SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
SÄTE 3te2, sbst.1, n. (G1R 1: 37 (1522) osv.) ((†) r. l. m.? l. f.? BtHforsH 1: 11 (1558), Spegel GW 262 (1685: Höfdingz-Säten, sg. best., möjl. n. pl.; i rimställning med: förgäten)); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. -en (Brahe Oec. 27 (c. 1580) osv.) ((†) = Mat. 19: 28 (NT 1526), LPetri Kr. 37 (1559); -er Hag. 2: 23 (Bib. 1541), Fernow Värmel. 339 (1773)).
Ordformer
(sete (-th-) 15701694. sette (-tth-) 15521695. säte 1522 osv. sätte 15471679)
Etymologi
[fsv. säte; liksom fd. sæte (d. sæde), fvn. sæti, nor. sete, mlt. sete, gesete, gesate, mnl. gesate, fht. gisāzi, mht. gesæze, gesaze (t. gesäss), mnl. gesate, eng. seat till det adj. som föreligger i fvn. sætr, som man kan sitta på, till den rot som äv. föreligger i SITTA o. med samma avljudsstadium som i SÅT, sbst.1 o. lat. sedes, säte; jfr äv. avljudande fsv. säta (med kort stamvokal) f., sittande, vistelse, säte, boning, motsv. fvn. seta (med kort stamvokal) f., sittande, säte, vistelse på en plats (se -SÄTA, sbst.3), setr (med kort stamvokal) n., vistelse på en plats. — Jfr SÄTERI]
1) om föremål l. anordning att sitta på; äv. allmännare, om underlag l. plats att sitta på. Och gick Jesus in j gudz tempel, och dreeff vth alle the ther köpte och sålde, och vmstötte weszlare bordhen, och duffwo mo(n)garenas säte. Mat. 21: 12 (NT 1526). Jag .. giorde mig uti trädet et säte, på det jag i sömnen ej skulle falla neder. DeFoë RobCr. 50 (1752). På en grönskande sluttning .. utbredde kandidaten sin kappa, till säte för henne och lillan. Bremer Hem. 1: 74 (1839). Kappsläden erbjuder endast plats för en person varjämte den körande har ett fritt säte, kallat ”hundsfott”, baktill. Berg SkansenVagnh. 5 (1926). Den sadeln var icke god för ryttarens röv. Han blev ganska illa uppfläkt i grenet av detta säte. Moberg Rid 71 (1941). — särsk.
a) (i sht i skildring av ä. förh.) om (icke väggfast) sittmöbel utan arm- l. ryggstöd; dels om sådan möbel för en person, dels (o. i sht) om sådan möbel för mer än en person. InventSkedvi 1587. Om aftonen när de gingo till Måltidt, sat Månss Jonss(on) i Benken Hindrich Skrifuer på Sättet, och hans hustru i Högsättet. VRP 1631, s. 429. När Bonde af Gården flytter .. skal Långbordet och Sätet som ther til hörer blifwa qwart i stugan tillika med wäggefasta Sängar. Schmedeman Just. 744 (1681). Et Säte .. eller bänk af tjock telja med 4 fötter inunder och så långt som sjelfwa bordet, står altid utan för bordet och kallas Sätet. Linné Sk. 37 (1751). Amalia, sitter på Sätet i Förstuguqvisten af sit hus. Björn Pap. 1 (1794). En säng och ett bord, ett skåp, ett par stolar, ett säte eller bänk gjort av en planka, det var allt i möbelväg. Rallarminn. 210 (1949). — jfr LÅNG-, MJÖLK-, SKRUBB-SÄTE.
b) om sittanordning (vanl. med ryggstöd) i l. på åkdon l. farkost o. d. Kistan och sätet ther Köreswennen sitter på. Linc. L 4 a (1640). Postwagnen är något högre än jag, äfwen så julen, korgen af bräder, 3 säten uti, 2 personer på hwario säte. Linné Dal. 323 (1735). De minsta sattes beqvämast i sätet, de öfrige som hvar och en kunde plats; och så en rask gosse på kuskbocken att smälla med piskan. SvLekar (GAAkad.) 1: 179 (c. 1860). Allt efter det ändamål, hvartill båten är afsedd, fullbordas den .. med trall, säten m.m. Witt Skeppsb. 269 (1863). Obekväma säten kan vara farliga eftersom de gör föraren distraherad. AlltBil. 325 (1976). — jfr BAK-, BAKLÄNGES-, FJÄDER-, FRAM-, RODD-, SADEL-SÄTE.
