publicerad: 2021
YXA yk3sa2, r. l. f. (JönkTb. 136 (1539) osv.) ((†) n. HFinLappm. 3: 36 (1686)); best. -an; pl. -or (GripshR 1595, s. 157 (: Wedÿxor), osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. yx l. yxe, G1R 3: 214 (1526), OrdnLilleTull. 1638, 1: B 4 b); äv. (numera mindre br.) YX l. YXE, r. l. f. l. m. (SthmSkotteb. 1522, s. 241, osv.) ((†) n. BtFinlH 2: 127 (1554)); best. -en; pl. -ar (G1R 3: 216 (1526) osv.), förr äv. -er (se ovan); förr äv. ÖX l. ÖXE, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. ÖXA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(ixser, pl. 1566. oxar, pl. 1755 (: skägg-oxar). uxan, sg. best. 1712. yngxze 1525 (: Kötyngxze, sannol. fel för -ygxe). yx (ijx, yks) 1549 (: stolp ijx)–1969. yx- i ssgr 1524 (: yxha(m)marss hwgh) osv. yxa (ij-, -ks-, -xs-, -xss-, -aa) 1539 osv. yxar (-xs-), pl. 1526–1969. yxe (-gs-, -gx-, -xss-, -ee, -i) 1522–1956. yxe- (-xs-, -xz-) i ssgr 1544 (: yxehammerenn)–1941 (: yxeskaft). yxen (-xz-, -enn), sg. best. 1526–1969. yxer (-xsz-, -xz-), pl. 1526–1638. yxna- i ssg 1668 (: ÿxna hugg). öx 1711. öx- i ssg 1647 (: öxhammaren). öxa (-xx-) 1595–1763 (: Skrä öxa). öxa- i ssgr 1538 (: öxa hammar)–1597 (: Öxa mall). öxar, pl. 1549–1678. öxe 1538–1540 (: telgöxe). öxe- (-xx-) i ssgr 1538 (: öxxe hammar)–1674 (: öxeskafft). öxen, sg. best. 1602)
Etymologi
[fsv. öx, äv. yx; motsv. fd. øks (d. økse), fvn. øx (nor. nn. øks), got. aqizi, fsax. acus (mlt. exe), mnl. aex (nl. aks), ffris. axa, fht. akus, acches, aks (t. axt), feng. æx (eng. axe), sannol. äv. lat. ascia, gr. ἀξίνη; av ovisst ursprung; de tvåstaviga formerna utlösta ur l. ombildade av böjda former. — Jfr YXIG]
om huggverktyg bestående av ett på ett (relativt långt) skaft monterat huvud (se d. o. 6) (av metall l. sten) med en egg som löper parallellt med skaftet i ena änden o. en trubbig nacke (se d. o. 4 b) i den andra (äv. om huggverktyg med (delvis) annat utseende (särsk. dels med två motstående eggar (se särsk. b, d, g), dels med eggen placerad vinkelrätt mot skaftet (se särsk. i))); särsk. dels om sådant verktyg avsett l. använt ss. vapen (se d), dels (o. i sht) om sådant verktyg använt (l. på särskilt sätt utformat) för fällning av träd l. klyvning av trävirke; jfr BILA, sbst. SthmSkotteb. 3: 241 (1522). Och som en aff them felte itt trää, föll yxen j watnet. 2Kon. 6: 5 (Bib. 1541). Ja, utan yxen, plogbillen och svärdet, hvad vore hela menniskoslägtet annat än fridlöse vildar i en orödjad skog? Franzén Minnest. 2: 329 (1829). Yxan .. skiljer sig från bilan .. genom sitt längre skaft, men förnämligast deruti, att äggen är mycket kortare. Almroth Karmarsch 561 (1839). Om du klyver med yxa bör du ha en rejäl huggkubbe. SmålP 17/11 2018, s. C10. — jfr FÄLL-, KLYV-, ROT-, SKOGS-, SPÄNT-, TIMMER-, VED-YXA m. fl. — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som hava yx emot yx l. hugga ngt yx om yx, i fråga om att (tillsammans med andra bybor l. sockenbor o. d.) ha rätt att hugga timmer l. ved på allmänning. Och skola desse .. gårdar hafva yx emot yx, och klöf emot klöf. VgFmT II. 6–7: 128 (1609). Ytterkanterna voro (på medeltiden) intagna av de kringboende i form av byaskogar, sockenskogar eller häradsskogar, där byamännen, socknemännen eller häradsborna, som saknade egen skog eller hade otillräcklig sådan, höggo sitt virke och sitt bränsle ”yx om yx”. Minnesskr1734Lag 2: 384 (1934).
