SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2003  
TARM tar4m, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (VarRerV 8 (1538) osv.) ((†) -er VarRerV 8 b (1579)).
Ordformer
(tarm 1541 osv. term 1538. tärm 1538)
Etymologi
[fsv. tharmber; motsv. dan. o. nor. tarm, fvn. þarmr, fht. dar(a)m (t. darm), feng. þearm; till den rot med bet. genomborra som bl. a. föreligger i lat. terere, sönderriva, o. TRÖSKA, DREJA, TRÅD; ordet torde urspr. betyda hål o. syfta på ändtarmsmynningen; jfr gr. τόρμος, hål, öppning, till samma rot]
hos människa o. däggdjur, om (den långa, smala, rörformade o. ringlande) matspjälkningskanalen från magsäcken till ändtarmsöppningen med uppgift att upptaga näring och bortföra slaggprodukter; äv. om var o. en av tarmens (i ovan anförd bet.) olika delar med tanke på dessas utseende l. grovlek l. placering o. d. (ofta i l. elliptiskt för ssg med förled som anger bet.); i pl. äv. sammanfattande, om tarmen (i ovan anförd bet.) i sin helhet; äv. (i fackspr.) hos djur i allmänhet (i sht lägre djur), om matspjälkningskanalen i sin helhet (från mun till analöppning). VarRerV 6 (1538). Thet grofwe sööl eller affskrap, som är Menniskioskarn och Lort, warder igenom tarmarne och Gumpen förlagdt. Schroderus Comenius 268 (1639). Tarmarna (intestina) ligga så i Buken, at de, som äro smalare .. hålla sig omkring nafwelen. Rosenstein Comp. 313 (1738). Vätskan i denna vida tarm är derföre åter sur, ehuru massan inkommer dit för det mesta neutral. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 325. Tarmarne bilda ett långt rör med muskulära väggar, som invändigt äro beklädda med slemhinna. Lovén Huxley 123 (1871). Hos åtskilliga insekter saknas ändtarmsöppning fullständigt, .. de osmälta produkterna i tarmen .. avgivas genom munöppningen. 4Brehm 13: 5 (1930). Jag skulle önska att den siste kungen bleve strypt med (l. hängd i) den siste prästens tarmar. Holm BevO (1939). Bulkmedel förstör .. inte tarmens normala funktion vilket kan ske med tarmretande laxermedel. PatFass 199091, s. 83. — jfr ARS-, BLIND-, DJUR-, FET-, GROV-, GÄL-, KRUM-, RYNK-, SLUT-, SMAL-, SMÅ-, STOR-, TJOCK-, TOLVFINGER-, TUNN-TARM m. fl. — särsk.
a) i uttr. betecknande att ngn svälter l. är mycket hungrig, särsk. i sådana uttryck som tarmen skriker l. det skriker l. tjuter i tarmen; jfr SKRIKA, v. 1 e. Å så wil ia haa litet äta å däg, / Hwar ewiga Tarm han tiuter i mäy. Tidfördrijf A 2 b (c. 1695). Det är godt och säga för den, som aldrig behöft frysa .. och svälta tills en inte vet om det är själen eller tarmarna, som skriker! Zilliacus Hågk. 98 (1899). SvHandordb. (1966).
b) om urtagen (djur)tarm avsedd ss. material för olika ändamål ss. tillverkning av sträng l. snöre o. dyl. l. beredning av korvskinn o. d. At giöra Pålsk korf .. när Tarmarne äro wäl rengiorde, så wänd ut och in på dem .. sedan fyll och stoppa dem rätt hårdt med det sönderstötta kiöttet. Oec. 168 (1730). Kunna äfwen de mindre kreaturens tarmar, beredas til Musichaliske strängar. Kiellberg KonstnHandtv. Slackt. 4 (1753). Tarmar .. av åtskilliga däggdjur utgöra en ingalunda obetydlig handelsvara. Kjellin (1927). Yrkesmässig försäljning .. av tarmar må äga rum endast mot särskilt .. utfärdat tillståndsbevis. SFS 1943, s. 142. — jfr BLÅ-, BOTTEN-, FÅR-, KALV-, KATT-, KROK-, RAK-TARM m. fl.
