SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRAG dra4g, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[fsv. dragh (bl. uppvisadt i ssgr: anda-, har-, knif-, thiäla-dragh m. fl.), motsv. dan. o. isl. drag; urgammal substantivbildning till DRAGA, v. — Med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. d. træk o. t. zug]
vbalsbst. till DRAGA, v.; ofta konkret. — jfr FRÅN-, FÖR-, UPP-DRAG m. fl.
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
I. motsv. DRAGA, v. I.
A. 1) vittring. 2) förråd. 3) hustjufnad. 4) släp, slit. 5) fiske med fiskedon som drages gm vattnet; konkret: dylikt fiskedon. 6) smalt näs. 7) skydrag. 8) om fortskaffande af vagn, last o. d.; konkret: dragtyg. 9) schackdrag. 10) om vattens strömmande, strömning. 11) om vissa fåglars flygningar.
B. 12) motsv. DRAGA, v. I 10. Härunder: släng, slag. 13) visst slags giller.
C. 14) stryk, prygel.
D. 15) bergv. magnetisk dragning. 16) skorstensdrag o. d. 17) vind, fläkt. 18) korsdrag o. d. 19) klunk. 20) andedrag; bloss (på cigarr).
E. 21) tänjning, sträckning. 22) om minspel. 23) flanerande. 24) sträckning, stråk. 25) tekn. i fråga om visst sätt för anpassning mot hvarandra af stockarna i ett trähus o. d. 26) penndrag o. d. 27) anletsdrag. 28) karaktärsdrag.
F. 29) i (första) draget, i ett drag o. d.
II. biodl.
I. motsv. DRAGA, v. I.
1) (†) jäg. vittring, släp; jfr DRAGA, v. I 1 a. Nordholm Djurf. 32 (1749).
2) (†) motsv. DRAGA, v. I 1 a β: hopsamladt förråd. Dhe gamblas drag kan snart förslösas. Grubb 92 (1665).
3) (hvard., knappast br.) hustjufnad; jfr DRAGA, v. I 1 a δ. Dalin (1850).
4) (†) motsv. DRAGA, v. I 1 b: mödosamt arbete, släp, slit. LPetri Oec. 29 (1559). Städerna böra .. intet subsistera af andras släp och drag. Hiärne 2Anl. 321 (1706).
5) motsv. DRAGA, v. I 1 d; i fråga om fiske medelst fiskedon som drages i vattnet: (hvarje) särskild dragning med dylikt fiskedon. Göra ett godt drag. Nordforss (1805). Det högsta är att man gör fyra drag med storbacken på veckan. Nilsson Fauna 4: 576 (1865). — jfr NOT-DRAG. — särsk. konkret: fiskredskap som drages i vattnet efter båten hvari fiskaren sitter o. som består af en mer l. mindre naturtrogen fisk af metall med en l. flera krokar; jfr SVIRFVEL. Wil någon fara medh Slant eller Dragh effter Gäddor. IErici Colerus 1: 67 (c. 1645). Lind (1749). särsk. i förb. ro drag, (roende) fiska med drag (i ofvanstående bet.). Procopé Insp. 25 (1915). jfr ABBORR-, GÄDD-, LAXÖRINGS-, PROPELLER-, SKED-, SVIRFVEL-DRAG.
6) (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgadt) mellan två farbara vatten befintlig smal landtunga (öfver hvilken vid genomgående färder båtarna måste släpas l. bäras); jfr ED, sbst.2 Vij .. hafve achtet late grafve en skepzled igenom thet drag, som skiuter utt i siön vedh Skeggenäs. GR 24: 460 (1554). HSchück i SvFolkH I. 1: 199 (1914).
7) [ellips af SKY-DRAG] (†) skydrag. Händelser, hvarvid draget, ifrån Sjöar, uplyft en myckenhet vatten, bortfört, och öfver hus och land, liksom med ämbare, nedstört detsamma. VetAH 1782, s. 11. — jfr SKY-DRAG.
