SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LEK le4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er G1R 13: 166 (1540), Fernander Theatr. 334 (1695)).
Ordformer
(leck c. 15851709. leeck 1538. leek 15231723. lek 1540 osv.)
Etymologi
[fsv. leker; jfr d. leg, isl. leikr, got. laiks, dans, fht. leih, spel, melodi, t. laich, rom (jfr t. laiche, fisklek), feng. lāc, lek, spel, kamp; vbalsbst. till LEKA, v.]
1) sysselsättning (särsk. o. urspr. i förening med mer l. mindre livlig kroppsrörelse) utan egentligt allvarligt l. praktiskt ändamål o. avsedd att bereda nöje o. förströelse; särsk. om dylik sysselsättning hos barn (ett ensamt l. flera tillsammans), ofta åsyftande att efterlikna de vuxnas (ändamålsenliga) värksamhet; i äldre tid äv. i allmännare anv., omfattande äv. varjehanda sällskapliga förströelser bland vuxna personer. Leka (äv. göra) lekar, förr äv. hålla lek. VarRerV 33 (1538). Poikarnes ålder förnötes medh leek. Schroderus Comenius 235 (1639). Sömn, och Ruus, och Leekar, och Löye, / Föra dig inte där in (i paradiset). Stiernhielm Herc. 305 (1648, 1668). Then hela skara / I Dalen samlat sig, at hålla lek och ro. Nordenflycht (SVS) 2: 41 (1750). Lägg stål i svärd och allvar i leken, konung. Tegnér (WB) 5: 15 (1825); jfr 3. Vid alla skolbarnens gemensamma lekar bör skolmästaren vara närvarande för att tillse, att allt går ordentligt till. Dahm Skolm. 32 (1846). Gymnastiska lekar. Hwasser VSkr. 1: 5 (1852). ”Vi borde göra en lek”. Hvad för en lek? Taflor och diviser. Sundbeck Elsa 86 (1897). Sköterskornas lekar med småbarn. Cederschiöld Rytm. 132 (1905). — jfr ADVOKAT-, BARN-, BLINDBOCKS-, BOLL-, DANS-, FASTLAGS-, FASTNATTS-, FOLK-, FRIAR(E)-, FRILUFTS-, FÖRSTÅNDS-, GÖM-, HÄRM-, IDROTTS-, INTELLIGENS-, JUL-, KAST-, KURRAGÖMMA-, PANT-, RING-, SITT-, SNILLE-, SOMMAR-, SPRING-, SÅNG-, SÄLLSKAPS-, TANKE-, UNGDOMS-, VISK-, ÄNKE-LEK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. När leeken står som bäst, så skal man wenda igen. SvOrds. B 7 a (1604). Then som j leken går han moste leken lijda. Därs. C 4 a; jfr: Dhen som gieer sigh i leeken, han måste leeken thola. Grubb 624 (1665); jfr 3. Bäst hålla up medan leken är god. Rhodin Ordspr. 9 (1807).
b) (†) i uttr. Sankt Peters lek, räknelek vari vissa personer l. saker avlägsnas efter ett visst hemligt system; äv. bildl. Hwar .. (danskarna) än en gong kunde få Swerige in .., skulle the icke försuma .. att spele Sancte Peders leek medh the Swenske, thet war mönstra them, så att minste parten skulle bliffue igen. Svart G1 7 (1561). Carleson Runstafv. 28 (1742). jfr Hjelmqvist BiblPersN 187 f. (1901).
c) i fråga om djur (jfr 6). Kattens leek är Musens dödh. Grubb 415 (1665). Wirén ZoolGr. 1: 245 (1897).
d) (i fråga om ä. förh.) om sammankomst för gemensam underhållning med dans och lekar o. d. HusgKamRSthm 1650 55, s. 91; möjl. till g. (Den mördade bondens söner) besökte litet lekar och mannasamqväm. Lönnberg FnordSag. 1: 69 (1870).
e) (i sht i vitter stil) i utvidgad anv., om tävling l. kamp (med l. utan vapen); kämpalek; strid, dust, fejd. G1R 13: 166 (1540). Konungen (sporde vid gripandet) hertogana til om the drogho til minnes Håtuna leek, Nw war och en leek för handenne som icke war bettre än then warit hade. OPetri Kr. 118 (c. 1540). Klockan emoth 10 förmiddagen .. begyntes den lustiga leken eller dantzen, jag mehnar action .. wid .. byn Jesna. KKD 1: 165 (1708). Blodig lek var bragt till ända, / Segern vår väl mången gång. Runeberg 5: 34 (1860). Mera älskad än jagt och spel var .. kampens vilda lek. Montelius Hedn. 96 (1873). — jfr BARDA-, HILDAR-, KÄMPA-, STRIDS-, SVÄRDS-, VAPEN-LEK m. fl. — särsk.
