SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
PÄRLA 3rla2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (G1R 1: 83 (1523) osv.) ((†) -ar Dahlstierna (SVS) 66 (1698); -er Upp. 17: 4 (NT 1526), Wollimhaus Ind. (1652)).
Ordformer
(parla c. 16001698. pärl c. 1670 (i vers). pärla (pe-) 1523 osv. pärle 1563. — i ssgr: pärel- (perell-) 16501675)
Etymologi
[fsv. pärla; jfr dan. o. nor. perle, mlt. parle, perle, holl. paarl, parel, fht. përala, përula, përla, t. perle, eng. pearl, fr. perle, it. o. span. perla, mlat. perla, perula; av ett vulgärlat. perla, sannol. ombildning av l. bildat till lat. perna, urspr. betecknande en musselart. — Jfr PÄRL, sbst.1, PÄRLA, v.1]
1) en rund, oval, päronformad l. oregelmässigt formad kropp med mattglänsande yta o. i allm. matt blåvit l. ljusröd färg, bildad i l. innanför manteln hos vissa musslor o. snäckor gm avsöndring av kalksalter o. en obetydlig mängd organisk substans omkring ngt främmande föremål (t. ex. en larv) som kommit in i musslan l. snäckan, särsk. använd till smycken; äv. om imitationer av dylika äkta pärlor l. om mer l. mindre pärlliknande föremål (kulor l. små korta, rörformiga stycken) av olika material (ofta av glas). Äkta, orientaliska pärlor. Odlade l. japanska pärlor. Oäkta, imiterade pärlor. Fiska pärlor. G1R 1: 83 (1523). Eenn Crone aff gull så well besatt, / medh perler och ädele stener. Visb. 1: 11 (1572). Efter man seer, att här i landet vanka perlor, och det bruket vore värdt här att excolera (dvs. uppodla). RP 9: 437 (1642). Böhmiska perlor, ett slags stora, aflånga och slipade (glas-)perlor i flere färger. Berg Handarb. 11 (1873). Den stora pärlan i kråsnålen. Dardel Konf. 112 (1924). Pärlorna tillväxa mycket långsamt (i pärlmusslan). Kulturen 1940, s. 136. — jfr BEN-, BÄRNSTENS-, FADERVÅR-, FLOD-, GLAS-, GRUS-, GULD-, HAVS-, JAPAN-, KONST-, KORALL-, KRISTALL-, LÖJFJÄLLS-, MARIA-, ONYX-, SAND-, SILVER-, STOFT-, STRÅ-, STÅL-, SY-, SÄDES-, SÖTVATTENS-, TRÄ-, VAX-, ÖR-PÄRLA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Man köper icke .. fiskaöghon för perlor. LPetri DialMess. 17 b (1542). Perlan ligger ofta i träcken. Rhodin Ordspr. 107 (1807).
b) (†) i uttr. pärlans moder, om pärlmussla; jfr PÄRLEMOR 1. Emot solens sken sig öpnar Perlans moder. Kolmodin QvSp. 2: 317 (1750).
c) (om ä. förh.) om äkta pärlor använda ss. läkemedel i form av pulver l. lösning. Berchelt PestOrs. C 6 b (1589). (Kommer kolik av hjärtklappning) tå må man bruka pärlor, som äre kompne af Matkeskal, them små stöta och dricka medh ööl eller wijn. OMartini Läk. 25 (c. 1600). ApotT 1739, s. 47.
d) i jämförelser; särsk. dels ss. beteckning för ngt mycket värdefullt l. vackert (jfr 4), dels ss. beteckning för olika föremål som äro varandra mycket lika. Wijsheet är bätre än perlor. SalOrdspr. 8: 11 (öv. 1536). Christi ord woro såsom dyrbara perlor. LPetri ChrPina c 2 b (1572). Alla skulle vara hvarandra så lika som pärlor på ett pärlband. Engelke Småstad 117 (1906). Årstider och dagar radas upp efter varandra som pärlorna på ett snöre. Nilsson FestdVard. 188 (1925). — särsk.
α) (vard.) i uttr. må som pärla l. (med pluralt huvudord) pärlor i guld, ha det l. må alldeles förträffligt; jfr GULD 1 c α. VDAkt. 1795, nr 468. Lectorerne i Sorö må, som perlor i gull. Atterbom Bref 196 (1825). Uti det kära morföräldrahemmet, der man mådde som perla i guld. Lindgren BerSkymn. 60 (1933).
