publicerad: 2005
TJÄRA ɟæ3ra2, r. l. f.; best. -an (Schroderus Os. 1: 294 (1635) osv.) ((†) -un RARP V. 2: 111 (1655)); pl. -or.
Ordformer
(kier- 1588–1589. kär- (kiä-) 1647 (: kiärutamp)–1919 (: kärstock). tiar- (tja-) 1576 (: tiarusiudare)–1619. tjer- (thie-, tie(e)-, tije-, tjeä-, tye-, -eh-) 1532 (: tierosten)–1790 (: tjerubränning). tjär- (thiä-, tiae-, tijä-, tiä-, tyä-) 1530 (: Tyärupen(inga)) osv. -a 1541 (: nylans tiera) osv. -e 1558 (ss. obj.), 1764 (i rim). -o 1536 (efter prep.)–1732 (efter prep.). -u 1539 (ss. subj.)–1738 (efter prep.))
Etymologi
[fsv. tiära; motsv. fd. tiæræ (d. tjære), nor. tjære, fvn. tjara, nor. dial. tjøre, mlt. tere (varav t. teer), feng. teoro, n., tierwe, f. (eng. tar); samhörigt med lit. dervà, kådig furuved, lett. darva, kåda, tjära; avljudsform till en ieur. rot med bet.: trä, eg.: det till trädet hörande, dvs. den från trädet härrörande vätskan. — Jfr TJUR, sbst.3, TJÄRA, v.]
om svart l. (mörkt) brun (i vissa fall gul(brun)) vanligen tjockflytande vätska med karakteristisk lukt utvunnen gm torrdestillation av organiskt ämne, i sht trä l. kol l. torv, med användning bl. a. ss. bestryknings- l. impregneringsmedel (se b) l. för medicinska ändamål (se c) l. ss. smörjmedel l. i vägbeläggning l. ss. råmaterial inom kemisk industri; äv. dels om dylik vätska som avsatts på en yta o. där torkat, dels om finfördelat flyktigt ämne förekommande (ss. restprodukt) i gas framställd gm torrdestillering (i sht av stenkol); äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk. i fråga om lukt l. färg l. konsistens. Bränna tjära. En frän doft av beck och tjära. Har du vallat med tjära? Rengöringsmedel för borttagning av tjära. Vin med kraftig doft av svartvinbär och tjära. Svart som tjära. Konungens tienare som them j vgnen kastat hadhe .. kastadhe .. swaffuel och tiäro, och blåår, och tort rijs. As. 23 (Bib. 1541). (Liken) brändes .. medh tiäru. JMessenius i HB 1: 132 (1629). Drick diefwulens Eldh och Tiera .. om icke detta (dvs. brännvinet) ähr godt nogh. HFinLappm. 3: 295 (1670). Kan och aff feet Tall och Grahnwedh, och Rötter göras Tiehra som är een Wahra aff importance. Risingh LandB 67 (1671). Kiörtlarna, som .. (ur istret) blifwit utplåckade, hackas fina, smältes och blandas uti tiära som kan brukas til wagns-smörja. Warg 163 (1755). Gasen innehåller ännu efter kondenseringen en icke obetydlig del tjära. Denna är ytterst finfördelad, rökformig vid vanlig temperatur. SthmBelysn. 48 (1903). Tjäran brukar sorteras i tre olika kvaliteter, nämligen prima, som är lättflytande, fradgar sig, då den upphälles, samt ej får vara grynig; sekunda, som är något tjockare, och får vara något grynig, samt tertia, som är grovtjäran, vilken ofta är mycket grynig. SvSkog. 1359 (1928). Det finns filtercigarretter som ger lika mycket eller mera tjära .. jämfört med en del filterlösa cigarretter. SvD 4 ⁄ 4 1977, s. 38. — jfr BOK-, BOLMANS-, FINN-, FÖRDROPPAR-, RIBB-, ROT-, RÄNTE-, SKATTE-, STENKOLS-, STUBB-, TRÄ-TJÄRA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Then som kommer widh tiäro, han besmittar sich ther aff, och then som giffuer sich j selskap med them högferdiga han lärer högferd. Syr. 13: 1 (öv. 1536). Willfarelsen, vthi hwilken alle Calvinister i närwarande Dagh, lijka såsom Musen vthi Tiäran, lådha. Schroderus Os. 2: 199 (1635). Beck och tjära är båtsmans ära. Rhodin Ordspr. 6 (1807). Den som trampar i tjära, fastnar. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) om (produkt framställd huvudsakligen av) tjära använd ss. impregneringsmedel l. konserverande bestrykningsmedel o. d.; särsk. om sådan (produkt osv. l.) tjära tjänande ss. skydd mot röta hos fartygs trä- l. tågvirke; äv. mer l. mindre bildl. Thär är .. Tiära och Kåda, til at bääkia Skepen. Lælius Bünting Res. 2: 85 (1588). Skall i detta åhr köpas tiäru, at tiära kyrkiotaket. Murenius AV 325 (1656). Hon (tog) en kista af rör, beströk henne med jordbeck och tjära och lade barnet däri och satte den så i vassen vid stranden af Nilfloden. 2Mos. 2: 3 (öv. 1893). Tjäran mjuknar i fogarna (på båten) och sänder en sövande stark och frän lukt upp mellan seglen. Koch AntHav. 18 (1909, 1918). (Skatan) klädd i bortblåst äggvita, doppad i tjära från stuprören. BonnierLM 1954, s. 8. — jfr SKEPPS-TJÄRA o. ROSOLTJÄRA.
c) (i sht förr) om inom (veterinär)medicinen använt preparat (i sht för utvärtes bruk) innehållande l. bestående av tjära. At man förmärkt .. den Americaniska tiäran wara mycket bättre än den Swänska at strykas på fåren, som i Engeland är brukeligit. Polhem Bet. 1: 24 (1721). För maskar tages en theesked tjära med en äggegula. Darelli Sockenapot. 101 (1760). Mot hudutslag hos hundar och äfven hos andra djur är tjära ett godt medel löst i sprit eller blandadt med såpa. Vennerholm o. Svensson 499 (1892). Tjära verkar på huden retande och användes bland annat vid behandling av en del hudsjukdomar. RödKMedUppslB (1932).
d) (i sht förr) om tjära ss. handelsvara. Handell medt Torfisk, salt fisk, tiärw och bräder. G1R 12: 231 (1539). Opbyrdh Oppå Åbo och nylensk tieru. SkeppsgR 1541. När the fattige, enfoldige bönder wed grentzen komma aff Swerige dit vth (till Danmark) med humble, tiära eller nogot annat så hafua de (osv.). Schück Wivallius 1: 149 (i handl. fr. 1631). Den Båtsman han är rik, / Till Dublin ska han med Tjära. Bellman (BellmS) 1: 24 (c. 1769, 1790). Tjäran utgjorde ännu i medlet af innevarande sekel den förnämsta exportartikeln från de nordliga och mellersta delarna af landet. AtlFinl. 25: 15 (1899).
e) oeg., om olja l. terpentin l. asfalt o. d. med tjärliknande färg o. konsistens; särsk. dels ss. förled i ssgn TJÄR-SAND, dels ss. efterled i ssgrna BERG-, JORD-, LJUS-, MINERAL-, PANN-TJÄRA.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till (o. uppfattas numera vanligen ss. hörande till) tjära, v.): A: TJÄR-ARTAD, p. adj. som till sin natur l. beskaffenhet liknar l. påminner om (lukt l. konsistens o. d. hos) tjära; jfr tjäraktig. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 40. —
-AVSKILJARE. tekn. i gasverk förekommande anordning l. apparat för avskiljning medelst filtrering av tjärpartiklar (ss. förorening) i gas. TT 1894, Allm. s. 53. —
-BACK. (†) back (se back, sbst.1 1) för l. med tjära; särsk. till b, om back för tjärning av tågvirke. Dalin (1854; för tågvirke). Björkman (1889). —
-BAD.