b) om yxa använd l. avsedd att användas vid timring; äv. om yxa använd l. särskilt utformad för formande bearbetning av trä (i samband med specialiserat hantverk) (i sht ss. senare led i ssgr). The hugga itt trää j skoghenom, och mestaren gör thet til medh een yxe. Jer. 10: 3 (Bib. 1541). Från den nya stugan, som skulle blifva färdig till hösten, hördes ljudet af timmermännens yxar och sågar. Topelius (SLS) 7: 1433 (1867). Gossarnes slöjd .. gjorde henne otålig af idel oro, ty hon hade aldrig förr handterat yxe eller hyfvel. Gripenberg TätnLed 72 (1886). — jfr BAND-, BIND-, LÖT-, NÄBB-, REGEL-, SKRÄD-, SKÅL-, SPRUND-, TAPP-, TILJ-, TIMMERMANS-, TUNNBINDAR-, TÄLJ-YXA m. fl.
c) om yxa använd l. avsedd att användas vid brandbekämpning. De hafwa medh sigh yxar, Ämbare, Wattnsprutor och stora Brandhakar. Barckhusen Cotossichin 96 (1669). Yxan (placeras) med sitt blad uti den läderhylsa, som blifvit anbragt på insidan af sprutlådans lock. Ahlström Eldsl. 397 (1879). — jfr BRAND-, ELD-, SKÄRP-YXA.
d) om yxa använd l. (om ä. förh.) avsedd (o. särskilt utformad för) att användas ss. vapen l. i strid; särsk. om yxa med två eggar. G1R 8: 272 (1533). (Han) hög strax til honom med ene yxe, och epter Engelbrect bar vp handena med kieppen för sich, hög han honom trij finger vthaff, och slogh så honom ther i hiääl. OPetri Kr. 189 (c. 1540). (Han) sprangh så in opå .. Karll och grep om hans verije, som var en bösse och en yxe. G1R 27: 65 (1557). Yx eller Geiri, som hon äfven fordom kallades, war gerna dubbel eller tveäggad, så at hon skar på båda sidor. Dalin Hist. 1: 263 (1747). Yxor handterades af skickliga skogmän med stor träffsäkerhet på så sätt, att de slungades i roterande lopp mot villebrådet. Keyland NordMJakt. 23 (1911). — jfr BRED-, KAST-, PÅL-, SKÄGG-, STRIDS-, VAPEN-YXA m. fl.
e) (numera bl. om ä. förh.) om yxa använd l. avsedd att användas vid halshuggning l. stympning; förr äv. metonymiskt för: halshuggning med yxa. OPetri Kr. 194 (c. 1540). Bleff hustro Britte Per pukeslagers affrättet m(ed) ÿxe, dogh först bleff hennes högre hand affhuggenn. 3SthmTb. 2: 81 (1596). (Barnamörderskan) bleff efft(e)r högmåla b(alken) .. affsagdt tiill liiffuiitt, dåck benådd ttiill öxxann. VadstÄTb. 245 (1597). Döma mig til yxo och til båhl. Hesselius FruentSp. 148 (c. 1710). — jfr BÖDELS-YXA.
