publicerad: 2002
SÄTT sät4, sbst.4, n.; best. -et; pl. = (OPetri 1: 165 (1527) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. sätte, RR 7/2 1687); förr äv. SÄTTE, n.; anträffat bl. i sg obest.; pl. möjl. -er (se ovan).
Ordformer
(seett 1534—1555. set (-th) 1528—1619. sett 1526—1755 (: tale-sett, pl.). sette 1599—1633. sät (ss-, -æ-, -ää-, -th) 1523—1784 (: bestånds-sät). sätt (-æ-, -dt, -tth) 1524 osv. sätte (-tth-) 1579—1657. sätter, pl. 1687)
Etymologi
[fsv. sät, n. o. m., ordning, inrättning, sed, vis; motsv. fd. sæth (best. -en) (d. sæt), nor. bm. sett; jfr mlt. set, n., ordning m. m., (ge)sette, n., bestämmelse, ordning, uppsättning, sats, sette, f., ordning, avgift; jfr äv. mht. gesetze, n., bestämmelse, lag (t. gesetz); till SÄTTA, v.3; sannol. dock åtminstone delvis lån fr. mlt. — Jfr SÄTT, sbst.5]
1) ss. beteckning för hur ngn handlar med l. går till väga med l. utför ngt l. hur ngt görs l. utförs, handlings- l. tillvägagångssätt l. förfarande; äv. ss. beteckning för hur ngt är l. sker l. går till; maner (se MANER, sbst.1 1); vis; stundom mer l. mindre liktydigt med: metod; ofta i förb. med att o. efterföljande inf., angivande verksamheten l. skeendet; i sht i mer l. mindre pleonastiskt förbindelse med vis; jfr FORM I 5, SKICK, sbst.1 1 c. Rätta sättet att resa. Ett sätt att leva. Mit sätt är såå ath then iach vill hielpa, honom förderffwar iach. OPetri 1: 67 (1526). Effther .. (påbudet) will ware .. (borgarna) till stoor skade, begäre the, att thett måtte bliffwe widh thett sättet, som waridt haffwer. PrivSvStäd. 3: 323 (1576). Ett annat subtilt Sätt till at Probera Silfuer och Gull. Stiernhielm Arch. H 3 a (1644). (Elfte kapitlet) Innehåller åthskillige sätt och wijsz, offensive och defensive at fächta. Söderman ExBook 145 (1679). Et nytt sätt at skrifwa. Sahlstedt (1773). Vi .. gingo bort till eldströmmens brädd och kunde här ypperligt se lavans sätt att fara fram. Bremer GVerld. 2: 307 (1860). Skvallret var lättaste sättet att umgås. Johnson DrömRosEld 27 (1949). Fatab. 1985, s. 171. — jfr ALSTRINGS-, ANGREPPS-, ANVÄNDNINGS-, BEFORDRINGS-, BETALNINGS-, BÖJNINGS-, CHARGERINGS-, DANS-, DEKORATIONS-, DÖDS-, FABRIKATIONS-, FORTSKAFFNINGS-, FÅNGST-, FÖDO-, FÖRFARINGS-, GAMMALDAGS-, HANTERINGS-, KRIGS-, LÄRO-, LÖP-, OFFER-, ORDA-, PLATINERINGS-, PREDIKO-, REDOVISNINGS-, REGERINGS-, RES-, RID-, RIM-, RODD-, RÄKENSKAPS-, RÄTTEGÅNGS-, SAGO-, SIM-, SIMNINGS-, SKRIV-, SKÖRDE-, SLAKT-, SMIDES-, SPRIDNINGS-, SPÅDOMS-, STÄMNINGS-, STÖPNINGS-, TILLVÄGAGÅNGS-, UPPFOSTRINGS-, UTTRYCKS-, VÄXT-, ÅSKÅDNINGS-SÄTT m. fl. — särsk.