α) (†) i uttr. hålla ngn lek, slåss med ngn. SthmTb. 9/3 1556.
β) om idrottslig tävling l. kamp i det gamla Rom l. Grekland. Olympiska lekar. Iliska lekar. Adlerbeth Æn. 63 (1804). Kransar för Segervinnare vid Nemäiske lekarne. Retzius FlVirg. 19 (1809). Ahrenberg Landsm. 210 (1897).
γ) om (del av) fotbollsmatch; i ssgn HALV-LEK.
f) (†) om spel med kort l. tärning l. om schackspel o. d. G1R 1: 85 (1523). Fämkort, / .. Pikette. / Brädspel är ock een lust, i .. / Damen, och Fruenspel .. / Lättian är här-uti god; Hon kan tig Lekarne lära. Stiernhielm Herc. 159 (1658, 1668).
g) (†) skådespel, scenisk framställning. Prytz OS A 3 a (1620). Chronander Bel. K 8 b (1649).
h) (i sht i vitter stil) spel(ande) på stränginstrument. Lek på luta, på strängarna. — jfr HARPO-, STRÄNGA-LEK.
i) i jämförelse för att beteckna ngt ss. lätt l. muntert o. d.; jfr 2 d. Det går som en lek. Dalin (1853). Trotsig och hånfull, ligger han orörlig och emottager eldregnet som en lek. 2SAH 50: 281 (1874).
j) (†) i förb. lust och lek o. d., nöje; jfr 2. Stiernhielm Harm. 54 (1668). (Kejsar Nero hade) sin lek och sin lust i the Christnas ömkeliga marter. Swedberg Dav. § 87 (1713).
2) i oeg. o. bildl. anv., för att beteckna handling l. värksamhet l. dyl. som i ett l. annat avseende påminner om lek. — särsk.
a) i uttr. på lek, förr äv. för l. med lek, på skämt, på narri, utan att mena allvar; motsatt: på allvar. Thedh lögstu nw tijn gamble Greek, / Min Jungfru sadhe thehd medh leek. Messenius Disa 15 (1611). En själfkänsla, som icke tål at regementsförändringar anställas likasom för lek. Adlerbeth Ant. 1: 103 (c. 1792). Der skall ett fruntimmer på lek hafva burit en fana och skämtat, att hon vore en krigshöfvidsman. 2SAH 51: 243 (1875). Taga allting på lek. 3SAH 6: 114 (1891).
b) (†) i uttr. gå av lek, vara förgäves. Konungen sielff Alt medh the tolff / Domen affsadh, Ey war tå gladh / Mickel then Räff, Bleek bleff hans näff, / Thet gick aff leek Medh alt hans smeek, / Han bandz så fast Alt medh en hast / Hängia skulle han vthan rast. Forsius Fosz 154 (1621).
c) om ngt som utföres tanklöst l. nyckfullt l. på skämt o. utan tillbörlig hänsyn l. respekt l. utan att vara allvarligt menat; skämt. (De stora naturgåvorna hos svensken) förslösas (ofta) .. i försök, hvari man mera förmärker en lek af stora förmögenheter, än afsigten på någon varagtig båtnad. Geijer Häfd. 49 (1825). Lekochalfvar. Wadman Saml. 1 (1830; i titel). Är det allvar eller lek? LoW (1862).
d) om ngt som icke kräver allvarlig eftertanke l. ansträngning, utan är lätt o. angenämt att utföra; lätt l. lättvindig sak; jfr 1 i; äv. i nekande sats för att beteckna ngt ss. mycket svårt. Thet wor mig alt lek och goda dagar. Horn Lefv. 124 (c. 1657; rättat efter hskr.). Thet var för honom lek, at lösa mörcka frågor. Kolmodin QvSp. 1: 486 (1732). Det är .. ingen lek att i sådant väder gå i silfverskirs-drägt och sidenskor. Stenhammar Riksd. 3: 30 (1844). 3SAH 16: 353 (1902). — särsk. (†) i uttr. akta ngt för lek, anse ngt ss. en lätt (o. ofarlig) sak. Gustaf II Adolf 187 (1617). Stiernhielm Herc. 407 (1658, 1668).
