publicerad: 1928
GAS ga4s, sbst.1, r. l. m. (Nordforss (1805) osv.) ((†) n. Ekeberg Nomenkl. 23 (1795), Meurman (1846)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er32 (Weste (1807) osv.) (ss. n. = (VetHLäk. V. 3: 19 (1798), Sjöstén Hauch 312 (1807))).
Ordformer
(gaz 1789—1839 (: gazarterna))
Etymologi
[namnet bildat i anslutning till gr. χάος, kaos, (i holl. uttalas g ss. ch) av holländaren J. B. van Helmolt († 1664) o. först användt i dennes arbete Ortus medicinæ, s. 73 (1648); jfr FStrunz i Janus 1903, s. 70 ff.]
1) ett av van Helmolt (se ovan) antaget, ytterst förtunnat ämne (enl. honom: ”subtil vattendunst” bildad vid köld, motsatt: ånga, vattendunst bildad vid värme), som finnes i alla kroppar o. som frigöres vid jäsning (alltså i själva värket vanl. koloxid). Block Pest. 65 (1711). (Man) märker (vid ”spirituös jäsning”) .. en ständigt upstigande ånge eller spiritus, som af en del kallas gas. Wallerius ChemPhys. 1: 266 (1759). jfr: (Den ”syra”) som de äldre Chemister förstått under namn af Acidum Universale .., Hellemonts Gaz, eller hvad nyare Chemister kalla Acidum Pingue. Rinman 2: 43 (1789).
2) benämning på ett ämne vilket som helst, då det befinner sig i luftens aggregationstillstånd, dvs. då dess molekyler äro fritt rörliga o. sålunda dess volym o. form bero av det omgivande mediet (kärlet); i icke vetenskapligt språk vanl. bl. om sådant ämne som normalt befinner sig i detta aggregationstillstånd; jfr ÅNGA. Brännbara gaser. Komprimerade, förtätade gaser. Ekeberg Nomenkl. 12 (1795). Den egentliga faran vid bestigandet af en krater .. består .. i faran att qväfvas af det svafvelsura gaset. JournLTh. 1812, nr 59, s. 3. Förbränningsprodukterna vid de vanliga förbränningarna bestå .. till hufvudsakligaste delen af gaser. NF 5: 919 (1882). Blandning af salpetersyrlighet och undersalpetersyra, som vanligen benämnes nitrösa gaser. Kempe OorgKemi 91 (1896). (S. A. Andrées ballong) påfylldes nu för sista gången, så att den .. innehade .. 4800 kbm gas. Ymer 1897, s. 231. Man begagnar ofta orden ånga och gas om hvarandra. Moll Fys. 2: 23 (1898). Förr afskildes bland gaser i trängre bemärkelse de permanenta, till hvilka räknades de, som man (då ännu) icke förmått bringa i flytande form. 2NF (1908). Förtätade gaser inkomma (i landet) i allmänhet på järncylindrar. VaruförtTulltaxa 1: 391 (1912). — jfr AV-, BLANDNINGS-, FÖRBRÄNNINGS-, GRUV-, KLOR-, KNALL-, KOLSYRE-, KVICKSILVER-, KVÄV-, LUST-, RÖK-, SUMP-, SYR-, VÄT-, ÄDEL-GAS m. fl. — särsk.
a) om de gaser som vid matsmältningen alstras i tarmkanalen. VetHLäk. V. 3: 19 (1798). Meteorism .., (dvs.) tarmkanalens uppblåsning af gaser. 2NF 18: 261 (1912).
b) [jfr d. have gasen oppe, ävensom liknande anv. av ÅNGA; jfr uttr. vara i gasken] (vard.) i uttr. vara i gasen, vara upprymd; särsk.: vara (en smula) drucken. Vi voro nästan lite smått i gasen efter den kungliga gästfriheten. SvD(L) 1903, nr 312, s. 7. Serner YussufKh. 116 (1916).
3) [specialanv. av 2] om för belysning, uppvärmning, motordrift o. dylika praktiska ändamål använd, brännbar gas.