c) om ngt som liknar l. erinrar om en (lång o. smal) tarm. Ymer 1921, s. 75. Över några öppna backar rulla kanoterna .. ner till båtlänningen vid den innersta tarmen av Ömmern. TurÅ 1930, s. 245. Viggo, den gamle Tvärviggen, som hamnat hos Bure Ringby i en smal tarm på Vanadisplan. Born RopSten. 32 (1991). — jfr DANK-, HÖNS-TARM.
d) metonymiskt, ss. nedsättande benämning på människa. Strix 1901, nr 47, s. 2. Den djävla tarmen, den torsken, svor hon. Sno mej bara för att jag var på dimman. Fogelström DrömStad 269 (1960).
Ssgr (i sht i fackspr., i sht med. o. veter.): A: TARM-ANDNING. Fiskarna till underfamiljen Cobitinæ, dit nissögat hör, ha .. förmåga att sluka luft, som sedan tillgodogöres genom s. k. tarmandning. FoFl. 1915, s. 11. SvFiskelex. (1955).
-BAKTERIE. bakterie som (företrädesvis) förekommer i tarm. Sundberg Mikroorg. 127 (1895). Ett .. förhållande av betydelse är, att vid frånvaron av saltsyra i magsaften, tarmbakterierna vandra allt högre upp i tarmkanalen. Svartz MatsmältnSj. 128 (1932).
-BECK. om den beckliknande första avföringen hos nyfödd (av människa l. djur); jfr barn-, moder-beck. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). Råmjölken har en milt avförande verkan och påskyndar tarmbeckets avgång. Hästen 109 (1938).
-BEN. om det bakre, övre ben som tillsammans med blygdben o. sittben utgör höftbenet och som omger delar av tarmen. Schützercrantz 1Förlossn. 117 (1785). De två höftbenen eller tarmbenen, såsom de också kallas. Wretlind Läk. 2: 25 (1894). Ssgr: tarmbens-grop. konkav yta på tarmbenets övre, inre sida som delvis omsluter tarmen. Müller LbAnat. 43 (1905). -kam. (Tarmbenets benplatta) äger upptill en stark, S-formigt böjd kam, tarmbenskammen. Müller LbAnat. 43 (1905). Lindskog o. Zetterberg (1981). -muskel. Tarmbensmuskeln .. utspringer från hela inre ytan af tarmbenet. Hartelius Anat. 97 (1867).
-BESVÄR. om smärta o. obehag i tarm. 3NF 4: 2 (1925). Vid efterundersökning .. är patienten fullt frisk. Inga som helst tarmbesvär. SvLäkT 1935, s. 1042.
-BLÖDNING. blödning i tarm. Collin Ordl. (1847). Tillstötande omständigheter (vid tarmtyfus) t. ex. tarmblödning kunna medföra döden tidigare. Pettersson Bakt. 91 (1926).
-BRAND. (†) inflammation i tarm; jfr brand, sbst.1 4 b. Haartman SciagrMorb. 54 (1779). Möller (1807); jfr BraBöckLex. 22: 332 (1980).
-BRÅCK. bråck i form av framträngande tarm; jfr brock, sbst.2, o. -lopp. CollMedP 8 ⁄ 10 1694, s. 62. Bråcken delas .. efter innehållet i tarmbråck (enterocele), nätbråck (epiplocele) o. s. v. Lundberg HusdjSj. 368 (1868).
-CANCER. BonnierLex. (1966). Tarmcancer är ärftligt — fem procent av de drabbade har släktingar som haft sjukdomen. Expressen 2 ⁄ 4 1991, s. 21.