e) (i sht i vitter stil) om (yttringar av) ödets l. gudarnas l. naturens l. tillfällighetens nyck. Vår konung har .. dödt .. Jordens Gudar, I ären ej heller fria från ödets lek. JGOxenstierna Dagb. 158 (1771). En nödvändig och oundviklig slumpens lek. Mankell Fältsl. 309 (1858). Ahnlund Oljob. 114 (1924).
f) (i sht i vitter stil) om vindens l. vågornas rörelser. Af vindarne leken / I storm sig förbytt. Stagnelius (SVS) 2: 436 (1821). Skutan kastade och krängde, stampade och slingrade under jättevågornas nyckfulla lek. Duse Pingv. 52 (1905). — jfr BÖLJE-LEK.
g) i uttr. lek med ord o. d., användning av ord o. uttr. i syfte att nå en skämtsam effekt, särsk. gm ljudlikhet hos ord med skilda betydelser; jfr ORDLEK, VITS. 2VittAH 2: 112 (1787, 1791). Herders bekanta ovettiga lek med Goethes namn: Der von den Göttern du stammst, von Gothen oder vom Kothe. 3SAH XXXVIII. 2: 280 (1855).
h) (i vitter stil) om värksamhet av litterär l. konstnärlig art; jfr VITTERLEK. 2VittAH 5: 367 (1790, 1796). Till förberedelserna af Grefve Oxenstjernas poetiska lif hörde, .. att hans första lekar med lyran skedde under hans morbrors ögon. Därs. 15: 346 (1819, 1839). Mästarehandens lek på duken med pensel och färger, eller .. lek med mejseln framför marmorblocket. Knorring Torp. 2: 166 (1843). Dalins vittra lekar. 2SAH 59: 398 (1882).
i) i fråga om erotik; särsk. om beteende (mot person av motsatt kön) varvid man låtsar varma l. ömma känslor (o. därmed framkallar liknande känslor hos motparten). En hjärtlös lek med ngns känslor. Skall ni förnya er förra lek med en exalterad mans hjerta. Jolin Smädeskr. 64 (1863). (Goethe) hade mycket väl kunnat bjuda sin hand åt någon af dem, med hvilkas hjärtan han lekte en farlig lek. VL 1900, nr 63, s. 3.
j) (†) gäckeri, gyckel, spe; särsk. i sådana uttr. som göra lek av, driva sin lek med (ngn l. ngt). Iagh droogh en säck vppå, men the giorde ther leek aff. Psalt. 69: 12 (Bib. 1541). Men huilka han vndantagher, och giffuer til leeks, the stå mykit bättre och saligare. PErici Musæus 5: 138 a (1582). Göra Leek bådhe aff Gudh och Menniskior. Schroderus Os. III. 2: 187 (1635). (Den som lovar) sigh wilia gå i Kyrckian och bootferdeligen til Herrans Natwardh, och intet gör thet uthan drifuer ther medh sin leek, spott och åtlöije. KOF II. 1: 202 (1659). Tegnér (WB) 5: 188 (c. 1825).
k) (i vitter stil) bildl., om ljusskiftningar, växling av skuggor o. dagrar, färgspel o. d. (Mefistofeles') skämt är den kalla månstrålens lek på ytan af träskets dödvatten. Rydberg 2: 306 (c. 1872). Ljusglimtar och skuggor drifva en underlig lek däruppe i kronorna och nere på marken. Quennerstedt Tal 1902, s. 2. jfr: Ögonens brinnande lekar. Bellman (BellmS) 1: 104 (c. 1772, 1790). — jfr FÄRG-LEK.
3) allmännare o. med avbleknad bet., om handling l. värksamhet, företag, förehavande l. beteende l. mellanhavande i allmänhet (ofta med bibet. av tävlan l. strid); särsk. i vissa uttr., ss. giva sig i leken, vara med l. hava sin hand med i leken, draga sig (äv. sin hand) ur leken, vara ur leken; slutet på leken. Klagan i gråt, med jämmer, och ach, blifwer ändan å Leken. Stiernhielm Herc. 365 (1648, 1668). Desutan hafva ock vid .. (ogudaktigas) Giftermål, kötslige ordeträtor, Satan och begärelserne .. mycket sin hand med i leken. Lagerström Bunyan 3: 95 (1744). Tvänne gamla sälhonor, längesedan ur leken. Ahrenberg Öst. 141 (1890). Akta dig .. att göra mig emot. Ingen har ännu lyktat den leken med heder. Melin VikSaga 17 (1910). (†) (Astrild) gaf sin leek förspehlt (dvs. gav upp spelet). Lucidor (SVS) 386 (1674).
