publicerad: 2005
TIMMER tim4er, sbst.1, n.; best. timret (TbLödöse 92 (1588) osv.) ((†) timert Rålamb 10: 40 (1691: halftimert); timmeret Ekeblad Bref 2: 255 (1661), Svedenfors Gränsb. 1: 216 (i handl. fr. 1768: timmerets, gen.)); pl. = (SthmSkotteb. 3: 242 1524 osv.); pl. best. timren (2RA 3: 684 (1734: timbren) osv.) l. timmerna (SAOL (1923) osv.) ((†) timrerna Rålamb 10: 9 (1691), Rålamb 10: 32 (1691)).
Ordformer
(tember (th-) 1586–1588. temmer 1587–1828 (: Temmer Ref). tijmber- i ssg 1540 (: tijmber lass). tijmmer- i ssg 1597 (: Tijmmerskaffua). tim- i ssg 1666 (: timuerke). timbbe- i ssg 1530 (: timbbedrag). timber (th-, -bb-, -är) 1521–1847. timbre- i ssg 1640 (: timbrekarl). timer 1554 (: timer mede)–1788 (: Furu-timer). timmer (th-) 1565 (: timmerstock) osv. tymber 1550 (: tymber bijll)–1557. tömer- i ssg 1644 (: tömer Skakeltage))
Etymologi
[fsv. timber; motsv. ä. d. tymbær, timbær, d. tømmer, fvn. timbr, nor. tømmer, fsax. timber, mlt. timmer, fht. zimbar (t. zimmer), rum, feng., eng. timber; till den rot som äv. föreligger i gr. δέμειν, bygga (jfr lat. domus, hus (se DOM, sbst.2)). — Jfr FRUNTIMMER, TIMMERAGE, TIMRA, sbst. o. v.]
1) om mer l. mindre bearbetad avkapad trädstam avsedd för l. använd till att bygga hus l. skepp (se slutet) o. d. av; i sht koll., liktydigt med: (grovt) virke; särsk. i fråga om byggnadskonstruktion i förb. med knuta (jfr KNUTA, v.1 3); jfr 2. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). Kånstmästaren schal .. hafua .. opseendhe medh alla Materialierne, som .. lefuererade blifua, och beståå, uthj Järn, Kohl, Timber .. eller huadh det är, at aldt .. må laghgildt .. inkomma. BlBergshV 19: 224 (1660). Emädan min k(iäre) F(ar)k(iär) .. kan bruka dät nÿa kiöket .. kan dät intet så hasta (med byggningen), äffter timmeret intet så snart kan fördärffuas fast dät ligger något. Ekeblad Bref 2: 255 (1661; rättat efter hskr.). De gamle timbren föllo, / förrådshusen ruko (vid eldsvådan). Afzelius SæmE 245 (1818). 3 st. Timmer 10 aln. långa. JernkA 1828, 2: 211. Till kojan fick jag af min granne, skogen, / Det goda timret. Böttiger 1: 1 (1856). I stugornas torvtak prasslade det och i deras timmer knakade det. Malmberg Fiskebyn 200 (1919). Arv 1946, s. 169 (: knutat timmer). Byggnaden .. är uppförd av grovt timmer i två våningar. Fatab. 1954, s. 16. — jfr BYGGNADS-, GRUV-, LIGG-, MULL-, STUG-, TVÄR-, VÄGG-TIMMER m. fl. — särsk. (i fackspr.) i fråga om konstruktion av träfartyg, särsk. med tanke på spant l. stäv l. mast o. d. Bakbolssidan wijsar Timrerna och Plankorna. Rålamb 10: 9 (1691). Timmer uti et skepp äro bottenstockar, zittror, uplängor och topptimmer, hwilka alla först uptunnas til lika tjocklek, och sedan behuggas efter mall och skefning. Dalman 56 (1765). (Champanen) har vanligen icke mera än tre timmer, hvaraf nollkrysspantet sitter på midten, och de tvenne andre på båda fjerdedelarna från fören och aktern. Gosselman Col. 1: 219 (1828). Snart varsnar jag sjelfva det mörka timret af det flytande huset. Palmblad Nov. 2: 237 (1841). I fartyg på jernspant utgöras de delar, som i träfartyg kallas timmer (spanttimmer), af vinkeljern eller spantjern. SFS 1894, nr 46, s. 4. — jfr BOG-, HALV-, KRUM-, MAST-, SKEPPS-, SLUP-, SPANT-TIMMER m. fl.
2) om del av avverkad trädstam; stock; i sht koll.; särsk. om sådana trädstammar transporterade (från skog till sågverk l. massafabrik o. d.) medelst fordon l. (om ä. förh.) medelst flottning, flottgods; äv. dels ss. ämnesnamn, dels i utvidgad anv., om träd (för framtida avverkning), särsk. ss. förled i ssgrna TIMMER-BLÄDNING, -GALLRING, -STÄLLNING; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 1. Långtradaren var lastad med timmer. Timmer till pappersmassa exporterades. SkaraStiftJordeb. 65 (1540). Laga vehl om Änghult och att iagh får hem mycket temmer dit, at om iagh lefver och kåmer igien skall iagh giöra en braf gårdh der af. KKD 7: 53 (1703); möjl. till 1. Under sista nödåret åverkades ensamt inom Vesterbotten omkring 100,000 timmer. Samtiden 1871, s. 502. Genom skogens täta timmer efter vilan gossen hastar. Jensen BöhmDiktn. 194 (1894). Årsringarna i .. urskogstimmer ligga .. så tätt, att de knappast äro för blotta ögat skönjbara — därav timrets hårdhet. Stiernstedt Lantjunk. 115 (1939). Den vintern jag konfirmerades, var jag körpojke åt en arrendator, som körde timmer. Jag hade en krona om dagen samt mat. Järnvägsminn. 60 (1952). På allt fler ställen i vårt land avlöses vattendragen som transportleder för timmer och massaved av landsvägs- och järnvägstransporter. RiksdP 1969, 1 K nr 11, s. 7. — jfr DRIV-, FLOTT-, FURU-, GRAN-, KÄRN-, LÖS-, PLANK-, RUND-, SÅG-TIMMER m. fl.
3) i bildl. anv. (De) uppräknas såsom det rätta timret till den nya ministèrbyggnaden. AnderssonBrevväxl. 2: 60 (1848). Likväl hoppas jag få lof att säga, / att dessa ögon henne klibba sett / vid detta vackra timmer, denne junker. VLitt. 3: 803 (1902). Han kände att det i honom fanns timmer till en politisk sångare. Warburg Snoilsky 82 (1905). Det är mig för trångt inom timmer och sparrar. Granström Vis. 14 (1913).
A (†): TIM-VERKE, se D.
B (†): TIMBBE-DRAG, se D.