8) motsv. DRAGA, v. I 2 a; om dragande (af vagn o. d.). SD(L) 1904, nr 132, s. 3. Numera drar hästen med linor eller skaklar, och draget utgår från selens brösta eller loka, resp. koller. 2NF 25: 14 (1916). — särsk.
a) konkret: draginrättning, dragtyg. TT 1899, M. s. 57.
b) [uttr:s härledning är oklar, men det synes närmast böra föras hit] (†) i uttr. gå för draget, vara på tapeten, vara illa ute. Vid dessa sagor (som berättades om aftnarna) upptäcktes allmogens rådande esprit. I synnerhet gingo elaka styfmödrar för draget, hvilka förtryckte en styfdotter, men framdrogo en egen. Ödmann Hågk. 29 (1801).
9) spelt. motsv. DRAGA, v. I 3 a α; i fråga om schackspel (l. annat liknande spel), om hvarje särskild flyttning af schackpjäs (l. bricka). Hvit börjar och gör matt i tre drag. Det är ditt drag, det är din tur att flytta. Har motspelaren gjort et drag emot Schachspelets reglor. SP 1780, s. 934. Langlet Ryssl. 78 (1898). — bildl.: åtgärd l. steg. Hamilton i SAH 53: 57 (1877). Det (var) ett lyckligt drag (af Franzén) att tillägga diktens nuvarande slutstrof. Wirsén i 3SAH 2: 184 (1887). Ett taktiskt drag. PT 1903, nr 218 A, s. 2. — jfr FEL-, MOT-, MÄSTAR-, MÄSTER-, SCHACK-DRAG.
10) motsv. DRAGA, v. I 3 c δ β'; i fråga om vattendrag o. d.: strömmande; äfv. konkretare: strömning. (Vattnets) drag ifrån högderna ända till hafvet, bör nu komma under skjärskådande. Bergman Jordkl. 160 (1766). Så länge det ringaste drag förde framåt sutto vi vanligen och läto det glida under prat och sång. FRuneberg (1878) hos Söderhjelm Runebg 2: 542 (1906; i fråga om båtfärd). Hyttödammen .. har tre öppningar, hvaraf .. de två .. skola reglera ”draget” i elfven ofvan dammen. TT 1899, B. s. 74. — jfr FORS-, STRÖM-, VATTEN-DRAG m. fl. — särsk. konkret:
a) plats där vatten rinner fram. (Vattnet i åar och bäckar) måste .. med mycken svårighet och i många bugter söka de vägar och drag, som naturen blott sparsamt anvisat och öppnat. QLm. I. 3: 53 (1833).
b) (†) vattendrag. VDArk. 1709, F III 7. En smal landttunga, omgifven af .. (Vättern) på ena sidan, och på den andra af tvänne mindre drag, Munksjön och Rocksjön. Crusenstolpe Mor. 1: 119 (1840). — jfr BÄCK-, STRÖM-, VATTEN-DRAG m. fl.
c) (†) vattenaflopp, dike. Skaffa än diupare drag så slipper du sumpiga marker. UrFinlH 652 (1754).
11) motsv. DRAGA, v. I 4; om fågels regelbundet återkommande flykt öfver vissa bestämda platser, sträck. (Morkulla) Skjutes på låck, men säkrast i dagbräckningen eller om qvällarne i skymningen, på drag. Brummer 96 (1789). Kolthoff Djurlif 581 (1901). — jfr MORKULL-DRAG.