f) om yxa utformad för l. använd vid bearbetning l. sönderdelning av andra (hårda) material än trä; särsk. i fråga om slakt l. beredning av mat. SthmStadsord. 1: 197 (1670). Samtidigt med kastreringen (av renoxen) verkställdes nalam, hornaftagningen. I äldre tid verkställdes den alltid med yxa. Västerb. 1937, s. 105. Det äldsta och minst tilltalande sättet (vid slakt av höns) är att ”huvudet hastigt skiljes från kroppen” medelst en yxa. Träskman Fjäd. 106 (1948). — jfr FRIKADELLS-, IS-, KÖTT-, SLAKT-, SOCKER-, STYCK-YXA m. fl.
g) om förhistorisk yxtyp; äv. om yxa använd ss. kultföremål; i sht ss. senare led i ssgr. Äfven finna vi här i Sverige yxor af flinta fullkomligt lika de nämda metallyxorna. Nilsson Ur. I. 1: 11 (1838). Det är .. ganska troligt, att kringbärningen av de två heliga yxorna och de rituella yxstriderna haft ett mycket intimt sammanhang. 2VittAH 35: 129 (1927). Redan yxorna från stenåldern är exempel på standardvaror. Fatab. 1952, s. 111. — jfr BRONS-, BÅT-, FLINT-, HOLK-, HÅL-, KOPPAR-, OFFER-, PROCESSIONS-, ROMB-, SKAFTHÅLS-, SKAFTKANTS-YXA m. fl.
h) om heraldisk avbildning av yxa. G1R 27: 208 (1557). Förut har Dale-Wapnet, ifrån fordna tider, haft i Skölden, en Yxe med Båga, utan Pilar. Tuneld Geogr. 1: 203 (1773). — jfr VAPEN-YXA.
i) om yxa med egg placerad vinkelrätt mot skaftet (jfr DÄXEL), särsk. ss. efterled i ssgrna BAND-, GRÖP-, HÅL-, KÄCKEL-, ROT-, SKARV-, SKÅL-, SLIKT-, TVÄR-YXA.
j) (förr) om yxa använd vid stämpling (se STÄMPLA, v.1 2 b), särsk. ss. senare led i ssgr; äv. metonymiskt, om stämplare (se STÄMPLARE, sbst.1 2 b). Vid stämplingsarbetet åtgår en ledare, som vanligen går fram med fyra yxor, d. v. s. fyra stämplingskarlar eller stämplare. SvSkog. 716 (1928). — jfr JÄGMÄSTAR-, MÄRK-, STÄMPEL-YXA m. fl.
k) i sådana bildl. uttr. som kasta yxan i sjön (förr äv. med tillägget och löpa landvägen), ge upp sina ansträngningar, anse l. erkänna sig besegrad, hugga yxan i sten (se HUGGA, v.1 2 slutet), alla vill att yxan ska gå, men ingen vill hålla i skaftet (se SKAFT, sbst.1 I 2 a), sätta yxan till l. på roten (se ROT, sbst.1 5 d α). Mat. 3: 10 (NT 1526). Kasta Yxen i siöön, och löpa landwägen. Grubb 414 (1665). Man känner sig bra enkel, när man .. betänker, hur benägen man är att vid första motgång släppa taget, kasta yxan i sjön. Gellerstedt Glänt. 158 (1909).
