publicerad: 1924
FISK fis4k, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(fiisk 1522—1548. fijsk 1553—1720. fisch 1544. fiskia- (i ssgr) 1581—1712. fiskie- (i ssgr) 1562—1671. fiskio- (i ssgr) 1654)
Etymologi
[fsv. fisker, motsv. d. fisk, isl. fiskr, got. fisks, t. fisch, eng. fish, ävensom lat. piscis. — Jfr FISKA]
1) individ l. art l. släkte av den klass bland ryggradsdjuren som har kallt blod, andas med gälar o. i regel har extremiteterna omdanade till fenor samt (huvudsakligen) lever i vatten. (De fingo) en mechta stoor hoop fiskar, och theres nät begynte gå sönder. Luk. 5: 6 (NT 1526). Gudh sadhe, Lät oss göra menniskiona til itt beläte, thet oss lijkt är, then rådha skal offuer fiskanar j Haffuet. 1Mos. 1: 26 (Bib. 1541). Fiskarne lägga ägg, som kallas rom och som utkläckas i vatten. Berlin Lrb. 17 (1852). Om vi afskilja lansettfisken .. och rundmunnarna .. från de egentliga fiskarna, bilda dessa en klass bland ryggradsdjuren, hvars medlemmars inbördes släktskapssammanhang ej kan ifrågasättas. 2NF (1907). — jfr BEN-, BROSK-, DJUPVATTENS-, FJÄLL-, FLAT-, FLUNDRE-, FLYG-, GULD-, HAJ-, HAVS-, HORN-, INSJÖ-, LANSETT-, LAX-, LEK-, MJÖLK-, ROM-, ROV-, SALTSJÖ-, SKINN-, SUG-, SVÄRD-, SÅG-, SÖTVATTENS-, TON-, ÅL-FISK m. fl. — särsk.
a) koll. o. ss. ämnesnamn. Fånga fisk. Tå kastadhe the vth, och kom så mykin fisk ath the förmåtte thet icke dragha. Joh. 21: 6 (NT 1526). Uppå .. sten-botnar och sten-grund, hvarest den störste fisken håller sig hela sommaren. Schultze Fisk. 192 (1778). jfr SMÅ-FISK m. fl. — särsk. ss. handelsvara l. ss. födoämne l. maträtt. Salt, färsk, torkad, rökt fisk. Rå, kokt, stekt fisk. Köpa, sälja, rensa, äta fisk. The .. schola frij och obehindret .. köpa salth och fiisk j norgie. GR 3: 95 (1526). Hvad vill du ha, befall, / Jag har kottletter, fisk och stek fast hon är kall. SthmNöj. 5 (1769). Födoämnen som rotfrukter, spanmål, fisk .. m. m. d. Forssell Stud. 2: 206 (1888). jfr (†): Fisk af Sill, Ål, Lax, Torsk, Tobis, Flundror, Kräfvetor gifver hafvet. Linné Sk. XIV (1751); jfr d. jfr JUL-, KLIPP-, LUT-, STOCK-, TORR-FISK m. fl.
c) (i sht i folkligt spr. i vissa trakter) i inskränkt bemärkelse, om vissa slag av fisk, särsk. i motsättning till sill o. strömming. Sydow God afton 22 (cit. fr. c. 1720). Ekman NorrlJakt 308 (1910; om sik). GbgMorgonp. 1918, nr 273, s. 7. jfr: Stockholmsfisken par preference är strömmingen, hvilken dock skärgårdsbon ej inbegriper under benämningen ”fisk”, hvarmed han egentligen förstår gädda och aborre. Sthm 3: 329 (1897).
α) om valfisk. Jona war j fiskens bwk tree daghar och tree nätter. Jona 2: 1 (Bib. 1541). jfr: ”Hvalen är en fisk” är .. sanning för fångstmannen, men osanning för zoologen. TPedFinl. 1904, s. 333. Anm. Ännu hos Linné Fauna (1746) o. MusReg. 51 (1754) omfattar klassen ’fiskar' äv. valarna.
β) (†) om mussla. Ther man skulle sönderslåå sielfva Muszlan, emädan Fisken än lefwandes woro, kunde och lätteligen Perlorna tillijka omkomma. Kiöping Resa 68 (1667).
e) i jämförelser i vissa stående uttr.: frisk l. kvick som en fisk, se FRISK, KVICK. — stum som en fisk o. d., fullständigt stum. Stiernstolpe DQ 2: 51 (1818). Gäller det en sak af vigt för mig och de mina då äro .. (mina vänner) stumma som fiskar. Tegnér (WB) 4: 388 (1824). jfr: (Om dopet o. nattvarden) är Calvinus .. fast stummare än en Fisk. Schroderus Os. III. 1: 362 (1635). — som en fisk i vattnet o. d., i sitt rätta element, i sitt ässe; förträffligt, utomordentligt. Lindfors (1815). (Jag) mår som fisk i vatten. Bremer Brev 2: 336 (1843). Bilmark måste i vårt familjearkiv ha befunnit sig som fisken i vattnet. Topelius Vint. I. 1: 187 (1880). jfr: (Jag) mår .. väl som en fisk. SDS 1901, nr 174, s. 2 (i handl. fr. 1839).
f) mer l. mindre bildl. (jfr 3). Frantzoserne .. förmehnte .. (genom påvens förflyttning till Avignon) en stoor Fisk at hafwa fångat. Brask Pufendorf Hist. 415 (1680). — särsk. (skämts. o. vard.) i vissa uttr.: en svår fisk att fjälla o. d., människa som är svårhanterlig, svår att få bukt på. Den fisken är intet god at fjälla. Rhodin Ordspr. 24 (1807). Man (hade) ännu icke gjort sig fullt reda för, hvilken svår fisk att fjälla man hade i Sandels. Cygnæus 2: 145 (1858). Putrakas var ingen lätt fisk att fjälla. Lysander Äfv. 55 (1872). — [jfr uttr. få sin varma mat] få sina fiskar varma l. (numera föga br.) fjällade o. d., få en ordentlig uppsträckning; förr äv.: få det ”hett”. Troo wist at Salvius j sin tijdh fuller fåår sina fiskar warma. AOxenstierna Bref 4: 439 (1647). Jag svor, han skulle snart rätt varma fiskar få. Kolmodin QvSp. 1: 511 (1732). Lind (1749). Dalin (1851). Aftonbladet hade vid rösträttsmötet fått sina fiskar varma. VL 1895, nr 124, s. 2. — fågel eller fisk o. d., se FÅGEL. — (mindre br.) ögon att köpa fisk med, klipska ögon. Din hustru ser allsicke bortkommen ut, och har ett par ögon att köpa fisk med. Bremer Grann. 1: 6 (1837). Geijerstam LycklMän. 165 (1899).
2) astr.
a) i sg. best. l. (vanl.) i pl. best., benämning dels på en viss stjärnbild (föreställande två ”fiskar”), dels på det tolfte efter denna stjärnbild uppkallade tecknet i djurkretsen. BOlavi 180 a (1578). Yppadhe sigh .. en stoor Comet vthi thet Watuteknet Fiskarna. LPaulinus Gothus Com. 65 (1613). Solen löper i Fisken, och är ther vthi frå then 10. Dagh Februarij, in til then 11. Dagh Martij. Bondepract. D 1 a (1662). Karlfeldt FridLustg. 24 (1901). — (numera föga br.) i uttr. i, förr äv. under fisken l. fiskarna, vid den tid då solen (l. månen) har sin ställning i fiskarnas tecken. Een Menniskia född vthi Fiskarna, är af Naturen kall och wätskachtigh, skiön på Kroppen, vthaff ährebart omgänge och liufligit Taal. Schwartz Alm. 1656, s. 7. Itt Barn som är född vnder Fisken, hafwer een medelmottigh Lekamen och Hals. Bondepract. D 1 b (1662). Broocman Hush. 2: 56 (1736).
b) i uttr. (den) södra fisken, benämning på en av den södra stjärnhimmelns stjärnbilder. Luth Astr. 7 b (1584). Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795). 2NF 28: 198 (1918).
