SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1976  
SLAKT slak4t, sbst.1, r. l. m. l. f. (G1R 26: 52 (1556; i bet. 1) osv.) l. n. (G1R 22: 467 (1551; i bet. 1) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -er32 (Gustaf II Adolf 65 (c. 1620) osv.), ss. n. = (Weste (1807) osv.). Anm. Utom i vissa trakter används genus r. l. m. l. f. numera i bet. 14, genus n. bl. i bet. 3.
Ordformer
(schlacht 16311723. slacht 1541 (: slachtefåår)1749. slakt (-c(k)t, -g(h)t) 1536 (: slactefåår) osv.)
Etymologi
[fsv. slakt, sv. dial. slakt; liksom (ä.) d. slagt, nor. (dial.) slakt av (m)lt. slacht; jfr fht. slaht, slahta, mht. slaht, slahte (t. schlacht) o. fsv. slat (se SLÅTTER); vbalsbst. till SLÅ, v. — Jfr SLAKTA, SLAKTARE]
1) [delvis (o. av nutida språkkänsla vanl. uppfattat ss.) oeg. l. bildl. anv. av 2] dödande, dräpande; numera nästan bl. (utom i a o. b i sht i vitter stil) dels om (blodigt l. grymt l. obarmhärtigt) dödande l. massakrerande l. mördande (i sht av värnlösa l. utlämnade människor l. djur), dels i utvidgad l. bildl. anv., om krig; äv. (numera bl. ss. förled i ssgr) övergående i bet.: strid l. vapendrabbning l. batalj l. (fält- l. sjö)slag; jfr SLAKTERI 1, SLAKTNING 1. G1R 15: 157 (1543). Effter .. noga öfwerwägande är entligen blefwitt resolwerat, Endoch H. K. M:t vthj något betänkjande hafft haffwer, att lefwerera fienden een slacht. KrigVAT 1839, s. 200 (1632). Som fienden icke hade sigh föresatt .. at träda i slacht medh den Swenske flottan (osv.). RARP 7: 187 (1660). (Kurfursten av Sachsen) hade warit på wår (dvs. svenskarnas) sijda både wijd den Lütziske ok bägge de Leipsiske slachterne, moot de Keyserlige. Columbus MålRoo 43 (c. 1678). Dighton och Forrest, dem jag (dvs. Tyrrel) hade hyrt / Till denna samwetslösa slagt (dvs. mordet på Edvard IV:s söner), fastän / De woro stora skurkar och banditer, / Så (osv.). Hagberg Shaksp. 5: 248 (1848). Som blodtörstiga rovdjur rusade Islams söner fram (mot torguterna) med dragna sablar. .. Den ohyggliga slakten skulle ha fortsatt så länge ännu någon fanns kvar att döda, om icke (osv.). Hedin Jehol 70 (1931). Då ropar någon: — Man har gjort en Pakt! / — Välan, välan, en frist till nästa slakt! Viksten SkogSjung. 190 (1933). Oviss väntan i Atén efter fortsatt slakt. SDS 1973, nr 343, s. 34 (i rubrik till artikel om arabiska terroristers nedskjutande av sin gisslan). — jfr FÄLT-, MASS-, MÄNNISKO-, SJÖ-SLAKT. — särsk.
a) om dödande av bin (o. skattande av deras honung o. vax); i ssgn BI-SLAKT; jfr SLAKTNING 1 c.
b) om arbetsbins dödande av drönare; i ssgn DRÖNAR-SLAKT.
c) (numera bl. i vitter stil) om rovdjurs dödande (o. sönderslitande) av sitt offer; särsk. om massdödande av värnlösa djur. Det näplig står at tro, hur gruflig slagt de (dvs. kattorna) höllo, / På mindre än en stund wäl några tusen (möss) föllo. Livin Kyrk. 40 (1781). Den grymma hyänan ensam ströfvar / Kring öde gator i ostörd frid / Och der sin rysliga slagt föröfvar. Sjöberg (SVS) 2: 45 (1824).
2) om människas avlivande (o. sönderskärande, i sht styckande i bitar) av (boskaps)djur (äv. människa) i syfte att nyttja kroppen l. del(ar) därav till föda l. ss. offer åt gudom o. d. (stundom äv. med särskild tanke på l. enbart om sönderskärandet l. styckandet); utom i fråga om vissa ä. l. utländska förh. numera bl. om avlivande (o. sönderskärande) av (boskaps)djur till föda; äv. dels konkretare, om tid(punkt) l. tillfälle l. förrättning o. d. då ett l. flera (boskaps)-djur avlivas (o. styckas), dels allmännare, om yrkesverksamheten l. sysslan l. näringsfånget att (inom visst område) avliva o. stycka (boskaps)-djur (o. tillhandahålla allmänheten köttvaror); jfr SLAKTERI 2, SLAKTNING 2. Man började slakten tidigt på morgonen men var ändå inte klar förrän sent på eftermiddagen. När rajden kom till samhället, gjorde lapparna ett uppehåll och brukade anslå en dag till slakt. Innan han blev handelsman, ägnade han sig åt slakt. Fredag räddade sig från den omedelbart förestående slakten genom att fly. UpplDomb. 3: 149 (1593). Dereffter uppkallades Hustru Elisabet Hageæ som antagit sig Slacktet här i Staden, och Borgaren Nils Lundgren, som betienar henne med Slacktande (etc.). VRP 23/11 1730. (En slaktare bör) Indela Slackten efter årsens tider. Kiellberg KonstnHandtv. Slackt. 6 (1753). Det förr så rika själfänget på ”Flisen” vid Näs-udden är uppgifvet, hvarest man fordom slagit t. o. m. nittiofem kutar i ett slagt. Säve HafvSag. 39 (1880). ”Du kan väl .. ge .. (gästerna) en liten smörgås?” ”Nej, det går inte nu i slaktet.” MinnGPrästh. 5: 186 (1929). Vid slakt av husdjur skall omedelbart före blodets avtappande djuret bedövas. SFS 1937, s. 583. Han får ordna uppdragen på bästa sätt, så att han kan ta flera slakter samma dag på samma håll, utan onödigt flackande emellan. Lundkvist Vindingev. 110 (1956). — jfr GÅS-, HEL-, HUS-, HÖST-, JUL-, KALV-, MASS-, NÖD-, OFFER-, REN-, RITUAL-, SALU-, SANITETS-, SARV-, STOR-, SVIN-SLAKT. — särsk. i uttr. judisk slakt, om rituell judisk slakt, skäktning. Klint (1906).