C (†): TIMBRE-KARL, se D. —
D: (1, 2) TIMMER-AFFÄR. jfr affär 4. Schröder Timmermärk. 42 (1893). (Indonesiens president o. regering) satsar hårt på .. timmerexport och för den som vill ha tillstånd att sätta i gång med timmeraffärer .. finns bara välvilja. DN 9 ⁄ 11 1997, s. D8. —
(1) -ALN. (†) aln (se d. o. 3) av trä. Han slogh honom öfwer hufwodet medh sin timmeralen. VRP 1667, s. 301. —
-APTERARE. (om ä. förh.) person som yrkesmässigt apterade (se aptera 2 b) timmer; jfr -aptering. YrkesförtArbFörmedl. 56 (1936). YrkesförtArbFörmedl. 57 (1952). —
-APTERING. (i sht om ä. förh.) jfr -apterare. Körare och huggare äro beroende av avmätarens arbete så till vida som hans timmeraptering icke alltid kan överensstämma med körprislistans och huggningsprisets fördelaktigaste kombinationer. Bucht NorrlSkogsl. 2: 9 (1913). SFS 1919, s. 1593. —
(1, 2) -ARBETE~020. abstr. o. konkret, motsv. arbete 5 b, 11. G1R 26: 777 (1556). Ingen skall arbeta på åker eller äng, timber- eller thylikt arbete förrätta medan gudstiensten i Sochnekyrkan påstår om Apostladagarna. KulturbVg. 3: 63 (1758). Fångarne tilvärkade alt det järn- och timmerarbete, som fordrades til raperter .. och andre Artilleri-förnödenheter. LBÄ 11–13: 154 (1798). Älvdalshärbrets dörromfattning präglas .. av fasthet och precision i timmerarbetet. Fatab. 1931, s. 134. —
(1) -ARKITEKTUR. (i sht om ä. förh.) arkitektur (se d. o. 1, 2) i timmer. TurÅ 1911, s. 134. Sällan har den svenska timmerarkitekturen kunnat lyfta sig till en extas av samma fromma enfald och brusande rikedom som i detta västgötska bondetempel. Näsström FornDSv. 2: 64 (1948). —
-AVVERKNING~020. avverkning av timmer; äv. dels konkretare, om enskild omgång av sådan avverkning, dels konkret, om plats för avverkning; jfr -fällning. AB 6 ⁄ 11 1865, s. 4. Fredenberg Sågtimm. 19 (1892; konkretare). På våren 1905 var det vid Maksjön i Vilhelmina .. stark skare .. och i somliga timmerafverkningar kunde timmer framforslas utan vägar. 2NF 25: 910 (1917). —
(1, 2) -BAGGE. (numera mindre br.) timmerman (se timmer-man, sbst.1). Timmerbaggen, eller Timmermannen, utgör ett slägte, utmärkt af sina ofantliga spröt, hwilka hos en del äro längre än hela kroppen. Hartman Naturk. 243 (1836). FoFl. 1952, s. 156. —
(1) -BALK. (numera bl. tillf.) balk (se d. o. 1 a) av timmer, träbalk. Wij wele lathe opsättie en bygningh .. till huilcken .. behöfues en hoop timber balcker och Sparrer. HB 2: 23 (1583). —
(1) -BAND. (förr) jfr band, sbst.1 22 b. Wetterdal Grufbr. 172 (1878). jfr Holmkvist BergslGruvspr. 83 (1941). —
(1) -BEHANDLING. jfr behandling 2 b. Fatab. 1930, s. 144. En .. form av timmerbehandling är facettering eller, riktigare, sexkantsform. Arnstberg KnuttimrHus 228 (1976). —
-BIL. lastbil för timmertransport. SvD(B) 8 ⁄ 10 1954, s. 5. Vem tjänar på att flottningen försvinner? Ja, inte de flottare som mister sina jobb och inte trafikanterna som nu får slåss om vägutrymmet med timmerbilarna. MotRiksd. 1976 –77, nr 212, s. 4. —
(1) -BILA. [fsv. timberbila] jfr bila, sbst. VarRerV 39 (1538). När Timbermannen har fäst Bielkan .. medh hållhakan, så tällier han honom medh timberbijlan, effter Snöret. Schroderus Comenius 527 (1639). Timmerbilan, (dvs.) en särskild yxa för klyvning av stockarna. HantvB I. 6: 395 (1938). —
-BJÖRN. (i sht förr) björnbindsle; jfr björn 5. Vanlig, enkel timmerbjörn .. består av en hävarm, vars främre del är formad till en stor, kraftig krok och bakre, längre del är rak och utgör spännarm. Varulex. Byggn. 2: 143 (1955). —
(1) -BLINDERING. (förr) jfr blindering, sbst.1 1. Krutförråden utgräfdes i stora jordmassor, med särdeles grofva timmerblinderingar och ofvanpå dem ett tjockt jordlager. KrigVAT 1857, s. 328. Hazelius Bef. 157 (1864). —
-BLÄDNING. (om ä. förh.) avverkning(smetod) varvid vissa träd (efter urvalsförfarande) inom ett skogsbestånd avverkades; jfr bläda 2 o. dimensions-avverkning. SFS 1867, nr 56, s. 3. Timmerblädning .. som endast bör utföras inom de äldre med timmer bevuxna bestånden .. utföres vanligen i tvenne omgångar med 20 års mellantid. LAHT 1894, s. 134. —
(1, 2) -BOCK, sbst.1 (numera mindre br.) timmerman (se timmer-man, sbst.1). Timmerbockar .. Hithörande arter lefva i barrskogarna, eller på barrträdens bekostnad. Holmgren Insekt. 143 (1867). 2SvUppslB (1954). —
(1) -BOCK, sbst.2 (numera bl. tillf.) bock (se bock, sbst.1 II) för timmerarbete; förr äv. om stötta av timmer. KrigVAH 1817, s. 102. Vid skrädning upplägges timret på .. låga timmerbockar .. och fästes med hållhakar. KrigVAT 1845, s. 473. —
-BOGSERING. (om ä. förh.) (metod för) transport av timmer (vid flottning). Motion i 2 kam. 1901, nr 23, s. 9. Vid sidan av .. flottningen .. har havsflottningen .. eller timmerbogseringen .. fått .. större betydelse. SvSkog. 931 (1928). —
-BOM. (förr) jfr bom, sbst.1 2 a ε. Englund Ged. 50 (1853). (Vid sågverken) samlas stockarna inom stora timmerbommar och halas uppför lutande banor omedelbart ur vattnet upp i såghuset. ArbB 126 (1887). —
-BORD. särsk. om bord (se bord, sbst.1 5 d) använt vid sortering av timmer. Stockarna åker in på timmerbordet och får ett par hugg av timmerkroken. Johnson Här 82 (1935). —
-BRYGGA. särsk. (om ä. förh.) om brygga vid sågverk o. d. Såghus — med vidbyggd timmerbrygga. PT 1900, nr 129 A, s. 4. —
-BRÅTE. (om ä. förh.) jfr bråte, sbst.2 1 b, o. -binda, -bröt. Hemberg ObanStig. 8 (1896). Detta arbete, att lossa timmerbråtarna i forsarna, kan vara livsfarligt. Sandström NatArb. 2: 26 (1910). —
-BRÖT. (om ä. förh.) timmerbråte. Molin SSkr. 67 (1892). Där älvfåran smalnade och forsbruset steg, lågo stora timmerbrötar, gulröda i solen. TurÅ 1943, s. 178. —
-BUNT. (om ä. förh.) jfr bunt, sbst. II 5. Ekman SkogstHb. 137 (1908). Från sorteringsverket bogseras .. timmerbuntarna till timmerägarens förvaringsmagasin. Edberg TräB 61 (1929). —
(1) -BYGGNAD.
