SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MOTOR 3tor2, äv. -ωr2, äv. 40, r. l. m.; best. -n; pl. motorer mωtω4rer. Anm. I folkligt spr. uttalas ordet ofta mωtω4r o. har då i sg. best. formen motoren040 l. motorn04.
Etymologi
[jfr t. o. eng. motor, fr. moteur; av lat. motor, vbalsbst. till movere (se MOVERA)]
1) (numera föga br.) energibärande kropp (strömmande vätska l. gas, kropp med lägesenergi l. formförändringsenergi, gas under tryck o. d.) som direkt kan avge mekaniskt arbete; äv. i uttr. primär motor, maskin som kan avge mekaniskt arbete av en för teknisk drift av andra maskiner l. anordningar lämplig form (vanl. rotationsarbete) o. som själv drives av naturenergi l. förbränningsenergi; äv. i uttr. levande motor, om människa l. djur som lämnar mekanisk drivkraft. Holmström Naturl. 1: 12 (1888). SvUppslB (1934).
2) mekanisk anordning l. maskin som kan uträtta mekaniskt arbete, i sht sådan som förvandlar tillförd energi till mekaniskt arbete (sekundär motor), kraftmaskin; numera vanl. om elektro- l. förbrännings- l. explosionsmotor. Fyrcylindrig, vattenkyld, luftkyld motor. Båten, bilen drives med motor. Motorn strejkade. Sätta i gång l. starta, stanna motorn. Fessel har konstruerat en elektromagnetisk motor. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 187. De vertikalt gående vattenhjulen med horisontal axel .. ha visat sig som ändamålsenliga motorer i många afseenden. UB 2: 189 (1873). Elektriska motorer. TSjöv. 1891, s. 429. (Chauffören) fick motorn i gång med ett väldigt brak. Siwertz JoDr. 167 (1928). Motorn (i bilen började) krångla, den hostade och hackade. SvD(B) 1929, nr 342, s. 10. — jfr AUTOMOBIL-, BENSIN-, DIESEL-, ELEKTRO-, ENFAS-, EXPLOSIONS-, FARTYGS-, FLYG-, FOTOGEN-, FYRTAKTS-, FÖRBRÄNNINGS-, GAS-, HJÄLP-, OLJE-, TRYCKLUFTS-, UTOMBORDS-, VIND-, ÅNG-MOTOR m. fl. — särsk.
a) (vard.) elliptiskt för: motorbåt. Här skall du ligga. .. Jag kör de andra in till stan med motorn. Engström 5Bok 58 (1910). TurÅ 1912, s. 82 (underskrift till bild).
b) ss. förled i ssgr, särsk. betecknande
α) del av l. tillbehör till motor(er).
β) ngt vari en motor ingår ss. en del.
γ) värksamhet varigm motorer tillvärkas, repareras, försäljas o. d.
δ) ngt som drives l. utföres medelst motor(er).
ε) ngt som användes för drift av motor(er).
ζ) ngt som härrör från l. alstras av motor(er).
η) person som sköter, sysslar med, begagnar sig av, är intresserad av osv. motor(er) l. motorfordon.
ϑ) ngt som användes vid färd på (öppet) motorfordon.
3) [delvis i anslutning till lat. motor] i bildl. anv. av 2.
a) (numera bl. mera tillf.) om person som är upphov till l. tillskyndare av ngt, drivande kraft, upphovsman; jfr MOTIVÖR, MOTÖR. BL 14: 41 (1847). Meldahl höll före, att danskon N. Höyen var den andliga motorn för (restaureringen av Lunds domkyrka). Ahrenberg Männ. 4: 111 (1909). Anm. Ss. beteckning för person som är upphovet till l. den drivande kraften i en rörelse o. d. användes ofta det mlat. uttr. primus motor. SvD(B) 1927, nr 180, s. 10.
b) (numera bl. mera tillf.) om sak: impuls, incitament; drivkraft. Det finnes (till vetenskapligt författande) .. en ekonomisk motor, ehuru denna kanske icke alltid ligger fullt tydligt i dagen. NordT 1894, s. 227. Längtan efter att göra bra saker är dock motorn till mitt arbete. Engström Kryss Föret. 2 (1912).