2) med. till c: för behandling av vissa sjukdomar använt bad (se d. o. 1 a β) varvid tjära tillsatts badvattnet. Gentz Lindgren 105 (1929). Huvudmedlet mot psoriasis har under lång tid varit tjära, antingen i form av salvor eller pastor eller i form av tjärbad. VLäkarb. 303 (1982). —
-BAND. (numera mindre br.) med tjärhaltigt impregneringsmedel behandlat isolerband. TT 1899, M. s. 63. OrdbFjärrförb. 109 (1940). —
(b) -BESTRYKA, -ning. bestryka (ngt) med tjära. Rothstein Byggn. 46 (1856). Arbetare gingo och lagade kanalbankarna och tjärbeströko de stora slussportarna. Lagerlöf Holg. 1: 235 (1906). —
-BETONG. (förr) om av en blandning av tjära o. krossad sten bestående massa (se massa, sbst.2 1 a) för vägbeläggning; jfr asfalt-betong. Erikson HbSmågatst. 9 (1928). IllSvOrdb. (1955). —
-BILDNING. om icke avsedd l. önskad uppkomst l. utveckling av tjära; äv. konkret(are), om oavsedd l. oönskad avsättning av tjära. TurÅ 1904, s. 160. De obehag .. som orsakas av isolerade beck-, blanksot- och tjärbildningar .. avlägsnas radikalt med (medlet) Tyfon. NDA 11 ⁄ 2 1942, s. 3. —
-BLANK. (tjär- 1901 osv. tjäru- 1912)
2) blank l. glänsande som tjära. Tjärblanka hatten, med oxlägg omfäst. Karlfeldt FridLustg. 109 (1901). —
-BLOMMA. (tjär- c. 1550 osv. tjäre- 1746)
1) (†) om växten Galium odoratum (Lin.) Scop. (vars krokhårsbeklädda frukter lätt fastnar på kläder o. d. (som om de vore tjäriga)), myskmadra; möjl. äv. om annan växt av släktet Galium Lin.; anträffat bl. i pl. 2LinkBiblH 4: 71 (c. 1550; om G. odoratum). Kalm VgBah. 89 (1746).
-BLOMSTER. (tjär- 1745 osv. tjäre- 1640–1694. tjäro- 1638. tjäru- 1683–1788) om den till familjen nejlikväxter hörande växten Lychnis viscaria Lin. (Viscaria vulgaris Bernh.) (vars stjälk nedanför bladfästena är klibbig av en brunaktig tjärliknande avsöndring), förr äv. kallad allmänt tjärblomster, beckblomster; jfr -blomma 2, -lykta, -lysa, -nejlika, -ros, -ört 3. Franckenius Spec. D 1 b (1638). (Eng.) Catch-Fly, (sv.) tjär-blomster. Serenius Iiii 3 a (1757). På backen blomma röda tjärblomster i ymnighet. Furuhjelm Männ. 226 (1932). —
-BONDE. (tjär- 1860 osv. tjäru- 1703) (förr) bonde i skogstrakt som till väsentlig del livnärde sig på tjärtillverkning. Tiärubönderna, som om wår och Sommartijden i stora hoopar komma ned från Redwäg åth Giötheborg. KulturbVg. 2: 66 (1703). —
-BORSTE. (tjär- 1738 osv. tjäru- c. 1730) borste avsedd för l. använd vid påstrykning av tjära; jfr -kvast. Broman Glys. 3: 221 (c. 1730). Tjärborstar .. är runda eller rektangulära och försedda med långa skaft. Varulex. Byggn. 2: 195 (1955). —
-BRUK. (tjär- 1828–1896. tjäre- 1597–1605. tjäru- c. 1650–1857)
1) (om ä. förh. i Finl.) tjärbränning; jfr bruka 12. HT 1916, s. 196 (1597). Grotenfelt LandtbrFinl. 182 (1896).
2) (†) tjärbränneri (se d. o. 2); jfr bruk 9. EnebyKvillingeDomb. 29 ⁄ 8 (1605). En mani (var) rådande att anlägga tjärbruk eller terpentinfabriker, såsom de äfven kallades. TT 1887, s. 75. —
-BRUN. (numera bl. tillf.) som har samma (mörkt) bruna färgnyans som (viss sorts) tjära; jfr -svart. SvD 17 ⁄ 8 1901, s. 6. Näsström FornDSv. 2: 193 (1948). —
-BRÅ, -ning. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bestryka (ngt (l. ngn)) med tjära; jfr brå, v.2, o. -stryka. Fröding Guit. 54 (1891). Ett tak att tjärbrå, en vägg att stryka. Fogelqvist Minns 69 (1935). SAOL (1986). —
-BRÄNNA. (numera mindre br.) (i impregneringssyfte) behandla (ngt) med brännhet tjära; äv. allmännare: tjärstryka. TT 1901, Allm. s. 111. Allt förankringsjärn skall som skydd mot förrostning tjärbrännas eller strykas med asfaltpreparat. HantvB I. 4: 196 (1936). Två räckor med tjärbrända hus. Danielsson Heyerdahl KonTiki 49 (1949). —
-BRÄNNARE. (tjär- 1707 osv. tjära- 1556. tjäre- 1547–1681. tjäru- 1555–1894)
1) (förr) person som (yrkesmässigt) brände tjära. G1R 18: 226 (1547). Swen Håkonsson her i staden bleff i dagh förordnat, till stadsens tiärebrennare och beeksmeltare. HalmstDomb. 1: 53 (1681).
-BRÄNNERI1004 l. 3~002. (tjär- 1740 osv. tjäre- 1620–1692. tjäru- 1647–1934)
1) (numera bl. tillf.) om brännande av tjära; jfr -bränning o. tjäru-brännande. PrivFrihetsbrJönk. 80 (1620). FolklEtnSt. 5: 24 (1934).