a) om den sedan början av 1800-talet för belysning utomhus o. inomhus, i senare tid i sht för kokning (uppvärmning o. motordrift) allmänt använda gas som vanl. framställes gm torrdestillering av stenkol, ngn gg av ved (o. som t. ex. i Amerika ss. ”naturlig gas” förekommer i vissa bärglager), lysgas, kokgas. Gasen är dålig, brinner dåligt i dag. Det luktar gas. Tända, släcka gasen. Koka med gas. (Professor F. C. Accum i London) hade .. alla rum i sitt hus upplysta med gas. Berzelius Res. 117 (1818). Åren 1803, 1804 och 1805 söktes .. och erhölls det första patentet att tillverka och rena gas. Gerelius Gasuppl. 11 (1825). I Förenta Staterna har den .. naturliga gasen .. såsom bränsle och för belysning spelat en .. betydande roll. JernkA 1895, s. 386. Vid 11-tiden .. fann man .. en äldre man liggande medvetslös i sin säng, förgiftad av gas. DN 1928, nr 71, s. 15. jfr KOK-, LYS-, NATUR-, VÄRME-GAS m. fl. — särsk. i mer l. mindre oeg. anv. med tanke på det frambragta ljuset, på armaturen, på installationen osv.; ersättande sådana ord som gaslåga, gaskran, gasbelysning. Stänga, öppna gasen. Skruva upp l. ner gasen. Leda in, lägga in gas i huset. Sehlstedt 2: 97 (1857, 1862). Skrufva ned gasen en smula. Nyblom Hum. 68 (1874). Gasen tänds tidigt i qväll. Tavaststjerna Inföd. 31 (1887; i fråga om gatubelysning). Det hade varit så trevligt med gasen (innan det elektriska ljuset infördes). Det hade varit så varmt och hemtamt. Rydquist Kar. 15 (1924).
b) tekn. om gaser i allm., använda för tekniskt bruk, ss. generatorgas av olika slag, masugnsgas, oljegas o. d.; i mindre fackmässigt spr. numera särsk. om bensingas (blandad med luft) använd för drivande av (automobil)motorer o. d. Draga på, öka, strypa, stänga av gasen, släppa på mera gas, särsk. i fråga om automobilmotorer. LAHT 1891, s. 245. Under första slaget (av en motorkolv), då kolfven går utåt, insuges den af gas och luft bestående explosiva blandningen. Ericson Ångmotor. 16 (1896). Masugnsgasens användning för motordrift förutsätter kännedom om den använda gasens halt af fasta föroreningar. TT 1905, K. s. 9. Först när kopplingen ”tar”, .. ökas gasen sakta. Lange Körteknik 98 (1925). — jfr BRÄNSLE-, GENERATOR-, HÄRD-, KRAFT-, KRANS-, MASUGNS-, OLJE-GAS m. fl.
4) [specialanv. av 2] mil. om kemiska medel (i gasform) för krigsändamål, krigsgas. Jag fördes ned i ett noga tillslutet underjordiskt rum, i hvilket inleddes gas, som genast framtvingade tårar i ögonen samt en brännande smärta. PT 1916, nr 181, s. 3. ExInf. 1927, s. 91. — jfr KRIGS-, STRIDS-, TÅR-GAS m. fl.
Sammansättningar: (2, 3) GAS-ACKUMULATOR. behållare för komprimerad gas, vanl. acetylen. 2NF 17: 112 (1912). jfr: Bolagsordning för Aktiebolaget Gas-accumulator. SamlAnmälnHandelsreg. 1904, sp. 1097. —
(4) -AMMUNITION. mil. om projektiler laddade med krigsgas. KrigVAT 1922, s. 115. FörslGasI 15 (1926). —
(4) -ANFALL~02, äv. ~20. mil. anfall medelst gasskjutning o. gasutblåsning. PT 1916, nr 181, s. 3. —
-APPARAT. (mindre br.)
1) tekn. till 2: apparat för framställande av gas. JernkA 1825, 1: 292. Åkerman KemTechn. 1: 515 (1832).
2) till 3 (a): apparat för uppvärmning av vatten, kokning o. d. vid vilken gas användes ss. bränsle. Hagdahl Det bästa 50 (1885). AdrKalSthm 1921, s. 1551. —
(3 a) -ARBETARE~0200. särsk.: arbetare som sysslar med framdragande av gasledningar l. installerande l. reparation av gasugnar, gasarmatur o. d. Schulthess (1885). —
(3 a) -ARM, r. l. m. arm (se ARM, sbst. III 4 n) uppbärande en gaslåga l. gaslampa. NDA 1867, nr 151, s. 4. Rörliga gasarmar må ej användas (i hotell). SFS 1917, s. 1101. —
(2) -ART. (numera mindre br.) (slag av) gas. VetHLäk. III. 3: 42 (1796). Thorell Zool. 1: 95 (1860). —
(2) -ATOM. fys. —
(3 a) -AUTOMAT. automat (se d. o. 1 a) för försäljning av gas i mindre kvantiteter. TT 1899, Allm. s. 79. Sedan .. (1903) har Stockholms gasverk infört gasautomater. PT 1903, nr 246 A, s. 3. —
(3 a) -AVLÄSARE~0200. person som har till uppgift att i o. för debitering av förbrukad gas avläsa de hos de olika förbrukarna uppsatta gasmätarna. GHT 1896, nr 133, s. 2. —
(2) -BEHANDLA. behandla (ngt) med gas; särsk. i fråga om användning av (i sht cyanväte)gas för utrotning av ohyra, råttor o. d.; ofta ss. vbalsbst. -ing. Rum, som skall gasbehandlas. SFS 1919, s. 1970. Förgörande medelst gasbehandling av råttor å fartyg. Därs. 1920, s. 719. —
(2—4) -BEHÅLLARE. jfr BEHÅLLARE 1; i sht om mindre behållare (använd vid transport av gas). Björkman (1889). FörslGasI 11 (1926). särsk. (föga br.) zool. till 2, om flytapparat hos pelagiska djur: luftsäck. FoFl. 1909, s. 279. —
(3 a) -BELYSNING. jfr BELYSNING 2. Gynther ConvHlex. (1846). I London infördes gasbelysning på gatorna 1812, i Paris 1820, i Göteborg 1846 och i Stockholm 1853. PrHb. 1: 127 (1884). —
(4) -BELÄGGA. mil. sprida krigsgas över (ett område) medelst skjutning, utblåsning, bombkastning från luften o. d. KrigVAT 1922, s. 110. FörslGasI 10, 18 (1926). —
-BEREDNING. framställning av gas. särsk.