1) (numera föga br.) i fråga om byggnadssätt: byggande med timmer; jfr byggnad 2, 5 (a). Norden torde .. ha intagit en särställning, i det att timmerbyggnaden ända till medeltidens början där var det enda byggnadssätt man räknade med. HantvB I. 6: 397 (1938).
2) byggnad (se d. o. 3) av timmer. Rydberg Vap. 317 (1891). Ornäsloftet, timmerbyggnad från 1450-talet där Gustav Vasa gömde sig i Borlänge kommun är värt att hedra. DN 16 ⁄ 5 1998, s. B5. —
(1) -BYGGNADS-KONST. konsten att bygga med timmer. Studier i den nordiska timmerbyggnadskonsten från vikingatiden till 1800-talet. Boëthius StNordTimm. (1927; titel). —
(1) -BÅTSMAN. (†) timmerman (se timmerman, sbst.2 2 a) tillhörande krigsflottans manskap; jfr båtsman 2. Timmer Båtsmän .. få lika med det öfriga parads manskapet .. bröd in natura .. efter Crons värdie. KBrevAmirKoll. 5 ⁄ 7 1748. Gynther Förf. 8: 42 (1863). —
(1) -BÄDD. (i ä. fackspr.) bädd (se d. o. 5) byggd av timmer. VetAH 1807, s. 109. Denna timmerbädd ligger .. beständigt nedsänkt i vatten, som skyddar den mot atmosferens inverkan. TT 1883, s. 76. —
(1) -DAMM. (förr) i gruva: damm (se damm, sbst.1 I 1) byggd av timmer. Wetterdal Grufbr. 291 (1878). (Vattnet rann) ner till Skärsgruvan, vilken alltjämt var vattenreservoir med timmerdamm och dammhus. Lindroth Gruvbrytn. 1: 638 (1955). —
-DIMENSION. skogsv. dimension på timmer; äv.: timmer av viss dimension; jfr dimension 2 a β. Fredenberg UppskTimm. 9 (1892). (Det) råder en stigande brist på timmerdimensioner lämpliga till försågning. De Geer SvNatRiked. 1: 90 (1946). —
-DONING. (i sht förr) timmerkälke; jfr doning slutet. GHT 1895, nr 244 A, s. 2. En timmerdoning består af tvenne kälkar, framkälken .. som har till uppgift att styra lasset, och bakkälken .. på hvilken själfva lasset hvilar. Ekman SkogstHb. 59 (1908). —
(1) -DRAG. (timbbe- 1530. timmer- 1676 osv.) (förr) om verktyg för fogkonstruktion (jfr -mede); äv. i utvidgad anv., om fogkonstruktion. Rig 1933, s. 52 (1530). Fatab. 1930, s. 177 (om fogkonstruktion). Sedan knutskåran gjorts i ordning inställes ”timmerdraget” till erforderlig bredd och ”mossfaret” uppritas längs efter stockens undersida. Arnstberg KnuttimrHus 43 (1976). —
-DRIVARE. (om ä. förh.) jfr drivare 5. Lundell (1893). En timmerdrivare använder i regeln en häst och kör då själv. Bucht NorrlSkogsl. 2: 8 (1913). —
-DRIVNING. (om ä. förh.) jfr drivning 1 o. -utdrivning. SvT 1852, nr 182, s. 2. SvD 1930, nr 76, s. 18 (konkretare). Det är under några få årtionden av 1900-talet som timmerdrivningen med häst har sin storhetstid, med kulmen under trettio- och fyrtiotalen. Expressen 6 ⁄ 4 1997, s. 5. —
(1) -DRÄNG. [sannol. elliptiskt för timmermans-dräng, sbst.2] (†) dräng (se d. o. 2) med uppgift att biträda vid l. utföra timmer(mans)arbete. BoupptSthm 1679, s. 1108, Bil. PT 1791, nr 37, s. 4. —
-DRÖG. (i sht förr) jfr drög, sbst.1 1, o. -kälke, -släde. NorrkpgT 30 ⁄ 3 1918, s. 5. SAOL (1973). —
(1) -DUGLIG. (i sht i fackspr.) jfr duglig 2. Skogvakt. 1890, s. 29. Uti öfre Dalarne och .. Norrland torde skogens växttid komma att utsträckas, så att timmerdugligt virke erhålles. SkogsvT 1906, s. 202. —
-FLOTT. (om ä. förh.) sammanfattande om timmerstockar som flottades; jfr flott, sbst.1 1. SvSkog. 852 (1928). På 1860-talet ersattes spelflottarna av ångvarpsbåtar som med ett varpspel på upp till 2 000 m stålwire kunde dra ett s. k. timmerflot på 150 000 stockar över större sjöar och fjärdar. SvD 10 ⁄ 7 1981, s. 1. —
-FLOTTARE. 3SAH 2: 155 (1886). (Han var) en prima timmerflottare .. (En gång blev han) stående på en hal sten mitt i forsen, medan timret gick runt omkring honom. SkogsarbMinn. 26 (1950). —
-FLOTTE, förr äv. -FLOTTA.
1) till 1: flotte (se flotte, sbst.2 1) byggd av timmer; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2. (Drängarna) monde her Benct .. drifve ifrå theris arbete och hade actet slå them ihiel, hvar the hielp icke bekommit hade af någre, som förde kongens timberflotte. HT 1894, s. 269 (c. 1544). (Sjöofficerarna) kunde ju fara ned utför Mississippi på en timmerflotte. Nyblom Twain 1: 110 (1873).
