publicerad: 2012
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(2, 4) UT-SLAGGA, -ning. (numera bl. tillf.) slagga ut (eldstad o. d.); äv.: avlägsna (ngt) ss. slagg (se slagg, sbst.3 e). Det eller de ämnen, som skola utslaggas. Hygiea 1840, s. 387. I hvarje vakt utslaggas hvar tredje eller fjerde ugn. Frykholm Ångm. 74 (1881). —
(11) -SLAKTA, -ning. slakta ut (se slakta ut 2) (djur); utom i ordböcker anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning. Tholander Ordl. (1872). Tillgången på kalvar för uppfödning har varit ringa på grund av utslaktningen av mjölkkor. SDS 1965, nr 49, s. 24. —
(3, 4) -SLAMMA, -slamning. slamma (se slamma, v. 2) (ngt). ÖoL (1852). Leran bör, innan den användes, utslammas med vatten, för att befrias från främmande beståndsdelar. Rejmers Koln. 23 (1868). Som jag (försökte) att utslamma de finaste delarna af kaolinprofvet. LAHT 1913, s. 425. —
(11) -SLEKA. (†) = -slicka. Dräggen aff raghekalcken haffuer tu drucket, och vthsleekt droparna. LPetri Jes. 51: 17 (1568). Dähnert (1746). —
(11) -SLICKA, -ning. (†) gm slickande göra slut på (ngt); jfr -sleka. Fernander Theatr. 345 (1695). ÖoL (1852). —
(4, 9) -SLIPA, -ning. slipa ut (ngt). Stenarna .. är ock glatta och släta och på några ställen utslipade. NoraskogArk. 4: 228 (1719). Göras .. (korrigeringarna) omedelbart efter övertryckningen, alltså före etsningen, har man endast att med en griffel utslipa det felaktiga samt att inrita korrekturen med litografisk tusch. Globen 1925, s. 26. —
(2 (b)) -SLIPPA. [fsv. utslippa] slippa ut (se slippa ut 3); numera bl. i p. pf.; förr äv.: glida l. halka ut l. i (jfr slippa, v.2 2). ArkliR 1563, avd. 4. Han skulle hafua gått öfr een lijten fiskedam .. och dar wara uthsluppen. VDAkt. 1674, nr 9. Doch händer thet ganska offta, at en blifwer Påwe, then man aldraminst påtänckt hafwer, enär Cardinalerne wedh intriguerandet trötte äro, tackandes Gudh, at the vthur Conclavi igen vthslippa. Brask Pufendorf Hist. 434 (1680). En liten ventil .. tillåter .. luften att utslippa. TByggn. 1859, s. 44. —
-SLITA, -ning. [fsv. utslita (sik)]
1) till 2 d, 4: (med handkraft) slita ut (se slita ut 1) (ngt) (ur ngn l. ngt); i sht (o. numera bl.) i p. pf. Halffua Hiertat, wore vthslutit vthu theras Bröst. Elimæus MMortensdr B 1 a (1617). En del partiklar från det ena stycket äro djupt utslitna ur det andra. TT 1888, s. 78.
2) (†) till 9 d, med avs. på tvist l. sak o. d.: bringa till slut l. avgöra; jfr slita 6. Förhöre och utslijte alle the clagemål och ärender, som udi the religions saker ther förefalle kunne. G1R 21: 37 (1550). Der så behöffues (skall) saken them emellom in för retta ransakas oc vtslitas. VRP 1609, s. 200. BtÅboH I. 6: 63 (1633).
3) till 11 (a): slita l. nöta ut (ngt) l. slita l. trötta ut (ngn) (jfr slita ut 2); numera nästan bl. ss. vbalsbst. -ning o. i p. pf., ofta i mer l. mindre adjektivisk anv.: utnött l. förbrukad l. utarbetad o. d.; förr äv. refl. (jfr slita ut 3). Utslitna kläder, utsliten kropp. Gamble wttslittne grytor. VaruhusR (1541). Wallquist EcclSaml. 1–4: U 1 a (1790; refl.). Den magra utslitna liknelsen, om odlaren som plöjer och nedlägger kornet i jordens sköte? Polyfem III. 41: 3 (1811). För att skydda såväl skenorna som lokomotivets delar mot förtidig utslitning (osv.). Lundberg Lok. 107 (1902). Där var folket utslitet, utlevat, gammalt och klent och förbi. Moberg Utvandr. 79 (1949). jfr o-utsliten.