β) i uttr. stå l. sitta som pärla i guld, se GULD 1 c α.
γ) [jfr α] (†) i uttr. må som pärlor, med pluralt huvudord: ha det l. må alldeles förträffligt. Vi må för närvarande alla som perlor. JLRuneberg (1856) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 131.
e) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 2, 3, 4, 5). Jagh fruchtar, at iagh hafwer talet förmycket om thenne konstens (dvs. aritmetikens) sköne klenodier och pärlor. Skytte Und. B 7 a (1604); jfr 4 b. Tro att man .. funnit sanningens pärla. Lundegård Stormf. 100 (1893). Den själens sjuka punkt där diktens pärla hårdnar. Castrén Schildt 302 (1927). särsk.
α) (vard. o. i vitter stil) i uttr. kasta pärlor för svin o. d., betecknande att man presterar ngt för ngn l. säger ngt (värdefullt, spirituellt, djuptänkt) till ngn som denne icke förstår att rätt värdera l. uppskatta. Idhra perlor skolen j icke kasta för swijn. Mat. 7: 6 (NT 1526). Att läsa Angelika för dig det skulle vara att kasta pärlor för svin. UngKraft. 1907, s. 54.
β) (vard. o. i vitter stil) i uttr. som utgöra mer l. mindre tillf. variationer av l. gå tillbaka på det under α anförda uttr., särsk. strö l. kasta (sina) pärlor o. d. Swijn äre the, .. för hwilka man Pärlor icke kasta skulle. Balck Es. 60 (1603). Att kasta perlor för höns. Ristell Vis. 36 (1787). Jag strör mina perlor i aftonens sken, / Jag sjunger för vikar och strand. Topelius Fält. 1: 176 (1853). GbgMP 1948, nr 212, s. 6.
2) i utvidgad anv., om föremål som i form (o. storlek, stundom äv. i utseendet i övrigt) likna en (i sht rund l. droppformig) pärla, kula, rund klump, droppe, i sht förr äv. runt korn l. dyl. Hiärne Berghl. 452 (1687; om korn av sönderstött malm). Ur skidans torra skal den gula perlan (dvs. ärtan) faller. JGOxenstierna 2: 105 (1796, 1806). Garnera .. bottnarnes ytterkant med en krans pärlor af chou-deg. Grafström Kond. 218 (1892). Hammarström Sportfiske 230 (1925). — särsk.
a) i sht jäg. om pärlliknande upphöjningar l. knottror på rosenkransen o. hornstången hos ett hjortdjur. Nordforss (1805). FoFl. 1910, s. 126.
b) i sht jäg. om spillning (efter vissa djur, särsk. hjortdjur o. hare) i form av små kulor. (Älgkalvarna) började nu, likt gettren, spilla hårda perlor. VetAH 1819, s. 213. Petre KonstJakt 128 (1935). — jfr FÅR-PÄRLA.
c) om pärlliknande bildningar av fast ämne som gm upphettning gjorts flytande; särsk. om fettdroppe (t. ex. fettdroppe som flyter på ytan av en soppa). Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 127 (1765; av borax). Blyfällningen utsattes för Blåsrör på kohl, då det smälte til klar pärla som vid afsvalning antog en mjölkfärgad mångkantig figur. VetAH 1803, s. 134. JernkA 1850, s. 269 (av silver). — jfr FETT-, FLOTT-PÄRLA.
d) om vätskedroppe; jfr 5.
α) (i vitter stil) om daggdroppe l. om vattendroppe som avsätter sig på växter o. föremål efter rägn o. d. På Blomster och Bladh, låt tilra och stå, / The wååta Himmelska Pärlor. Wivallius Dikt. 104 (c. 1642). Himmelen var ständigt klar, och Edens fält och lundar vattnades blott af daggens perlor. SKN 1845, s. 41. Runeberg 5: 56 (1860). jfr DAGG-PÄRLA.
β) (i vitter stil) om tår(ar). Valerius 2: 54 (1811). Det satt en liten pärla i hennes ögonvrår. Hellström Malmros 330 (1931). jfr KRISTALL-, TÅR-PÄRLA.
