SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
OFFICER of1ise4r, vard. äv. ofse4r, m. l. (om sv. förh. i bet. 2 d β β') m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er (numera knappast br., G1R 28: 616 (1558), Högberg Vred. 3: 105 (1906), Östergren (1933; sälls.); i äldre språkprov möjl. att hänföra till sg. officerer) ((†) officer HovförtärSthm 1674 A, s. 216, HFinlÖ 139 (1710: öffiser); officeer HB 3: 229 (1644); officers KKD 12: 194 (1703). Anm. Ss. pl. användes numera vanl. pl. av officerare); l. (utom i pl. numera bl. mera tillf.) OFFICERARE of1ise3rare2, äv. 10400, vard. äv. ofse3rare2 resp. 0400, m. resp. m.||ig.; best. -en l. -n; pl. = ((†) officerarer Rudbeck Bref 378 (1700)); förr äv. OFFICERER, m.; pl. = (se ovan); förr äv. OFFICIER, m.; pl. = (HT 1916, s. 123 (1790: officierne, pl. best.)) l. officierer (L. Paulinus Gothus MonTurb. 250 (1629)) l. officiers (RP 8: 742 (1641)).
Ordformer
(off- (of-) 1785 (: Off'cer)1919 (: off'cer). offi- 1558 osv. ofi- 16261686. åfi- c. 1657. öffi- 1710. -cer (-ser) 1621 osv. -cerare, sg. c. 1635 osv. -cerare (-ser-), pl. 1631 osv. -cerer, sg. 16141682. -cerer, pl. 15581933. -cerere, sg. 1636. -cerere, pl. 16231637. -cier 16411790. -cierare, pl. 1790. -cierer, pl. 1629. -tcerer, pl. 1628)
Etymologi
[jfr t. offizier (ä. t. offizierer), eng. officer, fr. officier; ytterst av mlat. officiarius, tjänsteman m. m., till lat. officium, tjänst m. m. (se OFFICIUM). — Jfr OFFICIANT, OFFICIARIE]
1) (†) (statlig) ämbetsman l. tjänsteman; (högre) civil befattningshavare. Stiernman Com. 1: 615 (1614). Dhe breff och skriffwelser som Ståtholleren låther affgå .. till Cammer Rådett, eller andre officerer. LReg. 147 (1620). Alle Bergmästare med flere officerere, the af Wåre och Cronones Bergsbruk dependera. Bergv. 1: 80 (1637). RP 8: 50 (1640). Hasselquist Resa 86 (1750; om förh. i Egypten).
2) befälsperson inom den svenska krigsmakten i ngn av graderna från general (fältmarskalk) l. amiral till fänrik (förr under vissa tider underlöjtnant, vid vissa truppslag l. försvarsgrenar sekundlöjtnant, kornett l. konduktör); befälsperson i ngn av motsv. grader i främmande lands krigsmakt; förr (ungefär till 1700-talets början) vanl. dels om samtliga befälspersoner (vanl. med inbegrepp av civilmilitära befattningshavare samt spel) vid ett förband l. på ett fartyg o. d., dels (i sht under periodens senare del) ss. gemensam benämning på alla befälspersoner (o. civilmilitära vederlikar) utom korpraler (o. spel); förr äv. om anförare l. befälhavare l. chef (av officers grad) för reguljär l. irreguljär trupp. Han är officer på (aktiv) stat. Officer i reserven. G1R 28: 616 (1558; möjl. till 1). SvTr. V. 1: 133 (1603). Uttaff alle officerere äre inthett meere änn två leutnampter och een fändrich, såsom och någre fhå under befhäle döde bleffne. OxBr. 5: 261 (1623). Hwart Compagniet författer 150 Personer, hwilka fördeles i Tweggehanda slagh, N(ämligen) Officierer eller Befhel, och Gemene Soldater. L. Paulinus Gothus MonTurb. 