a) i förb. med prep. på, förr äv. efter l. vid l. med l. i l. genom. G1R 1: 112 (1523: with). Lät doch dräpa thenna mannen, ty medh thet settet affwender han thet krijgsfolck som än nu quart är j thenna stadhenom. Jer. 38: 4 (Bib. 1541). Gudh .. (har) lätet .. (människan) få weta sin wilia genom mongahanda sett. TobCom. A 2 b (1550). Krigzfolkett .. som uthan någhonn försynn sigh höre lathe, att de villie och kune icke längher opå sådhantt sette, uthan besoldningh tiene. OxBr. 5: 71 (1614). Komma till conference effter vijss och sätt, som nu var aftalt. RP 8: 146 (1640). (Indianhövdingens) huus eller hyttor woro i samma sätt byggda å en slätt plats som de förigas. SkrSjöhistSamf. 10: 69 (1732). Han talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin. Karlfeldt FridVis. 46 (1898). Trotzig Sjukd. 174 (1972: på). — särsk.
α) emfatiskt, i uttr. på så sätt l. på det sättet, med betonat så resp. det, ss. svar på en given upplysning hur ngt förhåller sig. Jaså på det sättet, sade herr Markurell. Satan! Bergman Mark. 81 (1919). Jaså, på så sätt! SvHandordb. (1966).
β) i uttr. på bästa sätt, förr äv. sättet, på bästa tänkbara sätt, på utmärkt sätt. Widegren (1788). Möller (1790: sättet). (Förläggaren har) icke skytt några omkostnader för att få boken framstäld på bästa sätt. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. VI (1885). Östergren (1953).
γ) (numera bl. i Finl.) i uttr. på sätt eller annat, på ett l. annat sätt. Då lagfart sökes på fastighet i stad, fordras att säljaren på sätt eller annat erkänner sig ha uppburit fulla priset för fastigheten. KalSvFolkskV 1904, s. 81. I värsta fall kunde man anförtro saken åt någon officer vid högkvarteret; han skulle utan tvifvel på sätt eller annat reda ut affären. Hornborg Svallv. 128 (1911). ÖNyland 24/5 1995, s. 2.
δ) i pleonastisk förb. med vis (jfr 4 b, 7 a); numera bl. emfatiskt, i uttr. på något sätt och vis, med betonat något: åtminstone på något sätt, l. inte på något sätt och vis, inte på något sätt över huvud taget. Schmedeman Just. 248 (1647). Att denne fattige Mannen på nogott sätt och wijs hulpen blif(ve)r. VDAkt. 1704, nr 210. Han blef ej waran qwitt på något sätt och wis. Fast han till sista slut, böd ut för bättre pris. Livin Kyrk. 48 (1781).
ε) (numera bl. i högre, kanslipräglad stil) utan determinativ bestämning, i uttr. på sätt (som) (jfr 4 c), på det l. sådant sätt som, så som. Att han i lifstiden upfört sig på sätt, en Christelig, nitisk och wacker Prästman ägnar och anstår. VDAkt. 1789, nr 286. Att på sätt som skett lägga (underrättelse)organisationen öppen för obehörig insyn .. är självfallet oförsvarligt. SmålP 23 ⁄ 10 1973, s. 4.
b) (†) övergående i bet.: fallenhet l. god förmåga o. d. (Erik XIV) hade uthvaldt sigh en rådhgifvare, benemd Jören Persson, then han uthi alt sitt ochristelige förehafvende brukede riket til förderf, hvilken ock synnerligh lämpe och sätt hade til at stelle sådant uthi verket. RA I. 2: 321 (1569).
2) ss. beteckning för hur ngn (vanligen) beter sig l. uppträder l. bär sig åt, beteende l. uppträdande l. uppförande, sätt (i bet. 1) att skicka sig; i sht om sådant beteende osv. i förh. till andra människor; ofta med adjektivisk bestämning som anger arten av beteendet osv.; särsk. (o. numera mindre br.) i uttr. det är hans sätt, i sht förr äv. det är så hans sätt, sådan är han, sådan är hans natur. Hans sätt var ledigt, vinnande, fint, burdust, otrevligt, fientligt. Bellman (BellmS) 1: 43 (c. 1769, 1790). (De italienska damerna var) artiga utan att vara älskvärda, fria i sätt och tal .. de säga allt hvad de tänka och göra allt hvad som faller dem in. Tegnér Armfelt 1: 93 (1883). (Sv.) Det är bara så hans sätt, (eng.) it’s only a way he has .. it’s only the nature of the fellow. WoH (1904). Redan 1863 börjar .. (kronprinsessan Victoria) skriva och beklaga sig över Bismarcks nonchalanta och ohövliga sätt. Hagberg VärldB 35 (1927). (Jungfrun) är snäll, och hon har ett så bra sätt med barnen. Hedberg Räkn. 282 (1932). Det är bara [så] hans sätt. Harlock (1944). Hjalmar Söderberg .. var lite långsam och sirlig i åthärvor och sätt, men hans kvickhet var snabb. Landquist Minns 10 (1949). Hans sätt mot mig har förändrats! Gustaf-Janson ÖvOnd. 61 (1957). — jfr HOVMANNA-, O-, RIKEMANS-SÄTT. — särsk.
