publicerad: 2023
Ordformer
(enckie 1562. enka 1663 (: Enka aker)–1911 (: paradisenkor). enke- (-nn-, -ch-, -ck-) i ssgr o. avledn. 1565 (: Encke Drotningenn)–1915 (: gräsenkeman). enkia (-nn-, -ch-, -ck-, -ij-, -j-) 1540–1830. änka (-ck-) 1691 (: änkohielper) osv. änke- (æ-, -ck-) i ssgr o. avledn. c. 1618 (: Änckestånd) osv. änker, pl. 1525. änkia (-ck-, -j-) 1528–1783 (: Änkiohielps anordningarne))
Etymologi
[fsv. änkia; motsv. fd. änkje (d., nor. bm. enke), fvn., nyisl. ekkja (nor. nn. enkje); avlett av ENKA, adj.]
kvinna vars äktenskapspartner avlidit; förr särsk. ss. juridisk term (angivande vissa rättigheter o. skyldigheter) för en avliden mans hustru som inte ingått nytt äktenskap (i modern lagtext ersatt av: efterlevande maka); förr ofta med tanke på viss social l. ekonomisk ställning l. status (särsk. i uttr. rätt änka (se RÄTT, adj.2 9 b β)); jfr VIDUA. RA I. 1: 39 (1525). Thet är lijka for .. (Gud) hwad en är gifft eller ogifft iomfru eller änkia. OPetri 1: 493 (1528). Borgmästare och Rådh skola hafwa flijtigt upseende dermed, at ingen änckling eller änckia må träda till annat giffte .. , för än de sine Barn, eller hwad arfwingar de helst hafwa kunna, sitt Lagliga arf afwitrat hafwa. Schmedeman Just. 227 (1636). Jag kommer ifrån Staden Fördärf, och är en Änkia, min Man är död. Lagerström Bunyan 2: 83 (1727). Se der en enka, som genom sin mans död har förlorat icke blott hälften af sitt hjerta och det käraste och förtrognaste sällskap, utan ock medlen till sina barns uppfostran, sin egen bergning. Franzén Pred. 1: 229 (1841). Endast änkor hade samma myndighet som männen och rådde själva över sina handlingar och sitt gods. Kulturen 1993, s. 71. Den federala (äktenskaps)lagen utmanades av en homosexuell änka i New York. KristianstBl. 27/6 2013, s. A18. — jfr FÖRSAMLINGS-, INHYSES-, RIK-, UNDANTAGS-ÄNKA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt; ofta med negativ l. nedvärderande bibet. Enkja ær elændig: Ty hænne ær ikke marger bistændig. Bureus Suml. 77 (c. 1600). Änkiors lååt, är dagligh grååt. Grubb 897 (1665). Dhen som taar en enckia, han får bord och bänckia och myckit på tänkia. Törning 21 (1677). Rik änkas tårar torkar snart. Holm Ordspr. 374 (1964).
b) i förb. med den avlidna personens namn l. värdighet l. (yrkes)titel o. d.; särsk. i sådana uttr. som änka efter l. till den l. den. H: Caspars efterlåtne enckia. 3SthmTb. 5: 4 (1603). Kanske hafwen I icke något tycke för mig, allenast derföre at jag icke är mer än en handwärkares Enkia. Lagerström Holberg PolKannstöp. 41 (1729). Ståthållarens änkia emottog honom med synnerlig ärebetygelse. Celsius G1 1: 66 (1746). Änkan till en skogsinspektör Liénard. PT 1905, nr 59 A, s. 3. Jacqueline Kennedy Onassis, änka efter såväl den mördade USA-presidenten John F Kennedy som den grekiske skeppsmiljardären Aristoteles Onassis. GbgP 31/12 1994, s. 46. — jfr ADELS-, BAGAR-, BORGAR-, FABRIKÖRS-, FRÄLSE-, KLOCKAR-, KRIGS-, OFFICERS-, PROFESSORS-, PROST-, PRÄST-, RÅDMANS-, SLAKTAR-, SOLDAT-, TORPAR-, TRAKTÖRS-ÄNKA m. fl.
c) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) närmande sig l. övergående i anv. ss. titel; äv. ss. förled i sådana ssgr som ÄNKE-DROTTNING, ÄNKE-FURSTINNA. Änckians Annas son i Boarp nomine Hans. KulturbVg. 1: 16 (1710). Tunis har aldrig förr warit wälsignadt med ett sådant mönster till drottning .. Nej, icke sedan enkan Didos tid. Hagberg Shaksp. 11: 318 (1851).
e) (förr) i sådana uttr. som konservera änka, i fråga om att ingå äktenskap med änka för att trygga hennes försörjning (se KONSERVERA 1 e).
f) i bildl. anv.; särsk. med tanke dels på ngn l. ngt som blivit ensam(t) kvar, dels på änkas sorgdräkt. Verelius Herv. 144 (1672). Dagens enka, stjernenatten. Tegnér (TegnS) 4: 47 (1824). Suset i sena juliträd / .. klär sig till änka i förtid / och viftar med brutna slöjor. Lindegren Vint. 69 (1954). — särsk.