250 (1629). (De) finshe bönderne (äro) væl så goda och bættre .. æn Muscovitens, nær de med goda officerare försees. HT 1912, s. 124 (1656). Rulla på officerarne .. vppå Hans Kongl. Maÿ:tz Jacht Carolus .. (:) Constabel .. Arckelie Mest:r Stÿrman .. Skepparen (osv.). HovförtärSthm 1689 A, s. 2252. Officerare och Under-Officerare. ReglInf. 1751, s. 41. Ett volontär-kompani, hvars officer han var. Geijer I. 2: 204 (1839). (Befälet indelas i) underbefäl, underofficerare, officerare. TjReglArm. 1916, s. 333. — jfr ARTILLERI-, BATTERI-, DRAGON-, FLAGG-, FLYG-, FORTIFIKATIONS-, FÖRBINDELSE-, GARDES-, GAS-, GENERALSTABS-, HUSAR-, INFANTERI-, INGENJÖR-, KADETT-, KASERN-, KAVALLERI-, KOMPANI-, LANDSTORMS-, MARIN-, MIN-, MOBILISERINGS-, NAVIGERINGS-, OBSERVATIONS-, PRESS-, REGEMENTS-, RESERV-, SIGNAL-, SJÖ-, SKEPPS-, STABS-, STALL-, TORPED-, TRÄNG-, TYG-, UNDERRÄTTELSE-, VAPEN-, ÖVER-OFFICER l. -OFFICERARE m. fl. — särsk.
a) (i officiellt spr., mera tillf.) i allmännare anv., omfattande äv. civilmilitära befattningshavare som äro officerares vederlikar. SFS 1915, s. 1965.
b) dels ss. efterled i ssgen DAG-OFFICER, om befälsperson (ofta av officers grad) som bestrider de mera kvalificerade åliggandena i samband med dagtjänsten, dels (förr) i uttr. officer av dagen l. jouren, daghavande officer, dagofficer (jfr DAG I 3 c α, JOUR a slutet). Röök HbOff. 4 (1783). Cederström NFund. 60 (1917; om ä. förh.).
c) (†) i uttr. ngns (högre) officer, ngns (närmast högre) chef l. förman. Giör någon officerer sitt kal med försummelsse, thå skal han af sin högere officer förmanas. Gustaf ii Adolf 253 (1621). När han af Capitein eller annan sin Officerare .. befalt blifwer. SthmStadsord. 2: 54 (1686). PH 5: 3014 (1750).
d) i oeg. l. bildl. anv.; särsk.
α) i vissa utländska ordnar: (titel för) person som innehar en grad mellan kommendör o. riddare. Officer av hederslegionen. ConvLex. 2: 127 (1822). jfr STOR-OFFICER.
β) om vissa befattningshavare vid kårer o. d. som äro (mer l. mindre fullständigt) organiserade efter militärt mönster; jfr LOTS-, POLIS-OFFICER; särsk.
α') person tillhörande däcks- l. maskinbefälet på handels- l. passagerarfartyg o. d. SvUppslB (1934). Hedberg Större 420 (1946).
β') befattningshavare i frälsningsarmén av (prov)löjtnants grad l. däröver. DN 1883, nr 5481, s. 2. jfr FRÄLSNINGS-, SLUM-OFFICER.
γ) (†) spelt. i schackspel: huvudpjäs. (Han spelade tanklöst) så at han förlorade den ena .. Officeraren efter den andra. Lagerbring 1Hist. 1: 291 (1769). Hvarje spelare har sexton .. pjeser, nämligen 8 hufvudpjeser (officerare) och 8 mindre pjeser, kallade bönder. Lindskog Spelb. 261 (1847).
Ssgr (i allm. till 2, mil.): A (†): OFFICER-DRÄNG, se E.
-HUSTRU. jfr officers-fru. KlädkamRSthm 1650 A, Reg.
(2 d γ) -PJÄS. spelt. i schackspel: huvudpjas. HbiblSällsk. 2: 183 (1839).
-SPONTON, -TJÄNST, -UNIFORM, se E.
