publicerad: 2005
TIMME tim3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, äv. att hänföra till sg. timma (Joh. 11: 9 (NT 1526) osv.) ((†) = BtFinlH 4: 32 (1561); -er, äv. att hänföra till sg. timma, Luth Astr. 4 (1584), KKD 3: 230 (1711)); äv. TIMMA tim3a2, r. l. m. l. f.; best. -an; pl. -ar (se ovan) ((†) -er, se ovan; -or Schmedeman Just. 113 (1598; rättat efter orig.), FinKyrkohSÅ 1958–61, s. 339 (c. 1793: timmors)); äv. (o. numera bl. i sg. obest. ss. efterled i ssg, föga br.) TIMA ~ti2ma, r. l. m. l. f.; best. -an.
Ordformer
(tiim (-ij-, -ijij-) 1554–1734 (: tijmglaset). tim, pl. 1629. tim- (th-, -j-) i ssgr 1595 (: timklockan) osv. tima (th-, -ii-, -ij-) 1523 (efter prep.), 1602 (: tijman, sg. best., ss. subj.) osv. timar (-ie-, -ij-), pl. 1526–1795. time (th-, -ij-) 1523 (: timæ)–1824. timer (-ij-), pl. 1584–1655. timma (th-, -ii-, -ij-) 1589 (efter prep.), 1672 (ss. subj.) osv. timme 1551 (: klocko timme) osv. tym- i ssg 1654 (: tÿm glaset). tyme 1531 (: sædestymæ)–1548 (: tymeclockan))
Etymologi
[fsv. time, m. tid, timme; motsv. fd. time, fvn. tími, tid, feng. tīma, tid (eng. time); avledn. till den rot som äv. föreligger i TID, sbst. — Jfr BETIMMELIGEN, TAJMA, -TIMA, TIMA, v.2, TIMAS, TIME-, TIMLIG]
A. i fråga om tidpunkt l. tidrymd.
1) om tidrymd av obestämd, kortare varaktighet, stund (se STUND, sbst.1 2); äv. om tidrymd av mycket kort varaktighet, tillfälle, ögonblick (se särsk. a β); särsk. med attributiv bestämning angivande det som präglar l. preciserar sådan tidrymd; förr äv. dels föregånget av en l. obest. pron.: gång (se GÅNG II 1 (b)), dels i mer l. mindre tautologisk förb. med tid l. stund(er). Joh. 4: 53 (NT 1526). Thenna fahrlighe Siukdom achtar ingen tijdh eller tijme, eller Personernes åtskilnat. Berchelt PestOrs. C 3 a (1589). Eliest ther Barnet worde på then Tijman födt, fruchtade han, at thet skulle blifwa Sweriges Rijke til ett Sorgebarn. Girs G1 140 (c. 1630). På tädh at hwar och en .. tesse Stadgar weta, och sig tär effter rätta må, skole the .. een tijma om åhret på Rådstugun .. uplässne warda. HSH 31: 85 (1661). Mannen gråtögd tar / Den vidt ärfarne Herrn afsides at förnimma, / Hvad slikt betyda vill i en så vådlig timma. Bellman (BellmS) 19: 205 (1793). Rese-bestyren hafva upptagit hwar timma och stund. 3SAH LXIII. 2: 96 (1858). Huru ofta har icke särskildt presten och läraren i sina stilla timmar låtit tanken hvila vid dessa underbara ord. Flensburg KyrklT 30 (1866). Hannas ring var alltid det första de pantsatte i nödens timme. Tiselius Larsson LivNödtorft 329 (1934). — jfr AND-, BESÖKS-, GLÄDJE-, PLÅGE-, PROMENAD-, PUST-, RAST-, SKVALLER-, SKÖRDE-, SÄDES-TIMME m. fl. — särsk.
a) (†) i vissa uttr.; särsk.
α) alla timmar, ideligen, jämt o. samt; äv. i förb. med stund, se STUND, sbst.1 2 b ι. Udi hvad motto jag .. (kan) besee Eder Nådz betzsta och gagn, vill jag thett .. tiim och stund giöre. G1R 24: 568 (1554). Hampuss Mörner och iagh ähro alla timmer tillsammanss. KKD 7: 67 (1704). Meurman (1847).
β) (strax) på timmen l. på l. i denna timma, i detta l. samma ögonblick, just nu, äv.: på ögonblicket; omgående, omedelbart, genast. RA I. 3: 181 (1593). Gevaliensis Jos. A 6 a (1601: på then(n)a tijma). Rättnu på timmen satte hans M(ayes)t(ät) seig .. på en iagdt och rodde wt till flåtten. Ekeblad Bref 2: 64 (1658; rättat efter hskr.). Warer litet beskedeligare uti edart tahl, eller jag går på timan ifrån eder. Lagerström Molière Tart. 50 (1730). Du, Dahlberg, skall till Köpenhamns belägring / I denna timma hasta, att åt den / Må gifvas ökad kraft! Oscar II 2: 174 (1858, 1887).
γ) i uttr. som betecknar rätt l. lämplig tidpunkt, särsk. i tid och timma, äv. i rätt(an) tid och timma, se TID, sbst. 11 f. Ok om i ecke tet göre snarlighe ok tagher with raad i tijma. G1R 1: 103 (1523). Till thett femte skola och foreldranar wara ther vth om och tilhopa, att barnen .. i tÿdh och rettan tima komma till Ecktenskap. LPetri Œc. 50 (1559). (Borgmästaren skall) hafwa noga vpseende at Lagh och Rätt å rättan tijd och Tima anstalt blifwer. SthmStadsord. 1: 27 (1635).
b) (i vitter l. högre stil) om tidpunkt som är av avgörande betydelse för ngn l. ngt l. då ngt senast kan åstadkommas l. utföras; ödesstund; särsk. (o. numera i sht) om människas dödsstund (jfr 5 slutet). TbLödöse 265 (1592). Hans sidsta tijma war hans första glädiestund. Holmström (SVS) 1: 172 (c. 1690). När äfven timman / För dig är inne, / Så kallar Fadren. Wallin (SVS) 2: 284 (1839). Genom våra själar drager en darrande aning, att Sveriges timma nalkas. NDA 26 ⁄ 8 1915, s. 4. — jfr DÖDS-, FÖDELSE-, RÄDDNINGS-, SEGER-, ÖDES-TIMME.