2) (om ä. förh.) till 2: sammanbundet timmer som transporterades på vattendrag; jfr flotte, sbst.2 2. SthmSkotteb. 3 ⁄ 6 1548, s. 12. När våren kommer, störtas stockarna i elfven och föras antingen fritt flytande hvar för sig eller hopfästa till timmerflottar af strömmen ned till de stora sågverken. ArbB 126 (1887). —
-FLOTTNING. (om ä. förh.) flottning (se flotta, v.2 1) av timmer; jfr -flottande. Hisinger Ant. 2: 17 (1820). Vid utforslingen af det timmer, som afverkas i skogarna, har för Sverige timmerflottningen stor betydelse. Haller o. Julius 232 (1908). —
(1, 2) -FOLK. (numera bl. tillf.) folk (se d. o. 3 h) som arbetar med timmer. RP 14: 408 (1650). Hon visste hur lumberjacks och annat timmerfolk levde på den krogen. Moberg Nybygg. 193 (1956). —
-FORA. jfr fora, sbst.1 1. SvSlöjdFT 1927, s. 80. En seg nordsvensk häst framför en väldig timmerfora. Östergren (1958). SvD 8 ⁄ 12 1998, s. 4 (om varumängd). —
-FORSLING. timmertransport. Widmark Helsingl. 1: 247 (1860). Timmerforslingen sker nu i allt större utsträckning med lastbil. Östergren (1958). —
-FURA. timmertall. Allt efter skiljaktigheterna hos den mark, hvarå tallen växer, företer den betydliga olikheter i storlek .. ända från dvärgträden .. till den resliga timmerfuran. Björkman Skogssk. 20 (1868). —
-FÅNG. (numera föga br.) timmerfångst; jfr fång 10 b o. -fångst. FörarbSvLag 7: 285 (1692). (Anteckningar skulle göras om) vilka skogar voro tjänliga till uppodling eller till timmerfång. SvLantmät. 1: 139 (1928). —
-FÅNGST. (om ä. förh.) utvinning av timmer; äv. konkret; jfr fångst 2 o. -fång. Rättighet till timmerfångst. Widmark Helsingl. 2: 95 (1849). SkogsvT 1906, s. 438 (konkret). —
-FÄLLARE. (numera bl. tillf.) person som (yrkesmässigt) fäller timmer. Hemberg Jaktsk. 92 (1896). SAOL (1973). —
-FÄLLE. (†) fällande av timmer; äv. om ställe för avverkning; jfr fälle, sbst.1 1. Uthse de orter och ställen, hwarest timmerfällen till wedebrand .. kommer att huggas. Trolle-Bonde Hesselby 188 (i handl. fr. 1747). Åldermannen (bör) wid Timmerfällen afböja, at skogen ej må för starkt blädas. PH 6: 4799 (1758). —
-FÄLLNING. fällning (se d. o. 3) av timmer; äv. konkretare; jfr -avverkning. Strindberg Brev 5: 204 (1885). Lundström Skog. 26 (1895; konkretare). Under timmerfällning i skogen arbetade min morbror under en stor fura, i vilken en torrtopp hängde. Pers LärBondTidn. 34 (1948). —
-FÄSTE. (om ä. förh.) jfr fäste 5 a β. TT 1880, s. 56. I Kalix älf .. flottas virket löst, och då stockarna härvid ofta hopa sig i väldiga bråtar eller timmerfästen (osv.). TurÅ 1904, s. 158. —
(1) -FÖRBINDNING. (†) om medelst timmerstockar åstadkommen hopfogning; jfr förbindning 4 a. Skarfven (i slangångsbottnen) göres såsom vanlig timmerförbindning och med jernskrufvar. JernkA 1862, s. 8. —
-FÖRNING. (†) timmertransport. Bergzbruckningh kräffwer en stoor bekostningh, och myken hielp, med .. kolningh, Timberförningh .. och annett slijktt. G1R 17: 82 (1545). —
-FÖRSEL. särsk. (†) om ss. pålaga ålagd transport av timmer. Uthi Mallmöiske recessen ähr uthlåfvat, att .. (bönderna) allenast skulle uthgiöra een timmerförssel. RARP 10: 567 (1668). —
-GALLRING. särsk. (numera mindre br.) timmersortering; jfr gallra, v.3 4. Johnson Nu 31 (1934). Östergren (1958). —
(1) -GEJD. (förr) gejd av timmer. I malmhissarne, som äro försedda med säkerhetsapparat å timmergejder, är nettolasten 1.5 ton. JernkA 1906, s. 300. —
(1) -GESÄLL. (i sht förr) jfr gesäll 2. Nordforss (1805). Timmer- och Mur-Gesäller .. (taxeras) lika med Werk-Gesäller. SFS 1830, s. 683. —
(1) -GILLE. (förr) jfr gille 2. Osbeck Lah. 89 (1796). Förr .. var det .. vanligt .. med s. k. ”timmergillen”. Den som skulle .. bygga .. boningshus ställde till med ett hejdundrande kalas och bjöd skogsägarna runt om i byarna. .. (Efter festen) levererade de .. timmerträd. GHT 28 ⁄ 2 1945, s. 14. —
-GRIMMA. särsk. (förr) grimma (se grimma 3 a δ) med l. avsedd för timmer. En liten bogserbåt, som mödosamt och långsamt släpade på sin timmergrimma nedåt verken. Hülphers Ångermanl. 48 (1900). IllSvOrdb. (1955; om timmerbom). —
-GÅNG. (numera mindre br.) om timmers framfart i älv o. d., med särskild tanke på de utför älv osv. drivande l. störtande timmerstockarna. Att under stark timmergång ro i stark ström .. är högst farligt. TurHb. 1: 72 (1894). MeddGeoteknInst. 1: 51 (1946). —
(1, 2) -GÅRD. gård byggd av timmer; förr äv.: upplag(splats) för timmer. En ogift Gårdsfogde .. åstundar nästa flottning tjenst .. vid någon Timmer- eller Brädgård. DA 1808, nr 52, s. 7. Det storvulna i en gammal fyrkantbyggd timmergård .. som .. länsmansgården .. blir en logisk följd av timmerkonstruktionen. Näsström SvFunkt. 21 (1930). —
(1) -HAGE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stängsel av timmer för djurfångst. Ekman NorrlJakt 27 (1910). (Stängseltypen) kallas i Jokkmokks socken timmerhage eller stockgärde. Fatab. 1926, s. 177. —
(1) -HAKE. (förr) jfr hake, sbst.2 1. BtÅboH I. 1: 37 (1556). Timmerhake .. (dvs.) groft järn med båda ändar rätvinkligt nedböjda och tillspetsade. Användes att vid arbetning af timmer fästa detsamma vid underlaget. Juhlin-Dannfelt (1886). —
(1, 2) -HANDEL. handel (se handel, sbst.2 11 b) med timmer; äv. konkret. Stiernman Com. 5: 426 (1693). Den dag då Sveriges stora timmerhandel upphör, öppnas .. ett tidehvarf af den yttersta nöd för vårt land. Agardh o. Ljungberg III. 1: 139 (1857). IllSvOrdb. (1955; konkret). —
(1, 2) -HANDLARE. person som (yrkesmässigt) handlar med timmer; jfr -handlande, -köpare, -uppköpare. Tilas CurrVitæ 215 (1756). —
(1) -HANTVERK~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr hantverk 1. (Jesus) war, som (folket) .. mente, upfödd blott uti Timmer-handtwärket. Borg Luther 1: 73 (1753). Heinrich (1814). jfr skepps-timmer-hantverk. —
(1) -HJÄLP. (†) hjälp med timmer. Till Jören Jönson .. att han och betacker the dalekarler, som ten timberhielp ther till holpet haffve. G1R 22: 305 (1551). —
-HUGG. [fsv. timberhug, timbirhogh] (†) (rätt till) huggande av timmer; äv. konkret, om plats för sådant huggande; jfr hugg, sbst.1 5, o. -hygge 1, 2. PrivSvStäd. 4: 192 (1597). Haffua frid timberhug och wedebrand, till sin nödtorfft. HammarkDomb. 7 ⁄ 10 1613. BtÅboH I. 1: 117 (1629; konkret). PH 5: 3346 (1752). —
-HUGGANDE. huggande av timmer; jfr hugga, v.1 4. (Ingen har rätt till) näfwerflott, timmerhuggande eller wedeskog utan alla skogsägarnes lof och minne. VgFmT II. 6–7: 128 (1609). —
-HUGGARE. jfr huggare 1 a. Man finner .. (under vintern) de stora skogarne uppfyllde af timmerhuggare. Agardh o. Ljungberg I. 2: 85 (1853). —
-HUGGNING. verksamheten l. sysselsättningen att hugga timmer. Colerus talar om Timberhuggning, och säger: At the som boo vthi Brunswijk, hugga sit Timber i Michaelis Nedan vthi thet sidsta Qwarteret. IErici Colerus 1: 320 (c. 1645). —
(1) -HUS. hus byggt av timmer. Cook 3Resa 582 (1787). Uppe i en skogsbacke låg ett rödmålat timmerhus med torvtak. Hedberg Räkn. 122 (1932). —
-HYGGE, förr äv. -HUGGE.