-DRAGA, -ning. Snörpnotsillen .. bör genast tarmdragas. HandHantv. Hand. 7: 74 (1939). Tarmdragning (av höns), vilket tillgår så att man för in ett krokigt finger eller lämplig krok i tarmen och drager ut denna, tills muskelmagen påträffas, där tarmen drages av. Träskman Fjäd. 108 (1948).
-EPITEL. epitel på tarm. Hammarsten FysiolK 299 (1883).
-FALL. (†) framfall av tarm. Darelli Sockenapot. 222 (1760). Tholander Ordl. (1872).
-FEBER. (†) gastrisk feber. Haartman SciagrMorb. 31 (1779). Dalin (1854).
-FICKA. ficka (se d. o. 2 c) i tarm; särsk. om sådan ficka uppkommen gm sjukdom. ÖfversVetAFörh. 1900, s. 598. Rössner KonstMåBra 38 (1993).
-FISTEL.
1) rörformig sårkanal från tarmen; jfr fistel, sbst.1 1. En öpen och flytande tarmfistel. Acrel Chir. 288 (1775).
2) kir. konstgjord gång från tarmen; jfr fistel, sbst.1 2. Ett slags tarmfistel, som möjliggjorde .. uppsamlandet af ren tarmsaft. Hammarsten Matsmältn. 93 (1875).
-FLORA. jfr flora 3. Mjölksyrejäsningen i tarmkanalen skulle hindra eller fördröja utvecklingen af en annan, delvis skadlig tarmflora af bakterier. 2NF 18: 743 (1912).
-FUNKTION. jfr funktion 3 a. Patienten hade ökat 30 kg. i vikt och hade normal tarmfunktion utan någon dietinskränkning. SvLäkT 1935, s. 413.
-FÖRTRÄNGNING. SFS 1863, nr 32, s. 21. Vid tarmförträngning är det fråga om ett på olika sätt uppkommet hinder för tarminnehållets passage genom tarmen. Svartz MatsmältnSj. 171 (1932).
-FÖRÄDLARE. slakt. Tarmförädlare avskiljer tarmar med kniv, rengör dem manuellt och med hjälp av maskiner. SvYrkeslex. 2: 377 (1973).
-GAS. jfr gas, sbst.1 2 a. Hammarsten FysiolK 288 (1883). Kontakta läkare vid långvariga besvär av tarmgaser. VLäkarb. 39 (1982).
-GIKT. (†) om smärta i tarm; äv. speciellare: tarmvred. The Långe och Runde Matkar förorsaka .. skärningar i lifwet och tarmgicht. Lindestolpe Matk. 23 (1714). Tarmgikt .. Samma sjukdom, som Tarmvred. Collin Ordl. (1847). SFS 1863, nr 32, s. 21.
-GULD. (förr) tråd spunnen med (en på ena sidan) förgylld tarmremsa. Fornv. 1928, s. 4. Ett par fragment med små geometriska mönster, det ena med inslag av platt tarmguld. Rig 1941, s. 165.
-HINDER. SFS 1891, Bih. nr 80, s. 5. I 3 av de 4 fallen utgjordes tarmhindret av en isolerad, i tarmen ansvälld ”torkad fruktbit”. SvLäkT 1935, s. 1573.
-HINNA. (tarm- 1739 osv. tarme- 1745, 1759) hinna (se hinna, sbst. 1) på tarm. I synnerhet har man funnit .. (havregelén) god, enär inre mage- eller tarm-hinnan af någon orsak blifwit afskafwen. Hiorter Alm. 1739, s. 31. Man bör spola (korvskinnet) försiktigt så vattentrycket ej blir för starkt, ty då kan tarmhinnorna bli skadade. StKokb. 407 (1940).
-INFEKTION. infektion (se d. o. 2) i tarm; jfr -inflammation. SvLäkT 1935, s. 1154.
-INFLAMMATION. jfr -infektion. TLäk. 1833, s. 310. Orsaken till den akuta tarmkatarren (enteritis) l. tarminflammationen är alltid en giftverkan eller en infektion med bakterier. 2NF 28: 483 (1918).
