 56 (1970).
-linje. järnvägslinje för snälltåg. Rönnholm EkonGeogr. 110 (1907).
-lok. jfr -tågs-lokomotiv. Järnvägen 1946, nr 19-20, s. 1.
-lokomotiv. lokomotiv för snälltåg. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 200 (1880).
-maskin. (numera föga br.) snälltågslokomotiv; jfr maskin 1 e. TeknEkonBeskrStatJernvB 231 (1872). TT 1896, M. s. 80.
-tillägg. tilläggsavgift för snälltågsresa. SoS 1915, s. 94.
-tilläggsavgift. tilläggsavgift för snälltågsresa. SFS 1935, s. 530.
-tilläggsbiljett. tilläggsbiljett för snälltågsresa. SvKomm. 1914, nr 1, s. 88.
-tjänst. (tjänst innebärande) snälltågstrafik. TT 1901, M. s. 28. SJ 3: 13 (1906).
-VAGN. [jfr t. schnellwagen] (†) snabbgående vagn; särsk. om snabbgående diligens. Nicander Minn. 1: 160 (1831; om diligens i Tyskl.). SvTyHlex. (1872).
(1 b β) -VALSNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snabb valsning (av metall). JernkA 1867, s. 229.
-VALSVERK~02 l. ~20. [jfr t. schnellwalzwerk] (numera bl. i skildring av ä. förh.) valsverk för snällvalsning. JernkA 1860, s. 91 (om förh. i Tyskl.).
(1 c) -VERKANDE, p. adj. (numera föga br.) snabbverkande. KrigVAH 1829, s. 127. TT 1895, K. s. 58.
-VIKT. (†) = -våg. Kolmodin QvSp. 1: 522 (1732). Hygiea 1839, s. 101.
-VÅG. [jfr t. schnellwage] (förr) pyndare (för snabb vägning). HovförtärSthm 1729, s. 2620.
(1 b β) -ÄTTIKA. (förr) ättika framställd gm snabb ättiksyrejäsning av vattenblandad sprit. Nyblæus Pharm. 288 (1846). Auerbach (1913).
Ssgr (förr): snällättiks- l. snällättik- l. snällättike-beredning. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 417.
-fabrikation. Berlin Farm. 1: 36 (1849).
-metod. metod för snällättiksberedning. Dædalus 1957, s. 105.
-tillverkning. Liedbeck KemTekn. 638 (1867).
(5 d) -ÖGD, p. adj. som har snälla ögon. DN(B) 1958, nr 321, s. 22.
B (†): SNÄLLE-KATRIN, se A.
Avledn.: SNÄLLDOM, r. l. m. (skämts.) till 5: snällhet (se d. o. 4). GbgP 1949, nr 352, s. 8.
SNÄLLELIG, adv. [fsv. sniällelika, klokt; jfr fd. sniällelic, fvn. snialliga o. snillelig] (†) till 3 b: listigt, slugt. Visb. 1: 18 (1572).
SNÄLLHET, r. l. f. [jfr mlt. snelhēt, t. schnellheit (båda i bet. 1)]
1) (†) till 1: snabbhet, raskhet, flinkhet o. d. Helsingius Ee 7 b (1587). Block MotalaStr. 4 (1708; hos Motala ström). Ei kan sig någons hand med större snällhet wända, / .. än deras sorg tog ända. Kolmodin QvSp. 2: 467 (1750). Ej till gull, men sällhet, sällhet / All Naturens öra lyss. / Ack! hon flyr med vindens snällhet. Tegnér (TegnS) 1: 194 (c. 1805). Björkman (1889). särsk. (†) i utvidgad anv., i fråga om språkljud l. ord: egenskapen att kunna uttalas snabbt, kort kvantitet l. dyl. Laurel Skrivl. 10 (1748). De Latinske, och i synnerhet den store Virgilius, pläga vid eftertryckliga sakers beskrifvande .. så laga, att de genom ordens ställning, snällhet eller tröghet, ja genom sjelfva ljudet lifligen härma sakens förlopp. Bergklint Vitt. 143 (1761).
2) (numera knappast br.) till (1 o.) 2: (med snabbhet l. villighet att arbeta parad) skicklighet l. duglighet l. kunnighet l. färdighet o. d.; äv. närmande sig bet.: driftighet, flit; jfr 3 o. snillhet. AAAngermannus VtlDan. 61 (1592). Olaus Beckius, den som för sin sköna röst och snellhet på Viol och andra instrument wart kallat til .. ämbetet (ss. depositor). Rudbeck Bref 135 (1676). Säd .. (finns) mycket litet .. (på ön Chios) hvilken mangel invånarne uppfylla med sin snällhet och arbetsamhet. Eneman Resa 1: 73 (1712). I detta hus, dit .. (Anna Maria Lenngren) var kommen med ingen annan hemgift, än möderne-dygder, tarflighet och snällhet, ersatte (osv.). Franzén Minnest. 1: 252 (1818). (Tordmulen) flyger skarpt och dyker med otrolig snällhet, ofta på ganska betydligt djup. TJäg. 1832, s. 273. Cannelin (1939).
3) (†) till 3: klokhet, förstånd; begåvning; äv. övergående i bet.: listighet l. slughet (äv. konkretare, om utslag av slughet o. d.: slugt påfund, list); stundom svårt att skilja från 2; jfr snillhet. Kol. 1: 9 (NT 1526; Bib. 1917: förstånd). Gudh kräfwer af them (som han satt över sina tjänare) .. troheet .. (o.) snelheet och förstånd. Troheten gör thet, att the (dvs. biskoparna) äro flitighe. Men snelheten, at the weta huru the sigh .. rett skicka skole. KOF 1: 547 (c. 1618). Porath Pal. Föret. 2 (1693; i pl., konkretare). (Egyptiernas vishet) är grunden til den .. så kallade Trollkonsten: .. Oden beskyltes för mycket af denna art, som ej annat war, än hans snällhet, slughet, tapperhet och wighet. Dalin Hist. 1: 189 (1747); jfr 2. (T. Thorild) var ju ett underverk af snällhet och läraktighet. Samtiden 1874, s. 172.
4) till 5, om egenskapen att vara snäll; jfr beskedlighet 7, 8, 9. Dalin (1854). Då .. hon kom insmygande med en kopp varmt kaffe och tyst försvann igen, då kunde han .. känna sig .. rörd av Emilies snällhet. Siwertz JoDr. 60 (1928). Snällheten och beskedligheten hos Fröding innebar inte att han var särskilt lätt att leda. Olsson Fröding 162 (1950). Snällhet är bara feghet. Fogelström Dolly 144 (1958).
SNÄLLNA, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content