1) (numera mindre br.) huggande av l. i timmer; jfr hygge, sbst.2 1. Johansson Noraskog 1: 241 (i handl. fr. 1689). I intet rike finner man så sinnrika handtverkare, att de med .. timmerhygge och byggeri förmå åstadkomma sådana verk som i Nürnberg. Bååth WagnerS 3: 3 (1905). Smeds Malaxb. 149 (1935).
2) (numera bl. mera tillf.) jfr hygge, sbst.2 3. Fatab. 1913, s. 173 (1714). När fader Jonke efter dagens ansträngande arbete på timmerhygget djupt insomnat (osv.). Hemberg ObanStig. 26 (1896). SAOL (1998). —
-HÄST.
1) häst använd l. lämplig att använda vid transport av timmer. Några korta råd angående timmerhästens utfodring och vård. Rudin Råd (1938; titel).
2) (i fackspr.) jfr häst 3 b. Ekman SkogstHb. 157 (1908). Timmerhäst: (dvs.) bockformig ställning med uppfordringskättingar, som upptar flottningstimmer .. på tvären ur vattnet. SvTeknOrdb. (1946). —
-HÖG, r. hög (se hög, sbst.1 2) av timmer. VRP 1654, s. 903. (Vi) ville rida öfver ett par timmerhögar .. och gamle Hans .. ville hindra oss. Hedberg Lej. 23 (1868). —
-HÖG, adj. (numera föga br.) hög som ett timmerträd; mycket hög; förr äv. i bild. Leopold 2: 159 (1794, 1815; om brott). Der, under hvalf ⁄ af timmerhög skog, ⁄ bodde de mägtige ⁄ Svithiods Gudar. Geijer Skald. 36 (1811, 1835). Ramsay Barnaår 6: 111 (1905). —
-INTAG~02, äv. ~20. (om ä. förh.) ställe vid sågverk där flottat timmer togs in för sortering. 1NJA 1874, s. 479. Vem som helst med ordentliga kroppskrafter har kunnat ge sig på sågverksarbete, vare sig det .. gällt arbete i .. sågen .. (eller) vid timmerintaget. Wik NSvSågvInd. 71 (1950). —
(1) -JÄRN. (förr) om verktyg o. d. för hantering l. bearbetning av timmer. BoupptSthm 1679, s. 1441 a, Bil. —
(1) -KAR. (i ä. fackspr.) jfr kar, sbst.1 3 (a), o. -kista 2. VGR 1770, s. 385. Man .. inhägnar små ägor med hank och stör och sätter i sället för grindstolpar tresidiga timmerkar, som fyllas med gråsten. Brunius Resa 1838 164 (1839). —
-KARL. (timbre- 1640. timmer- 1578 osv.)
1) (förr) till 1: timmerman (se timmerman, sbst.2 1). VadstÄTb. 96 (1578). En ny gård skall byggas .. timmerkarlar komma och hjälpa till med husens uppförande. SvGeogrÅb. 1944, s. 244.
2) (i sht om ä. förh.) till 2, om karl som arbetar med avverkning (l. flottning) av timmer. Fäbodarne äro tysta och timmerkarlarne sofva efter sin arbetsdag. Engström Lif 57 (1907). —
(1) -KISTA.
2) (i ä. fackspr.) jfr kista 4 (c) o. -kar. JernkA 1818, s. 111. Timmerkistan .. och stenmuren .. äro landfästen och stödjepelare för att gifva .. (dammbyggnaden) behöflig styrka. JernkA 1861, s. 157. —
-KLABB. jfr klabb, sbst.2 1. UpplDomb. 9: 96 (1736). (Stocken) kom flytande, en grov timmerklabb med en stämpel i stubbändan. Lo-Johansson Stockh. 190 (1954). —
-KLAMP. (numera bl. tillf.) timmerstock; jfr klamp, sbst.1 5. (När vattenmassan kastar en stocksamling utför fallstupet) är det icke ovanligt att timmerklampar af 18–20 tums diameter slås utaf som tändstickor en fot eller två från afhugget. Molin Sskr. 279 (1894). SAOL (1973). —
-KLOVE. (i fackspr.) jfr klove 2. En .. kvickögd tummare såg ofelbart vilket dimensionsmärke varje stock skulle ha, utan att behöva anlita timmerkloven. Sågverksminn. 184 (1948). —
(1) -KLÄDA. (numera föga br.) bekläda (ngt) med timmer; äv. i p. pf. Hazelius Bef. 112 (1836). Väggarne (i provsprängningsrummet) timmerklädas på insidan, hvarefter en granat bringas till explosion deri. TT 1872, s. 45. I tunnelns midtlinie framdrifvas två smala timmerklädda stollgångar. 2UB 9: 298 (1905). —
(1) -KLÄDNAD. särsk. (†) i fråga om befästningsverk: beklädnad av timmer. Timmer-klädnad (bör) sluta 1,5–2 f(ot) nedom vallkanten, för att icke afskjutet trä-splint må skada besättningen. Hazelius Bef. 101 (1836). Björkman (1889). —
(1) -KNUT. (i sht i fackspr.) jfr knut, sbst.1 1 b β δ', 3. Ekström Vandr. 8 (1871). Efter utskärningens form kallas timmerknutarna vid husbyggnad korsknut eller laxknut. Östergren (1958). —
-KOJA. särsk. till 2, om koja (se koja, sbst.2 b) använd som tillfällig bostad av skogs- l. timmerarbetare. Schröder MinnSkog. 98 (1888). Timmerkojorna, som läggas på ett centralt ställe å skogen, uppföras .. af .. mindre dyrbart virke. Ekman SkogstHb. 36 (1908). —
(1) -KONSTRUKTION. (i sht i fackspr.) abstr. o. konkret; jfr konstruktion 1 a, b. Trävirkets menligaste inflytande på timmer-construktioner är dess egenskaper att spricka, kasta och slå sig. Rothstein Byggn. 40 (1856). Fornv. 1936, s. 175 (abstr.). —
(1, 2) -KUSE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr kuse 6 o. -man, sbst.1 Broman Glys. 3: 530 (c. 1730). Timmermannen kallas .. en allmänt känd skalbagge .. som man ofta ser på upplagd ved .. jag har även hört den benämnas ”Timmerkuse”. DjurNat. 1952, nr 3, s. 2. —
(1) -KYRKA. (i sht förr) kyrka byggd av timmer. TT 1893, Byggn. s. 21. Habo. En av landets märkligaste timmerkyrkor, uppförd 1680 i karolinerstil. TurÅ 1987, s. 210. —
(1) -KÅTA. kåta (se kåta, sbst. 2) byggd av timmerstockar. BL 19: 169 (1852). Skogslapparnas timmerkåta och stolphärbre är alltmer sällsynta byggnadsrelikter. Fatab. 1958, s. 140. —
-KÄLKE. kälke för timmertransport; jfr -doning, -drög, -stötting. Björkman (1889). Många av de kringboende bönderna ha kommit till skogen med sina hästar och timmerkälkar. Sandström NatArb. 2: 23 (1910). —
-KÖPARE. (numera bl. tillf.) jfr -handlare. Agardh o. Ljungberg I. 2: 85 (1853). Östergren (1958). —
-KÖRARE. (i sht förr) person som (yrkesmässigt) (avverkade o.) transporterade timmer. Agardh o. Ljungberg I. 2: 85 (1853). I Norrland och Dalarna är det vanligt, att en eller flera timmerkörare slå sig tillsammans och ta en afverkning på ackord. 2NF 25: 1049 (1917). —
-KÖRNING. jfr köra, v. 9; äv. konkretare. (Han har) giordt myckit annet arbete med .. (de stulna djuren) med timberkörning och annet. HT 1894, s. 268 (c. 1544). Marken var .. beströdd med ris .. efter föregående timmerkörningar. FrSkog. 71 (1892). —
-KÖRSEL, äv. -KÖRSLE. (†) transport av timmer, särsk. om av kronan o. d. ålagd sådan; äv. konkretare; jfr körsel 2. Till höltz Häredzboarne efter .. Lanshöffdingens Skriptelige befalning om Timber kiösslen till krogen här j häredt byggiass skall. GullbgDomb. 12 ⁄ 1 (1650). RARP 10: 567 (1668; konkretare). —
-KÖRSLA. i pl.; jfr körsla 2 o. -äcka. De hästar, som lämpa sig bäst för timmerkörslor, äro de s. k. nordsvenska. Ekman SkogstHb. 64 (1908). —
-LAG.