c) (numera mindre br.) om förhållandevis pampig sittmöbel (med arm- l. ryggstöd) för ledande l. mäktig person, tron; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i sådana uttr. som sätta l. bringa l. köra l. driva ngn av, förr äv. (ut)ur sätet, beröva ngn makten. (Jesus) skall wardha myndugh och kallas then högstes son, och herren gudh skal geffua honom hans fadhers Dauidz säte, och han skall en konnung wara. Luk. 1: 32 (NT 1526, Bib. 1917: tron). The mectugha haffuer .. (Gud) sat vthaff sätith, och vpsatt the swagha. Därs. 52. Thenne kongen .. then vij med godz och machtt haffve hulpitt till thet kong(lig)e sätet, som han nu besitter. G1R 28: 66 (1558). Tattaren, hwilken .. hade kört Fursten aff Moldou vthur sitt Säte. Widekindi KrijgH 456 (1671). Celsius G1 2: 267 (1753: bragt utur). Där man velat sätta Gud av sätet och vända Kristus ryggen. AllsvSaml. 1945, nr 6, s. 3. Rikt utsirade säten för hövdingen och hans maka. Östergren (1953). — jfr DROTTNING-, GUDA-, HÖG-, HÖVDINGE-SÄTE.
d) i utvidgad anv. — särsk.
α) (†) herravälde (se d. o. 1), välde, makt; särsk. i uttr. stol och säte, se STOL, sbst.1 IV 2; jfr c. Igenom retwijsona befestes ko(n)nings sätet. SalOrdspr. 16: 12 (öv. 1536). Fromheet och sanferdigheet bewara Konungen, och hans säte beståår genom fromheet. Ordspr. 20: 28 (Bib. 1541). Jagh swär widh min Gudh j himmelen boor, / Hans Säte ähr öffuer all Ängle Choor. Gevaliensis Jos. 41 (1601). AOxenstierna 1: 569 (1636: stol och säte).
β) i fråga om att vara medlem i (styrande l. dömande) församling l. sällskap o. d.; särsk. i uttr. av typen ha säte och stämma i (viss församling osv.), äga rum och säte hos (viss församling osv.), ta (sitt) säte i (viss församling osv.); äv. allmännare, i fråga om att höra hemma l. räknas bland; jfr STÄMMA, sbst.1 6 b. Ty jagh inte so myckedh disputerar om nogodh sete i rodhett. OxBr. 5: 67 (1613). (Drinkaren) får sitt säte ibland bolare, afgudadyrckare och röfware. Swedberg SabbRo 654 (1694, 1710). De fleste Rådsherrar ägde säte och stämma i de Kongliga Collegierna. Schönberg Bref 3: 156 (1778). Svenskarna .. kände sig (efter segern vid Breitenfeld) för första gången hafva säte och stämma bland de Europeiska folken. Fryxell Ber. 6: 341 (1833). Vi hafva ej lof till att sitta med korslagda händer och slumrande tankar, för det man ännu nekar oss säte och stämma, der män rådslå om barnens undervisning. Idun 1888, s. 282. Kristdemokraterna skulle (om det var val nu) ha tagit säte i riksdagen. SvD 13 ⁄ 12 1990, s. 2. — särsk. i fråga om att ss. familj (se d. o. 3) vara medlem av adelsståndet med rätt att låta sig representera (vid överläggning) på Riddarhuset; äv. ifråga om att representera sin familj på Riddarhuset, särsk. i uttr. ha l. inta familjens säte och stämma; i uttr. av typen ta sitt säte ibland svårt l. omöjligt att skilja från e. Effter middagen vnderschrefwe Hufwuden af Säten på hwar familie, på den assecuration de vnderdånigst begärede. RARP 1: 23 (1627). När någon ofrälsesman blir af Konungen med Frälse och Skiöldemärke priviligierad, bör den sig på Riddarehuset immatriculera låta .. och taga sitt säte och stämma nederst i den tredie Ordningen. Abrahamsson 39 (1726). Wil någon Swänsk Adelsman sättia sitt bo utrijkes .. mista .. desze sitt säte och stämma på Riddarehuset. Därs. 58. Infunne sig ej denne, var den närmaste af ätten berättigad att utan fullmakt intaga familjens säte. Hildebrand Statsförf. 541 (1896).