Ssgr (till 2; i allm. i fackspr.): (2 b β) MOTOR-AGGREGAT. (föga br.) aggregat vari en l. flera motorer ingå som karakteristisk(a) del(ar). Nerén BilB 1: 297 (1928).
(2 b ε) -ALKOHOL. = -sprit. SvUppslB (1934).
(2 b α) -AXEL. axel i motor. TT 1899, Byggn. s. 93.
(2 b δ) -BALLONG. (föga br.) luftskepp. 2NF 16: 1308 (1912). SFS 1939, s. 1862.
(2 b δ) -BARKASS. sjöt. PT 1908, nr 124 A, s. 2.
(2 b δ) -BICYKEL. [jfr eng. motor bicycle] (†) = -cykel. SDS 1899, nr 428, s. 2.
(2 b δ) -BRANDSPRUTA~020. jfr -spruta. 2NF 3: 1493 (1905).
-BRANSCH(EN). jfr bransch a. Nerén BilB 1: 321 (1928).
(2 b ε) -BRÄNNOLJA~020. SFS 1922, s. 315.
(2 b ε) -BRÄNSLE. TurÅ 1918, s. 366.
(2 b ζ) -BULLER. Ångström KrigLuft. 66 (1915).
(2 b δ) -BUSS, r. = -omnibus. Vallentin London 12 (1912).
(2 b δ) -BÅT. mindre fartyg som drives med motor(er). GHT 1896, nr 219 A, s. 2. Jag följer med motorbåten in till stan. Engström 5Bok 59 (1910).
Ssgr: motorbåts-flotta, r. l. f. VeckoJ 1930, nr 24, s. 35.
-flottilj. särsk. sjömil. underavdelning inom Sjövärnskåren. SFS 1915, s. 463.
-klubb. jfr klubb, sbst.2 1. GHT 1907, nr 175, s. 6.
-kår. i uttr. Sverges frivilliga motorbåtskår, 1915 organiserad kår med uppgift att i kustförsvarets syfte med sina medlemmar o. deras motorbåtar vid behov stå till Kungl. Maj:ts förfogande (1941 ersatt av Sjövärnskåren). SFS 1915, s. 463.
-sport.
-varv. för byggande av motorbåtar. RTKatal. 1917, 4: 212.
(2 b α) -BÄDD. skeppsb. längsgående, med kölen parallella balkar varpå motorn i en motorbåt vilar. Nerén (1930).
(2 b δ) -CYKEL. 2UB 6: 285 (1904). jfr lättvikts-motorcykel.
Ssgr: motorcykel-avdelning. t. ex. vid trupp. Östergren (1932).
-drulle. (vard.) jfr motor-drulle. SvD(A) 1930, nr 197, s. 11.
-kår. i uttr. Frivilliga motorcykelkåren, med uppgift att i försvarets syfte med sina medlemmar o. deras motorcyklar stå till Kungl. Maj:ts förfogande.
-ordonnans. mil. ExInf. 1927, s. 243.
-patrull. mil.
-sport. IdrFinl. 3: 46 (1906).
-terrorist. jfr motor-drulle. Hellström Malmros 30 (1931).
-trafik. Östergren (1932).
-trupp. mil. SvUppslB 29: 533 (1936).
-CYKLANDE, p. adj. [till -cykel] som åker motorcykel. SvD(A) 1930, nr 250, s. 5.
(2 b δ) -CYKLETT. [efter fr. motocyclette, diminutivum av motocycle] (mindre br.) tvåhjulig motorcykel. SFS 1911, nr 28, s. 1. FFS 1922, s. 397.
-CYKLIST. [till -cykel] SD(L) 1905, nr 169, s. 1.
(2 b α) -CYLINDER. jfr cylinder 3. JernkA 1900, s. 416.
(2 b δ) -DILIGENS. buss för post- o. passagerartrafik, konstruerad för trafik på snötäckta vägar; jfr -postdiligens. SvPostv. 58 (1924).
(2 b δ) -DRESSIN. SD(L) 1904, nr 190, s. 2.
(2 b δ) -DRIFT. jfr drift 14 a. KemT 1908, s. 37.
-DRIVEN, p. adj. LAHT 1911, s. 177.
(2 b η) -DRULLE. (vard.) person som far fram hänsynslöst, bullersamt o. d. med motorfordon. Upsala(A) 1927, nr 139, s. 1.
