publicerad: 1943
MARSCH mar4ʃ, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er32 ((†) -ar Wallenberg (SVS) 1: 146 (1769), Euterpe 1: 6 (1823)).
Ordformer
(march(e) 1626—1886. mars (-sz) 1632—1755. marsch 1633 osv. margie c. 1715. martie, -tij 1704—1708. martz 1662)
Etymologi
[jfr d. march, t. marsch, eng. march; av fr. marche, till marcher (se MARSCHERA). — Jfr MARSCH, kommandoord]
1) förhållandet att marschera.
a) mil. motsv. MARSCHERA 1, om sådan förflyttning (i regel utanför stridsfältet) som truppförband värkställer till fots l. till häst l. med andra egna transportmedel; särsk. om dylik förflyttning till visst mål, under viss tid o. d.; äv. sjömil. i ssgr, om flottstyrkas förflyttning till sjöss; äv. med anv. ss. vbalsbst. i vissa ssgr, t. ex. MARSCH-DUGLIG, -FÖRMÅGA, -HASTIGHET, -ÖVNING. Vara under marsch l. på marsch, förr äv. på marschen l. i marsch(en). Sätta sig i marsch. Anträda marschen. Långsam, påskyndad, hastig marsch. Noggrann marsch, se NOGGRANN. Gustaf II Adolf 288 (1626). Guardet är redan i march. Carl XII Bref 228 (1700). Under marschen har kavalleriet sabeln insatt. TjReglArm. 1858, 2: 323. Cæsar var blott en veckas marsch från Rom. Grimberg VärldH 4: 144 (1930). — jfr AV-, BAK-, BORT-, DAG(S)-, DRAGNINGS-, DURK-, FLANK-, FÄLT-, FÖRBI-, GALOPP-, GENERAL-, GENOM-, GERAD-, IL-, IN-, KONTRA-, KRIGS-, LINJE-, NATT-, NED-, PARAD-, REKRYT-, SPRÅNG-, STRAFF-, TILLBAKA-, TÅG-, UPP-, UT-MARSCH m. fl. — särsk.
β) (†) konkretare.
α') om avdelning marscherande krigsfolk. Sielfva Trouppen war intet afdeelt uti några wissa marcher, uthan red hwar och en som han helst behagade. HC12H 4: 323 (c. 1700). Alla små Marscher, som .., hit till Staden, ankomma, för att hvila. VexiöBl. 1814, nr 38, s. 2.
β') (†) om marschväg. Fienden .. lätt afbrenna alla byar som lågo .. uthi wår march. KKD 8: 62 (c. 1710).
γ) (†) övergående i bet.: fälttåg. Efter han på Preusiske marchen illa blesserad dog straxt derefter i Riga. 2RARP 6: 636 (1731).
b) motsv. MARSCHERA 2, allmännare, om förflyttning till fots framåt i sluten, mer l. mindre militärisk ordning l. i taktfast, mer l. mindre hastigt tempo; särsk. gymn. o. idrott. Man ökade sin marche, en del begynte löpa. Livin Kyrk. 17 (1781). ”Allmänna Sången” gick marsch omkring torget. Wennerberg 2: 1 (1848, 1882). Marschen går till Tuna / på hed och backar bruna. Karlfeldt FridPoesi 92 (1902). Skidåkningen skall ordnas .. med .. kortare, hastigare marscher. PåSkid. 1928, s. 76. (†) När Uthskåtet hade tagit afträdet (från drottningen) och sin march på Ridderhuset igen. RARP 4: 175 (1649). — jfr GRÖT-, GÅS-, SKID-, SPRÅNG-, STRÄCK-MARSCH m. fl. — särsk.
α) fäkt. om förflyttning närmare intill l. från motståndaren med i möjligaste mån bibehållen kroppsställning för övrigt. LednHandterHugg. 1841, s. 12. Hellsten Florettf. 24 (1922). jfr ENKEL-, FÄKT-, HALV-, HEL-MARSCH.
β) gymn. o. mil. oeg., i uttr. marsch på stället o. d.; jfr MARSCH, kommandoord a. IGymnInf. 1872, s. 34. ExFältartill. 1893, 1: 38.