γ) i fråga om äktenskapliga förhållanden, i förb. med säng (se SÄNG 1 e δ).
e) (numera föga br.) sittplats (se d. o. 1); särsk. i uttr. av typen ta (l. lämna) sitt säte, sätta sig på (l. lämna) sin plats, lämna (förr äv. göra l. ge) ngn (ett) säte, erbjuda ngn plats att sitta; jfr d β slutet. SvOrds. A 8 b (1604). Tå Biskop Domitianus i Tongern disputerade på Mötet i Orliens emot the falske Kättare, skal Jorden, på thet Rummet han stodh, hafwa vphäfwit sigh, och giort honom itt Säte. Schroderus Os. 2: 138 (1635). (Vid kyrkomötes början skall bestämmas) om præliminarierne, rumet, huru thet ordnas skal, tijden till sittianden, processer, hwars och ens säte och ordningh. KOF II. 2: 299 (c. 1655). Man har inrättadt almänna Speel, hwaruti alla de som stå effter rijket skola kämpa .. Man lemnade osz säten och tilböd osz kiämpa. Ehrenadler Tel. 184 (1723). Telemaque sätter sig, och Ulysses bredevid honom. De öfrige taga sina säten på andra sidan. GFGyllenborg Vitt. 3: 183 (1791). På gafvelbänken har husbonden sitt säte. Palmblad Norige 67 (1846). Så fort borden voro framsatta och alla komna i säte, sprang Herstein, brudgummen, fram över bordet. Alving IslSag. 5: 66 (1945).
f) (†) med tanke på ordning mellan säten l. höjd på säte ss. tecken på innehavares rang l. anseende o. d., övergående i bet. dels: värdig placering, dels: anseende; särsk. i uttr. njuta sitt säte; jfr c. Then som .. heller wele ware sådent omak (dvs. studier o. flit) för uthen .. Then får och icke lathe sigh förtryte, att blifue widh ringe och Menige mans Säte och anseende. Brahe Oec. 31 (c. 1580; uppl. 1971). (Drots, marsk m. fl.) äge i Konungens Rådh wara, och efter ämbete thera högste säten hafwa. Lagförsl. 29 (1609). Wi wele och härmed hafwa alla Wåra Biskopar och Superintendenter, samt meniga Presterskapet, såsom ett serskilt stånd i Riket, confirmerat wid theras wanliga Säten uti alla solenne Möten och Samqwemer. PrivBiskopPrest. 16 ⁄ 10 1723, s. C 3 b. På huru mycket sätt förtjenar icke denne ledamot sitt säte i detta samhälle. Gustaf III 1: 24 (1786).
2) förhållandet att ngn sitter l. uppehåller sig ngnstädes; äv. (o. i sht) konkret(are), om ställe l. plats där ngn uppehåller sig l. viss verksamhet pågår. — jfr SAM-SÄTE. — särsk.
a) (numera föga br.) ställe där hare sitter (o. vilar) under längre tid; särsk. i uttr. av typen skjuta (haren) på sätet; jfr LEGA, sbst.1 II 2; förr äv. om del av jaktplats mot vilken byte drivs vid drevjakt o. där skyttar är uppställda (jfr BOG, sbst.1 I 3). Greiff Jagt 26 (1821). När .. (haren) wäntar elakt wäder, kan han sitta 2 à 3 nätter utan att gå ur sätet. Därs. 70. (Jägaren) upptäcker Haren, och skjuter honom antingen på sätet .. eller då han springer upp. Nilsson Fauna 1: 439 (1847). Egendomligt är, att haren under vissa årstider sitter hårdare än under andra .. man t. o. m. kan vidröra honom, innan han lämnar sätet. Kolthoff DjurL 390 (1900). — jfr HAR-SÄTE.
b) i utvidgad (jfr c) l. bildl. anv., om plats i rummet med tanke på ngt som där befinner sig l. på förhållande som där råder; särsk. i fråga om sjukdom; äv. i uttr. av typen själens säte; förr äv. i fråga om himlakropps läge på himlavalvet. Skal man æquinoctij säte på then 10 och 11 dagen Martij sättia och befästa. Dahlin MatVetH 22 (i handl. fr. 1588). Uti den stora Solens omgång, så byter Solen sitt säte en gång i hwar måna. Rudbeck Atl. 2: 195 (1689). Athen, som .. var Visdomens egit Säte? Lanærus Försök 105 (1788). Alla moraliska begrep hafva helt och hållet sit säte och sit ursprung i förnuftet. Boëthius Kant 36 (1797). Hostans beskaffenhet gjorde .. sjukdomens säte i trachea (dvs. luftstrupen) misstänkt. VetAH 1814, s. 117. Att, när tal är om själens säte i kroppen, man visserligen ej får fatta saken krasst. Rein Psyk. 1: 428 (1876). De bakre (tentaklerna) äro längre och utgöra sätet för luktsinnet samt bära i spetsen ögon. Tullgren Skadeins. 125 (1906).