3) [bet. utvecklad ur 2] (numera i sht bygdemålsfärgat l. i vitter stil) om slaktat l. (koll.) slaktade djur; äv. dels koll. l. ss. ämnesnamn, om det styckade köttet (l. del därav) från slaktat (slaktade) djur (förr äv. om enskilt mindre köttstycke), dels om levande djur avsett (avsedda) för slakt, slaktdjur, -kreatur; äv. i utvidgad anv., om rovdjurs dödade offer; jfr SLAKTERI 3, SLAKTNING 3. ConsAcAboP 4: 467 (1678). Han förde slagtet eller kjöttet ur ketilen med knifwen. Björner An 29 (1737). Om vi nånsin komma att handla med gårdar, med säd, med slakt, med frukt, skall Kickan få handla. Till handelsman duger jag intet. CAEhrensvärd (1789) hos Warburg Ehrensvärd 233. Det är faslig brist på duglig slagt i år. Lindegren 1: 311 (1805). När jaguaren dödar något kreatur på fältet, äter han aldrig deraf på platsen, utan släpar alltid sin slagt till skogskanten. SD 1899, nr 43, s. 1. Det var svårt att få hundarna från slaktet, men när jag kom tillbaka fingo de några smakbitar. Macfie o. Westerlund Wasaw. 252 (1935; i fråga om säljakt). Kristina tyckte att de kunde behålla något av slaktet i hushållet, men Karl Oskar ville inte äta köttet av sin dragare (dvs. en oxe). Moberg Nybygg. 172 (1956).
4) (numera i sht ngt vard.) i oeg. l. bildl. anv.; i sht om handling l. verksamhet o. d. som på ett l. annat sätt liknar l. erinrar om slakt (i bet. (1 o.) 2), o. i denna anv. särsk. om (bryskt l. hänsynslöst) sönderstyckande l. eliminerande l. avskaffande o. d. av ngt; jfr SLAKTERI 5, SLAKTNING 4. Nu tykkes mig iagh sijr hur' huar (bordsgäst) han taar til Knifwen (för att börja äta). / Then Slakt the ther med giör, behöfs ey blij beskrifwen. Lucidor (SVS) 219 (1672). GHT 1959, nr 141, s. 13 (om myndighets avslående av tillståndsansökningar). — jfr REKORD-SLAKT. — särsk.
a) om kritiskt nedgörande (på ett obarmhärtigt l. hänsynslöst sätt) av ngn l. ngns arbete l. åsikter o. d.; särsk. i uttr. slakt på ngn, kritiskt nedgörande av ngn; jfr SLAKTNING 4 a. Att .. (Byrons diktsamling Hours of idleness) genom barnsligt aristokratiska pretentioner .. retade en skotsk demokrat (dvs. utgivaren av Edinburgh Review) till slakt, det var begripligt nog. Hallström LevDikt 104 (1914). (Opponenten) angrep denna psykologiska studie (dvs. en avhandling i psykologi), som om den gjort anspråk på att vara ett slutet filosofiskt system. .. Bakom honom satt en .. andäktig skara, som .. gladde sig åt denna slakt på en föraktlig empiriker. Siwertz JoDr. 87 (1928).
b) om verksamheten att dela l. stycka l. ta bort delar ur ngt (som därigm görs defekt); särsk. dels om uttagande (gm klippning l. skärning o. d.) av viss(a) del(ar) ur en bok l. handskrift, dels om lossmontering o. tillvaratagande av viss(a) del(ar) ur ett motorfordon (i sht om brottsligt sådant förfarande med stulet fordon); jfr SLAKTNING 4 b. Många av dessa proveniensmärken (som finns i de undan slottsbranden 1697 räddade böckerna i Kungliga biblioteket, har) blivit förstörda genom t. e. nybindning eller s. k. slakt. Stenbock HskrKB 7 (1913). Stal ny bil på fabriken(.) Slakt i lada. GHT 1963, nr 62, s. 1 (rubrik).
Ssgr (i allm. till 2. Anm. De flesta av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till slakta): A: SLAKT-APPARAT. apparat för avlivande vid slakt. Djurskydd. 1891, s. 36.
-AUTOMOBIL~0002. (numera föga br.) specialutrustad bil för slakt, slaktbuss; jfr -bil. SFS 1935, s. 235.
-AVFALL~02 l. ~20. avfall (se d. o. 3 c) vid slakt; jfr -hus-avfall o. slakteri-avfall. NF 7: 100 (1883).
-AVGIFT~02 l. ~20. avgift i samband med slakt; numera företrädesvis (i sht i fackspr., särsk. slakt.): avgift för i slakthus verkställd slakt (med inbegrepp av dels avgift för slakthusets utnyttjande, dels avgifter för slaktkroppens besiktning o. klassning samt förvaring i kylhus slaktdagen o. påföljande dag); jfr -hus-avgift. Hygiea 1890, s. 573. särsk. (numera bl. om ä. l. utländska förh.): avgift som av slaktare betalas för att få utöva yrkesmässig slakt ngnstädes. TT 1877, s. 102 (om förh. i Zürich).
-BACKE. backe (se backe, sbst.3 4 a) utgörande plats för slakt utomhus. Lundkvist HistÅs. 37 (1969).
-BALJA. (i sht förr)
1) till 2: balja (se balja, sbst.2 1) använd vid slakt (i sht för skållning av svin); jfr -kärl, -tråg. Nordforss (1805).
2) till 2, 3: balja (se balja, sbst.2 1) för förvaring o. insaltning av slaktkött, köttbalja. Weste (1807).
(1) -BANA. (slakt- c. 1700. slakte- c. 1700) (†) slagfält. PRudebeck (c. 1700) hos Dybeck Runa 1842—43, 3: 29 (: slachtebanen). Därs. 31 (: Slacktbaan).
(2 (, 3)) -BEDÖMNING. (i ä. fackspr.) bedömning l. värdering av slaktkropp med hänsyn till vissa kvalitativa egenskaper (färg, vattenbindningsförmåga, ansättning av fett, köttighet m. m.), klassificering l. klassning (av slaktkropp). LAHT 1926, s. 766.
(1) -BESKRIVNING. (†) beskrivning av vapendrabbning l. strid, stridsskildring. PoetK 1819, 2: 122. —
-BIL. (specialutrustad) bil för slakt l. för transport av levande slaktdjur l. slaktade djurkroppar; jfr -automobil, -buss. Lo-Johansson Trakt. 555 (1943; för transport av levande slaktdjur).
(1) -BILD. (†) bild l. tavla föreställande vapendrabbning l. strid, stridsbild; jfr -målning, -tavla 1. Nordensvan KonstH 174 (1900).
(2, 3) -BIT. [sv. dial. slaktbit] (i sht bygdemålsfärgat l. i vitter stil) (smak)bit av slaktkött. Rosendahl Lojäg. 67 (1956).
-BOCK. jfr -boskap. Retzius EthnolSkr. 73 (1845).
-BOD. (slakt- 1778 osv. slakte- 1681) [fsv. slakta bodh] (i sht förr) bod för slakt; förr äv. dels om slaktrum i slakthus, dels om försäljningsbod för kött; jfr slaktar-bod. Stiernman Com. 4: 351 (1681). Slagtbodar äro på hwart torg (i Köpenhamn). Palmstedt Res. 26 (1778). Slakthuset skulle (på 1600-talet) bestå af 2 delar, dels slaktbod och dels en försäljningsbod med våg. Almquist Häls. 709 (1897). Nilsson HistFärs 27 (1940).
-BORD. (slakt- 1895. slakte- 1775) (numera mindre br.) om (bordsliknande) slaktbänk, styckningsbord; jfr bord, sbst.1 5, o. slaktar-bord. BoupptVäxjö 1775.