B (numera bl. tillf.): OFFICERAR-HÅLLARE, m. (†) kam. o. mil. bonde l. hemmansägare som bidrog till avlöning av officer gm att erlägga vissa utskylder?; anträffat bl. i uttr. officerar- och rustningshållare; jfr rustnings-hållare. LMil. 1: 70 (1680).
-YRKE(T), se E.
C (†): OFFICERARE-BAGAGE. officer(are)s (i fält medförda) bagage. Nordberg C12 1: 200 (i handl. fr. 1701).
-BARDISAN, -BOSTÄLLE, se E.
-CHARGE. officersbeställning. Delachapelle ExBook Föret. a 6 b (1669).
-DRÄNG, -GEVÄR, -GRAD, se E.
-GÅRD. jfr officers-hemman. RARP 4: 601 (1651).
-HEMMAN, -HÄST, se E.
-HÄSTHEMMAN. kam. o. mil. hemman vars ränta var anslagen till underhåll av officers hästar. LMil. 2: 10 (1686).
-KARAKTÄR, se E.
-PIK. jfr officers-vapen. BoupptSthm 28/7 1688. jfr Alm BlVap. 150 (1932).
-SÄTE. officersboställe. LMil. 1: 400 (1684). Därs. 2: 337 (1690).
-TJÄNST, -TÄLT, -ÄNKA, se E.
D (†): OFFICERE-HÄST, se E.
E: OFFICERS-ACKORD. (om ä. förh.) köp av officersbeställning; summa utbetalad vid dylikt köp; jfr ackord 1 e. Ekstrand Karlbg 18 (1937).
-ANSTÄLLNING~020. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 254. SFS 1881, nr 14, s. 2. —
-APPELL. (i sht förr) signal som ges på visst sätt (med trumma, jägarhorn l. trumpet) till tecken på att (de närvarande av) ett regementes o. d. officerare skola inställa sig hos (regements)chefen (l. hans ställföreträdare). Braun Calle 145 (1843). 3 hvirflar (på trumma). Officersappell. TjReglArm. 1858, 2: 274. ExInf. 1927, s. 299. —
-ASPIRANT. ung man som antagits att genomgå officersutbildning; särsk. om elev vid militär aspirantskola; förr särsk. om dylika aspiranter som icke voro officersvolontärer. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 251. NF 7: 1448 (1884). Sjökrigsskol. 1: 57 (1942). Ssg: officersaspirant-skola. 2NF 32: 1025 (1921).
-ATTEST. (†) skriftligt intyg om att hinder för äktenskap icke föreligger, utfärdat för soldat av officer (kompanichefen). VDAkt. 1779, nr 466. —
-BANA, r. l. f. jfr bana, sbst.1 1 g γ. Wieselgren Samt. 18 (1870, 1880).
-BARACK. enklare (trä)byggnad för förläggning av officerare; jfr barack a. KrigVAT 1837, s. 3. —
-BARDISAN. (officerare- 1675. officers- 1932) (förr) jfr -vapen. BoupptSthm 14/1 1675, Bil. Alm BlVap. 165 (1932).
-BEFORDRAN. befordran till officer. SFS 1835, nr 15, s. 3. —
-BEFÄL.
1) (numera bl. tillf.) militärt chefskap (normalt) utövat av officer; särsk. i sådana uttr. som vara under l. föra officersbefäl, vara under befäl av officer(are) resp. föra befäl i sådan befattning som normalt innehas av officer; förr äv.: officersbeställning; jfr befäl 3 b. Unge män, som redan flere år fört officersbefäl. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 25, Försl. s. 26. Suppliker om något ledigt officersbefäl. 3SAH 14: 26 (1899).
2) (†) befäl (se d. o. 4) bestående av officerare. KrigVAT 1843, s. 234. Allt officersbefäl vid Gotlands nationalbeväring. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 3: 12. —
-BESTÄLLNING. jfr beställning 1 a β γ'. SP 1792, nr 113, s. 3. —
-BETJÄNT. (förr) = -dräng. KrigVAT 1850, s. 206. FFS 1903, nr 51, s. 239. —
-BILDNING. (†) = -utbildning. KrigVAH 1843, s. 178. Därs. 1882, s. 19. Ssg (†): officersbildnings-anstalt. jfr krigs-skola. KrigVAT 1842, s. 112. KrigVAH 1843, s. 252. —
-BOSTÄLLE~020. (officerare- 16861766. officers- 1758 osv.) (om ä. förh.) boställe (se d. o. 3) avsett för l. anvisat åt (indelt) officer. LMil. 2: 10 (1686).