Ssgr: A: YX-BETT. (yx- 1864 osv. yxe- 1597) (numera bl. i Finl., tillf.) yxegg; jfr bett 1 b. Drabbade .. hugget öfuer axlan på honom, så att Öxeskaftet förr emoot axlebenet än yxebetet kunde honom skada. BtSödKultH 2: 70 (1597). (Hon) hugger ved så att yxbettet slinter. Hufvudstadsbl. 24/9 2005, s. 28. —
-BLAD. (yx- 1818 osv. yxe- 1764) om platt o. avsmalnande del av yxhuvud på vilken eggen sitter (jfr blad 3 a o. -lägg); äv. allmännare, om yxhuvud. Ett litet yxeblad .. fick jag .. utur en Grafhög för någon tid sedan upgrafvet. Schück VittA 5: 482 (i handl. fr. 1764). Yxehufvuden (sattes) på långa skaft, hvarigenom uppkommo pålyxor, skäggyxor m. m., allt efter yxbladets olika form. Spak BlVap. 10 (1890). —
-BÄRANDE, p. adj. som bär yxa. De ”yxbärande barbarerne från Tule”, såsom väringarne af grekerne kallades. IllSvH 1: 280 (1877). —
-BÄRARE. (yx- 1859 osv. yxe- 1640–1700) person som bär yxa; särsk. (o. numera i sht) om sådan person avbildad i hällristning. Linc. Yyy 2 a (1640). Ofta betonas .. (i hällristningen) det phalliska draget som symbol för alstringskraften, så till exempel hos yxbärare. Andersson SkånH 1: 114 (1947). —
-BÖRD. [fsv. öxa byrþ] (förr) om (rätt till) huggning av virke l. ved o. d. i annans skog l. allmänningsskog; jfr börd, sbst.1 13 c o. skogs-rätt 3. Hwarwid ock skall pröfwas, huru mycket af skogen bör afräknas .. för den yxbörd å samma skog, hwartill andre Jordägare eller Boställs-innehafware kunna wara berättigade. Bergv. 4: 361 (1811). (Kringboende jordägare) hade rätt till mulbete, yxbörd för byggnad och eventuellt stängsel på allmänningen. Ymer 1961, s. 41. —
-EGG. egg på yxa; jfr -bett. Orgelbyggaren .. behagade .. med berådt mod öfverfalla mig .. hvarvid berörde person med en yxhammare tillfogade mig 3:e slag .. hvarefter han vände yxeggen till samt dermed måttade åt mitt hufvud. AB 29/7 1843, s. 3. —
-FORM. yxliknande form (se d. o. I 1); äv.: yxtyp (jfr form I 9). Att .. (bärnstenssmyckena) i ena ändan äro försedde med egg, hafwa hål twärtigenom och således wisa en tydlig yxform. Iduna 9: 295 (1822). Denna yxform af flinta är hos oss icke sällsynt. Nilsson Ur. I. 1: 11 (1838). —
-HAMMARE. (yx- 1524 osv. yxa- 1538–1594. yxe- 1538–1941) [fsv. öxa hamar] yxa med nacke formad o. avsedd att användas ss. hammare; särsk. till d, om sådan yxa använd l. avsedd att användas ss. vapen; äv. allmännare, om yxnacke oavsett form l. funktion; jfr hammare, sbst.2 1 (c). Dömdes Gudmwnd .. fför hans son .. giorde heemgong ppa Morten .. ock slog honum med en öxa hammar. BtFinlH 2: 17 (1538). Brännberg tog sin vedyxa och slog med yxhammaren av ett stycke (av en sockertopp), som han åt till sitt kaffe. Johansson SmedBrukspatr. 168 (1933).
Ssgr: yxhammars- l. yxhammar-drunt. (†) yxhammarslag; jfr drunt, sbst.2 Fritt, tagh tin betalning orkar tu meer, / Skall tu få nu yxham(m)ars drunta fleer. Chronander Surge B 2 b (1647).
-hugg. [fsv. öxa hamars hug] (numera bl. mera tillf.) jfr hugg, sbst.1 1. Tha varth e(ri)k ssmidh ssak(e)r xviij m(ar)k ffør iij yxha(m)marss hwgh. ArbogaTb. 3: 345 (1524).
-slag. (numera bl. mera tillf.) slag med yxhammare; jfr -hammars-drunt, -hammars-släng. VadstÄTb. 11 (1578). Mördaren synes ha tilldelat sin kamrat ett yxhammarslag i hufvudet. SvD(A) 13/2 1903, s. 3.
-släng. (†) yxhammarslag; jfr släng 5. 3SthmTb. 10: 270 (1618). (Laken fångas med) yxhammar slängar på tunna isen. Broman Glys. 3: 660 (c. 1740). —
-HOLK. eggskydd för yxa; jfr holk, sbst.1 2. Yxor med yxholkar .. af bock- och renhorn. Hammarstedt NordMLapp. 13 (1911). —
-HUGG. (yx- 1809 osv. yxe- 1794. yxes- 1596. yxna- 1668)
1) hugg (se hugg, sbst.1 1) med yxa; äv.: hugg (se hugg, sbst.1 3) orsakat av yxa; jfr -slag. Bleff sack felter för ett yxis hugh. VadstÄTb. 211 (1596). (Sågtimmer) skall .. vara rakt samt fritt från röta och rötkvistar, .. sprickor, yxhugg, sprinthål (osv.). HbSkogstekn. 196 (1922).