-BOSKAP~02 l. ~20. (slakt- 1727 osv. slakte- 15401878) för slakt avsedd l. till slakt förd (uppgödd) boskap (motsatt: livboskap); äv. (i sht i vitter stil) i jämförelser l. mer l. mindre bildl. (särsk. betecknande personer (särsk. soldater) som är skoningslöst hemfallna åt döden l. har på sin lott att bli dödade). VaruhusR 1540. Thenne gödeswijn och slackteboskap (dvs. de människor som lever efter principen: låt oss äta och dricka, i morgon skall vi dö), skole i sinom tijdh bekomma sins wäsendes löhn. JPetri PEriksson C 2 b (1639). Som slaktboskap ledas mot de fientliga linjerna. Östergren (1941).
Ssg (i sht i fackspr.): slaktboskaps-avel. LAHT 1901, s. 358.
-BULT. (i sht förr) redskap för bedövning l. dödande av ett slaktdjur, bestående av ett träskaft i sin nedre ända försedd med en hållare med rörlig bult l. sprint som vid redskapets användning slås in i slaktdjurets huvud med en klubba; jfr -mask. SD(L) 1900, nr 129, s. 2.
-BUSS. specialutrustad buss (se buss, sbst.4) inredd till ambulerande slakteri för renslakt (l. nödslakt); jfr -automobil, -bil. SvVeterTidn. 1966, s. 420 (för renslakt).
-BÄNK. (slakt- 1635 osv. slakta- 1590. slakte- 15821941. slakto- c. 1680) [jfr mlt. slacht(e)bank, t. schlachtbank]
1) (i sht i fackspr., särsk. slakt.) vid slakt (av mindre djur) använd bänk (se d. o. IV) l. bänkliknande anordning, varpå avlivning o. avhudning sker; jfr -tavla 2, slakte-bank, slaktar-bänk 1. PPGothus Und. R 4 b (1590). (Slaktaren) Får .. snabbt ut den rätte (grisen) och upp på slaktbänken (som ofta bara är en låg släde med ett par plankor över). Lundkvist Vindingev. 111 (1956). särsk. (i sht i vitter stil) bildl. (jfr 2), om lokalitet där egendom försäljs i stycken l. delar. Det var spekulanter och provisionsjägare som vädrade goda affärer (vid det gamla brukets styckning). Som hyenor samlade de sig kring slaktbänken. De Geer Bergsl. 99 (1951).
2) (numera i sht i vitter stil) oeg. l. bildl. (jfr 1 slutet), i fråga om att en människa l. människor leds l. drivs l. går ngnstädes för att möta döden l. dödas l. att en människa osv. skoningslöst offras l. prisges åt (stundom äv. undgår l. räddas från) döden (i sådana uttr. som leda l. driva ngn l. ngra till l. (upp)offra ngn l. ngra på l. ta ngn l. ngra från slaktbänken l. gå till slaktbänken); stundom äv. övergående till att beteckna inrättning l. plats där ngn l. ngra går döden till mötes l. dödas (numera företrädesvis om slagfält l. krigsskådeplats l. avrättningsplats); jfr slaktar-bänk 3. (Översteprästerna) Förordinerade .. Paulum til sin Commissarium och Rettermästare, som the Christna i all rum och wrår vpsökte, och offrade på slachtebencken. PErici Musæus 6: 49 a (1582). Såsom I hafwen hördt, huru thetta Guds Lamb, Jesus Christus, wälwiljeligen gick, ifrån sin herliga thron i Himmelen, til then försmädeliga slachtobänken i Jerusalem; så (osv.). Spegel Pass. 33 (c. 1680). Påfwarne .. förmådde Regenterna i Europa at återtaga det Heliga Landet ifrån Saracenerna, upoffrande derigenom otaliga Christna på slacktebänken. Bælter JesuH 6: 726 (1760). Den nåd dig (dvs. en prins, som i späd ålder räddats undan sina bödlar) äntlig gifs at höra, / Hvarmed dig fordom Gud från slagtebänken tog. Murberg Racine Ath. 56 (1776). Långa, grymma år (under 1800-talets första decennier) .. drefvos massorna af politikens demoner, vid trummors och pipors ljud, fram till de stora slaktbänkarna. (Cavallin o.) Lysander 501 (1882). Att .. (Finlands) ungdom på detta sätt ledes till slaktbänken är de mäns skuld, som kastat landet in i detta krigiska äventyr (dvs. uppslutningen på Tysklands sida i andra världskriget). GHT 1944, nr 145, s. 9. särsk. i utvidgad anv., om (plats där ngn skall undergå) prövning l. examination. Holmgren MLiv. 1: 44 (1959).
-DAG. (slakt- 1785 osv. slakte- 15261968) [jfr mlt. slachteldach, t. schlachttag] dag för slakt l. då slakt sker l. som upptas av slakt; särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) med tanke på sådan dag ss. festdag med riklig tillgång på mat; äv. (numera bl. i bibeln) oeg. l. bildl., om ngns dödsdag; jfr slaktnings-dag 2. I haffuen leffuat j kräszligheet på iordenne och hafft idhra wällost, och vpfödt idhor hierta, så som på en slactedagh. Jak. 5: 5 (NT 1526; Bib. 1917: I haven gött eder av hjärtans lust ”på eder slaktedag”.). I november förestodo arbetsamma slaktedagar med köttsaltning och korvstoppning och paltbrödsbak och ljusstöpning. Lagerlöf Holg. 2: 416 (1907). Tänk att de där blodiga slaktdagarna kunde vara så trevliga! MinnGPrästh. 5: 221 (1929).
-DAGS. dags för slakt. Moberg DinStund 186 (1963).
-DJUR. [jfr t. schlachttier] jfr -boskap. Franzén (1812) i 2SAH 6: 336 (i jämförelse, i fråga om soldat). Betydelse som slaktdjur ha framför allt nötkreatur, får och svin. Bolin VFöda 211 (1933). BokSchack 169 (1948; bildl., om lätt besegrad schackspelare).
Ssgr (i sht i fackspr.): slaktdjurs-avgift. om avgift som staten uttar l. äger rätt att utta av ägare till slaktdjur för varje slaktat djur o. som staten använder för utbetalande av bidrag till jordbruket för kött o. fläsk som gm export l. på annat sätt undandras den svenska marknaden. SFS 1933, s. 677.
-besiktning. (i fackspr.) om besiktning av slaktdjur, som av besiktningsveterinär utförs innan djuret avlivas. JordbrFörenBl(C) 1958, nr 6, s. 6.
-bestånd. jfr bestånd 11 b. 2SvUppslB 26: 637 (1953).
-depå. mil. depå (se d. o. 1 a α, 2 a) av l. för slaktdjur. KrigsveterRegl. 1907, s. 5.
-fond(en). (i sht i fackspr., förr) fond (se fond, sbst.1 II 2) avsatt av medel utgörande erlagda slaktdjursavgifter. SFS 1933, s. 677.
-försäkring. försäkring av slaktdjur (grisar, i sht suggor) innebärande att viss ersättning utbetalas om djuret självdör l. kasseras vid besiktning l. slakt; jfr slaktvärdes-försäkring. Kjerrulf OffSlagth. 16 (1896).
-försäljning. LAHT 1913, s. 222.
-försäljningsförening. särsk. om var o. en av de föreningar för slaktdjursförsäljning som under den producentkooperativa slakteriorganisationens uppbyggnadsskede i Sv. bildades på 1930-talet (o. sedan ersatts av slakteriföreningar); ofta i namn på sådan förening. JordbrFörenBl. 1932, nr 34, s. 6. Nedre Norrlands slaktdjursförsäljningsförening. Därs. 1938, nr 259, s. 8.
