SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2003  
TEGEL te4gel, n. (G1R 2: 104 (1525) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter) r. l. m. (Lovén Folkl. 7 (1847), LdStadsb. 28 (1952)); best. teglet (G1R 4: 119 (1527) osv.), ss. r. l. m. tegeln (LD 1912, nr 214 A, s. 2) ((†) tegellet RP 1636, s. 122); pl. = (G1R 1: 153 (1523) osv.) ((†) teglar BtÅboH I. 1: 62 (c. 1600: taakteglar), Nemnich Waarenlex. 729 (1801: Takteglar); tegler BtÅboH I. 6: 235 (1634)); pl. best. teglen (PJGothus Pollio EwLijff X 7 b (1602: holteglen) osv.), äv. (numera föga br.) tegeln (Dahl Afdikn. 41 (1863: dikestegeln)).
Ordformer
(teegl 1685. tegel (th-, -ee-, -gh-, -ll) 1522 (: tegelladon) osv. tegil (th-, -iil, -ll) 1525 (: tegiilslag(er))1583. tegle- i ssg 1586 (: tegle Ladun). tigel (-ii-, -gh-, -ll) 15251657 (: tigeldrengiarna). tägel (-æ-, -ll) 15271676 (: tägel huusz))
Etymologi
[fsv. tighl, tegel m. fl. former; liksom fd. tighl (ä. d. tegel, d. tegl) o. isl. tigl (såvitt inte lån från feng.) av den västmlt. formen bakom tichel (o. tegel, såvitt inte från lat. tēgula), motsv. mnl. tēghele, tichel (nl. tegel), fht., mht. zigel, feng. tigel(e) (eng. tile), alla (sannol.) återgående på ett vulgärlat. tegula, ombildning av lat. tēgula (på vilket (sannol.) återgår mlt. teigel (o. tegel), mnl. tiegele, fht. ziagal(a) (t. ziegel)); till lat. tegere, täcka, till den rot som äv. föreligger i TAK, sbst.3, TÄCKA. — Jfr DETEKTIV, PROTEGERA, TOGA]
1) om byggnadsmaterial bestående av oftast röd- l. gulaktiga, regelbundet formade stycken (av hanterlig storlek) av bränd l. (i sht förr l. i länder med varmt o. torrt klimat) (sol)torkad lera, använt till väggar, murar, fasader, golv o. dyl. l. till taktäckning, l. ss. dekoration; särsk. dels i individuell användning, om enskilt sådant stycke, tegelsten, dels ss. ämnesnamn; i pl. äv. närmande sig bet.: tegelsorter; jfr KLINKER 1, RÅ-STEN, sbst.2 4, RÖD-STEN, 4. Bränt, glaserat, eldfast, handslaget tegel. Slå tegel (se SLÅ, v. I 7 b). Stryka tegel (se STRYKA, v. III 17). G1R 1: 153 (1523). Påfwens Lekamen .. bleff lagd vthi een murat Graff aff Tegel. Schroderus Os. III. 2: 79 (1635). Är Kongl. Maj:ts alfwarliga befallning, at inge andre Caracters-Hus hädanefter få upsättas, än af Tegel. HusesynBostälOrdn. 1752, s. A 2 b. Ihåligt tegel .. begagnas .. till yttermurar i boningshus af högst 2 våningars höjd, emedan dessa tegel ej tåla stora tyngder. Rothstein Byggn. 125 (1856). Teglet, hvilket brännes i tegelugn och består af lera, med eller utan sand och andra mindre betydande beståndsdelar, används .. såsom mursten till vägg- och eldstadsmurar, golf och hvalf. Ahlström Eldsl. 118 (1879). Den katastrof .. hvars eld bränt byggnadens råstensmurar till tegel. Ymer 1918, s. 54. En rik fasad med profilerade portaler, fönstergrupper, nischer, rundbågsfriser och andra i tegel formade dekorationer. Cornell NorrlKyrklK 59 (1918). Varje tegel är smyckat med en Buddhabild i en liten nisch. Lewenhaupt LagreliusKinR 137 (1928). Han rasade ihop som en hög tegel och låg orörlig. DN 23 ⁄ 9 1991, s. D2. — jfr CHAMOTT-, DIKES-, FALS-, FASAD-, FORM-, GLASYR-, GOLV-, HÅL-, KLINKER-, KLYV-, LER-, MUNK-, MUR-, NOCK-, NUNNE-, PIP-, RADIAL-, REVETERINGS-, RÅ-, RÖD-, RÖR-, SAND-, SKORSTENS-, SMÅ-, SOL-, SPIK-, SPÅN-, STOR-, TAK-, VING-, ÄRILS-TEGEL m. fl. — särsk.
a) i oeg. anv., särsk. om tegelliknande byggnadsmaterial av betong l. cement l. torv o. d.; äv. i individuell anv.; förr äv. om tegelstensliknande stycke av torv o. d. med annan användning, ss. uppvärmning o. d. Man låter .. på många ställen i Riket .. stöpa Tegel af Masugnsslagg, som til hvarjehanda byggnader användes. Hjelm PVetA 1788, s. 5. Torfven, som ute på marken upptages och sönderskäres .. slås derefter i form af 12 x 6 x 3 tums tegel och lufttorkas. JernkA 1853, s. 215. Tegel — oavsett ingående material — ger så låga halter, att vi kan bortse från det när vi diskuterar radonproblem. ÄgaSmåh. 105 (1988). — jfr ASK-, BETONG-, CEMENT-, KALK-SAND-, SINDER-, SLAGG-, TORV-TEGEL.
b) i inskränktare anv., om bränd lera; ss. förled i ssgrna TEGEL-RÖR, TEGEL-TAVLA.
2) om röd l. rödbrun färg l. färgnyans som påminner om tegels färg; äv. (ss. förled i ssgrna TEGEL-ARBETE 2, TEGEL-GÄRNING, TEGEL-TE) mera allmänt, om ngt som liknar l. påminner om tegel l. tegelsten (i bet. 1). Ett utomordentligt klänningsmaterial .. finnes i duvblått .. marin, tegel .. och vitt. DN(A) 20 ⁄ 2 1934, s. 5.
Ssgr (i allm. till 1): A: TEGEL-ARBETARE. jfr arbetare 2 o. -bruks-arbetare, -dräng, -formare, -mästare, -slagare, -strykare. Wikforss 2: 1048 (1804).
-ARBETE~020.
1) till 1: arbete bestående i tillverkning av tegel; äv. konkret, om resultat av sådant arbete; jfr arbete 5 b, 11 b. Möller (1785). Tegelarbetet är av utomordentlig beskaffenhet. Munthe IslamK 54 (1929).
2) (†) till 2: i fråga om kedja o. d.: guldsmedsarbete bestående av länkar vilkas utseende påminner om rad av tegelstenar; jfr arbete 9 o. -gärning. 1 Lÿten Kiedh uthi Tegel Arbethe. BoupptSthm 28 ⁄ 4 1668, s. 742. En kied tegel Arbete. Därs. 26 ⁄ 11 1675, s. 1610 a, Bil.
-ARKITEKTUR. (i sht i fackspr.) arkitektur (se d. o. 1, 2) i tegel; jfr -gotik, -stil. TT 1887, s. 124. Tegelarkitekturen börjar i Italien men når oss (i Sverige) .. genom Nordtysklands förmedling. Flodström SvFolk 317 (1918).
-BALK. jfr balk 1 a. JernkA 1834, s. 632.
-BEKLÄDD, p. adj. beklädd med tegel. LärovKomBet. 188485, III. 9: 488.
-BEKLÄDNAD. beklädnad (se d. o. 3 b β) av tegel; jfr -beläggning, -stens-beklädnad. Björkman (1889).
-BELAGD, p. adj. (numera bl. tillf.) belagd med tegel; jfr -lagd 2, -täckt. Bergman GotlVisby 36 (1858).
-BELÄGGNING. särsk. konkret: beläggning (se d. o. 3 d slutet) av tegel. Hallström ItBr. 151 (1901).
-BIT. jfr -stens-bit. Linnerhielm 1Br. 5 (1787, 1797). Beton utgöres af en blandning af cement med stenskärfvor, tegelbitar, slagg eller groft grus. Almquist Häls. 433 (1896).
-BLOCK. byggn. jfr block 5. Tegnér Niniv. 110 (1875).
-BOD. (förr) bod för förvaring av tegel. JernkA 1833, s. 499. SthmSlH 2: 28 (1940; om förh. 1691).
-BORG. borg byggd av tegel; äv. om större byggnad vars utseende påminner om en tegelborg; jfr -byggnad 2. TT 1899, Byggn. s. 147. I ”Sparbankshusets” röda tegelborg .. växte .. (Hj. Bergman) till yngling och man. TurÅ 1975, s. 157.
-BOTTEN.
1) (i fackspr.) till 1: botten (se d. o. I 1 d) av tegel i ugn o. d. Rinman 1: 445 (1788). JernkA 1887, s. 27.
2) (numera bl. tillf.) till 2, om bottenfärg (se d. o. 2) som påminner om tegel; jfr botten II 1 b. Et slags vest-tyg kallas valencia, och består af röda och gröna noppor på tegel- citrongul eller chamois-botten. KonstNyhMag. 2: 20 (1819).