3) bildl. (jfr 1 f), om människa.
a) i uttr. en ful fisk, äv. (ironiskt) en fin fisk, kanalje, skurk, dålig människa. SedolärMercur. 3: nr 9, s. 4 (1731). Sperling är mig en ful fisk. Edgren Kampen 176 (1887). Jo, Östergren är en fin fisk! Engström 1bok 169 (1905).
b) (i militärspr., numera mindre br.) föraktlig benämning på civil person. Palmær Eldbr. 98 (1876). Militärförhållanden, sådana de te sig för en intresserad ”fisk”, hvarmed ju ickemilitärer betecknas på Karlbergsspråket. SD(L) 1901, nr 1, s. 3.
4) (vard., föga br.) slag (på munnen), ”munfisk”. En fisk han då fick på sin trut, / Och så tog frieriet slut! CFDahlgren 1: 109 (1831).
5) [jfr motsv. anv. i t.] boktr. fördärvad sats där typerna blivit blandade om varandra, svibel. NordBoktrFBibl. 7: 28 (1911). — jfr SVIBEL-FISK.
Sammansättningar (i allm. till 1; ss. benämningar på fiskredskap o. d. i sht i fackspr.).
Anm. En del av här under A anförda ssgr hänföras ibland till FISKA, v.1, l. FISKE, varvid förleden ofta får formen fiske-.
-AGN. (fisk- 1804 osv. fiske- 1770)
2) av fisk bestående agn. Då ål fångas på långref, har det visat sig, att de vuxna ålarna företrädesvis taga på fiskagn medan .. ungålarna mästadels taga på maskagn. VerdS 98: 27 (1901). —
-ART. VetAH 1798, s. 288. Nutidens vetenskap eger .. öfver 8000 olika fiskarter beskrifna och afbildade. UB 3: 552 (1873). —
-ARTAD, p. adj. fiskaktig. Den glåmiga, fiskartade glansen i .. (skepparens) ögon. Rydberg Frib. 342 (1857). —
-BANK, pl. -ar. (fisk- 1830 osv. fiske- 1857—1907) (jfr anm. ovan) grundare ställe i havet dit fiskar samlas i mängd (i sht vid lektiden); jfr -GRUND. Nilsson ÅrsbVetA 1830, s. 72. —
-BEN. (fisk- 1641 osv. fiska- 1582—1667. fiske- 1563—1792) [fsv. fiska ben]
1) till 1: ben i fiskens skelett. När them .. fiskabeen fasnar j halsen, och the döö ther aff. PErici Musæus 3: 2 b (1582). Tavaststjerna Barnd. 103 (1886).
2) till 1; bildl., benämning på en sjukdom hos hästar. Fiskbenet eller rottsvansen .. angriper förnämligast senan som ligger baktil af foten och benet, och som då blifver upsvullen längs efter med upstående hår, som gifvit anledning, at kalla den fiskbenet eller rottsvansen. Bure Häst. 34 (1801).
3) (†) till 1 d: narvalstand? FörtHertJohLösegend. 1563, s. 6. (I slottskyrkan i Wittenberg) står .. itt fiska been som är 6 alna longdt. Bolinus Dagb. 23 (1667).
4) till 1 d: smalt stycke av valfiskbard, avsett att användas i kjortlar, klänningsliv, snörliv, till paraplyspröt, käppar o. d., valfiskben; äv. ss. ämnesnamn. Ett .. snörlijf mz wäf och fiskebeen upstyfd. VRP 1669, s. 381. Planchette af fiskben. ExpSvSlöjdprod. 1847, s. 9. jfr: Äfven förekomma konstgjorda Fiskben under namn af vallosin, beredda af spanskt rör, som indränkes i guttaperkalösning och derefter hoppressas. PrHb. 1: 65 (1884).
5) till 1 d; i uttr. vitt fiskben, (inre) skal av vissa bläckfiskar, ”valfiskfjäll”. Almroth Karmarsch 161 (1838). ”Hvita fiskbenet”, användes till att polera saker. Rebau NatH 1: 699 (1879). —
-BENS-HATT. till -BEN 4: (förr bruklig) hatt (med stomme) av ”fiskben”. BoupptVäxiö 1792. Dalin (1851). —
-BENS-HYGROMETER. till -BEN 4. Berzelius i FKM 2: 37 (1807). Fiskbens-Hygrometer. .. Hygrometer .. hvarvid en fin fiskbensremsa användes till mätare af luftens fuktighet. Dalin (1851). —
-BENS-LIV. till -BEN 4: med fiskben försett klänningsliv l. snörliv. BoupptVäxiö 1781. Debay ModVexl. 27 (1859). —
(1 d) -BENAD, p. adj. (tillf.) försedd med fiskben; jfr -BEN 4. Det fordras tid, at ett fiskbenadt lif / Ifrån en skönhets-tvång i ögnablicket lätta. Bellman Gellert 1: 78 (1793). —
-BESTÅND. jfr BESTÅND 11 b. TLandtm. 1900, s. 305. Fångande och förande i land af småfisk och yngel, hvarigenom fiskbeståndet sättes i fara. PT 1903, nr 137, s. 3. —
-BETE, n. (fisk- 1749 osv. fiskio- 1654)
-BLOD. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 228. mer l. mindre bildl., i uttr. hava fiskblod (i ådrorna), vara känslolös, sakna känslor l. temperament; jfr -BLODIG. Hans kvinnoideal har fiskblod i ådrorna. UrDagKr. 1888, s. 910. Wahlström Malmbrink 154 (1918). —
-BLODIG. [jfr t. fischblütig] (föga br.) kall, känslolös; jfr -BLOD slutet. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 358. Medan alla slaviska folk äro fulla af entusiasm och värme för Serbiens, Bulgariens sak, sitter denna fiskblodiga Disraeli och mäter ut .. suveräna hänsyn mot ett folks nationella kraf på ny födelse. Ahrenberg Landsm. 73 (1897). —
-BLÅSA, r. l. f.
2) konsth. i den franska sengotikens ”rosvärk” förekommande ornament som liknar en simblåsa. NF (1881). —
-BLÖTARE. (i sht förr) person som blöter (o. säljer) torkad fisk. GR 23: 28 (1552). Schulthess (1885). —
-BLÖTERSKA. (i sht förr) jfr -BLÖTARE. SvH 3: 294 (1903; efter handl. fr. 1552). Kornhamnstorg, där fiskblöterskorna hade sina såar med lutfisk. Lundin StockhMinn. 1: 12 (1904). —
-BUKS-SKENA, r. l. f. (-buk- 1875) [efter eng. fish-belly-rail] järnv. (förr bruklig) järnvägsskena försedd med en utvidgning på midten. Uggla Sjölex. 258 (1875). —
-BULJONG. kok. buljong kokt på fisk (l. fiskspad). Sjöberg Singstock 2 (1832). Wretlind Läk. 4: 137 (1896). —
-DAG. (fisk- 1712 osv. fiske- 1551—1664) dag då man äter fisk; motsatt: köttdag; särsk. i fråga om katolska förh.; jfr FASTE-DAG. GR 22: 232 (1551). Bruka itt rett ordentligit skick vthi maat och dryck, nemligha, om fiskedaghar fisk, och om köttdagar kött. BOlavi 72 a (1578). Dalin (1851). —
-DAMM, r. l. m. (fisk- 1726 osv. fiska- c. 1645—1742. fiske- 1538—1835. fiskio- 1654)
1) för fiskodling l. förvaring av levande fisk avsedd damm l. bassäng. VarR 40 (1538). Een Murat Fiskedam .. hwarvthinnan gingo stoora Fiskar. Kiöping Resa 54 (1667). Dalin (1851).