2) (förr) konkret, om anläggning där tjära brändes; jfr -bruk 2, -kokeri. BtHforsH 3: 76 (1668). I Stadsgården fanns det en timmergård och ett tjärbränneri. Åberg SvH 189 (1978). —
-BRÄNNING. (tjär- 1785 osv. tjäre- 1547–c. 1650. tjäru- 1556–1956 (: tjärubränningsplatsen)) (i sht förr) brännande (se bränna, v. I 3 b) av tjära; jfr -bruk 1, -koka 1, -kokeri, -sjuderi o. tjäru-brännande. G1R 18: 226 (1547). Til Tjäru-bränning får ej nyttjas annat, än stubbar, rötter och windfällen .. eller eljest sådane krokige, korrte och wanwuxne Trän, som ej til Sågning, Timmer eller Skeppswirke dugelige äro. FörordnSkog. 1 ⁄ 8 1805, s. 45. Tjärbränningen sker antingen i tjärdal, tjärmila eller i murade tjärugnar eller jernretorter. Cnattingius (1879, 1894). —
-BURK. (tjär- 1759 osv. tjäre- 1690–1775. tjäru- 1719–1764) (förr) burk (se burk, sbst.2 2) för l. med tjära; särsk. om i vagn medförd burk innehållande tjära (att användas ss. smörjmedel för hjuls axel l. nav o. d.). NVedboDomb. Sommart. 1690. 1 st. jernbeslagen enspännare wagn med Tjäreburck af Koppar. BoupptVäxjö 1775. Norlind AllmogL 474 (1912). —
-BYTTA. (tjär- 1746 osv. tjäre- 1635. tjäru- 1773–1788) (numera mindre br.) bytta för l. med tjära. Schroderus Os. 2: 441 (1635). Levander DalBondek. 1: 513 (1943). —
-BYXA. [efter t. teerbüchse] (†) skämts., om matros; jfr beck-byxa 2. (Sv.) Tjär-byxa (båtsman), (t.) eine Teerbüchse, ein Bootsmann. Lind (1749). Auerbach (1915). —
-BÅT. (om ä. förh., i sht i Finl.) båt för transport (i sht på älv) av tjära. Lönnrot SvSkr. 2: 147 (1833). För ett par hundra år tillbaka räknade man från Hyrynsalmi .. till Uleåborg .. ett par veckor fram och åter med tjärbåt. Fennia LI. 1: 3 (1928). —
-DAL. (tjär- 1749 osv. tjäre- 1610. tjäro- 1934. tjäru- 1654 (: Tierudaals ruum)–1934) (i sht förr) särsk. om (i backsluttning) utgrävd tratt- l. skålformig fördjupning avsedd l. använd för tjärbränning; jfr -grav, -grop. SUFinlH 3: 102 (1610). Granbarken .. brukas ock at belägga botnen i tjärudalar, på det tjäran ej må rinna i jorden. Trozelius Rosensten 240 (1752). Gropen (tjärdalen) packas full med den fint sönderhuggna tjärveden och täckes med ris, torf och jord hvarefter .. veden antändes. Berlin Farm. 1: 511 (1849). Tillverkningen (av tjära) .. bedrefs af bönderna såsom en slags husslöjd förmedels den växande ungskogens katning därpå följande nedhuggning och bränning i s.k. tjärdalar, hvarvid den afrinnande tjäran uppsamlades från tjärdalens botten. AtlFinl. 25: 15 (1899). —
-DESTILLATION. (numera bl. tillf.) särsk. om destillation (se d. o. a) för framställning av stenkolstjära. TT 1882, s. 177. —
-DOCKA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tjärblomster. Lyttkens Växtn. 1056 (1911; fr. Ångermanl.). —
-DRÄNKA, -ning. (numera bl. tillf.) dränka (se d. o. 4) i l. med tjära. Nyström Telegr. 321 (1869). Byggnaden var murad av tegel, under det att täckningen utgjordes av tjärdränkt spån och således var ytterligt eldfarlig. SvFlH 1: 298 (1942). —
-FABRIK. (tjär- 1870 osv. tjäru- 1868–1875) (förr) fabrik för framställning av (trä)tjära. Rejmers Koln. 74 (1868). Då kriget 1914–1918 inbröt, erhöll tjäran större avsättning och ”tjärfabriker” uppväxte som svampar ur jorden. HbSkogstekn. 746 (1922). jfr björk-tjär-fabrik. —
(b) -FILT. (förr) med tjära impregnerad filt (se filt, sbst.1 3 a). PT 1909, nr 209 B, s. 1. Tjärfilt, som är indränkt med .. tjära, tillverkas ofta av hampdrev samt användes huvudsakligen till tätning av fartyg och till mellanlägg i skodon. VaruhbTulltaxa 1: 249 (1931). —
Ssg: tjärfläck-sjuka. av en svamp orsakad sjukdom som angriper bladen hos lönn o. yttrar sig i av en gul kant omgivna svartbruna tjärliknande fläckar. SvTrädgLex. 1: 10 (1938). —
-FRAMSTÄLLNING~020. (numera bl. tillf.) särsk. om framställning av trätjära; jfr -tillverkning. ArkKem. II. 35: 4 (1907). —
-FULL. (tjär- 1835. tjäre- 1689–1740) (†) särsk. om träd: som är full av tjärbildande ämnen. Rudbeck D. Ä. Atl. 2: 248 (1689). SvLittFT 1835, s. 259. —
-FURA. (förr) om fura i vilken inhuggning gjorts för igångsättning l. ökning av kådavsöndring. Linné Sk. 55 (1751). —
-FÄRG.
1) (numera bl. tillf.) färg (se färg, sbst.1 1) som tjära har l. som liknar tjära. TurÅ 1946, s. 244.
