SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KEDJA ɟe3dja2, äv. KÄDJA ɟä3- (ke`dja Weste; tjèdja Dalin; jfr Hof Skrifs. 168 (1753), Svedbom SvSpr. 20 (1824), Noreen VS 3: 306 (1915)); r. l. f.; best. -an; pl. -or (Luk. 8: 29 (NT 1526) osv.) ((†) -er (möjl. att hänföra till sg. kedje) SthmSkotteb. 1521, s. 227, LdVBl. 1834, nr 47, s. 4 (: låskedjer));
l. (numera, utom i Finl., bl. i poesi o. högre stil) KED ɟe4d, stundom KÄD ɟä4d, sbst.1, r. l. f. (SthmTb. 1599, s. 65 b, osv.), stundom n. (G1R 24: 395 (1554), Nordström Luleåkult. 129 (1925)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er32, äv. 40 (G1R 24: 492 (1554) osv.), ss. r. l. f. stundom -ar (äv. att hänföra till sg. kede, BtFinlH 4: 335 (1567: gull kädar), Rudbeck Atl. 1: 255 (1679), Högberg Vred. 2: 171 (1906)), ss. n. äv. =; förr äv. KE l. KÄ, f.; best. -n;
förr äv. KEDA l. KÄDA, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er (äv. att hänföra till sg. ked o. kede, jfr ovan);
förr äv. KEDE l. KÄDE, f. (l. m.); best. -en; pl. -ar l. -er (jfr ovan); förr äv. KEDJE l. KÄDJE, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -ar (BoupptSthm 1678, s. 463 b (: Guldkediar)) l. -er (jfr ovan).
Ordformer
(kje 1793 (: guldkjen, sg. best.). kä 1662 (: gullkä). ked(h) (keed) 1554 (: kedher, pl.), 1599 osv. kjed (kied) 1639 (: gulkied)1867. käd(h) (kiäd) 15541767 (: slutkäd). kedha 1652. käd(h)a 1526 (: kädhor, pl.), 15271742. kiäda c. 1585 (: guldkiäda)1739. tiäda 1600. kedhe 1552. kiede c. 1580. käd(h)e 15241640. kedhea 1563 (: Kedheor, pl.). kedja (-d(h)ia) 1521 (: kedier, pl.), 1530 osv. kjedja (kiedia) 15991778. kiedgia 1589. käddia 1660. kieddgia 1589. kädja (-d(h)ia) 1526 (: kädhio, oblik form), 15291889. kjädja (kiädia) 1622 (: Kiädielodh)1831. tjädja (tiädia) 17741784. kedje (-d(h)ie) c. 15401727 (: Guld kedie). kädie (-je) 15531784)
Etymologi
[fsv. kädhe, kädhia; jfr d. kæde, nor. kjede, fnor. kæta, av mnt. kede, biform till kedene, resp. mnl. ketene, keten, holl. keten, fht. ketina (t. kette), av lat. catena (mlat. cadena, varav fr. chaîne, varav eng. chain, jfr CHAÎNE), möjl. urbesläktat med HADDA. Fsv. kædhia torde bero på ombildning efter mönster av sådana ordpar som y. fsv. smidhia, smedja: mnt. smede, fsv. vidhia, vidja: mnt. wide, wede. Formen ked har uppkommit ur pl. ked(h)ar, ked(h)er l. i ställning ss. senare ssgsled. — Jfr KATT VI, KÄTTING]
1) sammanhängande rad av länkar (ringar, byglar, lameller, block o. d.) som hophakats l. hopfogats den ena efter den andra, så att de tillsammans bilda en böjlig sträng; jfr KÄTTING. Kedjor av metall, järn, stål, ben, trä. Kedja med öppna l. slutna länkar. Kedjor för hopfästning l. upphängning av föremål (fästkedjor) l. för kraftöverföring l. hissändamål (transmissionskedjor). En kedja är icke starkare än sin svagaste länk, äv. bildl. SthmSkotteb. 1521, s. 227. Att I vele .. (av järnet) smide någre veldige kedijer, them man bruke kunne till samme skep. G1R 28: 110 (1558). The gamla Lagars afskrifter .. (voro) på trä och balkar upritade och med Kädior i Kyrkior och andra .. hus häftade och förvarade. Lag 1734, Föret. s. 4. Kedjor smidas, gjutas, göras af plåt, eller böjas af tråd. Almroth Karmarsch 547 (1839). Mekanismen (varmed en velociped drives) består af två olikstora, vertikalt ställda kugghjul och en öfver dem löpande ändlös kedja. 2NF 31: 1093 (1921). — jfr ANKAR(E)-, BAND-, BLOCK-, BOM-, BÅT-, CYKEL-, EVIGHETS-, HAK-, JÄRN-, LÄNK-, METALL-, MÄSSINGS-, PLÅT-, POLER-, RING-, RULL-, SLEJF-, SNÖ-, SPÄRR-, STOPP-, STÅL-, STÅLBANDS-, SÄKERHETS-, TRANSMISSIONS-, TRÅD-KEDJA m. fl. — särsk.
a) om dylik sammanhängande rad av länkar, avsedd l. använd att hindra ngns fria rörelse.