-DRÄNG. (officer- 1818. officerare- 16811705. officers- 1710 osv.) (om ä. förhållanden) hos officer tjänstgörande uppassare l. betjänt (som avlönades av officeren o. icke räknades till de stridande styrkorna). LMil. 1: 114 (1681). Ombord på kronans fartyg .. förplägas officersdrängarne efter enahanda grunder som manskapet. TjReglArm. 1889, s. 416. HT 1924, s. 258 (om förh. c. 1700).
-ELEV. (numera icke i officiellt spr.) elev vid krigsskola; officersaspirant. KrigVAT 1842, s. 113 (om utländska förh.). Sjökrigsskol. 1: 41 (1942).
-EXAMEN. examen vars avläggande krävs för o. (under vissa förutsättningar) berättigar till officersbefordran; i fråga om svenska förh. numera om dylik examen avlagd vid arméns, marinens l. flygvapnets krigsskola. Lefrén BerKrigA 117 (1824). Sjökrigsskol. 1: 42 (1942). Ssgr: officersexamens-betyg. SFS 1866, nr 65, s. 21. -kommission. (förr) inom arméns militärdistrikt (o. vid vissa förband m. m.) under åren 18361867 fungerande nämnd l. kommission inför vilken officersexamen kunde avläggas. KrigVAH 1843, s. 93. SFS 1865, nr 65, s. 4. jfr SFS 1835, nr 15, s. 2. —
-FRU. DA 1808, nr 64, s. 1. Arbetet 1947, nr 106, s. 1. —
-FULLMAKT~02, äv. ~20. jfr fullmakt 4. Wieselgren Samt. 42 (1870, 1880).
-GEVÄR. (officerare- 1808. officers- 1927) (om ä. förh.) gevär (se d. o. 2) av för officerare reglementerad typ. DA 1808, nr 33, s. 4. Officersgeväret är lätt och har pistolkaliber. Alm VapnH 96 (1927; om förh. 17911799).
-GRAD, r. l. m. (officerare- 1769. officers- 1641 osv.)
1) mil. till 2, om var o. en av de grader (se grad, sbst.1 4 b) i vilka den militära kategorin officerare indelas; äv.: officers grad l. rang l. tjänsteställning o. d.; i sht förr äv. i sådana uttr. som erhålla (förr äv. befordra ngn till) officersgrad, bli (resp. befordra ngn till) officer; förr äv. i uttr. söka till officersgraden, söka befordran till l. anställning som officer. RP 8: 742 (1641). At man .. befordrar ynglingar til Officersgrad. Lefrén Förel. 1: 187 (1818). Sökande till officers-graden. KrigVAT 1844, s. 318. VFl. 1919, s. 10.
2) till 2 d α: grad som innehas av officer i vissa utländska ordnar. Wieselgren GDag. 161 (1870, 1901; i hederslegionen).
-HEMMAN. (officerare- 16801686. officers- 1655 osv.) (förr) kam. o. mil. (krono)hemman vars ränta var anslagen till avlöning åt (indelt) officer l. som ingick i l. utgjorde officersboställe; jfr -indelning. Ryttere- och häste- och officershemman. RP 16: 57 (1655). LMil. 1: 60 (1680). Agren K11Indeln. 10 (1922).