(4) -BEREDSKAP. mil. om förhållande(t) att åtgärder äro vidtagna för gasskydd. Intaga gasberedskap. FörslGasI 31 (1926). —
(4) -BESKJUTNING. mil. gasbeläggning medelst skjutning. KrigVAT 1921, s. 307. FörslGasI 10 (1926). —
(2—4) -BILDNING. uppkomst av gas; äv. konkret. UB 2: 552 (1873). särsk. till 2 a. Vid magsår (förekommer): gasbildning, uppstötningar (o. d.). Wretlind Läk. 5: 59 (1897). —
(2—4) -BLANDNING. vanl. konkret; jfr BLANDNING 1 b. Berzelius Kemi 1: 27 (1808). SFS 1902, nr 137, s. 4. Gas 1925, s. 30. —
(2) -BLEKA, v. tekn. vid pappersfabrikation: bleka (den halvfärdiga pappersmassan, ”halvtyget”) medelst (klor)gas. UB 1: 453 (1873). —
(2) -BLEKERI1004. tekn. jfr BLEKA, v.3 1 c o. BLEKERI 2. GEkerot (1884) hos Ambrosiani DokumPprsbr. 304. —
(3 a) -BLOSS. stor, fladdrande, blossande gaslåga (i allm. från rör med vid öppning), ofta använd vid illumination. PT 1892, nr 288, s. 2. —
(2—4) -BLÅSA, r. l. f. med gas fylld blåsa. Nyblæus Pharm. 447 (1846). JernkA 1901, s. 205 (om blåsor i stål). särsk. tekn. till 3 b. Mellan .. (gasmätaren) och .. motorn befinner sig (vid en gasmotoranläggning) den s. k. ”gasblåsan” .. af gummi, hvilken har till ändamål att .. utjämna de stötar, som uppkomma vid maskinens afbrutna sugning af gas. 2UB 2: 618 (1901). —
(2) -BRAND. med. av gasbildande bakterier framkallad sårsjukdom (brand), uppträdande vid skada framkallad av sönderslitande skott. 2NF 35: 1222 (1923).
Ssgr (med.): gasbrand(s)-bacill,
-serum. —
(3 a) -BRÄNNARE, r. l. m. jfr BRÄNNARE 6. Liedbeck KemTekn. 877 (1868). Bunsens gasbrännare .., afsedd för upphettning. Rosenberg OorgKemi 340 (1888). Gas 1923, nr 1, s. 5. —
(3 a) -EKLÄRERING. gasbelysning; numera bl. tillf., i fråga om illumination o. d. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 264. —
(3) -ELDNING. eldning med gas ss. bränsle; ofta tekn. i fråga om gasmaskiner. TT 1872, s. 184. Gas 1925, s. 30. —
(2—4) -EXPLOSION. i sht till 3 a. Tiden 1848, nr 212, s. 3. UB 3: 133 (1873; om explosion av gruvgas). Läckande gasrör vållar förödelse .. En våldsam gasexplosion inträffade på måndagsmorgonen (osv.). DN 1928, nr 71, s. 15. —
-FABRIK. särsk.
a) (†) till 3 a: gasvärk. Berzelius Res. 134 (1818). Palmberg Hels. 37 (1889; i fråga om eng. förh.).
(3, 4) -FABRIKATION. —
(3) -FATTIG. tekn. särsk. om bränsle (kol o. d.): som ger en relativt ringa mängd av gas. TT 1878, s. 186. HbSkogstekn. 817 (1922; se under -RIK). —
(2) -FORM. jfr FORM I 2. LittT 1796, s. 455. (Strids-)gaserna (måste) hava lämplig litervikt i gasform. TT 1927, K. s. 78. —
(3 b) -FORMA, r. l. f. metall. forma gm vilken bränslegas införes i ugn för förbränning l. regenerering; jfr FORM III. JernkA 1843, s. 342. —
(2) -FORMIG. som befinner sig i gasform; som utgöres av en gas; äv. om aggregationstillstånd o. d. Ämnen i flytande eller Gasformigt tillstånd. Ekeberg Nomenkl. 12 (1795). Koloxid .. eller annat gasformigt gift. SFS 1894, Bih. nr 20, s. 4.