α) avsedd l. använd för att hindra djur (i sht hund) att avlägsna sig utom ett visst område. Bureus Suml. 39 (c. 1600). En Gammal Hund satter i kedh, / Gör alt effter sin gamla sedh. Fosz 139 (1621). Örnen .., fängslad med en simpel ked. Mattsson LycklÖ 145 (1907). — jfr BJÖRN-, HUND-KEDJA.
β) avsedd l. använd ss. fängsel l. fjättrar l. bojor för fånge o. d.; särsk. om kedja varmed fånges hand- l. fotleder l. andra kroppsdelar fjättras vid varandra l. vid tyngder l. vid en vägg l. dyl. så att hans rörelsefrihet inskränkes; i sht i pl.; jfr FJÄTTER 1 a. Belägga ngn med kedjor. Lägga l. smida ngn i kedjor. Han hafde monga resor warit bunden medh fiättrar och kädhor. Mark. 5: 4 (NT 1526). Man löste mig vtu kiädiorna, hvarvti jag var lika som smidd vid väggen. Humbla Landcr. 194 (1740). En slaf är den, som usla lustar jaga, / Om kedjan aldrig skramlat kring hans fot. Geijer Skald. 4 (1811, 1835). Jensen BöhmDiktn. 34 (1894). — jfr FOT-, FÅNG-, SLAV-KEDJA. — särsk. bildl.; ofta i uttr. som beteckna fångenskap l. slaveri o. d. (De orättfärdiga) woro alleens mz enahanda mörkrens kädhio bundne. Vish. 17: 18 (Bib. 1541). Den öma Celadon i Doris kädjor låg, / Och svor, vid hennes bröst, om evig trohets låga. Nordenflycht QT 1748—50, s. 85. Sätherberg Blomsterk. 57 (1879).
b) om dylikt föremål (vanl. av ädel metall) avsett att bäras ss. prydnadsföremål (särsk. omkring halsen l. armen), stundom (därjämte) avsett att uppbära l. fasthålla ngt föremål, ss. medaljong l. annat smycke l. fickur o. d.; äv. användt ss. tecken på ämbete l. värdighet; äv. i utvidgad anv., om halsband osv. av annan konstruktion. OPetri Tb. 39 (1524; uppl. 1929). Ordspr. 1: 9 (Bib. 1541; bildl.). Then menniskia som .. kan säya hwadh .. (skriften) betydher, han skal .. bära een gyllene kädho om halsen, och wara then tridie Herren j mitt Rike. Dan. 5: 7 (Därs.). Tag den här Klåckan .. jag skal lemna henne med Ked och alt för 100 Riksdaler. Björn FörfYngl. 38 (1792). SFS 1906, nr 38, s. 3. — jfr AURORA-, GULD-, HALS-, HÄNG-, KLOCK-, ORDENS-, REKTORS-, RIDDAR(E)-, SERAFIMER-, SILVER-, UR-KEDJA m. fl.
c) landtmät. om landtmätarkedja. CivInstr. 278 (1688). PH 5: 3370 (1752). MeddNordM 1890, s. 14. — jfr LANDTMÄTAR(E)-, LANDTMÄTERI-, MÄT-KEDJA.
d) hippol. om kindkedja å betsel. KrigVAH 1829, s. 47. Därs. 135. — jfr KINDKEDJA.
e) skjutk. å vissa skjutvapen med äldre låskonstruktion, dels om kedja som i hjullås förenar slagfjädern o. hjulaxeln, dels oeg., om länk som i flint- l. slaglås förenar hanens nöt o. slagfjädern. GenMRulla 16/10 1683. EldhandvSkjutsk. 2: 95 (1877). Alm VapnH 51 (1927).
f) idrott. benämning på viss figur i skridskoåkning, liknande en kedja. Næss Skridsk. 29 (1882). Balck Idr. 3: 71 (1888).
g) (numera mindre br.) i jämförelser, för att beteckna samhörighet l. sammanhållning. (Hertig Karl talade) med menige man .., att alla måtte som en kädia tillhopa hängia ock samhällige vara. HSH 1: 49 (1594). Schultze Ordb. 2253 (c. 1755).
h) bildl. (jfr 3), om ngt som utgör ett sammanhållande band. Tessin Bref 1: 160 (1752). Unionens kedja syntes vilja brytas. Geijer I. 2: 25 (1803). Tegnér (WB) 1: 210 (1806).
2) [jfr nylat. catenæ, pl., bindbalk, bindregel, list] (†) list, karnis. Dee öfwerst kiediorna (listerna) hwilka wore med Gull bedragne (i salen i atlantistämplet). Rudbeck Atl. 1: 258 (1679). jfr Dalin Hist. 1: 185 (1747), ävensom Atterbom VittH 145 (1845).
3) bildl. (jfr 1 f, g, h), om rad l. krets av personer, föremål, händelser o. d.
a) om mer l. mindre sammanhängande rad l. krets av personer. — särsk.