12) motsv. DRAGA, v. I 10: dragande; i sht, individualiseradt, om hvarje särskildt dragande; ofta: tag. Mörk Ad. 1: 397 (1743). Et drag (tag) med en båts-år. Lind (1749). Han sänkte lugnt, helt lugnt, sin arm mot bordet / Och strök det tomt uti ett enda drag. Runeberg 2: 112 (1848). Han tog en brynsten; godt han hvässte / på den sin knif med långa drag. VLitt. 2: 453 (1903). — jfr FIL-, KNIF-, PUMP-DRAG m. fl. — särsk.
a) motsv. DRAGA, v. I 10 a; i fråga om stråkföring. CFDahlgren 3: 136 (1819). Det blef god stämning redan vid bondspelemannens första drag på fiolen, SDS 1899, nr 248, s. 2. — jfr STRÅK-DRAG.
b) (†) motsv. DRAGA, v. I 10 c; i fråga om lottdragning. Till Crusenstolpe har jag skrifvit ett bref i anledning af hans lyckliga drag på lotteriet. Braun (1837) i Sturzen-Becker 1: 30.
c) motsv. DRAGA, v. I 10 d; i fråga om kortspel. Lundequist KonstSpela 3: 67 (1849). Det draget var felaktigt, .. du skulle i stället ha dragit kungen. Östergren (1918).
d) (hvard.) motsv. DRAGA, v. I 10 h: släng, slag; jfr 14 slutet. Han gaf honom ett drag med piskan tvärs öfver ansiktet. Oräknadt de andra slag jag fick, försatte mig en ett förbannadt drag öfver hufvudet at jag segnade ned til jorden. Dahlberg Lefn. 40 (c. 1755). VDAkt. 1781, nr 588.
13) [jfr fsv. dragha spiut firi diurum; jfr äfv. isl. draga boga, spänna båge] (förr) jäg. giller hvars hufvudsakligaste beståndsdel är ett slags båge som vid uppgillringen drages (spännes) o. medelst hvilken vid afgillring en pil l. ett spjut afskjutes mot villebrådet. Bureus Suml. 56 (c. 1600). I Vesterbotten och Lappland fångar man äfven björn .. med drag eller sjelfskott. Nilsson Fauna 1: 206 (1820, 1847). Fatab. 1906, s. 14.
14) motsv. DRAGA, v. I 11. — jfr HÅR-, SKÄGG-DRAG m. fl. — särsk. (numera bl. i vissa trakter, starkt hvard.) motsv. DRAGA, v. I 11 b: stryk, prygel, smörj, däng. Han handtherar henne illa med slag och drag. VDAkt. 1803, nr 217; jfr 12 d. Den bittra hågkomsten av det myckna drag, jag oskyldigt fått av stataren. Åter ett rop 49 (1913).
15) bergv. motsv. DRAGA, v. I 14; i fråga om den attraherande (resp. repellerande) inverkan som ett magnetiskt järnfält utöfvar på en fritt upphängd kompassnål: (magnetisk) dragning; äfv. konkretare, om förekomst l. utbredning af dylik magnetisk dragning. Wetterdal Grufbr. 93 (1878). Ett gebit med magnetiskt drag. Ramsay GeolGr. 16 (1909). — jfr KOMPASS-, NORDPOLS-, SYDPOLS-DRAG.
16) motsv. DRAGA, v. I 16 a: (mer l. mindre kraftig) utströmning af förbränningsprodukter l. luft gm skorsten eller ventilationsrör l. dyl.; äfv.: tillströmning af frisk luft till eldstad l. dyl. Naturligt drag, som uppkommer gm de varma o. lätta rökgasernas uppstigande gm skorstenen. Konstgjordt drag, då gm särskild anordning, ss. fläkt l. bläster, luft pressas in i eldstaden l. rök pressas ut gm skorstenen. Berzelius Kemi 1: 158 (1808). Draget måste blifva starkare, ju högre skorstenen göres. Åkerman KemTechn. 1: 29 (1832). Gång med forceradt drag. Hägg Flottan 54 (1904; i fråga om ångfartyg). — jfr RÖK-, SKORSTENS-DRAG. — särsk. tekn. konkret: anordning för åstadkommande af drag; afloppskanal för förbränningsgaser resp. tilloppsledning för frisk luft; draghål. Nyblæus Pharm. 5 (1846). Elden stiger spiralformigt genom dragen .., hvilka mynna i skorstenen. Rejmers Koln. 68 (1868). Dragen öppnas. Törner GlasMåln. 15 (1895).