Avledn.: gasformighet, r. l. f. —
(2—4) -FYLLD, p. adj. —
(3 b) -FÅNG. metall. öppning i (mas)ugnsmur varigm den (masugns)gas som tillvaratages utströmmar. JernkA 1841, s. 359. Därs. 1894, s. 100. —
(3 b) -FÅNGST. metall. jfr FÅNGST 2; vanl. konkretare: (kvantitet) (masugns)gas som erhålles o. tillvaratages; vanl. med adjektivbestämning (stor, liten, ökad, minskad osv.) om produktion av nyttig gas. JernkA 1900, Bih. s. 226. Därs. 1904, s. 102. —
(2—4) -FÖRGIFTAD, p. adj. i sht till 3 a o. 4. Den gasförgiftade föres naturligtvis först och främst ut i friska luften. Svenson Sinnessj. 71 (1907). —
(3 b) -GENERATOR. tekn. (schakt)ugn för framställande av värme- l. kraftgas ur fasta bränslen (s. k. generatorgas). JernkA 1846, s. 232. PT 1906, nr 69 A, s. 3. —
(4) -GEVÄRSGRANAT~0102. mil. gasgranat avsedd att skjutas från (särskilt därför inrättat) gevär. Gasgevärsgranater och gashandgranater. FörslGasI 12 (1926). —
(3 b) -GLUGG. metall. öppning i rostugn gm vilken bränslegasen införes i ugnen. JernkA 1852, s. 157. Därs. 1883, s. 42. —
(3 a) -GLÖDLJUS~02, äv. ~20. i sht tekn. ljus framställt på det sätt att en glödkropp gm den av den antända gasen utvecklade värmen bringas att glöda. SD 1892, nr 339, s. 1. 2NF 17: 109 (1912). —
(3 a) -GLÖDNÄT~02, äv. ~20. nät (”strumpa”) använd(t) ss. glödkropp i en gasglödlampa. —
(2—4) -HALTIG. (mindre br.) som innehåller gas. Wikforss 1: 614 (1804). Salt- och gashaltiga källor. Bergman SmSkr. 76 (1825). WoJ (1891). —
(2—4) -HÅLLARE, r. l. m. särsk.
1) (knappast br.) kem. o. fys. till 2: gasbehållare. Berzelius Kemi 3: 226 (1818). TT 1891, s. 265. Lundell (1893).
2) [jfr eng. gas holder] (†) till 3 a: gasklocka. Gerelius Gasuppl. 51 (1825). TByggn. 1859, s. 33. —
-INLOPP~02. särsk. tekn. till 3 b: öppning gm vilken bränslegasen införes i en gaseldad ugn. JernkA 1857, s. 87. —
(3 a) -KALK. (i fackspr.) kalk som användts vid rening av lysgas. Arrhenius Jordbr. 1: 220 (1862). Gaskalken användes för dess halt af calciumsulfhydrat till afhåring af hudar, och för dess halt af cyan till beredning af berlinerblått. Liedbeck KemTekn. 881 (1868). —
(2) -KAMMARE. (i fackspr.) slutet rum i vilket en gas uppsamlas l. gm vilket en gas får passera. TT 1891, s. 264. 2NF (1908). —
(2, 3) -KANAL. JernkA 1846, s. 5 (på gasrostugn). (Kulsprute-)Geväret har fast pipa med gaskanal. 2NF 36: 1254 (1924). —
(3 a) -KANDELABER. —
(4) -KASTARE, r. l. m. mil. apparat för kastande av mindre gasprojektiler. 2NF 33: 266 (1921). FörslGasI 11 (1926). —
(3) -KLOCKA. större gasbehållare (vid gasvärk) för uppsamlande av gas (o. dess utdrivande i ledningarna); i fråga om gas i bet. 3 a vanl. cylinderformad med öppen botten o. stjälpt i en bassäng med vatten l. annan vätska, i vilken den kan höjas l. sänkas alltefter mängden av den förvarade gasen o. det tryck som man önskar meddela denna; gasometer. Pasch ÅrsbVetA 1831, s. 4. TByggn. 1859, s. 49. Gasklocka för acetylenbelysning. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 315. SFS 1919, s. 357.
Ssg: gasklock(s)-bassäng. —
(2) -KLOT. astrofys. klot bestående av gaser. Holmström Geol. 66 (1877). Man antar på goda grunder, att hela jorden ursprungligen varit ett gasklot, afsöndrat från solen, som ännu befinner sig i detta tillstånd. Arrhenius Värld. 34 (1906). —
(3 a) -KOL. tekn.
1) kolväterikt stenkol lämpat för gastillvärkning. 2SvLäkSH 8: 319 (1854). Man indelar stenkol .. i magra kol, feta kol, gaskol och flammande gaskol. 2NF 26: 1247 (1917).