-BRO. bro (se d. o. 3) av tegel; jfr -stens-bro. Bladh o. Hornstedt 57 (1799).
-BROCKA. (numera föga br.) liten bit av tegel; jfr brock, sbst.1 Retzius Min. 143 (1795). Fornv. 1944, s. 229.
-BROTT.
1) (†) brottstycke av tegel; jfr brott I 4 o. -bit. Serenius EngÅkerm. 33 (1727). Dens. (1741).
2) (numera bl. mera tillf.) ruin l. äldre byggnad där tegel hämtas för nya ändamål; jfr brott I 6. Säkerligen användes Upsala slottsruin som tegelbrott vid domkyrkorestaureringen. UpplFmT 37—39: 198 (1923). Därs. 44: 180 (1932).
-BRUK. bruk (se d. o. 9) l. fabrik för tillverkning av tegel; jfr -bränneri, -fabrik, -gård, -hus 1, -hytta, -industri, -lada, -slageri 1, -verk 1; förr äv. abstraktare, om tillverkning av tegel (jfr bruka 12). Stadenn lider stoor skade och kommer til achters med tegelbrwket. 3SthmTb. 1: 72 (1592). (Ett kungligt brev gällde) för een Doctoris enkia i Landzchrona att få wedh sitt tegellbruk oppå felledzmarken grafua leer till tegellbruketz fortsättiande. Banér GenGuvBer. 37 (i handl. fr. 1666). (Sv.) Tegel-bruk, (eng.) Brick making. Serenius (1741). Tegelbruket, som här war anlagt, .. hade swårighet efter godt Ler. Linné Gothl. 301 (1745). Hos oss (i Sv.) förekomma tegelbruken talrikast i de delar af landet, hvilka ej ha god tillgång på byggnadsvirke, såsom Skåne, Östergötland, Upland. ArbB 151 (1887). Högs Tegelbruk AB .. tillverkar gult fasadtegel i olika färgnyanser enligt moderna metoder. SvByggkatal. 1955, s. 225.
Ssgr: tegelbruks-arbetare. jfr tegel-arbetare. SFS 1894, nr 62, s. 20.
-rörelse. jfr rörelse 7 b. SvT 11 ⁄ 2 1852, s. 4.
-ägare. AB 1865, nr 99, s. 4.
-BRUN. Broocman Hush. 3: 39 (1736). —
-BRÅKA. (numera föga br.) redskap l. maskin för bearbetning av lera till tegel; jfr bråka, sbst., o. -maskin o. ler-bråka. Polhem Brev 197 (1735). SAOL (1973).
-BRÄNNARE. [fsv. tighlbrännare] person som (vid tegelbruk o. d.) yrkesmässigt sköter bränning av tegel. G1R 24: 515 (1553).
-BRÄNNERI30~002 l. 10104 l. 10004.
1) (†) abstr.: brännande av tegel; jfr -bränning. Tegel-bränneri lärer således i gamla tider warit i mindre bruk (i England). Kalm Resa 1: 480 (1753). Bonsdorff Kam. 320 (1833).
2) (numera mindre br.) konkret: anläggning där tegel bränns; tegelugn; tegelbruk. 2RARP 3: 38 (1723). SAOL (1998).
-BRÄNNING. framställning av tegel gm bränning. HB 2: 38 (1579).
-BYGGD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) byggd av tegel. Phosph. 1811, s. 221. SAOL (1973).
-BYGGNAD.
1) (utom ss. förled i ssgr numera föga br.) byggande l. utförande av byggnadsarbete i tegel. De nordtyska tegelkyrkorna .. (anses) stamma från Danmark, hvarest tegelbyggnad under Valdemar den store .. skulle varit gängse. Hahr ArkitH 202 (1902).
2) byggnad l. byggnadsverk av tegel; jfr -hus 2. Möller (1807). Sveriges äldsta tegelbyggnad antas vara Gumlösa kyrka, invigd 1191 af biskop Absalon. 2NF 28: 632 (1919).
Ssg: tegelbyggnads-konst. till 1, om konsten att bygga med tegel. UpplFmT 44: Bil. 125 (1930).
-BÄRARE. (i sht förr) person som, i sht vid byggnadsplats l. tegelbruk o. d., har till yrke l. uppgift att bära tegel; jfr -haj. Stål Byggn. 1: 279 (1834). När en ny murare kom in i laget, ville tegelbärarna att han skulle bjuda på dricka. Hesselman SkråhantvByggnInd. 146 (1945).
-DAMM. damm bestående av partiklar av tegel; jfr -stoff, -stoft. Lind 1: 1871 (1749).
-DRÄNG. (förr) jfr dräng 2 o. -arbetare, -ladu-dräng, -slagare-dräng. RARP 3: 352 (1644).
-FABRIK. tegelbruk. KatalIndUtstSthm 1897, s. 82. Tegelfabriker kallar jag de tegelbruk, som arbeta i industrimässiga former med maskinformning av leran. SvGeogrÅb. 1944, s. 122.
-FABRIKANT. jfr -tillverkare. Strindberg Julie 50 (1888).
-FABRIKATION. tegeltillverkning. Hahr ArkitH 202 (1902).
-FASAD. TT 1898, Byggn. s. 35.
-FLISA l. (i bet. 2) -FLIS.
1) (numera föga br.) golvplatta av tegel; jfr flisa, sbst. 3. Ornerade tegelflisor för golfven .. synas i Sverige hafva varit sällsynta. Hildebrand Medelt. 1: 431 (1884). SDS 4 ⁄ 7 1894, s. 1.
2) flisa (se flisa, sbst. 6) av tegel (jfr -skärva); äv. koll. (i formen -flis) (jfr -skärv). Framför allt ha massor av tegel och tegelflis kommit i dagen. Fornv. 1919, s. 59. Till skönhetsintrycket bidra .. den vittrade gaveln och de nerfallna tegelflisorna. Böök ResSv. 28 (1924).
-FODER. (i fackspr.) jfr foder, sbst.2 3 d. Tegelfodret (i en masugn är) genom de upprepade temperaturdifferenserna utsatt för svällning och förstöring. JernkA 1908, s. 409.
-FODER-MUR~102, äv. ~200. (numera föga br.) jfr foder-mur 3. BrandsynsinstrSthm 21 ⁄ 6 1737, s. 3 b. Därs. 24 ⁄ 4 1752, s. 4 a.
-FODRAD, p. adj. jfr fodra, v.2 1. Källar- eller grundmuren är av gråsten med tegelfodrade gluggar. Nilsson BombiNick 130 (1946).
-FODRING. (i sht i fackspr.) särsk. konkret; jfr fodring, sbst.2 1. TByggn. 1859, s. 44.
-FOG. jfr fog, sbst.2 1. Murverket är väl fogstruket, och tegelfogarna ha ungefär 1,5 cm. tjocklek. SthmSlH 1: 70 (1940).
-FORM, förr äv. (i bet. 1) -FORMA. [fsv. tighlforma]
1) form (se d. o. II 1) till teglets formande; jfr -stens-form. (Från Uppsala till Åbo rekvireras) allehonde slagh tegelformor. G1R 26: 78 (1556). Tegelform för strykning af två tegel åt gången. Nilsson HallMus. 49 (1902).
2) form (se d. o. I 1) hos l. utmärkande för tegel(sten); jfr -stens-form. (Proberstenen faller vid brytningen) qwadrig, ungefär uti Tegelform. Rinman JärnH 653 (1782).
-FORMAD, p. adj. jfr forma, v. 1, o. -formig, -stens-formad. SvIndustri 236 (1936).
-FORMARE. (numera mindre br.) person som (vid tegelbruk o. d.) med hjälp av handredskap l. maskin yrkesmässigt formar tegel; jfr -arbetare, -slagare. Tegelformning tillgår sålunda, att tegelformaren tager ett .. stycke af .. leran och slår det med kraft i formen .. samt afstryker med ett strykbräde den öfverflödiga leran. Gundberg Tegel 8 (1860). NordYrkesklassif. 156 (1978).
-FORMAT. jfr format 1 o. -stens-format. TT 1878, s. 53. Murklinker tillverkas i vanligt tegelformat och användes till murning av hårt belastade pelare, valv o. d. IngHb. 5: 1271 (1948).
-FORMIG. jfr -formad, -stens-formig. Wikforss 2: 1048 (1804). Skärtorf .. kallas sådan till bränsle upptagen torf, som utskäres ur torfmossen i tegelformiga stycken. Cnattingius (1878, 1894).
-FORMNING. (numera mindre br.) jfr -slagning. VetAH 1805, s. 213. Östergren (1956).
Ssg: (numera föga br.) tegelformnings-maskin. tegelpress. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 140.
-FUNDAMENT. jfr fundament 1 o. -grund. Elfving Starkstr. 100 (1909).
-FYLLNING. särsk. konkret: fyllning (se d. o. 1 a) av tegel (i korsvirkesbyggnad). Möller (1807).
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA. färg hos tegel; äv.: om rödaktig färg som påminner om tegel; jfr -stens-färg. UHiärne Förb. 56 (1706). Den vanliga tegelfärgen för alla större murytor var under medeltiden den högröda. AntT XV. 1: 29 (1896). Fårskinnen förekomma också färgade bruna eller i .. tegelfärg. Fatab. 1907, s. 103.