4) (numera föga br.) i överförd anv., om ngt som är föremål för behandling som påminner om lek, som behandlas ss. en leksak, ”lekboll”. En Svag Konung och oförfarne Rådgifvare äro snart en lek, en flagga för alla väder. Dalin Hist. 2: 460 (1750). Jag, bränd till aska, blir en lek för vindens kast. Adlerbeth HorOd. 196 (1817). Remmer Ces. 17 (1829).
5) spelt. omgång föremål som användas vid spel.
a) kortlek. BeskrLombreSp. 4 (1745). En fullständig lek vanliga franska kort består af 52 kortblad. Lindskog Spelb. V (1847). En obruten lek. Siwertz Sel. 2: 100 (1920). — jfr KAMBIO-, KORT-LEK m. fl. — särsk. i uttr. gå i leken, i vissa kortspel: byta sig till l. köpa kort ur talongen. HbiblSällsk. 1: 503 (1839). Jag hoppas det bästa, sa' den som gick i leken och fick blaren. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (numera nästan bl. i Finl.) (fullständig) omgång käglor o. klot som användas vid kägelspel. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Leken bestod af nio stycken träkäglor. Fatab. 1906, s. 35. SvKulturb. 1—2: 104 (1929). — jfr KLOT-, KÄGEL-LEK.
6) djurs parning; tid då parningsleken pågår; numera nästan bl. i fråga om skogsfåglar samt fiskar o. groddjur. Samlas till lek, förr äv. gå till leks. Hava l. förrätta sin lek. Schmedeman Just. 125 (1608). Achta på allt fiske, ty nu (dvs. i april) går Ijsgäddan, Ijden, Norsen, och Mörten til leekz. IErici Colerus 1: 79 (c. 1645). Största delen af alla diuren, Fiskar och Foglar, de hafwa sin leek om wåren. Rudbeck Atl. 1: 83 (1679). TIdr. 1883, s. 7. VetAÅb. 1908, s. 259 (om groddjur). — jfr BRAXEN-, BRÖLLOPS-, FISK-, FÅGEL-, GROD-, GÄDD-, ORR-, PADD-, PARNINGS-, STRÖMMINGS-, TJÄDER-LEK m. fl. — särsk.
a) [sarven förekommer ofta i lekstim av andra fiskarter] bildl., i uttr. vara med som sarven i var lek, äv. i alla lekar o. d., vara med överallt. Lijke som Sarffwen vdi alle leeker. G1R 16: 411 (1544). Dalin 2: 329 (1855). VL 1908, nr 178, s. 2.
b) (†) i utvidgad anv., i fråga om människor; i uttr. äkta lek. Hon .. begiärde ifrån Konungen at blifwa skild .. therföre, at Konungen vthi ächta Leek war odugeligh. Brask Pufendorf Hist. 101 (1680).
c) konkret: samling av djur (särsk. fåglar l. fiskar) som kommit samman till (parnings)-lek. Warder then rätta Lekefogelen (dvs. spelorren) skutin tå förskingras then hela Leken. IErici Colerus 1: 66 (c. 1645). Källström Jagt 164 (1850). Sin skatt af fiskarnes lekar / Det (dvs. slottet i Djursholm) hämtar ur glimmande vik. Snoilsky 5: 5 (1897).
d) konkret: plats där djur (särsk. fåglar l. fiskar) samlas till parningslek, lekställe. Man (brukar) medh Byssor at skiuta Diur och Fogel på dheras Leekar. Risingh LandB 78 (1671). Man har länge talat och skrifvit, at fiskandet i lekarne borde förbjudas, på det Fisken ej skal blifva oroad. VetAH 1761, s. 185. Källström Jagt 240 (1850). Orrhönorna ser man på stora lekar .. ej så mycket af. Knöppel SvRidd. 20 (1912).
7) (i fackspr.) konkret, om rörlig del av apparat som möjliggör vridning mellan olika delar av apparaten; jfr LEKARE 2. Öfverst är en större ring .., med en så kallad lek, at lämna fri vändning åt alla sidor, och nederst en järnkrok. VetAH 1773, s. 14 (i fråga om upphängning av en kokgryta). Wetterdal Grufbr. 113 (1878; om förening mellan borrlina o. borrstång).
Ssgr, se LEKA, v. ssgr.
Spoiler title