-HÄST. (officerare- 1631. officere- 1632. officers- 1841 osv.) häst tillhörig l. tilldelad officer (jfr nummer-häst); förr i pl. om en av de tre huvudgrupper vari arméns hästar indelades. Mönsterrulla 1632, s. 92 a (1631). Härens hästar bestå af officershästar, stamhästar och legda hästar. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 18, s. 24. IllMilRevy 1904, s. 5. —
-INDELNING~020. (förr) kam. o. mil. egendom som utgjorde boställe för l. vars ränta var anslagen till avlöning åt indelt officer (jfr -hemman); äv.: indelt officerslön. KrigVAT 1852, s. 485. Armfelt (hade) rättighet till inkomsterna från en officersindelning, Mustiala i Finland. Tegnér Armfelt 3: 256 (1887).
-INREDNING~020. sjömil. på krigsfartyg: förläggningsanordningar (hytter o. d.) o. annan inredning (se inreda I a slutet) för officerare. VFl. 1924, s. 87. —
-JUNTA. (ngt vard.) om utländska förh.: sällskap l. förening av (politiskt värksamma l. ytterlighetsbetonade l. chauvinistiska) officerare; stundom äv. i fråga om svenska förh., om (intrigerande) klick av officerare (vid ett regemente). De fanatiska japanska officersjuntornas hatkänslor. SvD(B) 1944, nr 49, s. 4. —
-KADER. KrigVAH 1883, s. 49. —
-KADETT. (förr)
1) (titel för) underlöjtnant (vid artilleriet o. flottan) under de två första åren efter officersutnämningen. DA 1824, nr 125, s. 4. IllMilRevy 1905, s. 340 (om ä. förh.).
2) vid krigsskolan på Karlberg: kadett som uttagits att (i vissa fall) föra befäl över en mindre underavdelning av kadettkåren. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 255. Anm. I Geijer Brev 156 (1813) användes ordet i bet.: ”kadettofficer” (dvs. kadett som konstituerats till officer, men fortfarande var elev vid krigsskolan); jfr HLilljebjörn Hågk. 1: 59 (1865). Ssg: officerskadetts-grad. (förr) till -kadett 1. KrigVAT 1845, s. 428. —
-KANDIDAT. (†) = -aspirant. KrigVAT 1834, s. 209. Därs. 1858, s. 373. —
-KANTIN. (numera bl. i icke officiellt spr.) kantin för fältbruk, innehållande huvudsakligen bordsservis o. d. för officerare (o. underofficerare). BtRiksdP 1897, 4Hufvudtit. s. 93. —
-KARAKTÄR. (officerare- 16951766. officers- 1851) (†) officers grad l. rang l. titel. LMil. 4: 585 (1695). Under-Officerare, som .. vid afskedstagandet med Officerare caracterer blifvit hugnade. PH 8: 307 (1766). KrigVAT 1851, s. 396. —
-KASINO. (om utländska förh.) officersmäss l. annan liknande sällskapslokal för officerare. IllMilRevy 1899, s. 462. Müllern InteTidn. 177 (1942).
-KLÄDNING. (†) = -uniform; jfr klänning 1. DA 1771, nr 156, s. 4. —
-KNAPP, r. l. m.
1) (i icke officiellt spr.) mil. till 2: knapp (med emblem) tillhörande officers uniform. KrigVAT 1845, s. 299.
2) till 2 d α: en sorts knapp för officer i hederslegionen. Bergh Konst 186 (1908).
-KOCK. (i icke officiellt spr.) soldat kommenderad att laga mat o. d. åt officerare; numera vanl.: värnpliktig (vid fältförband) kommenderad att ombesörja serveringen av mat åt officerare (o. underofficerare) (samt att städa dessas förläggningslokaler o. d.). IllMilRevy 1898, s. 55. —
-KOKARD. (om ä. förh.) kokard tillhörande officersuniform. 2SAH 42: 41 (1867). FinBiogrHb. 257 (1896).
(2 d α) -KORS. ordenskors för officer inom vissa utländska ordnar. NF 19: 147 (1895).