Avledn. (till -slita 3): utslitenhet, r. l. f. förhållandet l. tillståndet att vara utsliten. Linné Bref I. 6: 349 (1755). Han tänkte sig sin väg genom åren. Skulle den bli lika gubbens? Arbete till leda och utslitenhet? Parling NödLust. 83 (1953). —
(11) -SLOCKEN, äv. -SLUCKEN. [fsv. utslukin] (†) utsläckt, slocknad; äv. bildl. Theres troo war icke allenast liten och swagh, vthan hon war så gott som vthslocken. LPetri 2Post. 17 b (1555). (Människans liv är) lijka som itt swagt lius uthslocken. KOF II. 2: 159 (c. 1655). —
(11) -SLOCKNA, förr äv. -SLUCKNA, -ing. [fsv. utslukna] (fullständigt) slockna (se d. o. 1, 2) (jfr slockna ut); förr särsk. dels om person: dö, dels om arvsrätt o. d.: upphöra att gälla; numera i sht i p. pf., om vulkan l. om ätt o. d.; förr äv. ss. dep. Ther intit mera wedh är ther vthsloknar eelden. SalOrdspr. 26: 20 (öv. 1536). Hwij vthslocknade iagh icke så snart som iagh war född? LPetri Job 3: 11 (1563). Thenna Eelden (dvs. bondeupproret) wille icke så hastigt vthslocknas. Schroderus Os. III. 1: 65 (1635). Barckhusen Cotossichin 27 (1669; om släkt). JernkA 1828, Bih. s. 1 (i p. pf., om vulkan). Ulrika Eleonora förklarar arfsrätten utslocknad och blifver vald till drottning. Malmström Hist. 1: 34 (1855). jfr o-utslocknad. —
(12) -SLOG. (förr) slog (se d. o. 2) som låg utanför by o. d.; jfr -mark. Fatab. 1918, s. 38. Förändringarna torde ej ha blivit större under de 10 à 20 år som flertalet legat oslagna, än att en undersökning av växtsamhällena nöjaktigt bör visa hur de gamla utslogarna voro sammansatta. Rig 1938, s. 194. —
(1, 2) -SLUNGA, -ning. slunga ut (ngt); äv. (o. i sht) oeg. l. mer l. mindre bildl. Måtte denna surdeg jag utslungar försyra allt som ej redan är anfrätt af förruttnelse. AnderssonBrevväxl. 2: 259 (1837). Palmstierna Artill. 45 (1872; med avs. på projektil). Hårda ord vanställa den mun, som utslungar dem, och såra de öron, mot hvilka de riktas. PT 1902, nr 67 A, s. 3. —
-SLUTA, -else (†, Tiällmann Gr. 153 (1696), Lind (1749)), -ning. [jfr mlt. ūtsluten, t. ausschliessen]
1) boktr. till 9: jämna l. sluta ut (se sluta ut 2) (rad l. textdel o. d.); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, särsk. (om ä. förh.) om typ (se d. o. I 4). Under det raden utslutas, måste man med flygtigt öga öfwerlöpa henne. Täubel Boktr. 1: 83 (1823). Utslutning .. tjänar till att särskilja ord samt att utfylla förekommande indrag (vid början av nytt stycke) och utgångar (vid slutet av ett stycke). Elge BoktrK 8 (1915). Vi (är) mest vana att läsa utsluten sats – textstycken med jämn vänster- och högerkant. Hallberg DesktPubl. 125 (1989).
2) (†) till 12, med refl. obj.: stänga sig ute. Han hade stengt henne vthom porten, och gaff före att han war wred, at hon så lenge hade warit vthe, och sade, att hon hade vthslutit sigh sielff. UppsDP 30/5 1594.
3) (†) till 13, = sluta ut 1; jfr utesluta. Thz ena vthsluter icke thz andra. Andreæ Troona A 6 a (1528). Landzskrifwernes Tiänst, som igiönom Statens samman dragande för några åhr seedan ähr vthsluten. HSH 31: 176 (1663). När wi worom öfwer Psalmbokens förbätrande, vtslöte wi the Latinska orden, insettiande i stellet Swenska. Swedberg Schibb. 221 (1716). Den, som ej inom termins slut denna afgift utbetalt, må utslutas, tills han densamma godtgjort. 2SAH 49: 243 (1874).
-SLÅ, -slagning, -slåning (†, GrundReglFörkeren 13 (1701), LBÄ 44–50: 273 (1801)); -slagare (RP 1: 172 (1629: uttslagare-löhn) osv.), -slagerska (SvYrkeslex. nr 434, s. 1 (1955) osv.); jfr utslag. [fsv. utsla]
1) till 1, 2 d, 4: gm slag få (ngt) att falla l. fara ut, driva l. slå ut l. bort (ngt) (jfr slå ut 6); med avs. på fönsterruta äv. övergående i bet.: slå sönder; äv. oeg. l. bildl., förr särsk. med avs. på tanke o. d.: förjaga. LPetri Kr. 20 (1559). Dödhen .. (är) såsom en hund medh vthslagna tänder. PErici Musæus 3: I 4 b (1582). Besynnerlighen skal man sigh förwara och achta, at man icke sigh fruchtar, vthan alle tanckar vthslår, och icke ther vppå tenckia. Berchelt Pest-Ors. D 2 b (1589). Alla dessa petrificater sitta så fast förenade och sammanväxte med stenen, att de med möda och ändock aldrig hela kunna utslås. Hisinger Ant. 1: 85 (1819). Vidare beslöts, att de fönsterruter, som blifvit utslagna, skulle af dem, som gjort denna åvärkan insättas. ÅbSvUndH 34: 71 (1842). särsk. till 1 g, särsk. med avs. på (arbetsstycke av) metall: hamra l. smida ut; jfr slå ut 3 b. Vtslagitt Jernn. VaruhusR 1539, s. 5 b. (Järnet) kan .. icke utslås till så tunna blad som guld, silfver eller koppar. EconA 1807, maj s. 109. Lindroth Gruvbrytn. 1: 132 (1955).