-handel. handel med slaktdjur. LAHT 1898, s. 368.
-producent. jfr producent 2 a. GrundlSlaktdjFörOrg. 15 (1933).
-produktion. jfr produktion 3. 3NF 10: 382 (1929).
-reglering. (i sht i ä. fackspr.) om den (år 1933 införda) statliga prisregleringen för kött o. fläsk. SvUppslB 25: 278 (1935).
-DON. jfr don, sbst.1 3. BoupptVäxjö 1859.
-FALL. (†) om var o. en av de delar vari slaktkropp styckats, styckningsdel. SDS 1897, nr 232, s. 3.
-FEST. [jfr t. schlachtfest] (i sht förr) jfr -gille. Lönnrot 2: 665 (1880).
-FET. [sv. dial. slaktfet] om slaktdjur: fet på sätt som lämpar sig för slakt; stundom äv. (i sht i vitter stil) oeg. l. bildl., om hund o. dyl. l. om människa: fet ss. ett slaktfett slaktdjur; jfr -hull. QLm. 1: 92 (1833; om baggar). Lindström Leksaksb. 33 (1931; oeg., om mops). Siwertz Låg. 139 (1932; oeg., om man).
-FJÄDERFÄ~002, äv. ~200. (i sht i fackspr.) jfr -boskap. SvLandtmFBl. 1906, s. 383.
-FÅR. (slakt- 1626 osv. slakte- 15361912. slakto- 15411828) [jfr t. schlachtschaf] jfr -boskap. Psalt. 44: 23 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917; i jämförelse, i fråga om människa). (Bonden) hade kommit till stationen med några slaktfår. Klinckowström BlVulk. 1: 64 (1911). KKD 7: XXII (1912; bildl., om soldater).
-FÄ. (slakt- 1805 osv. slakte- 1544) [jfr t. schlachtvieh] (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i vitter stil) jfr -boskap. RA I. 1: 338 (1544; i jämförelse, i fråga om människor). (Sv.) Slagtfä .. (fr.) Bête engraissée .. destinée à la boucherie. Nordforss (1805). Moberg Invandr. 185 (1952; i jämförelse, i fråga om människa).
(1) -FÄLT. [jfr t. schlachtfeld] (†) slagfält; jfr slaktnings-fält. SvMerc. V. 2: 129 (1759). Björkman (1889).
-FÄRDIG.
1) [jfr t. schlachtfertig] (†) till 1, om här: färdig för strid(suppgifter), stridsfärdig; äv. om fästning: redo l. i ordning för strid, stridsberedd; jfr slag-färdig 2. Det gråa Cronoborg stod hotande och slagtfärdigt med sina 4 torn. Törneros (SVS) 2: 209 (1827; rättat efter hskr.). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 98 (1856; om här).
2) [sv. dial. slaktfärdig] till 2, om slaktdjur: som (med hänsyn till hälsotillstånd l. utveckling o. hull) är färdig för slakt, slaktmogen. HdlCollMed. 5/4 1748.
Avledn. (till -färdig 2): slaktfärdighet, r. l. f. (numera bl. tillf.). Juhlin-Dannfelt 310 (1886).
-FÖR. (slakte- 1811) (numera bl. tillf.) slaktmogen, slaktbar. NyttGam. 1811, nr 46, s. 4 (om hull).
-FÖRLUST. (i fackspr., särsk. slakt.) om viktförlust vid slakt utgörande den sammanlagda vikten av dels vikten av blåsa, mage o. tarm med innehåll, samt horn, klövar o. d., dels vikten av diverse svinn (t. ex. i samband med putsning o. trimning av mörat kött), dels slaktkroppens viktminskning under kylning; ofta ngt oeg., om skillnaden mellan levande vikt o. slaktkroppens vikt (som icke innesluter vikten av lever, njure, hjärta m. fl. nyttoprodukter). LAHT 1909, s. 424 (i fråga om svin). Slaktförlusten bestämmes genom en ny vägning av svinkropparna, sedan blodet avtappats, kropparna uppslaktats och inälvorna uttagits. Därs. 1925, s. 558. Undersöks .. (foderåtgången för produktion av 1 kg fläsk av slaktvikt,) finner man att stegringen i foderförbrukningen är mindre än i foderförbrukningen per kilo levande tillväxt, och detta beror på att slaktförlusten (svinnet) avtar med stigande vikt. Sonesson BöndB 774 (1955).
Ssg: slaktförlust-procent. (numera mindre br.) om vikten av maginnehåll, tarmar, organ, blod m. m. hos ett slaktdjur, uttryckt i procent av djurets levande vikt. LAHT 1928, s. 642.
-GILL. (i sht i fackspr.) slaktmogen, slaktbar. Lind (1749; under schlachtbar).
-GILLE. (slakt- 1896 osv. slakte- 1949) [sv. dial. slaktgille] (i sht förr) om gille (se d. o. 2) i samband med slakt; jfr -fest, -högtid. Sällberg Kyrk. 131 (1896).
(1) -GISSEL. [jfr t. schlachtgeissel] (förr) vid strid använt slagvapen bestående av ett skaft med en i ena änden fäst kedja i vars ytterände anbringats en järnkula med taggar, stridsgissel. Spak BlVap. 8 (1890).
(1) -GNY. (†) stridsgny l. -larm. PoetK 1816, Suppl. s. 61. —
-GODEMAN~002, äv. ~200. om var o. en av de under krisåren 1942—44 o. 1948—49 i samband med ransoneringen av kött fungerande gode (se god 2 c α) män som hade till uppgift att kontrollera slaktdjursbeståndet hos djurägare. StatLivsmKommCirk. 1942, nr 825, s. 17.
-GODS. [jfr t. schlachtgut] (numera bl. tillf.) slaktvara l. -varor. HH XXXII. 2: 106 (1778).
-GRIS. jfr -boskap. Holmberg Farson Bak. 125 (1941; i jämförelse, i fråga om människor). IllSvOrdb. (1955).
-GUMMA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (äldre) kvinna nyttjad ss. hjälp (vid tillvaratagandet av köttet) vid slakt; äv. om kvinnlig slaktare. DA 1793, nr 112, s. 2 (om kvinnlig slaktare). Slaktgumman stannade dagen ut, och hennes sista uppgift var att stoppa grynkorven med hjälp av hornen. ÖgCorr. 1966, nr 249, s. 10.
-GUMSE. jfr -boskap. Wikforss 2: 502 (1804).
-GÅRD. [jfr t. schlachthof] (†) anläggning för slakt (äv. i uttr. offentlig slaktgård, offentligt slakteri l. slakthus); äv.: (inhägnat l. takförsett) område utomhus för slakt. Lind (1749; under kuttel-haus). (På en ritning till allmänt slakthus finns bl. a.) slagthus för stor boskap, .. slagtgård utan tak, .. d:o med tak. TT 1877, s. 101. (Till försäljningsplatser för livsförnödenheter) höra .. spannmålshallarna och i viss mån de offentliga slaktgårdarna. 2UB 1: 551 (1898). De lokaler, som vanligen förekomma vid en slaktgård äro: slakthusen, rum för tvättning och rengöring af inälfvorna (osv.). Därs. 559.