2) (numera mindre br.) hårdt, grafitartat kol som vid framställning av gas avsätter sig å retorternas inre väggar, retortkol, retortgrafit. Keyser Kemien 1: 108 (1869). 2NF (1908). —
(3 a) -KOX. kox som erhålles som biprodukt vid framställning av gas. Schulthess (1885). Gas- eller s. k. fyrkoks: mörkgrå, erhålles såsom biprodukt vid gasverk. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 31. —
-KÄLLA. geol.
1) till 2: gasvulkan. Nära besläktade med de vulkaniska företeelserna äro gaskällor .. (dvs.) Fumaroler .. Solfatarer .. Mofetter. Hagman FysGeogr. 35 (1903).
2) till 3 a: plats (hål o. d.) där naturlig gas utströmmar. JernkA 1832, Bih. s. 68. Därs. 1876, s. 71 (rubrik). —
(3) -KÖK.
1) [eg. elliptiskt för gasoljekök] (förr) kokapparat som eldades med gasolja; jfr FOTOGEN-KÖK. BoupptVäxjö 1877. Langlet Husm. 839 (1884).
(2) -LAG, r. l. m. fys. benämning på var särskild av de ”lagar” som angiva förhållandet mellan tryck, volym, molekylarvikt o. temperatur i en gas (särsk. om Avogadros, Boyle-Mariottes o. Gay-Lussacs lagar). TT 1895, K. s. 33. Upptäckten af gaslagarna i slutet af 1700- och början af 1800-talet. 2NF 17: 296 (1912). —
(3) -LAMPA. 1) [eg. elliptiskt för gasoljelampa] (förr) lampa med gasolja som brännmaterial. VexjöBl. 1847, nr 1. ”Gaslampor”: små bleckdosor med en liten rund, bart brinnande veke, som släcktes medelst en huv fäst vid en kedja. Linder Tid. 46 (1924; i fråga om förh. i Sthm på 1870-talet).
2) lampa (för belysnings-, förr äv. för uppvärmningsändamål) med gas som brännmaterial; nästan bl. i fråga om belysning inomhus (motsatt: gaslykta). Gerelius Gasuppl. 60 (1825). En s. k. Bunsens gaslampa (dvs. Bunsenbrännare). Rosenberg OorgKemi 321 (1888). —
Ssg (mil.): gaslarm-apparat. —
(2—4, i sht 3 a) -LEDNING. i sht tekn. ledning för överförande av gas från ett ställe till ett annat. JernkA 1846, s. 19 (om ledning för masugnsgas till gasrostugn). SvT 1852, nr 14, s. 2. (Marken under gatan) upptages af vatten-, gas- och elektriska ledningar samt afloppskanaler m. m. 2UB 9: 280 (1905).
Ssg: gaslednings-rör. —
(3 a) -LJUS, n.
1) (det slag av) ljus som frambringas av brinnande gas; motsatt: lampljus, elektriskt ljus m. m. DA 1825, nr 10, s. 2. Det vanliga gas- eller fotogenljuset är .. icke rätt lämpligt för (fotografering). 2UB 10: 355 (1907).
2) (förr) enkel gasbrännare (i form av ett ljus). VexiöBl. 1817, nr 13, s. 3 (i fråga om förh. i Wien). Dalin (1852). —
(3 a) -LJUS-PAPPER. fotogr. ljuskänsligt kopieringspapper (klorbromsilverpapper) för vilket man vid kopieringen kan använda gasljus (l. konstgjort ljus i allm.). 2NF 8: 999 (1907). —
(2—4, i sht 3 a) -LUKT. —
(3 a) -LYKTA, r. l. f. lykta för gasljus; vanl. om dylik lykta använd för gatubelysning. Skenet från en af gaslyktorna föll på hans ansigte. Schwartz Pos. 47 (1863). (Nu) utmönstras gaslyktorna från .. Skeppsbron (i Sthm). Socialdem. 1928, nr 68, s. 7. —
-LYKT-LJUS, n. —
(3 a) -LYSE. (mindre br.) gasbelysning. Gerelius Gasuppl. 16 (1825). Steffen EnglVärldsm. 148 (1898). —
(3 a) -LYSNING. (numera mindre br.) gasbelysning. DA 1825, nr 9, s. 2. Östergren (1924; med tillägget: oftare gasbelysning). (†) konkretare. (Mannen) har fått en god tjenst vid gaslysningen. Bremer Brev 3: 442 (1856). —
(2—3, nästan bl. 3 a) -LÅGA, r. l. f. låga från en gasbrännare; vanl. om låga från gaslampa, gaslykta, gaskök o. d. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 183. Kaffepannan, som jag just lyft av gaslågan. Socialdem. 1928, nr 68, s. 6. —
(2) -LÖSNING. kem. vätska med däri löst (absorberad) gas. Nyblæus Pharm. 251 (1846). JernkA 1883, s. 158. —
(2, 4) -MASK, pl. -er. i sht mil. ansiktsmask till skydd mot (krigs)gaser. PT 1916, nr 181, s. 3. FörslGasI 50 (1926). —
(3, i sht 3 b) -MASKIN. tekn. kraftmaskin (motor) vid vilken exploderande gas användes som drivkraft; numera huvudsakligen om det slag av maskiner vid vilka färdigberedt gasformigt bränsle (kolväte-, lys-, masugns-, generatorsgas av olika slag o. d.) användes. JernkA 1868, s. 360. Den första praktiskt brukbara ”gasmaskinen” framkom år 1867. TSjöv. 1905, s. 406. —
(2) -MOLEKYL. fys. —
-MOLN. molnliknande samling av gas(er).