c) i utvidgad anv. (jfr b), om plats l. ort med tanke på ngt som (företrädesvis) där bedrivs l. händer; särsk. i fråga om vetenskap l. konst l. hantverk l. industri o. d., förr äv. i fråga om krig l. handel, äv. gudstjänst o. d. Rudbeckius KonReg. 234 (1615). Så moste det köpet (i Amsterdam) drijffvas och dirigeres .. uthur Pryssen, mädan i Danzigh sätet ähr aff kornhandelen i Östersiön. AOxenstierna 5: 657 (1630). Florens .. Under medeltiden .. säte för en berömd målarskola. Palmblad LbGeogr. 170 (1835). Jesus svarade henne .. att Jerusalem tills vidare var rätta sätet för Guds tillbedjande. Melin Pred. 1: 93 (1844). Frågan om det nya universitetets säte. Weibull LUH 1: 18 (1868). Industriorterna äro i kanske flertalet fall säte för ett enda stort företag, af hvars tillvaro hela orten är fullständigt beroende. SJ 1: 424 (1906). Man antar .. att .. (Abessinien) var säte för en viss kulturell utveckling, innan den egyptiska kulturen uppstod. Bolin VFöda 246 (1933).
d) hippol. om ryttares sittande hållning l. ställning till häst, särsk. i uttr. framåtdrivande säte; jfr SITS, sbst.1 1 b. Genom tyglarnas samtidiga förhållande inverkan i förening med framåtdrivande säte och samlande skänklar framkallas eftergift i nacken och föranledes hästen att minska hastigheten, stanna och slutligen gå baklänges. RidI 1914, s. 43.
3) [sannol. bet.-utveckling ur 1 d β med anslutning till 1 c] (†) tjänst, befattning (se d. o. 2 d). OxBr. 12: 218 (1623). Et ställe .. där försummelse och fel göra tusend resor större skada än på det mindre lysande säte han förut innehade. Posten 1769, s. 1071. Undrom ej om Folket någon gång misstror det antagna fosterlands-nitets vackraste ord, när deras hemliga grund är en uträkning att bereda talaren genvägar till samhällets högre säten. CGNordforss i 2SAH 10: 265 (1822).
4) [bet.-utveckling ur 2 med anslutning till 1 c] boplats, hemvist, särsk. i uttr. bo(ning) och säte; utom i a numera bl. i skildring av ä. förh. The gamble Göthar .. haffua hafft thär (dvs. i Ungern) theras säte icke mykit longt epter Noë floodh. OPetri Kr. 8 (c. 1540). Coelum Empyreum .. Gudz och alle salighe Siälars boning och Säthe. Forsius Phys. 86 (1611). En stor hungersnöd och inre uppror tvungo .. de nordliga Chiung-nu att lemna sina säten mellan Amur, Selenga och berget Altai. Palmblad HbGeogr. 1: 104 (1826). I likhet med det närbelägna Skön, Buresägnernas stamort, har av allt att döma Selånger varit säte för inflytelserika ätter. TurÅ 1939, s. 88. — jfr BONINGS-SÄTE. — särsk.
a) om (förhållandevis ståtlig) gård (se GÅRD, sbst.1 6; som bebos av adlig person); jfr SÄTESGÅRD. Rääf Ydre 1: 306 (i handl. fr. 1552). Dässförutan hörer och till edt adeligit Säte adt haffwa rum och platz till sådane exercitier som en Riddersman wäll anstå .. såsom ähr en ridare ban att picquera sine hästar, och en ban till torner och ringrännande. Rosenhane Oec. 46 (1662). Om en Sätesgård skal niuta Säteris Fri- och Rättigheter, så bör den wara så bebygd och cultiverad, at den kan för et adeligit Säte bebos. PH 2: 1090 (1746). Drottning Catharina älskade mycket det vackra Strömsholm .. det hon sedan efter .. (G. I:s) död till sitt säte utvalde, och tillbragte der .. sin långa lefnad. Afzelius Sag. 7: 95 (1853). NTIdr. 1900, Julnr, s. 24. — jfr HERRE-, JARLA-, STAM-, ÄNKE-SÄTE.
b) om (förhållandevis ståtligt) boningshus (med tillhörande jord); särsk. om sådant hus vars fria disponerande utgjorde l. ingick i löneförmån, boställe (se d. o. 3). — jfr DOMAR-SÄTE. — särsk.