-GÅS. jfr -boskap. VetAH 1767, s. 288.
-GÖDD, p. adj. om slaktdjur: gödd för slakt; jfr -hull. Moberg Rid 85 (1941; om galt).
-HALL. [jfr t. schlachthalle] i sht slakt. om det rum i slakthus l. slakteri där slakten (med undantag för avlivning o. blodtappning i den mån dessa moment utförs i avskild stickfålla) försiggår; äv. i utvidgad anv., om slakthus l. slakteri (i fackspr. numera bl. om offentligt slakthus); jfr hall, sbst.2 7. Helsowårdsnämndens förslag att å finnkajen måtte uppföras en slagthall. SundsvP 1886, nr 70, s. 1. Slagthallen för storboskap (i ett planerat slakthus för Malmö stad) har en längd af 26 m(e)t(e)r. SDS 1901, nr 76, s. 3. Ut emot bondens land och Roxens strand har staden (dvs. Linköping) skickat utposter: (bl. a.) .. slakthallen för att välkomna och expediera kreatursprovinsens fetbetade boskap. TurÅ 1938, s. 231.
-HORN. (slakte- 1782) (förr) ihåligt horn (se d. o. 4) använt dels (o. primärt) för att underlätta blodavgången vid slakt (gm att hornet stoppades in i sticksåret), dels (o. sekundärt) för att vid korvstoppning tjäna ss. tratt vid smetens införande i korvskinnet (korvstoppningshorn l. korvhorn). BoupptVäxjö 1782.
-HUD. [jfr t. schlachthäute, pl.] garv. om hud från djur som avlivats vid slakt (motsatt: självdöd hud); jfr -hus-hud. TT 1879, s. 18. jfr arsenik-slakthud.
-HULL. hos slaktdjur: hull (se hull, sbst.1 2) som gör djuret lämpat för slakt; jfr -fet, -gödd. Nilsson FolklFest. 209 (1915).
-HUS. (slakt- 1672 osv. slakta- 1538. slakte- 16991756) [jfr mlt. slachtehūs, mht. slahtehūs (t. schlachthaus)] hus avsett o. speciellt inrättat för slakt, slakteri (förr äv. inskränktare, om själva det utrymme i ett hus där slakt försiggår, slaktrum); äv. (i fackspr.) med inskränktare o. speciellare innebörd (i sht i uttr. offentligt, förr äv. allmänt slakthus), om större offentlig (i Sv. kommunal) anläggning för slakt (samt slaktdjurs- o. köttbesiktning m. m.), numera betjänande ett visst lantdistrikt med slakteritvång (i denna anv. motsatt: slakteri (se d. o. 4)); jfr slaktar-hus. (Offentligt) slakthus finns i dag i Sverige bara i Stockholm och Helsingborg. VarRerV 37 (1538). Slagthus .. (dvs.) Ställe i ett slagtarhus, där slagtningen sker. Weste FörslSAOB (c. 1815). Länge har .. i större städer å kontinenten allmänna slagthus förefunnits, hvilka i många hänseenden verkat särdeles gagnande. TT 1877, s. 101. Slakten av husdjuren förlägges i allt större utsträckning till slakthusen, vilket är till fördel för såväl slakteriidkaren som den konsumerande allmänheten. Bolin VFöda 215 (1933). Offentligt slakthus skall inrättas enligt plan, som godkänts av veterinärstyrelsen. SFS 1959, s. 329.
Ssgr (i sht i fackspr.): slakthus-anläggning. särsk. konkret. Hygiea 1890, s. 578.
-arbetare. arbetare vid slakthus, slakteriarbetare; jfr slaktar-arbetare. Gustaf-Janson KärlekDec. 280 (1959).
-avfall. slaktavfall från slakthus, slakteriavfall; jfr avfall 3 c. Hildebrand HbFolkhush. 382 (1917).
-avgift. avgift för utnyttjande av offentligt slakthus vid slakt; äv. om var o. en särskilt av de avgifter av annat slag (registrerings-, stall-, våg-, slakt-, besiktningsavgift m. m.) som djurägare har att erlägga i samband med slakt i offentligt slakthus (äv. sammanfattande, om summan av dessa avgifter). Slakthusafgifterna äro .. (i Harburg) så afmätta, att de täcka samtliga utgifter för slakthuset. Kjerrulf FördyrKött. 35 (1894). Inkomster på rörelse. (:) Slakthusavgifter .. Besiktningsavgifter .. Marknadsavgifter .. Stallavgifter .. Handräckningsavgifter .. Vågavgifter. SthmSlakthSaluhÅrsb. 1912, s. 116. 2SvUppslB (1953; sammanfattande).
-direktör. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) jfr direktör 2. BerSthmKommFörv. 1907, s. 59.
-foder. (nästan bl. i ä. fackspr.) foder (se foder, sbst.1 1) framställt (enligt ä. metod) av slakthus- l. slakteriavfall. SFS 1917, s. 1220. LAHT 1918, s. 296.
-hud. garv. hud från djur som slaktats i slakthus l. slakteri; jfr slakt-hud. SvLädSkoind. 1911, s. 13.
-hygien. hygien i slakthus l. slakteri; jfr slakt-hygien. RegHygiea 1899—1908 (1912).
-inrättning. jfr inrättning, sbst.2 1 c, d, o. slaktarhus-inrättning, slakteri-inrättning. Kjerrulf FördyrKött. 64 (1894).
-lag. (numera bl. tillf.) lag (se lag, sbst.1 1) som reglerar införande av slakteritvång o. inrättande av offentliga slakthus; jfr slakt-lag. Kjerrulf SlagthFramt. 4 (1892).
-tvång. [jfr t. schlachthauszwang] (numera bl. mera tillf.) slakteritvång; jfr slakt-tvång. ST 1892, nr 271, s. 1 (i Malmö).
-verksamhet. vid slakthus bedriven verksamhet (i Sv. liktydigt med: slakteriverksamhet i kommunal regi). SvIndustri 421 (1935).
-väsen l. -väsende. sammanfattande, om ett lands l. en regions o. d. slakthus i deras egenskap av samhällsinrättningar o. den organiserade verksamhet som där bedrivs; jfr slakteri-väsen. Richert Slakth. 2 (1895).
-HYGIEN. hygien vid slakt; jfr -hus-hygien. DN(A) 1963, nr 292, s. 12.
-HÄST. [jfr t. schlachtpferd] jfr -boskap o. -kamp. SvFmT 10: 162 (1898).
-HÖGTID~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) om slaktgille l. -fest. 2VittAH 7: 274 (1795, 1802).
-HÖNA. jfr -boskap. Östergren (1941).
-HÖNS. jfr -boskap. Möller Fjäderf. 4 (1885).
-JOURNAL. (i sht i fackspr., särsk. slakt.) vid slakthus l. slakteri (av slaktmästare) förd journal (se d. o. 1 a) över verkställd slakt. SFS 1913, s. 1084.
-KALKON. jfr -boskap. GHT 1897, nr 286, s. 4.
-KAMP. (numera bl. tillf.) slakthäst; jfr kamp, sbst.1 GHT 1896, nr 251 A, s. 3 (i jämförelse, i fråga om fattighushjon).