γ) (ngt vard.) om näsdroppe. Näsans perlor tål jag ej. Wadman Saml. 1: 141 (1830). En pärla under näsan. IllSvOrdb. (1955). jfr NÄS-PÄRLA.
δ) (ngt vard.) om svettdroppe. Snoilsky 2: 29 (1881). Olsson FinnÖde 228 (1953). jfr SVETT-PÄRLA.
ε) (mera tillf.) om vätskedroppe av annat slag, t. ex. vattenstänk. (Svanen) stänker upp perlor med vingar af snö. Böttiger 1: 106 (1856).
e) om skumblåsa l. luft- l. kolsyrebubbla o. d.
α) om bubblor som stiga upp i en bornerande vätska, särsk. i bornerande vin. Hiärne Suurbr. 21 (1680). Tilslagen syra gör ingen annan synlig ändring (i lösningen), än at en hop perlor visa sig på botten och bräddar. VetAH 1773, s. 186. Drick! de förflyga de susande / Pärlorna: drick! Franzén Skald. 1: 16 (1807, 1824). Då glädjen steg som pärlorna i ett champagneglas. Eng PoetRos. 37 (1923). särsk. (i sht i skildring av ä. förh.) om de bubblor som avsätta sig på ytan vid upphällning av brännvin i ett glas; förr äv. i sådana uttr. som sätta l. hålla pärlor; jfr PÄRL-PROV. Ett godt brenvin bör (bl. a.) hålla följande prof .. Enär det hälles uti glas, får en ring af perlor, som ey hastigt försvinna. Kiellberg KonstnHandtv. Brenv. 4 (1753). Sätta, hålla perlor. Weste (1807). Bengts Vargt. 20 (1915).
β) (numera knappast br.) om pärlliknande bubblor som stiga upp i kokande sockerlag (sirap) l. fruktgelé o. d., utgörande tecken på en viss konsistens hos sockerlagen osv.; äv. ss. beteckning för konsistensen; särsk. i uttr. koka till l. i pärlor. Tag ett half stoop Safft och ett skåhlpund Socker, lät det koka till desz Syrap blifwer kookat i Perlor. Rålamb 14: 136 (1690). Till perlor är syrupen kokad, då den kokande vätskan är uppfylld af blåsor, liknande runda upphöjda perlor. Nyblæus Pharm. 206 (1846).
f) (i fackspr.) pärlliknande (halvklotformig) upphöjning l. bild därav, använd ss. ornament; särsk. om dylika ornamentfigurer anbragta i rad (tätt) intill varandra. VetAH 1820, s. 218 (på mynt). Den enklaste perlstafven bildas af kulartade perlor. Adler Meyer 171 (1892). Lombardinitialer af olika storlekar, med eller utan ”pärlor”. KyrkohÅ 1909, s. 149.
g) [jfr f] (i fackspr.) halvklotformig fördjupning, särsk. i redskap för åstadkommande av halvklotformiga upphöjningar på ngt. Eneberg Karmarsch 2: 475 (1861). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 9.
h) (†) i uttr. skruva pärla, skruva ned veken till en tänd oljelampa så mycket att endast en liten, nästan omärklig låga bibehålles. Holmberg Elementarist. 55 (1919; om ä. förh.).
3) [jfr motsv. l. liknande anv. i holl., t., eng., fr. o. mlat.] (†) benämning på en (mer l. mindre pärlliknande) upphöjning l. fläck på ögongloben l. på ögonlocket l. (i sht i sg. best.) ss. namn på ögonsjukdom som kännetecknas av dylik bildning. Lapis Schistos .. är myckit starck til at fördrijfwa Perlan aff Öghorna. Forsius Min. 141 (c. 1613). Perlan på Ögonsteenar. Hiärne Suurbr. 63 (1680). Möller (1790; om svulst på ögonlocket). Weste (1807).