γ) (†) konkretare, om procession. Sedan hela denna marschen var kommen utur salen, börjades Ouverturen till stora Baletten. Ehrenheim Tess. 292 (i handl. fr. c. 1760; vid hovfest). TornSp. 1799, 1Ordn. § 14.
c) bildl. Vara på marsch, vara på väg l. i antågande. VDAkt. 1662, nr 41. Färgfilmen är på marsch. SvD(A) 1935, nr 164, s. 12. (†) Ridderstads romanförfattarskap är .. ännu i full marsch. Sturzen-Becker 1: 128 (1861). särsk. (†) om förloppet l. gången (av ngt, t. ex. händelser, ett ärendes behandling, själsrörelser o. d.), om förfaringssättet (i viss situation) o. d. Den underliga marche af känslor, infall ock rörelser dem man pröfvar, då (osv.). Oxenstierna (1785) hos Lamm Oxenst. 24. Det är förargligt att höra marchen af secreteraresysslans besättande och lönregleringen. JGGahn (1811) hos Berzelius Brev 9: 58. Marschen af en sjukdom. Tholander Ordl. (c. 1875).
2) musikstycke l. trumvirvlar i starkt markerad 2/4 l. 4/4 takt som utföres (utföras) i sht för att stimulera en marscherande trupp o. dyl. o. reglera dess hastighet; äv. mus. om musikstycke av liknande art som komponerats utan dylikt praktiskt syfte; äv. om dikt avsedd ss. text till en marsch. Slå marsch, blåsa en marsch, utföra en marsch på trumma resp. med blåsinstrument. Spela en marsch. Kronobärgarnas marsch, om Kronobärgs regementes paradmarsch. Delachapelle ExBook 106 (1669). Björneborgarenas Marsch. Runeberg 5: 7 (1860; titel på dikt). Wegelius Musikl. 2: 124 (1889). IllMilRevy 1898, s. 56. — jfr BRUD-, BRÖLLOPS-, DAL-, FEST-, INTÅGS-, KRIGS-, KRÖNINGS-, PARAD-, RID-, SORG-, TRIUMF-MARSCH m. fl.
3) i sht mil. om signal, då marsch skall anträdas o. d., förr äv. vid mönstring o. d. Sedan Marchen är blåst eller slagen. SthmStadsord. 2: 53 (1686; för sammankallning av borgerskapet vid mönstring o. d.). — jfr GENERAL-MARSCH.
Ssgr (i allm. mil. till 1 a): MARSCH-BEFÄLHAVARE~00200. för marscherande trupp. SFS 1884, nr 46, s. 14. —
-BEVAKNING. bevakning under marsch; äv. konkret, om härför avdelat manskap (avdelad trupp). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 118 (1880; konkret). KrigVAH 1882, s. 22. —
-DISCIPLIN. disciplin under marsch med hänsyn till marschtekniska föreskrifter. KrigVAH 1883, s. 137. —
-DJUP, n. utsträckning bakåt av marschkolonn, kolonndjup. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 108 (1886). —
(1 a, b) -DUGLIG. som är i stånd att företaga marsch(er); äv. i fråga om klädespersedel o. d.: tjänlig för marsch. Marschduglig trupp. KrigVAT 1847, s. 108. Marschskodonen skola städse hållas väl mjuka, smorda och i marschdugligt skick. IllMilRevy 1903, s. 243.
-FORMERING. formering för marsch resp. (sjömil.) för flottstyrkas förflyttning. KrigVAH 1833, s. 55. Wrangel SvFlBok 463 (1898). —
(1 a, b) -FÄRDIG. färdig för att (omedelbart) avmarschera. En marschfärdig armé. KKD 8: 183 (1701). De Preussiske Regementerne i Westphalen (ha) fått ordres at göra sig marchefärdige. SP 1792, nr 25, s. 2. Mörne Elef. 66 (1931). —
(1 a, b) -FÖRMÅGA. förmåga att marschera; äv. i fråga om förflyttning av materiel o. d. Näst vapenkunnighet är .. ingen egenskap för fotkarlen vigtigare än marsch-förmåga. KrigVAH 1850, s. 132. Holmberg Artill. 3: 8 (1883; i fråga om materiel som tillhör positionsartilleriet). —
-FÖRPOST~02. (förr) utsatt till säkerhet för trupper vid uppehåll under marsch. NF 10: 982 (1886). —
-GRUPP. om avdelning av större truppförband som är under marsch; äv. om echelong som utgör del av en marschkolonn. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 206 (1886). FältreglArmén 1938, s. 120. —
-HASTIGHET~200 l. ~002. den hastighet varmed en marsch äger rum resp. (sjömil.) varmed en flottstyrka förflyttas. (Då) alla afdelningarna på en gång öka marsch-hastigheten. TjReglArm. 1867, 4: 74. Wrangel SvFlBok 462 (1898). —
-KARTA. (förr) karta som utvisade de för marscherande trupper lämpliga vägarna i ett visst område. KrigsmSH 1798, s. 64. 2NF 22: 1307 (1915). —
-KLOSS. (förr) artill. visst slags tapplager vari en kanons tappar vilade vid förflyttning. KrigsmSH 1802, s. 195. Billmanson Vap. 283 (1882). —
-KOLONN. om formering som truppstyrka har under marsch; äv. konkret, om marscherande truppstyrka. GT 1788, nr 93, s. 1. TjReglArm. 1867, 4: 61 (konkret). ExInf. 1927, s. 148. —
-LINJE.