a) i emfatiska uttr. ss. uttr. för ogillande l. upprördhet o. d. Hvad var det för ett sätt? Hade alla sammansvurit sig för att göra henne till ett sjåp? Benedictsson Peng. 129 (1885). Du skämmer ju ut er båda. Är det ett sätt att rusa i väg med flickan där. Tavaststjerna Marin 181 (1890). Har du inte tid!!! Nä hör nu .. hva ä dä för ett förbannadt sätt mot en gammal vän. Engström 1Bok 7 (1905).
b) (numera bl. mera tillf., ngt vard.) pregnant: fint l. passande l. med konvenansen överensstämmande sätt, fint osv. maner. Hon har icke något sätt (ingen werld). ÖoL (1852). Ni är en man fullkomligt utan sätt, som bär sig åt som den värsta bonddräng. SDS(A) 18 ⁄ 9 1904, s. 2. Man får sätt, förstår du, och lär sig att föra sig extra elegant. Krusenstjerna Pahlen 4: 170 (1933). Hon har inget sätt. SvHandordb. (1966).
3) (†) om anvisning l. skiss l. utkast (till ngt); äv. om utseende l. skapnad. Sidhen medh tidhen begynte .. (munkarna) nalkas städherne, och gaff Basilius ther sinne och sett til huru the theras woninga byggia skulle. OPetri 1: 479 (1528). Vij (vill) att I lathen Gillius Byssegiuthere uthkaste eller abconfeije ett sätt opå the galeijder han för oss berördt haffver. G1R 24: 362 (1554). Wij wele haffwe thett gennomsichtigtt, någett nähr widh thette sätthe som wij på Etth stycke papijr vttkastedt haffwe. HB 1: 222 (1579). Dock är .. (Ilsbo) kyrka ingen gång på-ökader sedan then bygdes, ty behåller hon thet gamla sättet, hafwandes Sakerstiget utbygdt wid östra gafwelen. Broman Glys. 2: 293 (c. 1730); jfr 4. Juslenius 215 (1745).
4) [jfr 1, 3] om etablerad l. fastslagen ordning (se d. o. 3) l. norm l. etablerat osv. mönster (se MÖNSTER, sbst.3 1 b) för ngt, modell l. mall; äv. konkret, om beskrivning av sådan ordning osv.; särsk. i förb. med prep. på, förr äv. efter l. i l. vid; stundom svårt att skilja från 1. Ther näst seger Paulus helie j sitt breff at Luther är infallen j kyrkiones sacrament och j the sätt och skickelse som hon aff gudz rådh j long tijdh hallet haffuer. OPetri 1: 165 (1527). Dens. 4: 308 (c. 1540: widh). Så skalt tu nu göra tabernaklet, effter thz settit som tu seedt haffuer på berghena. 2Mos. 26: 30 (Bib. 1541). Nw fölier här ett kort Sätt, huru vngt folk må göra theres bekennelse, när the wele gå til Altarens Sacrament. Carl IX Cat. Y 3 b (1604). I vitterheten och konsterna är det sättet, som kan imiteras; saken kan blott upprepas. Leopold 6: 237 (1792). (Att brunnen var byggd i stavkonstruktion) vitsordades även av byfolket, vilka .. sade, att brunnen var byggd ”på gamla sättet”. Fatab. 1930, s. 141. DN 20 ⁄ 12 1988, s. 4. — jfr AUKTIONS-, BÖNE-, DELGIVNINGS-, EFTERTRÄDELSE-, KLÄD-, REGEMENTS-, REGERINGS-, RÄTTEGÅNGS-, SKRIV-, SPISNINGS-, VAL-SÄTT m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. hålla sådant l. sådant sätt, bruka l. bibehålla en sådan osv. ordning. Wi se, o Christne, at Gud håller ännu äfwen sådant sätt ibland os (dvs. att straffa de högmodiga). Spegel Pass. 348 (c. 1680).