c) (†) om en för viss förrättning l. syssla o. d. (i förväg) bestämd l. avtalad l. vederbörlig tidpunkt, särsk. i förb. med tid; ngn gg äv. (med anslutning till 2) om längre tidsavsnitt (jfr TERMIN 3). Huar dag war efter middagen förordnat en tijma, nähr alle herremän måtte komma på dantze salen. Brahe Kr. 2 (c. 1585). Alle Lagmän och Häradzhöfdinger (skall) sielfwa för rätta sittia .. sÿnnerligen the tree Lagha timmor om åhredt, nembligen ifrån Tiugonde dagh Jull, och till Nije wekor fastan inghår. Schmedeman Just. 113 (1598; rättat efter orig.). (Lantmarskalken skall) Förordna dem (dvs. ridderskapet) tijder och Timar til discurs och och deliberation. RiddarhO 1786, s. 17. — jfr STÄMNINGS-TIMMA o. TINGS-TIMME.
d) i anslutning till 4, om del av dag l. natt kännetecknad av visst (med dygnets växlingar sammanhängande) förhållande l. tillstånd o. dyl. l. som upptas av l. är avsedd för viss verksamhet l. aktivitet o. d. Kellgren (SVS) 6: 179 (1788). Nu, i den hetaste timmen af middagsstunden, var en hvilostund medgifven arbetarne. Rydberg Ath. 288 (1859). Nu är det de lasciva historiernas timme. Moberg Rosell 111 (1932). Det var i den första gryningens omutliga timme. Heerberger Strand. 279 (1953). Trots den sena timman snickrar hantverkare ihärdigt på inredningen. GbgP 5 ⁄ 6 1996, s. 41. — jfr SEN-TIMMAR o. AFTON-, ANDE-, BAD-, BORGAR-, BÖNE-, BÖRS-, FLOD-, GRYNINGS-, LEK-, MAT-, MIDDAGS-, SIESTA-, SKUM-, SKYMNINGS-, SPÖK-TIMME m. fl.
e) (i vitter stil) personifierat, om i den antika mytologien uppträdande gudinnor representerande årstiderna (o. dygnets växlande tider); jfr HORER. Tijmar. Fyra Solens tiänste-Möer. Stiernhielm Fägn. Vttydn. (1643, 1668). Timmar! döttrar af Zevs, J, som på Ljungarns bud / Rastlöst dagen med natt vexlen, i årens ring! Atterbom SDikt. 1: 125 (1807, 1837).
2) (numera mindre br.) om längre tidsperiod (jfr 1 c), särsk. om (del av l. viktig period i) människas levnadstid; förr särsk. i uttr. i långan tima, efter det att lång tid förflutit, sent omsider; äv. om skede l. era i det förflutna; ofta liktydigt med: tid (se TID, sbst. 1, 3, 4). Sedermera hafwer man rönt, att och the utödde (malm)ådror, i longan tima, taga sig igen, och göra en ny malmfödzel. Verelius Herv. Dedik. 4 (1672). Desse Berg-stuffer, refne af de underjordiske bergen, äro i Flodens tima upkastade i sällskap med Sanden. VetAH 1773, s. 198. Det återstår således .. att .. (brakteaterna) ej äro i Norden ursprungligen inhemske, utan i fordom timma hit införde. Iduna 7: 164 (1817). Knektens timma är snart förliden, tio, femton år är den tid, då han är dugligast i strid. Moberg FörrädL 65 (1967). — jfr HEDEN-TIMA o. BARNDOMS-, FORDOM-TIMMA o. LEVNADS-TIMME.
B. i fråga om indelning av dygn.
3) (utom i slutet i sht i skildring av ä. förh.) om var särskild av de tolv inbördes lika stora delar vari dagen (l. natten) indelades o. vars längd bestämdes av ifrågavarande årstid; särsk. i förb. med ordningstal (jfr STUND, sbst.1 4 a β). Thet war tridhie timen på daghe(n), och the korszfeste honom. Mark. 15: 25 (NT 1526). Tima, eller timme, war icke hos Judarna lika räknad, som hos osz. Ty, enligt hwad Christus säger .. indeltes af dem i tolf timar alle dagar, de måtte wara längre eller kortare. Hof Förkl. 182 (1765). Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och det varade till nionde timmen. Matt. 27: 45 (NT 1981). — särsk. bildl., särsk. i sådana uttr. som (i) (ngts) elfte timme(n), se ELFTE a, l. [sannol. analogiskt efter ELFTE] ngts tionde l. tolfte timme. Hellberg Samtida 2: 44 (1870). Flera stora krig gingo av stapeln; ännu fler hotade att bryta ut och avvärjdes först i elvte timman. Hagberg VärldB 32 (1927). Bolinder FolkEur. 14 (1928: tolfte). I det sittande parlamentets tionde timme, var det på tiden att löftet infriades. Hellström RedKav. 143 (1933). — jfr PLANET-, TEMPORAL-TIMME.