1) (†) till 1: timmervarv; jfr lag, sbst.3 4 c. (Stugan) var uppförd af så få timmerlag, att utvändigt ”täckan” (takets betäckning) var föga upphöjd från marken. Holmberg Nordb. 215 (1852). TT 1897, Byggn. s. 122.
2) (förr) till 2: arbetslag vid timmeravverkning. Han måste .. vara färdig så långt i förväg, att han hade tid att koka timmerlagets gröt till middagen. Pers LärBondTidn. 30 (1948). —
-LEDARE. (om ä. förh.) jfr ledare 7. TT 1901, V. s. 18. Med vattenverksbyggnader avses anordningar .. för fiskets och flottningens tillgodoseende, såsom laxtrappor .. och timmerledare. SFS 1918, s. 1144. —
-LÄNGD. timmerstocks längd; äv. om till viss längd (se d. o. 6) avmätt l. avkapad stock. Sedan trädet är fälldt bör detsamma afmätas till passande timmerlängder och därefter kapas. Fredenberg Sågtimm. 11 (1892). Stundom ha huggarna angifvit timmerlängden i ändarna. Ekman SkogstHb. 73 (1908). —
-LÄNSA l. -LÄNS. (om ä. förh.) jfr länsa, sbst.2 JernkA 1865, s. 190. Med timmerlänsa menas grofva stockar, vanligen två och två sammanfogade bredvid hvarandra, hvilka medelst grofva jernkoppel .. äro förenade med hvar andra till en enda lång rad. DN(A) 6 ⁄ 12 1893, s. 2. —
-MAGASIN. (om ä. förh.) jfr magasin 1 b β. TT 1878, s. 106. Med timmermagasin förstås det medelst länsar instängda området i vattnet framför sågverket, i vilket sågtimmer intages och uppsorteras före sågningen. HbSkogstekn. 432 (1922). —
(1, 2) -MAN, sbst.1 (sbst.2 se timmerman, sbst.2) entomol. om den i ä. systematik till släktet Lamia l. Cerambyx förda skalbaggen Acanthocinus aedilis Lin., hörande till familjen långhorningar; jfr -bagge, -bock, sbst.1 Timmermannens .. horn .. äro några gånger längre än .. hans kropp. Linné PVetA 1739, s. 14. Timmermannen (Cerambyx) .. Genom att gnida halsskölden emot täckvingarne, åstadkomma de ett knarrande läte. Lindström Kobell 3: 67 (1864). När .. insekten, som kallas ”timmerman” knaprade i träväggen, så betydde det, att man inom kort skulle se en likkista i huset. Nyblom Minn. 1: 37 (1904).
Ssg: timmermans-dräng, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1531). skalbaggen Hylotrupes bajulus Lin., husbock. Dahlbom Insekt. 94 (1837). Att vår Husbock kallas Timmermansdräng beror på att den .. träffas tillsammans med Timmermannen och liksom uppvaktar denna. DjurNat. 1952, nr 3, s. 2. —
-MANS-BI. (numera föga br.) träbi. Till steklarne höra Timmermansbien (Xylocopa), som inuti ved urhålka en rad af celler eller rum, hvilka .. tjena ungarne till bo. Lindström Kobell 3: 91 (1864). 2NF 33: 516 (1921). —
-MASSA.
2) (om ä. förh.) till 2: anhopning av flottat timmer; jfr massa, sbst.2 4. HbSkogstekn. 365 (1922). Timmermassan har stoppat .. precis framför gallringsbommen. Johnson Nu 34 (1934). —
(1) -MEDE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) timmerdrag; jfr mede, sbst.2 Rig 1933, s. 52 (1554). ICAKurir. 1990, nr 46, s. 9. —
(1, 2) -MOSSA. (†) mossan Hylocomium splendens (Hedw.) B. S. G., husmossa. Muscus (terrestris vulgatissimus ..) .. Jordmåssa, Timmermåssa. Bromelius Chl. 68 (1694). Stuguväggarna voro .. merendels myssjade med den så kallade Timmermåssan. Kalm VgBah. 193 (1746). Fries Ordb. (c. 1870). —
-MÄRKARE. (förr) person som (yrkesmässigt) märkte timmer. BondP 12: 701 (1771). Ibland arbetarne kringvandra s. k. timmermärkare, hvilka leda hela arbetet, och sätta ägarnes märke på stockarne. Agardh o. Ljungberg III. 1: 140 (1857). —
-MÄRKE. (om ä. förh.) jfr märke, sbst.1 2. Timret stämplas med ägarens timmermärke, som kan vara t. ex. en bokstav, en nyckel eller en lax. Sandström NatArb. 2: 23 (1910). Östergren (1958). —
(1) -MÄSTARE. (förr) jfr mästare 10. Accorderat med Timbermestaren .. at hann på sig tager at kandta, höfla, spuntha och efter sig upslåår brädher uthi stoore huusetz trottzbottnar. DrottninghByggnR 18 ⁄ 1 1665. De Krigsskepp som afgå til Ostindien föra med sig .. Timmer- och Mur-Mästare. PT 1758, nr 21, s. 3. —
(1) -NAVARE. jfr -borr. ÅngermDomb. 15 ⁄ 10 1641, fol. 171. Den som inte har tillgång till elkraft väljer en timmernavare. ICAKurir. 1984, nr 16, s. 46. —
(1) -PLANK. (†) särsk. i gruva: vägg o. d. av timmer; jfr plank 3. BlBergshV 19: 223 (1660). Det timmer, som i Bergslagens eller Konststatens timmerplank åtgår, emottages af konststigaren eller byggmästaren. Bergv. 4: 34 (1794). —