α) om rad l. sluten krets av personer som hålla varandra i hand (antingen alla vända åt samma håll l. varannan åt ena hållet o. varannan åt det andra); äv. (dans.) = CHAÎNE. Bilda kedja. Ordensbröderna bildade kedja vid den avlidne ordensbroderns grav. Walcke MbDansk. 12 (1782). Dens. Dansk. 1: A 4 a (1783). HbFrimur. (1896). Under 1200-talet förekom mestadels dans i ring eller lång rak kedja (”långdans”). Norlind AMusH 184 (1920). NordKult. 24: 113 (1933).
β) om rad av personer som ordnat sig för att fortskaffa ngt ur hand i hand, t. ex. för att langa vatten för släckning av brand o. d. Släckningsmanskapet bildade kedja. Från alla (ångbåten) ”Cantons” lastluckor och ned öfver djunkerna stå kedjor af lossningsmanskap. VFl. 1909, s. 31. jfr: Nu från templet och ned till strand / knyts en kedja af händer (vid tämpelbranden). Tegnér (WB) 5: 100 (1825). — jfr LANGNINGS-, VATTENLANGNINGS-KEDJA.
γ) (i sht i fackspr., särsk. mil. o. jäg.) om soldater, vakter o. dyl. l. om jägare l. drevkarlar o. d., placerade l. framryckande osv. vid sidan av varandra med större l. mindre mellanrum i sidled; särsk. (förr) mil. om till spridd ordning avdelad trupp vid kompani o. bataljon. KrigVAH 1806, s. 197. Strid i spridd ordning eller kedja kallas äfven tiraljering. Hazelius Förel. 158 (1839). En jakt .. är att gå på kedja och skjuta hararna i uppsprång. SvKennelklT 1903, s. 66. Hålla känning af fienden genom en kedja af spanare. TSjöv. 1904, s. 220. — jfr BEVAKNINGS-, BLÄNKAR(E)-, DREV-, FÖRPOST-, JÄGAR(E)-, POST-, SAMMANBINDNINGS-, VAKT-KEDJA m. fl.
δ) idrott. sammanfattande benämning på de spelare i ett fotbolls- l. handbollslag o. d. vilka utgöra forwards resp. halvbackar; ss. enkelt ord särsk. om forwardskedja. NordIdrL 1904, s. 154. IdrBl. 1910, nr 3, s. 2. Kedjan har ett par snabba yttrar, men långsam för övrigt. Därs. 1924, nr 80, s. 10. — jfr FORWARDS-, HALVBACKS-KEDJA.
ε) om rad l. krets av sinsemellan i ett l. annat avs. likartade l. samhöriga individer (l. sammanslutningar av individer) l. av individer som följa efter varandra i tiden. Schroderus Os. 1: 82 (1635). Yttersta länken jag är i fädrens omätliga kedja. BEMalmström 6: 31 (c. 1860). Vårt (dvs. finnarnas) höga anspråk att såsom nation fortlefva i nationernas ked. AFSoldan (1862) hos Aho Soldan 325. De mägtiga ätterna bildade en genom blodsband sammanhängande kedja. Svedelius i 2SAH 51: 82 (1875). Nilsson FestdVard. 34 (1925). — jfr BRÖDRA-, SLÄKT-, SYSKON-KEDJA m. fl.
b) om rad l. krets av föremål. CAEhrensvärd Brev 1: 186 (1789). Atterbom Minn. 379 (1818). Hela Rysslands västgräns .. är i denna stund en oavbruten kedja av krigsläger. Hedin TalUngdemokr. 112 (1914). — särsk.
α) i sht geogr. om sammanhängande rad av bärg l. sjöar o. d. En ked af ganska höga bärg. Kalm Resa 3: 260 (1761). St. John-floden .. är en kedja af större och smärre insjöar, sammanbundna genom trånga .. sund. Bremer NVerld. 3: 312 (1854). LbFolksk. 749 (1892). — jfr ALP-, BÄRGS-, DYN-, FJÄLL-, PARALLELL-, SJÖ-, VULKAN-KEDJA m. fl.
β) kem. serie av vid varandra bundna atomer. Öppen, sluten, rak, grenad kedja. Blomstrand OrgKemi 11 (1877). Widman OrgKemi 53 (1895). Starck Kemi 268 (1931). — jfr ATOM-, KOL-KEDJA.
γ) fys. om serie av elektriska ledningar. Öppen, sluten kedja. Galvanisk kedja, se GALVANISK 1. VetAH 1813, s. 82. En hydro-elektrisk kedja, hvars kraft aftagit, återfår, om den lemnas öppen, större eller mindre del af sin kraft. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 35. Poppe Phys. 215 (1832). — jfr LEDNINGS-KEDJA.
δ) handarb. vid virkning: rad av luftmaskor. SthmModeJ 1848, s. 61. Hagdahl Fråga 383 (1883).
ε) byggn. dels i hörn av tegelmur: anordning av stenarna på sådant sätt att varannan ligger med långsidan o. varannan med kortsidan utåt samma sida (”hörnkedja”); dels (förr) i mur av omväxlande tegel o. sprängsten: genom hela muren gående skikt av enbart tegel. Stål Byggn. 1: 256 (1834). — jfr HÖRN-KEDJA.
c) om sammanhängande rad av handlingar l. händelser l. företeelser, (fortlöpande) följd, serie. Biberg Linné Oec. 21 (1750). (En) lång oafbruten kädja af fullständiga och tilförliteliga Meteorologiska observationer på en och samma ort. VetAH 1762, s. 175. Afbrytom ej händelsernas kedja! CPHagberg i 2SAH 5: 98 (1808). Återtåget blev en kedja av motgångar. Hedin Pol 2: 462 (1911). — jfr DRILL-, HÄNDELSE-KEDJA. — särsk.