2) till 1, 1 h: veckla l. breda l. sträcka ut (ngt); särsk. med avs. på dels vinge l. segel o. d., dels kroppsdel; äv. intr. (se a). Iagh hörer .. itt dottrennes Zions roop then ther klaghar och vthslår hendernar. Jer. 4: 31 (Bib. 1541). Trädpiplärkan. .. Sjunger om våren zia zia .. zitt zitt .. under det hon sakta på utslagne vingar sänker sig tillbaka på trädtoppen. Ström SvFogl. 41 (1839). En båt som med utslagna segel dansade fram över oändligheten. Fredriksson Anna 225 (1994). särsk.
a) om växt(del): spricka l. slå ut (se slå ut 20 c α, β) l. utvecklas; äv. med obj. betecknande växtdel: frambringa l. utveckla (jfr slå ut 20 a); äv. bildl. (jfr slå ut 20 c γ). Månegräset .. wthslår sitt blomster om nattetijdhen emoot Månen tå han full är, och skijn såsom itt liwss. Forsius Phys. 96 (1611). En förnimmelse af hennes väsens ljufva, fullt utslagna jungfrulighet. Wallengren Mann. 69 (1895). Nyss var liljekonvaljerna utslagna. Moberg SistBr. 350 (1959). jfr full-, ny-, o-utslagen.
b) i p. pf., om hår: som är fritt hängande; särsk. ss. frisyr. Enn qvinne medh utslagett goltt hår. HH 20: 174 (1564). Emedan Italienska Fruntimren den tiden brukade utslagit hår. GT 1787, nr 63, s. 3. Jag såg henne, det svarta håret utslaget över axlarna. Pleijel Fungi 217 (1993).
3) till 2, 3: slå l. hälla l. tömma l. sprida ut (ngt). The köpmen som inga gatobodhar haffua, vtan haffua theris godz vtslagit på torghit på boord eller tunnor. G1R 7: 391 (1531). När then, som öffverst bor, haffver renset och utslaget vatnet för sitt husz, och (osv.). G1R 27: 90 (1557). All Spannemål .. skall, förr än den mätes, först utur Säckarne på Mätarehusets gålf utslagen wara, til förekommande af oricktighet. PH 2: 1259 (1735). Färska ägg slås upp .. utslås på mindre porslinsskifvor och torkas i starkt, rent luftdrag. Grafström Kond. 16 (1892). särsk. fördela l. sprida ut (ngt); särsk. i förb. med prep. på; jfr slå ut 23 e. Det skulle vara af stort interesse, att få utrönt, huru många krogar, som Hufvudstaden .. eger – och utslå antalet på sjelfva befolkningens nummerär. Ridderstad Samv. 3: 473 (1851). Vi ha också semestrarna utslagna på hela året utan att koncentrera dem till vare sig sommar eller vinter. SvD(A) 1932, nr 2, s. 20.
4) till 2, 6 b, om eld l. låga o. d.: bryta ut l. flamma upp l. tränga ut (jfr slå ut 2 b); förr äv. refl.; äv. mer l. mindre bildl. (De) kastadhe jw alltijdh til, swaffuel och tiäro, och blåår, och tort rijs, Så at loghen offuan til vthsloogh, widh niyo och fyratiyo alnar högt. As. 24 (”17”) (Bib. 1541). Sleckia sådan eld, för ähn han uthi någon större brand sigh uthslå kan. RP 7: 515 (1639). Uthaf denne Elden (dvs. ett uppror) .. stod föga annat till förmoda, än att han lättligen uthi en större krigsloga skulle uthslå. RARP 5: 197 (1655).
5) spelt. till 2, 6, med avs. på bricka tillhörig motspelare: ta bort från brädet, slå ut (se slå ut 16); förr äv. med avs. på kort: spela ut (jfr slå ut 1 d γ). Brickornas utslåning. GrundReglFörkeren 13 (1701). När en Todos-Spelare utslår sitt 6te Kort. BeskrLombreSp. 22 (1745). Utslaget kort ska ligga. Lagerlöf BarnM 73 (1930).
6) (†) till 6 a: anslå o. därmed kungöra (ngt) (jfr slå ut 7); äv. i uttr. utslå ngt med trumman, med trumslag kungöra ngt. Med strengt förbud wthslagit med trumman att ingen måtte logera någon dantziker hoosz sigh i huusz. Ekeblad Bref 1: 279 (1653; rättat efter hskr.). Vtslås Proclama till auction uppå åtskillige saker, at d 5 julii bortsäljas. VRP 30/5 1733. Igenom en slik på Tingzdörren uthslagen öppen Stämning. VDAkt. 1731, nr 617. Möller (1807).
7) (†) till 6 b, om sjukdom l. böld o. d.: visa l. utveckla sig på huden i form av utslag (se d. o. 6); äv. om person l. kroppsdel: få l. ha utslag; jfr slå ut 2 e. Godhe Tekn .. (är) När Patienten snart vthslår, och een eller flere Bölder och Sulmer bekommer. Berchelt PestOrs. E 5 a (1589). Igår var sama mäslingh mökett uthslagen, så att man näst Gudhs tilhiälp förmodar bätringh. OxBr. 9: 629 (1645). Hans hela kropp (var) vthslagen vthi bölder och sår. UHiärne 2Anl. 21 (1702). Skabb utslår öfver hela kroppen. Welander VenerSj. 12 (i handl. fr. 1775). Björkman (1889).
8) (†) till 6 c: avslå l. förkasta (ngt) l. avvisa (ngt l. ngn); jfr slå ut 6 d slutet. OPetri 3: 338 (1530). Så hade H.F.N:de theres ödmiuke och underdånige begeran icke kunnat utslå, uthan wille then nu .. wedertaga. RA II. 1: 29 (1611). Hwem kan een Kyss förneka / Hwem kan uthslå een Dantz och inthet willia leeka. Skogekär Bergbo Wen. 40 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). Hwad skiäl har ni wel till at utslå det partie, som biudes Er dotter? Lindahl Tanckef. 3 (1740). Sedan han icke allenast flere resor utslagit all vänlig förlikning .. blev han .. dömd ifrån sitt ämbete. Botin Utk. 499 (1764). Heinrich (1814).