4) tidsenhet som utgörs av ett tjugofjärdedels dygn o. motsvarar 60 minuter; äv. i utvidgad anv., om tidsavsnitt av ungefärlig sådan längd; särsk. i gen., särsk. dels ss. bestämning till tid, dels oeg. i sådana uttr. som en timmes väg (jfr d); jfr 1 d. På två timmar hinner man långt. Ni kommer en timme för sent! Hur många timmar har vi på oss? En kvarts timma. Två timmar tidigare. VarRerV 5 (1538). Tiena wäll j 15. åår och illa en tima otack för alt. SvOrds. C 6 a (1604). October, Slachtemånat hafwer 31. Daghar. Dagen 10. Tijmar och 12. Minuter lång. Bondepract. D 7 a (1662). Sedan wi några timmors tid dröjt uti denna staden, begåfwo wi oss därifrån och fortsatte wår resa. FinKyrkohSÅ 1958–61, s. 339 (c. 1793). Nu se wi .. hur werlden går; / För blott en timma sedan war hon nio / Och efter än en timma är hon elfwa. Hagberg Shaksp. 6: 328 (1849). En timmes väg, (dvs. väg) som kan tillryggaläggas på en timme. Dalin (1854). En half timmas öfverläggning. GHT 1872, nr 59, s. 3. Man har kunnat beräkna, hur många procent av ett radiumpreparat, som sönderfaller under en viss tid, t. ex. en timma. Bolin KemVerkst. 181 (1942). Fem timmars lättare hushållsarbete per dag. GHT 16 ⁄ 3 1965, s. 9. — jfr ARBETS-, BRÄNN-, HALV-, KLOCK-, SAMTALS-, SMÅ-TIMME m. fl. — särsk.
a) i förb. betecknande hur lång tid ngt tar (jfr TAGA, v. I 3 h τ slutet) l. varar l. hur länge ngt pågår l. dröjer o. dyl. l. hur lång tid som förflyter innan ngt sker l. inträffar o. d.; särsk. i adverbiell anv.; jfr NIO-TIMMARS-DAG. Resan tog två timmar. Vi fick vänta mer än en timme på att maten skulle bli klar. Innan en tima ther effter. Svart G1 36 (1561). At Måltiden skulle wahra sex Timmor. Schroderus HoffWäck. 281 (1616). Sju timmar sofva, är nog för gammal och ung. ArfprABC 33 (1861). Om man lägger soda i kallt vatten, tar det åtminstone tolv timmar, innan vattnet blir mjukt. Holm AlltFläck. 50 (1946). — särsk. i vissa uttr. ss. beteckning för att ngt upplevs pågå alltför l. orimligt länge; särsk. i uttr. timme efter timme l. timme ut och timme in. Jungberg (1873). Man åt i timmar och tre, och sedan höll man skymning. Strindberg SvÖ 2: 170 (1883). En mästare på den lärda anekdotens område, satt han då .. och malde på i ett i timmar. Swensson Hoffm. 207 (1935). Att du inte tröttnar (på snarkandet)? Timme ut och timme in. Samma läte. Hedberg DockDans. 79 (1955). Sokrates existerade förvisso när han stod stilla timme efter timme lik en indisk yogi. Aspelin TankVäg. 1: 105 (1958).
b) ss. enhet vid mätning l. beräkning l. fördelning av tid; särsk. dels i fråga om arbete l. tjänst o. d., dels i fråga om hastighet l. mängd l. pris l. betalning o. d., särsk. i uttr. per (förr äv. på) timme l. timma l. i (förr äv. om) timman l. timmen. Block MotalaStr. 103 (1708). Vatnets ordinaira stigande och fallande var ej öfver 3 tum om timen. Barchæus LandthHall. 51 (1773). Renen kan, spänd för släda, löpa 2 mil i timman, om föret är godt. Holmström Ström NatLb 1: 71 (1851). ”På timme”, säga vi och hålla upp uret för (drosk)kusken. Lundin NSthm 112 (1887). Sedan .. (snickaren) avancerat till gesäll, beräknas hans arbete efter timme, ock han blir timarbetare. Landsm. XVIII. 1: 4 (1912). Per timme utandas människan i vila c:a 30 gram koldioxid och 10 gram vatten, i arbete det mångdubbla. Bolin KemVerkst. 51 (1942). — jfr AMPÈRE-, HEKTOVATT-, HÄSTKRAFT-, KILOWATT-, MANS-, MASKIN-TIMME m. fl.
c) i oeg. anv., om vägsträcka som kan tillryggaläggas på en timme. Den 9 (december) .. reste wij öfwer en eckeshoug, som war 8 timmer. KKD 3: 230 (1711). Där nere åt slättsidan en timme härifrån ligger Folketuna. Heidenstam Folkung. 1: 239 (1905).
d) mer l. mindre personifierat i förb. med rörelseverb, för att förmedla en upplevelse av hastigheten i tidens gång. Gubben är gammal, urverket dras, / Visaren visar, timman ilar. Bellman (BellmS) 1: 77 (c. 1771, 1790). Timme på timme skrider, / Det snart till aftonen lider. Wirsén Sång. 86 (1884). Timmarna löpa lätt i Sveriges huvudstad. Vasström BlKonstnFolk 52 (1951). Timmarna segade sig fram, jag smuttade på en trist folköl, mina vänner blev allt fånigare. Expressen 24 ⁄ 6 1994, s. 7.
5) om viss bestämd tidpunkt på dygnet, särsk. om tidpunkt då viss timme (i bet. 4) är fullbordad; särsk. dels i förb. med slå (se SLÅ, v. I 31) l. klämta o. d., om klockas (gm slag l. klämtning o. d.) angivande av fullbordad timme (jfr slutet), dels i förb. varje (hel) timme, var sextionde minut, en gång i timmen; äv. i utvidgad anv., med inbegrepp av kortare tidsavsnitt som tar sin början vid viss tidpunkt. Han visste på timmen, när han senast hade besökt oss. VarRerV 48 (1538). Sedan gifwes hwar tima eller och hwar halftijma effter som Vgnen drager till, några Kårgar Kåhl och några faat Malm. UHiärne Berghl. 456 (1687). Icke thes mindre kan mäst hwar ock en, som skrifwer Almanackor, förut säja förmörkelser i Sol ock Måne, på timma ock minut, 100. år .. för än the hända. Block MotalaStr. Föret. 5 (1708). Desse Herrar (träda) tillsammans at utnämna timman på hvilken Torneringen skall börjas. TornSp. 1799, 1Ordn. § 13. Hvad är timman? hvarför har du icke väckt mig? Palmblad Nov. 2: 97 (1819, 1841). Fahlcrantz 1: 13 (1835, 1863: slå). Nu hör jag timman klämtas, där från tornet. Wulff Leopardi 198 (1913). Några planer på att sända korta nyheter varje hel timme på eftermiddagarna har .. inte (TV4). DN 3 ⁄ 6 1997, s. B3. — AUKTIONS-, DÖDS-, FATALIE-, NEDGÅNGS-, POST-, RAPPORT-, RENDEVU-, REVISIONS-TIMME m. fl. — särsk. bildl., i förb. med slå (jfr huvudmom.) i uttr. som betecknar att det avgörande ögonblicket för ngt l. ngn är inne, särsk. föregånget av gen.-attribut l. poss. pron.; i sht förr särsk. i sådana uttr. som ngns (sista) timma l. timme slår, ngns sista stund är inne; jfr 1 b. Brenner Dikt. 1: 241 (1711, 1713). Min dag till ända skrider, / Min sista timma slår; / Snart är ej mera tider, / Snart jag för domen står. Ps. 1819, 466: 3. Någon tid derefter slog befrielsens timma. Annerstedt UUHist. 1: 76 (1877). De många vägar, försynen har att rädda dem, hvars timme ännu ej slagit. Ericson Fågelkås. 1: 99 (1906). Snart slår straffets timma för ditt brott! Lindqvist RysslSång II. 2: 188 (1934).