(1, 2) -PLATS. plats för arbete med l. förvaring av timmer. Möller 1: 282 (1745). Dessa (timmer)arbeten ske vanligen på en i närheten af byggnadsstället varande jemn plats, timmerplatsen. Stål Byggn. 1: 284 (1834). —
(1) -REDSKAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) timmermansverktyg. Tesligesth wele wij ath tw .. skicker oss .. thimbermen medh theres yxsar och alle annen timberredscap. G1R 3: 216 (1526). —
(1 slutet) -RING. (i fackspr.) sammanfattande benämning på ändställda timmer bildande ett spant; jfr ring, sbst.1 2 v. Med spant menas de timmerringar, som gå i upprätt ställning ifrån kölen upp till relingen af fartyget. Witt Skeppsb. 106 (1858). Nilsson Skeppsb. 167 (1932). —
-RULLARE. (i fackspr.) SD 1896, nr 393, s. 4. Timmerrullare matar in timmer på uppfordringsanordning eller transportbana. NordYrkesklassif. 142 (1978). —
-RÄKNARE. (i fackspr.) jfr räknare 2. Hülphers Norrl. 4: 190 (1779). NordYrkesklassif. 142 (1978). —
-RÄNNA. (om ä. förh.) jfr ränna, sbst.1 1 g. JernkA 1865, s. 191. Det timmer, som skall nedför älfven, leder man fram i en timmerränna på sidan om forsarna, som eljest skulle slå det i stycken. De Vylder Tornedal. 27 (1904). —
-SAX. jfr sax, sbst.1 II 2 a γ. KatalIndUtstSthm 1897, s. 192. Timmersaxar .. behövs för att kunna lyfta upp tunga timmerstockar på lasset. Varulex. Byggn. 2: 144 (1955). —
(1) -SKAVA. (†) verktyg för skavning l. renskrapning o. d. av timmer; jfr skav, sbst.1 1. Tijmmerskaffua. Granander SidSkaraDomk. 18 (i handl. fr. 1597). —
-SKILJARE. (i fackspr.) jfr skiljare 2 c o. -sorterare. DN(B) 13 ⁄ 2 1960, Bil. s. 3. Timmerskiljare som med ledning av märken sorterar timmer före sågning. NordYrkesklassif. 142 (1978). —
(1) -SKJUL. enklare byggnad av timmer. Man upsatte (vid belägringar) .. timmerskiul .. hvarunder Soldaten stod säker för eld och sten ofvanifrån. Dalin Hist. 1: 267 (1747). —
-SKOG. [fsv. timberskogher] skog avsedd l. utsatt för timmeravverkning. G1R 16: 699 (1544). Veklingar stå icke ut med vinterlivet i timmerskogen. SvSkog. 1570 (1928). Grövre skog hänföres till timmerskog och klenare skog till vedskog. SFS 1941, s. 1318. jfr furu-timmerskog. —
-SLINGA. (tillf.) jfr slinga, sbst. 1. Ute på en sjö se vi en timmerslinga .. på drift till en flottningsränna. Hedin Pol 2: 6 (1911). —
-SLÄP.
1) (om ä. förh.) om hopbuntat timmer släpat efter bogserbåt o. d.; jfr släp 11 a. Edberg TräB 62 (1929). Otaliga timmersläp bogseras dagligen under sommar- och höstmånaderna längs den svenska ostkusten. SvD(B) 11 ⁄ 2 1955, s. 1.
(1) -SMED. (†) skalbagge tillhörande släktet Anomium Fabr.; jfr smed 2 i. (Väggarna var) utan någon rappning, med sin mossa emellan, och in i den timmersmeder och kakelackor. CFDahlgren 4: 90 (1830). —
(1) -SNÖRE. (†) mätsnöre, timmermanssnöre; äv. oeg. l. bildl.; jfr snöre 1 b, c. Ther til skal timbersnöret j Jerusalem draghit warda. Sak. 1: 16 (Bib. 1541; Bib. 1999: mätsnöret). BoupptVäxjö 1794. —
-SORTERING. jfr sortera 3 b o. -gallring. Timmersorteringen vid skiljestället .. brukar påbörjas före midsommar. VästerbK 4 ⁄ 7 1927, s. 2.
-SPEL. (om ä. förh.) jfr spel, sbst.3 1 b. JernkA 1865, s. 190. Björkstocken transporteras in i fabriken med vanligt timmerspel. NFMånKr. 1938, s. 235. —
-STEK. jfr stek, sbst.3 Timmerstek är en ögla som lägges kring en stock så at den intet slirar. Dalman 56 (1765). —
-STIA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr stia, sbst.2 (På) basvägarne inne i skogarne framforslas stora timmerstior och uppläggas vid flottlederna. NorrkpgT 28 ⁄ 2 1913, s. 2. —
-STOCK. [fsv. timberstokker] (del av) trädstam (avsedd för viss anv.) (jfr stock, sbst.1 2, o. -klamp); äv. bildl., särsk. i uttr. dra timmerstockar, snarka kraftigt. G1R 28: 585 (1558). Hvad hos en annan är et grand och liten stielcka, / Thet ses på präster an för timberstock och bielcka. Kolmodin QvSp. 1: 521 (1732). (Han) hade redan länge dragit ljudliga timmerstockar på inventionssoffan där han låg. Söderhjelm Brytn. 14 (1901). —
-STUP. (förr) stup (se stup, sbst.1 2) där timmer under flottning stupade ner. Det var vid ett timmerstup, där skogen öppnade sig mot älfven, som här vidgat sig till en långsmal sjö. TurÅ 1901, s. 162. Svartengren Vårst. 8 (1912). —
-STÄLLNING.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1; jfr ställning III 1. VetAH 1816, s. 258. Hazelius Bef. 237 (1836).