-INKLÄMNING~020. FörhLäkS 1867, s. 212. Tarminklämning .. (dvs.) tillklämning av tarmen genom tryck utifrån. Lindskog o. Zetterberg (1981).
-INNEHÅLL~002. Tarminnehållet (vid diarré) är mycket wexlande, än tunnt, slemmigt, flockigt (tarmskrap), än mera tjockflytande. Lundberg HusdjSj. 334 (1868).
-INSTJÄLPNING~020. (numera mindre br.) invagination. SFS 1863, nr 32, s. 21. En tarminstjelpning består af tre innanför hwarandra liggande stycken af tarmen. Lundberg HusdjSj. 367 (1868). 2NF 28: 482 (1918).
-INVAGINATION. invagination. Hygiea 1871, s. 97.
-KANAL. om tarm, särsk. med tanke på tarmens inre hålrum. Lund SvarVetA 7 (1774). Tarmkanalen är ett .. rör, som sträcker sig i många krökningar från tarmöppningen på magsäcken till tarmkronan. Lundberg HusdjSj. 311 (1868). Galla, som förs från gallblåsan till tarmkanalen. PatFass 199091, s. 36.
-KATARR. katarr l. inflammation i tarm. Hygiea 1864, s. 331. Behandlingen av tarmkatarr inriktar sig i första hand på att försöka övertyga den sjuke om att det inte rör sig om någon farlig sjukdom i tarmen. VLäkarb. 325 (1982).
-KRONA. (numera mindre br.) den yttre delen av anus (hos djur); jfr krona 4. Hundar angripas af flytning ur urinröret eller få de svullnader kring tarmkronan. TJäg. 1833, s. 619. Hästen 184 (1938).
-KRÄFTA. (numera mindre br.) tarmcancer; jfr kräfta 5. Wretlind Läk. 5: 74 (1897). För männen visade tarmkräftan en liknande stark stegring (i dödlighet som bröstcancer för kvinnor). Bergstrand SvLäkS 502 (1958).
-KRÖS. (†) tarmkäx; jfr krös, sbst.1 a. Tarmkäx eller Tarmkrös .. (dvs.) de veck af bukhinnan, som hålla åtskilliga delar af tarmkanalen i behörigt läge. KonvLex. 4: 262 (1865). BonnierKL 11: 803 (1927).
-KÄX, förr äv. -KÄXE. (tarm- 1738 osv. tarma- 1640. tarme- 16521738) jfr käx, sbst.4, tarmare o. -krös, -mal. Linc. Yy 4 a (1640). Under hela denna wägen hålles .. (tjocktarmen) medelst tarmkiäxet så i sitt skick, at han ingalunda kan .. ifrån wänstra sidan falla ner emot nafwelen. Hiorter Alm. 1739, s. 19. Lungmos sörplar jag som soppa, / tuggar tarmkäx dessemellan. Collinder Kalev. 131 (1948).
-LJUD. Vid lyssnande på buken höras (vid kolik hos hästen) ej de vanliga tarmljuden. Juhlin-Dannfelt (1886).
-LOPP. (tarm- 16031881. tarma- 16091725. tarme- c. 15801739) (†) tarmbråck. VocLib. 54 (c. 1580). Bråk eller tarmlopp .. är och sker när Isterhinnan så bräckes, at tarmarne löper ut igenom öpningen på orätt ställe. Broman Glys. 1: 668 (c. 1730). Landsm. II. 5: 10 (1881). Ssg (†): tarmlopp- l. tarmlopps-gräs. om växten Herniaria glabra Lin.; knytling; jfr brock-ört. Franckenius Spec. C 3 b (1638). Omslag .. (under bråckband) äro god, af Tarmlopsgräs .. och tylika örter. Broman Glys. 1: 669 (c. 1730). Serenius Kkkk 4 b (1757).