(3, i sht 3 b) -MOTOR. tekn. motor driven med gas. (Trösk-)Verket drefs med en 8 hästars maskin med gasmotor. LAHT 1881, s. 38.
Ssg (tekn.): gasmotor-drift. —
(3 a) -MÄSTARE. arbetsledare som står för gastillvärkning l., förr, belysningsanordningarna med gas å teaterscen o. d. FFS 1872, nr 20, s. 19. Lundin NSthm 262 (1888; i fråga om teater). PT 1915, nr 125, s. 3. —
(2, 3) -MÄTARE, r. l. m. apparat för uppmätning av tillvärkad l. förbrukad gas; vanl. till 3 a, om de mätare som äro uppsatta i de särskilda lägenheterna för att angiva den mängd förbrukad gas för vilken betalning skall erläggas. Berzelius Kemi 3: 475 (1818). Gerelius Gasuppl. 50 (1825). Gas- och Vattenmätare. SFS 1906, nr 38, s. 13. —
(2) -NEBULOSA. astr. nebulosa sammansatt av gasartade ämnen (motsatt: nebulosa bestående av ett system av otaliga stjärnor), oupplösbar nebulosa. Jäderin o. Charlier 99 (1888). Bland gasnebulosorna kan man särskilja två väsentligen olika typer: de stora oregelbundna nebulosorna och de planetariska nebulosorna. Bergstrand Astr. 698 (1925). —
(4) -OFFICER. mil. officer särskilt utbildad för o. värksam i gastjänst. 2NF 35: 1225 (1923). FörslGasI 29 (1926). —
(3) -OLJA, r. l. f. benämning på en gm destillation av bärgolja erhållen flyktig o. lättantändlig blandning av gasolin o. bensin, i sht förr i stor utsträckning använd för belysning (o. kokning). Berlin Lrb. 169 (1876). Gasoljan var billig, men så förfärligt explosiv. Suneson GGrund 154 (1926). —
-OLJE-LAMPA. (förr) De efter konstruktören uppkallade Wilanderska gasoljelamporna (införda 1866). Sthm 2: 358 (1897). —
(4) -PATRULL. mil. patrull med uppgift att undersöka huruvida terräng är belagd med krigsgas, utmärka dylik terräng, varsko efterföljande trupper o. d. FörslGasI 32 (1926). —
(3 b) -PEDAL. å automobil: pedal varmed gastillförseln till motorn regleras. Essén HExc. 281 (1916). Klämma gaspedalen i botten. Böök ResSv. 13 (1924). —
(4) -POST, m. resp. r. mil. post med uppgift att vid gasanfall alarmera trupp. FörslGasI 31 (1926). —
(3 a) -PRIS, n. —
(2, 3) -PROV. kem. o. tekn. prov taget för att fastställa sammansättning, renhet o. d. hos en gas. Berzelius Kemi 2: 510 (1812). JernkA 1899, s. 309. —
(3 b) -PUDDLING. (förr) metall. puddling med användande av masugnsgas ss. bränsle. Eneberg Karmarsch 2: 37 (1859). JernkA 1889, s. 261. —
(3, i sht 3 b) -PUMP. tekn. pump varmed gas inpressas i l. utsuges ur ett rum; exhaustor. Keyser Kemien 1: 129 (1869). 2UB 2: 609 (1901; på en gasmaskin av ä. modell). —
(3, i sht 3 b) -PÅDRAG~02. tekn. anordning för reglerande av tillförseln av gas. JernkA 1870, s. 218. Gaspådraget strypes (vid bromsning av automobil). Lange Körteknik 109 (1925). —
Ssg: gasrenings-massa. tekn. till GAS, sbst.1 3 a. UB 4: 554 (1873). VaruförtTulltaxa 1: 50 (1912). —
(2, 3) -RIK. tekn. Ett varmare och alltså gasrikare stål. JernkA 1907, s. 47. Ofta blandas gasrika bränslen med gasfattiga. HbSkogstekn. 817 (1922). —
(3 b) -ROSTA. metall. rosta (malm) med användande av masugnsgas; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Den gasrostade malmen. JernkA 1848, s. 11. Därs. 1904, s. 59. —
(3 b) -ROSTUGN~02. metall. rostugn med masugnsgas ss. bränsle. JernkA 1846, s. 7. Därs. 1880, s. 61. —
(3, i sht 3 a) -RÖR. rör i gasledning. SvT 1852, nr 155, s. 2. Läckande gasrör vållar förödelse ... Fyrtio fönsterrutor sprängda vid explosion. DN 1928, nr 71, s. 15. —
(4) -SKADAD, p. adj. i sht mil. Av de gasskadade (i världskriget) dogo 2 %, av sårskadade 24,9 %. TT 1927, K. s. 77. —
(3 a) -SKEN. sken från gaslåga l. gasbelysning, gasljus (se d. o. 1). UB 1: 409 (1873). (Han) läste annonserna vid gasskenet. Tavaststjerna Inföd. 32 (1887). —
(4) -SKYDD. i sht mil. skydd mot invärkan av krigsgas; vanl. konkret, om gasmask o. d. Individuellt, kollektivt gasskydd. KrigVAT 1922, s. 114. KulsprI 168 (1923).