b) (†) i mer l. mindre pleonastisk förb. med vis, i sådana uttr. som på l. efter (sådant l. sådant) sätt och vis (som) (jfr 1 a δ, 7 a), i sådan osv. ordning, resp. i den ordning (som); äv. i anv. motsv. c. BraheBrevväxl. II. 1: 45 (1647: effter). Att de på Echtenschaps sätt och wijs, aldrigh haffua hafft nogot omgänge. VDAkt. 1666, nr 204. Ther på underwistes Almogen grundel(igt) om sättet och wiset, huru samma Vahl skulle ske. Därs. 1737, nr 364. När et Regemente marcherar förbi Kongl. Maj:t, salutera Officerarne på sätt och wis som ofwannämde Capitel äfwen utwisar. PH 5: 3147 (1751).
c) (numera bl. i högre, kanslipräglad stil) utan determinativ bestämning, i uttr. på sätt (som) (jfr 1 a ε), i den ordning l. så (som); jfr b. Alla Academiens Beslut .. underskrifve Directeuren .. sedan the af Secreteraren contrasignerade äro, hvilken jemväl besörjer om Secretens åsättande, på sätt som .. stadgadt är. 1SAH 1: 22 (1786). Wil Konungen utrikes resa, meddele Han Stats-Rådet in Pleno denna sin föresatts och inhemte des tankar deröfwer, på sätt 9 § omtalar. RF 1809, § 39. Stadgarna böra naturligtvis, på sätt förslaget anger, åtfölja varje stipendiebrev. Östergren (1953).
d) (†) om en av världslig l. kyrklig myndighet införd ordning (se d. o. 3 b) l. reglering o. d.; äv. dels om gudomlig ordning, dels mer l. mindre liktydigt med: regel. OPetri Hb. A 3 a (1529). (Det) finnas än nw gambla laghböker som sådana sett innehalla, om twiffuelachtiga saker. Dens. Kr. 51 (c. 1540). (De skola) hålla mijn bodh och sett. Hes. 44: 24 (Bib. 1541). Almqvist DrJ 417 (1834).
e) (†) om (påbjudet) dräktskick l. mode. Kläder, som till en sådane högtidh tienlige vare kunne och effter thet sätt, som nu brukeligit är. RA I. 2: 365 (1569). Det Mode och sätt, så wäl af Mans- som Qwinfolcks-Kläder, hwilket nu faststält blifwit .. alt framgent uti et oföränderligit bruk hållas .. giöres och bäres. FörordnYppigh. 3 ⁄ 6 1720, s. 1. (Amalias) drägt var så enkel och så tillhörig morgonens sätt, att hon genom den föga urskildes ifrån hvilken annan som helst. Almqvist AmH 2: 52 (1840).
5) (numera mindre br.) sed, sedvänja, bruk; vana; allmänt accepterad norm; förr äv. mer l. mindre liktydigt med: trossätt, religiös tro; stundom utan klar avgränsning från 2; jfr 4 d. G1R 1: 202 (1524). (Han) offuergaff .. thz Hedhniska settet, och troodde på Gudh. Judit 14: 10 (Bib. 1541). Wij måghe .. läre, Hålla wårt Swenska sätt, See på wåra Göthers dreffter, Wågha Gods, Lijff och Blodh. Rudbeckius Starcke B 2 a (1624). Han kom sålunda in, och efter Österländska sättet kastade sig på jorden för mina fötter. Ullman Frök. 37 (1780). Nog med bilder! Det är icke mitt sätt, jag skrifver inga dikter, jag bringar allt till verkligheter. Hallström BCap. 57 (1900). Efter den tidens sätt. Cannelin (1939). — jfr KARLA-, KVINNO-, NORDMANNA-, PÅVE-, SJÖMANS-, SOLDAT-, STADS-SÄTT m. fl. — särsk. (†) i uttr. ha för sätt att göra ngt, ha för sed l. vana att göra ngt. The Danske haffue mykit för sätt / At skemme en annen / thet är icke rett. Svart Gensw. E 8 a (1558).