2) skogsv. till 2; jfr skärm 4 a o. skärm-ställning 2. SvSkog. 570 (1928). (En) systematisk utglesning leder .. fram till en timmerställning, där ett antal särskilt utvalda, grova träd bildar en skärm, under vilken .. en kraftig naturlig återväxt äger rum. Selander LevLandsk. 289 (1955). —
(1) -STÄMPEL. (förr) jfr stämpel, sbst.3 1. JernkA 1873, s. 106. (Taket i gruvan) uppstöttas .. närmast strossarne med en eller flere rader timmerstämplar. Wetterdal Grufbr. 235 (1878). —
-STÖTTING. jfr stötting, sbst.3 1, o. -doning, -kälke. SD 2 ⁄ 3 1916, s. 1. Utanför (byskolan) möter vi en ångande häst med bjällra. Mannen på timmerstöttingen bakefter har öronlapparna nedfällda. DN 21 ⁄ 12 1970, s. 32. —
-SVANS. (förr) jfr svans 4 f. I norra Sverige hava enmanstimmersågar – s. k. timmersvansar – kommit allmänt i bruk, under det att i södra Sverige tvåmanssågarna ännu äro förhärskande. Geete o. Grinndal 125 (1923). LantbrABC 115 (1980). —
-SÅG. särsk. (i sht förr) om handsåg för timmeravverkning. BoupptVäxjö 1734. Timmersågen har ett brett blad med jämn avsmalning från tandgången till ryggen. Geete o. Grinndal 125 (1923). —
-SÅGNING. särsk. om avverkning av timmerträd gm nedsågning; jfr såga, v.1 1 b. RARP 10: 538 (1668). Bergfors i Norrbottens län har ett privilegiebref för timmersågning. Agardh o. Ljungberg II. 2: 390 (1856). —
-TALL. barrträdet Pinus sylvestris Lin., avsett att användas till timmer; jfr -fura. Furor eller Timmertallar wäxa i magraste sand och mojord. Rothof 550 (1762). —
-TILLGÅNG~02 l. ~20. tillgång på l. mängd timmer; ofta konkretare, närmande sig l. övergående i bet.: timmer (att tillgå). JernkA 1851, s. 208. Äfven Norrlands .. stora trakter med sparade timmertillgångar måste gifva vika för den forcerande afverkningen. Fredenberg Sågtimm. 3 (1892). —
-TRANSPORT. transport av timmer; jfr -forsling, -förning. SmålP 1890, nr 9, s. 1. De norrländska vattendragen äga speciellt goda naturliga förutsättningar för timmertransport. Ymer 1942, s. 584. —
(1, 2) -TRÄ. (numera bl. mera tillf.) timmerstock. VetAH 1: 166 (1741). Ur minnet gledo namnen hän ⁄ Så snabbt som några timmerträn ⁄ På Vesterbottens elfver. Snoilsky 3: 137 (1883). Han brukade lägga in ett helt timmerträ i väggen medan han sjöng (Timmermansvisan). Moberg Invandr. 368 (1952). —
-TRÄD. träd avsett att avverkas till timmer; timmerdugligt träd. Widegren (1788). Gamla skogar med timmerträd blifva (i Blekinge) alltmer sällsynta. LbFolksk. 169 (1890). Furan är vårt viktigaste timmerträd. GbgP 10 ⁄ 3 1996, s. 50. —
-TUMMARE. (förr) person som yrkesmässigt utförde timmertumning. WoJ (1891). Uppmätningen av varje stock i sorteringsmagasinet sker genom klavning av diametern i toppänden och utföres av timmertummarna. SvSkog. 938 (1928). —
-TUMNING. (förr) om verksamheten att mäta l. dimensionssortera l. klassificera timmer; äv. konkretare. Läffler AntSAOB (c. 1895). När en timmerflotte inspelats till timmertumningen, togs den där emot av tummaren och hans gäng. Sågverksminn. 183 (1948). —
-TÄKT. (numera mindre br.) avverkning av timmer; äv. konkret, om ställe för avverkning; jfr skogs-täkt 1, 2. Fischerström Tal. 103 (1769). Hwarföre skall jorden i .. wåra skogs- och bergsbygder twingas, at bära .. otilräckelig säd, der skogs- och timmertäckt .. helst borde idkas. Fischerström 2: 372 (1780). Hedin Pol 2: 346 (1911; konkret). —
-UPPFORDRING~020. (i sht i ä. fackspr.) jfr stock-uppfordring. Ett sågverks huvuddelar äro: anordningarna för drivkraften, timmeruppfordringen, såghuset med arbetsmaskinerna och sorteringsverket. HbSkogstekn. 442 (1922). Östergren (1958).
Ssg: timmeruppfordrings-verk. (i sht i ä. fackspr.) JernkA 1865, s. 190. SvInköpsreg. 1937, s. 264. —
-UPPLAG~02 l. ~20. (plats för) upplag av timmer. Björkman (1889). De stora timmerupplagen bli sommartid härdar för vedätande insekter af alla slag. SkogsvT 1910, s. 452. —
-UTBYTE~020. skogsv. mängd av timmer som kan erhållas vid timmeravverkning. Fredenberg UppskTimm. 28 (1892). Provträdstagarna .. fara från det ena trädet till det andra, mäta, anteckna timmerutbyte och rusa vidare. TurÅ 1917, s. 216. —
-UTDRIVNING~020. (numera mindre br.) timmerdrivning. Höjer Sv. 3: 119 (1882). (Han) är öfveruppsyningsman för timmerutdrifningarna. Heurgren Polc. 56 (1892). Östergren (1958). —
-UTFÖRSEL~020. (numera mindre br.) export av timmer. 2RARP 6: 280 (1731). Timmerutförseln, ha visat lofvande utveckling (i Rumänien). 2NF 38: 74 (1925). HallHist. 673 (1954). —
(1, 2) -VARV. varv av timmerstockar i byggnad; äv. (om ä. förh.) i fråga om flottat timmer; jfr -lag 1. VetAH 1740, s. 239. Den mellanliggande delen af boningshuset .. hade endast 6 till 8 timmerhvarf höga ytterväggar. Hofberg Skogsbyggarl. 11 (1881). I de timmervarv, som ligga i vattenlinjen, bildas vintertid is, som bereder .. olägenheter vid sågningen. HbSkogstekn. 439 (1922). —
(1) -VERK.
1) (†) timmervirke; jfr 2. SthmSkotteb. 3: 193 (1521). (Det må allmogen) wara tillåtit, at uppå Prästegårds ägorne, få taga Timmerwärck .. (till Prästgårdens reparation) utan at .. gifwa någon betalning. KResAlm. 17 ⁄ 9 1723, § 48.
2) (numera föga br.) timmerarbete; äv. konkret, om stomme av timmer i hus l. annat byggnadsverk; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 1; jfr -verke 2. Eeken (är) then .. nyttigste .. för hennes Trää skul, hwilket til allahanda Bygningz- och Timberwerck är tienligh. Mollet Lustg. D 2 b (1651). Sammaledes må ock hvart dags arbete, det vare sig Pålning .. Mur- eller Timmerverk .. styckevis förtingas. Arbin PVetA 1773, s. 69. Söderhjelm Brytn. 80 (1901). —
(1) -VERKE. (tim- 1666. timmer- 1697–1831) (†)
1) timmervirke. I winter föres timuerke som fattas och oplagas i wåår. Murenius AV 601 (1666). Backman Lags. 1–2: 249 a (1831).
2) = -verk 2. En Källare under denna stugu är i stället för Timmerwerke, murad. VDAkt. 1744, Syneprot. F III 7. —
(1) -VIRKE. timmer använt l. avsett att användas till virke; jfr -verk 1, -verke 1. LandtmFörordn. 141 (1734). Bättre pris kan erhållas för det smäckrare timmervirket. SkogsvT 1912, s. 178. —
-VÄG. väg för transport av avverkat timmer l. annan transport i samband med avverkning. Så drogo vi på tilltrampade timmervägar till skogs. Hemberg Jaktsk. 92 (1896). —
(1) -VÄGG. vägg av timmer. Carlberg SthmArchitCont. G 4 b (1740). Ett ganska försvarligt och lätt byggdt bröstvärn erhållas af två eller tre timmerväggar. Hazelius Bef. 113 (1836). —
-VÄLTA. trave av timmer; jfr -stapel. Fredenberg SågTimm. 41 (1892). Vid .. (utrullningen) kommer stundom hela timmervältan i rörelse på en gång. Ekman SkogstHb. 127 (1908). —
(1, 2) -YXA. yxa att hugga l. avverka timmer med. PErici Musæus 5: 123 b (1582). IllSvOrdb. (1955). —
-ÄCKA. [jfr fsv. timberäkt] (†) timmerkörsla. Många ställde sina timmeräckor på söndagarna och kommo på ett halft år icke i kyrkan. Cavallin Herdam. 4: 294 (1857; om förh. 1701). —
-ÄMNE. (i fackspr.) ämne till timmer. Bergv. 2: 313 (1744). Timmerämnen kallas sådana träd, som inom några tiotal af år anses kunna utväxa till timmerträd. Cnattingius (1894).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content