9) till 6 c, d: konkurrera ut l. besegra l. stöta ut l. utesluta (ngn); särsk. i fråga om besegrande dels vid omröstning o. d., dels vid sportslig tävlan (särsk. ss. förled i ssgr); vanl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -slagning (se särsk. slutet). Björkman (1889). Knock-out är termen för afgörande utslagning vid boxning. 2NF 34: 775 (1922). Jugoslaverna .. blevo nu utslagna med ungefär samma målantal som mot tjeckerna 1920. IdrBl. 1924, nr 20, s. 3. Hemslöjden har helt enkelt blivit utslagen av masstillverkningen. ActaOel. 5: 86 (1933). Friherre Bonde blev utslagen vid valet 1890, men han återtog valkretsen 1893. Johansson Dagb. 3: 29 (1961). särsk. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -slagning i fråga om att (av olika skäl) bli utestängd från samhällelig gemenskap l. sakna social ställning o. d. En anstaltsplats kostar kanske 20.000 om året, varför då inte ge en fjärdedel åt de människor, som är villiga och lämpliga att ta emot de ”utslagna”. SvD(A) 13/11 1958, s. 21. När .. (dagens) ungdomar senare börjar jobba, är det lätt att föreställa sig vad som händer i långtidssjukskrivningar och utslagning från arbetsmarknaden. ArbMiljö 1990, nr 3, s. 6. I poliskretsar är det för övrigt också vanligt med en särskild jargong som till exempel kan innebära sarkastiska skämt om dessa ofta socialt utslagna människor. GbgP 17/8 2011, s. 35.
10) (†) avlöpa l. utvecklas l. utfalla; särsk. i uttr. utslå till ngt, resultera i l. övergå till ngt, ha ngt till följd. Att afhiellpe sådanne besväringer, som elliest lätteligen kunde till ovillie och missförståndh uthslå. AOxenstierna 2: 617 (1624). Hwad meent warit hafwer til Swenske Skeps förmering, och navigationens förbättring, är icke ther hän vthslaget, som thet är intenderat. Stiernman Com. 2: 401 (1645). Man (kan) göra sig fast försäkrad, at denne .. antydningen ej skulle annorlunda utslå, än til EKM:s högsta beröm och fördel. 2RA 1: 195 (1723). Då så väl de frånvarandes som närvarandes Sedlar blifvit inlagde och sedermera öpnade befants omröstningen sålunda hafva utslagit. 3SAH LXXX. 2: 112 (1794). En efterräkning, som utslog till kännbar förlust. Malmström Hist. 5: 414 (1877).
Ssgr (till -slå 9): utslagnings-match. Synd bara att finalerna i allmänhet skulle bli så tama efter alla dessa strålande utslagningsmatcher. IdrBl. 1935, nr 36, s. 12.
(12) -SLÅTTER. (i sht förr) konkret, om avlägset l. långt ut från gården liggande slåttermark l. slåtteräng; jfr slåtter 2. VDAkt. 1720, nr 229. En del höbergning, hwilken .. kommit at återstå, i synnerhet på utslåtter och starmyror. NorrlArbL 44 (1764). —
(11) -SLÄCKA, förr äv. -SLYCKA, -else (numera bl. tillf., PJGothus Savonarola SyndSp. J 5 b (1593) osv.), -ning; -are (numera bl. tillf., Linc. Gg 6 b (1640) osv.). [fsv. utsläkkia] (helt o. hållet) släcka ((källa till) ljus l. eld(svåda) l. låga l. glöd o. d.) (jfr släcka ut 1 a); i sht förr äv. med avs. på brinnande föremål; särsk. dels i pass. övergående i dep., liktydigt med: (ut)slockna (jfr släcka ut 3), dels i p. pf. i adjektivisk anv.: (ut)slocknad; särsk. (o. numera i sht) i mer l. mindre bildl. anv. (se särsk. c). Till helwite vthi ewogh eeldh, ther theres matk icke döör och elden icke vthsleckes. Mark. 9: 44 (NT 1526). Kastades in 12 Bomber och Glödkuhlor 63, hwaraf Wilkens huus antändes, men blef omsider utslächt. HC12H 3: 178 (c. 1710). (Klockaren skall) tilräckeliga Lius i Lius-kronor, Stakar och Armar tidigt uptända, och icke för snart utsläcka. PH 5: 3126 (1751). Under det västantarktiska istäcket döljer sig en av världens största, men troligen utsläckta vulkaner. NTeknik 1998, nr 51–53, s. 31. jfr o-utsläckande o. o-utsläckt. särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i speciellare anv., med avs. på glödande (stycke av) metall: avkyla gm att nedsänka i vätska (o. därigm härda); jfr c β o. släcka, v.2 1 b. Squama ferri kallas the fiell, som falla af Jernet tå thet blifwer vthslächt. Forsius Min. 58 (c. 1613). Lindroth Gruvbrytn. 2: 302 (1955).
b) (i fackspr.) oeg., med avs. på elektricitet l. vågrörelse o. d.: upphäva l. neutralisera. När .. man å nyo skiljer dessa små conducteurer åt, skulle nu all Electricitet vara på samma sätt utsläckt, som (osv.). VetAH 1758, s. 281. Experimenten visar, att vågorna utsläcker varandra. Bergholm Fys. 4: 79 (1957).
c) i bildl. anv., med avs. på ngt mer l. mindre abstr.: bringa att upphöra, göra slut på l. utplåna (jfr släcka ut 1 c); särsk. med avs. på dels liv (se α), dels känsla l. behov l. förnimmelse o. d.; förr äv. allmännare, särsk. med avs. på dels familj l. släkt l. ätt o. d., dels krig l. tvist o. d. At then hescheet och nijdt, the till honom haffwa motte någherledis wt slyckis. G1R 3: 343 (1526). (Misshälligheterna med Holland är) wordne bilagde, något förrän Danska fegden wardt ändad och utsläkt. HC11H 14: 12 (1660). Then store Gudens nådige omwårdnad och försyn, som eij ännu utsläckt then wälsignade gambla swenska gustavianske och caroliniske familien. 2BorgP 8: 114 (1742). Att smärta i vissa situationer kan utsläckas av kroppens egna kontrollmekanismer. VSmärta 11 (1983). särsk.