17) (i poetiskt spr.) motsv. DRAGA, v. I 16 b: (svag) vind l. fläkt. Det mörknat; — af de blomsterslag, / som vaka, medan andra sofva, / från fönstret kom ett doftrikt drag. Arnell Moore 2: 84 (1830). Gripenberg Aftn. 26 (1911). — jfr SVEP-, VIND-, VÄDER-DRAG.
18) motsv. DRAGA, v. I 16 c: inströmmande af kall luft i ett slutet rum; äfv. konkret: kall luft som strömmar in i ett slutet rum; i sht i fråga om luftström som är obehaglig l. besvärande för i rummet vistande människor. KPiper (1736) hos Fürst Stobæus 125. (Det) är ej godt at ha för mycket tät kammare, utan bättre något drag, dock ej från det fenstret, vid hvilket man sitter. Linné Diet. 2: 66 (c. 1750). Herr Hedermann skyndade till fönstret, öppnade det och satte sig i draget. Sjödin StHjärt. 81 (1911). — jfr FÖNSTER-, GENOM-, GOLF-, KORS-DRAG. — särsk. (hvard.) närmande sig l. öfvergående i bet.: gm drag uppkommen afkylning af kroppen o. däraf härrörande sjukdom. Drag i ögat, i nacken. Drag .. är et species catarrhi, och förorsakas, då en stark kall pust kommer på en däfvig kropp, hvilkens porer af hettan stå mycket öpne. Linné Vg. 119 (1747). Drag kalla vi det, när en .. kroppsdel blir starkare afkyld än andra. Almquist Häls. 357 (1895).
19) motsv. DRAGA, v. I 17 a α slutet: drickande, klunk. Thomander 2: 593 (1828; i bild). Han tömde den första (viskybuteljen) i ett drag. Nyblom Hum. 115 (1874). De grepo om byttorna och drucko mjölken i långa drag. Bååth EgilS 189 (1883).
20) motsv. DRAGA, v. I 17 a β, om hvarje särskildt indragande af luft; andedrag. (Han) flämtar .. några drag. Adlerbeth Ov. 111 (1818). Kom, låt oss andas några drag / Af sommarluft i lunden. Runeberg 5: 56 (1860). Hon andades i djupa mödosamma drag. Benedictsson Peng. 58 (1885). — jfr ANDE-, NOS-DRAG. — särsk.
a) i uttr. (det) sista drag(et) l. (de) sista drag(en), den sista andhämtningen, (en döendes) sista suck(ar), sista stund(er). Då hon .. måste dö, och numera låg i sista dragen, gick modren til hänna. Weise 1: 275 (1769). Derför skall det (dvs. hjärtat) strida / Till det sista drag. Wallin Vitt. 2: 178 (c. 1830).
b) i fråga om rökning: ”bloss”. (Javaneserna) draga .. endast några drag (af den opieblandade tobaken) och blifva genast försatte uti en ljuflig hänryckning. Bladh o. Hornstedt 140 (1784). Fallström VDikt. 2: 239 (1887, 1899).
21) tekn. motsv. DRAGA, v. I 21, om hvarje enstaka utdragande vid förfärdigande af metalltråd l. dyl. Om möjligt är, tillställes gerna så, att trådstyckenas längd ej blir större än sjelfva dragets. Almroth Karmarsch 228 (1838). JernkA 1888, s. 76.
22) (föga br.) motsv. DRAGA, v. I 22 b β, om enstaka dragning på munnen l. i ansiktets muskler. Spill blott stundom / ett drag på munnen; däraf skall jag lefva. Hagberg Shaksp. 6: 365 (1849).