α) om raden av de olika leden i en utveckling, utvecklingsserie. Linné MusReg. II (1754). Herder .. ställer .. (den dövstumme) lägre än apan i varelsernas kedja. UVTF 26: 7 (1880). — jfr BILDNINGS-, UTVECKLINGS-KEDJA.
β) om raden av de olika leden i ett orsaks- l. tankesammanhang l. en slutledning o. d. GRosén (1771) hos Nohrborg Föret. § 1. Kedjan af orsaker och verkningar. Geijer I. 5: 6 (1810). Larsson Kunsk. 113 (1909). — jfr ARGUMENT-, BEGREPPS-, BEVIS-, INDICIE-, ORSAKS-, SLUTLEDNINGS-, TANKE-KEDJA m. fl.
γ) (numera föga br.) om den sammanhängande följden av olika stadier i ett fortvarande tillstånd o. d. Fernander Theatr. 456 (1695). Hela mit lif skall bli en kedja af kärlek och tacksamhet. Altén EBokst. 17 (1797). Beskow i 2SAH 30: 214 (1857).
4) (bl. i formen ked) (i högre stil, föga br.) oeg., om enskild länk i en kedja; bildl. (Cavallin o.) Lysander 287 (1875). Samkänslan .. organiseras, de olika kederna gripa in i hvarandra. Vasenius Samkänsl. 25 (1901).
Ssgr (i allm. till 1): A (numera, utom i Finl., bl. i högre stil): KED-LIK, -LÄNGD, -MÄTNING, -SLUT, se D.
B (†): KEDE-LOD, se D.
C (†): KEDJA-LOD, se D.
D: KEDJE-BANA, r. l. f. [jfr t. kettenbahn] tekn. bana (se BANA, sbst.1 2 b) på vilken transporten sker medelst en ändlös kedja; transportbana bestående av en ändlös kedja med därå fästa medbringare, hållare l. bärorgan. JernkA 1884, s. 237. TT 1899, Allm. s. 301. —
-BAND. [jfr t. kettenband]
1) (i vitter stil, föga br.) ss. band använd kedja. Kring håret bär hon gyldne kedjeband. Arnell Moore 1: 38 (1829).
2) tekn. av en ändlös kedja bestående, med kugghjul drivet transportband. 2NF 28: 429 (1918).
3) byggn. o. konst. kedjeliknande listvärk o. d. Adler Meyer 151 (1892).
(3 b β) -BINDNING. kem. atomers bindning i kedja. KemT 1906, s. 75. —
-BLOMSTER. [jfr holl. ketenbloem, t. kettenblume] (†) örten Taraxacum officinale Lin., maskros, av vars ihåliga stänglar barn bruka göra små ringar som sammanlänkas till ”kedjor”. Bromelius Chl. 23 (1694).
-BOK; pl. -böcker. [jfr nylat. liber catenatus] (i fråga om äldre, i sht medeltida förh.) bok som för att icke kunna avlägsnas var fäst med järnkedja vid pulpeten l. väggen. Lundin NSthm 348 (1888). MeddBokv. 1918, 1: 3. —
-BOM. (förr) ett slags av Kr. Polhem uppfunnen, av sinsemellan rörliga bjälkstycken bestående bom för avspärrning av vattenväg. VetAH 1753, s. 48. 2NF 21: 1229 (1914).
-BOTTEN. sängbotten av sammanfogade kedjor. SD 1907, nr 115, s. 6.
(3) -BREV. [jfr t. kettenbrief, eng. chain-letter] brev vari adressaten (stundom under hotelser l. under löfte om andel i vinst) uppfordras att sända avskrifter (med samma l. på visst sätt ändrad lydelse) till ett antal andra personer med samma uppfordran till dessa att i sin tur sända avskrifter till andra personer osv.; särsk. om dylika brev använda dels vid massinsamlingar l. vid pänningtransaktioner o. d. enligt kedjehandelns system, dels i religiös väckelsepropaganda; jfr SNÖBOLLS-BREV. SDS 1900, nr 513, s. 3. SvD(A) 1930, nr 70, s. 8. SDS 1935, nr 210, s. 16. —
-BRO. [jfr t. kettenbrücke, eng. chain-bridge] i kedjor hängande bro. JernkA 1838, s. 204. TT 1897, Byggn. s. 138. —
-BROTT. [jfr t. kettenbruch] brott (se d. o. I 1) på kedja, särsk. å velociped. SvD(A) 1929, nr 125, s. 19. —
-BRYGGA, r. l. f. jfr -BRO. Stål Byggn. 1: 88 (1834). KrigVAT 1856, s. 476.