-FÄRGA, adj. oböjl. (-ferge 15481561) [jfr t. ziegelfarb(en); med avs. på senare ssgsleden se liv-färga, adj.] (†) tegelfärgad. Tegelferge skillartt. HH 2: 10 (1548). Thegell ferge Sämisk. KlädkamRSthm 1561 H, s. 44 b.
-FÄRGAD, p. adj. som har färg som påminner om l. liknar tegel. Tegelfergedt skinn. SkinnkamRSthm 1540, s. 165. Den ljusa huden på hans bara armar hade blivit tegelfärgad av solen. Heidenstam Svensk. 1: 65 (1908).
-FÖRARE. (†) person som yrkesmässigt forslar (lass av) tegel; jfr -bärare o. sten-förare. BoupptSthm 1669, s. 1707. Därs. 1676, s. 366 b, Bil.
-FÖRBAND. (i fackspr.) jfr förband 2 a. TTekn. 1861, nr 1, s. 9. Tegelförbandet är det vendiska, d.v.s. löpare och kopp omväxlande i samma skift. UpplFmT 44: Bil. 34 (1929).
-FÖRING. (†) = -försel. Wij wele icke, att wåre Vndersåther skole med så lång Tegelföring betungade blifue. SUFinlH 3: 127 (1611).
-FÖRSEL. (numera föga br.) om forsling av tegel; jfr -föring o. sten-försel. Hülphers SvStäd. 2: 126 (1783).
-GAVEL. I (några) .. fall .. måste tegelgafveln (på de gamla kyrkorna i Uppl.) vara samtidig med gråstensväggen. Uppl. 1: 569 (1905).
-GESIMS. (i fackspr.) Ramsay VägvFinl. 156 (1895).
(1 a) -GJUTNING. (†) om tillverkning av slaggtegel; jfr gjuta, v. 2, o. -stöpning. JernkA 1823, s. 332.
-GLASYR. (i sht i fackspr.) 2NF 28: 629 (1919).
-GOLV. golv av tegel; jfr -stens-golv. PH 6: 3833 (1755). Tegelgolv kunna utföras antingen av vanligt murtegel eller av murklinker. HantvB I. 4: 230 (1936).
-GOTIK. (i sht i fackspr.) jfr -arkitektur. TT 1887, s. 143. Strängnäs domkyrka är näst Uppsala den ståtligaste bland den baltiska tegelgotikens verk i Sverige. Stenberg KyrkSkrud 82 (1950).
-GRUND. (numera bl. mera tillf.) jfr grund, sbst.1 III 1, o. -fundament. HH 24: 146 (1709). Maskinen hvilar på .. en .. i cement murad tegelgrund. TT 1890, s. 234.
-GRUS. jfr -skärv. Polhem ESkr. 1: 153 (c. 1740).
-GUL. Nilsson Fauna II. 1: 450 (1858).
-GÅRD. [jfr fsv. tighlslaghara gardher samt fd. o. ä. d. teglgaard] (†) tegelbruk; jfr gård, sbst.1 4. KlädkamRSthm 1561 B, s. 31 b.
(2) -GÄRNING. (†) i fråga om kedja o. d.: i uttr. med tegelgärning, i det utförande som utmärker tegelarbete i bet. 2; jfr gärning 4 b. 1 förgylt Kiädh litenn medh tegell gärningh. BoupptSthm 8 ⁄ 4 1603.
-HACKA. (numera föga br.) jfr hacka, sbst.1 1 b. JernkA 1864, s. 77.
-HAGE. (†) hage där tegellera utvinns. Tighelhaghenn hwsädh och lerthekthen. G1R 6: 26 (1529). Tegelhaga till Upsala Doomkyrkia. UppsDP 9 ⁄ 9 1595.
-HAJ. [jfr haj, sbst.1 2] (vard., numera föga br.) tegelbärare vid byggnadsplats. Carlsson HelaSthm 542 (1912). Tegelhissarna, som nu avlösa tegelhajarna från deras värsta arbete, gnissla och knaka. ST 3 ⁄ 11 1929, Söndagsbil. s. 5. Tegelhajar och mursmäckor .. finns inte längre. GbgP 20 ⁄ 10 1956, s. 9.
-HAMMARE. (numera mindre br.) murhammare. Stål Byggn. 1: 152 (1834). MedelprisPersedlar 9 (1896).
-HANDEL. (förr) jfr handel, sbst.2 11 b, 11 b ε. Dalin (1854). Björkman (1889).
-HANDLARE. (förr) person som drev tegelhandel. Björkegren (1784).
-HISS. (numera mindre br.) Vid bygget fanns tegelhiss. SD 1 ⁄ 6 1900, s. 4. Östergren (1956).
-HUS. [fsv. tighlhus]
1) (†) tegelbruk. Thet ene aff the tegelhusz ther vnder vpsala liggia .. att the ter vthi allenest för Staden måge slå och brenna sigh tägell. G1R 16: 9 (1544). (Sv.) Tegellada, tegelhus, tegelvgn (lat.) Lateritia. Schenberg (1747). jfr: Faktum är, att domus latericia i en rad inhemska urkunder .. betecknar tegelhus i dåtida (dvs. medeltida) svensk mening: tegelbruk eller tegellada. HT 1949, s. 147.
2) hus av tegel; jfr -byggnad 2, -stens-hus o. sten-hus 2. Staden är tämmeligh täät bygder medh huusz och mäst tägel huusz. Bolinus Dagb. 71 (1676).
-HYTTA. [jfr t. ziegelhütte] (†) tegelbruk. Schultze Ordb. 1965 (c. 1755).
-HÅLKÄL~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr hål-käl. G1R 17: 271 (1545).
-HÄNGD, p. adj. [jfr d. teglhænge, v.] (†) om yttervägg l. -tak: klädd l. täckt med tegel; jfr -klädd, -täckt. BoupptVäxjö 1785. Kulturen 1938, s. 157.
-HÄST. (†) häst använd vid transporter i samband med tegeltillverkning. RP 16: 46 (1655). Därs. 53.
-INDUSTRI. jfr industri 3 o. -bruk, -fabrik. BtRiksdP 1899, Saml. 1. I. 3: nr 87, s. 4. I Sverige finnes en rätt betydande tegelindustri fördelad på ett stort antal tämligen små tegelbruk. HantvB I. 4: 5 (1936). Tegelindustrin har genomgått en kraftig omvandling. MotRiksd. 197879, nr 765, s. 15.
-JORD. [jfr d. tegljord, t. ziegelerde] (†) tegellera. Lind 1: 1871 (1749). Björkman (1889).
-KAJ. (numera bl. tillf.) jfr kaj 1. TT 1902, V. s. 20.
-KAKELUGN~102, äv. ~200. (numera föga br.) till konstruktionen kakelugnsliknande ugn av tegel, men utan beklädnad av kakelplattor; jfr -ugn 2. Tegel, Tegelsten, deraf upmuras .. warmugnar, tegelkakelugnar kallade. Rothof 552 (1762). När man ville ha det litet gentilare, vitlimmade man väggarna .. taket .. och naturligtvis även muren eller tegelkakelugnen. Nordström Luleåkult. 129 (1925).
-KASERN. Hedberg Doyle 4Teck. 31 (1891).
-KATEDRAL. jfr -kyrka. Hahr ArkitH 215 (1902). 1800-talets pseudogotiska tegelkatedral. TSvLärov. 1943, s. 35.
-KISTA. kista l. sarkofag av tegel; jfr kista 2 o. sten-kista 1. Kulturen 1973, s. 138.
-KLÄDA. med avs. på hus o. d.: kläda (se d. o. I 4 e) med tegel; jfr -täcka. En sluss .. byggdes (vid Södermalm i Sthm), först af trä år 1634, sedan tegelklädd under åren 1639—42. Sthm 1: 120 (1897). Huset tegelkläddes och rappades. Lagergren Minn. 1: 21 (1922).
-KLÄDD, p. adj. om (ytter)vägg l. mur o. d.: klädd med tegel; äv. om tak: täckt med tegel; jfr -täckt. (Säteriets) hufvudbygnad, af tegelklädt timmer. Höjer Sv. 1: 183 (1873). Byggnaden är .. täckt med ett tegelklätt säteritak. Fatab. 1931, s. 188.
-KNIV. (†) kniv för tillskärning av tegellera till tegel. Granander SidSkaraDomk. 17 (i handl. fr. 1597).
-KNOT. (numera knappast br.) tegelskärv; jfr knot, sbst.4 Stenfyllningen under (cykel)banan har .. afjämnats med .. tegelknot, gråstensskärf och pinnmo. TT 1896, Byggn. s. 89. SAOL (1973).
-KRAN. (numera föga br.) maskin för bearbetning av tegellera, tegelpress; jfr kran 2 o. -maskin. Gundberg Tegel 7 (1860). SAOL (1950).
(2) -KREMLA. om svampen Russula decolorans Fr., som har ljust tegelröd hatt. Romell Lindblad 67 (1901).
-KROSS. (fin)krossat tegel; jfr -skärv. Expressen 15 ⁄ 5 1997, s. 71.