2) om färg (se färg, sbst.1 2) som till väsentlig del utgöres l. består av tjära; särsk. (o. numera bl.): tjärfärgämne. Jag fick af amiralitetsapotekaren Salberg en pomada, som skulle borttaga tjärfärgen. Tersmeden Mem. 1: 51 (c. 1790). Då det gäller de färgrika allmogevävnaderna, så är det erkännandet .. på sin plats, att framställningen av de s.k. tjärfärgerna är en av de största uppfinningar, som kemien skänkt världen. Sahlin SkånFärg. 113 (1928). —
-FÄRGAD, p. adj. som har tjäras färg; ngn gg äv.: färgad av l. med (färg innehållande) tjära. VetAH 1813, s. 107. I detta fiskeläge låg det i hamnen om höstarna .. en tjärfärgad tysk kvass. Jönsson ÄnSjung. 182 (1934, 1954). —
-FÄRGÄMNE~020. tekn. syntetiskt l. organiskt färgämne, urspr. framställt ur i stenkolstjära ingående råämnen; jfr -färg 2. 2NF 19: 844 (1913). —
-GADD. (tjär- 1907 osv. tjäru- 1934) [sv. dial. tjärugadd; med avs. på efterleden jfr nor. gadd, torrt furuträ; etymologiskt identiskt med GADD, sbst.1] (i sht förr) om på grund av svampangrepp förtorkad kådrik talltopp lämplig l. använd till tjärbränning l. tjärsticka; äv. om sjukdomen törskaterost. Bland .. till tjärframställning lämpliga träd skilja böndera mellan jut-tall och tjärgadd. ArkKem. II. 35: 2 (1907). (Sv.) Tjärgadden .. (lat.) Peridermium pini. Västerb. 1926, s. 268. —
-GALLA. (numera föga br.) om vid tjärbränning inledningsvis (vid lägre temperatur) erhållen vattenhaltig tjära till konsistensen påminnande om mjölk; äv. allmännare, om tjärvatten (se d. o. 1); jfr galla, sbst.2 3 b. Berzelius Kemi 5: 1237 (1828). TSkogshush. 1879, s. 312 (om tjärvatten). Björkman (1889). —
-GRAV. (tjär- 1785 osv. tjäru- 1760–1764) (numera bl. tillf.) grävd grav avsedd l. använd för tjärbränning; jfr -dal. VgFmT I. 6–7: 86 (1760). Hufvudstadsbl. 12 ⁄ 7 1988, s. 7. —
-GROP. (tjär- 1804 osv. tjäru- 1794) (om ä. l. utländska förh.) grävd grop avsedd l. använd för tjärbränning (jfr -dal); förr äv. om i gasverk förekommande murad behållare för stenkolstjära. NorrlS 1–6: 93 (1794). Tjäran aftappas .. till murade tjärgropar i kondensatorernas närhet. 2UB 5: 332 (1874). Tjärgroparna (i Murmansk). Martinson Kap 41 (1933). —
-GRYTA. (numera bl. tillf.) gryta avsedd l. använd för tjärkokning; jfr -kittel. JernkA 1833, s. 659. Expressen 10 ⁄ 3 1998, s. 4. —
-HALT. halt av tjära; numera i sht om halt av tobakstjära i cigarett. SFS 1922, s. 318. Kolfilter ger samma tjärhalt som vanliga filtercigarretter. SvD(A) 18 ⁄ 3 1964, s. 19. —
(d) -HANDEL. (tjär- 1887 osv. tjäre- 1649. tjäru- 1641–1888) (i sht förr) handel (se handel, sbst.2 11) med tjära. RP 8: 514 (1641). —
(d) -HANDELS-KOMPANI. (tjär- 1887 osv. tjäru- 1648–1891) (förr) jfr handels-kompani o. -kompani. Stiernman Com. 2: 525 (1648; läst i orig.). Det norrländska tjärhandelskompaniet, som inrättades 1648 och som fick öfvertaga hela exporten af tjära och beck från landet norr om Stockholm samt hela Finland. SvH 5: 468 (1906). —
(d) -HANDELS-SOCIETET. (tjär- 1940 osv. tjäru- 1727–1891) (förr) jfr handels-societet o. tjäru-societet. 2BorgP 3: 738 (1727). Gentz Lindgren 316 (1940). —
-HO. (tjär- 1804 osv. tjäru- 1547) (förr) ho (se ho, sbst.1 1) avsedd för l. använd till förvaring av tjära. SkeppsgR 1547. —
-HOV. (tjär- 1706 osv. tjäre- 1643 (: Tiärehoffs Skrifwarens). tjäru- 1639–c. 1795) [av mlt. teerhof] (förr) om öppen plats för uppsamling (l. lagring) o. vräkning (i sht inför avsändning l. export) av trätjära; äv. om magasinsbyggnad med sådan funktion; jfr hov, sbst.3 1, o. sill-hov. Tjäruwräkaren .. (skall iakttaga) at han icke låter något afskeppas från Tiäruhofwet, förr än det vppå Tull-Cammaren här uti Staden först är ansagdt. Stiernman Com. 2: 214 (1639; läst i orig.). Vid Värtahamnen har under sommaren .. ett nytt magasin, ett s.k. tjärhof, uppförts för upplag af tjära. Dagen 4 ⁄ 8 1897, s. 2.
Ssgr (†): tjärhov-, äv. tjärhovs-dräng. dräng (se d. o. 2) som utför enklare sysslor vid tjärhov. BoupptSthm 1674, s. 77 a (1673). BoupptSthm 1676, s. 397 a.
-mästare. tjärvräkare. Det skattas .. nödigt och nyttigt, att i alla Stapel-Städer ett wist Tiäru-hoff, tillijka med en Eedsworen Tiäruhoffs mästare förordnades. Stiernman Com. 5: 634 (1697; rättat efter orig.).
-skrivare. skrivare (se d. o. 2) vid tjärhov. SthmStadsord. 1: 94 (1643). BoupptSthm 1673, s. 970 b. —
-HUS. (tjär- 1874 osv. tjäru- 1676) (numera bl. i skildring av ä. förh.) byggnad avsedd för tjärning (av rep l. tåg o. d.). Ett Tieru Huus med en inmurad stoor Koppar Panna som brukas at tiera Togen uthi. BoupptSthm 1676, s. 601 b. I ett särskilt tjärhus, ett stycke utanför den övriga anläggningen, för eldfarans skull, ägde tjärningen rum. TurÅ 1988, s. 56. —
-HYGGE. (tjär- 1751 osv. tjäre- 1731) (förr) om huggande av för tjärbränning lämpad skog l. lämpat träd o. d.; särsk. konkret, om uthuggen fördjupning l. urholkning i sådant träd; jfr hygge, sbst.2 1. VDAkt. 1731, nr 707. Tjär-hygget sågs här på Tallarna jämte wägen, der Furorna på endera sidan .. woro först huggne, at man fått deraf en spån så stor som en hand. Linné Sk. 54 (1751). Utmarkens karakteristiska marktyper äro: svedjorna, tjärhyggets och timmerhyggets furuskogar. SvFolket 13: 20 (1940). —
-HYTTA. (†) anläggning för tillverkning av trätjära; jfr hytta, sbst. 3. KKD 10: 74 (1707). Rejmers Koln. 51 (1868). —
-KANNA. (tjär- c. 1755 osv. tjära- 1850. tjäre- 1754) (förr) kanna för l. med tjära. BoupptVäxjö 1754. —
-KAPPE. (tjär- 1719–1886. tjära- 1607. tjäre- 1719) (†) kappe (se kappe, sbst.3 3) för förvaring av tjära. SUFinlH 2: 320 (1607). Holmberg Artill. 4: 211 (1886). —
-KITTEL. (tjär- 1943 osv. tjära- 1595–1604. tjäre- 1684. tjäru- 1556–1788) (förr) (koppar)kittel för uppvärmning av tjära; jfr -gryta, -panna. InventVallentuna (1556). —
-KLOV. (†) kluvet stycke tjärrikt trä; jfr klov 5. Det var stora, feta tjärklovar, som lades upp i eldstaden, ansades och vändes. Strandberg Trolleb. 7 (1917). —
-KOKA, -ning. (tjär- 1835 osv. tjäru- 1747)
2) till b: (i impregneringssyfte) behandla (ngt) med brännhet tjära (i tjärbad). Segelduksfabrik med tjärkokning. SFS 1886, Bih. nr 78, s. 39. För att giva spåntaken en ökad livslängd brukar man .. tjärkoka eller indränka spånen i någon lämplig impregneringsvätska. HantvB I. 6: 97 (1938). —
-KOKARE.
1) (numera mindre br.) person som yrkesmässigt sysslar med uppvärmning l. kokning av tjära; förr särsk.: tjärbrännare (se d. o. 1); jfr kokare 1. ÖoL (1852). IllSvOrdb. (1964).