2) vid välgörenhetsfest l. dyl. anordnat basarstånd där man mot en viss avgift får medelst metrev l. dyl. ”fiska” upp bakom ett förhänge l. dyl. dolda föremål. Bazar 17/11 1894, s. 1. —
-DIKE. (fisk- 1847—1870. fiska- c. 1645. fiske- 1579—1778) [fsv. fiska dike]
1) (†) = -DAMM 1. Måtthe Eenn hoop Karper till .. Calmar bestelles, och ther vdi the fiske dijker blifue slepte, som wij haffwe befalett ther graffwe. Johan iii (1579) i HB 2: 121. Afzelius Sag. XI. 1: 75 (i handl. fr. 1702).
2) (förr) invid sjö anlagd grav med särskild anordning för fiskens inledande däri. Schultze Fisk. 108 (1778). UpprFisk. 43 (1847). Kindblad (1870). —
-DRÄTT. (fisk- c. 1900. fiska- 1582) [fsv. fiska drät] (bygdemålsfärgat) fiskfångst, fiske; plats där not sättes; utsatt not; jfr DRÄTT 2. (Han) haffuer .. många vnderliga fiskadretter giort. PErici Musæus 2: 176 a (1582). De .. rodde till land ock gingo hem, låtande fiskdrätterna sköta sig själva. EWigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 129. —
-FAT. (större, flatt) fat att lägga upp (o. servera) fisk på; jfr FAT 3. Schultze Ordb. 1095 (c. 1755). —
-FATTIGDOM~002 l. ~200. ringa tillgång på fisk. Nilsson Fauna 4: XIX (1855). —
-FAUNA. sammanfattande benämning på de inom ett visst område förekommande fiskarterna. Fries ÅrsbVetA 1835—1836, s. 101. Skandinaviens Fiskfauna .. är .. (vid den zoologiska institutionen i Lund) temligen nära fullständigt representerad. Nilsson Fauna 4: Förord 2 (1855). —
-FENA. (fisk- 1741 osv. fiska- 1538. fiske- 1580—1695) VarR 55 (1538). Fiskefehn ther medh fiskarna simma. Linc. Iii 5 b (1640). —
-FETT. fett som utvinnes ur fisk; äv. om tran; jfr -FLOTT. Linné Ungd. 2: 100 (1732). Fiskfettet erhålles genom utkokning, hvarvid fettet uppflyter och aftages. Berzelius Kemi 6: 623 (1830). Hirsch LbGarfv. 333 (1898). —
-FILÉ. kok. jfr FILÉ, sbst.1 4. Nordström Matlagn. 84 (1822). Fiskfileterna utskäras, jemnas, saltas .. och kokas. Hagdahl Kok. 367 (1879). —
-FJÄLL. (fisk- 1681 osv. fiska- c. 1645—1778. fiske- 1563—c. 1880) [fsv. fiska fiäl] jfr FJÄLL, sbst.2 IErici Colerus 2: 215 (c. 1645). Verelius 204 (1681). Fiskfjäll utgör .. den yttre betäckningen på flera slags fiskar, och bestå jemte benjord .. af ett eget bråskartadt ämne. Almström Tekn. 2: 637 (1845). särsk. (förr) om imitation av fiskfjäll använd till utsmyckning av kläder o. d. En (livkjortel) aff swart sammet i fiskiefiel, vtan ärmer. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 67. Ridikyler .. broderade med fiskfjäll och guld. DA 1824, nr 294, s. 6. —
-FJÄLLS-UTSLAG ~02 l. ~20. med. Collin Richter 6: 270 (1831). Fiskfjällsutslag (Ichtyosis) består af en fjällig, torr, ojemn, ofta nästan hornartad missbildning af öfverhuden, utan affjällning eller allmänt illamående. Collin Ordl. (1847). —
-FODERKAKA~0020. landt. av fisk l. fiskavfall framställd foderkaka (i sht för nötkreatur). Ekenberg (o. Landin) (1889). —
-FODERMJÖL~002. landt. jfr -FODERKAKA. Holmström Naturl. 3: 67 (1889). Fiskfodermjöl, beredt af malen fisk med tillsats af mjöl, kli och andra likartade foderämnen. LAHT 1890, s. 48. —
-FRÄTANDE, p. adj. (†) fiskätande. Hafs-måsar och mindre fiskfrätande foglar af Måse-slägtet. VetAH 1755, s. 203. Gadd IVetA 1761, s. 33. —
-FRÄTARE. (fisk- 1759. fiske- 1796) (†) fiskätare. GbgMag. 1759, s. 120. VittAH 7: 166 (1796, 1802). —
-FÅNG. (fisk- 1762—1858. fiska- 1640—1808. fiske- 1608—1789) [fsv. fiskefang] (†) fiskfångst (se d. o. 1), fiske; jfr FISKA-FÄNGE, FISKE-FÅNGE. SUFinlH 2: 409 (1608; bildl.). Skattemän ega rätt öfver in- och utegor, skog och mark, fisk-, jagt- och djurfång. Adlerbeth Ant. 1: 171 (c. 1792). SvBL 1: 350 (1858). —
-FÅNGST. (fisk- 1770 osv. fiske- 1786—1913)
1) fångande av fisk, fiske; jfr -FÅNG o. FISKA-FÄNGE. Utrusta et Skepp til Fisk fångst på Södra Americas Kuster. SP 1779, s. 836.
2) konkret, om den fångade fisken; jfr FISKA-FÄNGE. Deras Fisk-fångst för en Båt kan .. ej högre räknas, än til 6 á 700 Fiskar. VetAH 1770, s. 298. —
-FÄLLA, r. l. f. [jfr RÅTT-FÄLLA] Nordenskiöld SydamInd. 68 (1912). Fiskfällor .. Användes som ryssjor med arm under vårfisket, samt utan arm som mjärdar sommar och höst. PriskurLundgrensFiskredskFabr. (1924). —
-FÄNGE, se B. —
-FÖDA, r. l. f. (fisk- 1883 osv. fiske- 1654)
1) föda för fiskar; jfr -MAT 2. Hildebrand MagiaNat. 186 (1654). På alla .. stationer håfvades plankton eller s. k. fiskföda från olika djup. LAHT 1900, s. 158.
2) av fisk bestående föda; jfr -MAT 1. Fiskets uppgifter för folkhushållningen torde .. hufvudsakligast vara .. att förskaffa folket en välsmakande och närande fiskföda. EkonS 2: 206 (1895). —
-GAFFEL.
2) gaffel att äta fisk med. —
-GARN. (fisk- 1741 osv. fiska- 1541—1742. fiske- 1640—1923) (jfr anm. ovan)
1) nät l. not att fånga fisk med; jfr FISKAR-GARN. Hes. 26: 5 (Bib. 1541). Borra hål i platta rullstenar af skiffersten, för att begagnas till sänken under fiskgarnen. Nilsson Ur. 1: 179 (1866).
2) ett slags starkt tvinnat garn som i sht användes till ålrevar o. d. Hierta-Retzius ArbStug. 85 (1897). —
-GIFT, n.