-LUDD. jfr ludd, sbst.1 2 c, o. -tråd. Levertin Eschricht 1: 123 (1858). Intolerans mot gluten ger inflammatoriska skador på tunntarmens slemhinna. Tarmluddet försvinner och näringsupptaget hämmas. SvD 30 ⁄ 11 1995, s. 12.
-MAL, r. l. m.; best. -en. Anm.: I ä. tid skrevs ordet äv. tarmal. Lindestolpe SuurbrKrafft 30 (1712). Möller (1755). (tarm- 16771718. tarme- 16971775) [sannol. utvecklat ur tarmare (antingen gm felaktig utbrytning ur den bestämda formen eller gm dissimilatoriskt utbyte), se LElmevik i NysvSt. 1980, s. 194 f.] (†) tarmkäx. Rudbeck D. Ä. Bref (1677). Tarmemalen .. war (hos Karl XI:s lik) tiock, af bara fett beståendes, lika som niurtalg. Schützercrantz Olyksöden 171 (1775).
-MASK. (numera bl. tillf.) inälvsmask. Serenius 480 (1734). För att afdrifva tarmmaskar förslå icke afföringsmedel ensamma för sig. 2NF 17: 1166 (1912). SAOL (1973).
-MJÄLTBRAND. (†) mjältbrand uppkommen i tarmen. 2NF 18: 719 (1912).
-NÄT. (tarm- 17891891. tarme 1717) (†) om nätformad del av tarmkäxet, omentum; jfr nät, sbst. 3 b α o. β. Lindestolpe Fross. 11 (1717). WoJ (1891).
-OCKLUSION. (†) tilltäppning av tarmen; jfr ocklusion 1 b. Hygiea 1886, s. 767. Hos appendicitpatienter (kan) uppträda en mekanisk tarmocklusion genom ringbildning af appendix. LbKir. 3: 136 (1922).
-PARASIT. jfr parasit 2. FörhLäkS 1869, s. 184. Vissa tarmparasiter .. kunna .. framkalla svåra blodsjukdomar. Jundell Barn. 2: 367 (1927).
-PASSAGE. jfr passage 2 o. 4. 2NF 28: 487 (1918). Det Schmidtska provet, då man låter patienten svälja en i gas invecklad liten köttärning, vilken efter fullbordad tarmpassage mikroskoperas. SvLäkT 1935, s. 681.
-PERFORATION. Tholander Ordl. (1872). En tarmperforation i trakten av cæcum. Hygiea 1919, 1: 213.
-PORTION. (†) del av tarm. Nedfallne delar (av ett tarmbråck) voro af en tarmportion och nätet. Acrel Chir. 264 (1775).
-RENSARE. [jfr -renseri] UNT 8 ⁄ 1 1935, s. 5. Hon ville inte uti sin äkta bädd ligga med en make som luktade som en tarmrensare. Moberg Invandr. 508 (1952).
-RENSERI. slakt. anläggning l. avdelning för rensning av tarmar. Ett tarmrenseri efter amerikanskt mönster och måttstock. GHT 1904, nr 281 B, s. 1.
-RESEKTION. kir. jfr resektion. Hygiea 1886, s. 263.
-REV. (tarm- 17911902. tarma- c. 1645) (†) (anfallsvisa) smärtor i tarmen, kolik; jfr rev, sbst.7 3. Matra .. Kokat med Watn och ther vthi rördt Semlomiöl och Ister och en Soppa ther aff giordt, borttager Tarmaref. IErici Colerus 1: 157 (c. 1645). Bohm Husdj. 42 (1902).
-RUBBNING. rubbning av tarmens normala funktion; jfr rubba 4 e. 2NF 26: 375 (1917). Man måste .. ge maten finfördelad (till barn), så att ej tarmrubbningar uppstår. StKokb. 641 (1940).
-RÄNNA, sbst.1 (tarm- 17591909. tarme- 1745) (numera mindre br.) tarmkanal; jfr ränna, sbst.1 2 b. Man sluter ännu gemenligen af blodets stadga, som genom anum afgår, om såret är långt borta i tarmerännan. Acrel Sår 173 (1745). Hammar Kyckl. 24 (1909).