(3 b) -BRÅK. [jfr t. kettenbruch] mat. bråk vars nämnare är summan av ett helt tal o. ett bråk vars nämnare i sin ordning är summan av ett helt tal o. ett bråk osv.; kontinuerligt bråk; äv., i uttr. uppåtstigande kedjebråk, bråk vars täljare är summan av ett helt tal o. ett bråk vars täljare i sin ordning är summan av ett helt tal o. ett bråk osv. Björling Diff. 262 (1867). 2NF 4: 403 (1905).
-BÄLTE. [efter eng. chain-belt] tekn. = -BAND 2. 2NF 33: 262 (1921).
(3 b α) -BÄRG. [jfr holl. ketengebergte, t. kettengebirge] geogr. (vanl. gm veckning uppkommet) bärg bestående av flera parallella kammar, bärgskedja. Nathorst JordH 11 (1888). Hagman FysGeogr. 17 (1903).
(3 a α) -DANS. [jfr t. kettentanz] dans. (ring- l. lång)dans vari deltagarna, hållande varandra i hand (o. vanl. vända varannan åt det ena hållet o. varannan åt det andra), bilda en sluten l. öppen kedja. Sander Ar. 106 (1877). FoF 1915, s. 8. Nilsson FestdVard. 87 (1925).
(3 c) -DRILL. [jfr t. kettentriller] mus. drill som fortlöper på flera på varandra följande toner, drillkedja. Bauck 1MusH 263 (1862). Hedlund Fiolsp. 60 (1899).
-DRIVEN, p. adj. tekn. driven med kedja; särsk. om velociped. Höghjulingen .. måste slutligen vika för den kedjedrifna säkerhetsmaskinen. Östberg Vel. 11 (1894). BesökHusqvarnaVelFabr. 2 (1913).
-DRIVNING. tekn. drivning (av en maskin) medelst kedja; äv. konkret, om anordning för dylik drivning. SvD(A) 1932, nr 74, s. 1 (konkret).
(jfr 3 a α) -FATTNING. dans. om den fattning varmed deltagarna i kedjedans, vända varannan åt det ena hållet o. varannan åt det andra, fatta varandras händer. Folkdans. 12 (1923).
-FIGUR. (i fackspr., †) figur som bildas av en kedjelinje; äv. om figur som bildas av en i tvenne punkter fritt upphängd kedja bestående av långa länkar. VetAH 1742, s. 235. Därs. 1743, s. 314. Dalin ÅmVetA 1750, s. 15. —
-GÅNG. urmak. i vissa ur: gång med för utjämning av fjäderkraftens föränderlighet avsedd anordning bestående av en kring fjäderhuset o. snäckan gående, fin, ledad kedja. Schulthess (1885). 3NF 19: 1168 (1933).
(3) -HANDEL. [jfr t. kettenhandel] (i fackspr.) försäljningsmetod enl. vilken kunden erhåller vissa förmåner, om han insändt rekvisitioner från visst antal av honom anskaffade kunder, som i sin tur erhålla motsv. förmåner på samma villkor; äv. om andra försäljningsmetoder vid vilka mellanhändernas antal synes onormalt stort. PT 1916, nr 171 A, s. 2. NDA 1917, nr 311, s. 4. —
-HARV. [jfr d. kædeharve, eng. chain-harrow] landt. harv bestående av ett nät av i varandra häktade järnlänkar med skarpa hörn l. piggar vilka vid harvningen rispa i marken, länkharv. UB 3: 304 (1873). Bolin Åkerogräs. 81 (1926).
-HJUL. [jfr t. kettenrad, eng. chain-wheel] tekn. hjul l. ändskiva med tänder vilka gripa in i länkarna av en kedja; särsk. om dylikt hjul för överföring av kraft l. rörelse; särsk. å velociped o. d. TT 1877, s. 160. Östberg Vel. 38 (1894).
-HÄVTYG~20 l. ~02. (i fackspr.) om ett slags vid stubbrytning användt hävtyg där hävarmen påvärkas medelst en kedja. JernkA 1907, s. 325. HbSkogstekn. 728 (1922).
(3 b) -ISOLATOR. elektrotekn. om serie av två l. flera hängisolatorer. NoK 14: 111 (1922). 3NF 6: 581 (1927).
-KANTVÄRK~02 l. ~20, n. tekn. kantvärk med kedjematning. TT 1878, s. 107.
(3 b) -KOCK, r.; pl. -er. [jfr t. kettenkokken, pl.] bakteriol. klyvsvampen Streptococcus pyogenes, vilken uppträder ss. kedjelikt ordnade korn, streptokock. Helsov. 1893, s. 347. Pettersson Bakt. 13 (1926).
-KOPPEL. av kedja bestående hundkoppel. Johansson RödaHuv. 1: 62 (1917). 2NF 33: 1201 (1922).
(3 b) -KORALL. [jfr t. kettenkoralle] paleont. benämning på korall tillhörande det fossila korallsläktet Halysites Fisch., vars korallrör äro ordnade i rader ss. länkarna i en kedja. JernkA 1827, Bih. s. 35. Nathorst JordH 605 (1892). 3NF (1929).