1) gift som normalt alstras i vissa organ hos vissa fiskar l. som uppstår i döda fiskar gm av bakterier framkallad sönderdelning. NF (1881).
2) gift som användes för att underlätta fångst av fisk gm att bedöva den l. på annat sätt hindra den att fly. 2NF (1908). —
-GJUSE, förr äv. -TJUS. (fisk- 1748 osv. fiska- 1541—1739. fiske- 1723) rovfågeln Pandion haliaëtus (Lin.) (som huvudsakligen lever av fisk); jfr -HÖK, -TJUV, -ÖRN, FISKE-FALK, BLÅ-FOT 1 a; i pl. äv. zool. benämning på familjen Pandionidæ. 5Mos. 14: 13 (Bib. 1541). Falco .. Haliætus .. Fisktius. Linné SystNat. 17 (1748). FoFl. 1907, s. 52. —
-GRODA. (†) den till familjen Lepidosirenidæ hörande lungfiskarten Lepidosiren paradoxa Fitz. Linné MusReg. 49 (1754). Fiskgrodan .., som man hållit före förvandlas ifrån padda til fisk. SvMerc. IV. 1: 153 (1758). —
-GRODDJUR~02, äv. ~20. zool. gälgroddjur. 1Brehm III. 1: 173 (1876). Ichthyódea l. Fiskgroddjur .. bilda en underordning af stjertbatrachiernas ordning och batrachiernas klass bland ryggradsdjuren. NF 7: 399 (1883). Hos en del groddjur, de s. k. fiskgroddjuren .. bibehållas .. gälar hela livet igenom, även sedan lungor utvecklats. Wallengren o. Hennig 5: 83 (1916). —
-GROP. På det djupaste stället i (karp-)dammen bör finnas en ”fiskgrop”, helst beklädd med sten eller bräder, till hvilken fiskarna draga sig, då vattnet aftappas ur dammen. 2UB 4: 316 (1899). —
-GRUND, n. (fisk- 1873 osv. fiske- 1551—1912) [fsv. fiskegrund] (jfr anm. ovan) jfr -BANK. GR 22: 334 (1551). BtFinlH 2: 214 (1588). Rika fiskgrund i mängd finnas i Atlantiska hafvet. LAHT 1881, s. 137. —
-GRÅSUGGA~020. zool. art l. individ av det till likfotingarnas ordning hörande kräftdjurssläktet Cymothoa Fabr.; jfr -MÄRLA o. HAVS-LUS. Fiskgråsuggorna .. föra ett parasitiskt lif på fiskar. 1Brehm III. 2: 227 (1876). —
-GÅRD. (fisk- 1870 osv. fiske- 1681—1910) [fsv. fiskia garþer] inhägnad l. stängsel i vattnet för fiskfångst, pata, kasta. Verelius 243 (1681). Dalin (1851). SFS 1896, nr 42, s. 2. —
-GÄRDE. (fisk- 1893. fiske- 1728) (numera bl. i Finl.) = -GÅRD. Drysell 90 (1728). Fiskgärden (katschor), uppförda af spjälor. Finland 63 (1893). —
-HANDEL.
1) abstr.: handel med fisk. Schmedeman Just. Reg. (1706). Fiskhandelns befrämjande. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 21.
2) konkret: fiskaffär. —
-HANDLARE. (fisk- 1667 osv. fiske- 1640) person som har till yrke att sälja fisk; innehavare av fiskaffär; jfr -MÅNGLARE. Linc. Mm 4 b (1640). —
-HANNE. —
-HUD. särsk. om för vissa praktiska ändamål preparerat fiskskinn (av vissa större fiskar). Dalin (1851). Garfvade och på annat sätt preparerade fiskhudar. Ekenberg (o. Landin) (1889). —
-HUS. (fisk- 1749 osv. fiske- 1749)
1) mer l. mindre husliknande fångstredskap för fisk. VetAH 1749, s. 191. Fiskhus, d. v. s. små timrade lådor, hvartill rännor ledde och i hvilka forellen under lektiden packade in sig. Schröder MinnSkog. 61 (1888).
2) det inre rummet i en storryssja. Den egentliga ryssjan (i storryssjan) .. består af en yttre afdelning (”vatthuset”) och en inre (”fiskhuset”), hvardera med en strutlik ingång. Ekman NorrlJakt 350 (1910). —
-HÅV. (fisk- 1745 osv. fiske- 1654—1787) håv att fånga l. upptaga fisk med. Hildebrand MagiaNat. 206 (1654). —
-IGEL. zool. igeln Piscicola geometra (Lin.). Fiskigel. .. 1 tum lång; gul. Träffas stundom fastsittande på nyfångad fisk. Scheutz NatH 205 (1843). WoJ (1891). —
-ISTER. (†) = -FETT. Leinberg VLand 6: 7 (1674). Vesterbotningarna och nybyggarna bruka för myggen smörja sig med tjära och fiskister eller annat fett. Linné Ungd. 2: 165 (1732). —
-KASSE.
-KATSA. (fisk- 1804 osv. fiske- c. 1660—1870) fiskebyggnad bestående av ett slags spjäl- l. sprötgård (i vattnet vid stranden av sjö l. flod o. d.), dit fisken ledes; jfr -GÅRD. Gyllenius Diar. 12 (c. 1660). LAH 28: 32 (1870). —
-KISTA. (fisk- c. 1755. fiska- 1541—1739. fiske- 1633) (†) fisksump. Jes. 19: 10 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 2267 (c. 1755). —
-KITTEL. (fisk- c. 1755 osv. fiska- 1541. fiske- 1723) kittel att koka fisk i; jfr -GRYTA, -PANNA. Am. 4: 2 (Bib. 1541). 1 st. aflång fiskekiettell med låck och durchslag. BoupptToftnäs 1723. —
-KLÄCKNINGS-ANSTALT~20 l. ~02. Fiskkläckningsanstalter för åvägabringande af laxodling. SFS 1865, nr 54, s. 37. Prof på yngel, kläckta i Gysinge fiskkläckningsanstalt. KatalIndUtstSthm 1897, s. 225. —
-KNIV. kniv avsedd att användas, då man äter fisk; jfr -GAFFEL 2. Fiskknifvar af silfver. PT 1905, nr 301 A, s. 2. —
-KONSERVER, pl. Ekenberg (o. Landin) (1889). Fiskkonserver, såsom matjeshäring, surströmming o. d. 2NF 24: 518 (1916). —