23) (hvard.) motsv. DRAGA, v. I 23: flanerande. Der vi finna lustigt lag / Och der bästa drufvan blöder, / Dit ligger alltid brödernas drag, / Dit slå de sina slag. Valerius 2: 144 (c. 1820). Carlsson skulle tänka på te att gifta sig, och då ska man inte gå och ha något drag med däjor och slikt. Strindberg Hems. 70 (1887).
24) motsv. DRAGA, v. I 25 b o. c; konkret: sträckning, stråk. Mellan Skagen och norska kusten stryker ett djupare ”drag” in mot svenska kusten. SD(L) 1902, nr 476, s. 3. — jfr BACK-, HÖJD-DRAG m. fl. — särsk. bergv. berggång. Uti dessa berggångar, eller drag, (Züge) stryka 2, 8, eller flere paralleldrummer i samma väderstrek. Rinman 1: 449 (1788). — jfr MALM-DRAG.
25) tekn. motsv. DRAGA, v. I 27; konkret, i byggnad af timmer: i o. för de olika stockhvarfvens anpassning till hvarandra uthuggen urholkning i undre sidan af hvarje bjälke, svarande mot en motsvarande upphöjning i nedanför liggande bjälkes öfre sida. Murenius AV 117 (c. 1643). ArbB 128 (1887). — jfr MOSS-, VÄGG-DRAG.
26) motsv. DRAGA, v. I 28. — jfr BOKSTAFS-, PENN-, PENSEL-, RUN-, SKRIFT-DRAG m. fl.
a) om (den enstaka) handlingen att med penna l. pensel l. dyl. uppdraga l. upprita en linje l. dyl. Att Köpmannen, med ett drag af sin penna, Befaller den allmänna nöden för i dag .. kan endast sägas af en comediantiserad fåne. Thorild 4: 39 (1792); jfr b. Göra en rät linie i ett enda drag. Sandström KrMat. 16 (1840).
b) konkret: med penna l. pensel l. dyl. uppritad (l. med mejsel inhuggen) linje, streck. Itt dragh eller virgula. OPetri 1Und. C 7 a (1526). (Runstenen som man vill afbilda) rengöres, inhuggna drag förtydligas genom imålning af vattfärg, stenen fotograferas. Hildebrand i 3SAH 23: 241 (1908). — särsk. bildl. (G. I:s) många öfverilningar, som sättja et och annat mörkt drag på hans lefnadstafla. Dalin Hist. III. 1: 290 (1761). Karaktärerna (i Runebergs Kung Fjalar), som äro tecknade med få och enkla drag, hafva ett nordiskt tycke. JPaulson i 4GbgVSH VII—VIII. 1: 13 (1904).
27) [utveckladt af 26 b] om ansiktets linjer: anletsdrag, ansiktsdrag; i pl. ofta närmande sig bet.: utseende. Skarpa, markerade, hårda drag. Det grekiska ansigtets räta drag. CAEhrensvärd 57 (1782). Fina, själfulla drag. Bååth-Holmberg Morf. 2: 8 (1910). — jfr ANLETS-, ANSIKTS-, FAMILJE-, GUBB-, HJÄLTE-, KÄRING-, SLÄKT-DRAG m. fl. — särsk.
a) i bild. Tiden bär i sitt anlete många skiftande drag. Genberg VSkr. 2: 20 (1872).
b) öfvergående i bet.: uttryck. Och intet et enda drag af den fordna hjertligheten! intet på et enda ansigte. Stridsberg Landpr. 74 (1795). Det flög ett drag af mildhet öfver Titzens ansigte — detta eljest så sträfva och kalla ansigte. Blanche Våln. 143 (1847). Hon fick ett stramt drag kring munnen och räckte biljetten åt sin man. Åkerhielm GamlRoman 184 (1907).