6) (†) typ l. slag l. art; form. Der näst, är mit förehafwande, at beskrifwa och wid handen gifwa, et nytt sätt af Bij-stockar. Triewald Bij Företal § 3 (1728). Konung Eric den XIV hade stiftat .. et nytt sätt af Län, igenom de ärfteliga Grefskapen. Schönberg Bref 3: 186 (1778). I afseende på sättet af min timliga existens i Upsala .. håller du för möjligt, att jag genom flitig litterär verksamhet .. skulle kunna förvärfva mig ett väl knappt, men dock .. tillräckligt sjelfständigt lifsuppehälle? Atterbom Minn. 633 (1819). Öfverträffas kan icke .. (norrmännens) tackoffer, hvarken i dess ädla och enhälliga sätt, eller i dess osminkade och mäktiga vältalighet. Dens. Minnest. 1: 291 (1844). — jfr SKALDE-SÄTT. — särsk.
a) i ä. logisk terminologi, om modalitet (se d. o. 1); jfr MODUS 2. Allt efter som själfve propositionerne äro allmänne eller inskränkte, jakande eller nekande, uppkomma under hvarje figur (av syllogismer) flere former, hvilka man kallar Sätt (modi). De Rogier Euler 2: 139 (1787).
b) i ä. språkvetenskaplig terminologi: modus (se d. o. 3); äv. om böjningsform l. böjningsändelse (i ssgn SLUT-SÄTT). (Verben) blifwa på flerehanda wis böjde, i anseende till .. Sättet (modus indicativus, imperativus, conjunctivus o. infinitivus). Hof Skrifs. 19 (1753). Sätten äro i svenska ord olika mot i tyskan. Kræmer Metr. 2: 76 (1893). jfr BINDE-, BJUDE-, MÖJLIGHETS-, NÖDVÄNDIGHETS-, UTSÄGS-SÄTT m. fl.
7) från 1 övergående i bet.: aspekt l. avseende l. utsträckning l. grad l. mån.
a) i uttr. på sätt och vis (jfr 1 a δ, 4 b) l. vis och sätt, förr äv. på sätt, ur (åtminstone) någon l. viss synvinkel l. i osv. något avseende l. någon l. viss mån. (Matroser och soldater) få ofta gå .. antingen med naken kropp, eller klädde på sätt och vis, med söndrige och stundom ej passande kläder. Thunberg Resa 1: 308 (1788). SvLitTidn. 1820, sp. 415 (: på sätt). Både mitt tal och mina handlingar äro ju ganska tydliga? .. På sätt och vis; men inte på vis och sätt. Sparre Stand. 523 (1847). Du har lämnat din professur. Nu är du direktör! Skäms du för det? Lars Wastesson måste erkänna att Svensson på sätt och vis hade rätt. Jersild BabH 156 (1978).
b) i uttr. på något sätt, emfatiskt, med betonat något, ur åtminstone någon synvinkel l. i osv. något avseende l. någon utsträckning l. grad l. mån; äv. utan emfas, förbleknat, ss. uttryck för osäkerhet l. vaghet o. d. Widegren (1788). Blir det inte på ett sätt, så blir det väl på ett annat. Alltid blir det väl på något sätt. Posse Begynn. 9 (1940). Du såg väldigt liten och obetydlig ut på nåt sätt, jag vet inte vad det var. Evander Härl. 180 (1975).
c) emfatiskt, i uttr. på minsta sätt, ofta med betonat minsta, ur någon som helst synvinkel l. i något osv. avseende l. någon osv. utsträckning l. grad l. mån. Den var .. at beklaga, som på minsta sätt fick med Reductions Commissionen at göra. Schönberg Bref 3: 245 (1778). (J. Landquists stil) är aldrig på minsta sätt tung, aldrig på minsta vis oklar. EHedén (c. 1925) hos Östergren.
d) i förb. med prep. på, förr äv. efter, i sådana emfatiska uttr. som på visst l. ett sätt, med betonat visst resp. ett: ur (åtminstone) viss l. en synvinkel l. i osv. visst osv. avseende l. viss osv. utsträckning l. grad l. mån. Effther monge seeth. BtFinlH 3: 323 (1555). (Eng.) In some measure, (sv.) på wist sätt. Serenius Ll 4 a (1734). Jag kan förstå henne på ett sätt, ja kanske fler. Antti MyckJord. 63 (1987).