-KROK. (fisk- 1712 osv. fiska- 1541—1739. fiske- 1622—1911) (jfr anm. ovan) krok att fånga fisk med, metkrok. Jes. 19: 8 (Bib. 1541). Fiske-krok, är et af stål- eller messings-trå krökt verktyg såsom en hake, at fånga fisk med. Inuti kroken strax vid des spitsiga ända skal en hulling vara huggen. Schultze Fisk. 115 (1778). I visse Lands-orter hos oss nyttjas ännu Fiskekrokar af Ben, Try, Ljung, En och andra hårda träslag. VittAH 7: 163 (1796, 1802). —
-KROKETT. kok. WoJ (1891). Fiskkroketter... Af den stelnade massan (av fisk m. m.) formas kroketter. HemKokb. 160 (1903). —
-KUNSKAP~02 l. ~20. (föga br.) iktyologi; jfr -KÄNNEDOM. Den vetenskapliga fiskkunskapens grundläggare Petrus Arctædius. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 651 (1912). —
-KÄRNA. (fisk- 1801 osv. fiske- 1745—1777) (torkad) frukt av den ostindiska buskväxten Anamirta Cocculus Wight et Arn., kockelkärna (som bl. a. användes vid fiske); jfr FISKE-BÄR. VetAH 1745, s. 179 (angivet ss. frukten av Solanum racemosum indicum). PH 11: 278 (1777). Lindgren Läkem. (1902). —
-KÖPARE. (fisk- 1726 osv. fiske- 1706) särsk. (numera föga br.): fiskuppköpare, fiskhandlare. FörarbSvLag 2: 270 (1706). Emedan Fiskköpares egenteliga näring deruti består, at uti Skärgårdarne uphandla, och i Städerne utur deras Sumpar försälja Fisk. PH 6: 4543 (1757). Dalin (1851). SD 1892, nr 322, s. 1. Snoilsky i 3SAH 14: 95 (1899). —
-KÖPAR(E)-ÄMBETE~020 l. ~200. (förr) fiskhandlarnas skrå. PH 4: 2694 (1748). ”Lofl: Fiskkiöpare Ämbetets protocoll” för tiden mellan 1710 och 1805. MeddNordM 1898, s. 166. —
-KÖPERSKA. särsk. (numera föga br.): kvinnlig fiskhandlare; jfr -KÖPARE. Dalin (1851). Lundell (1893). —
-KÖTT. Spegel GV 188 (1685). Fiskköttet har en betydligt mera växlande sammansättning än däggdjurs och fåglars kött. Wretlind Läk. 4: 87 (1896). -LAKE. — (fisk- c. 1638 osv. fiske- 1640—1652) lake som erhålles av insaltad fisk; jfr SALT-LAKE. Schroderus Dict. 24 (c. 1638). Salt fisk- och köttlaka. PH 5: 2951 (1750). Schultze Ordb. 2613 (c. 1755). —
-LANA. (fiske- 1563—1708) lana att fånga fisk med. BtFinlH 4: 213 (1563). Block MotalaStr. 13 (1708). —
-LEK. (fisk- 1694 osv. fiska- 1581—1739. fiske- 1527—1857) [fsv. fiskeleker]
1) fiskar(na)s parning; fiskarnas lektid. GR 4: 242 (1527). Vthi fiskeleek behöffuer menighe man icke så nögha achta Helgena. KOF 1: 98 (1571). Fisk-lek, .. då fiskarne gå til lands, eller samla sig hopetals på grund .. eller på diupet i siöar .. och der para sig endast til den ändan, at de måge .. der släppa sin rom och miölke til nytt afvel. Schultze Fisk. 19 (1778). Ekman NorrlJakt 312 (1910).
2) konkret: samling lekande fiskar; äv. om samling av fiskyngel; äv. om plats där fisk leker. Äganden (må) på sitt vattn fiskia, så innom, som utom fiskeleken. Abrahamsson 476 (1726; efter handl. fr. 1643). ÅngermDomb. 1648, s. 117. (Fågeln) Elof holler sig altid där, som mäst vankar, och hälst vistas vid fiskelekar. Linné Vg. 183 (1747). Kindblad (1870). —
-LEVER. (fisk- 1762 osv. fiska- 1550—1705. fiske- 1589—1770) [fsv. fiska liver] TobCom. E 2 a (1550). Man kunde .. icke äta en Fisk-Lefver eller taga Skinnet af Julgröten, utan att förut hälsa den med några Rim. Hammarsköld SvVitt. 1: 241 (1818). Sedan .. storfisket upphört, slår sig hvart båtlag af 6 man sammans och kokar tran på en klippa af den fisklefver de samlat. Nilsson Fauna 4: 720 (1855). —
-LEVER-OLJA. av fisklever erhållen olja, levertran. Brun, gul, vit fiskleverolja. ASScF 6: 11 (1861). Fisklefverolja ell. Fisklefvertran .. fås ur lefvern af flera torskarter. Brukas mot engelska sjukan och skrofler samt i lungsot. Ekbohrn (1904). —
LEVER-TRAN. levertran; jfr -LEVER-OLJA, ävensom TORSK-LEVERTRAN. Ekbohrn (1904; se under -LEVER-OLJA). —
-LIK, adj. Juslenius 53 (1745). Hvalarna .. kännas lätt från alla andra Däggdjur genom det fisklika i hela deras yttre form. Nilsson Fauna 1: 393 (1820). —
-LIM. (fisk- 1702 osv. fiske- 1654) jfr HUSBLOSS. Hildebrand MagiaNat. 284 (1654). Med fisklim, som förr ofta ansetts vara identiskt med husbloss, menas numera vanligen ett lim beredt på simblåsa, skinn, tarmar etc. från vissa andra fiskar (än störfiskarna). 2NF 11: 1342 (1909). —
-LITA, f. l. r. vadarfågeln Tringoides hypoleucos (Lin.), drillsnäppa. Nilsson Fauna II. 2. 2: 111 (1834). Holmgren Fogl. 824 (1870). —
-LUS. kräftdjuret Argulus foliaceus (Lin.) (som lever ss. parasit på vissa fiskar). Linné Bref I. 2: 159 (1750). Modin GTåsjö 309 (1916). —
-LÖS. (fisk- 1663 osv. fiske- 1734) som saknar fisk, (som är) utan fisk. Fisklöse vatn. Hiärne 2Anl. 5 (1702). särsk. (†) i uttr. äta fisklöst, vara utan fiskmat. Om icke strömmingen vore, så finge vi ofta äta fisklöst. Ekeblad Bref 2: 369 (1663). —
-MAT. (fisk- 1635 osv. fiskie- 1654)
1) av fisk bestående l. tillredd mat; jfr -FÖDA 2. Schroderus Os. III. 1: 335 (1635). Konserverad fiskmat. GHT 1898, nr 97 B, s. 2.