2) [eg. i bildl. anv. av 1] hos häst: lansmärke. Det så kallade Yxehugg, som består deruti, at der halsen slutar och manken begynner är en ingröpning. Florman HästKänned. 85 (1794). —
-HUVUD. (yx- 1847 osv. yxe- 1890) om den översta, eggförsedda delen på yxa; jfr huvud 6 o. -järn, -kropp, -stål. AB 26/4 1847, s. 1. Yxhuvudet var ofta rätt högt, men eggpartiet hade sällan någon större längd. Alm BlVap. 178 (1932). —
-HÅLLARE. hållare (se d. o. 3) för yxa; jfr -hänge, -stall. AB(A) 9/2 1931, s. 12. Han (var) en fästman utan andra möbler än en väggfast yxhållare och en dito skedhylla. Stormbom Linna SaarijärvMoar 455 (1959). —
-HÄNGE. (yx- 1844 osv. yxa- 1916–1941) (numera mindre br.) jfr hänge 2 o. -hållare. Der hänga .. fyra yxor hemma på yx-hänget. SvFolks. 45 (1844). Östergren (1969). —
-JALK. (-ialker, pl.) [senare leden sannol. till fin. jalka, fot, som utgör förled i ssgn jalkamies, dagsverkare som arbetar till fots] (†) möjl. om dagsverkare l. dyl. som försörjer sig på skogs- l. svedjebruk o. arbetar (med yxa o.) till fots; jfr -man o. kirvisbonde. (Jag ber E. K. M:t) eptherlåthe mijg sama gårdth tiill en behageliig tiidth medth the yxialcker och landboar, som ther tiilliggie. G1R 24: 555 (1554). BtFinlH 4: 11 (1561). —
-JÄRN. järn (se d. o. 4) avsett att användas ss. ämne vid yxtillverkning; äv. om yxa l. yxhuvud (jfr järn 5 b). 4 st tänger 1 spårhage 1 yxjärn. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Lördagen derpå gjordes .. 37 smältor och ett färskjern, hvaraf 35 blefvo uträckte till Spik-, Yx- och Bondjern. JernkA 1830, s. 398. —
-KARL. (yx- 1891 osv. yxe- 1686) (numera bl. tillf.) man med yxa; äv. (om ä. förh.) inskränktare, om man som (yrkesmässigt) arbetade med yxa som huvudsakligt redskap (jfr karl 1 f), särsk. om skogshuggare l. timmerman o. d.; jfr -man. HFinLappm. 3: 36 (1686). Yxkarlarna hava att stämpla de utsyningsbara träden, mäta dem vid brösthöjd samt uppgiva mått och trädslag till skrivaren. Bucht NorrlSkogsl. 1: 23 (1913). Från 1800-talets slut har anförts att bönderna i södra Sverige inte tog hjälp av sina grannar vid husbygge utan hellre lejde ”träkarlar” eller ”yxkarlar” för uppgiften. Arnstberg KnuttimrHus 30 (1976). —
-KASTARE. särsk. om idrottare som ägnar sig åt yxkastning; jfr kastare 1 a (β). GHT 21/3 1885, s. 2. I Stråhallen samsas badmintonspelare, tennisspelare, bangolfspelare, yxkastare, bågskyttar och de som vill besöka gymmet. KarlskogaT 1/2 2014, s. 22. —
-KASTNING. kastning av yxa; särsk. ss. idrottsgren (jfr kastning 1 c). Fräcka attentat mot premierministern. Yxkastning och mordbrandsförsök. Kalmar 22/7 1912, s. 4. I augusti nästa år kommer världseliten i yxkastning till Hällefors. NerAlleh. 18/9 2018, Bergslagen s. 4. —