α) (numera föga br.) om land l. folk l. grupp av människor som lämnats utan ledare o. d. Ther någen Försumelse medh Biskopswigningen wordo infallandes, så at Församlingen blefwe öfwer tree Månader Änkia, tå skal (osv.). Schroderus Os. 1: 473 (1635). Vte swärdet, inne döden / Har wårt land til änka giordt. Lybecker 204 (c. 1715). En slägt som enka är. Tegnér (TegnS) 5: 36 (c. 1825). Topelius NBlad 21 (1868, 1870).
β) skämts., ss. senare led i ssgr betecknande kvinna vars partner är bortrest l. (tillfälligt) frånvarande (på grund av sitt yrke l. sin fritidssysselsättning o. d.). — jfr GRÄS-, SPORT-ÄNKA.
γ) om djur l. växt; särsk. dels i uttr. svart(a) änka(n), om spindelarten Latrodectus mactans Fabr., vars honor ibland äter upp hanarna efter parning, dels i pl., om fågelfamiljen Viduidae, vars hanar har långa stjärtfjädrar påminnande om änkedok. När dufvan blifvit enka, hon sig tillfreds ej ger, / Och hennes hjertesår kan ingen lisa. Hedborn 1: 188 (c. 1830). Denna art (av iris) är omtyckt för sina stora, dystert färgade blommor, hvilka förskaffat växten namn af den sörjande enkan, prinsessan i sorgmantel, den sörjande sköna etc. HbTrädg. 6: 130 (1876). Änkorna omfattar ett dussintal arter, alla hemmahörande i Afrika .. I allmänhet anser man, att de står ytterst nära vidafinkarna. DjurVärld 10: 414 (1963). Ett starkt ökat antal av spindeln Svarta Änkan har fört elva människor till sjukhus i Trebinje i Jugoslavien. SvD 18/8 1972, s. 6. — jfr DOMINIKAN-, PARADIS-ÄNKA.
δ) i spel l. lekar; särsk. i fråga om kortspel; förr särsk. dels om viss kägla i kägelspel, dels i uttr. springa änka, i fråga om änkeleken. Bååth-Holmberg FlickDagb. 90 (i handl. fr. 1808). Wille man roa sig fordom en stund så sprang man på feltet / Enka och kastade boll med hvarann. FoU 24: 84 (1827). Hvar och en af sidohörnkäglorna kallas enka, de tre käglor, som utgöra ena främre snedsidan, skomakarstol, främre och bakre hörnkäglorna samt kungen svinrygg. Norman GossLek. 140 (1878). Korten ges ett i taget till varje spelare och dessutom till en extra hand, Änkan. Werner Kortsp. 110 (1967).
Ssgr: A (numera bl. tillf.): ÄNK-BRÄNNING, -DOK, -DROTTNING, -HEM, -HJÄLP, -HUS, -LEK, -LISTA, -MAN, -SNIBB, -SORG, -ÅR, se C.
B (†): ÄNKA-DROTTNING, -GREVINNA, -SON, se C.