4) bildl., om ngt mer l. mindre konkret, betecknande detta ss. mycket dyrbart l. värdefullt l. förträffligt l. främst i sitt slag o. d.; jfr 1 d.
a) om person (oftast kvinna), betecknande ngn ss. mycket kär l. dyrbar för ngn l. ss. den främsta i sitt slag l. i en viss grupp l. ss. en utomordentligt god l. duktig människa o. d.; äv. använt ss. smeksamt tilltalsord till ngn. Den flickan var en riktig pärla. Phrygius MOlai A 6 a (1608). Ädla perla och kiäraste min, / höör dock min klaga. Wivallius Dikt. 80 (1631). Du perla bland jaktkarlar. Carlén Rosen 401 (1842). En perla var hon (dvs. Lotta Svärd) på krigets stråt, / Och en äkta perla också. Runeberg 5: 23 (1860). Den rike köpmannens dotter, sin faders perla och ögonsten. Topelius Fält. 4: 177 (1864). Martin Sett 60 (1933).
b) om sak, betecknande ngt ss. det förnämsta l. bästa i sitt slag l. i en viss samling l. inom ett visst område l. ss. utomordentligt vackert l. värdefullt l. lysande o. d.; särsk. om trakt, byggnad, konstvärk l. litteraturalster. SKN 1841, s. 104. Om Söndagen är perlan ibland dagar, så är den ädla qvinnan perlan i menniskornas slägt. Melin Pred. 3: 22 (1852). Sagospelet ”Lycksalighetens Ö” .. kan .. med rätta sägas vara en bland pärlorna i den svenska litteraturen. Ljunggren SmSkr. 1: 3 (1867, 1872). Gottland, ”Östersjöns pärla”. Ahrenberg StRätt 79 (1899). Ett brev som är en fullkomlig pärla av vis resignation och manlig fattning. Siwertz Förtr. 86 (1945).
5) [jfr 2 d] (vard.) om (liten) sup (av brännvin), snaps, ”nubbe”; förr särsk. om en viss sup i ordningen bland de supar som tas vid ett visst tillfälle. Cederborgh UvT 2: 14 (1809). (Det) retar till en hel och en half, 15 droppar och en perla, samt derofvanpå ett glas öhl. Löwstädt BrLustig 16 (1826). Lutfisken åts .. med en liten, liten pärla ovanpå. Bendz Landsv. 47 (1916). Så ta vi lilla pärlan då. Krusenstjerna Fatt. 1: 431 (1935). — särsk. (†) i uttr. stuva in pärlan, ta en sup, ta supen. Carlén Ensl. 1: 197 (1846). ”Stufva in perlan” — sa' skeppar Stormbom om supen. Holmström Sa' han 72 (1876).
Anm. 1:o Enl. Dalin (1855) har ordet i sg. best. använts ss. benämning på en hästsjukdom; sannol. avses (viss form av) tuberkulos; jfr PÄRL-SJUKA, PÄRL-SOT. 2:o I följande ordspr. användes ordet ss. namn på l. beteckning för en levande varelse [jfr d. perle ss. namn på hund]. Puska luskar Pärla .. (dvs.) Dhen ena Åsnan klåår den andra. Grubb 674 (1665).
Ssgr (i allm. till 1): A: PÄRL-AGRAFF. (pärl- 1860 osv. pärle- 1908) agraff utsmyckad med pärlor. NJournD 1860, s. 150.
-ALSTRANDE, p. adj. om mussla o. d.: vari en l. flera pärlor bildas. —
-ARBETARE~0200. arbetare som är anställd i pärlindustrin l. som arbetar med pärlor inom juveleraryrket. EkonS 2: 263 (1897).
-ARBETE~020. särsk. om pärlbroderi. SthmModeJ 1855, s. 3.
-ARMBAND~02, äv. ~20. (pärl- 1675 osv. pärle- 16711698) (i sht förr) jfr -band 1. BoupptSthm 1680, s. 3 a (1671).
-ASKA, r. l. f. (pärl- 17891915. pärle- 1822) [jfr holl. parelasch, t. perlasche, eng. pearl-ash] (numera föga br.) ett slags fin, vit l. blåaktig pottaska, kalcinerad pottaska. Rinman 2: 304 (1789). 2NF (1915).
-AVEL. (pärle-) [jfr t. perlenzucht] (numera bl. tillf.) odling av pärlmusslor; jfr -odling. Lagerbring 2Hist. 1: 58 (1778).