28) [utvidgad anv. af 26 o. 27] om sådant som är uttryck för l. vittnar om en för ngn l. ngt karakteristisk yttre l. inre egenskap. Thorild Gransk. 56 (1784). (Virgilius') verser innehålla någon gång drag af frihet och stark sanning. Leopold 3: 226 (1795, 1816). Det är ett vackert drag af dig, min Hamlet, / Att sorgens pligter du din far bevisar. Hagberg Shaksp. 1: 283 (1847). Det mest utmärkande draget i den norrländska folkkaraktären är en stark självständighetskänsla. Flodström SvFolk 136 (1918). — i numera obr. förb. Flera drag hos Josephus och Philo vittna äfven om (att esséerna bedrefvo studier). Agardh ThSkr. 1: 33 (1842, 1855). — jfr FAMILJE-, HUFVUD-, KARAKTÄRS-, LYNNES-, NATIONAL-, PROVINS-, RAS-, RENÄSSANS-, SLÄKT-, SMÅ-, SNILLE-, STIL-, SÄR-, TIDS-DRAG m. fl.
29) [bildl. anv. af olika bet., särsk. 19 o. 20] (i sht hvard.) ss. uttr. för det förh. att ngt sker i ett sammanhang l. för ett kort tidsmoment; i sht i uttr.: i draget, genast, oförtöfvadt; i det draget, i den vefvan; i första draget, i första taget, till en början; i ett drag, i ett sammanhang, i ett kör. Man får en Hjort i första draget. GFGyllenborg Vitt. 2: 51 (1795). General Vegesack är .. ute vid Arméen, ligger nu vid Esevo .., men lär i draget uppbryta till retraite. FLNyberg (1808) i Bref 1808—09, s. 34. Kristian .. skulle rätteligen ha suttit vid gården i det här draget. Strindberg SvÖ 1: 164 (1882). Det är .. min öfvertygelse, att dikter sådana som Vikingen och Odalbonden tillkommit i ett drag, under ett ögonblick af mäktig ingifvelse. Marcus GeijerL 62 (1909) [jfr t. in einem zuge]. — jfr MIDDAGS-DRAG.
II. biodl. motsv. DRAGA, v. II 1 c; i fråga om bi: insamling (af honung o. frömjöl); jfr DRÄKT II 1 c. Flyga ut på drag. Dahm Biet 54 (1878). Linden beflögs .. (när klöfvervallarna mejats) ganska flitigt af bina, men resultatet af detta drag blef mindre betydande. LBl. 1904, nr 29, s. 2. — jfr BLOMSTER-, HONUNGS-, SOMMAR-DRAG.
Ssgr (jfr ssgrna under DRAGA, v.): (5 slutet) DRAG-FISKE. Schröder Fiske 34 (1900).
(16) -FORMA, r. l. f. tekn. i smältugn befintlig öppning för tillförsel af luft. 2UB 5: 409 (1902).
(18) -FRI. i sht om boningsrum. En .. dragfri .. kammare. Alm(Ld) 1755, s. 33. Svängdörren .. är .. icke dragfri. 2NF 26: 118 (1917).
(18) -FULL. (numera knappast br.) i sht om boningsrum: dragig. PJBergius PVetA 1763, s. 102.
(13) -GILLER. (förr) jäg. Ekman NorrlJakt 6 (1910).
(16) -GLAS. tekn. å lampa: glas för åstadkommande af drag för lågan, lampglas. TT 1876, s. 5. Alm. 1895, s. 36.
(16) -HUF. huf afsedd att befordra aflägsnandet af förbränningsgaser o. d. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 144. Almquist Häls. 612 (1896).
-HÅL, sbst.1 (sbst.2 under DRAGA, v. ssgr).
1) till 16, i sht i eldstad o. d.: hål för åstadkommande af drag; äfv.: luftväxlingshål, lufthål. Carlberg SthmArchitCont. F 4 b (1740). Eldens reglering sker genom de 4 draghålen. Rejmers Koln. 59 (1868).
2) till 18: hål i vägg o. d. gm hvilket kall luft kan inströmma. Biens förundransvärda omtanka, at .. tiltäppa (bi-)ståckens draghål. Ödmann ÅmVetA 1797, s. 22. Östergren (1918). bildl. Constantinopel ligger vid et draghål emellan Svarta och (Medelhafvet). Björnståhl Resa 3: 101 (1778).