C: ÄNKE-BIDRAG~02 l. ~20. (numera bl. tillf., om ä. l. utländska förh.) ekonomiskt bidrag åt änka; jfr -hjälp, -medel, -pension. SvD(A) 27/9 1944, s. 6. —
-BISKOPINNA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter biskop. VDAkt. 1710, nr 135. Änkebiskopinnan Genberg fyllde i tisdags 80 år. SvD(A) 2/5 1901, s. 5. —
-BLOMSTER. [jfr t. witwenblume, eng. widowflower, fr. fleur de veuve] (numera bl. ngn gg) om prydnadsväxten praktvädd. HbTrädg. 6: 213 (1876). Enkeblomster (scabiosa) med vackra, svagt doftande blommor från hvitt till svart purpur, blomma högsommar och höst. Abelin MTr. 92 (1902). —
-BOK. (änke- 1701 osv. änko- 1701–1717) (förr) om kyrkbok med förteckning över församlingens understödsberättigade änkor; jfr -lista. Om icke Her Beniamins Burselij Enckia i Burssrydh, som sitter i fattigdom m(edh) många Barn böör införass i Enckieboken, och undfå hielp m(edh) the andre Enckior? VDR 1701, s. 790. —
-BORGMÄSTARINNA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter borgmästare. Enke Borgmästarinnan Margareta Torsk från Grödinge, bor i Huset N:o 6 wid Artilleriegatan. SP 1779, s. 244. —
-BRUD. (änke- c. 1655 osv. änko- 1659) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) änka ss. brud i nytt giftermål. En ährligh enkiebrud (pryds vid sin vigsel) medh dook och kåpa, eller sina egna heders kläder. KOF II. 2: 142 (c. 1655). —
-BRÄNNING. (änk- 1903–1924. änke- 1850 osv.) (om ä. hinduiska förh.) om rit enl. vilken änka fick följa sin man i döden gm att låta sig brännas på hans gravbål. I trots af alla brittiska förbud hade en så kallad ”sutti” eller enkebränning föröfvats i provinsen Bombay: en enka om 22 år nödgades kasta sig på bålet till sin aflidne man, en 60-årig gubbe. AB 25/6 1850, s. 2. Sedan änkebränningen förbjöds i Brittiska Indien år 1829. Konow Hind. 89 (1927). —
-DOK. (änk- 1879–1905. änke- 1789 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) änkas sorgdok. DA 30/10 1789, Bih. s. 1. Drottning Viktoria (bar) ännu sorgdräkt: svart, tung sidenklänning och hvitt änkdok. DN 1905, nr 12619 B, s. 2. —
-DOTTER. (numera bl. tillf.) dotter till änka. VDBötB 1645, s. 382. Förmälandes, att han der vppe i bygden ähr trolofwat widh en Enke dotter. VDP 1666, s. 791. —
-DROTTNING. (änk- 1854 osv. änka- 1584–1709. änke- 1565 osv.) (ss. titel för) änka efter kung. ArkliR 1565, avd. 81. Jnnerligen och af alt hiärta önskandes, at Gudh alzmechtigh E: K: Maij:t medh des Högborne Elskelige K. Frumoder, Sweriges Rijkes Enkiedrotningh .. wedh godh Kongl. wällmågo, helsa och sundheet länge erhålla teckes. HSH 31: 515 (1662). EnkeDrottningen Lovisa Ulrika. Gustaf III 1: 26 (1786). jfr riks-änkedrottning. —
-DRÄKT. (änke- 1635 osv. änko- 1788–1847) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) änkas sorgdräkt; jfr -skrud. Schroderus Os. 1: 739 (1635). Från en begravning på Bornholm beskrives, hurusom änkan satt bakom dörren, som ledde in till stugan, iförd sin mörka änkedräkt och med en stor schal om huvudet. Hagberg DödGäst. 281 (1937). —
-FOND. (numera bl. i skildring av ä. förh.) fond (se fond, sbst.1 II 2) för änkepensioner; särsk. i uttr. änke- och pupillfond (jfr pupill-fond); jfr -hjälps-fond, -kassa. Regeringen (har) bifallit att ifrågawarande Enke- och Pupillfonde, må från och med nästa års början erhålla ett anslag på sjunde hufwudtiteln, om 10,000 Rdr banko årligen. WenersborgsT 4/1 1827, s. 2. —
-FRIHERRINNA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter friherre. HTSkån. 4: 63 (1788). En kort visit hos änkefriherrinnan Klingspor på Råbäck. Hamilton Dagb. 1: 84 (1912). —