-KARL. (slakt- 1948 osv. slakte- 19261941) [sv. dial. slaktkarl] (numera i sht i skildring av ä. förh.) karl som förrättar l. hjälper till vid slakt, slaktare, slakteriarbetare. Suneson GGrund 77 (1926).
-KNIV. (slakt- 1749 osv. slakte- 15711621) [sv. dial. slaktkniv; jfr t. schlachtmesser] (speciellt konstruerad) kniv som slaktare nyttjar vid slakt; jfr slaktar-kniv. TullbSthm 9/5 1571.
-KO. [sv. dial. slaktko] (slakt- 1558 osv. slakte- c. 15751674) jfr -boskap. HFinlKamF 3: 11 (1558; i förläningsregister).
-KREATUR. (slakt- 1723 osv. slakte- 17011773) jfr -boskap. VDAkt. 1701, nr 229.
-KROPP. (i fackspr., särsk. slakt.) om den från inälvor, blod m. m. befriade kroppen av ett slaktat djur. SkrSlakt 140 (1958).
-KUBB. slakt. vid slakt av mindre djur använd kubb (se kubb, sbst.2 1 a) varpå avlivning o. styckning sker. ÖoL (1852).
-KURS. jfr kurs 7. Djurskydd(Veckouppl.) 1909, s. 162. —
-KYCKLING. jfr -boskap. SvLandtmFBl. 1906, s. 383.
-KÄRL. (numera bl. tillf.) kärl använt vid slakt (i sht för uppsamling av blod); jfr -balja 1. BoupptVäxjö 1895.
-KÖTT. kött från djur som avlivats o. styckats vid slakt; jfr slaktar-kött. Ödman UngdM 2: 184 (1878, 1881).
-LAG. lag (se lag, sbst.1 1) som (i syfte att förhindra onödig grymhet) reglerar sättet att slakta djur. RiksdP 1896, 2 K nr 24, s. 7. —
-LAMM. (slakt- 1924 osv. slakte- 1614) [sv. dial. slaktlamm; jfr t. schlachtlamm] jfr -boskap. Petreius Beskr. 2: 74 (1614; bildl., om människa). TurÅ 1955, s. 203.
-LICENS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) licens (se d. o. 2) för slakt utfärdad av myndighet (under kristid). SFS 1941, s. 307.
-LINA. (i sht förr) vid slakt (utan bedövning) nyttjad lina (för bindande av slaktdjurets ben o. d.); jfr slaktar-lina. BoupptVäxjö 1815.
(1) -LINJE. [jfr t. schlachtlinie] (numera bl. ngn gg., i vitter stil l. arkaiserande) stridslinje; förr äv.: stridsformering l. slagordning; jfr slaktnings-linje o. slag-linje 3 a. (Ynglingar, utvalda att kämpa för sina härar,) framträdde .. midt imellan båda slagtlinierna. Kolmodin Liv. 1: 63 (1831). Fylke betyder en större slaktlinea. Holmberg Nordb. 517 (1854). En viss kapten Pistolekors .. slängde upp .. (den sårade) på sin rygg och lyckades rädda honom ur slaktlinjen. Widding Ryttmäst. 463 (1968; om förh. 1808).
-MASK. [jfr t. schlachtmaske] (i sht i fackspr., särsk. slakt.) apparat för bedövning l. dödande av ett slaktdjur, utgörande dels: slagmask, dels (o. numera företrädesvis): skjutmask; jfr -bult. ArbB 35 (1887; om slagmask). SFS 1949, s. 624 (om skjutmask).
-MAT. köttmat från slakt. Dahllöf Storstygg. 53 (1911).
-METOD. metod att verkställa slakt; jfr slaktnings-metod. Hygiea 1890, s. 566.
-MJÖL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) mjöl använt vid beredning av blodmat. Broman Glys. 3: 105 (c. 1730). Levander DalBondek. 1: 317 (1943; i fråga om förh. under 1800-talets förra hälft, om blandat korn- o. havremjöl).
-MOGEN. om slaktdjur: som (med hänsyn till hälsotillstånd l. utveckling o. hull) är mogen för slakt, slaktfärdig. LAHT 1931, s. 212 (om gris).
(1) -MÅLNING. [jfr t. schlachtgemälde] (†) målning l. tavla föreställande strid l. vapendrabbning, stridsmålning; jfr -bild, -tavla 1. NordT 1886, s. 585. SvD 1899, nr 237 B, s. 1. —
-MÅNAD. (slakt- 1608 osv. slakte- 16401769) [jfr lt. slachtmaand (mlt. slachtelmāne), t. schlachtmonat (mht. slahtmānōt)] (numera i sht i skildring av ä. förh.) om den (l. dem) av årets månader som förr representerade den vanligaste tiden för hushållsslakt (i Sv. vanl. om oktober, stundom äv. om november, ngn gg äv. om december). Forsius Alm. 1608, s. 23 (om oktober). Bondepract. C 1 b (1662; om oktober o. november). HantvB I. 1: 453 (1934; om december). Emellan skördemånaden och slaktmånaden var grödan inbärgad. Moberg FörrädL 23 (1967).
-MÄSTARE. arbetsledare i slakteri med ansvar för där (av slaktare l. slakteriarbetare) utförd slakt (i offentligt slakthus vanl., i kooperativt l. privat slakteri däremot mera sällan kallad: hallmästare). Hygiea 1900, 2: 513. —
-NÖT. (slakt- 1669 osv. slakte- 15551756) [fsv. slakta nöt] (numera bl. mera tillf.) jfr -boskap o. nöt, sbst.2 1. HFinlH 3: 245 (1555). Topelius Vint. I. 1: 139 (1863, 1880; i jämförelse, i fråga om person).
-OFFER. (slakt- 1541 osv. slakte- 1793) [jfr t. schlachtopfer] om djur l. människa som i religiöst l. magiskt syfte (är utsett resp. utsedd att) offras åt döden gm viss kultisk l. rituell handling l. ceremoni; äv. om själva den kultiska l. rituella handlingen l. ceremonien; utom i bibeln l. bibelpåverkat spr. l. i skildring av äldre l. utländska förh. numera bl. (i vitter stil) i jämförelser l. mer l. mindre bildl. (särsk. använt för att beteckna ngn l. ngt ss. ett blodigt l. värnlöst l. hjälplöst offer för ngn l. ngt l. ngn ss. offer för en viss saks skull, i sht förr äv. för känslor o. d.). Hes. 39: 17 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Snart tilstundade den dagen, då en helig Ed, skulle göra henne (dvs. den älskade) til en Solens Prästinna, och mig (dvs. tillbedjaren) til et slagtoffer för alla qval. Eurén Kotzebue Cora 40 (1794). Liksom lyft af sina hakar .. reser sig hela Europa i korstågen .., strider, kämpar nästan i hela tvåhundrade åren .. och millioner stridsmän falla såsom slagtoffer för denna stora sak. Hellberg Samtida 1: 75 (i handl. fr. 1838). Sedan början var gjord med Polen och Turkiet (som nödgats avstå stora landområden till sina rovgiriga grannar), kom ordningen till Sverige, genom inhemska strider förberedt till slagtoffer. Beskow i 2SAH 37: 98 (1863). En hel mängd menniskor är namngifven i denna (anklagelse-)skrift (mot Göran Persson) såsom Göran Perssons slagtoffer. Svedelius i 2SAH 51: 352 (1876). En av de primitiva åkerbrukande folkens förnämsta gudomligheter var mångudinnan, åt vilken man frambar offer av djurs kött. Det förnämsta slaktoffret var skogarnas uroxe. Bolin VFöda 164 (1933). (Sköterskorna) halvt buro, halvt släpade .. Frideborg som ett stackars slaktoffer ner till operationssalen. Krusenstjerna Pahlen 7: 450 (1935). Slaktoffret var (under bronsåldern) höjdpunkten i (gravläggnings-)ceremonien. Det utfördes av offerprästerna, medan hornblåsare, trumslagare och andra bildade ring och med gäll musik och sång skrämde bort alla de livsfientliga andar och väsen, som hålla till kring dödens boningar. SvFolket 1: 134 (1938).