α) om boställe som disponerades av officer. LMil. 1: 323 (1683). Wid .. (Västerbottens regemente) hafwa allenast de trenne ordinaire Regements Officerarne Boställen; de öfrige Officerare, utom de, hwilka commendera Compagnierne, som äro försedde med Säten förutan några Ägor, hafwa aldeles inga Bostellen. Henel 1735 73 (1736). Fischerström 3: 9 (1781). — jfr KAPTENS-, ÖVERSTE-SÄTE.
β) om (manbyggnad på förhållandevis ståtlig) prästgård. För än thet kom ther till, at Sven Månsons gård blef ernat til pastoris säte. OxBr. 12: 205 (1620). — jfr BISKOPS-, KYRKOHERDE-SÄTE.
5) om ngns verksamhetsort, i sht med inbegrepp av tanke på utövande av makt l. tjänst; äv.: residens (se d. o. 2); äv. om plats för regering l. direktion av ämbetsverk l. föreningsstyrelse o. d.; ss. senare led i ssgr, äv. om institution l. anstalt o. d.; förr äv.: hov (se HOV, sbst.4 1). När .. (kung Christian) kommen var till Jönköping, hölt han och ther sit säthe. LPetri Kr. 150 (1559). Där Lands-höfdingen har sitt säte. PH 1: 741 (1742). För segelfartens förbättrande å denna sjö (dvs. Vänern) finnes en särskild direktion, som har sitt säte i Carlstad. Höjer Sv. 1: 444 (1875). Stockholm hade blifvit rikets förnämsta stad och regeringens säte. Schück o. Lundahl Lb. 1: 11 (1901). Reklamväsendet representeras i Sverige av Sv. reklamförbundet .. med säte i Stockholm. SvUppslB 22: 712 (1935). En permanent internationell domstol, som har sitt säte i Haag. Granfelt Samh. 232 (1937). — jfr DOMAR-, EXEKUTIONS-, HUVUD-, LANDSHÖVDINGE-, LÄRDOMS-, LÄRO-, REGERINGS-, RIKS-, SOMMAR-SÄTE. — särsk. i fråga om biskops l. påves verksamhetsort; förr äv. om biskops osv. tjänst l. ämbete (betraktad (betraktat) ss. en institution); förr äv. liktydigt med: stift (se STIFT, sbst.2 3); jfr 3. G1R 1: 36 (1522). En Biskop, som förlåter sin Stool (thet är, sitt ordentlige Säte), han skal icke beholla någet Rum i sitt Sticht. Schroderus Os. 1: 650 (1635). Effter Påfwens Celestini IV. Affgång, stodh thet Påfwelige Sätet ledigt vthi en och tiugu Månader. Därs. 2: 715. Han invigde åt Norge en egen erkebiskop med säte i Trondhjem år 1152. Cornelius LbKyrkoh. 35 (1860). jfr BISKOPS-, PÅVE-, ÄRKE-SÄTE.
6) [eg. metonymisk utveckling av 1] del av sittmöbel, äv. av sadel, som är avsedd för stödjande kontakt med bakdelen på ngn som sitter, sits (se SITS, sbst.1 4). Konungen giorde en stoor stool aff Elpenbeen .. och woro stolpar på bådha sidhor widh sätet. 1Kon. 10: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: sitsen; möjl. till 1 c). Drottning Christinæ Cröningz Stoohl .. Rÿggestellet .. Hÿendet och Säthet. HusgKamRSthm 166073 A, s. 817. Låtit uplaga Sadelen medh nytt säthe och nya höllster. ÅgerupArk. Bouppt. 1702. (Rygglänstolar) med trärÿggar och lösa säten. HusgKamRSthm 1750, s. 499. Sätet (på bänken) består af en hel planka, men sido- och ryggstycken äro genombrutna. Hildebrand Medelt. 2: 242 (1885). — jfr BÄNK-, GRUND-, HALM-, RYSSLÄDER-, SADEL-, SAMMETS-SÄTE.