-KRETS. krets l. grupp av officerare; numera särsk. i uttr. i officerskretsar, i kretsar som utgöras av officerare, bland officerare. IllMilRevy 1898, s. 21. —
-KURS. vid krigsskola: kurs (se d. o. 7) som genomgås av officersaspiranter o. som avslutas med officersexamen. KrigVAH 1883, s. 49. särsk. (mera vard.) i utvidgad anv.: sammanfattningen av de officersaspiranter som tillsammans genomgå kurs vid krigsskola. PT 1907, nr 291 A, s. 2. —
-KVARTER. (numera knappast br.) förläggningslokal för officer(are). Topelius Fält. 2: 113 (1856). IllMilRevy 1902, s. 101. —
-KÅR. vid krigsmakt, truppslag, regemente osv.: sammanfattningen av alla officerarna (stundom med undantag av chefen). DA 1771, nr 59, s. 1. Officers-korpsens goda esprit .. (beror) på .. (överstens) nit. TjReglArm. 1858, 1: 109. SvStatskal. 1948, s. 357.
(2 d γ) -LINJE. (†) spelt. om vardera av de båda linjer som bildas av de rutor på ett schackbräde där huvudpjäserna stå vid spelets början. HbiblSällsk. 2: 176 (1839).
-LÖN. Ekstrand Karlbg 138 (1937).
-MÄSS. jfr mäss, sbst.2 2. Schulthess (1885).
-MÖTE. under indelningsvärkets tid: möte (se d. o. 7) vid vilket ett regementes officerare övades (vanl. utan trupp) för sina militära (i sht taktiska) uppgifter. KKD 7: 214 (1697). SD 1892, nr 328, s. 4. —
-PACKLÅDA~020. låda av reglementerat utseende, avsedd för förvaring (under transport) av officers icke burna (fält)utrustning. FörslReglSjukvFält 1889, s. 225. SmnställnKrigsmat. 1: 256 (1941).
-PATRULL. (numera icke ss. reglementerad benämning) patrull (med särskilt viktig uppgift) under befäl av officer. Nordensvan Takt. 23 (1884). SoldatinstrArtill. 1936, s. 213. —
-PAVILJONG. (trä)byggnad inredd för förläggning (o. utspisning o. d.) av officerare (i sht på platser där militär endast tidvis är förlagd). Melander Läger 7 (1887; på ett indelt regementes lägerplats). TLev. 1899, nr 25, s. 2 (vid ett skjutfält).
-PERSONAL. (numera bl. mera tillf.) (den del av en krigsmakts l. ett truppslags l. ett förbands osv.) personal som utgöres av officerare. KrigVAT 1849, s. 403. Generalstabens officerspersonal. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 11, s. 13. SFS 1912, s. 1057. —
-PISTOL. (om ä. l. utländska förh.) jfr -vapen. DA 1793, nr 279, s. 4. Alm VapnH 149 (1927).
-RANGKLASS~02, äv. ~20. (numera knappast br.) i fråga om civilmilitära befattningshavare: officers tjänsteklass. FörslTjReglArm. 1885, 2: 199. BtRiksdP 1893, I. 1: nr 36, s. 10. —
-REVOLVER. (om ä. l. utländska förh.) jfr -pistol. EldhandvSkjutsk. 2: 66 (1886). 2NF 10: 1317 (1909).
-SABEL. jfr -vapen. KrigVAH 1880, s. 154. Alm BlVap. 83 (1932; om förh. 1770).
-SADEL. (förr) jfr -vapen. KrigsmSH 1798, s. 162. DA 1808, nr 125, Bih. s. 2. —
-SEDEL. (†) = -attest. (Soldaten) upviste Officers Sedel, och begärte Lysning til ägtenskap. VDAkt. 1780, nr 348. —
-SKOLA, r. l. f. (om svenska förh. numera icke i officiellt spr.) skola för utbildning av officersaspiranter (l. motsv.) till officerare; jfr krigs-skola. Hazelius Förel. 55 (1839). Flodström SvFolk 117 (1918).
-SLÄKT, r. l. f. släkt vars manliga medlemmar i särskilt stor utsträckning ägna(t) sig åt officersyrket; äv. i uttr. (vara) av officerssläkt. VFl. 1920, s. 76. Hallström Händ. 330 (1927).