α) med avs. på (människo)liv; förr äv. med avs. på person. Phrygius HimLif. 38 (1615). (En förblödning) hwaraf .. et helt Slag, som innan kort blir dödeligit, Patienten ansätter och utsläcker. Acrel Sår 237 (1745). Nära sjuttio unga liv är utsläckta. Sydsv. 6/8 2011, s. B4.
β) (†) med avs. på hetta l. värme o. d.; jfr släcka ut 1 b. (Den sjuke bör dricka kallt) på thet .. then stoora inwertes heeten vthsläckt bliffuer. Berchelt Pest-Ors. C 2 a (1589). IErici Colerus 2: 321 (c. 1645).
γ) i sht jur. med avs. på rätt(ighet): upphäva, förklara ogiltig l. oskälig. 1NJA 1965, s. 100. Tomt .. (dvs.) område runt en byggnad som hävdas av markägaren och där allemansrätten är utsläckt. TNCPubl. 61: 66 (1976).
utsläckelig, adj. som kan (ut)släckas; i sht i negerad sats. Den kärleks feber, som hoos .. (fiskarna) i kalla watnet eij är uthsläckelig. Lindestolpe Pest. 26 (1711). Björkman (1889). jfr o-utsläcklig. —
(1 g) -SLÄGGA, -ning. (†) med slägga smida l. tänja ut (ngt); jfr slägga ut. Verelius 197 (1681). Eneberg Karmarsch 2: 656 (1862). —
(6) -SLÄKTA. (†) (ursprungligen) härstamma l. härröra (från ort l. ätt o. d.); jfr släkta, v.2 I 1. Phrygius Föret. 27 (1620). Alboga, hwarifrån Joh. Larss. är utslägtad. VDAkt. 1838, nr 202. —
(13) -SLÄKTES, adv. [fsv. utsläktis; senare leden till släkte, sbst.2, l. släkt, sbst.] (†) utanför släkten. The skola wara mechtige, sam(m)a sin gårdadeell Sielfue at besitia, eller selia, doch .. ingen wtslechtes. GullbgDomb. 29/2 1620. Östergren (1965; angivet ss. ”mindre vanl.”). —
(1, 2) -SLÄNGA, -ning. jfr slänga ut 1, 3, 4. Dessa utslängda och wridna Nackhår. EP 1792, nr 23, s. 1. Berget, där några hundratal kåkar ligga utslängda mitt i ödemarken. Didring Malm 2: 256 (1915). Jag gick tillbaks till Wasahof. Blev utslängd. Malmsten DagKastanj. 228 (1994). —
-SLÄPA, -ning.
1) till 2: släpa ut (se släpa ut 1) (ngn l. ngt) (från l. till en plats o. d.). Thet är Christum såsom en .. vproriskan Konung genom porten vthsläpa. PErici Musæus 1: 215 b (1582). Arbetet med timrets utsläpning till basvägen. Fredenberg Sågtimm. 35 (1892).
2) († utom i slutet) till 11 a, med avs. på person l. djur: (till övermått) anstränga med hårt arbete, göra utarbetad l. utsliten (jfr släpa ut 3); särsk. i p. pf. (se slutet). At bönd(er)ne .. (kör spannmål) up tiill berg(et) .. utsläpend(is) sine hest(er) wm vijnteren (med järnkörslor), och när wåren ko(m)mer oc åkeren skall sååsz, szå är hesten vtkörd. 2SthmTb. 1: 162 (1546). Likwäl hänger den gamla utsläpningen hårdt mig efter med matthet och stundom swartnad för ögonen. VDAkt. 1760, nr 408. Många extra uppdrag lemnades .. åt Senatorn .. Utan ersättning utsläpade Kungen honom dock ej. 1683 fick han Stäkes gård. BL 21: 178 (1855). Auerbach (1916). särsk. (fullt br.) i p. pf., om person (l. djur l. kropp): (mer l. mindre kroniskt) utarbetad l. utsliten l. utmattad; förr äv. i överförd anv., om hållning o. d. G1R 25: 163 (1555; om oxar). Min åldrige och i desse tiidher fast utsläpade kropp. OxBr. 10: 319 (1631). På 3 dagar och 2 nätter har iag ej såfwit öfwer 6 timar. Att iag är utsläpad lär du sielf se af min skrifning. Annerstedt UUH Bih. 4: 214 (i handl. fr. 1766). Vår tids fattiga tjenare, dem husbonden bortdrifver till tiggarestafven, när de äro utsläpade. Afzelius Sag. 3: 76 (1841). Trots det hårda arbetet hade hon ej bondkvinnans vanliga utsläpade hållning. Nordenskjöld Dagr. 35 (1922). —
(2) -SLÄPP. [till -släppa o. släppa ut] om handlingen l. verksamheten att släppa ut ngn l. ngt, utsläppande; äv. dels konkretare, om enskild omgång av utsläppande, dels konkret, om det som släpp(t)s ut l. om öppning l. anordning för utsläppande; särsk. (o. numera i sht) i fråga om utsläppande av förorenande l. miljöförstörande ämnen l. materia o. d. Radioaktiva utsläpp. Minskade utsläpp av kvicksilver, växthusgaser. Bilar med låga utsläpp. TurHb. 1: 109 (1894). Regler rörande utsläpp från fartyg av bl a fast avfall och klosettavfall. Rosén Allemansr. 126 (1976). Den från tre, med tunneln fyra utsläpp, utströmmande luften. GbgP 24/11 1976, s. 16. Köttproduktionen står för nästan en femtedel av världens klimatpåverkande utsläpp. Davidsson Hälsokokb. 151 (2009). jfr rök-, stoft-, svavel-utsläpp. särsk.