-FRU. (änke- 1578 osv. änko- 1723–1796) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om (l. ss. titel för) änka efter herre l. ståndsperson; äv. allmännare, liktydigt med: änka; jfr fru 3 o. -hustru, -madam. Schmedeman Just. 69 (1578). Frun Segrid Horn, Sahl H RijkzRådets Sparrens till Engsiö änkefru. VDAkt. 1683, nr 178. Det verkligen förundrar mig, att jag ändå hittills kunnat glömma att göra enkefru prostinnan min visit. Carlén Repr. 81 (1839). Hushållsk., enkel änkefru önsk. gen. plats t. ensam pers. ell. lit. familj. DN(A) 19/11 1940, s. 21 (annons). —
-FURSTINNA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter furste. HovförtärSthm 1698 A, s. 1614. Emilia af Hessen .. numera enkefurstinna af Tarent. Fryxell Ber. 15: 94 (1848). —
-FÖRDEL~20 l. ~02. (änke- 1772 osv. änko- 1786) (förr) änkas fördel (se fördel, sbst.2 1 b) efter make; jfr -förmån o. -manna-fördel. På lika grund afstår ock Enkan från sin tilständiga Änke fördel. BoupptVäxjö 1772. —
-FÖRMÅN~02 l. ~20. särsk. (förr) om änkefördel; jfr förmån 4 b. Hafwandes Enkian när jnventariumet uprättatz, fåt sin Enkijeförmån. BoupptRasbo 1708. —
-GENANT. (förr) jfr genant, sbst. b, o. -pension. PT 12/1 1841, s. 1. Hos domkapitlet i Lund sökte kyrkoherden .. J. A. Kropps enka .. åläggande för nuvarande kyrkoherden i pastoratet .. att till henne såsom äldsta qvarlefvande enka efter förre innehafvare af pastoratet utbetala den henne tillkommande enkegenant. SD 20/10 1894, s. 7. —
-GREVINNA. (änka- 1699. änke- 1692 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter greve. HovförtärSthm 1692 A, s. 1692. EnkeGrefwinnan och Regentinan af Schaumburg-Lippe. SP 22/3 1792, s. 2. —
-HEM. (änk- 1867–1971. änke- 1868 osv.) (förr) hem (se d. o. I 2 e β α') för änkor; jfr -hus. JönkT 27/2 1867, s. 2. Inom stiften har man försökt att förbättra prästänkornas ställning genom inrättande av änkehem och på andra sätt. Brilioth SvKyrkKunsk. 192 (1933). —
-HERTIGINNA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter hertig. Hen(ne)s Högheet Änke Hertigin(nan)s af Holstens logementer. HovförtärSthm 1698 A, s. 1505. —
-HJÄLP. (änk- 1895–1904. änke- 1678 osv. änko- 1691–1800 (: PrästEnkohjelp)) (förr) om behovsprövat ekonomiskt understöd för änkor (administrerat av kyrkan); jfr hjälp 1 d β o. -bidrag, -pension. SynodA 1: 149 (1678). Föreställde herr doct. och ärkebiskopen, om icke ven. clerus ville vara betänkt att öka den enkehjelp, som här i stiftet utgifves, hvilken, delad ibland så många, för den behöfvande är ganska otillräcklig. SynodA 1: 631 (1797). jfr spannmåls-änkehjälp.
Ssgr (förr): änkehjälps-fond. fond (se fond, sbst.1 II 2) för änkehjälp; jfr -hjälps-kassa o. änke-fond. BerASvLärM 1869, s. 95. Strengnäs stifts allmänna enkehjälpsfond. EskilstP 26/6 1885, s. 2.
-kassa. jfr kassa, sbst.1 3, o. -hjälps-fond o. änke-kassa. BerASvLärM 1869, s. 92. Revisorer för prästerskapets änkehjälpskassa. NorrbP 4/7 1904, s. 2. —
-HUS. (änk- 1758 osv. änke- 1659 osv. änko- 1660–1731) (förr) jfr hus 7 o. -hem. EkenäsDomb. 1: 228 (1659). Änckio-Huset eller Hospitalet för fattiga Borgare-Qwinnor, hwilket inrättades år 1725. Rüdling 141 (1731). —
-HUSTRU. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (hustru som nyligen blivit) änka; särsk. om änka efter man av lägre börd (jfr hustru 1 b anm.); jfr -fru. Een fattig Enkie hustruus ynkelige klagan. VDAkt. 1683, nr 319. —
-KARL. (förr) i fråga om anställningsform för järnbärare: arbetskarl som hade skyldighet att (under viss tid) försörja sin företrädares änka. PH 11: 256 (1777). Altså warda alla Jernbärare så Ordinarier och Enkekarlar, som Extra Ordinarier härmed kallade, att sig till den wanliga Mönstringen Lördagen d. 30 Aprill kl. 9 förmiddagen uti Stora Jernwågen inställa. DA 26/4 1808, s. 3. —