(2 b ζ) -DUNK, n. jfr dunk, sbst.1 2. Barthel Sill 78 (1929).
(2 b β) -DYNAMO~200 l. ~102. (numera knappast br.) elektrisk omformare bestående av likströms- l. växelströmsmotor o. likströmsgenerator. TT 1893, Allm. nr 11, s. 2. SthmBelysn. 132 (1903).
(2 b ζ) -DÅN, n. Östergren (1932).
(2 b ζ) -EFFEKT. jfr effekt 4. Thulin o. Malmer Flygm. 67 (1916).
(2 b γ) -FABRIK. för framställning av motorer. IdrFinl. 4: 163 (1906).
(2 b δ) -FARKOST~20 l. ~02. FFS 1918, nr 23, s. 1.
(2 b δ) -FARTYG~20 l. ~02. ofta motsatt: ångfartyg. VFl. 1908, s. 39.
-FEL, n. Bilen stannade på grund av motorfel.
(2 b δ) -FISKEBÅT~102. VFl. 1909, s. 86.
-FLYG. flygning med motordrivet flygplan. Tävlingar i motor- och segelflyg. SFS 1941, s. 770.
(2 b δ) -FLÄKT. jfr fläkt, sbst.1 III 2. Östergren (1932).
(2 b η) -FOLK. sammanfattande benämning på personer som köra motorfordon l. äro intresserade i l. av motordrift; jfr -man. SvD(A) 1931, nr 1, s. 14.
(2 b δ) -FORDON~20 l. ~02. SD(L) 1905, nr 77, s. 5.
Ssgr: motorfordons-förordning(en). angående (trafik med) motorfordon. Nerén BilB 2: 345 (1931).
-register. SFS 1925, s. 335.
-skatt. skatt som erlägges av innehavare av motorfordon. FFS 1929, s. 123.
-trafik. 2NF 38: 1272 (1926).
-ägare.
(2 b ε) -FOTOGEN. SFS 1922, s. 315.
(2 b δ) -FRÄS, r. lant. motorredskap varmed jorden uppluckras med billar som äro fästa på en roterande trumma. Nerén (1930).
(2 b δ) -FRÄSARE, r. (föga br.) lant. = -fräs. LAHT 1920, s. 492.
(2 b η) -FÖRARE. person som (yrkesmässigt) för motorfordon. SD(L) 1899, nr 287, s. 3.
-FÖRORDNING(EN). motorfordonsförordning(en). Nerén BilB 2: 138 (1931).
-FÖRSEDD, p. adj. Motorförsedda båtar. VFl. 1907, s. 25.
(2 b ε) -GAS. SDS 1894, nr 303, s. 3.
(2 b β) -GENERATOR. el.-tekn. elektrisk omformare bestående av en motor direktkopplad med en generator. TT 1900, Allm. s. 325.
(2 b ϑ) -GLASÖGON~020. KatalStröm 1923, s. 26. —
-HAVERI. (haveri förorsakat av) fel l. skada på motor. Motorhaverier (på flygmaskiner) inskränka sig .. ofta till skadade ventiler (m. m.). VFl. 1918, s. 32.
(2 b δ) -HISS, r. l. m. GHT 1896, nr 219 A, s. 2.
(2 b δ) -HOJ, r. (starkt vard.) motorcykel. På motorhoj med bönholk (dvs. sidvagn) från Haparanda till Ystad. Gegerfelt (1921; boktitel).
(2 b α) -HUV. (plåt)skydd över motor (i sht på bil); jfr -kåpa. Nerén HbAut. 1: 50 (1911).
(2 b ϑ) -HUVA. jfr huva, sbst.1 1. KatalStröm 1923, s. 26.
(2 b δ) -HYVEL. = -väghyvel. Östergren (1932).
(2 b γ) -INDUSTRI. VFl. 1906, s. 60.
(2 b ϑ) -JACKA. Nerén BilB 2: 413 (1931).
(2 b δ) -JAKT. jfr jakt, sbst.2 2. SD(L) 1905, nr 180, s. 1.
(2 b δ) -KALESCH. (†) GHT 1896, nr 124 A, s. 1.
(2 b ζ) -KNATTER. Knöppel Barb. 160 (1916).