-BAND. (pärl- 1738 osv. pärle- 15761935) [fsv. pärlo band; jfr t. perlenband]
1) till 1: snöre med därpå uppträdda pärlor, särsk. använt ss. halsband, i sht förr äv. ss. armband l. hårprydnad. 2SthmTb. 5: 220 (1576). KonstNyhMag. 4: 40 (1822; ss. hårprydnad). PT 1900, nr 248, s. 3 (om halsband). särsk.
a) oeg., om snöre med därpå uppträdda föremål av annat slag än pärlor. Fréville Söderh. 2: 139 (1776). Perlband af tomma äggskal. Wetterbergh Penning. 600 (1847). Ekman NorrlJakt 194 (1910; om bär uppträdda på en tråd).
b) (i vitter stil) bildl. Spegel GW 116 (1685). Liksom den å, som, nästan gömd af vassen, / Kring dina tegar blygsamt knöt sitt perlband. Atterbom SDikt. 1: 279 (1810, 1837). särsk.
α) om en samling föremål som äro uppradade invid varandra liksom pärlorna på ett pärlband. Berzelius Kemi 6: 4 (1830). Längs Missisippi ligger, på båda sidor om floden, .. ett perlband af stater. Bremer NVerld. 2: 369 (1853). Tidens långa pärlband med de svarta och hvita kulorna, som betecknade nätter och dagar. Janson Par. 264 (1900).
β) (numera bl. tillf.) med mer l. mindre klar anslutning till pärla, sbst. 4 b, om en samling av lysande föremål (litterära alster l. konstvärk o. d.). Thomander 1: 786 (1864). Prins Eugen har i sina ”Svenska landskap” givit oss ett pärlband av svenska naturbilder. Grimberg SvH 617 (1909).
2) (i fackspr.) till 2 f: ornerande band l. rad av pärlliknande upphöjningar (pärlor); jfr -stav 1. Upmark Lübke 105 (1872).
Ssgr (till -band 1): pärlbands-alg. bot. rödalgen Batrachospermum moniliforme Roth, uppbyggd av en rad kulformiga samlingar av rikt grenade kortskott som äro pärlbandslikt ordnade på en genomgående stam. Liljeblad Fl. 597 (1816). Krok o. Almquist Fl. 2: 95 (1917).
-blixt. astr. blixt bestående av flera efter varandra följande lysande kulor. Carell o. Edelstam 111 (1916).
-fenomen. astr. fenomen vid total solförmörkelse, bestående däri att strax före den totala solförmörkelsen den sista, smala solskäran genombrytes av de från månkanten utskjutande månbärgen o. därvid upplöses i en rad lysande punkter. Bergstrand Astr. 102 (1925).
-fingrar, pl. [jfr t. perlschnurfinger] med. fingrar med förtjockning av mellanledernas diafyser (förekommande vid rakitis). Wernstedt (1935).
-formig. Fries BotUtfl. 1: 283 (1843).
-förmörkelse. astr. = -fenomen. 2NF (1915).
-lik, adj. Retzius Djurr. 176 (1772).
-liknande, p. adj. SvD(A) 1929, nr 99, s. 13.
-BANK; pl. -ar. (pärl- 1835 osv. pärle- 16851778) [jfr t. perlenbank] jfr bank, sbst.1 I 1 slutet. Spegel GW 197 (1685).
-BEKRANSAD, p. adj. (i vitter stil) smyckad med en pärlkrans (se d. o. 1); äv. bildl. Stagnelius (SVS) 3: 59 (1814).
-BESATT, p. adj. Palmær Eldbr. 79 (1834).
-BESTRÖ. (i vitter stil) överströ l. översålla l. rikligt smycka med pärlor; äv. bildl., särsk. med anslutning till pärla, sbst. 2 d (α). Almqvist Amor. 20 (1839). Från tufvan, som morgonen perlbestrött. Snoilsky 1: 110 (1869). Perlbeströdd sandal. Rydberg Dikt. 1: 183 (1877, 1882).
-BESÄTTNING. [jfr t. perlbesatz] jfr besättning II 1 a. Stenberg KyrkSkrud 235 (1950).
-BILDNING. bildning av pärlor; äv. konkret.
2) till 2, särsk. (i sht jäg.) till 2 a. FoFl. 1933, s. 85 (konkret).
-BINDEL. (pärl- 1812 osv. pärle- 1670) (numera bl. tillf.) pärlbesatt band, pärlband. BoupptSthm 1670, s. 1202. PoetK 1812, 1: 39 (bildl.).