a) konkret(are), i fråga om utsläppande av person från plats l. byggnad l. verksamhet o. d.; äv. om utsläppande av boskap på bete (jfr -släppa b). Essén KessSthm 141 (1916). Parling NödLust. 87 (1953; i fråga om boskap). Med detta system väntar man sig vinna följande: dels blir utsläppen från kurserna jämnare fördelade över året, dels finns alltid någon kurs att söka till. SvD(A) 14/2 1968, s. 3.
b) motsv. -släppa e, om utgivning (o. lansering) av bok l. inspelad musik o. d. SkånAB 25/8 1925, s. 7. Förlagens stora utsläpp av fackböcker. DN(A) 4/1 1965, s. 4. GbgP 25/4 1988, s. 44 (i fråga om inspelad musik).
-gräns. gräns (se d. o. 2) för (nations l. företags o. d.) tillåtna (förorenande l. miljöförstörande) utsläpp; jfr -släpps-tak. GbgP 22/10 1981, s. 18.
-källa. jfr källa 2 b. I stället för den här lokala nedsmutsningen har vi i dag en mer diffus påverkan som kommer från miljontals utsläppskällor jorden runt. ICAKurir. 1989, nr 22, s. 4.
-rätt. särsk. konkretare, om (i avtal l. lag o. d. fastställd) rätt (för nation l. företag o. d.) att släppa ut viss mängd förorenande l. miljöförstörande ämne (särsk. (o. numera i sht) koldioxid). GbgP 17/8 1985, s. 5 (i fråga om utsläpp av kolväte). Börsnotera utsläppen av koldioxid. Det radikala förslaget lanserar statens energiverk som vill låta företagen handla med utsläppsrätter på Stockholmsbörsen. DN 18/6 1991, s. C1.
-tak. jfr tak, sbst.3 3 l, o. -släpps-gräns. (Gm) treparti-överenskommelsen .. har de .. godkänt ett utsläppstak för koldioxid. DN 1/3 1992, s. A7.
-värde. jfr -släpps-nivå. De utsläppsvärden som medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd föreslagit (för kärnkraftverket). SvD(A) 27/6 1963, s. 13. —
((1,) 2) -SLÄPPA, -else (†, Lind 1: 249 (1749)), -ning; -are (GbgP 17/7 1956, s. 6 (: Oljeutsläpparna) osv.). [fsv. utsläppa] släppa ut l. lös (ngn l. ngt); särsk. med avs. på vätska l. rök l. gas o. d.; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. (se särsk. c–e); numera i sht i p. pf. Utsläppt hår. De utsläppta koldioxidmängderna. En vthslept beck. Jes. 66: 12 (Bib. 1541). Så vthslepp tin egen ära och kärleek til Werlden, vtur titt hierta. Muræus Arndt 4: 196 (1648). Röken utsläppes genom et hål öfverst i taket. Porthan 5: 340 (1793). För att kottarne skola öppna sig och utsläppa fröen, är en viss grad af värme behöflig. Björkman Skogssk. 115 (1868). På senare år har lyckad uppfödning och utsläppning av ungar lett till att berguvarna blivit allt fler. Expressen 23/10 1996, s. 10. särsk.
a) med avs. på fängslad person: frige l. frisläppa (ur fångenskap l. arrest o. d.). Sak. 9: 11 (Bib. 1541). Frågade Rector om fången Nicola(us) .. kan utsläppas på caution. UUKonsP 5: 139 (1658).
b) släppa ut (boskap l. hästar o. d.) (på bete); jfr släppa ut a (se släppa, v.3 särsk. förb.). G1R 4: 130 (1527). (Den) på bete utsläppta boskapen. ActaOel. 1: 41 (1924).
c) (†) i fråga om ridning l. hästsport o. d., i p. pf. i sådana uttr. som utsläppt trav, trav i fritt l. friskt tempo (o. med lösa tyglar); jfr släppa, v.3 I 1 f. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 71 (1836). Kuskarna redo i utsläppt manövertrav. Hedin Front. 571 (1915).
d) (†) med avs. på eld, särsk. i sådana uttr. som utsläppa skogseld, låta skogsbrand komma lös; jfr släppa ut d (se släppa, v.3 särsk. förb.). Schmedeman Just. 67 (1577). At ey allenast en del wanartadt folk skola tagit sig före at med flit utsläppa skogselden. Bergv. 2: 223 (1741). PH 12: 278 (1782).
e) med avs. på (bank)sedel l. värdepapper l. frimärke o. d.: utge (se d. o. 4 b); äv. med avs. på bok o. d. (jfr ut-ge 5). Ekelund 1FädH II. 2: 55 (1831; med avs. på sedlar). Beslut om utsläppande af nya aktier i bolaget. PT 1903, nr 259 B, s. 1. (Han skrev att han) skulle skicka boken när den utsläpptes. Werin Ekelund 2: 265 (1961).