7) om kroppsdel mellan rygg o. ben som har kontakt med det ngn sitter på, bakdel; i sht förr äv. om anus; äv. om motsv. parti hos djur; äv. i utvidgad anv., om del av klädesplagg avsedd att skyla sätet. Forsius Phys. 242 (1611). Böxorna tunna och sönder i sätet. GenMRulla 3 ⁄ 10 1711. Tröjan räcker neder til sätet. Linné Sk. 66 (1751). (Ryttarens) klyft och säte böra aldrig flyttas från medel-puncten och rätta stället i sadelen. Ungern-Sternberg Bourgelat 9 (1752). Sätet, Anus, är det mer eller mindre intryckta stället under hängslan och knylarne (på musslor). Retzius Djurr. 218 (1772). Ändtarmen öpnar sig nerom tångbenet .. uti sätet (anus), på det sättet .. at den omedelbarligen är något hopdragen upom denna öpning. Sönnerberg Loder 450 (1799). Böj nu knäna utan att skjuta ut sätet eller fälla fram överlivet. Hellsten Florettf. 19 (1922). Mitt säte har inte lämnat något varaktigt avtryck efter sej i gräset. Kjellgren Fyrsken 69 (1931). — särsk. hippol.; jfr 2 d. Sätet kan antingen förbliva overksamt eller också genom tryck framåt verka framåtdrivande. RidI 1914, s. 50. Att rida henne utan sadel och träns är inte något problem. Hästen lyssnar på signaler från mitt säte och min rygg. Expressen 1 ⁄ 5 1997, Bil. s. 10.
8) (i fackspr.) om del av konstruktion varpå l. vari ngt vilar l. sitter fast; äv. i speciellare anv., om del av mekanisk konstruktion mot vilken ventiltallrik o. d. ligger an när ventilöppningen är sluten. Sugventilen .. och tryckventilen .. utgöras oftast af kulor antingen hela eller ihåliga .. tätande emot sätena. Hwasser HbLokF 65 (1865). Krankikarne (till Wheelockmaskinen), hvilka något utöfver ångkanalernas hela längd glida mot en tillräckligt stor tätyta i sina motsvarande säten, äro vid båda ändarne helt och hållet omgifna med glidyta. TT 1885, s. 136. Ställmuttern och hylsan ofvanför den koniska bussningen gör det möjligt att utjämna inträffad nötning vid revolverhufvudets säte. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 92. Säte som packningen ligger mot i en vattenkran. Östergren Ant. 18 ⁄ 11 1946. — jfr KABB-, NAV-, VENTIL-SÄTE.
Ssgr: A (†): (7) SÄT-KNYL. ”knyl” (se knyla 1) l. buckla vid säte på musselskal. VetAH 1788, s. 239. Möller (1807).
-MUSKEL, se C. —
(7) -VEL. stolpiller, suppositorium. Swettreetande och sträckiande läkedomar läkia bättre wari sigh läkedricker .. eller Saffttakur, och hufwudpurgatz, eller Sååtwelar (sannol. felaktigt för Säätwelar). Schroderus Comenius 792 (1639). Därs. Reg. e 5 a.
B (†): (1) SÄTE-BRÄDE. bräde (se d. o. 2) utgörande (del av) säte. Murenius AV 544 (1664). (Då han lagade kyrktaket) hände honom den olyckan, at linan, på hwilken hans sätebräde låg, brast sönder. Rüdling 145 (1731).
-BYGGNING, -BÄNK, -FISTEL, -GODS, -HEMMAN, -HUS, -KYRKA, se C.
(4 b) -LOFT. loft (se loft, sbst.1 3 b) på bostadshus. Thett stora säte loftett (i prästgården) wpbran, som öfwerfultt var medh godt tyndhöö. Fatab. 1918, s. 61 (1633).
-STOL, -STUGA, -STYCKE, se C.
C: (7) SÄTES-BJUDNING. obstetr. jfr bjuda 23; jfr -ände-bjudning. All sätesbjudning öfwergår till fotbjudning. Cederschiöld HbBarnm. 216 (1822). Då fostret vid förlossningen passerar med sätet före genom bäckenet, (dvs.) sätesbjudning. 2NF 33: 92 (1921).
(1 d) -BRODER. (†) särsk. till 1 d β, om mansperson i förhållande till annan person l. andra personer med vilken resp. vilka han delar säte (på Riddarhuset). RARP 3: 39 (1638).
(4 a, b) -BYGGNAD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -byggning. SockenbeskrHäls. 327 (1790). Likmätigt .. 1686 års Resolution, borde .. Säterierne, till Säterifrihetens bibehållande, vara med anständig Sätesbyggnad försedde. Bonsdorff Kam. 197 (1833). Ebba Brahe fick gården i morgongåva redan 1618, men först strax före sin död 1674 lät hon uppföra den nya sätesbyggnad, som i så ursprungligt skick bevarats till våra dagar. TurÅ 1950, s. 149.