6) sammanhängande tid (vanl. motsv. del av timme (i bet. 4)) varunder kunskap (i visst ämne) förmedlas l. undervisning (i visst ämne) meddelas l. instruktion (avseende viss färdighet) ges; äv. med särskild tanke på undervisningens innehåll l. under sådan timme utförd övning l. utfört arbete; särsk. (numera mindre br.) i sådana uttr. som ge (en) timme l. timmar, meddela undervisning, förr äv.: ta timmar, mottaga undervisning; jfr LEKTION 4. Nästa timme har vi fysik. Timmen gick åt till laborationer. Hur lång är nästa timme? 80 minuter. Kan du ta en timme för mig nästa fredag? UUKonsP 2: 89 (1638). I samma ämnen (dvs. tyska språket o. välskrivning) kunna äfwen Herrar få njuta privata timmar emot billiga wilkor. DA 1793, nr 51, s. 4. Jag hoppas vi framdeles få råd att låta dig ta timmar .. ty din hand är ej utan anlag (för målning). Topelius FästmBr. 225 (1844). (Sångläraren) formligen sprudlade av arbetslust från timmens början till dess sista minut. MinnSvLärov. 1: 95 (1926). (Han) gav dessutom timmar i flickskolor och borgarskolor och privatim. Bergman SDanbit. 36 (c. 1930). Jag måste (ss. lärare) förbereda timmarna, det tar mer tid än folk tror. Arnér Verkl. 73 (1965). Hon säger att hon nog ”var borta den timme i skolan då vi fick lära oss ödmjukhet”. GbgP 4 ⁄ 3 1996, s. 41. — jfr AUSKULTATIONS-, DANS-, DUBBEL-, EFTERMIDDAGS-, HÅL-, LATIN-, LEKTIONS-, LÄRAR-, LÄS-, MODERSMÅLS-, REPETITIONS-, RID-, SKOL-, SPEL-, TENNIS-, UNDERVISNINGS-TIMME m. fl.
7) ss. efterled i ssgrna STJÄRN-, STJÄRNTIDS-TIMME, om tidsenhet som utgörs av ett tjugofjärdedels stjärntidsdygn.
Ssgr (i allm. till 4): A: (4, 6) TIM-ANSTÄLLD~02 l. ~20, p. adj. anställd per timme. TSvLärov. 1951, s. 167. Rättvis sjukpenning till deltids- och timanställda. MotRiksd. 1985–86, SocialförsäkrUtsk. nr 342, s. 14. —
(4, 6) -ANTAL~02 l. ~20. antal timmar; särsk. om antal undervisningstimmar (i visst skolämne). AnderssonBrevväxl. 2: 201 (1856). Det vore .. olyckligt, om man ville ytterligare kringskära latinets timantal. NordT 1888, s. 198. För tågpersonalen har ledigheten under söndag till sitt timantal växlat. SJ 4: 594. (1906). —
-ARBETARE. (numera mindre br.) arbetare som är anställd o. avlönad per timme. Landsm. XVIII. 1: 4 (1912). SAOL (1973). —
-ARBETE~020. arbete för vilket ersättning utgår per timme; jfr -tjänstgöring. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 11. Konstnärens arbete är icke att betrakta som något slags ”timarbete”, utan hans insatser gå ut på en skapande verksamhet, som mynnar ut i konstnärliga verk. Form 1946, Omsl. s. 48. —
(4, 6) -ARVODE~020. arvode (se d. o. II) utgående per timme; särsk. om lärares arvode per undervisningstimme; jfr -lön. LärovKomBet. 1884–85, 2: Bil. D, s. 2. Ett manligt biträde (tjänade) 75 kronor i månaden, hvaremot alla de andra uppbure timarfvoden med 40 öre. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 2. Lärare som avlagt folkskollärarexamen .. skall för timundervisning i teckning, musik .. eller gymnastik .. uppbära vid fortsättningsskola timarvode. SFS 1952, s. 780. —
(4, 6) -AVLÖNA~020. avlöna (ngn) per timme; i sht i p. pf. i substantivisk anv. Jägerskiöld Upplevt 396 (1943). Sjukpenningförsäkringen .. ger vid korta sjukfall mycket dålig kompensation för .. framför allt timavlönade. MotRiksd. 1986–87, SocialförsäkrUtsk. nr 105, s. 3. —
-AVVERKNING~020. (numera föga br.) avverkning (se d. o. I 1 b) per timme. Vanligen ser man uppgifvet, att vid maskiner, som drifvas för hand, timafverkningen utgör omkring 120 kg vid 20 à 25 mms längd på hackelse. LB 4: 439 (1907). Östergren (1958). —
-CIRKEL. (tim- 1786 osv. timme- 1741).
1) (†) om var särskild av tolv cirklar dragna genom en jordglobs båda poler indelande ekvatorn i delar motsvarande dygnets 24 timmar; äv. om vid jordglobs pol l. runt dess mittlinje fäst skiva l. ring av metall utvisande dygnets timmar. För en indelt timecircul af Mässing til Gymnasii Glober. VGR 1741, Verif. s. 200. Dalin (1854; om cirkel på jordglob). WoH (1904); möjl. till 2.