Ssg: utsläppnings-dag. särsk. (i sht om ä. förh.) till -släppa b, om dag då boskapen släpps (l. brukar släppas) ut på bete. Rig 1944, s. 72. —
(11) -SLÄTA, förr äv. -SLÄTTA, -ning. med avs. på (veck l. skrynkla l. ojämnhet o. d. hos) tyg l. skinn l. papper o. d.: släta ut; särsk. dels med avs. på (rynka l. drag o. d. i) hud l. ansikte o. d. (jfr släta ut a), dels mer l. mindre bildl. (se särsk. slutet); i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: komma (ngt) att försvinna, utplåna (jfr släta ut d), förr särsk. med avs. på ngt skrivet: radera l. stryka ut l. över (jfr släta ut c). Ansiktskrämen sägs ha en utslätande effekt. Naturens utslätande krafter. Vtslät taalen med een Linie. Rizanesander Räkn. 226 (1601). Ej heller hade de grofva dragen blifvit af culturens hand utslättade. Palmblad Nov. 4: 164 (1851). Skinn, som ej skola krusas, utslätas endast med vaskjernet, hvarefter ytan poleras med en glatt sten. ArbB 83 (1887). (De skall) en dag förgöras och deras namn utslätas bland folken. Heidenstam Karol. 1: 257 (1897). Jag tog fram den utslätade lilla lappen och läste. Olsson 3Hap. 161 (1967). särsk. i bildl. anv., med avs. på ngt mer l. mindre abstr.: gm att förminska l. bortskaffa (till detta hörande l. för detta utmärkande) spänningar l. kontraster l. motsättningar o. d. göra mer l. mindre karaktärs- l. uttrycks- l. innehållslös (o. därmed ointressant l. intetsägande); med avs. på yttrande o. d. äv. liktydigt med: släta över (se släta över 2); äv. utan obj.; i sht dels ss. vbalsbst. -ande l. -ning, dels i p. pr. l. p. pf.; äv. i överförd anv., med avs. på person. Utslätande kommentarer. Ett utslätat standardspråk. Utslätade politiker. 2NF 5: 1317 (1906). I .. syfte att utsläta vågade han sig rentav på att skämta. Krusenstjerna Fatt. 4: 180 (1938). Den utslätning och likriktning man eftersträvade medgav inga personliga maktpositioner. Wahlöö Stålspr. 41 (1968). En politisk debatt som är utslätad och tråkig. GbgP 12/9 1988, s. 8. —
(11) -SLÖSA. (†) förslösa l. slösa bort (ngt). Brasck FörlSon. C 4 a (1645). JGOxenstierna Dagb. 187 (1771). —
(1 g) -SMIDA, förr äv. -SMEDA l. -SMEDJA, -ning; -are (numera mindre br., JernkA 1847, s. 105 (: utsmidarelön), 2VittAH 23: 193 (1863: utsmidare- och myntarelönen)). med avs. på (stycke av) metall (i sht järn l. stål): smida ut (till ngt); äv. med avs. på produkt av sådant smidande; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret; äv. (med anslutning till ut, adv. 9) med resultativ bibet.; förr äv. mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på (innehåll i) text l. skrift o. d.: utforma l. formulera. VaruhusR 1540. Philosophiske conclusioner .. hwilke näppligen låta sigh på Swenske Språk, medd någon klar tydning tolcka eller vthsmida. Sylvius Mornay 269 (1674). At alt osmunds och tack-järn skulle til stänger utsmidas innan det fördes ur riket. Dalin Hist. III. 2: 528 (1762). 3 à 4 bultar .. kunna utsmidas pr sekund. TT 1898, Allm. s. 177. (Häst)skor med s. k. kappa, d. v. s. en utsmidning vid tån. LD 1907, nr 6, s. 3. Spiralborrar .. (med) utanpå borrkroppen utsmidd eller utsvarvad spiral. Varulex. Verktyg 13 (1955). —
-SMIDE. [till -smida o. smida ut] (förr) om handlingen l. verksamheten att smida ut ngt, utsmidning; äv. konkret(are). Bergv. 1: 298 (1679). Numera idkas vid bruket ett obetydligt utsmide af stångjärn. AtlFinl. 23: 13 (1899). De båda smeder som utgjorde ett härdlag arbetade icke allenast tillsammans, utan järnet eller som det hette utsmidet, vägdes också tillsammans och delades sedan vid ackordsberäkningen i två hälfter. Johansson SmedBrukspatr. 69 (1933). —
(9 a) -SMINKA. (numera bl. tillf.) jfr sminka, v. 1; särsk. mer l. mindre bildl. (jfr sminka, v. 2 (c)); äv. refl. The månge utsminckade Willfarelser. Spegel Kyrkioh. 1: 49 (1708). Tegnér Brev 2: 279 (1822; refl.). —
(2, 9) -SMULA l. -SMÅLA. (†) om säd(esslag) l. (stycke av) trä o. d.: komma l. falla ut (ur ngt) (i form av smulor); äv. dels tr., dels i pass. övergående i dep.; jfr smula ur. (Foten värkte) doch inthet dher som stickan kom inn, uthan ofwan til under footknylan, hwarest dhet slogh håhl och stickan uthsmulades. BtFinlH 2: 335 (1670). VetAH 1741, s. 216 (tr.). Det Hwete som utsmålar på Logen wid aflaszningen är .. det otjenligaste till Utsäde. Alm(Ld) 1807, s. 41. —
(9 a) -SMYCKA, -else (numera bl. tillf., Lind (1749) osv.), -ning; -are (DN 3/9 1974, s. 4, osv.). smycka ut (ngt l. ngn); särsk. dels med refl. obj., dels bildl. (se slutet); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret (jfr smycka c). Konstnärlig utsmyckning. Rikt utsmyckad. LPetri LutherNattw. C 3 a (1558). Han skyndade sig at utsmycka wårt Skiepp med sammaslagz blommor. Ehrenadler Tel. 1: 27 (1723). Tvenne i full hertiglig uniform utsmyckade stadstjenare. Atterbom Minn. 374 (1818). Av alla prydnader, som ingår i brudens utsmyckning, var kronan den viktigaste. Fatab. 1961, s. 95. jfr portal-, rums-, silver-, skulptur-, stuckatur-utsmyckning. särsk. i bildl. anv.; särsk. dels med saksubj., dels med avs. på ngt abstr., särsk. i fråga om muntlig l. skriftlig framställning, äv. med bibet.: försköna (se d. o. 2) l. skönmåla (jfr smycka d). Litterär utsmyckning. Schmedeman Just. 159 (1615). Hvarest äro nu de präktiga förslager, hvarmed jag utsmyckade min framtid? Lantingshausen Young 1: 16 (1787). (Vi reste) genom mestadels fula trakter, men som dock nu utsmyckat sig det bästa de förmådde till den instundande Midsommarn. Törneros Bref 1: 116 (1825). Allting är sagt. Utan krumbukter och förmildrande utsmyckningar eller tidsödande hänsynsfullhet. Sjögren TaStjärn. 45 (1957).