-KOKERI1004 l. 3~002. (i sht förr) inrättning l. anläggning för kokning av tjära; äv. ngn gg abstr., om verksamheten att koka tjära. PT 1897, nr 2 A, s. 1. IllSvOrdb. (1955; abstr.). —
-KOKS. (förr) jfr kox, sbst.1 2. TT 1871, s. 37. Vid en temperatur af öfver 300° C. återstår ett mer eller mindre hårdt beck .. Stundom afdrifves det hårda becket ytterligare .. hvarvid som återstod erhålles tjärkoks. 2NF 26: 1252 (1912). —
-KOL. (i sht förr) av kol bestående restprodukt vid tjärbränning. När hettan .. spridt sig ända ned till tjärgropens botten, är bränningen slut och i gropen återstår då en ringa qvantitet af ett tungt, tätt och glänsande kol, kalladt tjärkol. Åkerman KemTechn. 2: 252 (1832). —
(d) -KOMPANI. (tjär- 1740 osv. tjäre- 1655. tjäru- 1648–1959) [möjl. elliptiskt för tjär-handels-kompani] (förr) jfr kompani 3 c o. -handels-kompani, -handels-societet o. tjäru-societet. RP 12: 324 (1648). 1648 hade af köpmän i Viborg och Stockholm bildat sig ett tjärkompani, som erhöll privilegium på att uppköpa och till utrikes ort försälja all tjära, som tillverkades i Sverige och Finland. TT 1887, s. 74. —
-KOPP. (tjär- 1839, 1846. tjäre- 1719) (†) kopp för l. med tjära. GenBesMRulla 19 ⁄ 9 1719. 2VittAH 17: 283 (1839, 1846). —
-KORS. (tjär- c. 1900 osv. tjäru- 1642) (förr) kors (se kors, sbst. 7 a α) målat med tjära. Murenius AV 85 (1642). För att skydda kreaturen mot .. marritt strök man varje skärtorsdag med en tjärborste ett kors på stall- och ladugårdsdörrar .. De sutto kvar i tiotals år, så att gamla dörrar voro alldeles översållade med tjärkors. BygdFolk 1: 125 (1927). —
-KRANS. (tjär- 1755 osv. tjäre- 1640–c. 1676. tjäru- 1563–1685)
1) (förr) i tjära kokad l. med tjära indränkt krans avsedd l. ämnad för antändning; jfr beck-krans. ArkliR 1563, avd. 22. Eldkastning var omtyckt (på medeltiden) och utfördes med glödgade jernkulor, fyrbollar, fyrkulor, tjärkransar. Strindberg SvFolk. 1: 318 (1882).
2) (†) om krans (av halm l. papper l. näver o. d.) bestruken med tjära (blandad med tran l. vaselin o. d.) o. anbringad runt trädstam i syfte att hindra skadeinsekter att krypa uppför stammen. Eneroth Pom. 1: 194 (1864). 3NF 7: 1226 (1927). —
-KULLRARE. (†) person som rullar tjärtunnor; särsk. om person som yrkesmässigt förflyttar förvaringskärl med tjära; jfr kullra, v.2 2. Bellman (BellmS) 11: 163 (1792). SvT 1852, nr 29, s. 1. —
-KVAST. (tjär- 1679 osv. tjäru- 1679–1785) (numera bl. tillf.) jfr kvast 2 d o. -borste. BoupptSthm 1679, s. 1010 a. IllSvOrdb. (1964). —
-LAG. (numera mindre br.) tjärpärma; äv. allmännare, om vätska (i sht vatten) uppblandad med tjära; jfr -vatten. NoraskogArk. 4: 96 (1681). Tjärlag .. (dvs.) Vatten, uppblandadt med tjära. Dalin (1854). Den klara, tunnflytande vätska (tjärlagen, tjärvattnet), som vid bränningen kom först, hällde man av, vilket kallades att skilja tjäran. Levander DalBondek. 1: 512 (1943). SAOL (1973). —
-LÅS. (förr) anordning i botten av ugn l. tjärdal o. d. varigm tjära samlad i tillbakalutad sko (se sko, sbst. 2 i) vid tjärbränning förhindrade luftinsläpp; jfr lås 2. ArkKem. II. 35: 12 (1907). —
-MAKADAM. (förr) med (stenkols)tjära begjuten l. i (stenkols)tjära indränkt makadam. TT 1904, Allm. s. 335. SAOL (1973). —
-MILA. (tjär- 1732 osv. tjäre- 1745–1751) (förr) jfr mila, sbst.2 slutet. Linné Ungd. 2: 188 (1732). Över den inresta tjärmilan bredes ett lager av s. k. spink .. för att elden lätt skall följa detta lager och hastigt ta sig runt om hela milan. SvSkog. 1356 (1928). —
-OLJA. i tjära ingående olja; särsk. om sådan olja utvunnen gm fraktionerad (se fraktionera 2 b) destillation. Gerelius Gasupplysn. 65 (1825). Den vanliga tjäran .. håller endast omkring 30 proc. verksam substans tjäroljor. TLandtm. 1897, s. 850. Tjäroljan användes mycket till impregnering af telegraf- och telefonstolpar. JernkA 1904, s. 330. —
-PANNA. (tjär- 1665 osv. tjäre- 1535–1715. tjäru- 1535–1547)
1) (förr) panna (se panna, sbst.1 2) att koka tjära i; särsk. till b, om sådan panna (av koppar) använd vid impregnering av tågvirke o. d.; jfr -kittel. ArkliR 1535, avd. 1. Så snart ett garn är spunnet .. drages (det) .. genast genom tjärpannan, hvarefter det upprullas på en bakom pannan sittande rulle för att torka. Frick o. Trolle 24 (1872).