-SPONTON. (officer- 1889. officers- 1932 osv.) (om ä. förh.) jfr -vapen. Björkman (1889). Rig 1939, s. 127. —
-TITEL. BtRiksdP 1892 B, I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 143. —
-TJÄNST. (officer- c. 1700. officerare- 1750. officers- 1834 osv.)
1) militär befattning avsedd att beklädas av officer; officersbeställning; förr äv.: officersgrad. Isogæus Segersk. 476 (c. 1700). Föreslå uppförande i stat af flera officerstjänster. BtRiksdP 1905, 5Hufvudtit. s. 7.
2) (numera föga br.) i uttr. göra (äv. förrätta) officerstjänst, tjänstgöra i befattning som normalt beklädes av officer. PH 5: 3012 (1750). Officers-tjenst får af fahnjunkaren förrättas då officerare brista. TjReglArm. 1858, 1: 77. Wrangel SvFlBok 356 (1898). Ssg: officerstjänste-köp. (förr) till -tjänst 1: förvärv av officersbeställning gm köp; jfr officers-ackord. KrigVAH 1847, s. 34. —
-TROSS. (förr) den del av ett förbands tross som bestod av resp. transporterade officerarnas packning. Lefrén Förel. 2: 240 (1817). KrigVAT 1860, s. 75. Ssg: officerstross-vagn. (förr) KrigVAT 1855, s. 286. —
-TÄLT. (officerare- 1788. officers- 1790 osv.) tält (förr av viss reglementerad modell) avsett för officerare. GT 1788, nr 110, s. 1. —
-UNIFORM, r. l. m. (officer- 1824. officers- 1777 osv.) Munthe FortifH IV. 1: 42 (cit. fr. 1777).
-UPPASSARE~0200. (i sht om utländska förh.) jfr kalfaktor 1, ävensom -betjänt, -dräng. KrigVAH 1886, s. 82. IllMilRevy 1905, s. 152 (om franska förh.).
-UTBILDNING ~020. utbildning som för till officersexamen. KrigVAH 1882, s. 19. —
-VAGN. vagn avsedd för officer(are) (l. officerares bagage o. d.); numera bl. (mera tillf.) om järnvägsvagn disponerad av officerare. KKD 5: 272 (1711). Knöppel Barb. 51 (1916).
-VAKT. vakt som står under befäl av officer. TjReglArm. 1816, 2: 32. UFlottUnderbef. 1940, s. 271. —
-VAPEN. vapen av för officerare reglementerad typ; äv.: vapen buret l. använt av officer. JernkA 1871, s. 49. —
-VOLONTÄR. (om ä. förh.) officersaspirant antagen o. avlönad ss. volontär vid ett truppförband. SFS 1885, nr 56, s. 3. Ekstrand Karlbg 129 (1937; om förh. c. 1875). Ssg (om ä. förh.): officersvolontär-skola, r. l. f. Ekstrand Karlbg 130 (1937).
-VÄRJA, r. l. f. (om ä. förh.) jfr -vapen. Dahlberg Lefn. 98 (c. 1755).
-YRKE(T). (officerar- 1947. officers- 1937 osv.) Ekstrand Karlbg 15 (1937).
-ÄMNE. (numera i sht ngt vard., tillf.) ung man som förbereder sig (l. är lämpad) att bli officer; blivande officer; äv.: officersaspirant. Munthe FortifH IV. 1: 42 (cit. fr. 1777). Officers ämnen vid Stakelbergska regementet. Hjelt Medicinalv. 3: 269 (i handl. fr. 1789). Ekstrand Karlbg 124 (1937).
-ÄNKA. (officerare- 16581680. officers- 1844 osv.) HTSkån. 1: 208 (1658). Martinson Kap 154 (1933).
-ÖVNING. (fält)övning för officerare; särsk. om övning i taktik m. m. för officerare vid lägre förband, genomförd utan trupp (förr vid officersmöte). SFS 1881, Bih. nr 3, s. 5. Därs. 1925, s. 870.
Spoiler title