-MJÄRDE. (fisk- 1560 osv. fiske- 1553—1785) (icke hopfällbart) fiskredskap (av garn l. spön) med avsmalnande ingångar genom vilka fisken går in o. sedan icke hittar ut; jfr -KASSE 1. BtÅboH I. 1: 14 (1553). —
-MJÖL. av fisk beredt mjöl som användes till fiskpudding o. d. l. till foderkakor; jfr -PULVER. Hagdahl Kok. 838 (1879). —
-MOLLA. växten Chenopodium polyspermum Lin.; jfr -MÄLL. Fisk-Mollan .. anses vara en mycket angenäm föda för den Fisk som i dammar och dylika ställen bevaras. Fischerström 4: 360 (c. 1795). Krok o. Almquist Fl. 1: 135 (1903). —
-MÅK, äv. -MÅKE. [fsv. fiskemaka] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fiskmås. Möller (1790). Malm Fauna 311 (1877). —
-MÅS. (fisk- 1674 osv. fiska- 1667. fiske- 1582—c. 1775) simfågel av släktet Larus Lin., särsk. arten Larus canus Lin. PErici Musæus 5: 263 b (1582). Fiskmåsen är hvit, med askblå mantel. NF 11: 695 (1887). (†) bildl., om person som tycker om fisk. Lind (1749). —
-NOT, pl. -ar. (fisk- 1808 osv. fiske- 1558—c. 1880) nätliknande fiskredskap som i allm. drages längs sjöbottnen. NorrlS 241 (1558). En Fisk-Not, 12 famnar på hvarje arm. DA 1808, nr 28, s. 5. —
-NÄT. (fisk- 1741 osv. fiska- 1526—1758. fiske- 1673—1778) [fsv. fiske nät] (jfr anm. ovan) nät att fånga fisk med; jfr FISKAR-NÄT. The .. drogho fiskanätit. Joh. 21: 8 (NT 1526). —
-ODLARE. person som ägnar sig åt fiskodling. UB 3: 604 (1873). Att bilda fiskaren till fiskevårdare och fiskodlare. VerdS 76: 16 (1899). —
-ODLING. jfr -AVEL. Fisken bör ej blott aflas, utan äfven vårdas och slutligen på lämpligt sätt fiskas; allt detta innefattas i benämningen fiskodling. Nilsson Fauna 4: xx (1855). ”Naturlig” fiskodling, då man i slutna fiskevatten håller vissa för ändamålet lämpliga fiskslag .. och ”konstlad” eller ”artificiell” fiskodling, då man i särskilda för ändamålet inrättade anstalter befruktar och utkläcker fiskrom (fiskutkläckningsanstalter) och sedan i lämpliga ”uppfostringsdammar” .. utsätter det kläckta ynglet. EkonS 2: 230 (1895). —
-ODLINGS-ANSTALT~20 l. ~02. SFS 1865, nr 54, s. 37. En fiskodlingsanstalt med dammar för kläckning och uppfödande af laxöring, ål, gös och braxen. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 20. —
-OLJA. av fisk utvunnen olja; levertran. Svart, gul, vit fiskolja. —
-PANNA. (fisk- 1706—1805. fiske- 1739—1781) (numera knappast br.) fiskkittel. BoupptRArk. 1706. Nordforss (1805). —
-PARK. (fisk- 1861 osv. fiske- 1685) (numera mindre br.) större fiskdamm. Spegel GV 160 (1685). Vidtaga åtgärder till fiskets förbättrande .. genom anläggning af fiskparker och fiskdammar. LAH 20: 114 (1861). —
-PATA. (fisk- 1897 osv. fiske- 1898) (i vissa trakter) = -GÅRD. Katisa .. konstgjord fiskpate av spjälar och vidjor för att med håv fånga lax l. sik. Landsm. XI. 3: 141 (1897). TT 1898, B. s. 65. —
-PEST. En i vatten lefvande mögellik svamp, som stundom kallas fiskpest. Den infinner sig regelbundet på döda fiskar, insekter .. o. s. v. Men mycket ofta angriper den också lefvande fisk. LfF 1912, s. 189. —
-PIROG. (i Finl.) kok. fiskpastej. Ahlman (1872). —
-PLANTERING. (fisk- 1805 osv. fiske- 1761—1763) inplantering av fisk. Rön Om Fiske-Plantering uti Insjöar. VetAH 1761, s. 184. —
-PRODUKT. (fisk- 1846 osv. fiske- 1897) (jfr anm. ovan) fiskeriprodukt. Palmblad Norige 160 (1846). —
-PROPELLER. [jfr d. fiskhalepropel] tekn. propeller som har form av en fiskstjärt. 2UB 9: 644 (1906). —
-PULS. lång stång med en trissa l. avrundad träklump i nedre ändan varmed man stöter i vattnet för att skrämma fisken mot noten l. i nätet. Nordforss (1805). Nilsson Ur. 1: 83 (1843, 1866). —
-PULVER. jfr -MJÖL. Fiskpulver benämnes dels Fiskmjöl .. dels Fiskguano, dels Fiskmjöl till beredning af Fiskfoderkakor. Ekenberg (o. Landin) (1889). —
-RIK. (fisk- 1610 osv. fiske- 1587—1800) rik l. med god tillgång på fisk. Helsingius I 3 a (1587). Verd. 1892, s. 180. —
-RIKE. (föga br.) nästan bl. i sg. best.
1) [jfr DJUR-RIKE] fiskarna. Svartz PVetA 1797, s. 14. Alla djurklasser nedom fiskriket. Snellman FyraGift. 1: 73 (1842).
2) (skämts.) om havet. Huru långt kommer en Styrman på Sjön utan Sjökort, så framt han ej vil segla vid tilfälle ända rätt ner i Fiskriket. SvMerc. 2: 553 (1757). —
-RIKHET—0~2, äv. ~20. (numera föga br.) egenskapen att vara rik på fisk; fiskrikedom. VetAH 1751, s. 175. Vinlandssagorna prisa strändernas fiskrikhet. Holmberg Skand. 152 (1849). Hahnsson (1888). —
-ROM. (fisk- 1739 osv. fiska- c. 1645. fiske- 1615—1768) koll.: fiskens ägg. Petreius Beskr. 6: 45 (1615). Fiskrommen är omgifven med en tunn hinna, så att romkornen synas hänga ihop. Berlin Lsb. 111 (1852). —
-RYSSJA. (fisk- 1738 osv. fiska- 1541—1739. fiske- 1654—1789) ryssja att fånga fisk med. Job 40: 26 (Bib. 1541). —
-RÅK, n. l. r. (fisk- 1727 osv. fiske- 1762) innanmäte i fisk, fiskavfall. I Newfoundland .. giöda de sin åker med Fisk-råk. Serenius EngÅkerm. 154 (1727). —
-RÄGN. naturfenomen varvid fiskar nedfalla på marken ur luften. Wallerius Hydrol. 9 (1748). Fiskregn .. har några gånger observerats. .. Genom skydrag hade fiskarna då ryckts upp i luften tillika med hafsvattnet. NF (1881). —
-RÄNTA. (fisk- 1552—1886. fiske- 1726—1881) (jfr anm. ovan) (i fråga om nutida förh. bl. i Finl.) i fisk utgående ränta; jfr -TIONDE. BtFinlH 3: 280 (1552). FFS 1886, nr 22, s. 5. jfr: Ännu 1850 .. (funnos) inom Kristianstads län såsom kronan tillhöriga 92 ålfisken, hvilka .. blefvo till skatte försålda eller under namn af ”fiskeränta” påförda vissa hemman. LAHT 1881, s. 316. —
-RÄS. (i Finl.) fiskråk. Fiskräs var .. (kons) största läckerhet. LfF 1897, s. 189. Rönnberg Brovakt. 65 (1904). —
-RÄTT, sbst.1 (fisk- 1755 osv. fiske- 1691) av fisk tillredd maträtt. Dryselius Monarchsp. 163 (1691). —
-RÄTT, sbst.2, se sp. 647. —
-SAL(L)AD l. -SAL(L)AT, kok. Fisksallad .. En kall maträtt, hvaruti skifvor eller tärningar af fisk utgöra hufvudbeståndsdelen. Kindblad (1870). Lundell (1893). —
-SALTARE. (fisk- 1889 osv. fiske- 1607) person som har till yrke l. sysselsättning att (låta) insalta fisk. Att Swenske fiske Saltare icke måtte komme så när Åbo stadh att bruke ther allehande handel. SUFinlH 2: 274 (1607). FFS 1902, nr 31, s. 247. —
-SAX. saxliknande redskap att fånga fisk med; jfr GLÄFS. SD 1892, nr 232, s. 7. KatalIndUtstSthm 1897, s. 222. —
(1 d) -SKAL. (fisk- 1727—c. 1755. fiska- 1640. fiske- 1640—1674) [fsv. fiska skal] (†) skal av i vatten levande skaldjur; musselskal, snäckskal. Linc. Q 4 b (1640). Schultze Ordb. 4182 (c. 1755). —
-SKED. (fisk- 1880 osv. fiske- 1736—1750) förläggssked att servera fisk med; äv. = -SLEV. BoupptVäxiö 1736. 1 fiske skje af mässing med järnskafft. ÅgerupArk. Bouppt. 1750. Fisksked och Gaffel i elegant etui. OGrahnJulexpos. 1898, s. 16. —
-SKIFFER. miner. kopparskiffer som innehåller fossila fiskrester. Wallerius Min. 368 (1747). Fiskskiffer kallas en mergelartad skiffer, som emellan dess lager visar intryck af fiskars benrangel. Rinman (1788). TT 1889, s. 52. —
-SKINN. (fisk- 1714 osv. fiske- 1714) jfr -HUD. HH XVIII. 4: 72 (1714). Lim, som är gjordt af fiskskinn. Lind 1: 718 (1749). Fiskskinn användes ofta till öfverdrag å reskoffertar o. d. Cronquist (1880). För att få .. (kaffe) klart är en bit torkadt fiskskinn det bästa. Langlet Husm. 574 (1884). —
-SKINNS-SCHAGRÄNG. jfr -HUDS-SCHAGRÄNG. AHB 4: 13 (1860). Fiskskinn .. begagnas numera hufvudsakligen till beredning af s. k. fiskskinns-chagrin (till etuier o. d.), hvarvid taggarna först bortslipas, och sjelfva huden garfvas. NF 4: 1388 (1881). —
-SKRIVARE. (fisk- 1903. fiske- 1552) (förr) till G. I:s hovstat hörande tjänsteman som omhänderhade den i fiskvaror utgående uppbörden. GR 23: 263 (1552). SvH 3: 246 (1903). —
-SKÖT. (fisk- 1897 osv. fiske- 1761) jfr -NÄT. Gadd IVetA 1761, s. 33. KatalIndUtstSthm 1897, s. 218. —
-SLAG. (fisk- c. 1770 osv. fiske- 1615—1752) [fsv. fiska slagh] jfr -SORT. SUFinlH 5: 51 (1615). At veta, hvad Agn är för hvarje fiskslag .. begärligast. Schultze Fisk. 174 (1778). —
-SLEV. (fisk- 1697 osv. fiske- 1727—1826) (hål)slev att taga upp (den kokta) fisken med ur kitteln o. d.; jfr -SKED. BoupptRasbo 1697. —
-SLÄKTE. (fisk- 1761 osv. fiske- 1752)
1) i sht zool. släkte bland fiskarna. Tessin Bref 1: 179 (1752). Det fiskslägte, hvartill denna art hörer. Nilsson Fauna 4: 259 (1852).