3) astron. på astronomiskt instrument befintlig graderad o. med ekvatorn parallell cirkel för bestämning av timvinkel; jfr deklinations-cirkel 2. En .. graderad cirkel .. hvars plan är parallelt med himmels-eqvatorn, och som benämnes instrumentets tim-cirkel. Lindhagen Astr. 170 (1858). IllSvOrdb. (1955). —
-ERSÄTTNING~020. ersättning (i pengar) utgående per timme. SFS 1920, s. 1308. Timersättning för resa får uttagas. Västerbotten 1981, nr 3, s. 45. —
(6) -FÖRDELNING. pedag. särsk. om fördelning (se d. o. 3) av timmar mellan stadier (se stadium, sbst.3 2 a) l. inom visst läroämne mellan årskurser l. mellan läroämnen under viss årskurs o. d. Frey 1845, s. 159. (Modersmålsämnet i) realgymnasiet .. bör i första ringen kunna tilldelas en gymnastiktimme .. Modersmålet skulle då få timfördelningen 4+4+4. TSvLärov. 1951, s. 417. Den traditionella gränsen i timfördelning mellan lågstadium och högstadium har förskjutits. Hufvudstadsbl. 6 ⁄ 4 2003, s. 5. —
-GAMMAL, se F. —
-GLAS. (tim- 1610 osv. timma- 1534–1668. timme- 1534–1822) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om instrument för mätning av kortare tidrymd ss. kvart l. halvtimme l. timme bestående av två gm en smal kanal sammanfogade koniska glas varav det sandfyllda (ngn gg vattenfyllda) övre töms på för instrumentet bestämd tid; äv. dels oeg., om den tidrymd som timglaset avser att mäta, dels mer l. mindre bildl., i fråga om människas jordiska levnad(stid), särsk. i sådana uttr. som ngns timglas är utrunnet, ngns livstid är till ända; jfr glas 3 o. minut-glas, sand-ur, sbst.2, stund-glas. TullbShtm 1534, s. 4 a. En klar sand, som warit så subtil och grann, at den hade tiänt til timglas. UHiärne 2Anl. 352 (1706). Menn’skia, när tu tiden äger / Och titt Timglas än har sand, / Tänck på ewighetens Land. CJLohman hos Nordberg ClaræMinn. 121 (c. 1722). Wi ströko fort, så at innom twå Timglas hade wi Waxholmen på ryggen. Sahlstedt TuppSag. 24 (1759). Då ditt eget timglas är utrunnet, då för dig skall beredas ett rum i samma herberge (dvs. graven), skulle du sakna styrka och frid? Hagberg Pred. 1: 29 (1813). I många gamla kyrkor ser man .. ännu på predikstolen timglaset, som skulle visa predikanten, hur länge han fick eller rättare borde hålla på. VL 1901, nr 17, s. 3. Ett bord .. med alla dödens attribut. På bordet står ett fat med aska, en skål med eld och ett timglas. Lagergren Minn. 7: 158 (1928). jfr mässings-, sand-timglas m. fl.
-formig. Hygiea 1900, 2: 255. Honan (av spindelsläktet svart änka) är svart och bakkroppens undersida har en röd, timglasformig teckning. KvällsP 19 ⁄ 6 2004, s. 11.
-sand. finkornig sand i l. för timglas; äv. mer l. mindre bildl. När Nådes-Tijden en gång är förswunnen, / og ditt Lijfs Timglas-sand jämwäl utrunnen. Lucidor (SVS) 499 (c. 1674; uppl. 1997). (Havssanden) rann fin och torr som timglassand över spadkanterna. Hellström Storm 59 (1935). —
(5) -HJUL. urmak. om tandhjul som driver timvisare hos ur. Polhem ESkr. 1: 182 (c. 1715). På minutröret sitter timhjulet, så att det lätt kan vridas rundt. Ericsson Ur. 85 (1897). —
-HJÄLP. (numera mindre br.) särsk. om person som mot timersättning utför hushållsgöromål; jfr hjälp 1 d α slutet. Vem om inte .. (kvinnorna själva) ha åsatt de hemarbetande sådana trista etiketter som daghjälp, timhjälp, hembiträde, för att inte tala om piga, skurgumma etc. GHT 13 ⁄ 10 1937, s. 8. SAOL (1973). —
(3, 4, 5) -INDELNING~020. (tim- 1875 osv. timme- 1778) (numera bl. tillf.) (sätt för) indelning av dygnet i timmar; äv. konkret, om i sht på urtavla l. solur o. d. förekommande markering av sådan indelning. Björnståhl Resa 3: 47 (1778). Hos judarne, hvilka .. använda den babyloniska timindelningen .. möta vi lånet af sjudagsveckan. Tegnér Niniv. 118 (1875). Kulturen 1954, s. 19 (konkret). —
-KILOMETER. (†) ss. mått på den hastighet varmed ngt förflyttar sig: kilometer i timmen. Snön (var) 3 decimeter djup och så lös, att bilen .. inte fick upp hastigheten till mer än 15 à 20 timkilometer. Upsala 4 ⁄ 2 1929, s. 1. —
-KLOCKA. (tim- 1595 osv. timma- 1595. timme- 1548–1878)
1) (†) till 4, om mekaniskt ur; jfr timme-sejare. Schall Spitzen vpå samme Torn bliffwe fast högre, ähn på the andre trij små torn, så att man och kan haffwe ther en time klåcke oppe. HB 1: 189 (1572). Utj desse byar hade de ock merendels tim-klockor, och stodo sig bönderne öfwermåttan wäl. KKD 2: 39 (1706). BtRiksdP 1886, I. 1: nr 15, s. 20.