8) från 1 närmande sig l. övergående i bet.: omständigheter l. förhållanden l. villkor; särsk. i emfatiska uttr.
a) i uttr. på sitt sätt, i allm. med betonat sitt: under hänsynstagande till sina (speciella) omständigheter l. förhållanden l. villkor o. d. Et oskäligit Creatur tienar på sitt sätt Gud bättre än han (dvs. Mun-Christen). Lagerström Bunyan 1: 115 (1727). Men, på sitt sätt har jag ändå (trots alla misslyckanden) heder af dig. Almqvist DrJ 160 (1834). (Holland) är mycket vackert på sitt säregna sätt. Hallström Skepn. 257 (1910). Herrn och frun är bra var och en på sitt sätt. Hedberg DockDans. 48 (1955).
b) i uttr. på det sättet l. detta sätt, äv. detta sättet, under dessa omständigheter l. förhållanden l. villkor. På detta sättet (dvs. om inte vanvördnad mot rätten straffas) kan ingen erligh man sittia i någon rätt. RP 12: 245 (1647). På det sättet blir jag aldrig färdig. Schulthess (1885). WoH (1904).
9) i förbleknad, allmänt förstärkande anv.
a) i sådana uttr. som på allt l. alla sätt, på alla vis och sätt, närmande sig l. övergående i bet.: i varje hänseende l. i högsta grad. På allt sätt. Schultze Ordb. 3925 (c. 1755). De goda invånarne i .. (Avignon) hade det ju så utomordentligt bra på alla sätt. PT 1913, nr 131 A, s. 3. Gamla Malena hade varit ett otäckt fruntimmer på alla vis och sätt. AEngström (c. 1920) hos Östergren. Hon måste .. ha tagit sig an barn .. ja, på allt sätt vinnlagt sig om att göra gott. 1Tim. 5: 10 (NT 1981).
b) i negerade uttr.; särsk. i uttr. på intet sätt l. inte på något sätt, äv. (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) inte på sätt eller vis, närmande sig l. övergående i bet.: inte alls, absolut inte, under inga omständigheter, på inga villkor. På intet sät eller wis, under intet skien. Serenius A 2 b (1734). Jag är fullt säker på .. att jag ännu mindre på något sätt antydde .. att hela saken borde betraktas såsom en uteslutande norsk angelägenhet. De Geer Minn. 1: 188 (1892). Det har inte förändrats på något sätt. Auerbach (1915). Rotemästaren .. ville säga ifrån, att roten skaffade en annan rekryt i stället för Gustav, som de inte ville ha i roten på sätt eller vis. Moberg Rask. 52 (1927).
Ssgr: A (numera bl. mera tillf.): SÄTT-ADVERB, se B. —
(1, 6 b) -BETECKNANDE, p. adj. om ord: som betecknar sättet, modal (se d. o. 3). Thorelius SvSpr. 17 (1867). —
(1, 2) -BOK. bok som redovisar olika sätt att utföra ngt på l. hur man bör uppträda i umgängeslivet o. d.; i sht förr om kokbok o. d. Tre nya sättböcker ha utkommit i dagarna. Man får i en lära sig 61 sätt att tillaga kräftor, i en annan meddelas ej mindre än 187 recept på såser. SD 23 ⁄ 8 1914, s. 7. Vi kvinnor måtte vara märkliga varelser? Annars skulle det väl inte skrivits så många, många ”sättböcker” om hur en flicka bör vara. SvD 2 ⁄ 3 1974, s. 12.
B: (6 b) SÄTTS-ADVERB, förr äv. -ADVERBIUM. (sätt- 1882. sätts- 1859 osv.). språkv. modalt (se modal 3 b) adverb. Modalitets-(sätts-)-adverbium, kallas ett adverbium, då det betecknar en omständighet såsom varande en bestämning till sättet. Schiller SvSpr. 59 (1859). Kræmer EnstafvOrd 75 (1882). —
Spoiler title
Spoiler content