-PAPPER. (tjockt) papper innehållande tjära; äv. (o. numera i sht): tjärpapp. 2UB 8: 153 (1900). Några elkaminer där kablarna är nödtorftigt isolerade med tjärpapper och ligger helt öppet i fukten. DN 6 ⁄ 9 1998, s. A6. —
-PARTIKEL. jfr partikel 2. (Lungcancer) orsakas av rökens tjärpartiklar, som blir kvar i lungorna på grund av den försämrade reningsmekanismen. VLäkarb. 62 (1982). —
-PRODUKT. om beståndsdel i (l. utvunnen ur) tjära; äv. (ngn gg) allmännare, om tjära. HbSkogstekn. 711 (1922). JernkA 1942, s. 376 (om tjära). —
-PUMPARE. särsk. (förr) om arbetare vid järnbruk med uppgift att pumpa tjära. JernkA 1904, s. 228. —
-PÄRMA, förr äv. -BÄRMA. (numera föga br.) pärma (se d. o. 2); jfr -lag, -vatten 1. SPF 1819, s. 332. Smultadt sulläder inlägges i gammal sur barklag och därefter i den egentliga ”svällen”: ett stort kar, innehållande utspädd ”tjärpärma”. Almquist Häls. 632 (1896). IllSvOrdb. (1964). —
-RESERVOAR. särsk. (†) om till tjärugn hörande reservoar för uppsamling l. förvaring av tjära. Rejmers Koln. 56 (1868). —
-ROS. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tjärblomster. Hartman Naturk. 117 (1836). Att kalla tjärblomster för tjärros .. har sin förklaring i att den genuina dialekten använder ordet ros om blommor i allmänhet. ÖgCorr. 30 ⁄ 11 1970, s. 6. —
-RÖK. (numera bl. tillf.) om rök från brinnande tjärved l. tjärhaltig produkt. JernkA 1827, s. 168. Östergren (1958). —
(c) -SALVA. om salva innehållande trätjära, i sht förr använd för behandling av hudsjukdom l. eksem l. skabb l. (ngn gg) sår o. d. Florman Hushållsdj. 292 (1834). Tjärsalva, beredes af rågmjöl, vanlig ättika, ljust harts och tjära. Ekbohrn 2: 417 (1868). —
(e) -SAND. sand l. sandsten innehållande olja (bitumen) i så stor mängd att den kan avdestilleras. 2SvUppslB (1954). —
-SJUDERI1004 l. 3~002. (tjär- 1951 osv. tjäru- 1645–1755) (numera föga br.) tjärbränning. RP 11: 255 (1645). Förslag om att skicka sakkunniga engelsmän till Ryssland för att där intensifiera tjärsjuderi och järnbrytning så att Sveriges monopol på dessa områden bleve brutet. Rydberg SvStudieres. 150 (1951). —
-SKORPA. (numera bl. tillf.) skorpa av stelnad tjära; särsk. (i sht om ä. förh.) om sådan skorpa (bildad av nedrinnande tjärvatten) på kolmilas botten. Hæggström Arbetsliv 18 (1836). Strös sand af lagom groflek och i lagom mängd, uppstå ej .. sprickor, och tjärskorpan flagnar då ej så lätt af. LAHT 1904, s. 297. HbSkogstekn. 641 (1922). —
(d) -SKURARE. (tjär- 1876 osv. tjäre- 1776) (om ä. förh. på Gotland) skurare (se skurare, sbst.2); jfr -vräkare. Wallin GothlSaml. 2: 197 (1776). För .. uppbörd var vid Tjär-hofvet i Visby också anstäld en tjär-skurare. TSkogshush. 1876, s. 199. —
-SMÖRJA, r. (numera bl. tillf.) smörja beredd av (bl. a.) tjära. Broocman Hush. 3: 13 (1736). Levander DalBondek. 2: 262 (1944). —
-SMÖRJA, v. (numera mindre br.) smörja (ngt) med tjära; särsk. i. p. pf.: bestruken l. ingniden med tjära l. tjärhaltigt preparat l. ämne. Möller (1790). Stövlar och becksömsskor skulle .. göras brukbara genom att lagas och tjärsmörjas. Nordström Sven 125 (1929). Östergren (1958). —
-SPANN. (tjär- 1788 osv. tjäre- 1718) (numera mindre br.) spann för l. med tjära; jfr -ämbar. VGR 1718, Verif. s. 73. Kulturen 1943, s. 189. —
-SPRIDARE. (förr) vid vägarbete använd l. för vägarbete avsedd anordning l. apparat för utspridning av tjära; jfr spridare I 1 b. SvIndustri 205 (1935). —
-SPÅN. särsk. (†) om spån från förtorkad o. tjärhaltig fur(uved). VDAkt. 1760, nr 214. Backman Reuter Lifv. 2: 205 (1870). —
-STICKA. (tjär- 1801 osv. tjäru- 1927) sticka (se sticka, sbst.1 1 a δ α') av tjärved; särsk. bildl., i sådana uttr. som gå l. röra sig som en lus l. ett kryp på en tjärsticka, gå l. röra sig mycket långsamt (jfr tjära, v. a); äv. (om ä. förh.) om sådan sticka avsedd att användas l. använd ss. ljuskälla (jfr sticka, sbst.1 1 a δ γ'). Ödmann Hågk. 19 (1801). Han kommer skridande, som en lus på en tjärsticka. Rhodin Ordspr. 60 (1807). Inne i kyrkan var det .. kallt. Men när alla talgljus och tjärstickor tändes blev det en annan luft. Kjellgren Smar. 283 (1939). —
(b) -STRYKA. bestryka (ngt) med tjära (ss. impregneringsmedel); jfr -bestryka, -brå, -bränna. Rothstein Byggn. 46 (1856). Båtar och ekstockar .. (blev) tätade och tjärstrukna för att kunna sättas i sjön. Lagerlöf Holg. 2: 167 (1907). —
-STUBBE. (tjär- 1831 osv. tjäru- 1842–1896) om tjärrik stubbe (se stubb 2) av tall (lämplig för tjärbränning); jfr -rot, -veds-stubbe o. tjäru-stumle. Læstadius 1Journ. 24 (1831). Det glödde ännu i en svartbränd tjärstubbe, och en tunn rök steg upp ur askbråten. Oljelund Gubb. 134 (1934). —
-SUDD. (tjär- 1738 osv. tjäre- 1562. tjäru- 1591–1745) (numera mindre br.) med tjära indränkt sudd (se sudd, sbst.2 1) avsedd för l. använd vid tjärstrykning. ArkliR 1562, avd. 17. FinSvStorordb. 747 (1968). —
-SVART. som har den svarta färg som (viss sorts) tjära har, särsk. dels: svart(färgad) av tjära, dels: svart som tjära; jfr -brun. Höga tjärsvarta skrov och tacklingar stodo trassliga mot himlen. Asplund Stud. 14 (1912). Sitt tjärsvarta hår bar han mycket långt. Schildt Perd. 33 (1918). —
-TALG. (förr) om vid (långtgående) destillation (l. ss. biprodukt vid framställning) av trätjära utvunnen vit massa med talgliknande konsistens huvudsakligen bestående av reten. TSkogshush. 1881, s. 156. 2NF 30: 195 (1919). —
-TALL. (tjär- 1942 osv. tjäru- 1840) (förr) om tjärrik tall avsedd l. lämpad för l. använd ss. tjärved; särsk. om trä l. virke av sådan tall. LfF 1840, s. 272. Konkurrensen med sågverksindustrien .. måste .. ha varit betydande, även om man med tiden började .. uttaga sågtimmer från tjärtallarna ovan den kådrika nedersta stamdelen. Ymer 1942, s. 459. —
-TAMP, förr äv. -DAMP. (tjär- c. 1635 osv. tjära- 1627–1634 (: tiera damb slagh). tjäre- 1601–1614. tjäro- 1628. tjäru- 1647–1842) (förr) om med tjära insmord kort rep- l. tågstump (med knutar) avsedd att användas ss. straffredskap; jfr tamp 3 b o. dagg, sbst.2, tjäre-tagel. När hann kom vnder wädrett att honn gaf barnett maatt, tå togh han enn tiäretamp .. och slogh henne .. blå. 3SthmTb. 4: 172 (1601). (Av oförrätten) blev .. (kaptenen) så uppbragt, att han lät binda holländaren vid masten och giva honom några slag med tjärtampen. ForumNav. 9: 21 (1948).