2) (numera mindre br.) till 5: klocka (se klocka, sbst. 1 b) som slår timslag. AntT XVI. 1: 147 (1548). Timklockan (i Sthms Storkyrka) .. hänger uppe i den öppna tornhuven och gör tjänst som slagklocka för tornuret. Åmark SvMedeltKyrkklock. 53 (1960). —
(5) -LINJE. (tim- 1690 osv. timme- 1690) särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) på solur: linje markerande timme. Märck att man kan giöra .. Solwijsare små och stora, alt effter som man drager Tim lineorna långa till. Rålamb 4: 109 (1690). Kulturen 1954, s. 19. —
-LOPP. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om löptävling där den tävlande som sprungit längst på en timme segrar, entimmeslöpning; jfr -löpning. Stenroos var icke alls säker på sin seger på timloppet. IdrBl. 26 ⁄ 9 1924, s. 4. SAOL (1973). —
(6) -LÄRARE. (icke tillsvidareförordnad) lärare som arvoderas per undervisad timme; jfr -lärarinna. TLär. 1846–47, s. 208. Anställning som timlärare skall ha avsett en hel termin för att pensionsrätt skall föreligga. SFS 1985, nr 317, s. 852.
(4, 6) -LÖN. (avlöningsform innebärande) per arbetad timme utgående lön; jfr lön, sbst.1 2 b, o. -arvode, -betalning, -förtjänst, -penning 2. SvFlicksk. 249 (1888; om timlärares lön). Timlönen användes för fabrikens arbetare för sådana arbeten, vilka ej lämpa sig för ackordlön, samt såsom minimilön även vid ackord. HandInd. 852 (1927). Timlönen (på verkstaden) var 18 öre. För maten betalade jag 8 kronor i veckan och husrummet kostade 5 kronor i månaden. Järnvägsminn. 156 (1952).
-LÖPNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -lopp. Djurgårdens Idrottsförening har härmed äran inbjuda till en allmän svensk fotlöpning i en timmes tid (timlöpning) å Idrottsparkens bana. NordIdrL 1904, s. 297. SAOL (1973). —
-MEDIUM. (numera mindre br.) ur observationer beräknat medium (se d. o. 7) för viss timme på dygnet. Rubenson Meteor. 106 (1880). Den periodiska (temperaturvariationen), som är skillnaden mellan det högsta och lägsta timmediet. SvGeogrÅb. 1927, s. 75. —
-MÄTARE. särsk.: mätare (se d. o. 3) av förbrukning av kilowattimme energi. SvD 4 ⁄ 9 1996, Näringsliv s. 13. —
(5) -OBSERVATION. (numera mindre br.) ((regelbundet) en gång) varje timme företagen observation, i sht av väderleksförhållanden. NF 3: 299 (1878). År 1865, då de s. k. timobservationerna vid Upsala observatorium .. tagit sin början. BtRiksdP 1902, Saml. 1. I. 3: nr 70, s. 2. Östergren (1958). —
-PENNING, l. -PENG. (tim- 1884 osv. timme- 1704)
2) timlön; äv. om avgift l. ersättning för utförd tjänst debiterad per timme (jfr -pris); i sht förr särsk. i pl. (Styresmannen) åligger .. tillsyn öfver, att arbetarne rigtigt komma i åtnjutande af hvad de böra undfå efter uppgjorda beting, dags- eller timpenningar. SFS 1884, Bih. nr 42, s. 5. Betalningen utgick med timpenning beroende på åldern, och minimiersättningen var tre öre per timme. Järnbruksminn. 18 (1952). Förra vintern fick .. (de pensionärer) som behövde hjälp (med snöskottning) betala en timpenning. Nu blir det en engångsavgift i stället. DN 25 ⁄ 11 1987, Runt stan (Nacka) s. 5. —
(6) -PLAN. pedag. uppgjord (o. i läroplan ingående) plan (se plan, sbst.1 II 2) för omfattning av undervisningstid (för viss årskurs) o. dess fördelning på undervisningsämnen uttryckt i antal timmar per vecka. För den klassiska linien synas inga andra förändringar i timplanen erforderliga än de, som påkallas af den såsom nödig ansedda minskningen i arbetstiden. LärovKomBet. 1884–85, 1: 199. Nya tim- och kursplaner för folkskolan. TSvLärov. 1954, s. 281.
-PRIS. pris per timme; jfr -penning 2. Annonsbyrån med ett av landets lägsta timpriser. DN 28⁄10 1980, s. 7. —
(6) -REDUKTION. (numera bl. tillf.) reduktion (se d. o. 5) av antal timmar ((i veckan) i visst undervisningsämne). TSvLärov. 1952, s. 58. I ett läge när timreduktioner är kännbara – i synnerhet vad historieundervisningen angår – är .. (judeförintelsen på 1940-talet) ett exempel på ett viktigt men svårt undervisningsinslag. DN 29 ⁄ 6 1997, s. C4. —
-REKORD. (numera bl. tillf.) rekord (se d. o. 2) avseende på en timme genomförd aktivitet (ss. löpning l. flygning l. bilkörning l. cykling o. d.). Tim-rekordet för löpning skall vara professionisten Champions distans 17,468 km. NordIdrL 1900, s. 397. —
(5) -ROPARE. (tim- 1803 osv. timme- 1697–1769) (förr) person som ropade ut timmen. Weise 400 (1697). Man (bör) icke .. förwandla Petri hane till en tim-ropare från något högt ställe af Templets byggnader. Ödmann StrFörs. II. 1: 74 (1803). —
(4, 5) -RÄKNING. särsk. räkning av timmar; äv. om system l. princip för indelning l. strukturering av dygnet. Björnståhl Resa 1: 294 (1771). Timräkningen från 0 till 24 införes nästa år i almanackan. SvD(A) 15 ⁄ 9 1946, s. 9. —
(5) -RÖR. urmak. rör (se rör, sbst.3 3 i) som bär timvisare hos ur. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 8 (1881). —