-KYRKA. jfr -katedral, -stens-kyrka. Ehuru tegel begynnte vara kändt och tegelslagare funnos i Sverige under den romanska tiden, tyckes man först efter denna (utom Skåne) hafva byggt tegelkyrkor. Hildebrand KyrklK 23 (1875).
-KÄRRA. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 97.
-KÖRNING. jfr köra, v. 9. Stora summor betalades för gotlandskalk, tegelkörning och tegelbärarlöner. SthmSlH 2: 28 (1940; om förh. 1691).
-KÖRSEL l. -KÖRSLA, förr möjl. äv. -KÖRSLE. (förr) jfr körsel 2, körsla 2. Tegell körslen widh Vpsala Slott. HB 1: 275 (1583). Tegell och Steen körtzler till murningh. RARP 4: 284 (1649).
-LADA. (tegel- 1522 osv. tegle- 1586) [fsv. tighlladha; jfr fd. tegllade] byggnad (med öppna väggar) för torkning av tegel före bränning; förr äv. byggnad där tegel slogs, tegelbruk; jfr lada, sbst.1 c. JönkTb. 108 (1522). Wed huar köpstad j .. Vpland motte tegellader och tegellvgner blifue vprettede. PrivSvStäd. 3: 361 (1578). Tegel-lada, hus däruti tegel slås och tårkas. Schultze Ordb. 2513 (c. 1755). Till tegelbruket hörer en större ringugn samt flera tegellador. PT 1892, nr 90 A, s. 1. jfr slotts-tegellada.
Ssgr (förr): tegelladu-dräng. jfr tegel-dräng. SvRStBesl. 7 ⁄ 12 1644, s. B 2 a.
-plats. BtHforsH 1: 96 (1643).
-LAGD, p. adj.
1) placerad överlappande ss. taktegel; särsk. (i sht bot. o. zool.) om blad l. (fisk)fjäll o. d. Hartman Fl. XIII (1820). (Då granen) utblommat, böjas .. (kottarna) nedåt och de tegellagda fjällen tryckas tillsamman. Fries LinnéSkr. 2: 105 (1906). Ett lifstycke .. som nedtill afslutades med ett antal tegellagda, grönkantade flikar. Norlind AllmogL 328 (1912).
2) (numera bl. mera tillf.) jfr -belagd, -täckt. Heidenstam Karol. 2: 81 (1898). En vitmenad, tegellagd mur omhägnar kyrkogården. Kulturen 1956, s. 136. Vi föreställde oss den trädgård jag skulle odla upp på den tegellagda gården. Drougge Robinson GodNatt 165 (1976).
-LERA, äv. -LER. [fsv. tighller] lera som används l. kan användas för tillverkning av tegel; jfr -jord, -massa 1. Linné Stenr. 77 (c. 1747). På vissa ställen, t. ex. i Holland, förekomma tegelleror, som förut äro lagom sandblandade, och således icke behöfva försättas, utan genast kunna formas. Almroth Kem. 480 (1834). Hufvudsakliga råmaterialet för teglet är tegelleran, en förvittringsprodukt af fältspat. 2NF 28: 622 (1919).
-LIK. lik tegel(stens form); jfr -liknande, -stens-lik. (Sv.) Tegellik, (t.) ziegelförmig. Wikforss 2: 1048 (1804). särsk. (numera bl. tillf.): liggande likt taktegel; jfr -lagd 1. Öfre laget (av fjällen på fiskarna) skall utgöras af concentriska ringar, som ligga tegellikt öfver hvarandra. Sundevall ÅrsbVetA 184042, s. 260.
-LIKNANDE, p. adj. som liknar tegel till form l. egenskap o. d.; jfr -lik, -stens-liknande. Tegelté från China, sammanpressadt i tunga, tegelliknande fyrkanter. FörhLäkS 1865, s. 238. Till lervaruindustrien hänföras .. de tegelliknande produkter, för vilka råmaterialet i huvudsak utgöres av kiselsyra. SvIndustri 255 (1935).
-LIST. byggn. jfr list, sbst.2 3 b. TT 1887, s. 125.
-LISTA. (†) = -list; jfr lista, sbst.1 3 b. VDAkt. 1850, nr 612.
-LIV. (numera bl. mera tillf.) om muryta l. väggyta av tegel; jfr liv II 5 c. Det väckte .. uppseende, när man började att å vanliga uthyrningskaserner visa tegellifvet oputsadt mellan putsade fönsteromfattningar. TT 1896, Extrah. s. 47. 2NF 16: 425 (1912).
-LOSSARE. (numera bl. tillf.) person som (från fartyg l. järnvägsvagn o. d.) yrkesmässigt lossar (se lossa, v.1 I 7) tegel. Tengdahl Hamnarb. 11 (1897). Erixon SthmHamnarb. 34 (1949).
-LÄKT. läkt som utgör underlag för taktegel; jfr tak-läkt. Genom att använda ströläkt erhålles ett mellanrum mellan tegelläkten och taket. IngHb. 5: 1341 (1948).
-LÄNGA. TurÅ 1950, s. 220. En av de äldsta folkskolorna i Skåne, en välbevarad tegellänga, ligger i Södra Åsum vid Sjöbo. SDS 1 ⁄ 6 1992, s. B5.
-LÖSA. (†) brist på l. avsaknad av tegel; jfr -lösa, sbst. (Många kan inte) bygge steenhus .. för tegellöse schulld. PrivSvStäd. 3: 360 (1578).
-MAKADAM. (numera mindre br.) SDS 19 ⁄ 5 1903, s. 3. Olympiad. 1912 Red. 178 (1913).
-MAKARE. (i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) jfr makare 2. Kulturen 1973, s. 69.
(2) -MALM. (numera knappast br.) om ett slags kopparmalm med tegelröd l. rödbrun färg. Sjögren Min. 102 (1865). BonnierLex. (1966).
-MANTEL. (numera mindre br.) om hölje av tegel (anbragt ss. skydd l. förstärkning); jfr mantel 2 d. KyrkohÅ 1923, s. 326. Fornv. 1960, s. 156.
-MASKIN. maskin för framställning av tegel; jfr -bråka, -formnings-maskin, -kran, -press, -slageri-maskin, -slagnings-maskin, -stens-press. De tegelmachiner, man här och der får se, (är) vanligen endast snart öfvergifna projekter. JernkA 1861, s. 134. Massan .. föres till en tegelmaskin för pressning af tegel. Därs. 1894, s. 294. Tegelmaskiner för materialernas upptagning, transport, blandning, bearbetning och formning. SvTeknUppslB 3: 1451 (1944).
-MASSA.
1) (i sht i ä. fackspr.) om massa (se massa, sbst.2 1 a) avsedd för l. använd till framställning av tegel; jfr -lera. VetAH 1815, s. 63. Tegelmassan måste mycket väl bearbetas och blandas, hvilket antingen sker genom trampning af Oxar eller medelst Lerbråkare. Stål Byggn. 1: 65 (1834). IngHb. 5: 405 (1948).
2) om massa (se massa, sbst.2 3) som utgörs av tegel; i sht i pl.; jfr -stens-massa. Schück o. Lundahl Lb. 1: 109 (1901). Dessa hus resa .. sina stora tegelmassor. Lagergren Minn. 8: 42 (1929). En stor upprensning i tegelmassorna vid gamla brännhyttan. Helmfrid Holmen. 95 (1954).
-MATERIAL. AntT XV. 1: 9 (1896). Även en världslig byggnad som Alsnöhus .. domineras av tegelmaterialet. TurÅ 1962, s. 118.
-MJÖL. [jfr d. teglmel, t. ziegelmehl] (i sht i fackspr.) om pulvriserat tegel använt ss. tillsatsmedel i bruk (se d. o. 11) o. dyl. l. ss. magringsmedel l. slipmedel o. d.; jfr -pulver, -stens-mjöl, -stens-pulver, -stoff, -stoft. VetAH 1739, s. 157.
Ssgr: tegelmjöl- l. tegelmjöls-beredsel. (†) klarningsmedel för vin; jfr beredsel 1. Leufvenmark Vin. 1: 117 (1869).
-kvarn. jfr kvarn 2 o. chamott-kvarn. Salander Gårdsf. 405 (1758).
-MOSAIK. (i sht i fackspr.) TT 1871, s. 378. Tegelmosaik förekommer under olika konstperioder och i sht i den muhammedanska konsten. 2SvUppslB (1954).
-MUR. jfr -stens-mur. 2Kon. 3: 25 (Bib. 1541). Till äfventyrs torde våra tegelmurars tidiga förfallande ofta befordras genom en altför hastig kalk-rappning efter murningen. Rinman 2: 972 (1789). Förnämst av alla stängsel är givetvis en hög tegelmur. Sonesson HbTrädg. 253 (1926).
-MURAD, p. adj. [delvis till -mur] murad av tegel l. bestående av l. försedd med mur(ar) av tegel; jfr sten-murad. JernkA 1876, s. 250. Tegelmurade eldstäder. Öman Ungd. 33 (1889). (Gripsholm) är en tegelmurad borg. Lagerlöf Holg. 2: 55 (1907).
-MURARE. PT 1905, nr 122 A, s. 3. Det var (på 1890-talet) rätt utpräglad specialisering på tegel- och putsmurare. Hesselman HusbyggSthm 50 (1941).