-KRANS. tekn. kedjehjul (vanl. utan ekrar o. nav); särsk. om det lilla kedjehjulet på navet av en velocipeds bakhjul, ävensom om den tandade ring på bakhjul av motorfordon till vilken motorns kraft överföres gm drivkedjan. Östberg Vel. 39 (1894). HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 1. —
-KULA. [jfr holl. ketenkogel, t. kettenkugel, eng. chain-shot] (förr) artill. kanonprojektil bestående av tvenne vid ändarna av en liten järnkedja fästa full- l. (vanl.) halvkulor, särsk. avsedd att avskjutas mot fientligt fartygs tackling; jfr -LOD. Rålamb 10: 52 (1691). Billmanson Vap. 277 (1882).
-KURVA. (i fackspr.) kedjelinje. TT 1883, s. 77.
(3 a δ) -LEDARE. idrott. IdrBl. 1924, nr 1, s. 12. —
-LIK, adj. (ked- 1872. kedje- 1772 osv.) Retzius Djurr. 204 (1772).
-LIKNANDE, p. adj. —
-LINDNING. elektrotekn. Den vanligaste (växelströmslindningen) .. kallas kedjelindning, emedan härvorna ligga som länkarna i en kedja. Christofferson Elektr. 133 (1931).
-LINJE. [jfr t. kettenlinie] (i fackspr.) den linje som bildas av en i två punkter fritt upphängd, jämntjock kedja (av oändligt små länkar) l. fullt böjlig (men icke elastisk) sträng, katenaria; särsk. byggn. om valvform som beskriver en omvänd dylik linje. VetAH 1742, s. 116. Stål Byggn. 1: 333 (1834). Ekman Mek. 352 (1919).
-LOD. (kede- 1556 c. 1575. kedja- 15551558. kedje- 1553 osv.) (förr) = -KULA. ArkliR 1553: 2 (1553). 2NF 22: 344 (1915).
-LÅDA, r. l. f. [jfr d. kædekasse, t. kettenkasten] kapsel av metall l. celluloid o. d. som på utsidan omsluter kedjan på en velociped, kedjeskydd. Östberg Vel. 39 (1894). PriskurWiklundVelocFabr. 1898, s. 14. —
-LÅS.
1) lås varmed ändlänkarna i en kedja förenas med varandra l. med ngt annat; särsk. dels i fråga om halskedja l. armband o. d., dels tekn. BoupptVäxjö 1868. Patent nr 18444, s. 1 (1904).
2) (i fackspr.) gevärslås vari slagfjädern icke själv fattar i nöten, utan medelst en mellanlänk värkar på densamma; jfr KEDJA, sbst. 1 e. Leijonflycht (1827). Bergström HbJagtv. 84 (1872).
-LÄNGD. (ked- 18481921. kedje- 1822 osv.) särsk. landtmät. till 1 c, om den fastställda längden på en landtmätarkedja. Ström Skogsh. 77 (1822). En kedjelängd eller 25 alnar. Alreik Landtm. 33 (1843).
-LÄNK. länk i en kedja. Hildebrand MagNat. 125 (1654). PT 1895, nr 172, s. 1. —
-MAKARE. person som har till yrke att tillvärka kedjor; numera nästan bl. om tillvärkare av guldkedjor o. d. Lind (1749; under kettler). MeddSlöjdF 1897, 1: 81. —
-MASK; pl. -ar. [jfr t. kettenwurm] (†) bandmasken Tænia solium Lin.; jfr BINNIKEMASK. Levertin Eschricht 1: 79 (1858). Rebau NatH 1: 695 (1879).
-MASKA, r. l. f. handarb. vid virkning: maska som tages i l. om föregående varv, varefter tråden drages genom båda maskorna med ett grepp, utan att tråden lägges om nålen mellan omtaget o. genomdraget. NJournD 1856, s. 118. Hagdahl Fråga 382 (1883). Nordenfelt Handarb. 190 (1919).
-MASKIN. tekn. maskin vari kraften l. rörelsen överföres medelst kedja. TT 1899, M. s. 57 (om slåttermaskin). 2NF 31: 1093 (1921; om velociped).
-MATNING. tekn. matning av en maskin medelst ändlös kedja. TT 1878, s. 106. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 47. —
-MÄTNING. (ked-18481921. kedje- 1752 osv.) mätning med kedja; särsk. landtmät. till 1 c: uppmätning medelst landtmätarkedja. PH 5: 3377 (1752). JernkA 1904, s. 591. —
-MÖNSTER. konst. kedjeliknande mönster i ornament o. d. Fatab. 1911, s. 130. Laurin KonstSv. 61 (1915).
(3 b) -NITNING. [jfr t. kettennietung] tekn. två- l. flerradig nitning med de olika radernas nitar sittande midt emot varandra, parallellnitning; motsatt: sicksacknitning. Westin Hållf. 116 (1888). Nilsson Skeppsb. 109 (1932).
(3 b) -ORM. (i Finl.) härmask, daggorm. Hembygden(Hfors) 1915, s. 44. —
-ORNAMENT. [jfr t. kettenornament] arkeol. (i den anglonormanniska stilen förekommande) ornament i form av sammanlänkade långsträckta ringar. Hildebrand FörhistF 580 (1880).