-BLANK. [jfr holl. parelblank] (numera bl. tillf.) blank l. glänsande som en pärla. Perlblank hand. Atterbom SDikt. 2: 159 (1814, 1838). Mohr TvKvinn. 159 (1896).
-BLOMMA, r. l. f.
1) till 1: pärlbroderi i form av en blomma. SthmModeJ 1856, s. 87.
2) [jfr t. perlblümchen] trädg. till 2, = -hyacint. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 467 (1901).
(2) -BLOMSTER. (pärle-) (numera mindre br.) trädg. = -hyacint. Mollet Lustg. D 2 a (1651; bet. icke fullt säker). Lyttkens Växtn. 1317 (1912).
-BLÅ. [jfr holl. parelblauw, eng. pearl-blue] som har en blå färgnyans vari ingår något vitt o. en obetydlig mängd rött. Fatab. 1907, s. 226 (c. 1800). Perlblått bomullsgarn. TLev. 1906, nr 47, s. 2.
(2) -BLÅSSNÄCKA. (†) snäckdjuret Physa fontinalis Lin. (till utseendet något liknande en pärla). Rebau NatH 1: 704 (1879).
-BORR. [jfr holl. parelboor, t. perlenbohrer, eng. pearl-drill] borr varmed hål borras genom en pärla (som skall trädas på ett snöre). Dalin (1855).
-BRODERA, -ing. utföra pärlbroderi på (ngt), brodera med pärlor; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med pärlbroderi. Knorring Skizz. I. 1: 88 (1841). Pärlbroderade tofflor. DN(A) 1953, nr 345, s. 32.
-BRODERI3~002, äv. 1004. fastsyende av pärlor (ofta små glaspärlor o. d.) på tyg l. en särskild botten av stramalj o. d., brodering med pärlor; äv. dels om dylik brodering ss. en speciell prydnads- l. sömnadsteknik, dels konkret, om broderiet. Kudde i pärlbroderi. NJournD 1856, s. 22.
-BRÄM. (pärle-) (numera bl. tillf., om ä. förh.) pärlbroderat l. pärlbesatt bräm. HH 2: 16 (1548).
-BRÖLLOP. (föga br.) (festlighet till firande av) 30-årsdagen av ett bröllop. AB 1892, nr 291 A, s. 3.
(2) -BUSKE. [jfr eng. pearl-bush] trädg. prydnadsbuske (med klotrunda, vita blomknoppar) av släktet Exochorda Lindl. HantvB I. 3. 1: 62 (1935).
-BÅRD.
1) till 1: bård av påsydda pärlor. NJournD 1860, s. 102.
2) (i fackspr.) till 2 f: bård av pärlliknande upphöjningar. Kulturen 1940, s. 126.
-BÅT. [jfr holl. parelboot, t. perlboot] zool. bläckfisk av släktet Nautilus Lin. (särsk. arten N. pompilius Lin., äv. benämnd vanlig pärlbåt), med ett invändigt pärlemorklätt skal, nautilus. Thorell Zool. 2: 296 (1865).
Ssg: pärlbåt- l. pärlbåts-snäcka. zool. pärlbåt. NF (1888).
-BÄLTE. (pärl- 1920 osv. pärle- 1586) pärlbesatt l. pärlbroderat bälte. 2SthmTb. 8: 281 (1586).
-BÄRANDE, p. adj. (pärl- 1934 osv. pärle- 1759) [jfr holl. pareldragend, eng. pearl-bearing] särsk. om mussla o. d.: pärlförande. VetAH 1759, s. 145.
(2) -BÖNA, r. l. f. (pärl- 1796 osv. pärle- 17751795) [jfr t. perlbohne] trädg. ett slags trädgårdsbönor med smala, trinda, gröna baljor (på vilka fröna framträda som pärlorna på ett pärlband). Lundberg Frösaml. 34 (1775). Sonesson HbTrädg. 491 (1926).
-BÖRS. pärlbroderad l. pärlstickad börs. Hagdahl Fråga 383 (1883).