-MURAR-KONST~102, äv. ~200. (numera mindre br.) jfr murar-konst. HantvB X. 4: 364 (1936).
-MURERI. (numera mindre br.) jfr -murning. HantvB X. 4: 348 (1936).
-MURNING. byggn. murning med tegel; äv. konkret; jfr -mureri, -murverk. (En byggmästare bör förstå) all Tegelmurning både i ordinaire Murar och Hwalf. Carlberg SthmArchitCont. F 1 a (1740). Första hälften af rören (i en masugn) är omgifven af eldfast tegelmurning. JernkA 1836, s. 216.
-MURVERK~02 l. ~20. jfr -murning, -verk 2. Westin Hållf. 17 (1888). Tegelmurverk (dvs.) konstruktion bestående av sammanfogade tegelstenar. TNCPubl. 89: 185 (1988).
-MÄNGA. (†) blandad o. bearbetad tegellera. Rinman 2: 971 (1789). VetAH 1803, s. 186.
-MÄSTARE, äv. -MÄSTER. [fsv. tighlmästare; jfr d. teglmester] (förr) om mästare i tegelslagaryrket; numera om arbetsledare l. förman vid tegelbruk; jfr mästare 10 o. -slagar-mästare. BoupptSthm 1672, s. 809 a. Ordsaken (till teglets ojämna kvalitet) .. är .. (bl. a.) Tegel-Mästarens flit eller owålighet wid sjelfwa bränningen. HushBibl. 1755, s. 148. Tegelmästare, med flerårig praktik samt skicklig arbetsledare. SDS 1894, nr 535, s. 4. Arbetsledare .. benämns .. beroende av verksamhetsområde t ex .. tegelmästare. NordYrkesklassif. 20 (1978).
Ssgr: tegelmästar-märke. (förr) jfr märke, sbst.1 2 b, o. tegelslagar-märke, tegel-stämpel. Alla dessa märken (dvs. på tegelfynd vid utgrävning) äro sannolikt tegelmästar- eller tegelslagarmärken. Fornv. 1917, s. 111.
-skola. (förr) 2NF (1919).
-MÖNSTRING. (i sht i fackspr.) jfr mönstra, v.1 TurÅ 1919, s. 139. Tegelmönstring, ett originellt murförband av olikfärgat tegel. Hahr NordeurRenässArkit. 101 (1927).
-OLJA. [jfr d. teglolie, t. ziegelöl] (förr) om olja framställd gm destillation av mer l. mindre finfördelat tegel indränkt i oliv- l. annan växtolja o. i sht använd för medicinska ändamål; äv. dels om olja blandad med pulvriserat tegel, dels om på annat sätt framställd olja; jfr -stens-olja. Tagh Tegelolio och Terpentin olio .. (m. fl. ingredienser och) gör een Salwo (mot värk i knäet). BOlavi 121 b (1578). Tegel-olja eller destillerad Bomolja är bättre (att stryka på slipat järn, än andra oljor som provats). Rinman JärnH 65 (1782). Tegelolja .. (dvs.) Blandning af någon fet olja med tegelmjöl. Dalin (1854). Tegelolja .. bereddes ursprungligen genom stark upphettning av tegelstenar indränkta med olja från linfrö, nötter eller hampfrö och avdestillation av den aromatiska produkten .. Numera beredes oljan genom blandning av renad benolja, bergolja, rå bärnstensolja och rovolja. Gentz Lindgren (1940).
-ORNAMENT. (i sht i fackspr.) jfr ornament 2 o. -ornering. Fönsterbågar af sten och tegelornamenter visa, att byggnaden (dvs. en klosterruin i Strängnäs) icke saknat prakt. VittAMB 1872, s. 47.
-ORNAMENTIK. (i sht i fackspr.) Tegelornamentiken vann i Uppland (mot slutet av medeltiden) stor utbredning och utbildades här på ett i flera afseenden säreget sätt. Uppl. 1: 570 (1905).
-ORNERAD, p. adj. (i sht i fackspr.) ornerad (se ornera 2) med tegel. De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Boëthius (1921; titel).
-ORNERING. (i sht i fackspr.) särsk. konkret(are); jfr ornera 2 a o. -ornament. Vendels häradskyrka (i Uppl.) .. har .. rik tegelornering. Uppl. 1: 564 (1905). Någon gång uppträder (Andreaskors) .. i 1400-talets tegelornering i Sverige. Stenberg KyrkSkrud 314 (1950).
-PANNA. stycke (vanl. en- l. två-kupigt) taktegel; jfr panna, sbst.1 3 e, -stens-panna, -taksten o. tak-panna. Tegelsteen eller pannor. OxBr. 11: 784 (1640); möjl. ej ssg. Inge andre Carecters-Hus .. få upsättas, än af Tegel .. med Tak af Tegel-pannor, eller, ther sådane icke finnas, af Spån med tjära öfwerstrukne. FörordnHusesyn. 1752, s. A 2 b. Vanligen spikas samtliga tegelpannor i nedersta tegelraden i varje takfall och därutöver var 5:e tegelpanna på den övriga takytan. IngHb. 5: 1341 (1948). Tornsvalorna skjuter som torpeder ut och in under stugans tegelpannor. NatUppl. 298 (1948). jfr munk-tegelpanna.
Ssg: tegelpanns- l. tegelpanne-tak. jfr tegel-tak. Tråkigt är det .. att de röda tegelpannstaken allt mer börja ramla i Sverige. Arsenius MannKläd. 244 (1902).
-PELARE. pelare av tegel. JournManuf. 1: 163 (1825).
-PENNING(AR). (förr) avgift ersättande skyldighet att leverera viss mängd tegel; jfr penning I 5 n o. -veds-penning(ar) o. sten-penning 1. HFinlKamF 2: 119 (c. 1575).
-PLATTA. platta av tegel, använd ss. golv- l. väggbeklädnad o. d.; jfr klinker 1 o. -skiva. Korsvirkeshus med röda tegelplattor på taket. Rosenius Himmelstr. 162 (1903). Med hänsyn till de goda egenskaper, som hårdbrända tegelplattor, s. k. klinker, visat sig ega, har .. (beslutats) att .. gångbanorna å Norrtullsgatan (ska) beläggas med s. k. trottoarklinker. TT 1904, Allm. s. 119. Ett dyrbarare, men också hållbarare sätt (än att fasthålla putsen med vassrör eller påspikade träribbor på trähus) är att på ytterväggen spika tunna tegelplattor (reveteringstegel) och putsa direkt på dessa. 2NF 22: 634 (1915).
-PORT. Swedberg Ordab. (1725).
-PORTAL. Fornv. 1956, s. 223.
-POTT. (†) liten lerkruka (avsedd att fyllas med krut o. användas ss. granat); jfr pott, sbst.3 1. Till 6- och 3-pundige granater på skeppen 10.000 Tegelpottar, à 2 ören. Jakobsson BevBeklädn. 115 (i handl. fr. c. 1600).
-PRESS. maskin för pressning av lera till tegel; jfr press, sbst.1 2, o. -maskin, -stens-press. TByggn. 1859, s. 53.
-PRÅM. (förr) pråm använd l. avsedd för transport av tegel. SkeppsgR 1541. Därs. 1547.
-PULVER. (†) tegelmjöl; jfr -stens-pulver. Hildebrand MagNat. 284 (1650).
-PUTSARE. (förr) jfr putsare, sbst.1 1 a. YrkesförtArbFörmedl. 14 (1936). Därs. 11 (1952).
-RAD. rad av (upplagt) (tak)tegel. Vid (tak)teglets inläggning eller intäckning måste man noga tillse .. att tegelraderna bilda raka med läkterna vinkelräta linier. Rothstein Byggn. 452 (1859).
-RÅBYGGNAD~020. byggn. Tegelråbygnader (utan puts). Eichhorn KonstH 8 (1881).
-RÖD. jfr -rött, -stens-röd. Rinman JärnH 700 (1782). Över de trånga husen / står dômen tegelröd. Hildebrand KantatTeolDProm. 1941, s. 4. Han var sönderbränd av sol — tegelröd och lätt svullen över hela kroppen. Heerberger Strand 232 (1953).
(1 b) -RÖR. (i sht förr) (dränerings)rör av bränd lera; jfr rör, sbst.3 3. I bland de förbättringar vid jordbruket, som på sednare tiden vunnit ett vidsträcktare användande, är täckdikningssystemet medelst tegelrör. Gundberg Tegel 22 (1860).
Ssgr (i sht förr): tegelrörs-, äv. tegelrör-dike. jfr dike 1 a α. Arrhenius Jordbr. 1: 72 (1859). Täckdiken kunna vara av olika typer .. I allmänhet användes tegelrörsdiket, då dess avvattningsförmåga är vida större än t. ex. stendikets. HantvB I. 3. 1: 283 (1935).
-press. TT 1872, s. 227.
-RÖTT, n. om tegelröd färg(nyans); jfr -röd. Pasch ÅrsbVetA 1841, s. 58. Att skilja skärt, scharlakan, blårödt, tegelrödt, orange är en lika nödvändig som svår sak. PedT 1899, s. 191. I början av 1700-talet tävlade den gula färgen (som fasadfärg) med grått och tegelrött. Selling SvHerrg. 345 (1937).