-KASSA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kassa (se kassa, sbst.1 3) varur pension (l. annat understöd) åt änka utbetalades (jfr -fond); äv. om den institution som förvaltade sådan kassa (jfr kassa, sbst.1 7); särsk. i uttr. änke- och pupillkassa, om gemensam (statlig l. kommunal) understödskassa för änkor o. efterlämnade barn (se pupill-kassa); jfr -hjälps-kassa. PH 3: 2004 (1743). Min Söta Mor har wæl ej förgætit, att i thenna månads börgan uttaga Quartalet ur ænkeCassan. Lidén FörtrBr. 100 (1771). —
-KEJSARINNA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter kejsare. BrinkmArch. 2: 138 (1674). Måndagen den 29 Maj anlägges, wid Kongl. Maj:ts hof, trenne weckors Sorg efter framl. Hennes Maj:t EnkeKejsarinnan af Ryszland, Elisabeth Alexiewna, född Prinsesza af Baden. PT 29/5 1826, s. 1. —
-KRÄNKNING. (änke- 1630 osv. änko- 1665) (förr) enl. äktenskapslag: brottet att ha sexuellt umgänge med änka; jfr kränka, v.2 7. ÅngermDomb. 12/8 1630, fol. 26. Dömbde TingzRätten at Staffan Person skal böta för änkiokränkningh 40 m(arke)r effter den sedwane som härtil dagz i Rijket prachtiserat är. VDAkt. 1665, nr 270. —
-LEK. (änk- 1786 osv. änke- 1769 osv.) ss. benämning på leken ”sista paret ut” (jfr par, sbst.1 1 b β) (i vilken en ensam ”änka” l. ”änkling” i varje omgång försöker fånga en av deltagarna i ett par); i sht förr särsk. i uttr. springa änkelek(en) (jfr änka f δ); numera nästan bl. i sg. best.; jfr änklings-lek. Jag gjorde lekar i Sättraängen med mina bröder och folket. Vi sprungo änkelek, två slå den tredje, räf och gås, ock jagtlek ifrån klockan 6 till half 10 om qvällen. JGOxenstierna Dagb. 26 (1769). Änkeleken. De lekande skola vara udda ock uppställa sig i par .. Änkemannen eller änkan ropar: .. ”Sista paret ut!” ock det sista paret springer då fram, en på var sida om de andra. De söka att ”ta ihop” .. men hindras av den i spetsen stående. Landsm. XIX. 1: 72 (1908). —
-LEKTORSKA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter lektor. Fru EnkieLectorskan Hyllengren. VGR 1736, s. 263. —
-LISTA. (änk- 1795. änke- 1845 osv. änko- 1701–1721) (förr) om lista (i kyrkbok) över en församlings understödsberättigade änkor; jfr -bok. Dhee fattige Präste Enckior vänta m(edh) stoor åstundan Enckiolistan, att the kunde få sigh något till hielp i sin meddellössheet. VDAkt. 1701, nr 81. —
-MADAM. särsk. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om (l. ss. titel för) änka efter man av borgarståndet l. lägre medelklassen; jfr madam 3 o. -fru. VDAkt. 1707, nr 442. En korg .. är upphittad i Gröngarnsskog och kan på beskrifning återfås hos enkemadam Sedvall, Hallenströms gård. EnköpP 24/3 1885, s. 4. —
-MAN. [jfr d. enkemand; möjl. bildat i analogi med sådana ssgr som -fru] (änk- 1679 osv. änke- 1679 osv. änko- 1699 osv.) änkling. Enkie man(n)en Jönss Jönsson från Ekessiö. VDP 1679, s. 161. För några år sedan blev han efter ett mycket långt äktenskap änkeman, vilket vållade honom en mycket stor sorg. ÖgCorr. 6/2 2021, s. B21. jfr gräs-änkeman. särsk. (ålderdomligt) i sådana talesätt som armbågsstöt och änkemans sorg går snart över (jfr -mans-sorg). Rhodin Ordspr. 123 (1807).
Ssgr: änkmans- l. änkemanna-fördel. (-manna-) (†) änkemans fördel (se fördel, sbst.2 1 b); jfr änke-fördel. BoupptVäxjö 1774. Sedan fadren afsagt sig, den honom annars efter Lag tilkommande Encko Manna fördel. BoupptVäxjö 1785.
-sorg. änkemans sorg över sin avlidna partner; särsk. (ålderdomligt) i sådana talesätt som armbågsstöt och änkemanssorg går snart över (jfr änke-man slutet); jfr änklings-sorg. SvFolktidn. 1883, nr 1, s. 4. Armbågestötar och änkemanssorg gå fort öfver, säger ordspråket, och det är sant nog, men det ljuger inte, det andra häller: ”Fruntimmerstårar och fernissa bli fort torra”. GHT 1889, nr 148 B, s. 2.