(2 b α) -KOLV. jfr kolv I 4. JernkA 1900, s. 400 (i masugnsgasmotor).
(2 b δ) -KOMPRESSOR. jfr kompressor b. TT 1901, Allm. s. 244.
(2 b δ) -KOSTER. UNT 1929, nr 10132, s. 5.
(2 b ζ) -KRAFT. KatalIndUtstSthm 1897, s. 84. Artilleri, som förflyttas med motorkraft. 3NF 14: 375 (1931).
(2 b δ) -KRYSSARE, r. l. m. jfr kryssare 1 slutet. DN(A) 1923, nr 184, s. 14.
-KRÅNGEL. jfr krångel 8. Hon .. blev .. försenad av ett par timmars motorkrångel. SvD(A) 1929, nr 100, s. 10.
-KUNNIG, adj. kunnig i motorers byggnad o. skötsel. Östergren (cit. fr. 1918).
(2 b δ) -KUTTER, r. l. m. jfr kutter, sbst.2 VFl. 1915, s. 79.
(2 b α) -KÅPA. jfr kåpa 2 h. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 236.
(2 b δ) -KÄLKE. framdriven av en motordriven propeller. Östergren (cit. fr. 1921).
(2 b ϑ) -KÄNGA. VårkatalStröm 1925, s. 33.
(2 b δ) -KÄRRA, r. l. f. (vard.) om motorfordon. Östergren (cit. fr. 1922).
(2 b α) -LAGER, n. jfr lager, sbst.3 4.
(2 b δ) -LASTVAGN~20 l. ~02. 2UB 6: 300 (1904).
(2 b δ) -LAVETTAGE. mil. motorfordon med därpå monterade skjutpjäser. —
(2 b δ) -LIVBÅT~20 l. ~02. VFl. 1912, s. 138.
(2 b δ) -LIVRÄDDNINGSBÅT~0102. = -livbåt. 2NF 18: 1227 (1913).
(2 b δ) -LOK. = -lokomotiv. 2NF 37: 621 (1925).
(2 b δ) -LOKOMOTIV. SvD(A) 1921, nr 72, s. 14.
(2 b η) -LYMMEL. (vard.) = -drulle. SvD(A) 1929, nr 206, s. 11.
-LÄRA, r. l. f. lära om motorers byggnad o. skötsel. Nerén BilB 3: 382 (1928).
-LÖS. som saknar motor. Upsala(A) 1931, nr 140, s. 1.
(2 b η) -MAN ~man2. person som sysslar med (kör, passar, reparerar o. d.) motorer l. motorfordon; motorförare; motorist. TT 1902, M. s. 38. särsk. (sjöt.) om motorskötare på motorfartyg. SFS 1936, s. 527.
(2 b δ) -MASKINERI. jfr maskineri 1. VFl. 1921, s. 42.
(2 b η) -MASKINIST. GHT 1935, nr 268, s. 26.
(2 b δ) -MINFARTYG~020 l. ~102. sjömil. VFl. 1926, s. 42.
(2 b η) -MONTÖR. NDA(A) 1933, nr 251, s. 3.
(2 b β) -MÄTARE, r. l. m. el.-tekn. elektrisk energimätare vars drivorgan utgöres av en motor med kommutator. TT 1897, M. s. 76.
(2 b ϑ) -MÖSSA. särsk. dels om skinnmössa med (skärm o.) nedfällbart skydd för öronen, dels om skärmmössa av tyg med emblem l. klubbmärke o. d. VårkatalStröm 1925, s. 34.
(2 b ε) -OLJA, r. l. f. Nerén HbAut. 1: 101 (1911).
(2 b δ) -OMNIBUS~102. SDS 1899, nr 428, s. 1.
(2 b δ) -PATRULLBÅT~020 l. ~102. SvD(A) 1920, nr 246 A, s. 4.
(2 b δ) -PJÄS. mil. skjutpjäs monterad på motorfordon. —
(2 b δ) -PLOG. traktor kombinerad med en l. flera plogar, traktorplog; äv. om motordriven snöplog. LAHT 1911, s. 180.
-PLOGA. [till -plog] ploga (väg) med motordriven snöplog. Wallquist Doktorn 74 (1935).