-KLACK. yxnacke; jfr klack, sbst.2 1 b. Landsm. II. 3: 102 (1887). Svinet hann ge upp några långdragna nödrop innan det var framdraget och bedövat med yxklacken. Fridegård Offerrök 30 (1949). —
-KROPP. yxhuvud; jfr kropp, sbst.1 4. SvD(A) 13/7 1941, s. 7. Ett stycke järn som blir till en kropp. En yxkropp. Och på den finns såväl nacke som öron och öga. UNT 9/5 2016, s. 2. —
-LIK. som liknar l. påminner om en yxa (till funktion l. form); jfr -liknande. Hackspikarne hugga ändteligen sönder .. (stammen) med sin yxlika näf. Linné DelNat. 25 (1773). —
-LIKNANDE, p. adj. yxlik. (Fynden) af yxliknande figurer på hällristningarne, voro af aldra största intresse. GHT 14/6 1875, s. 2. —
-LÄGG, sbst.1 (sbst.2 se yxlägg, sbst.2) (numera mindre br.) yxblad; jfr lägg, sbst.1 2 c α. Rinman 2: 962 (1789). Förstärkning eller påläggning, med svets å en yxlägg vid stålsättning, då läggen förut varit klen eller tunn. Rietz 843 (1867). —
-MAKARE. person som (yrkesmässigt) tillverkar yxor; jfr -smed. UUKonsP 11: 19 (1674). En av våra få kvinnliga yxmakare. Hufvudstadsbl. 30/9 2017, s. 34. —
-MAN. man med yxa; särsk. (om ä. förh.) om man som arbetade (yrkesmässigt) med yxa som huvudsakligt verktyg (jfr -karl). Den nyodlade eller oodlade jorden behöfver bättre yxmannen, än skalden. AB 7/6 1842, s. 3. Naken yxman åtalas för fem olika brott. DN 21/10 2016, s. 15. särsk. (om ä. förh. i Finl.): kirvisbonde; jfr -jalk. Forssell Hist. 1: Bil. 35 (1869). Klockareräntan, som utgick .. med sex penningar av var yxman. Almquist CivLokalförv. 2: 510 (1921). —
-MORD. mord begånget med yxa. ST(A) 17/5 1913, s. A4. En kylig kväll i april år 1436 förövades ett yxmord på en holme i sjön Hjälmaren. Moberg SvH 2: 15 (1971). —
-MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 7) orsakat av yxhugg; särsk. (om ä. förh.) om med yxa hugget identifieringsmärke (jfr märke, sbst.1 2), i sht på flottningstimmer (jfr hugg-yx-märke). PT 26/6 1869, s. 1. Härmed tillkännagifves att timmer, tillhörigt undertecknad, har till yxmärke E A i storändan. HärnösP 1/6 1877, s. 1. Yxmärken i dörren och på inredningen ingår i bevisningen mot mannen. BlekLT 4/3 2017, s. 13. —
-MÖRDA. mörda (ngn) med yxa. GHT 15/5 1964, s. 1. Den 34-årige köpmannen som misstänks för att ha yxmördat en 28-årig kvinna. GbgP 22/7 1986, s. 4. —
-MÖRDARE. person som begår l. begått yxmord. GbgAB 5/5 1924, s. 6. (Mannen) avled på måndagskvällen i Moskva av de skador han tillfogats av yxmördaren. DN 4/7 1978, s. 1. —
-NACKE. (yx- 1779 osv. yxe- 1768 (: yxenackejärn)) [fsv. öxa nakke] nacke (se d. o. 4 b) på yxhuvud; jfr -hammare, -klack. (Rotyxan) Är till skapnaden bred i äggen, med liten eller ingen yxnacke. Fischerström 1: 283 (1779).