(4 a, b) -BYGGNING. (säte- 1689. sätes- 1697 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) huvudbyggnad som utgjorde boningshus, manbyggnad, på säte; jfr -byggnad. RARP 15: 404 (1689). Rescript til Landshöfdingen Harald Strömfeldt, huruwida en Officerare är skyldig at bygga någon Sätes-Byggning på des Boställe utan wedergällning. LMil. 4: 1040 (1697). För sätesbyggning å prästgård för kyrkoherde må föreskrifvas minst sex, högst nio boningsrum. SFS 1910, nr 141, s. 43. Sätesbyggning .. uppföres, där läget så medgifver, skild från annan åbyggnad. Reuterskiöld Grundlag. 772 (1926).
(1 a) -BÄNK. (säte- 16591744. sätes- 17161843) (†) om säte l. bänk (se d. o. II) för mer än en person. BoupptSthm 5 ⁄ 11 1659. VGR 1843, Verif. s. 261.
(1 a) -DUK. (förr) duk (se d. o. 4) avsedd att täcka sits (se sits, sbst.1 4) på säte. InventFellingsbro c. 1590. Därs. 1619.
(1 a) -DYNA. (förr) för säte avsedd dyna (se dyna, sbst.1 1). BoupptVäxjö 1741. Därs. 1811.
(7) -FISTEL. (säte- 1767. sätes- 17751891) (numera föga br.) fistel (se fistel, sbst.1 1) i sätet, särsk. om sådan fistel i l. nära anus. Acrel PVetA 1767, s. 55. (Lat.) Fistula ani .. (sv.) Sätes-fistel. Dens. Chir. 311 (1775). WoJ (1891).
(4 a) -FRIHET. (förr) frihet (se d. o. 10 b) från skyldighet att betala skatt l. göra rusttjänst o. d. för gård (se gård, sbst.1 6, 6 b) som beboddes av frälseman; jfr -frälse o. sätesgårds-frihet. Ekelund 1FädH II. 1: 69 (1830). (Adelns) sätesgårdar voro (på 1600-talet) .. befriade från alla utskylder och besvär .. och sätesfriheten utsträcktes till hvad som låg inom sätesgårdens ”rå och rör”. SvH 5: 440 (1906).
(4 a) -FRÄLSE. (förr) sätesfrihet; äv. om jord som hörde till sätesgård; jfr frälse 5. Detta Odal eller Sätes-frälse måste ock med tiden hafva blifvit beständigt och oföränderligt, samt ej endast beroende på innehafvarens stånd. Rabenius Kam. § 265 (1825). Otvifvelaktigt blifver häraf .. att Sätes-frälset utgjort en egen slags skattefri jord i Riket, förbehållen endast den högre Adeln. Därs. Sätesfrälset är vida äldre än Magnus Ladulås. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 483 (1856).
(4 a) -GODS. (säte- 1556. sätes- 17231856) (†) sätesgård. Teitt Klag. 120 (1556). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 487 (1856).
-GÅRD, se d. o.
(4 b) -HEMMAN. (säte- 16831693. sätes- 1578) (†) särsk. till 4 b α: hemman (se d. o. 2) vars fria disponerande utgör l. ingår i löneförmån för officerare. UpplDomb. 2: 52 (1578). Så hafwen I .. Utskrifningen därefter förrättat, samt därwid hwart Rusthåld så wäl som Officerarnes Sätehemman, efter Wår nådige Förordning, låtit njuta 3 personer frie. LMil. 3: 331 (1693).
(4) -HUS. (säte- 15701914. sätes- 17341963) [jfr fsv. säthus] (numera bl. i skildring av ä. stockholmsförh.) särsk. om (sten)hus i vilket ägaren var mantalsskriven. Bekom forb(emel)te Finuet på sin anpart sitt eget setehusz, huilchit belegit ähr vdj hörnet wedh Suartmunckegattun. 2SthmTb. 4: 118 (1570). Först Skattadhes Härmans Sätehws medh ett Staall på Södree Mallm. ArvskifteSthm 16 ⁄ 12 1603. Quarantain, en titul i Engelska lagen hwarmedelst tilstädes en adelsmans enka at bo utj sin afledne mans sätes-hus 40 dagar effter hans död. Serenius 344 (1734). SErikÅb. 1963, s. 51.