(2 d α) -DAGG. (pärl- c. 18151821. pärle- 17501935) [jfr t. perlentau, eng. pearl-dew] (i vitter stil, numera mindre br.) dagg (i form av pärlliknande droppar); äv. bildl., om tårar; jfr pärla, sbst. 2 d β. Kolmodin QvSp. 2: 82 (1750; om tårar). Lidner (SVS) 2: 365 (1784; om dagg). Wallin Vitt. 2: 82 (1821; om tårar). Östergren (1935; om tårar).
-DAMM, r. l. m. (pärle-) (numera bl. tillf.) damm för pärlodling. Linné Bref I. 1: 29 (1761).
-DIADEM. pärlbesatt diadem. Lönnberg Kåre 6 (1887).
(2) -DRUVA.
1) [jfr t. perltraube] (†) om ett slags (små) druvor; äv. om växten. 2 st. Ranckor af hvijta perldrufvor. GBonde (1750) hos Trolle-Bonde Hesselby 150. Schulthess (1885).
2) bot. = -hyacint. Fries BotUtfl. 3: 231 (1864).
-DRÄKTIG. (†) [jfr t. perlenträchtig] om mussla o. d.: pärlförande. VetAH 1762, s. 79.
(2 d α, β) -DUGG. [jfr d. perledug, om dagg] (†) bildl., om tårar; jfr -dragg. Carlén Ensl. 1: 129 (1846).
-DUVA. (†) ett slags duvor med uppstående täckfjädrar. Rebau NatH 1: 438 (1879).
-DYKARE. [jfr t. perlentaucher, eng. pearl-diver] pärlfiskare (som fiskar pärlor gm dykning). Norman GossLek. 77 (1878).
-DYKERI3~002 l. 1004. pärlfiske gm dykning. Östergren (1935).
-DYKERSKA. kvinnlig pärldykare. UNT 1937, nr 53, s. 8.
-EFFEKT. (i fackspr.) pärlliknande effekt (se d. o. 3 a β) hos garn l. tråd. HbTextilm. 110 (1944).
-ESSENS. [jfr t. perlenessenz] (i fackspr.) preparat framställt av fiskfjäll (löjfjäll) varmed man överdrager konstgjorda pärlor för att åstadkomma en pärlglänsande yta. Almström KemTekn. 2: 638 (1845).
-FABRIK. för framställning av konstgjorda pärlor. VetAH 1787, s. 106.
(2 f) -FIL. tekn. använd för att åstadkomma en rad pärlliknande upphöjningar på en rund, utstående list. 2NF 8: 190 (1907).
-FIN. (i vitter stil l. vard.) liknande små, fina pärlor, ytterst fin. Pärlfina efterstygn. Lindhé FlyddTid. 189 (1917).
(2) -FISK. [anledningen till benämningen äro de knölliknande vita hudförtjockningar som under lektiden uppträda på hannarnas fjäll]
1) (†) fisk av släktet Argentina Lin., särsk. arten A. sphyræna Lin., silverfisk, strömsill. Retzius Djurr. 78 (1772). Dalin (1855).
2) [jfr t. perlfisch] zool. (den i Donau-området förekommande, med mörten besläktade) fisken Leuciscus meidingeri Heck. 4Brehm 12: 484 (1929).
-FISKANDE, n. (pärl- 1807 osv. pärle- 1778) (numera bl. tillf.) = -fiske 1. Schultze Fisk. 255 (1778). EconA 1807, juni s. 13. —
-FISKARE. (pärl- 1749 osv. pärle- 16421778) [jfr t. perlenfischer, eng. pearl-fisher] person som (yrkesmässigt) bedriver pärlfiske. RP 9: 473 (1642).
Ssg: pärlfiskar-båt. för användning vid pärlfiske. PoetK 1819, 3: 70. —
-FISKE. (pärl- 1723 osv. pärle- 16071761)
1) abstr.: fiske för fångst av pärlmusslor o. pärlsnäckor; äv. om dylikt fiske ss. näringsfång. Idka, bedriva pärlfiske. HFinLappm. 4: 375 (1607). Kulturen 1940, s. 133.