-PRESS. smidespress för yxtillverkning; jfr press, sbst.1 2. ST(A) 17/9 1907, s. B3. Yxpressens envisa dunkande lämnar han gärna, ett dunkande som följt honom under hela yrkeslivet. Arbetarbl. 15/12 2011, s. 13. —
-PRESSARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) yxsmed som arbetar vid yxpress. En Yxpressare, en Verktygssmed, .. en duglig Härdare, en Härdarelärling, alla nyktra, skickliga och ordentliga, erhålla stadigvarande platser. ST(A) 1899, nr 2807 B, s. 2. —
-SKAFT. (yx- 1669 osv. yxa- 1681–1838. yxe- 1541–1941) [fsv. öxa skapt] skaft (se skaft, sbst.1 I 2) på l. till yxa. UpplDomb. 3: 101 (1541). Som (hickory)trädet är mycket segt, brukas det til åtskilliga verktyg, såsom til Yxskaft, Klubbor, Trähamrar, och dylikt. VetAH 1778, s. 277. Yxskaftet är än rakt, än något böjdt. Ekman SkogstHb. 39 (1908). särsk. [efter en folksaga om en döv man som täljer på ett yxskaft då en förbipasserande hälsar honom ”god dag” och den döve mannen utgår ifrån att den förbipasserande frågar vad han täljer på och svarar ”yxskaft”] i uttr. goddag yxskaft, äv. god morgon yxskaft, förr äv. Guds fred yxskaft, betecknande förhållandet att en replik inte är relevant l. meningsfull i förhållande till närmast föregående replik i ett samtal l. en diskussion; äv. allmännare, betecknande förhållandet att ngt inte är relevant l. meningsfullt l. trovärdigt i det aktuella sammanhanget; äv. i substantivisk anv. Lind (1749). Presten, som förvånad öfver detta gudsfred-yxskaft, frågade i hvad sammanhang detta svar stod med hans fråga. NorrlP 13/3 1846, s. 3. Vi afse då icke dess metod att blanda in saker, som ej till frågan höra, och besvara anmärkningar efter principen ”God dag – Yxskaft”. VL 9/3 1896, s. 2. Det ”svar” som jag genom nätbanken fick på min förfrågan kan hänföras till kategorin ”god morgon, yxskaft”. Hufvudstadsbl. 23/4 2017, s. 33. Bristen på bostäder ska liksom lösas med magi, genom en plötsligt förvärvad förmåga att bygga nya bostäder med låga hyror. Goddag yxskaft. GotlAlleh. 5/12 2018, s. 2. —
-SLAG. (yx- 1827 osv. yxe- 1712–1723) slag med yxnacke; i sht förr äv.: yxhugg. ÖB 36 (1712). De stora Furuträn suckade under yxeslagen. Ehrenadler Tel. 707 (1723). I allmänhet dövas (vid slakt) endast de större nötkreaturen (med yxslag, hvilket ofta icke lyckas förr än efter flera slag). KarlskrVBl. 30/3 1893, s. 2. —
-SMED. (yx- 1668 osv. yxe- 1670–1730) smed som (yrkesmässigt) tillverkar yxor; jfr -makare. BoupptSthm 1668, s. 1144. En skicklig Yxsmed, fullt förfaren i sitt yrke, erhåller anställning vid Jäders bruk. DN 1891, nr 8031 A, s. 4. —
-SMEDJA. smedja för tillverkning av yxor. NDA 10/7 1882, s. 3. Ett besök vid en yxsmedja i Hälsingland fick mig helsåld på yxor. Sydsv. 1/2 2008, s. A5. —
-SMIDE. jfr smide 1. NerAlleh. 9/12 1885, s. 4. Det svåraste momentet i yxsmide är att välla samman de två olika materialen järn och stål. SundsvT 1/11 2009, s. 40. —
-STALL. (yx- 1911. yxe- 1751–1882) (†) yxhållare; jfr stall, sbst.2 5. Midt emot spis-stången .. är, med ett par perpediculare bräder, yxe stallen .. der bräderna öfwerst äro genomskurne, at Bonden här får hänga sina yxor. Linné Sk. 37 (1751). Fatab. 1911, s. 103. —