(1 a) -KISTA. (numera föga br.) kista (se d. o. 1) som också fungerar ss. säte. BoupptVäxjö 1829. Wid bordets nedre långsida war en flyttbar bänk, långsätet eller säteskistan, som fick tjena dels till sittplats och dels till förwaringsrum. LfF 1877, s. 338.
(4 b β) -KYRKA. (säte- 15631649. sätes- 1613 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om huvudkyrka i moderförsamling (vartill ”säte” hörde). HT 1895, s. 329 (1563). Bleff sagt, att tå pastor kallar caplan till sätekyrckian, tå skall han siellf reesa till capellet. Murenius AV 11 (1637). Säteskyrkorna, dem vid vilka kyrkoherdarna voro bosatta. ÅbSvUndH 23: 148 (1928).
(1 b) -LÅDA. (förr) låda i säte; jfr drummel, sbst.1 Wetterbergh SamhKärna 2: 74 (1857). En släde .. av den under 1800-talets andra hälft vanliga typen med hundsvott och säteslåda, ”drummel”, baktill. Fatab. 1926, s. 32.
(7) -MUSKEL. (sät- 1801. sätes- 1895 osv.) anat. på människa, om muskel i sätet; särsk. i uttr. stora l. lilla sätesmuskeln. Schützercrantz Walter 41 (1801: store). Under .. (stora sätesmuskeln) ligga mellersta och lilla sätesmuskeln samt päronformiga muskeln, hvilka gå från tarmbenet och korsbenet radiärt mot stora vändknölen. Wretlind Läk. 3: 54 (1895).
(4 b β) -PRÄST. (†) om präst med (förhållandevis ståtlig) prästgård. Min löön, som ringare är, än för någon SätesPräst i hela Stifftet. VDAkt. 1708, nr 211.
(1) -STOL. (säte- 16211727. sätes- 16671688) (†) om stol med ryggstöd. Schmedeman Just. 212 (1621). SvKulturB 9—10: 196 (1727). jfr Karlson StåtVard. 249 (1945).
(4 b β) -STOM. (†) stom (se STOM, sbst.2 1) som hör till (förhållandevis ståtlig) prästgård. Huar som Clärikär sielff skal bestella alla bygningh vppå sijn sätis stompn, är thå icke oskäll att offer ören föröckes med en skilingh. G1R 6: 306 (1529). Tegel G1 1: 267 (1622).
(2) -STUGA. (säte- 1624c. 1756. sätes- 16071958) [fsv. sätisstuva, boningshus; jfr äv. fsv. sätustuva, dets.] (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) rum i bostad, där man samlades o. satt, vardagsrum; särsk. om sådant rum i större bondgård l. prästgård. Anno 1632 .. bleff beslutitt .. att bådhe Herrestughan, Sätestughan och kamrarna (i prästgården) skulle renoveras och upsättas. Fatab. 1918, s. 60 (1633). Mitt vti byggningen blifwer Sätesstugun af 12. alnar i längden och 9. alnar i bredden. Arnell Stadsl. 157 (1730). En nu i tre rum avbalkad men förr hel och odelad vardagsstuga eller sätesstuga med spis och bakugn. RisebergaB 141 (1931).
2) om boningshus hörande till bond- l. präst- l. bergsmansgård o. d. De hus, som socknemännen .. voro förbundna att bygga och underhålla (i prästgården), voro ”sätesstufva, stekehus, visthus, stall, fähus och lada”. KyrkohÅ 1914, s. 224 (1607). Sätesstuga för pappersmakaren att bo uti. Ambrosiani DokumPprsbr. 151 (i handl. fr. 1758). Byggnaderna omfattade ett malmkrossverk med vaskhus, smälthytta .. en sätesstuga för bergsfogden med dekorerad sal. TurÅ 1958, s. 282.
(6) -STYCKE. (säte- 1710. sätes- 16601952) (†) om stycke (se d. o. 10) av tyg avsett för att kläda säte. HusgKamRSthm 166073 A, s. 893. På Tolf st, Rÿggläns stohlars öfwertåger .. hafwer iag hwarie Säte stÿcke ånyo underfodrat med .. Lärfft. Därs. 1710, s. 187. Lindström Österhus 83 (1952).
(4) -TOMT. tomt till säteshus l. sätesgård. MeddNerFmF 1: 107 (1553).
(6) -VINKEL. (mera tillf.) sittvinkel. Förarstolens höjd och sätesvinkel regleras med två spakar. SvD 29 ⁄ 8 1974, s. 18.
(7) -ÄNDE-BJUDNING. (†) sätesbjudning. Groth o. Lindblom 81 (1892).
Spoiler title