Ssgr (mil.): gasskydds-materiel,
-medel,
-tjänst,
-trupp,
-väsen. —
(2) -SPEKTRUM. fys. spektrum från en glödande gas (vid normalt gastryck: diskontinuerligt spektrum, dvs. band- l. linjespektrum). Floderus Fys. II. 1: 92 (1873). 2NF 19: 667 (1913). —
(3) -SPILL, n. tekn. förhållandet att gas går förlorad gm läckor i ledningar o. d.; äv. konkret, om den på detta sätt förlorade gasen. JernkA 1904, s. 427. —
(3 a) -SPIS, ngn gg -SPISEL. spis inrättad för eldning med gas. TT 1877, s. 73. Den moderna gasspisen är en kombination av gaskök och stekugn. BonnierKL 4: 1106 (1924). —
(3 b) -SPJÄLL. metall. vid gasrostugn: spjäll som reglerar gastillförseln. JernkA 1867, s. 86. Därs. 1880, s. 82. —
(3 b) -STATION. (i fackspr., särsk. fyrväs., järnväg.) anstalt vid vilken gas (acetylengas, oljegas o. d.) för fyrar, järnvägar o. d. fylles på järnflaskor o. d. för vidare försändning till användningsorten. 2NF 34: Suppl. s. 528 (1922). SFS 1925, s. 451. —
(4) -STRID. i sht mil. strid som utföres medelst krigsgas. Hanslian o. Bergendorff Gaskr. 9 (1923). FörslGasI 14 (1926).
Ssg: gasstrids-medel. —
(3, 4) -TEKNIK. —
(3, 4) -TEKNIKER. —
(2) -TEORI. fys. teori som förklarar gasernas fysiska egenskaper; särsk. i uttr. den kinetiska gasteorien, om den teori som förklarar gasernas fysiska egenskaper på mekanisk grund. TT 1895, K. s. 33. —
(2) -TERMOMETER. fys. termometer byggd på gasers egenskap att ändra tryck (o. volym) vid förändring av temperaturen. Moll Fys. 2: 4 (1898). —
(3, i sht 3 b) -TILLFÖRSEL~020. tekn. —
(2) -TILLSTÅND~02, äv. ~20. NF 1: 195 (1875). Gasernas afvikelser från lagarne för ideela gastillståndet. TT 1895, K. s. 35. —
(3 a) -TJÄRA, r. l. f. stenkolstjära, vilken erhålles ss. biprodukt vid framställning av gas. Eneberg Karmarsch 1: 219 (1858). JernkA 1907, s. 462. —
(2—4) -TRYCK. (ofta fys.) tryck i l. hos en gas; i icke fackmässigt spr. särsk. till 3 a, om det tryck som lysgasen har i rörnätet. TT 1871, s. 284. Identiteten af gastrycket och det osmotiska trycket. PT 1901, nr 290 A, s. 3. Gastrycket (började) även i de södra stadsdelarna (av Sthm) bliva dåligt. GasvFÅb. 1927, s. 17. —
(3 a) -TÄNDARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) (i fråga om ä. förh.) person som hade till uppgift l. yrke att tända (o. släcka) gaslyktorna på gatorna (l. i en större fastighets trappor o. d.); lykttändare. Ljunggren Resa 2 (1871). Vedbärare och gaständare vid k. slottet. AB 1890, nr 24, s. 2.