Ssg: utsmycknings-detalj. jfr detalj 6. Vissa utsmyckningsdetaljer såsom elegantare socklar och kapitäl etc. höggos .. för hand. Beskow Bruksherrg. 293 (1954). —
(2) -SMYGA, -ning. [fsv. utsmiugha]
1) smyga ut (ur l. från ngt); äv. refl.; äv. bildl., med saksubj.; särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pr. i uttr. komma utsmygande (ur ngt), smygande komma ut (ur ngt). Vthaf thesse Kyffen och Församblingar vthsmygha före:de Luranter. Bureus Warn. B 4 b (1604). Härwid märkes, at en öppen del af tarmen mycket lättare utsmyger sig genom et litet sår i de yttra delar, än en oskadd tarm gör. Acrel Sår 165 (1745). Knappast hade jag intagit min plats, förr än en blågrå schakal kom utsmygande ur skogsbrynet. Kongo 1: 54 (1887).
2) smyga ut (ngt) (ur l. från ngt), smussla ut; förr äv. liktydigt med: smuggla ut. Hwarwid doch Tull-bewakningen åligger, at hålla hand däröfwer, at intet Stång-järn .. utsmyges. PH 3: 2092 (1743). Så kommer då slutligen Salman Rushdies Satansverserna på svenska, försiktigt utsmugen av förlaget endast några dagar före den oannonserade utgivningsdagen. DN 18/8 1989, s. 4. —
(11 a) -SMÄKTA. [fsv. utsmäkta] (†) utmatta (ngn), komma (ngn) att försmäkta; i sht i p. pf.: utmattad l. utpinad. G1R 8: 62 (1532). Han wardt .. betaghen medh een hefftig Brennesiwka, hwilken honom twingade och vthsmechtadhe, så at han motte på sidztonne giffua vp Andan. Elimæus POlai C 2 a (1618). Tå fick then uthsmächtade Matronen en nyy Krafft och vederqueckelse. Petri ElisJdr D 2 b (1642). —
(4) -SMÄLTA, -ning. [fsv. utsmälta] gm smältning avskilja l. utvinna (ngt, särsk. dels (slag av) metall, dels (djur)fett) (jfr smälta ut 2); äv. intr.: gm (ngts) smältning avskiljas l. avtäckas l. komma ut l. fram (jfr smälta ut 1); särsk. (i fackspr.) i sådana uttr. som sent utsmältande mark l. snölega o. d., om mark osv. från vilken snön sent smälter bort; äv. mer l. mindre bildl. Linc. Cc 6 a (1640). Dessa massor af stridiga begrep, ur hvilka, liksom ur blandade malmstrek, det altid varit Snillenas mödosamma lott at utsmälta det fördolda guldet: Sanningen. LBÄ 1: 36 (1797). Denna utdragningsmetod med öfverhettad ånga .. användes .. med stor fördel till utsmältning af talg, och den på detta sätt erhållna varan är af vida bättre beskaffenhet än den öfver eld utsmälta. UB 5: 259 (1874). Kolen förbrännas och slagg samt järn utsmälta. JernkA 1891, s. 171. Då man går från tidigt till sent utsmältande marker. NaturvForsknRådÅb. 1948–49, s. 101. —
(9) -SNIDA, -ning; -are (tillf., Helsingius (1587) osv.). gm snidande (se snida, v.1 2 a) (konstfullt o. i detalj) utforma (ngt). LPetri SalWijsh. 13: 13 (1561). Ett minutiöst utsnidat altarskåp. Expressen 16/9 1997, s. 4. —
(4) -SNITT. [jfr d. udsnit] särsk. oeg. l. bildl., om (för visst ändamål l. i visst syfte utvald) avgränsad (mindre) del av en helhet (i sht en bild l. avbildning o. d.); särsk. med bestämning inledd av prep. ur l. av, betecknande denna helhet; jfr snitt 7. Utsnitt ur texten, historien. Ett utsnitt av landskapet, universum. Noreen VS 1: 267 (1904). Ett utsnitt ur en teckning av Erik Dahlberg från omkring 1660. SvFolket 4: 187 (1939). Alla bilder av verkligheten är med nödvändighet ett subjektivt urval, ett utsnitt av en verklighet som är alldeles för mångfacetterad för att sammanfattas i en enda bildruta. DN 6/9 2011, s. C6.
Spoiler title
Spoiler content