2) (föga br.) i sg. best., om sammanfattningen av samtliga fiskar: fiskarna; jfr FISKE-SLÄKT. VittAH 5: 73 (1789, 1796). Fiskslägtet är en bland de största af alla de välgerningar, hvarmed naturen slösat till mensklighetens gagn. Hagdahl Kok. 289 (1879). —
-SPADE. (fisk- 1709 osv. fiske- 1748—1750) jfr -SKED, -SLEV. BoupptRasbo 1709. Då fisken är färdig, flyttas den med fiskspade .. till fatet. Hagdahl Kok. 297 (1879). —
-STAM. = -BESTÅND. SFS 1872, nr 16, s. 6. Åtgärder för fiskstammens vidmakthållande. EkonS 2: 227 (1895). —
-STJÄRT(S)-BRÄNNARE, r. l. m. gasbrännare gm vilken lågan får formen av en fiskstjärt. UB 5: 340 (1874). —
-STOCK. (fisk- 1749 osv. fiske- 1778) (mindre br.) fiskbestånd. Lind (1749). Hvad kan tydeligare förminska fiske-stocken, än det skadeliga fiskandet i leketiden. Schultze Fisk. 202 (1778). —
-STÅND, sbst.2 (fiske- 1648—1888) (numera föga br.) plats där fisk förekommer i mängd; fiskställe (se d. o. under FISKE ssgr); jfr BRAXEN-STÅND. (En) gårdh .. medh huss, jord .. kålgård och fiskestånd. VRP 1648, s. 341. Hahnsson (1888). —
-STÄNGSEL. (fisk- 1888 osv. fiske- 1910) stängsel som nedsättes i vattnet för att fånga fisk l. hindra den att avlägsna sig; jfr -GÅRD, GÄRDE, -PATA. Hahnsson (1888). Den allmänna utbredning, fiskestängsel i älfvarna af enbart trävirke äga i Finland. Ekman NorrlJakt 418 (1910). —
-SUMP. (fisk- 1704 osv. fiska- 1742. fiske- c. 1580—1856. fiskes- 1875) VocLib. avd. 43 (c. 1580). Fiskesump, är et nyttigt redskap, hvaruti fiskar kunna länge förvaras lefvande ... Sådane Sumpar spikas ihop af bräder på 4 stycken hörnstolpar, och båras tätt med lagom stora hol i bräderna rundt omkring, och på botnen ..; ofvanpå är et låck med gång-jern. Schultze Fisk. 156 (1778). De nu mest begagnade fisksumparne äro vanligen indelade i trenne afdelningar: fören, som oftast är bestämd för båtens tackling och utredning, aktern, afsedd för besättningen, och midtelpartiet, der fisken förvaras. TT 1877, s. 54. bildl. The warda vthu thenna werldennes farliga .. haaff, j Gudz saliga fiskesump then helga Christeliga kyrkion slepte. PErici Musæus 3: 8 a (1582). —
-SUP. sup brännvin som drickes vid förtäring av fisk. Hahnsson (1888). Om det serverades fiskmat, behöfdes nödvändigt fisksupen. Grotenfelt JordbrMet. 383 (1899). Engström 5bok 141 (1910). —
-SÅD. (fisk- 1732—1814. fiske- 1612—1694) [fsv. fiska sudh] (†) fiskspad; fisksoppa. PolitVis. 231 (1612). De hafva aldeles ingen supesmat mer än fisk sod och det aldrig annat än pura vattnet, uti hvilket fisken kokas. Linné Ungd. 2: 58 (1732). Heinrich (1814). —
-TILLGÅNG~02 l. ~20. tillgång på fisk. Nilsson Fauna 4: XVIII (1855). —
-TIONDE. (fisk- 1544 osv. fiske- 1540—1908) (jfr anm. ovan) (förr) jfr -RÄNTA. GR 13: 167 (1540). Quictiende .. fisch och fogle tiende .. och annet som i eders kyrkieprester .. schyllige .. äre. Därs. 16: 4 (1544). 2NF (1907). —
-TJUV. (fisk- 1827—1916. fiske- 1746) särsk. (bygdemålsfärgat) benämning på fiskgjusen. Œdman Bahusl. 43 (1746). FoFl. 1916, s. 223. —
-TORG. (fisk- 1619 osv. fiska- 1538. fiske- 1587—1700) [fsv. fisketorgh] torg där fisk försäljes; jfr FISKAR-TORG. VarR 37 (1538). —
-TORPED. (numera knappast br.) sjömil. LfF 1873, s. 382. I början kallades .. (torpeden) efter sin form fisktorped. 2NF 29: 431 (1919). —
-TRAN. (fisk- 1756 osv. fiske- 1640) av fisk erhållen tran; jfr -OLJA. Linc. Aaa 2 a (1640). Fisktran .. är .. flytande, gulbrun, af oangenäm fisklukt eller lik lukten af smörjläder. Berzelius Kemi 6: 623 (1830). —
-TRAPPA. trappformig fiskväg; jfr LAX-TRAPPA. TT 1894, B. s. 63. Vid venstra stranden (av Sihl i Schweiz) finnes en fisktrappa för forellfiskets skull. TT 1900, B. s. 131. —
-TRÄ. (fisk- 1706. fiske- 1562—1668) (†) fisktunna. NorrlS 389 (1562). Ståndtunnor eller fiskträhn. BoupptRasbo 1706. —
-TÄRNA, f. l. r. (fisk- 1834 osv. fiske- 1723) simfågeln Sterna hirundo Lin., tärna. Tiselius Vätter 1: 107 (1723). Fisktärnan .. lifnär sig af småfisk, insekter, blötdjur m. m. 2NF 30: 774 (1920). —
-UTTER. (mindre br.) rovdjuret Lutra lutra (Lin.), utter. Weise 1: 66 (1769). Fiskuttrarne .. äro förhatelige grannar af fiskdammar. Svartz PVetA 1797, s. 15. —
-VAGN. särsk. om järnvägsvagn för transport av färsk fisk. Fiskvagnar med tillhörande isupplag. VerdS 76: 21 (1899). —