-PANSAR. [jfr t. kettenpanzer] (förr) av små, korta, bredvid varandra fästa kedjor bestående pansar(skjorta). Rydberg KultFörel. 6: 433 (1888). 2UB 6: 252 (1904).
(3 b) -PIPMASK. (†) = -KORALL. VetAH 1788, s. 248.
(jfr 3 a) -POLSKA, r. l. f. (förr) långpolska. Carlén Skuggsp. 1: 21 (1861, 1865).
-PUMP. [jfr t. kettenpumpe, eng. chain-pump] tekn. ss. pump för vatten- l. slamuppfordring o. d. tjänande bägarelevator l. skruvformig uppfordringskedja; särsk. om kontinuerligt uppfordringsvärk bestående av en i ett lodrätt rör anbragt ändlös kedja (l. ändlöst band) varvid med bestämda mellanrum äro fästa klaffar l. dyl. varmed uppfordringen sker; förr särsk. användt för länspumpning av fartyg, numera särsk. för uppfordring av gödselvatten o. d. Palmstedt Resedagb. 16 (1778). Lavén Sjöv. 17 (1853). LB 4: 490 (1907).
-PÄNNING l. -PÄNG.
1) (förr) till 1; i pl.: avgift för passage av medelst kedja stängd vattenväg; jfr BOM-PÄNNINGAR. TullhdlSthm 5/9 1558.
2) (folkligt, i vissa trakter) till 1 b: vart särskilt av de silvermynt med i nedre kanten vidfästa små ”löv” av silver som av kvinnorna i vissa trakter i sht förr buros ss. bröstsmycke, fästa i en kedja kring halsen. Wengelin GMinn. 145 (1893). Roos Helgsm. 1: 329 (1896).
-RING. (kedje- 18081839. kedjo- 1691) [jfr t. kettenring] (†) (ringformig) kedjelänk. Rålamb 8: 50 (1691).
-ROST. [jfr t. kettenrost] tekn. rost vars roststänger äro anordnade ss. en ändlös kedja på vilken bränslet kontinuerligt föres (från inmatningstratten) fram till eldstaden. NF 4: 357 (1881). 3NF 6: 540 (1926).
(3 b) -RÄKNING. [jfr t. kettenrechnung] (numera föga br.) mat. räknemetod enl. vilken det antal av ett visst slags enheter som i värde svarar mot ett givet antal av ett annat slags enheter utrönes med tillhjälp av en rad mellanliggande ekvationer av sådan beskaffenhet att den högra termen i en föregående betecknar samma slags enheter som den vänstra i den efterföljande, varigm uppstår en sammanhängande kedja av ekvationer vilkas gemensamma lösning förenklas gm multiplikation o. division i samband med förkortning. Lindfors (1815). Zweigbergk Räkn. 138 (1839). 3NF (1929).
(3 b) -RÖR. tekn. om gasledningsrör bestående av flera hopfogade länkar. JernkA 1878, s. 397. —
-SALVA, r. l. f. (†) mil.
1) till 3 a γ: skyttesalva av jägarkedja l. av trupp i spridd ordning o. d. Dalin (1852).
2) till 3 c: oavbruten följd av omedelbart efter varandra avskjutna (kanon)salvor. HH 24: 50 (1703). HSH 1: 180 (c. 1720). Nordberg C12 1: 856 (1740).
-SKIDA, f. (†) = -SLIDA. ArkliR 1567: 25 (1567).
-SKOPA. tekn. om var särskild av de vid en ändlös kedja fästa skoporna i ett uppfordringsvärk; elevatorskopa. Rinman 2: 1084 (1789). JernkA 1876, s. 215. —
-SKYDD. konkret; särsk. å velociped; jfr -LÅDA. PriskurWiklundVelocFabr. 1898, s. 14. 2NF 31: 1094 (1921).
-SKYDDARE, r. l. m. (knappast br.) = -SKYDD. TT 1894, Allm. s. 276.
(jfr 3 a α) -SLADD. dans. rad av personer som, hållande varandra i hand med kedjefattning, bilda en kedja. Folkdans. 12 (1923).
-SLIDA. (†) till skydd mot skavning avsedd slida l. hylsa av läder omkring i seldon o. d. använd kedja. ArkliR 1567: 25 (1567).
(3 c β) -SLUT. (ked- 1806c. 1845. kedje- 1836 osv.) [jfr t. kettenschluss] log. sammandragen, sammansatt slutledning vari en gemensam slutsats utdrages ur flera än två premisser, bestående var för sig av självständiga omdömen, av vilka två o. två efter varandra följande äga en gemensam term (så att hela slutledningen hänger samman som en kedja); sorit. Tuderus Kiesewetter 83 (1806). Strömberg Borelius Log. 32 (1901).
(1 a β) -SLÅ, v. (i vitter stil) slå (ngn) i bojor, fjättra (ngn); äv. bildl.; nästan bl. i p. pf. -slagen. Etiken kedjeslår estetiken. Heidenstam Col 241 (1888). Dem, som ligga kedjeslagna / i fängelsernas brunnar. Österling Hofmannsthal 44 (1911).