-stånd. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) ställning l. civilstånd ss. änkeman, änklingsstånd. Fädernesl. 5/8 1865, s. 1. Efter några års änkemannastånd ingick han nytt äktenskap. Hellström Storm 356 (1935). —
-MEDEL. (änke- 1888 osv. änko- c. 1768) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) penningmedel utgörande pension (l. annat understöd) åt änka; jfr medel, sbst. 14, o. -bidrag, -pengar. Hof Självbiogr. 63 (c. 1768). Hon tog ut alla sina enkemedel ur sparbanken, satte upp en liten handel. Benedictsson Ber. 170 (1888). —
-MÖSSA. (förr) jfr mössa 1 b. Hon (bar) inte änkemössa, som anständiga änkor där på platsen äljes brukade. GHT 17/2 1890, s. 2. —
-NÅD. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) änka efter man av högre börd, förnäm änka; särsk. med nedsättande l. ringaktande bibet.; jfr nåd, sbst.2 7 e. Wachtmeister AntBr. 145 (1821). ”Bästa Bantam”, sade enkenåden, lady Snuphanuph inställsamt, ”skaffa oss någon öfverseende person till fjerde man vid det här bordet, så är ni bra snäll.” Backman Dickens Pickw. 2: 113 (1871). En kvävande kaksmula i vrångstrupen på Öfre Östermalms änkenåder. Expressen 7/7 1968, Bil. s. 2. —
-PASTORSKA. (änke- 1714 osv. änko- 1724–1794) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter pastor. VDAkt. 1714, nr 288. Fru Enckie-Pastorskan Burzell. VDAkt. 1749, nr 473. —
-PENGAR, äv. (ålderdomligt) -PENNINGAR, pl. (änke- 1721 osv. änko- 1736) (numera nästan bl. om ä. förh.) jfr penning I 5 n o. -medel, -pension. Änkepenningar och spannmål, som .. (prästänkorna) i stiften åtnjuta med andra förmåner och benådningar. KyrkohÅ 1902, s. 236 (1721). —
-PENSION. pension (se d. o. 3) för änka; särsk. ss. term i ä. statligt pensionssystem (i nutida fackspr. ersatt av: efterlevandepension); jfr -bidrag, -genant, -hjälp, -medel, -pengar, -underhåll, -understöd. Madame de Monteszon, Moder til den guillotinerade Hertigen af Orleans .. , har af Regeringen återfått sin årliga Enkepension af 80,000 Livres. GbgAlleh. 14/5 1800, s. 2. ”Mor Anna” klagar på sin lilla änkepension, och hon må väl ha skäl därtill. Expressen 6/8 1946, s. 3. Att det kan finnas en rätt till änkepension för den som varit gift med sin avlidne make före lagen ändrades. Barometern 19/12 2019, s. 28. —
-PENSIONÄR. person som uppbär änkepension. GHT 8/9 1886, s. 2. Folkpensionerna höjs redan från 1 juli i år med 350 kr. för ensamstående pensionär, även änkepensionär, och med tillhopa 500 kr. för två pensionsberättigade makar. SvD(A) 17/5 1962, s. 3. —
-PRINSESSA. (ss. titel för) prinsessa som blivit änka. Som Hennes K:gl. Höghet Enke-Prinseszan af Preuszen befinner sig i et med Lifsfruckt wälsignadt tilstånd. PT 21/8 1758, s. 2. Drottning Silvia har efter prinsens dödsfall varit ett stort stöd för änkeprinsessan Lilian, som ofta tillbringat tid hos kungafamiljen på Drottningholms slott. AB 11/3 1997, s. 26. —
-PROFESSORSKA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter professor. Bouppteckning efter aflidne Enke-Professorskan Helena Beata Flodmark. PT 24/4 1802, s. 8. —
-PROSTINNA. (änke- 1736 osv. änko- 1735–1749) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) änka efter prost. VDAkt. 1735, nr 294. Att Enko Prostinnan derstädes, må behugnas med detta åhrs sittjande wid Pastoratet. VDAkt. 1749, nr 303. —
-RÄTT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om rätt (se rätt, sbst.2 4) till understöd l. försörjning som tillkommer änka; äv. konkret(are), om sådant understöd osv. Änckie- och Mårgongåfworätt. GenMRulla 1687, s. 768. Åt den efterlefvande enkan tillerkänd, så kallad enkerätt. Olivecrona LagbGift. 44 (1851). Hon fick sin änkerätt, men icke mer. TrelleborgsT 5/4 1932, s. 8. —
-SKRUD. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr -dräkt. Rudbeckius MemPubl. 119 b (1631). Båda (porträtten) föreställde gamla kvinnor i änkeskrud. Heidenstam Kastanj. 127 (c. 1930). —