-RÄNNA, sbst.2, r. l. f.; best. -an. [senare leden till ränna, v.; jfr sv. dial. ränna, skit-ränna, diarré] (†) diarré; jfr ränna, sbst.2 Möller (1790). Björkman (1889).
-RÖR. (numera mindre br.) särsk. om det rör som tarmen utgör. Samtidigt absorberas chymusmassans mest flytande delar af tarmrörets väggar. Thorell Zool. 1: 59 (1860). 2NF 7: 658 (1907).
-RÖRELSE. rörelse (se d. o. 1 b) som befordrar födans gång genom tarmen, peristaltik. Lundberg HusdjSj. 336 (1868). (Genom bulkmedel) erhålls en utfyllnad av tarmen som leder till att de naturliga tarmrörelserna kommer igång. PatFass 199091, s. 83.
-SAFT. om sekret som tunntarmens slemhinna avsöndrar; jfr saft 3 a. Sönnerberg Loder 443 (1799). Saliven i munnen och tarmsaften innehålla amylas, som spjälkar stärkelse. Bolin KemVerkst. 70 (1942). Ssg: tarmsaft-körtel. körtel i tarm som producerar tarmsaft. Hammar HandlDiss. 1: 28 (1903).
-SAX. kir. Tholander Ordl. (1872). Obduktionsförrättaren skall till obduktionen medföra .. 1—2 raka saxar, av vilka en tarmsax. SFS 1915, s. 1735.
-SJUKA. tarmsjukdom; särsk. om tarmvred l. dysenteri. Schultze Ordb. 4140 (c. 1755). GbgP 2 ⁄ 9 1997, s. 1.
-SJUKDOM~02 l. ~20. sjukdom i tarm. Lundberg HusdjSj. 336 (1868). Införandet av socker och bröd av fint vitt mjöl har .. följts av tarmsjukdomar, vilka förut varit okända. Wirgin Häls. 4: 255 (1939).
-SKINN. (numera mindre br.) skinn (se skinn, sbst.1 3) berett av tarm. Ett fönster med små glasrutor har intagit tarmskinnets plats (på grönländska hus). Fries Grönl. 83 (1872).
-SKRAP. (tarm- 17371868. tarme- 16811711) (†) om skrap (se skrap, sbst.2 2) från tarm, särsk. i avföring; äv. i utvidgad anv. om avföring. Verelius 97 (1681). (Tarmslemmet) skönjes altid, då tarmar af något kreatur rengöras; och plägar altid detta med en knif afskrapas, hvarföre det ock kallas Tarmskrap. Wallerius Hydrol. 85 (1748). (Avföringen får) det för rödsoten egendomliga ystiga utseendet (af s. k. tarmskrap eller afstött öfwerhinna). Lundberg HusdjSj. 95 (1868).
-SKÖLJNING. sköljning (se skölja, v. 6 b) av tarm, lavemang. Som afkylningsmedel ges möjligast kalla tarmsköljningar hvar eller hvarannan dag. Löwegren Hippokr. 2: 5 (1910).
-SLEM. (†) slem som avsöndras från tarmen, tarmsaft. Lindh Huuszapot. 141 (1675). Denna förtunning (av avföringen vid diarré) beror .. på en större tillblandning än normalt af tarmslem. Wretlind Läk. 5: 76 (1897). Cannelin (1921).
-SLEMHINNA~020. slemhinna (se d. o. 1) hos tarmen. Huss Typhus 15 (1855). Tarmslemhinnan är .. rikligt försedd med tarmluddet (tarmtrådarna). Hammarsten Matsmältn. 79 (1875).
-SLINGA. slinga (se slinga, sbst. 1) av tarm; förr äv. om onormal l. sjuklig sådan bildning, tarmvred; jfr -slynga. Hygiea 1842, s. 72. ÅrsbVeterInst. 1886, s. 12 (om tarmvred). Utslitna, långa tarmslingor, som vällt fram ur gapande buksår, vittna om en vild, förfärlig kamp. Knöppel SvRidd. 80 (1912).