-SMED. [jfr t. kettenschmied] (numera föga br.) person som har till yrke att smida kedjor. HSH 27: 71 (1563). WoJ (1891).
(1 a β) -SMIDA. (i vitter stil) smida (ngn) i kedjor, fjättra (ngn); äv. bildl. LBÄ 7—8: 9 (1797; bildl.). Stagnelius (SVS) 2: 416 (1821).
-SMIDE. smidande av kedjor. Almroth Karmarsch 547 (1839). WoJ (1891).
-SPÄNNARE, r. l. m. [jfr d. kædespænder] tekn. anordning varigm en transmissionsdrivkedja spännes l. sträckes (särsk. å velociped); jfr -STRÄCKARE. TT 1874, s. 161 (i fråga om skördemaskin). Östberg Vel. 94 (1894).
-STRÄCKARE, r. l. m. tekn. = -SPÄNNARE. PriskurWiklundVelocFabr. 1898, s. 46. HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 1. —
-STYNG, äv. -STYGN. [jfr t. kettenstich, eng. chain-stitch] sömn. styng i kedjesöm (se d. o. 1). NJournD 1854, s. 15. Hagdahl Fråga 398 (1883). Lifstycken, .. prydda med enklare konstsöm i kråkspark och kedjestygn. Fatab. 1908, s. 6. AB 21/7 1929, Söndagsbil. s. 13. Ssg (sömn.): kedjestyngs-broderi. Hallstén o. Lilius (1896).
(3) -SYSTEM. (i fackspr.) jfr -HANDEL. Örne KoopSamhSyn 178 (1918). 2NF 36: 975 (1924).
-SÅG. [jfr t. kettensäge, eng. chain-saw] såg bestående av en hopfällbar l. ändlös kedja med i länkarna fästa sågtänder, länksåg; särsk.
a) om dyl. såg för trädfällning, vedsågning o. d., bl. a. ingående i militär fältutrustning. Nordensvan Takt. 33 (1884). FältutrustnInf. 1929, s. 28.
b) kirurg. om ett slags kirurgiskt instrument. TLäk. 1833, s. 279. LbKir. 2: 217 (1922).
-SÖM. [jfr t. kettennaht] sömn.
1) ett slags prydnadssöm vari de olika styngen på översidan te sig ss. länkarna i en kedja, antingen slutande tätt intill varandra (vanlig kedjesöm) l. icke helt slutande intill varandra (öppen kedjesöm). Lingarns(-servett) .. märkt med kädjesöm. GT 1788, nr 38, s. 4. Berg Handarb. 139 (1874). Nordenfelt Handarb. 99 (1919).
2) ett slags maskinsöm med endast en tråd (som kan ryckas bort i ett svep). Wolter Symask. 20 (1866). DN(A) 1934, nr 279, s. 7. —
-TRAKTOR. tekn. traktor som framföres medelst kedjeband (se d. o. 2) i st. f. hjul. SvD(A) 1919, nr 309 A, s. 5. HbSkogstekn. 293 (1922).
-TRUMMA, r. l. f. [jfr t. kettentrommel] tekn. trumma l. rulle med spår för upptagande av kedja l. kätting i ett l. flera varv (å vindspel o. d.). TT 1877, s. 160. —
-TRÄNS. ridk. av kedja bestående träns. Kedjetrensen lämpar sig .. för hästar, som ligga hårdt på. TIdr. 1883, s. 21. Wrangel HbHästv. 258 (1885).
-UGN. (i fackspr.) om visst slags bakugn bestående av ett uppvärmt valv gm vilket de med degkakorna belagda bakplåtarna passera på ändlösa kedjor. 2UB 4: 487 (1899).
-VALV. byggn. valv vars välvningslinje är en omvänd kedjelinje. Stål Byggn. 1: 266 (1834). Lundell (1893).
(1, 3) -VIS, adv. [jfr t. kettenweise] (†) ss. i en kedja; på sådant sätt att en sammanhängande rad l. serie uppstår, i sammanhängande följd. Oelreich 242 (1755). Hvarföre Canonerna ej salvevis utan kedjevis afskjutas. Törngren Artill. 2: 138 (1795). Ekenmark Hb. 10 (1820).
(3 b α) -VULKAN. geogr. om var särskild av flera efter varandra i rad liggande vulkaner; motsatt: centralvulkan. JernkA 1832, Bih. s. 58. Hagman FysGeogr. 33 (1903).
-VÄRK, n. (kedje- 17901917. kedo- 15411739. kedjo- 16891703) [efter t. kettenwerk] (numera föga br.) byggn. kedjeliknande l. i sicksack gående listvärk l. taklist; jfr KEDJA, sbst. 1 g. Thet stora (tämpel-)hwset bedrogh han medh furoträä och bedrogh thet medh besta gull, och giorde ther vppå palmar och kedhowerck. 2Krön. 3: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: kedjeverk). Rudbeck Atl. 1: 255 (1679). Schenberg (1739).
-VÄXEL. tekn. utväxlingsanordning varvid utväxlingen sker medelst kugghjul o. kedja. TT 1900, Allm. s. 246. LB 4: 96 (1903).
E (†): KEDJO- l. KEDO-RING, -VÄRK, se D.
Spoiler title