-SLABB. (om ä. förh. på Västkusten) om långrev som fiskelag nyttjade för en fiskares änkas räkning o. vars fångst tillkom henne ss. bidrag till försörjningen; jfr slabb, sbst.1 2. Det var inte alla år vi hade plentispojke med. Då hade vi i stället ett par änkeslabbar. Alla .. slabbar voro på flåna (dvs. flötena) märkta med ägarens initialer. GbgMusÅrstr. 1939, s. 157. —
-SNIBB. (änk- 1825 osv. änke- 1889 osv.) snibb (mitt på hjässan l. pannan) på änkemössa; äv. (o. utom om ä. förh. numera bl.) i bildl. anv., om hårflik påminnande om sådan snibb. SP 1/11 1825, s. 3. Swart crêpemössa, med den djupt ned i pannan gående enkesnibben. HudiksvP 21/9 1889, s. 3. Mörkt lätt självlockigt hår med en änkesnibb i pannan. GHT 4/9 1965, s. 21. —
-SON. (änka- 1635. änke- 1617 osv.) (numera bl. tillf.) son till änka; särsk. med tanke på försörjning l. omsorg. RA II. 2: 321 (1617). Skulle .. Ståthållarne gifve nampn på alle änckjesöner, som uthi theres ståthållare[dömme] ähre öfver 15 åhr. RP 4: 8 (1634). —
-SORG. (änk- 1827–1911. änke- 1797 osv. änko- 1848–1884) (numera bl. tillf.) änkas sorg över sin avlidna partner; särsk. (numera bl. om ä. förh.) om änkas påbjudna sorgetid (se d. o. 2). Men som tiden snart helar de sår Enkesorgen ger et qwinligt hierta; så tröstade ock Fru van Vluyten sig efter hand. SP 4/1 1797, s. 3. I edert ställe lät jag nu ett år / I höfvisk enkesorg passera. Rydberg Faust 82 (1876). —
-SPANNMÅL~02 l. ~20. (änke- 1699 osv. änko- 1681) (förr) spannmål ss. bidrag till änkas försörjning; jfr -tunna. Brunneri änckia anhålla om sin änckiospannmål. UUKonsP 14: 310 (1681). —
-STOL. [med anslutning till uttr. sitta änka (se sitta, v. 3 m); jfr äv. stol, sbst.1 IV 5] (†) i bildl. anv., om ngns ställning l. tillstånd ss. änka. Ther hoos ock så länge hoon icke rygger sin Encke stol, eller sigh yterligare befrijar, och går til annat gifftermåål, skal hoon then affwelszgård til N. besittia och brwka. AJGothus ThesEp. 3: 82 (1619). Then Högste Gudh hafwer .. igenom then Timmelige döden bårtryckt min kiära man .. och satt migh på dhen bedröfwelige Änkiestolen. VDAkt. 1682, nr 137. —
-STÅND. (änke- 1605 osv. änko- 1624–1970) (ngt ålderdomligt) ställning l. civilstånd ss. änka; förr ofta med tanke på tillkommande rättigheter l. förpliktelser o. d.; jfr stånd, sbst.1 11 c, o. änkedom, änkeskap. Så länge H. K:t (dvs. drottningen) sig uthi Enkieståndh och här inrijkes förhåller: Så skall och H. K:t behålla sitt Leibgeding. Stiernman Riksd. 616 (1605). Den sniphufva, fruntimren förr buro i enkostånd. Crusenstolpe CJ 2: 174 (1845). —
-STÖT. [ombildning utifrån talesättet armbågsstöt och änkemans sorg går snart över (se -man slutet; jfr änklings-sorg)] (vard.) om kortvarig ilande smärta l. domning i armen till följd av stöt mot armbågsnerven, armbågsstöt. SAOL (1900). Alla har vi säkert någon gång känt av den s k änkestöten om vi råkat slå i armbågen mot något hårt föremål. Expressen 5/10 1975, Bil. s. 17. —
-SÄNG. (numera bl. i skildring av ä förh.) änkas säng; särsk. om sådan säng (med tillhörande sängkläder o. d.) ss. änkefördel vid bouppteckning o. d. BoupptSthm 1668, s. 1053. Dereffter afsättes till enkiefruen hennes änkiesängh af dhe bästa kläder, som uti sterbhuset finnas, som specialiter uti hennes byteslått är uthfördt. VgFmT II. 8–9: 192 (1679). Hårda hjärta! / Må himlen dina synder dig förlåta / så visst, som jag i sorgfull enkesäng / skall bedja för dig. VLitt. 3: 563 (1902). —
-SÄTE. (änke- 1607 osv. änko- 1636) (förr) om (förnämare) änkas boplats; särsk. om gård l. jordegendom som tillerkändes änka för hennes uppehälle l. försörjning, särsk. om livgeding åt drottning l. annan furstinna; jfr säte, sbst.1 4. Huru H. K. M:tz mening kan wara om Åland, hwilket tilförrenne är inrymdt then äldre Änkiedrotningen, til Änkiesäte. Chesnecopherus Skäl S 2 a (1607). At vi just i dessa dagar stå färdiga at köpa oss i sällskap med min hustrus syster Eva Fehman en liten gårdsdel i Skåne, hvilken jag destinerar till min hustrus Enkesäte. 2Saml. 8: 97 (1793). Vid solnedgången fingo vi i sigte det vackra Sahlestad, .. enkegrefvinnan Brahes, dåvarande enkesäte. Hellberg Samtida 1: 64 (1870). särsk. (numera bl. tillf.) i bildl. anv., om plats där återstoden av ngt bevaras. Tegnér NattvBarn. 5 (1820). I den mån klassiska litteraturen försvinner ur allmänna bildningen, bör hon åtminstone ega ett enkesäte vid universitetet. Tegnér ESkr. 3: 321 (1824). Wien har blifvit de historiska minnenas och traditionernas änkesäte. GHT 1896, nr 155 B, s. 1. —