-PLÖJNING. (tillf.) plöjning med traktorplog. LAHT 1911, s. 180.
(2 b δ) -POST. (numera föga br.) postföring medelst motordrivna fordon l. båtar. 2NF (1913).
(2 b δ) -POSTDILIGENS~1002. motordiligens. SvPostv. 110 (1924).
(2 b δ) -PRÅM. Hedin 4Tal 93 (1914).
(2 b δ) -PUMP. SD(L) 1905, nr 77, s. 5.
(2 b ζ) -PUTTER. (mera tillf.) jfr -smatter. Östergren (1932).
(2 b δ) -RACER. SvD(A) 1929, nr 257, s. 6.
(2 b δ) -REDSKAP~02 l. ~20. om motordrivet arbetsredskap, ss. lantbruksmaskin, vägmaskin o. d. SFS 1923, s. 490.
(2 b ϑ) -ROCK. KatalStröm 1923, s. 25.
(2 b δ) -SEGLARE, r. l. m. segelfartyg försett med motor ss. hjälpmaskin. VFl. 1913, s. 108.
-SKADA, r. l. f. skada på motor. —
(2 b δ) -SKEPP. (numera föga br.) motorfartyg; äv.: fullriggat fartyg försett med motor. VFl. 1912, s. 129. SDS 1935, nr 155, s. 18.
-SKIDA, r. l. f. skida som anbringas på vardera sidan av en motorcykel för att underlätta körning i djup snö. 2NF 25: 988 (1917).
(2 b δ) -SKONARE, r. l. m. skonare med motor som hjälpmaskin. SvD(A) 1916, nr 319 B, s. 1.
(2 b δ) -SKUTA. Hellström Storm 209 (1935).
(2 b α) -SKYDD.
1) skyddande hölje kring en (bil)motor. Nerén HbAut. 1: 50 (1911).
2) i uttr. termiskt motorskydd, självbrytare avsedd att skydda en elektrisk motor mot termisk överbelastning. KommerskollFörf. 1939 A, nr 4, s. 18.
(2 b α) -SKÅP. sammanbyggd, oftast kapslad enhet för anslutning o. skydd av elektrisk motor. TT 1899, M. s. 99.
(2 b η) -SKÖTARE. SD(L) 1904, nr 261, s. 6.
(2 b α) -SLADD. särsk. om bar gummislangledning med dubbelt slanggummi. KommerskollFörf. 1939 A, nr 4, s. 14.
(2 b δ) -SLUP. Helsingius Ungd. 12 (1917).
(2 b δ) -SLÄDE. släde som framdrives av motordriven propeller; äv. om motorfordon av annat slag (bil, motorcykel o. d.) som (för tillfället) försetts med medar. PT 1913, nr 293 A, s. 2.
(2 b ζ) -SMATTER. SvD(A) 1927, nr 233, s. 6.
(2 b ε) -SMÖRJOLJA~020. SvD(A) 1920, nr 331, s. 1.
(2 b δ) -SNURRA, r. l. f. (vard.) mindre båt försedd med utombordsmotor, ”aktersnurra”. SvD(A) 1929, nr 172, s. 8.
(2 b δ) -SPEL. motordrivet vindspel. SkogsvT 1909, s. 125.
-SPORT. med motorfordon l. motorbåt(ar). IdrFinl. 4: 161 (1906).
(2 b ε) -SPRIT. KemT 1908, s. 40.
(2 b δ) -SPRUTA, r. l. f. = -brandspruta. TT 1901, Allm. s. 244. —
-STADION. stadion l. tävlingsplats för motorfordon (i sht motorcyklar) på rundbana. Östergren (1932).
(2 b α) -STATIV. ss. underlag för motor. —
-STOPP, n. förhållande(t) att en motor stannar, stopp i motor; äv. (skämts.) bildl., om stopp i tankevärksamhet, utveckling o. d. Knöppel Barb. 158 (1916). (Han) fick motorstopp i hjärnan. Krey-Lange KolumbÅterk. 114 (1933).
-STREJK. förhållande(t) att en motor strejkar. Östergren (1932).
(2 b ε) -STRÖM.
-STYRKA, r. l. f. hos motor(er). SFS 1916, s. 418.
-SUMP.