-SAND. (i fackspr.) sand använd l. lämplig för inblandning i tegellera. Stål Byggn. 1: 60 (1834).
-SKAL. (numera mindre br.) jfr skal, sbst.1 2 c. Fornv. 1917, s. 103.
-SKIFT. (i sht i fackspr.) horisontellt lager (se lager, sbst.3 1) av tegelstenar i mur l. vägg o. d.; jfr skift, sbst.1 5, 5 a, o. -skifte, -skikt, -stens-skikte, -varv. De .. för varma närmast elden varande tegelskiften. JernkA 1864, s. 75. Den af två utkragade tegelskift bildade taklisten. HTSkån. 1: 364 (1903).
-SKIFTE. (numera föga br.) tegelskift; jfr skifte 12 slutet. JernkA 1828, 1: 319. Friserna bildas här (dvs. i den nordeuropeiska tegelarkitekturen) av vexlande tegelskiften. AntT XV. 1: 33 (1896).
-SKIKT. (numera bl. tillf.) tegelskift; jfr skikt 3 c o. -stens-skikt. Första tegelschiktet nedlägges i bruk, efter snöre och i den riktning muren skall få. Stål Byggn. 1: 251 (1834). Brandbotten .. d. v. s. ett tegelskikt, som går öfver hela byggnaden och hvilar på öfversta bjelklaget. Rothstein Byggn. 474 (1859). FinSvStorordb. 752 (1968).
-SKILJARE. (numera bl. tillf.) tegelsorterare. Johnson Nu 172 (1934).
-SKIVA. (numera bl. tillf.) jfr -platta. HbTrädg. 3: 114 (1872). En vacker golfläggning .. af grön och gulglaserade rutformiga tegelskifvor. AntT XV. 1: 21 (1896).
-SKJUL. (†) tegellada. Lind 1: 1871 (1749). SvTyHlex. (1872).
-SKROT. Det kom pråm efter pråm med byggnadsavfall, porslinsflis, tegelskrot och sopor. Siwertz Sel. 1: 155 (1920).
-SKÄRV. (grov)krossat tegel; jfr skärv, sbst.3 1, o. -flisa 2, -grus, -knot, -kross, -skärva, -stens-skärv. För att hindra jord eller smärre djur att intränga (i ett rördike), tillstoppas öfversta röret med tegelskärf. Juhlin-Dannfelt 344 (1886). Mellan det yttre och inre (tegel)skalet (i Alsnö hus) är ifyllt med mindre sten, tegelskärv (föga) och ymnigt med bruk. Fornv. 1917, s. 107.
-SKÄRVA. jfr skärva, sbst.1 1, o. -skärv, -stens-skärva. Som en övergiven klocka / sover smedjan mellan träden. / Tegelskärvor har droppat från taket. Aspenström Skrik. 51 (1946).
-SKÖL. (†) närmast till 1 a, om gång (se d. o. III 2) av diabas som vid sönderslagning sönderfaller i tegelstensliknande stycken; jfr sköl 5. VetAH 1754, s. 293. En svart, järnig och klyftig bergart .. kallas Trapp eller Tegelsköl, somligstädes af färgen äfven Svartsköl. Därs. 1758, s. 290. En sort (probersten som) .. af Arbetarne Tegelsköl kallas, af den orsak att stenen faller qwadrig, ungefär uti Tegelform. Rinman JärnH 653 (1782). Heinrich (1828).
-SLAG. (numera bl. mera tillf.) tegelsort. Särskildt i Skåne tillverkas numera utmärkta tegelslag, som äro både hårda och vackra. Almquist Häls. 433—434 (1896). JernkA 1903, s. 100.
-SLAGARE. [fsv. tighlslaghare; jfr fd. teglslagere, mlt. tēgelsleger] (i sht förr) person som (vid tegelbruk o. d.) med hjälp av handredskap l. maskin yrkesmässigt slår tegel; jfr slagare 1 o. -arbetare, -formare, -strykare. SthmSkotteb. 3: 234 (1524). Tegelslagare och tegelladudrängiar .. blifwa passerade (vid utskrivningen till krigstjänst). RARP 7: 208 (1644). Till .. (tegelpressens) skötande erfordras ingen utlärd tegelslagare. TByggn. 1859, s. 54. Tegelslagarne stå vid ett långt bord, på hvilket lerklumpar och små sandhögar finnas upplagda; formen doppas för hvarje gång i vatten och lägges på ett bräde, beströdt med sand. ArbB 153 (1887). Tegelverken ha måst .. leta fram gamla pensionerade tegelslagare, som kunde draga handslagningen upp ur dess glömska. TT 1904, Ark. s. 11.
Ssgr: tegelslagar-, äv. tegelslagare-dräng. (förr) jfr tegel-dräng. KlädkamRSthm 1561 E, s. 10 b.
-märke. (förr) jfr tegelmästar-märke. Fornv. 1917, s. 111.
-mästare. (numera bl. tillf.) tegelmästare. Cederborgh OT 3: 59 (1814).
-stämpel. (förr) jfr -märke o. tegelmästar-märke, tegel-stämpel. Äldre taktegel med tegelslagarestämplar. Dædalus 1937, s. 22.
-yxa. (†) yxa använd för klyvning o. tillhuggning av tegelstenar?; jfr tegel-hammare, tegel-yxa. VaruhusR 1539, s. 71 a.
-SLAGERI10104 l. 10004, äv. 30~102.
1) (numera bl. mera tillf.) om handlingen l. verksamheten att slå tegel (jfr -slagning); äv. (i sht förr) konkret, om anläggning för tillverkning av tegel, tegelbruk. Somlige idka Tegelslagerier. Broman Glys. 1: 145 (c. 1730). Tegelslageriet skedde mästendels på det vanliga sättet. Kalm VgBah. 113 (1746). (Vid) ett ganska utsträckt Tegelslageri .. slogs ordinärt tegel, takpannor, röda och svarta, eldfast tegel. JernkA 1838, s. 209. Han .. slog sig på tegelslageri. 2NF 3: 87 (1905). Tunström Julorat. 58 (1983).
2) (†) i bildl. anv. av 1, om tvång l. påverkan l. kategorisering som ngn upplever l. påtvingas i religiöst l. politiskt o. d. avseende. Efter slutad skola sattes han i ett katolskt prestseminarium. Det andliga tegelslageriet passade dock icke för hans sjelfständiga sinne. Beckman Amer. 2: 121 (1883). Det är ett hårt våld mot personligheten, när den redan i den tidiga ungdomen i något av de politiska tegelslagerierna åsättes ett märke: höger, bondeförbundare, liberal, halvliberal, socialist, bolsjevik. Key Allsegr. 2: 105 (1924).
Ssg: tegelslageri-maskin. (numera bl. tillf.) till 1, tegelpress. König Mec. 183 (1752).
-SLAGNING. (i sht förr) om handlingen l. verksamheten att slå tegel; jfr slå, v. I 7 b, o. -fabrikation, -tillverkning. G1R 4: 189 (1527). Så wil Kongl. May:tt .. ett allment Påbudh .. affärda låta .. angående tegellslagning, på thet teglet må wedh alle tegellbruuk blifwa af den storleek slaget och så wäl tilgiordt och brändt, som sig bör. Stiernman Riksd. 2031 (1686). Leran slås medelst en flat klubba uti den beslagna formen, s. k. tegelslagning. 2NF 28: 624 (1919).
Ssg: tegelslagnings-maskin. (numera bl. mera tillf.) tegelpress. JernkA 1861, s. 134. Alla sedan ett halft århundrade konstruerade tegelslagningsmachiner (osv.). Liedbeck KemTekn. 250 (1863). Johnson Nu 181 (1934).
-SLÅENDE. (†) = -slagning. LandtmFörordn. 31 (1725).
-SLÅNING. (†) = -slagning. Kalm Resa 1: 439 (1753).
-SORT. jfr sort 3 o. -slag, -typ. Då Takteglet af alla Tegelsorter är mest utsatt för väderlekens åverkan, så måste urval af lera dertill ske med .. omsorg. Stål Byggn. 1: 65 (1834).
-SORTERARE. person som yrkesmässigt sorterar tegel; jfr -skiljare, -vräkare. Arbetarskydd 1990, nr 11, s. 10.
-SORTERING. jfr sortera 3. Tegelsorteringens fasor med utslitna handläder. Johnson Nu 214 (1934).
-SPÅN. (†) platt taktegel, plattegel. De mäst bekante (tegel)sorter äro Murtegel och Taktegel, hvartil äfven kan räknas Platt Tegel, eller Tegelspån. Rinman 2: 970 (1789).
-STAMP. (†) stamp(verk) (se stamp, sbst.1 2) för krossning av tegel till tegelmjöl l. -skärv o. d. Crælius TunaL 132 (1774).
-STAPEL. jfr stapel 9. VetAH 1805, s. 209.