-STEN. särsk.: slipsten avsedd för yxa; jfr sten 2 n. BoupptRasbo 1708. Slipstenar, af bästa sort. Äfven engelska s. k. yxstenar är nu inkomna och säljas i M. Dahllöfs Stenhuggeri. Kalmar 26/6 1897, s. 1. —
-STÅL. (yx- 1789 osv. yxe- 1597) stål (se stål, sbst.1 1) använt l. avsett att användas ss. ämne till yxa; äv. om yxhuvud (jfr stål, sbst.1 3). Granander SidSkaraDomk. 61 (i handl. fr. 1597). Luppstål .. kan tjena för allehanda grofva arbeten, såsom til hamrars stålläggning, yxstål och mera dylikt. Rinman 2: 47 (1789). Den egensinnige gamle ungkarlen, som smidde skarpa yxstål på dagarna. TurÅ 1953, s. 293. —
-TYP. typ (se d. o. I 2) av yxa; jfr -form. DN 1900, nr 11015 A, s. 2. Från östra Sverge går enmansgravkulturen med sina yxtyper .. över till sydvästra Finland. Flodström SvFolk 25 (1918). —
-TÅNG. tång för yxsmide. Rothstein Byggn. 330 (1857). Yxtången liknar den förra (dvs. smidestången), endast med den skilnad, att käfterna ej räcka ihop utan lemna en rektangulär öppning, hvaruti en yxhammare kan hållas under det att stålet fastvälles och utsmides. Eneberg Karmarsch 2: 253 (1861). —
-ÄMNE. om (stycke av) (delvis bearbetat) råämne till yxhuvud. JernkA 1869, s. 70. (Stenen) liknade ett yxämne från stenåldern. Fridegård Tack 7 (1936). Hyllan, där yxämnen låg, som han nyligen härdat men som inte var slipade än. Spong Kråkn. 87 (1963). —
-ÖGA. skafthål på yxhuvud. Stansarne, medelst hvilka yxblad .. formas, innan yxögat utpunchas. PT 1884, nr 166 A, s. 6.
B: (†) YXA-HAMMARE, -HÄNGE, -SKAFT, se A.
C: (†) YXE-BETT, -BLAD, -BÄRARE, -HAMMARE, -HUGG, -HUVUD, -KARL, -NACKE, -SKAFT, -SLAG, -SMED, -STALL, -STÅL, se A.
D: (†) YXES-HUGG, se A.
E: (†) YXNA-HUGG, se A.
Avledn.: YXA, v. (numera bl. mera tillf. utom i särsk. förb.) hugga (ngt) med yxa; särsk.: yxa till (ngt). Sahlstedt (1773). Det ytterst långsamma sätt, hvarpå han fällde träden och yxade timret. Hülphers HerrHäst. 111 (1907). Fadern yxade höstörar borta vid lidret. Stormbom Linna SaarijärvMoar 219 (1959). jfr av-, till-yxa.
Särsk. förb.: yxa ihop, äv. hop. med yxa förfärdiga l. skapa (ngt); äv. i allmännare l. bildl. anv., i sht med avs. på ngt abstrakt: grovt l. slarvigt l. hastigt utforma. Jolin Smädeskr. 49 (1863). De hundraåriga träden, af hvilkas timmer de hvite pionärerna sedermera yxat ihop sina blockhus och palissader. Grebst 1År 18 (1912). Det finns inget som helst sakligt försvar för tvångssparandet som så hastigt yxades ihop i våras. GbgP 5/10 1989, s. 14.
yxa till. med hjälp av yxa (grovt l. hastigt) bearbeta l. (ut)forma l. förfärdiga (ngt); äv. i allmännare l. bildl. anv., i sht med avs. på ngt abstrakt: slarvigt l. ofullkomligt l. föga nyanserat utforma; jfr yxa, v. Serenius (1741). Med slöjdvan hand yxade han till byggnadsstommen lätt nog. Santesson Sv. 157 (1887). Då man i Trianon yxade till det nuvarande Ungern, tycks ingen av herrarna vid gröna bordet ha tänkt på vad dess folk egentligen skulle leva av. Langlet Ung. 381 (1934). jfr tillyxa.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content