-TILLVERKNING~020. (tjär- 1749 osv. tjäru- 1663–1902) särsk. om tillverkning av trätjära; jfr -framställning. Stiernman Com. 3: 162 (1663; läst i orig.). —
-TUNNA. (tjär- 1664 osv. tjära- c. 1627. tjäre- 1556–1655. tjäro- 1572. tjäru- 1623–1792) tunna för l. med tjära; särsk. (om ä. förh.) dels om sådan tunna använd till belysning l. bränsle l. brandstiftning l. rökverk (se rök-verk, sbst.1 1) o. d. (jfr beck-tunna 2), dels om tunna ss. måttsenhet för tjära, urspr. motsvarande 48 kannor (se kanna, sbst.2 2). G1R 26: 842 (1556). Til .. Rökwärck måghe brwkas .. Tiärw, eller ett stycke aff en Tiärwtunna. Paulinus Gothus Pest. 68 b (1623). Om Natten tändes Tiärtunnor sampt BeckCrantzar at observera fiendens arbete. KKD 11: 142 (1710). Tiäru tunnorne måge .. (ej) wara .. under fyratio otta kannor. FörordnMåhlMåttVigt 29 ⁄ 5 1739, s. A 3 b. Till vinterarbetet (för tjärbrännarna) hör tjärtunnornas förfärdigande. ArkKem. II. 35: 9 (1907). —
-TVÅL. tvål med tillsats av trätjära, avsedd att användas bl. a. vid hudsjukdom. Tjärtvål (blandas) af 100 d. såpa med 5–10 d. tjära eller envedstjära, eller björktjära. Svedberg Farm. 178 (1889). —
-TÖRE, äv. -TYRE. (tjär- 1786–1807. tjäru- 1774 (: tjärutyretägt)) (†) torr o. fet (se fet, adj. 8 b) ved lämplig till tjärbränning. 2VittAH 1: 106 (1786, 1789). Möller (1807).
Ssg (†): tjärtöre-täkt. insamling av töre avsett l. lämpligt för tjärbränning. Crælius TunaL 277 (1774). —
-UGN. (tjär- 1741 osv. tjäru- 1561–1824) (numera bl. tillf.) ugn för framställning av tjära. GripshR 1561, s. 204. Fördelen och vinsten af tjärugnarne är emellertid mycket öfvervägande, ithy att desamma lemna en mängd produkter, som uti tjärudalarne ej kunna åstadkommas. Rejmers Koln. 18 (1868). —
-UTTAG~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) sko (se sko, sbst. 2 i). Ekman SkogstHb. 273 (1908). HbSkogstekn. 747 (1922). —
-VALLA, -ning. (i sht förr) valla (skidor) med trätjära; särsk. ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att valla skidor med trätjära. Dagen 9 ⁄ 12 1915, s. 6. Den mest varaktiga grundvallningen är den tjärvallning, som utföres med solen som värmekälla. TurKal. 1927, s. 80. Östergren (1958). —
-VATTEN. (tjär- 1727 osv. tjäre- 1701–1809. tjäru- 1658–1789) (i sht förr)
1) tjärhaltig vätska, i sht: tjärpärma. OrdnLilleTull. 1658, s. A 3 b. Det under hela förbränningen mer eller mindre rikligt bildade tjärvattnet .. utgöres af en brunröd, oklar, starkt sur vätska. JernkA 1905, s. 603.
2) om (destillerat) vatten vari tjära upplösts, använt bl. a. ss. läkemedel. Aken Reseap. 5 (1746). Tjärewatten tillagas af 2 skålpund tjära på hwilket man uti ett stenkäril gjuter en kanna watten; detta står i 2ne dygn. Florman Pharm. 66 (1809). Konvalescenterna uppfriskades .. med tjärvatten till dryck. Quennerstedt Torneå 1: 141 (1901). —
-VED. (tjär- 1710 (: kiärwedz-röök) osv. tjäre- 1681–1691. tjäru- 1654 (: Tiäruwedsskoug)–1905) ved (från fur) ur vilken tjära kan utvinnas, fetved; jfr -virke. Verelius 256 (1681). Som .. det så kallade liustrande, hvarigenom mycken tiäruved medtages, skrämmer bort fisken .. så (osv.). 2RARP 15: 511 (1747). (Vid gallring) lönar sig bättre att låta för tjärberedning afbarka och i sinom tid borttaga de undertryckte träden, i hwilket fall detta wirke taxeras och obserweras under titel tjärwed. SPF 1859, s. 537. Tjärveden uppe i dalen var nu nästan färdig och låg i långa, raka kaster över hela dalplatsen. Väring Frost. 264 (1926).
-sticka. (förr) (I pesttid bör man) röka Stugorne .. med Enebär, Enerijs, Tiärwedzsticker .. Krut och Swafwel. Wallerius Alm. 1712, s. 39.
-VERKA, -ning. (tjär- 1755. tjäru- 1751) (†) med avs. på tall: gm (vid skilda tillfällen upprepad) huggning avskilja (torr o. kådrik) ytved till tjärbränning. Linné Sk. 54 (1751). VgFmT I. 6–7: 39 (1755). —
-VIRKE. (tjär- 1846 osv. tjäru- 1826–1874) (förr) tjärved; särsk. om sådan ved avsedd l. förberedd för tjärbränning. SFS 1826, s. 425. —
-VISTE. (tjär- 1921 osv. tjäru- 1758) (numera föga br.) om plats för tjärbränning. VetAH 1758, s. 110. EtnolStHammarstedt 148 (1921). —
(d) -VRÄKARE. (tjär- 1798 osv. tjäru- 1607–1891 (: Tjäruvräkarep(ennin)g(a)r)) (förr) om av kronan tillsatt edsvuren befattningshavare med uppgift att (vid tjärhov) granska den (för utskeppning) inkomna tjärans beskaffenhet, fördela tjäran i olika kvaliteter o. därvid kassera (o. beslagta) vad som visade sig underhaltigt; jfr -skurare o. tegel-vräkare. 3SthmTb. 7: 249 (1607). —
(d) -VRÄKNING. (tjär- 1895 osv. tjäru- 1748) (förr) om av tjärvräkare genomförd granskning av tjäras beskaffenhet o. av denna föranledd frånskiljning av sämre kvaliteter; äv. konkretare, om tillfälle för l. förrättning innebärande sådan granskning osv. Rudenschöld PVetA 1748, s. 33. Arkadius Pakkala 98 (1895; konkretare). —
-VÄJA. (tjär- 1761–1788. tjäru- 1748–1770) [jfr sv. dial. tjärveja, nor. dial. tjærevei(gj)e, tjärvatten] (†) vid tjärbränning (i ugn) ss. biprodukt utvunnen tunnflytande mycket flyktig tjära. Denna vinst, jämte en finare Tjära, och en så kallad Tjäru-väja .. erhållas vid de Tjäru-ugnar (osv.). Rudenschöld PVetA 1748, s. 31. Rinman 1: 81 (1788). —
-ÅNGA. (tjär- 1847 osv. tjäru- 1852) (numera bl. tillf.) ånga bildad vid tjärbränning; äv. om vid upphettning av tjära bildad ånga (för desinficerande l. medicinsk användning). JernkA 1847, s. 361. Tjärångor användas .. för att rena luften t. ex. på trånga gårdar .. i synnerhet under epidemiska sjukdomar. Uhrström Hemläk. 528 (1881). —
-ÄMNE. ämne utgörande l. ingående i tjära; särsk. (o. numera i sht) i pl., sammanfattande, om i rök(utsläpp) ingående (hälsofarliga) tjärhaltiga ämnen. FörhLäkS 1875, s. 192. (Garvvätskan) utgöres hufvudsakligen af utspädd ”tjärpärma”, en af tjärämne starkt förorenad ättiksyra. Almquist Häls. 633 (1896). Utsläppen av tjärämnen har praktiskt taget eliminerats. DN 27 ⁄ 11 1987, s. 17. I tobaksröken finns bl a tjärämnen och irriterande gaser. Expressen 28 ⁄ 4 1996, s. 44. —
-ÖRT. (tjär- c. 1550–1891. tjäru- 1724) (†)
2) om växten Corallorhiza trifida Châtel. (med gulbrun stjälk), korallrot. Rudbeck D. Ä. HortBot. 84 (1685).