3) (hvard.) plats där det ständigt blåser, blåshål; jfr DRAG 17. Det här är då ett riktigt draghål. Östergren (1918).
-INRÄTTNING~020, sbst.1 (sbst.2 under DRAGA, v. ssgr). särsk. tekn. till 16, i eldstadsanläggning o. d. TT 1895, A. s. 127.
(16) -KANAL. tekn. i eldstadsanläggning o. d. UB 5: 369 (1874). Fatab. 1907, s. 44.
(16) -KAPELL. [jfr språkprofvet fr. 1884 under -SKÅP] kem. = -SKÅP. Rosenberg OorgKemi 34 (1887).
(16) -LUCKA, sbst.1 (sbst.2 under DRAGA, v. ssgr). i eldstadsanläggning o. d.: lucka för reglering af draget; äfv.: ventilationslucka. Leopold 3: 185 (1798, 1816). VetAH 1815, s. 61.
(18) -LUFT. (knappast br.) drag. Heinrich (1814). Dragluft uppkommer då man öppnar dörrar och fönster på en gång. Lundström Trädg. 230 (1831).
(5 slutet) -METE. Schröder Fiske 35 (1900).
(5 slutet) -REF. fisk. ref till drag. Wright Fisk. Bih. 39 (1838).
(16) -REGULATOR. tekn.
(18) -RIK. (†) dragig. Dragrika fönster. Atterbom Minn. 311 (1818). Nyblæus Pharm. 28 (1846).
(5) -RULLE, sbst.1 (sbst.2 under DRAGA, v. ssgr). fisk. rulle på hvilken den ref i hvilken draget släpas är uppvindad; jfr -VINDA. TurÅ 1913, s. 74.
(18) -RUTA. i fönster: ruta som kan öppnas i o. för luftväxling; särsk. om dylik med särskild, smal ram. Almquist Häls. 311 (1895).
(16) -RÖR. ventilationsrör; äfv.: rökkanal. Carlberg SthmArchitCont. G 1 a (1740). JernkA 1882, s. 408.
(16) -SKORSTEN~02, äfv. ~20. (ventilations)skorsten. JernkA 1867, s. 84. Ventilationen sker .. genom sugfläktar och dragskorstenar. HElmquist i ArbStat. 3: 58 (1901).
(11) -SKYTTE. jäg. En kväll .., då jag var ute på dragskytte. FoFl. 1908, s. 86.
(16) -SKÅP. kem. i laboratorier: skåp med aflopp för rök l. gaser, inom hvilket sådana arbeten utföras vid hvilka rök l. skadliga gaser utvecklas; jfr -KAPELL. Vanligen äro dessa skålar (de s. k. kapell i hvilka bägare, kolfvar o. d. upphettas) öfverbyggda med skåp, försedda med aflopp för skadliga gaser, och sedermera hafva äfven dessa dragskåp erhållit benämningen kapell. NF 8: 218 (1884).
(16) -TRUMMA. tekn. Rinman 1: 88 (1788).
(16) -UGN. tekn. ugn i hvilken den behöfliga lufttillförseln sker gm naturligt drag; i motsats till ugn i hvilken draget åstadkommes medelst bläster. Brauner Bosk. 96 (1756). VetAH 1760, s. 305. JernkA 1900, Bih. s. 247.
(16) -VENTIL.
(5) -VINDA. fisk. jfr -RULLE. Schultze Fisk. 104 (1778).
(16) -ÖPPNING.
Afledn.: DRAGIG, adj. till 18; om fönster, dörr o. d.: som släpper genom drag; om boningsrum: i hvilket drag förekommer. Ett dragigt fönster. Berzelius Res. 269 (1819). Rummen (äro) dragiga och illa ombonade. Höjer Sv. 3: 105 (1882).
Spoiler title