2) apparat varmed gas tändes; förr i sht om den stång varmed en lykttändare tände (o. släckte) en gaslykta: lykttändare; numera i sht om olika slag av mekaniska, kemiska l. elektriska apparater varmed en gaslåga tändes. TT 1872, s. 234. Hierta-Retzius ArbStug. 109 (1897). —
(2, 4) -TÄT, i sht ss. adv. -tätt. (i sht fys. o. tekn., äv. mil.) ogenomtränglig för gas. TT 1872, s. 30. (Ett fästes inre bör kunna) gastätt avstängas. KrigVAH 1921, s. 97. —
(2) -TÄTHET~20 l. ~02, sbst.2 egentliga vikten av en gas (i förh. till luft av samma tryck o. temperatur l. till väte ss. enhet). NF 3: 1266 (1880). Debierne .. (har för niton) erhållit gastätheten 220. 2NF 22: 891 (1915). —
(3) -UGN. (ofta tekn.) ugn eldad med gas; ofta till 3 a, om dylik bad- l. stekugn. JernkA 1858, s. 48. —
(2, 3) -UR. tekn. mindre gasmätare (anbragt vid förbrukningsstället) vars mekanism innehåller en rundtgående del. Liedbeck KemTekn. 985 (1868). JernkA 1901, s. 283. —
(2) -UTBYTE~020, sbst.1 fysiol. om utbyte av gaser gm en vävnad; ofta i uttr. det respiratoriska gasutbytet. Gasutbytet genom huden. Hammarsten FysiolK 443 (1883). Därs. 564. —
(3, i sht 3 a) -UTBYTE~020, sbst.2 tekn. konkret, om den mängd gas som vid gasberedningen utvinnes vid ett visst tillfälle l. under en viss tid, gasproduktion. TT 1899, K. s. 90. 2NF 17: 95 (1912). —
(2—4) -UTSTRÖMNING~020. särsk. om utströmning av gas, beroende på vulkanisk värksamhet; äv. konkret, om gasvulkan. JernkA 1828, Bih. s. 1 (1829). Gasutströmningar (Fumaroler) och källor med kokande vatten. Hammargren Jordkl. 137 (1854). —
(3 b) -UTTAG~02. tekn. öppning i en ugn (särsk. masugn) o. d. varigm gasen (masugnsgasen) uttages. JernkA 1854, s. 78. Ekman SkogstHb. 258 (1908). HbSkogstekn. 172 (1922). —
(2, 3 b) -UTVECKLARE~0200, r. l. m. tekn. (mindre) apparat vari en gas (särsk. acetylen) framställes för praktiskt bruk. SDS 1899, nr 542, s. 2. —
(2—4) -UTVECKLING~020. utveckling av gas; stundom (i sht förr): framställning av gas. Berzelius Kemi 1: 109 (1808). Diarrhéer med stor gasutveckling. Hygiea 1853, s. 369; jfr GAS, sbst.1 2 a. SFS 1919, s. 1972.
Ssg (förr): gasutvecklings-apparat. —
(2) -VANNA, r. l. f. kem. o. tekn. Gasvannan är det kärl, hvaruti man omstjelper kärlet för gasens uppfångande och hvaruti den vätska nedrinner, hvarmed nämnda var fylldt före gasens ditkomst. Nyblæus Pharm. 445 (1846). SD(L) 1896, nr 496, s. 4. —
(3) -VATTEN. tekn. särsk. till 3 a, om det med olika ämnen (huvudsakligen kolsyrad ammoniak o. svavelammonium) försatta vatten som erhålles vid lysgasrening, ammoniakvatten. Arrhenius Jordbr. 1: 220 (1862). 2NF 17: 100 (1912). SFS 1919, s. 1438. —
(3) -VED. tekn. ved avsedd till framställning av gas. Gasveden skall .. vara af fullmoget furuträd med rik och fet kärna (töre). TLev. 1899, nr 48, s. 1. —
(2, 3) -VENTIL. —
-VOLYM. kem. o. fys. i sht till 2. —
(2) -VULKAN. vulkanisk gaskälla; jfr FUMAROL, MOFETT, SOLFATAR. NF 5: 497 (1882). Kjellén UnderjordInfl. 43 (1893). —
(3 b) -VÄLLUGN~02, äv. ~20. tekn. vällugn vid vilken (generators)gas användes ss. bränsle. JernkA 1843, s. 342. Därs. 1890, s. 346. —
(3, i sht 3 a) -VÄRK, n. i sht tekn. anläggning för framställning av gas; särsk. om dylik anläggning för lysgastillvärkning. Gerelius Gasuppl. 57 (1825). SDS 1899, nr 542, s. 2 (om acetylengasvärk). Göteborg, som år 1846 fick sitt första gasverk. LfF 1913, s. 283. jfr STENKOLS-, TORV-, TRÄ-GASVÄRK m. fl.
Ssgr: gasvärks-arbetare,
-ingenjör,
-kox,
-retort,
-tjära, r. l. f. m. fl. —
(4) -VÄRKAN. mil. om den invärkan som krigsgas utövar på människor o. djur. KrigVAT 1922, s. 114. FörslGasI 10 (1926). —
(3) -ÅTGÅNG~02, äv. ~20. —
1) tekn. till 3: använda (kol, trä o. d.) för framställning av gas, framställa gas av (kol osv.). 2NF 17: 111 (1912). En viss mängd kol .. (har vid trägasframställningen i Sthms gasvärk) gasats samtidigt med träet. Därs. 30: 157 (1919).
2) (vard.) mil. till 4: gasbelägga. Vädring av gasade skyttegravar och skyddsrum. TT 1927, K. s. 81.
Spoiler title
Spoiler content