1) (föga br.) till 2 b α: del av motors vevhus, utbildad till oljetank, oljesump. Nerén (1930).
2) (i vissa trakter) till 2 b δ, om motordriven fisksump. Helsingius Ungd. 19 (1917).
(2 b ζ) -SURR. 2NF 37: 351 (1925).
(2 b δ) -SÅG. SD(B) 1914, nr 64, s. 1.
(2 b α) -TAVLA. el.-tekn. plint för strömbrytare, säkerhetsapparater, ampèremeter o. d. hörande till en elektromotor. Elfving Starkstr. 69 (1909).
-TEKNIK. den del av tekniken som har avseende på motorer. 2NF 27: 1022 (1918).
-TEKNISK. som har avseende på motorteknik. Motortekniska skolor. Nerén BilB 3: 382 (1928).
(2 b δ) -TJALK. SDS 1928, nr 51, s. 11.
(2 b δ) -TONNAGE. bestående av motordrivna fartyg. VFl. 1926, s. 47.
(2 b δ) -TORPEDBÅT~020 l. ~102. sjömil. mindre, snabbgående torpedbåt av racertyp. VFl. 1906, s. 60. SvFl. 1944, s. 148.
-TRAFIK. med motorfordon. 2NF 34: Suppl. 393 (1922).
-TRAFIKERAD, p. adj. (mera tillf.) med motorfordon. Malmöhus län hör till våra mest motortrafikerade. Östergren (cit. fr. 1928).
(2 b δ) -TRAKTOR. SDS 1919, nr 47, s. 6.
(2 b δ) -TRALLA, r. l. f. SvFolket 11: 227 (1940).
-TRANSPORT. med motorfordon. FlottnT 1920, s. 935. —
-TRANSPORTERAD, p. adj. med motorfordon. Motortransporterade (artilleri-)pjäser. KrigVAH 1922, s. 56.
(2 b δ) -TRÅLARE, r. l. m. fisk. LAHT 1913, s. 57.
(2 b δ) -TRÅLBÅT~20 l. ~02. fisk. LAHT 1913, s. 47.
(2 b δ) -TRÅLFARTYG~020 l. ~102. fisk. LAHT 1913, s. 57.
(2 b δ) -TRÅLFISKE~020. fisk. SkrGbgJub. 19: 311 (1923).
(2 b δ) -TRÅLNING. fisk. SkrGbgJub. 19: 200 (1923).
(2 b δ) -TÅG. tågsätt drivet av motorvagn. Östergren (1932).
(2 b δ) -VAGN. motordrivet fordon med egen motor l. (i sht förr, järnv.) med mindre ångmaskin; särsk. (järnv.) om dylik järnvägsvagn med utrymme för passagerare o. gods; särsk. om rälsbuss. DetHände 1890, s. 22. (Tåget) utgöres af blott två bogievagnar, af hvilka den främsta tillika utgör motorvagn. SD(L) 1895, nr 135, s. 5. KatalIndUtstSthm 1897, s. 206 (om ångdressin). Spårvagnen .. bestod af motorvagn och släpvagn. PT 1910, nr 196 A, s. 2.
(2 b δ) -VELOCIPED. (numera bl. i utpräglat skriftspr.) = -cykel. SDS 1899, nr 428, s. 1. BtRiksdP 1928, 7: nr 4, s. 7.
(2 b δ) -VINSCH. 2NF 24: 1441 (1916).
(2 b δ) -VÄGHYVEL~020. SvD(A) 1925, nr 147, s. 1.
(2 b δ) -VÄGVÄLT~02 l. ~20. (mera tillf.) jfr -vält. SDS 1918, nr 244, s. 1.
(2 b δ) -VÄLT. motordriven vält, i sht sådan som användes för gatu- o. vägarbeten. AB 1914, nr 63, s. 3.
(2 b γ) -VÄRKSTAD~20 l. ~02. Östergren (1932).
(2 b η) -VÄRLD(EN). sammanfattande, om motorfolk i allm. l. inom ett visst område o. d. SvD(A) 1928, nr 123, s. 24.
(2 b α) -VÄRMARE, r. l. m. apparat för uppvärmning av motorer före starten i hård kyla. Östergren (1932).
-ÄGARE. särsk.: ägare av motorfordon. Östergren (1932).
Spoiler title