-STEN. [fsv. tighlsten; jfr fd. teglsten, mlt. tēgelstēn]
1) om regelbundet formad byggnadssten av tegel använd till väggar o. andra murverk l. ss. golv- l. marktäckning; äv. koll.; förr äv. ss. ämnesnamn. Jes. 9: 10 (Bib. 1541). Item köpte iagh teghel steen til stughu skorsten .. 2200 teghel. BtÅboH I. 1: 33 (1554). (I Siena är) gatorna lagde med tegelstenar på sned som i Holland. SvBrIt. 1: 30 (c. 1700). At göra fenster väl rena. Tag Tegelsten, Krita och Trippel .. stöt det väl fint, slå watten därpå, och rör det wäl om. Bruno Gumm. 195 (1762). Särskildt formade tegelstenar eller huggen sten, med hvilka golfvet mosaikartigt belägges. Rothstein Byggn. 451 (1859). När tegelslagaren format tegelstenarna .. bars de, medan de voro våta, på brädlappar bort till torkhyllan. Järnbruksminn. 37 (1952). Tegelstenar kan med hänsyn till användningen indelas i murtegel och fasadtegel (osv.). TNCPubl. 75: 182 (1980). särsk. (†) i uttr. torka sig l. tårarna med en tegelsten, sagt till l. om ngn som anses gråta omotiverat. Tycker tigh at tu lijder något meen / Så torcka tigh wäl medh een tegelsteen. Chronander Bel. E 4 b (1649). Hon tårckar aff tårarne med tegelstenar. Celsius Ordspr. 2: 317 (1709).
2) (ofta ngt vard. o. skämts.) bildl., om ngt som till form l. storlek (l. tyngd) liknar en tegelsten (jfr -stens-ost, -stens-te); i sht [möjl. ellips för tegelstens-bok l. tegelstens-roman] om tjock (o. tung) bok. Man kan någon gång höra de åländska ostarna benämnas ”tegelstenar”. Hembygden(Hfors) 1913, s. 8. Den ofantligt voluminösa romanen — en tegelsten på bortåt 700 sidor. SvD(B) 1943, nr 254, s. 11. Varför denna tunga packning (under en militärmarsch)? .. Varför packa proviantkartongerna, tegelstenarna, så att pojkarna slänger bort eller gräver ner massor av bröd och smörost? GbgP 1949, nr 250, s. 2. Det blev den tjockaste avhandling jag sett, en verklig tegelsten. Holmgren MLiv 1: 67 (1959). Packningstips: .. Lätt pocketbok (alltså ingen tegelsten) för eventuella väntetider och transporter. SvD 12 ⁄ 10 2000, Näringsliv s. 44.
Ssgr (i allm. till 1): tegelstens-, äv. tegelsten-beklädnad. (numera mindre br.) jfr tegel-beklädnad. Brunius Metr. 300 (1854).
-bit. jfr tegel-bit. Björkman (1889).
-bok. (ngt vard. o. skämts.) till 2. SAOL (1950).
-bro. jfr tegel-bro. Palmstedt Res. 89 (1779).
-form. jfr tegel-form 1, 2. (Gödseln) torkas .. och formas till stycken af tegelstensform. Verd. 1892, s. 273. Tegelstensformar av trä, vari handslagning av tegel sker. Östergren (1956).
-formad, p. adj. jfr tegel-formad. Grafström Kond. 214 (1892).
-format. till 1 o. 2; jfr tegel-format. Kumlien BokstAnde 88 (1948). (Uppl. 9 av SAOL) har nästan tegelstensformat. AB 20 ⁄ 8 1950, s. 7.
-formig. jfr tegel-formig. Björkman (1889).
-färg. jfr tegel-färg. Lindestolpe Färg. 39 (1720).
-golv. jfr tegel-golv. Backman Dickens Pickw. 1: 80 (1871).
-hus. jfr tegel-hus 2. Ruuth PVetA 1813, s. 31.
-knot. (numera knappast br.) jfr tegel-knot. DN(A) 17 ⁄ 8 1934, s. 20. SAOL (1973).
-kyrka. jfr tegel-kyrka. En gotisk tegelstenskyrka. 2NF 33: 394 (1922).
-lik. jfr tegel-lik. (Bränntorv görs) genom att med en lång, smal spade skära ut tegelstenslika bitar. LbFolksk. 696 (1892).
-liknande. jfr tegel-liknande. Andersson SkånH 1: 126 (1947).
-massa. jfr tegel-massa 2. Dyster .. sträckte den åldriga tegelstensmassan sin rödbruna skepnad högt öfver de angränsande husen. Sparre Findl. 86 (1835, 1869).
-mjöl. (numera bl. mera tillf.) tegelmjöl. Scheffer ChemFörel. 23 (c. 1750). Fogelström VävBarn 260 (1981).
-mur. jfr tegel-mur. Carlstedt Her. 1: 171 (1832).
-olja. [jfr d. teglstensolie, t. ziegelsteinöl] (förr) tegelolja. När fiskiaren bestryka sina Näät medh Tegelstensolia .. så skole the få Fisk vthan taal. Hildebrand MagNat. 193 (1650). Egänteligen ä dä bara tegelstensolja å dekokt på tormentiljerot som hjälper. Engström Adel 145 (1923).
-ost. (numera bl. tillf.) till 2. Öfver hvarandra liggande horisontela golf, hvarpå en mängd små tegelstens-ostar voro placerade till torkning .. alldeles som uti en vanlig öppen tegellada. Wingård Minn. 8: 11 (1848).
-panna. (†) tegelpanna; jfr tegel-taksten. Tegelstens-pannor hade .. kostat 3 daler kannrummet. NorrlS 1—6: 110 (1802).
-press. jfr tegel-press. TT 1872, s. 274.
-pulver. (†) tegelmjöl; jfr tegel-pulver. Wrangel HbHästv. 226 (1885).
-roman. (ngt vard. o. skämts.) till 2. SvD 21 ⁄ 12 1937, s. 14. Den försvarar väl sin plats i en läsecirkel som en lätt mellanrätt mellan de ordinarie tegelstensromanerna. TSvLärov. 1941, s. 268. På romanen (dvs. Godnatt, jord från 1933) präglades epitetet ”tegelstensroman”, som man just inte sett till förut. Avsikter 102 (1945).
-röd. jfr tegel-röd. Haller o. Julius 85 (1908).
-skikt. (numera föga br.) tegelskikt. Björkman (1889).
-skikte. (†) tegelskift. TTekn. 1861, nr 1, s. 88.
-skärv. tegelskärv. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 118.
-skärva. jfr tegel-skärva. Lundberg Träg. 161 (1754).
-te. [jfr t. backsteintee, eng. brick-tea] (i sht om utländska förh.) till 2: tegelte. Af tegelstensteet koka de asiatiska nomaderna med mjölk och smör ett slags soppa. Elfving Kulturv. 177 (1895).
-trave. jfr tegel-trave. Engblom IndOrg. 40 (1922).
-valv. jfr tegel-valv. Cornell NorrlKyrklK 28 (i handl. fr. c. 1750).
-vägg. jfr tegel-vägg. Hagberg Shaksp. 8: 371 (1849).
Avledn.: tegelstensaktig, äv. tegelstenaktig. jfr tegelaktig. All wärk i ledarne förswinner (vid visst stadium i sjukdom); blifwandes urinen tiock, med tegelsteenachtigt gruus i botnen på glaset. Lindestolpe Fross. 8 (1717).
-STIL. (i sht i fackspr.) byggnadsstil kännetecknad av oputsade tegelfasader o. d.; jfr -arkitektur. (Byggnader) utförda i förträfflig tegelstil. NordT 1878, s. 497.
-STOFF. (†) tegeldamm, tegelmjöl; jfr stoff, sbst.2, o. -stoft. Söderström AllmIdr. 1: 29 (1907).
-STOFT. (numera bl. mera tillf.) tegeldamm, tegelmjöl; jfr stoft, sbst.5 1, o. -stoff. Nordencrantz Arc. 265 (1730). Expressen 20 ⁄ 5 1997, s. 19.
-STOMME. byggn. jfr stomme, sbst.2 1 a. Hahr ArkitH 370 (1902).
-STRYKARE. [jfr ä. d. teglstrygere, mlt. tēgelstrīker] (förr) person som yrkesmässigt handslog tegel; jfr strykare 6 o. -slagare. G1R 15: 567 (1543). En öfvad tegelstrykare kan på en dag med biträde af 2:ne handtlangare förfärdiga 9 till 10,000 st. tegel. Åkerman KemTechn. 1: 670 (1832).
-STYCKE. jfr stycke 1. Lind 1: 466 (1749).
-STÄMPEL. stämpel (se stämpel, sbst.1 3) på tegelsten l. -panna som anger ursprung l. tillverkare o. d.; jfr tegelslagare-stämpel. Den öfversta delen af tornet är .. såsom både tegelstämplarna och cylinder-inskriften visa, uppförd .. under konung Nebukadnezar. Tegnér Niniv. 111 (1875).
(1 a) -STÖPNING. (†) om tillverkning av slaggtegel; jfr stöpa, v. 6, o. -gjutning. Rinman 2: 2 (1789).
-SÅG. (i fackspr.) stensåg. Tegelsåg .. Avsedd för torr- eller våtsågning av allt byggstensmaterial. LunaVM85 893 (1984).