B (†): TJÄRA-BRÄNNARE, -KANNA, -KAPPE, -KITTEL, -TAMP, -TUNNA, se A.
C (†): TJÄRE-BLOMMA, -BLOMSTER, -BRUK, -BRÄNNARE, -BRÄNNERI, -BRÄNNING, -BURK, -BYTTA, -DAL, -FULL, -HANDEL, -HOV, -HYGGE, -KANNA, -KAPPE, -KITTEL, -KOMPANI, -KOPP, -KRANS, -MILA, -PANNA, se A. —
-PENNINGAR, -SJUDARE, se E. —
-SKURARE, se A. —
-SPANN, -SUDD, se A. —
-TAMP, -TUNNA, -VATTEN, -VED, se A. —
-VÄCKANDE, -VÄCKERI, se E.
D (†): TJÄRO-BLOMSTER, -DAL, -TAMP, -TUNNA, se A.
E († utom i ssgrna tjäru-ränta, -sjudare): TJÄRU-ARBETARE. särsk.: tjärbrännare (se d. o. 1). Risingh KiöpH 83 (1669). —
-BLANK, -BLOMSTER, -BONDE, -BORSTE, -BRUK, se A. —
-BRÄNNANDE. tjärbränning. Schmedeman Just. 1297 (1691; läst i orig.). Brukets skogstillgång skulle .. varit god, om ej svedjandet och tjärubrännandet kännbart minskat densamma. Hultin BergshFinl. 86 (1896). —
-BRÄNNARE, -BRÄNNERI, -BRÄNNING, -BURK, -BYTTA, -DAL, -FABRIK, -FLÄCK, -GADD, -GRAV, -GROP, -HANDEL, -HANDELS-KOMPANI, -HANDELS-SOCIETET, -HO, -HOV, -HUS, -KITTEL, -KOKA, -KOMPANI, -KORS, -KRANS, -KVAST, -PANNA, se A. —
-PENNINGAR, pl. (tjäre- 1544. tjäru- 1530–c. 1575) (i fråga om förh. i Finl. på 1500-talet) om penningskatt utgörande ersättning för (tidigare) skyldighet att åt kronan bränna tjära. Aårligh Renta aff Rasaborgs län(n) .. Tyärupen(inga) .. xj m(ar)ch. HFinlKamF 1: 11 (1530). HFinlKamF 2: 103 (c. 1575). —
-RÄNTA. (förr) ränta (se ränta, sbst.1 1) utgående l. fastställd i tjära. Skilnaden emellan förmedlingarna är 6 55/96 Mantal, som härrörer deraf at tjäru-räntan blifvit af skattläggnings-männerna utesluten. VetAH 1758, s. 113. Att mäklarne .. hafva mist både kåppar- och tiäruräntan. 2RA 2: 172 (1913). —
-SJUDARE. (tjäre- 1555. tjäru- 1543 osv.) (förr) person som yrkesmässigt kokade tjära (för behandling av tågvirke); äv. om person som kokade in tjära till beck; jfr tjär-kokare 1. SkeppsgR 1543. Ana(mma)de Tierw siudare(n) til xiiij t(unn)or Beck Åbo Tÿerw Xix t(unn)or. SkeppsgR 1544, s. 44 b. SvFlH 1: 100 (1942; om förh. på 1500-talet). —
-SJUDERI, se A. —
-SOCIETET. tjärkompani; jfr societet 5 a o. tjär-handels-societet. BtÅboH I. 10: 206 (1693). Heckscher EoH 211 (1922). —
-STICKA, -STUBBE, se A. —
-SUDD, -TALL, -TAMP, -TILLVERKNING, se A. —
-TORRVED. torrved (se d. o. 1) lämplig för tjärbränning. ÅngermDomb. 22 ⁄ 11 1630, fol. 37. NorrlArbL 75 (1764). —
-TUNNA, -TÖRE, -UGN, -VATTEN, -VED, -VERKA, -VIRKE, -VISTE, se A. —
-VRAK. tjärvräkning; äv. konkret, om strandtjära. BtHforsH 3: 188 (1642; konkret). BtÅboH I. 10: 124 (1660). —
-VRÄKARE, -VRÄKNING, se A. —
-VÄCKANDE. (tjäre- 1757. tjäru- 1744–1747) om handlingen att gm inhuggning i växande trädstam (hos tall) igångsätta (l. öka) kådavsöndring i syfte att frambringa för tjärbränning lämplig ved; jfr -väckeri, -väckning o. tjär-verka. Bergv. 2: 313 (1744). NVedboDomb. Vintert. 1757, § 119. —
-VÄCKERI. (tjäre- 1742. tjäru- 1744–1789) = -väckande. Timberskogen sees wäl af förra synen wara myckit af Tiärewäckerij beskadad. VDAkt. 1742, Syneprot. F III 7. Brummer 124 (1789). —
-VÄJA, -ÅNGA, -ÖRT, se A.
Avledn.: TJÄRA, v., se d. o. —
TJÄRAKTIG, adj. som (i ngt avseende) påminner om l. liknar tjära, tjärartad. Wallerius Åkerbr. 23 (1761). Chipotle är chilifrukt som torkats och rökts. Därigenom har den fått en säregen lite tjäraktig arom. DN 4 ⁄ 2 2003, s. B28. —
TJÄRIG, adj. (-ig 1739 osv. -og 1741–1749. -ug 1714–1747)
1) om träd l. ved l. virke o. d.: som innehåller (rikligt med) tjärbildande ämnen. Med yxan pröfwat om .. (de kullblåsta träden) wore feta el:r tiäruga. MennanderBr. 2: 545 (1747). Glöggpannan ångar re’n på isiga kubbar av töre, / lågorna slicka med knallar och pip den tjäriga veden. VeckoJ 1928, nr 51, s. 30.
2) som är doppad i l. nedsmord l. indränkt med tjära; särsk. om person l. kroppsdel o. d.: som är nedsmetad med l. full av tjära; förr äv. (ngt nedsättande) om arbete: som har att göra med tjära. Tiäruga klutar. HH XXI. 1: 271 (1714). Skepparen Rungren .. fruktade, att jag ledsnade i förtid vid ett så tjärigt arbete. Tersmeden Mem. 1: 49 (c. 1790). Hjulnafvet föreföll henne tjärigt att stiga på. Almqvist Går an 98 (1839). Några ögonblick tycktes han betrakta tumstocken i sin tjäriga näve. Mörne DestJemen 169 (1937). jfr svart-tjärig.
3) särsk. om dryck, i sht om whisky l. vin l. öl: som har tjäraktig arom l. doft l. smak. Expressen 19 ⁄ 10 1994, s. 28. Hon (utnämner) en tjärig maltwhisky från södra delen av ön Islay till personlig favorit. DN 24 ⁄ 8 2003, s. 8.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content