1) linje l. rutt för en trupps marsch; äv. sjömil. om flottstyrkas formering vid förflyttning. Möller 2: 340 (1785). Dalin (1853). KKD 8: 4 (1913).
2) (†) om marschkolonns längd. Då bataljonen lärt sig at, utan at förlänga marche-linien, marchera 100 steg i minuten. KrigVAH 1833, s. 84. —
-LÄGE.
b) sjömil. läge som undervattensbåt intager, då den befinner sig vid vattenytan. TSjöv. 1905, s. 398. —
-MARSCH, se marsch, kommandoord ssg. —
-OMRÅDE~020. det område som en större truppstyrka har till förfogande för sina marscher. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 206 (1886). —
-ORDNING.
1) ordning l. formering vari en truppstyrka marscherar; äv. sjömil. om flottstyrkas formering vid förflyttning. RARP V. 2: 166 (1655). Platen Glascock 2: 334 (1837). De särskilda (trupp)-afdelningarne uppryckte så fort som möjligt ur marschordning till slagordning. Mankell Fältsl. 415 (1858).
-PASS, n. var särskild del av en marsch som är avdelad gm raster. Marschpass på omkring 1 1/4 timme. IllMilRevy 1903, s. 24. —
(1 a, 2) -PIPA, r. l. f. (förr) visst blåsinstrument använt i militärmusik; jfr fält-pipa. Spak Fan. 22 (cit. fr. c. 1700). GenMRullaÖstergInf. 19/9 1719. —
(1 a, b) -PRESTATION. —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (förr) avlöning som betalades till militär personal vid färd till l. från regementet (mötet). PH 1: 227 (1720). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 238 (1882). —
-RUTA, r. l. f., l. -RUTT. (-rout(e) 1712—1904. -routa 1709—1755. -rut(h) 1707—1934. -ruta 1707 osv.)
1) mil. till 1 a: på förhand uppgjord plan för en marsch; i sht konkret, om skriftlig handling som i detalj angiver marschväg, marsch- l. transportsätt, platser för inkvartering o. utspisning o. d. (Den 20 aug.) fjk iagh opbråtzorderna och marchruta för Regementet. KKD 10: 38 (1707). (Före uppbrottet) Författes en Marche-Routa .. ifrån det ställe Regementet ligger, til den ort det skal marchera. ReglInf. 1751, s. 355. TjReglArm. 1889, s. 413. särsk. (numera föga br.) allmännare: resplan, färdplan; jfr marsch, sbst.1 1 b. (Jag) ändrade .. min March-route, som jag tilförene inrättat på Gotha. Humbla Landcr. 555 (1740). Marschrutan (för sångarfärden) kommer att upptaga de flesta städer och orter, der något allmännare deltagande från allmänhetens sida kan påräknas. VL 1893, nr 112, s. 3. TurForskn. 12: 147 (1921).
2) (numera bl. tillf.) till 1 a, b: väg för en marsch, förr äv. för en resa. Konung Carl (lät) sin Armée .. taga vissa marcherouter, på det Regementerna måtte finna desto tilräckeligare underhåll. Nordberg C12 1: 293 (1740); jfr 1. BonnierKL (1925). —
(1 a, b) -STEG. En fotvandrare, som med vanliga marschsteg förflyttar sig 5 fot i sekunden. Rydberg FilosFörel. 1: 65 (1876). —
-TAKT.
1) mil. till 1 a: takt vari en marsch företages. KrigsmSH 1798, s. 13. Vanliga marschtakten till fots under manöver och marsch är 114 till 116 steg i minuten. ExFältartill. 1893, 1: 34. särsk. allmännare; jfr marsch, sbst.1 1 b. Böttiger 6: 93 (c. 1875). Vi kunde .. hålla god marschtakt, ty mulan och ponnyn voro lätt lastade. Mörne Elef. 167 (1931).
-TAPPLAGER~020. artill. tapplager vari en kanons tappar vila vid förflyttning. KrigVAT 1844, s. 187. —
-VÄG. väg varpå en marsch företages. Lefrén Förel. 1: 293 (1818). särsk. allmännare; jfr marsch, sbst.1 1 b. Ekman SkogstHb. 57 (1908). Brevbärarna, vilka .. ordna posten efter marschvägen. SvPostv. 85 (1924). —
(1 a, b) -ÖVNING. mil. o. gymn. övning i marscherande. KrigVAH 1883, s. 137. SFS 1889, nr 27, s. 19.
Spoiler title
Spoiler content