(5) -SIFFRA. siffra utvisande timme; särsk. om sådan siffra på urtavla.; jfr -tal 2. Schweder HbUrmak. 24 (1874). Fortplantningsriktningen (av ett åskväder) anges medelst pilar (på väderkartan), tvärlinjerna och de vidfogade timsiffrorna visa hastigheten. Timberg Meteor. 163 (1908). —
-SKIVA. (tim- 1749 osv. timme- c. 1740) urtavla; särsk. (o. numera bl.) om mot urtavla svarande anordning hos timer. Uhrwärcket war således inrättat, att Wijsaren .. stodh stilla, men Timmeskifwan gick omkring Solewijs. SErikÅb. 1913, s. 78 (c. 1740). InköpskatalSelga 1985, 1: 248. —
-SKRIVARE. (numera mindre br.) person som yrkesmässigt mäter o. registrerar tidsåtgång för (av enskild arbetare) utfört arbete l. arbetsmoment (för att utifrån sådan mätning beräkna arbetares lön); jfr tid-skrivare 2. Med affärskontoret är förenadt ett särskildt timkontor, som sysselsätter 5 timskrifvare. TT 1878, s. 51. Hufvudstadsbl. 16 ⁄ 3 1988, s. 20. —
(5) -SLAG. klockslag som markerar fullbordad timme; särsk. (om ä. förh.) i uttr. (ut)ropa timslagen, ropande tillkännage vilken timme klockan slagit; äv. dels allmännare, om (bestämd) tidpunkt (särsk. om tidpunkt för hel timme), dels mer l. mindre bildl. KyrkohÅ 1936, s. 171 (1702). Barn, hvilkas högljudda liflighet är svårast att styra, då, efter frihetens timslag, de undsluppit skolans tvång. 2SAH 8: 159 (1817). Icke alla timslag i verlden ljuda med samma klang. Genberg VSkr. 1: 75 (1867). Ett par brandvakter .. utropade på gammalt nattväktarmanér i tremulerande ton timslagen från bestämda gathörn. ActaOel. 2: 19 (1924). Förvandlingen begynte på ett bestämt timslag: nämligen på uppstigningsdagens kväll. Aronson FjärdeVäg. 76 (1950). —
(5) -STAFFEL. (numera föga br.) jfr staffel 3. (Repeterslagverket) har ingen slagskifva; slagens antal bestämmas här genom ett hjul, hvars omkrets utgöres af tolf efter hvarandra följande afsatser och kallas timstaffeln. Ericsson Ur. 114 (1897). —
(4, 5) -STEN. (tim- 1606 osv. timma- 1681, 1796. timme- 1640–1790) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om solur med urtavla av sten (l. trä l. metall); jfr -stock. 2Saml. 4: 38 (1606). Beslöts, att en solvisare skulle uppsättas öfver södra kyrkdörren eller ock en timsten på tjänligt ställe å kyrkvallen. Hagström Herdam. 4: 183 (1901).
(4, 5) -STOCK. (tim- 1658–1797. timma- 1538, 1790. timme- 1538–1700) (†) timsten; jfr stock, sbst.1 2. VarRerV 48 (1538). Tijijmstocken skola kyrkiowerderna låta i wåår rät passa efter norstierna(n) och festa och göra huuff på. Murenius AV 407 (1658). Orrelius 363 (1797). —
(4, 5) -STRECK. (numera bl. tillf.) streck (se streck, sbst.1 5) på urtavla l. solur o. d. som markerar timme; i sht förr äv. om (den tidslängd som betecknas med) avståndet mellan två sådana streck. Man skall .. år 1703 i Metz .. wid middagstiden i et kloster hafwa märkt, at skuggen på en Solwisare gått halftannat timstrek tilbaka. Wulf Köppen 1: 338 (1799). (Klockan) gick oberörd av stormen visarsirligt från timstreck till timstreck. Martinson Nässl. 83 (1935). —
(6) -TABELL. (†) särsk. om sammanställning av l. översikt över fördelning av timmar på undervisningsämnen; jfr tabell 2 o. tid-tabell. PedBl. 1875, s. 151. SFS 1891, nr 47, s. 14. —
-TAL. (tim- 1800 osv. timma- 1889 osv. timme- 1750. timmo- 1906–1920)
1) till 4: (tal uttryckande) antal timmar; särsk. pregnant: (onödigt) många timmar; äv. i adverbiell anv., särsk. föregånget av prep. i (i sht förr äv. under): i flera (l. (orimligt l. onödigt) många) timmar; jfr dagatal 2. När 103 multipliseras med timetalet 3400 .. måste 350200 wara antalet. Palmquist Räkn. 42 (1750). Arbetet är stäldt antingen på timtal eller på styck. Wetterbergh Penning. 453 (1847). Timtal kunde hon ligga på sin soffa och grubbla. Ahrenberg Haap. 227 (1893). Endast sällan vilar .. (tropikfågeln) på vattenytan, där den .. under timtal svävar miltals från land. Upsala 4 ⁄ 1 1933, s. 4. Svarta köer ringlar sig utanför ingången där var och en kan vänta i timmatal för att få en plats på allmänhetens läktare. Aurén CaféParis 142 (1951).
3) till 6: (tal uttryckande) antal undervisningstimmar (i visst ämne). BtRiksdP 1873, I. 1: nr 29, Bil. s. 7. Förslaget (innebär) omflyttning av andra ämnens timtal mellan årskurserna. MotRiksd. 1984–85, nr 2538, s. 12. —
-TALS, adv. o. sbst.
I. ss. adv.
1) till 4: i timmar, timme ut o. timme in, timme efter timme (jfr -vis I 1); ngn gg äv. övergående i adjektivisk anv.: som pågår l. utföres o. d. under lång tid. Rademine Knigge 1: 10 (1804). En grön kulle utom staden, der jag timtals ansträngde min tankekraft för att arbeta mig till riklig insigt i Kant. Svanberg RedLefn. 68 (1882). Lika säkert är att de flesta klädesplagg och tyger icke tåla vid timtals solbelysning. Key Hemv. 166 (1939).
2) (numera mindre br.) till 4, 6: timvis (se d. o. I 2), per timme. Björkegren 1497 (1786). Under tiden som Emilie var i Stockholm gaf hon engelska lektioner timtals. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 1: 133 (1908).