Ssg: slaktoffer-måltid. (numera bl. i skildring av äldre l. utländska förh.) måltid vid l. i anslutning till slaktoffer. IllRelH 507 (1924; om ä. fornnordiska förh.).
(1) -ORDEN. (†) slagordning (till lands l. till sjöss); jfr -ordning. G1R 25: 363 (1555; till lands). HH XIII. 1: 152 (1564; till sjöss). Därs. 20: 184 (c. 1585; till lands).
(1) -ORDNING. [jfr mlt. slachtordeninge, t. schlachtordnung] (numera bl. i skildring av ä. förh.) abstr. l. konkret: stridsgruppering l. -formering (till lands l. till sjöss), slagordning (se d. o. 2); förr äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: stridslinje, dels oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -orden. G1R 25: 396 (1555). PPGothus Und. T 8 b (1590; bildl.). Tå .. (Sten Sture d. y. i slaget mot Kristian II på Åsundens is 1520) förhölt sigh i främbsta Spitzen eller Slachtordningen, bleff han slagen. Tegel GI 1: 62 (1622). Jag (ställde) min Flotta i slagtordning .. och gaf signal til slags. Roman Holbg 267 (1746). Slaktordningens form och utseende bestämdes (under E. XIV:s tid) i detalj med ett visst antal pikenerare, hillebårdierer och hakeskyttar. SvFolket 4: 227 (1939).
-OXE. (slakt- 1556 osv. slakte- 1558. slakts- 1568) [jfr t. schlachtochs(e)] jfr -boskap. G1R 26: 409 (1556).
-PANNA. (slakte- 1601) (förr) panna för uppvärmning av vatten (till skållning o. d.) vid slakt, slaktarpanna. GripshR 1601, s. 123.
(3) -PENGAR, pl. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) pengar att köpa slaktdjur l. slaktvaror för; särsk. (förr) om sådana pengar utbetalade ss. löneförmån till vissa yrkesmän. (År 1753) begärde (komminister) W(irell) 60 dal(er) k(oppar)m(ynt) som hjälp till slaktpengar. Hagström Herdam. 2: 330 (1898). Linnarsson Patr. 37 (1934; ss. löneförmån för smed på 1800-talet).
-PISTOL. (i sht i fackspr., särsk. slakt.) speciell pistol varmed slaktdjur bedövas l. dödas. SFS 1966, s. 1149.
-PLATS. (slakt- 1877 osv. slakte- 1941) plats för slakt (l. för slaktdjur i slakthus o. d.); äv. oeg. l. bildl. (särsk. om plats där djur dödar o. förtär sitt byte; jfr slakt, sbst.1 1 c); jfr -ställe, slaktar-plats. TT 1877, s. 102 (i slakthus). Frisendahl Skogsdjup. 182 (1925; bildl., om plats där varg dödat o. förtärt sitt byte). Lo-Johansson Förf. 104 (1957; bildl.).
-PROCENT.
1) (i fackspr., särsk. slakt.) slaktad vikt uttryckt i procent av levande vikt, slaktutbyte. SvFåravFMedlemsbl. 1921, s. 46.
2) (mera tillf.) antal till slakt förda djur uttryckt i procent av viss totalitet. LAHT 1931, s. 34.
-PRODUKT. (i sht i fackspr.) jfr produkt 4 o. slakteri-produkt. Billström Slagth. 15 (i handl. fr. 1882).
-RAPPORT. (i sht i fackspr.) rapport (särsk. från slakthus l. slakteri till berörd statlig myndighet) om verkställd slakt. SFS 1913, s. 1085.
-REDSKAP~02 l. ~20. jfr redskap 1, 2 samt -verktyg o. slaktar-redskap. Wikforss 2: 502 (1804).
-REN. jfr -boskap. LfF 1897, s. 187.
-REST. rest l. lämning l. kvarleva efter slakt; äv. oeg. l. bildl. (särsk. om rest osv. efter djurs dödade o. förtärda byte; jfr slakt, sbst.1 1 c). FoFl. 1954, s. 118 (bildl., om rester efter duvhöks byte).
-RESULTAT. LAHT 1925, s. 557.
-RIT. (i sht i fackspr.) jfr rit, sbst.1 EtnolStHammarstedt 57 (1921).
-RUM. i slakthus l. slakteri: rum där slakten försiggår, slakthall. Sundelius NorrköpMinne 509 (1798).
-SAL. (†) (större) rum för slakt, slakthall; jfr sal, sbst.2 2 e. TT 1877, s. 102.
-SCEN.
1) [jfr t. schlachtszene] (†) till 1: (målad l. tecknad) stridsscen. Nordensvan KonstH 279 (1900; målad).
2) till 2: scen (se d. o. 2, 3) åskådliggörande slakt. TSvLärov. 1943, s. 377 (framställd i skrift).
(1) -SKEPP. [jfr t. schlachtschiff] (†) slagskepp (se d. o. 2). Kruhs UndrV 506 (1884).
-SKRIVARE. (slakte- 1558) (förr) vid kungligt slott l. kunglig avelsgård anställd skrivare (se d. o. 2) med uppgift att föra räkenskaper över o. handha frågor rörande slakten där; jfr slaktar-skrivare. G1R 28: 206 (1558; vid Sthms slott).
-SMAK, sbst.1 (tillf.) smak (i munnen) som erhålls vid slakt. Lundkvist Spegel 102 (1953).
(3) -SMAK, sbst.2 [sv. dial. slaktesmag] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smakbit av slaktkött. GHT 1910, nr 299, s. 15.
-SO. jfr -boskap. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 127 (1910; i jämförelse, i fråga om kvinna).
-STALL. (i sht i fackspr., särsk. slakt.) stall för slaktdjur (vid slakthus l. slakteri), uppställningsstall. TT 1877, s. 101.
-STÄLLE. (numera bl. tillf.) ställe för slakt, slaktplats; äv. oeg. l. bildl. (särsk. om slagfält; jfr slakt, sbst.1 1). Kjerrulf Slakthusfr. 8 (1893). Studiekamr. 1939, s. 242 (bildl., om slagfält).