-TAK. tak täckt med tegelpannor o. d.; jfr -panns-tak. Månsson Siöb. 39 (1644). Ehuru väl kändt teglet här i riket är, finnes dock af många innom få år skadade murar och sönderfallna tegeltak, at tegelslagar-konsten behöfver mycken förbättring. Rinman 2: 970 (1789). Tegeltaket är beständigt .. och ger säkerhet mot flygbränder. IngHb. 5: 1341 (1948).
-TAKSTEN. (†) taksten av tegel; jfr -panna. TullbSthm 25 ⁄ 8 1578.
(1 b) -TAVLA. (†) tavla av (obränd) lera. Lundell (1893). Tag dig en tegeltavla och lägg den framför dig och rista på den in en stad, nämligen Jerusalem. Hes. 4: 1 (Bib. 1917; Bib. 1999: lertavla). Cannelin (1921).
(2) -TE. [jfr t. ziegeltee, eng. brick-tea] (i sht om utländska förh.) te (ofta av sämre kvalitet) som tillsammans med bindemedel pressats till tegelstensformade kakor; jfr -stens-te. Tegelthé .. består af de sämsta thébladen, som äro sammanprässade uti tegelformiga kakor. Almström Handelsv. 261 (1845). En kaka tegelte är en av alla känd enhet, som i stor utsträckning användes som mynt på Kamtchatka. Bergman Kamtch. 88 (1923). jfr: (Burjäterna) nyttja det så kallade Chinesiska Ziegel-The. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 233.
-TEKNIK. (i sht i fackspr.) teknik som används vid tillverkning l. utformning av tegelvaror l. tegelbyggnader o. d. En (avdelning) för tegelteknik och keramik (vid ett tekniskt institut). TT 1895, Allm. s. 51. I Nederländerna, dit tegeltekniken tidigt införts .. reste sig nu präktiga katedraler. Wrangel ByggnH 24 (1904). Den stora reliefen i Louvremuseet från de persiska konungarnas gamla palats i Susa .. har den mest fulländade formen för en skulptur i tegelteknik. SvSlöjdFT 1917, s. 25.
-TILLVERKARE. om person l. fabrik som tillverkar tegel; jfr -fabrikant. Hesselman SkråhantvByggnInd. 129 (1945).
-TILLVERKNING~020. (tegel- 1771 osv. tegels- 1805) jfr -fabrikation, -slagning, -verkning. VetAH 1771, s. 211. Företrädesvis är Skåne den svenska tegeltillverkningens stamort. ArbB 151 (1887).
(1, 2) -TON. (numera bl. mera tillf.) om färgton som är kännetecknande för l. liknar tegel. Snoilsky 2: 212 (1881). Nakna tegelväggar, öfverdragna med stuck, som målats i ljusröd tegelton. SD(L) 1896, nr 7, s. 4.
-TORN. om torn av tegel, särsk. på kyrka l. slott o. d. JernkA 1894, s. 8. Kyrkans tegeltorn står så rödt i kvällssolen. Söderberg Glas 161 (1905).
(1 a) -TORV. (†) torv i tegelstensformade stycken; jfr torv-tegel. JernkA 1880, s. 607. WoH (1904).
-TRAPPA. JournManuf. 1: 163 (1825).
-TRAVE. jfr -stens-trave. SvD(A) 13 ⁄ 3 1929, s. 10.
-TYP. tegelsort. JernkA 1942, s. 358. Denna tegeltyp (dvs. tungt murtegel) .. användes huvudsakligast till invändiga bärande väggar. IngHb. 5: 1271 (1948).
-TÅNG. tång för klippning av tegelplattor l. tegelpannor o. d. SvIndKal. 1948, TillverknReg. s. 76.
-TÄCKA. (numera bl. mera tillf.) med avs. på tak o. d.: täcka med tegel; jfr -kläda. SvTyHlex. (1851, 1872).
-TÄCKARE. (numera bl. mera tillf.) person som yrkesmässigt lägger tegeltak o. d.; jfr tak-täckare. Lind 1: 1871 (1749). Cannelin (1939).
-TÄCKNING. (numera bl. mera tillf.) särsk. konkret: beläggning (i sht på tak o. d.) av tegel. En särskildt trädbyggnad, täckt med bräder under ostruken tegel täckning. Ambrosiani DokumPprsbr. 199 (i handl. fr. 1788). Auerbach (1915).
-TÄCKT, p. adj. dels om vägg l. mur l. golv o. d., dels o. i sht om tak: täckt med tegel(pannor); jfr -belagd, -klädd, -lagd 2. Lundell (1893). (Kasematternas) tegeltäckta golv låg i samma plan som stadens gator. HallHist. 1: 830 (1954). Huset fick nu .. ett lågt, tegeltäckt sadeltak. Dædalus 197879, s. 25.
-UGN. [fsv. tighlughn]
1) ugn för bränning av tegel. G1R 4: 134 (1527). Den tegell vgnen dee begiära ytterligare vnder staden att njuta, kan dem intet effterlåtas, emädan den medh tegell ladun till slottettz conservation nödigtt behöffwes. PrivFrihetsbrJönk. 124 (1635). (En) tegelugn av den nya modellen, som elden går fem gånger upp och neder. 2SvKulturb. 7—8: 158 (1767). Bränningen (av teglet) sker antingen i särskildt murade tegelugnar eller i s. k. fältugn (mila). ArbB 155 (1887). I kyliga kräftfiskenätter värmde vi oss på tegelugnarna. Ekelöf Köp 50 (1938).
2) (numera bl. tillf.) ugn murad av tegel (avsedd för uppvärmning l. matlagning o. d.); jfr -kakelugn. Det Förslag, som Murmästaren up gifwit på Tegelugns upsätjande i Consistorii rumet. VDAkt. 1784, nr 304. Jag hade eldat upp tegelugnen för att få bra bröd. Martinson ArméHor. 132 (1942).
-UPPLAG~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) Tegelupplaget vid Tegelbacken uti Stockholm. SvT 1852, nr 31, s. 1.
-VALV. jfr -stens-valv. Mer än en half Aln tiocka behöfwa Tegelhwalf ej wara. ByggnRegl. 1755, s. A 2 b. Under senare delen af medeltiden ersatte man (i kyrkorna) de stora trähvalfven med de i de flesta fall ännu existerande tegelhvalfven, som i Uppland förete en rik omväxling, såsom korshvalf, stjärnhvalf och näthvalf. Uppl. 1: 599 (1905).
-VARV. (numera mindre br.) tegelskift; jfr sten-varv 2. Teglets sammansmältning torde .. kunna förekommas medelst utströendet emellan tegelhvarfven af söndertorkad skiffer. VetAH 1805, s. 209. Innan kontrollapparats uppsättning sker, får grunden icke vara uppmurad högre än till de tre öfversta tegelhvarfven. SFS 1908, nr 25, s. 24. Fridegård Här 207 (1942).
-VED. [fsv. tighlvidher] (förr) ved avsedd för l. använd vid bränning av tegel; särsk. om (ersättning för) sådan ved erlagd ss. skatt. HH XI. 1: 14 (1530). (Vi) höggo tegelved. Hæggström Arbetsliv 27 (1836). Proposition angående förvandling af en inom Färentuna härad af Stockholms Län utgående skattetitel, under namn af tegelved. BondP 1856, 6: 453. 2NF 4: 758 (1905).
Ssg: tegelveds-penning(ar). (förr) avgift ersättande skyldighet att leverera viss mängd tegelved; jfr tegel-penning(ar). HFinlKamF 1: 20 (1533).
-VERK.
1) (numera bl. mera tillf.) tegelbruk. Nordencrantz Arc. 265 (1730). DN 5 ⁄ 7 1998, s. D6.
2) (numera bl. tillf.) tegelmurverk. Befästningar, uppförda i räta murfyrkanter av oerhört massivt tegelverk. Strömbom EgyptK 53 (1928). DN 12 ⁄ 4 1999, s. A17.
-VERKNING. (†) tegeltillverkning. VetAH 1815, s. 225.
-VILLA. jfr -hus 2. SAOL (1950).
-VRÄKARE. (†) av myndighet tillsatt befattningshavare med uppgift att kontrollera kvalitén på tegel; jfr -sorterare. Plutarchus .. beklädde en sysla vid policen, såsom tegel-vräkare. Liljestråle Fid. 38 (1797).
-VÄGG. jfr -stens-vägg. Lind 1: 1871 (1749).
-VÄLVD, p. adj. som har valv i tegel. Stor flygelbyggnad med cementerad och tegelhvälfd källare. SvD 9 ⁄ 11 1916, s. 13.
-YXA. (†) yxa använd för klyvning l. tillhuggning av tegelstenar?; jfr -hammare, -slagar-yxa. GripshR 1619, s. 75. BoupptSthm 23 ⁄ 2 1661.
B (†): TEGELS-TILLVERKNING, se A.
C (†): TEGLE-LADA, se A.
Avledn.: TEGELAKTIG, adj. till 1: som liknar l. påminner om tegel. Färgen (hos Cornelius’ fresker i Ludvigskyrkan i München) är ej så tegelaktig som eljest, men är ej heller saftig och varm. Rydqvist Resa 190 (1838).
TEGLA, v. till 1: klä med tegel. Han kan montera och tegla sin ugn. GbgP 22 ⁄ 11 1954, s. 30. Huset ska teglas med rött tegel. SDS 15 ⁄ 4 1999, s. C1.
Spoiler title