II. ss. sbst. (numera mindre br.) till 4: vanl. mer l. mindre hyperboliskt, i uttr. i timtals, mycket länge; jfr -vis II. Bönderna .. stodo och hängde i timtals öfver boddisken. Lagerlöf Jerus. 1: 88 (1901). Östergren (1958; klandrat). —
(4, 6) -TAXA. för timme gällande taxa (se taxa, sbst. 3); äv. konkret, om sammanställning l. förteckning upptagande sådan taxa. Där ej annat föreskrives, utgör timarvode viss bråkdel av årslönen för den löneklass, som angives i timtaxan. SFS 1947, s. 1813. Ändrade timtaxor för yrkesmässiga lastbilar. SvD(A) 31 ⁄ 3 1967, s. 25. —
(4, 6) -TJÄNSTGÖRING~020. timarbete; särsk. i fråga om undervisning bedriven av timanställd lärare. (Skolöverstyrelsen) hade .. räknat med att lärarkandidaterna skulle kunna åtaga sig timtjänstgöring. TSvLärov. 1951, s. 34. SvD 24 ⁄ 6 1974, s. 21. —
-VERKE. (numera föga br.) arbetsmängd som motsvarar av en person på en timme utfört arbete, mantimme. (Det är) önskligt, att timverkenas storlek rättas efter för handen varande förhållanden t. ex. vid gräfning jordmånens beskaffenhet, profilens storlek, manskapets arbetsförmåga. Nordensvan Takt. 34 (1884). Erikson HbSmågatst. 26 (1928). —
-VINKEL. astron. om den vinkel som en himlakropps deklinationscirkel (se d. o. 1) bildar med meridianen; jfr tid-vinkel. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
-VIS, adv. o. sbst. (tim- 1775 osv. timma- 1950 osv. timme- 1838).
I. ss. adv.
1) till 4: timtals (se d. o. I 1). Heinrich (1814). (Affärsbiträdets) förnämsta reaktion inför många kunders .. beteendemönster är förvåning. Över att de har tid att välja, prova, tänka och fundera över ett enda litet förgängligt plagg timmavis eller flera dar i sträck. SvD(B) 22 ⁄ 12 1950, s. 10.
2) till 4, 6: (med) en timme i sänder l. åt gången; per timme (jfr -tals I 2); i sht förr äv. en gång i timmen. Det dyra namn af Wän mig då ej timm’-wis läna; / Jag wil det ständigt ha, och jag skal det förtjena. 1Saml. 1–6: 728 (1775). Att hvarje lärare har en eller två vetenskaper, hvaruti han timmevis undervisar de särskilda klasserna. Geijer I. 4: 321 (1838). På Riddarhusets läktare hade han placerat snabbskrifvare, som timvis aflöste hvarandra. GHT 1898, nr 248 B, s. 1. En gratis elmätare .. som registrerar elkonsumtion timvis. SvD 7 ⁄ 6 1997, Näringsliv s. 18.
II. ss. sbst. (numera mindre br.) till 4: vanl. mer l. mindre hyperboliskt, i uttr. i timvis, mycket länge; jfr -tals II. När der kom fruar till hans mamma, kunde han i timvis sitta på en högbent stol utan att så mycket som dingla med fötterna. Benedictsson Ber. 169 (1888). Östergren (1958; klandrat). —
-VISARE. (tim- 1749 osv. timme- 1690–1762)
1) till 4: om växten Hibiscus trionum Lin. Lilja FlOdlVext. 104 (1839). Vissa icke latinska namn, s.s. timvisare .. (eller) Stunden-blume, häntyda på blommans egenskap att hålla sig utslagen helt kort tid, endast omkring 3 timmar. BotN 1926, s. 205.
2) till 4, 5: visare (på urtavla l. solur o. d.) som utvisar timmar; äv. (om ä. förh.) om mekaniskt ur (jfr timme-sejare); äv. mer l. mindre bildl. Rålamb 4: 24 (1690). Efter .. (templet) står som en Evighetens Timvisare midt ibland grafvarne, måtte den timvisaren osvikliga förkunna hvad tiden lider. Tegnér (WB) 6: 244 (1828). Från minuthjulets axel, på hvilken minutvisaren är fästad, föres timvisaren, förmedelst erforderliga utvexlingar, så att den går 12 gånger långsammare kring taflan. Almroth Karmarsch 659 (1839). Under Medeltiden gick .. (de stora mekaniska uren) allmänt under benämningen Horologier, d. v. s. timvisare. Kulturen 1954, s. 40.
3) (†) till 5: om ett slags patiens där korten läggs upp i form av en urtavla. HbiblSällsk. 1: 393 (1839).
-LÅNG, se F. —
-RUM. (timma- c. 1645–1712. timme- 1657) (†) tidsavsnitt omfattande en timme (jfr rum, sbst.3 23). IErici Colerus 1: 166 (c. 1645). När wij här hwijlat 1 tijmarum .. begåfwo wij oss på nederresan. KKD 5: 322 (1712). —
-STEN, -STOCK, -TAL, -VIS, se A.
C (†): TIMME-CIRKEL, -GLAS, -INDELNING, -KLOCKA, -LINJE, -PENNING, -ROPARE, se A. -RUM, se B. —
-SKIVA, -STEN, -STOCK, -TAL, -VIS, -VISARE, se A.
D (†): TIMMES-LÅNG, se F.
E (†): TIMMO-TAL, se A.
F: TIMS-GAMMAL. (tim- 1926 osv. tims- 1946 osv.) som är en timme gammal. Ägget skall vara timgammalt, brödet daggammalt, vinet årgammalt, kvinnan sjutton år och vännen trettio. Ström SvenskOrdspr. 140 (1926). —
-LÅNG. (timma- 1926, 1927. timmes- 1927, 1958. tims- 1886 osv.) som är (ungefär) en timme lång, som varar (ungefär) en timme, äv. mer obestämt: som är flera timmar lång; jfr lång 7. SundsvP 10 ⁄ 4 1886, s. 2. Historieskrivar Blumenthal / på backen höll ett timslångt tal. Saxon Haneg. 70 (1909). Under timslånga debatter visade det sig, att (osv.). SvTeolKv. 1937, s. 321.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content