-TID. (änke- 1794 osv. änko- 1636–1849) (numera i sht i skildring av ä. förh.) tid (se tid, sbst. 5) ss. änka; jfr -år. JPGothus EHeldin A 4 b (1636). Att hon .. stod orubbligen fast, under hela sitt äktenskap, under sin enko-tid, intill sin sista andedrägt. Atterbom Siare 5: 473 (1849). —
-TUNNA. (änke- 1660 osv. änko- 1678–1707) (förr) tunna med spannmål ss. bidrag till änkas försörjning; jfr -spannmål. SynodA 1: 108 (1660). Om enckiotunnor påminntes, att hwar pastor dem uthgifwer och præpositi inlefwerera en lista på sina enckior och deras tillstånd och sedan tilldeles dem deres wissa quantum, hwadh de skola niuta. SynodA 1: 149 (1678). —
-UNDERHÅLL~102, äv. ~200. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr -pension, -understöd. PH 10: 58 (1772). Fidejkommisset kunde du visserligen icke ärfva: men efter min död finge du enkeunderhåll. NorrlP 15/12 1884, s. 3. —
-UNDERSTÖD~102, äv. ~200. (numera i sht i skildring av ä. förh.) ekonomiskt understöd åt änka; jfr -bidrag, -pension. Hvilka summor officerspensionerna, invalidförsörjningen och enkeunderstöden skola erfordra, derom har man ännu icke fått något öfverslag. PT 2/5 1871, s. 2. —
-VERKSTAD~20, äv. ~02. (förr) om verkstad som änka efter hantverkare övertagit efter sin make (o. uppdragit åt gesäll att driva). PH 15: 196 (1792). En i yrket skicklig samt ordentlig Urmakaregesäll önskas till föreståndare för en enkeverkstad uti en af landets reelare småstäder. AB 28/12 1855, s. 4. —
-ÅR. (änk- 1856–1986. änke- 1640 osv. änko- 1698–1782) år ss. änka (jfr -tid); äv. (om ä. förh.) i speciellare anv., om änkas sorgeår (se d. o. 2). Linc. Mmmm 6 b (1640). Hafwa dhe .. begifwit sigh i oloflig sammanlefnadh i sängh och säthe: alt sedhan Påskass och henness änkie åhr inthet uthe war för än jacobi tijdh: och knapt hanss änklingz åhr ifrån allahelgone tijdh. VDAkt. 1706, nr 262. Sorgdrägten, som hon envisades med att bära ännu på tredje enkåret. Hedenstierna FruW 21 (1890). Denna sin naturliga böjelse för lugn tillbakadragenhet fick hon ostördt följa under sina änkeår, då hon inskränkte sitt umgänge till sina allra närmaste. Flensburg o. Collin 116 (1911, 1915).
D (numera bl. i ssgn -man, tillf.): ÄNKO-BOK, -BRUD, -DRÄKT, -FRU, -FÖRDEL, -HJÄLP, -HUS, -KRÄNKNING, -LISTA, -MAN, -MEDEL, -PASTORSKA, -PENGAR, -PROSTINNA, -SORG, -SPANNMÅL, se C. —
-SPEGEL. (†) om skrift o. d. som fungerar ss. rättesnöre för hur en änka bör bete sig; jfr spegel 1 c β. Hon haffuer i alla sanning warit een sådana Enkia som Paulus the retta Enkior beskriffuer .. Thenne Enkiospegelen haffuer hon dageligen satt för sijn ögon, och i alla thessa .. Dygder in til endan framherdat. Rothovius BBielke F 3 b (1624). JPGothus EHeldin A 1 a (1636). —
-STÅND, -SÄTE, -TID, -TUNNA, -ÅR, se C.
Avledn.: ÄNKEDOM, r. l. m. [fsv. änkiodomber] (numera bl. mera tillf.) förhållandet l. tillståndet att vara änka, änkeskap; jfr änke-stånd. Skall då moderen beholle och besittie grefvedömet, så lenge honn holler sigh i enkiedoms ståndh. RA I. 2: 392 (1569); möjl. ssg. Fruw Pålethe på Edh hafwer låtidh lägra sigh vthi sin enckedom. ÄARäfst 90 (1596). (Kvinnan) förlorade efter 14 år sin man .. och har sedan under 54 års enkedom lefvat af den lilla pensionen efter honom. NorrtT 4/11 1902, s. 2. —
ÄNKESKAP, n. (numera bl. mera tillf.) änkedom; jfr änke-stånd. Schroderus Albert. 3–4: 23 (1638). Egentligen hade nämda dams ensamhet dock icke blifvit mycket större genom hennes enkeskap än den varit före hennes mans död. Telefon 1896, nr 7, s. 3.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content