-SUP. (slakt- 1831 osv. slakte- 1926) [sv. dial. slaktsup] sup intagen före l. under l. efter slakt (särsk. om sup intagen vid slakt i samband med jakt); äv. oeg. l. bildl. AB 1831, nr 249, s. 3 (oeg.). Balck Idr. 2: 47 (1887; vid jakt). DN(A) 1964, nr 326, s. 14 (vid hushållsslakt).
-SVIN. (slakt- 1886 osv. slakte- 1727) [sv. dial. slaktsvin; jfr t. schlachtschwein] svin avsett för slakt (motsatt: livsvin); jfr -boskap o. slakteri-svin. Salander Gårdzf. 60 (1727).
(1) -SVÄRD. [jfr mlt. schlachtswert, t. schlachtschwert] (†) slagsvärd. Reenhielm ThViik. 79 (1680). Meurman (1847).
-SÄTT. sätt för verkställande av slakt; jfr slaktnings-sätt. Djurskydd. 1891, s. 27.
-TAVLA. (slakt- 1833 osv. slakte- 19261941)
1) (†) till 1: tavla l. målning föreställande strid l. vapendrabbning; jfr -bild, -målning. Nordensvan SvK 70 (1891).
2) [sv. dial. slakt(e)tavla] (numera i sht i vissa trakter) slakt. till 2: med ben försedd (l. på bockar stående) träskiva av bräder (ofta åtskilda med centimeterbreda mellanrum) tjänande ss. slaktbänk; jfr -bord o. slaktar-tavla. BoupptVäxjö 1833. Den stora slaktetavlan var oftast skomakarebänk (vid sockenskomakarens besök i gårdarna på 1800-talet). Suneson GGrund 98 (1926). Moberg Rid 244 (1941; i skildring av ä. förh.).
-TID. (slakt- 1932 osv. slakte- 15551964. slakto- 1745) [jfr mlt. slachteltīt (lt. slachttied), t. schlachtzeit] tid för slakt (av slaktdjur); särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om tid(speriod) när ngns l. allmän slakt äger rum (särsk. om slaktmånadens tid). G1R 25: 340 (1555). Sedan .. den allmänna slagtetiden numera .. infaller sednare, finner man lätt förklarligt, att (osv.). (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 33 (1859). I slaktetider är det inte så noga med en korv .. (dvs.) när inkomsterna flödar, kan man vara frikostig. Holm Ordspr. 296 (1964).
-TJUR. jfr -boskap. BoupptToftnäs 1723.
-TRÅG. [jfr t. schlachttrog] (förr) vid slakt av svin använt tråg (för skållning av svinkroppen); jfr -balja 1 o. skåll-kar. BoupptSthm 1684, s. 1046 a.
(1) -TUMMEL. [jfr t. schlachtgetümmel] (†) = -tumult; jfr slaktnings-tummel. Holmberg Nordb. 537 (1854).
(1) -TUMULT. (†) stridstumult; jfr -tummel. ÖoL (1852). Boëthius HistLäsn. 2: 106 (1898).
-TVÅNG. [jfr t. schlachtzwang] (numera bl. tillf.) slakteritvång. Billström Slagth. 15 (1884).
-UTBYTE~020. (i fackspr., särsk. slakt.) om utbyte l. behållning i form av kött (inklusive fett o. ben) som ett slaktdjur lämnar vid slakt; särsk. liktydigt med: slaktvikt (uttryckt i procent av slaktdjurets levande vikt, slaktprocent). Som göddjur äro .. (nötkreatur av devonras) utmärkta och lämna ett godt slaktutbyte. LB V. 1: 35 (1907). I samtliga (vid en försöksanstalt i Schweiz gjorda) försök (med gödning av oxar) växlade slaktutbytet för de 2, 5—3 åriga djuren mellan 52,8 och 56,8%. LAHT 1932, s. 516. Sonesson BöndB 690 (1955).
-VARA, r. l. f. [jfr t. schlachtware] Almquist Häls. 698 (1896).
-VECKA. (numera i sht i skildring av ä. förh.) vecka då slakt förekommer l. som är upptagen av slakt (o. bestyr i samband med slakt). Fogelqvist Minns 15 (1935).
-VERKTYG~02 l. ~20. jfr -redskap o. slaktar-verktyg. Langlet Husm. 95 (1883).
-VIKT. [jfr t. schlachtgewicht] (i sht i fackspr., särsk. slakt.) vikt av djurkropp efter förrättad slakt, sedan blodet avtappats o. inälvor o. dyl. samt (numera dock icke beträffande svin) huvud, hud o. underben avskilts, slaktad vikt (motsatt: levande vikt); jfr -procent 1, -utbyte. Nilsson Fauna 1: 532 (1847).
(1) -VIMMEL. [jfr t. schlachtgewimmel] (†) stridsvimmel. Fryxell Ber. 11: 171 (1843). Forssell G2A 107 (1894).
-VÄRDE. (i sht i fackspr.) om värde som (del av) slaktdjur betingar ss. slaktprodukt. Denna del af kroppen (dvs. övre delen av halsen hos nötboskap) har föga slagtvärde. Sjöstedt Husdj. 1: 182 (1860). Jag fick .. (det gamla stoet) för slaktvärdet. Martinson MötDikt. 72 (1950).
Ssgr (i sht i fackspr.): slaktvärdes-, äv. slaktvärde-förlust. förlust i fråga om slaktvärde. Sonesson BöndB 741 (1955).
-försäkring. försäkring av slakt- l. livdjur (nötkreatur) innebärande att ersättning uppgående till (viss del av) slaktvärdet utbetalas om djuret självdör l. kommer bort l. kasseras vid besiktning l. slakt; jfr slaktdjurs-försäkring. SkandKreatFörsBolÅrsr. 1956—57, s. 6.
-YXA, förr äv. -YX. (slakt- 1745 osv. slakte- 1584) (numera bl. tillf.) yxa använd vid slakt; särsk. om (i sht förr nyttjad) speciell yxa med bred egg o. med nacke formad till en slagknopp; jfr slaktar-yxa. TullbSthm 30/11 1584. Varulex. Verktyg 168 (1955; om speciell yxa).
B (†): SLAKTA-BÄNK, -HUS, se A.
C (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i skildring av ä. förh. l. i vitter stil, i sht arkaiserande): SLAKTE-BANA, se A.
-BANK. [jfr t. schlachtbank] (†) slaktbänk; anträffat bl. i bild, i fråga om krigsfolk. RARP 9: 101 (1664).
-BOD, -BORD, -BOSKAP, -BÄNK, -DAG, -FÅR, -FÄ, -FÖR, -GILLE, -HORN, -HUS, -KARL, -KNIV, se A.
-KNUBB. (†) om liten slaktoxe l. -tjur; jfr knubb 4 a. VDAkt. 1671, nr 251 (1672).
-KO, -KREATUR, -LAMM, -MÅNAD, -NÖT, -OFFER, -OXE, -PANNA, -PLATS, -SKRIVARE, -SUP, -SVIN, -TAVLA, -TID, -YXA, se A.
D (†): SLAKTO-BÄNK, -FÅR, -TID, se A.
E (†): SLAKTS-OXE, se A.
Avledn. (till 2. Anm. Nedanstående avledn. kan äv. hänföras till slakta): SLAKTBAR, adj. [jfr t. schlachtbar] som lämpar sig för slakt, slaktgill. Wikforss 2: 502 (1804).
Spoiler title