-SLINGNING. (†) tarmvred. Serenius 196 (1741). ÖoL 553 (1852).
-SLYNGA. (numera knappast br.) = -slinga. Mesterton Bråckl. 17 (1857). Lundberg HusdjSj. 367 (1868; om tarmvred). Ur en rispa i den stinna buken (på en död åsna) väller fram en blåglänsande tarmslynga. Rosenius Himmelstr. 263 (1903). SAOL (1973).
-SMÄRTA. (Sv.) Tarmsmärta .. (t.) ein Reissen in den Gedärmen, die Darmstrenge, Colik. Möller (1790).
-SNÄRJA. (†) tarmvred; jfr snärja, sbst. 5. I många barn såg jag döden vara förorsakad af tarmsnärja. Bæck PVetA 1746, s. 8. Heinrich (1814).
-SNÖRE. (†) av (djur)tarm tillverkat snöre (se d. o. 1) (använt i mekaniska verk o. d.). PH 6: 4000 (1756). Tarmsnören .. hafva den fördelen att vara ganska varaktiga. Luttropp Svarfk. 140 (1839).
-STEN. (sjuklig) stenbildning i tarmen; äv. om sjukdom med symtom på tarmsten. SvMerc. IV. 3: 278 (1759). Ambra anses vara en tarmsten från potthvalen. Hammarsten FysiolK 298 (1883).
-STRIKTUR. striktur i tarmen. Hygiea 1840, s. 371.
-STRÄNG. (tarm- 1741 osv. tarme- 1751) sträng (se sträng, sbst. 1) tillverkad av (djur)tarm. Serenius (1741). (Kontrabasharpan) hade tre spelsträngar .. den första af silke .. de båda andra hemspunna tarmsträngar. Uppl. 2: 439 (1908). En tarmsträng var (i uret) fästad på trumman. Kulturen 1954, s. 44.
-STYCKE. Retzius EthnolSkr. 71 (1845).
-SYSTEM. jfr system, sbst.1 1 b. Ett sammalet mjöl är rikare på vitaminer, och klirikedomen åstadkommer ett speciellt för tarmsystemet ökat arbete. HandHantv. Hand. 7: 14 (1939).
-SÅR. sår i tarm. Huss Typhus 91 (1855). De nekrotiska (bortdöende) skorporna afstötas från de tyfösa tarmsåren. 2NF 30: 527 (1920).
-SÄCK. (†) bukhinna. Njurarne ligga utom tarmsäcken. Orrelius Diurr. 89: 1 (1750). WoJ (1891).
-SÖM. (numera mindre br.) kirurgisk sutur anlagd i tarm. Acrel Chir. 176 (1759). 3NF 18: 1335 (1933).
-TRIKIN. (fullvuxet stadium av) trikin som (uteslutande) förekommer i tarmen. Lundberg HusdjSj. 614 (1868).
-TRÅD.
1) (†) tarmludd. Lovén Huxley 125 (1871). Cannelin (1939).
2) (numera bl. tillf.) tråd tillverkad av tarm. Tarmtråden, läderdräkten och skohöet (i samernas klädedräkt). Rig 1950, s. 40. Collinder SvOrdhjälp 65 (1968).
-TUBERKULOS. tuberkulos i tarmen. FörhLäkS 1890, s. 238. Tarmtuberkulos uppträder vanligen sekundärt efter lungsot. 2NF 28: 485 (1918).
-TYFUS. Uhrström Hemläk. 347 (1881). 1864 insjuknade i Göteborgs cellfängelse omkring 11 personer i tarmtyfus eller fläckfeber. Almquist Häls. 530 (1896). Den första patologisk-anatomiska observationen av tarmtyfus i Sverige. Bergstrand SvLäkS 221 (1958).