-VAROR, pl. (fisk- c. 1705 osv. fiske- 1550—1905) (fångad) fisk, fiskprodukter. GR 21: 29 (1550). Färska, salta, rökta och torra fiske-varor. PH 8: 318 (1766). —
-VASE. (fisk- 1864 osv. fiske- 1722) vase som göres i sjö l. dyl. för att ditlocka fisk. VRP 23/4 1722. (Han) lät .. nedsänka en väldig bråte af trädgrenar och ris till en omfångsrik och ändamålsenlig fiskvase. Forslund Lee 47 (1905). —
-VÅNA. (fisk- 1749 osv. fiske- c. 1600—1771) (jfr anm. ovan) (numera bl. i Norrl.) fiskredskap. Bureus Suml. 64 (c. 1600). Oluff .. hafuer olofligh wijtiatt Mickells .. fiskie wånner, och der vttagit 5 stychen Laxxer. ÅngermDomb. 21/8 1630, fol. 29. Möller (1807). —
-VÄG. konstgjord anordning för att bereda vandringsfisk väg förbi dammbyggnader, vattenfall o. d. upp till lämpliga lekplatser o. d.; jfr -TRAPPA. UB 3: 610 (1873). —
-YNGEL. liten, ännu icke fullt utvecklad fisk; ofta koll.; jfr -LARV, -UNGE. Lind 1: 472 (1749). LAHT 1900, s. 156. —
-ÅT, sbst. zool. benämning på vissa smärre fritt simmande kräftdjur som tjäna till föda för fisk, i sht sill. NF (1881). —
-ÄGG. jfr -ROM. Nilsson Fauna 4: XXXI (1855). En apparat för kläckning af fiskägg. LUÅrsb. 1904—1905, s. 60. —
-ÄTANDE, p. adj. som äter fisk; jfr -FRÄTANDE. VetAH 1783, s. 91. De fiskätande fåglarna. LAHT 1905, s. 259. —
-ÄTARE. person l. djur som äter fisk; jfr -FROSSARE, -FRÄTARE. Wikforss 1: 551 (1804). De gamle romarne .. voro passionerade fiskätare. Hagdahl Kok. 289 (1879). —
-ÖDLA. paleont. individ av ett (till juraperioden hörande) delfinliknande ödlesläkte; iktyosaurus. Lindström Lyell 175 (1857). Juraperioden .. (har) blifvit kallad de stora ödlornas eller fisködlornas period. Holmström Geol. 82 (1877). —
-ÖGA.
1) fisks öga; särsk. bildl. (i sht i pl.). Werlden wil ock kan icke troo, att Gvdz Ord är Gvdz macht, Ty hon seer medh Fiskögon på Bökstäffuerna. PJGothus Luther ScrSent. M 8 b (1597). särsk. om utstående (äv. om blacka o. uttryckslösa) människoögon. Strindberg Hafsb. 15 (1890). Östergren (1920).
2) (i vissa trakter) i sg. l. pl., benämning på växten Myosotis palustris Roth., förgätmigej. Samzelius Blomst. 24 (1760). Lyttkens Ogräs 36 (1885; från Närke).
-ÖRN. (i vissa trakter)
2) örnarten Haliaëtus albicilla (Lin.), havsörn. Fischerström Mäl. 156 (1785). Dalin (1851). Auerbach (1908).
-DRÄTT, -FENA, -FJÄLL, -FÅNG, se A. —
-FÄNGE. (fisk- 1681—1852. fiska- 1526 osv. fiske- 1671—1802. fisken- 1554) [fsv. fiske fänge] (numera bl. i anslutning till Luk. 5: 9) fångande av fisk, fiskfångst, fiske; äv. konkretare, om resultatet av fisket, den fångade fisken; jfr FISK-FÅNG, FISKE-FÅNGE. Thetta fiskafenge .. som the fått hadhe. Luk. 5: 9 (NT 1526). Fiskiare .., som aff Fiska fänge sigh födt haffue. Lælius Bünting Res. 2: 27 (1588). Ett rikt fiskafänge gjordes i lördags med not vid Morgarns udde. VL 1896, nr 37, s. 2. bildl. Skådeplatsen för det andliga fiskafänget. Wikner Lifsfr. 1: 29 (1865). —
-GARN, -GJUSE, -GÄL, -KISTA, -KITTEL, -KROK, -KÖP, -LEK, -LEVER, -MÅS, -NÄT, -ROM, -RYSSJA, -SKAL, -SUMP, -TARM, -TORG, se A.
C (numera bl. i vissa ssgr som stundom anslutas till FISKE; jfr anm. ovan): FISKE-AGN, -BANK, -BEN, se A. —
-BUK, se A. —
-BÄR. (†) = FISK-KÄRNA; jfr FISKAR-BÄR. VetAH 1745, s. 179 (angivet ss. frukten av Solanum racemosum indicum). —
-BÄRG, -DAG, -DAMM, -DIKE, se A. —
-FENA, -FJÄLL, -FROSSARE, -FRÄTARE, -FÅNG, se A. —
-FÅNGST, se A. —
-FÄNGE, se B. —
-FÖDA, -GARN, -GJUSE, -GRUND, -GÅRD, -GÄL, -GÄRDE, -HANDLARE, -HUS, -HÅV, -INSALTNING, -KATSA, -KISTA, -KITTEL, -KORG, -KROK, se A. —
-KÄRNA, -KÖP, -KÖPARE, -LAKE, -LANA, -LEK, -LEKS-TID, se A. —
-LEVER, -LIM, -LÖS, -MARKNAD, -MAT, -MJÄRDE, -MÅNGLARE, -MÅS, -NOT, -NÄT, -PANNA, -PARK, -PASTEJ, -PATA, -PLANTERING, -PRODUKT, -RIK, -ROM, -RYSSJA, -RÅK, -RÄNTA, -RÄTT, sbst.1, -SALTARE, se A. —
-SALU. (†) = -SÄLJANDE. På Hammarön torde väl Böndernes mesta inkomst bestå af fiske-salu. Fernow Värmel. 635 (1779). —
-SKAL, -SKED, -SKINN, -SKRIVARE, -SKÖT, -SLAG, -SLEV, se A. —
-SLÄKTE, se A. —
-SPADE, se A. —
-STJÄRT, -STOCK, -STÅND, -STÄNGSEL, -SUMP, -SÅD, se A. —
-TAND, -TARM, -TIONDE, -TJUV, -TORG, -TRAN, -TRÄ, -TUNNA, -TÄRNA, se A. —
-VAR, n. [jfr d. fiskevær] (†) ställe där fiskar samlas i mängd (i sht vid lektiden); jfr FISK-BANK, -GRUND. Möller (1790). —
-VAROR, -VASE, -VÅNA, se A.
D (†): FISKEN-FÄNGE, se B.
E (†): FISKES-SUMP, se A.
F (†): FISKO-BETE, -DAMM, se A.
Spoiler title
Spoiler content