-TÅNG, sbst.1 (†) kirurgisk tång använd vid ingrepp l. undersökning i tarmen. Tarmtång, ett instrument, som begagnas vid behandlingen af träckfistel. Svalin Ordl. (1847). Tholander Ordl. (1872).
-TÅNG, sbst.2 bot. om grönalgen Enteromorpha intestinalis Lin. med tarmliknande utseende, enkel rörhinna. Krok o. Almquist Fl. 2: 58 (1886). Den obehagligt uppblåsta tarmtången (Enteromorpha intestinalis). Selander LevLandsk. 131 (1955).
-UTTÖMNING~020. särsk. dels konkretare, om enskilt fall av avlägsnande av exkrement ur kroppen gm ändtarmen, dels konkret: exkrement, avföring. Först sedan retligheten blifvit nedstämd och några tarmuttömningar försiggått, börjas (osv.). Hygiea 1841, s. 263. (Vid bedömning om badning skall tillåtas) måste man ta hänsyn till osmakligheten hos .. (vattnet) även om halten av tarmuttömningarna är synnerligen växlande både i Strömmen och Stockholm runt. SvD(A) 1935, nr 191, s. 17.
-VRED. (tarm- c. 1645 osv. tarma- 16401642. tarme- 16401746) tilltäppning av tarmpassagen till följd av vridning av tarmen (med åtföljande svåra smärtor); äv. oeg. o. allmännare, dels om stopp av annan orsak, dels om svåra buksmärtor; jfr -ocklusion, -slinga, -slingning, -slynga, -snärja. Linc. N 2 b (1640). Åhr 1701 råkade jag af owahrsamt drickande .. vt för en grufwelig och swår colic eller tarmwred. Swedberg Lefv. 532 (1729). Med tarmvred menar man ett plötsligt stopp i tarmpassagen. VLäkarb. 327 (1982).
-VÄGG. anat. vägg som begränsar tarmens hålrum. Thorell Zool. 1: 60 (1860). (Läkemedlet) Xenical verkar genom att hindra de enzymer som finns i tarmen att bryta ner fett. Det kan därmed inte tas upp av tarmväggen. DN 7 ⁄ 2 1999, s. A5.
-VÄRK. (tarm- c. 16451755. tarma- 1578, 1675) [fsv. tharma värker] (†) särsk. kolik. BOlavi 196 b (1578). Om Boskapen får Bukref eller Tarmwärck .. då tar man swagdricka (osv.). HushBibl. 1755, s. 189.
-ÄNDA l. -ÄNDE.
1) (†) anus. Fiellström Björnaf. 4 (1755).
2) om avslutning av tarm, som bildats genom delande snitt vid operation. 2NF 13: 1393 (1910). På samma sätt (som vid behandling av tarmsår) hopsys med hvarandra de öfverskurna tarmändarna, då ett tarmstycke borttagits. Därs. 28: 487 (1918).
-ÖPPNING. VetAH 1787, s. 44. Flickan .. började rensa fisken vid karet .. En blodröd akterlykta slog upp vid dess tarmöppning, när hon hanterade den. Gyllensten SokrDöd 54 (1960).
B (†): TARMA-KÄX, -LOPP, -REV, -VRED, -VÄRK, se A.
C (†): TARME-GODS. jfr gods 3. 23 Bunttar Tarmegodz à 16 öre. BoupptSthm 1686, s. 794 b.
-HINNA, -KÄX, -LOPP, -MAL, -NÄT, -RÄNNA, -SKRAP, se A. —
-SOT. tarmsjukdom; jfr sot, sbst.2 1. Brasck Apg. E 3 a (1648).
-STRÄNG, -VRED, se A.
Avledn.: TARMIG.
1) (tillf.) som liknar l. ser ut som en tarm. Hans kumpan i tidigare år, Slanken, var en lång och tarmig karl med ett melankoliskt utseende. Vi 1950, nr 25—26, s. 8.
2) försedd med sådan l. sådan tarm; ss. senare led i ssgn krok-tarmig.
Spoiler title