2) (numera mindre br.) i konkret(are) anv., dels om pärlfiske (i bet. 1) med särskild tanke på rättigheten att bedriva fisket l. på tillgången på pärlmusslor i fiskevattnet, dels om företag som bedriver pärlfiske; stundom med tanke företrädesvis på fiskevattnet l. fiskeplatsen. PH 2: 851 (1731). Perlefisket, på Skatte-Ägor, tilhörer Hans Mtt. och Kronan, som ett regale. Nehrman AnmJurCiv. 20 (1746). Purkiaurs Perlefiske i Luhleå Lappmarck. Linné Bref I. 1: 18 (1751). Kring Baharon är rikt perlfiske. Bergman Jordkl. 1: 58 (1773). Forsstrand BlOleandr. 79 (1895).
Ssgr (till -fiske 1): pärlfiske-expedition.
-flotta, r. l. f. Hultman Vild. 187 (1907).
-FISKERI3~002 l. 1004. (pärl- 17231880. pärle- c. 16761833) [jfr t. perlenfischerei, eng. pearl-fishery] (numera föga br.)
1) i abstrakt anv., = -fiske 1. Widekindi G2A 10 (c. 1676). Cederström Fiskodl. 156 (1857). Berndtson (1880).
2) = -fiske 2. Stiernman Com. 5: 241 (1691). Redan i Carl den XI:s tid voro perlfiskerier i Sverige i gång. (Agardh o.) Ljungberg 4: 89 (1863).
-FLOTTA, r. l. f. flotta av pärlfiskarbåtar. Renner Berge o. Lanier 297 (1930).
-FOGDE. (pärle-) (förr) person med uppgift att för hovets räkning insamla pärlor o. d. i Norrland. KlädkamRSthm 1612 B, s. 28 a. —
-FORM; pl. -er. Bruzelius Forns. 38 (1850).
-FORMAD, p. adj. —
-FORMIG. [jfr t. perlförmig] Nordforss (1805).
-FRANS. frans utsmyckad med (glas)pärlor l. gjord av snören med därpå uppträdda (glas)pärlor. NJournD 1854, s. 150. (Lamp-)skärm med pärlfrans på. Söderberg HårfrUppass. 67 (1925).
-FRANSAD, p. adj. försedd med pärlfrans. Tenow Solidar 3: 235 (1907).
-FRÖ, n. (pärl- 1790 osv. pärle- 17341749) [jfr t. perlensame, fr. semence de perles] äkta pärla av minsta storleksgraden, använd bl. a. till broderier, förr äv. inom medicinen (jfr pärla, sbst. 1 c); äv. (i sg. o. pl.) ss. ämnesnamn. Serenius Ccc 4 a (1734). Perlfrö nyttjades i forna tider som läkemedel. SDS 1899, nr 129, s. 3.
-FÅNGST. (pärl- 1805 osv. pärle- 1801) [jfr holl. parel-vangst] = -fiske 1. Flintberg Lagf. 4: 262 (1801). Ekman NorrlJakt 408 (1910).
Ssgr: pärlfångst-fartyg. Andersson Austr. 174 (1915).
-järn. järnredskap för pärlfångst. Munsterhjelm Wallenius Människoj. 167 (1934).
-FÄNGARE. (pärl- 1642. pärle- 1642) [jfr ä. d. perlefænger] (†) = -fiskare. RP 9: 437 (1642).
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. (pärl- c. 1755 osv. pärle- 17161779) [jfr t. perlenfarbe, eng. pearl-colour]
1) färg i en nyans som liknar den färg som förekommer hos äkta pärlor; vanl. liktydigt med: pärlgrå färg, pärlgrått. KlädkamRSthm 1716, s. 41. Möbler i perlfärg. Carlén Skuggsp. 1: 271 (1861, 1865).
2) (†) om det kalkhaltiga ämne varav en pärla är uppbyggd. VetAH 1787, s. 105.
-FÄRGA, oböjl. adj. (pärl- 16501716. pärle- 16681728) [efter t. perlenfarb(en)] (†) = -färgad. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 197. (Ett) par pärlefärga Silkesstrumpor. BoupptSthm 1668, s. 238. KlädkamRSthm 1728 A, s. 61. —
-FÄRGAD, p. adj. (pärl- 1741 osv. pärle- 16721856) [jfr eng. pearl-coloured samt t. perlenfarb(en), perlenfarbig] som har pärlfärg; vanl. liktydigt med: pärlgrå; jfr -blå, -vit. BoupptSthm 25/4 1672. En .. pärlfärgad dräkt. SvKulturb. 7—8: 14 (1931).
-FÖRANDE, p. adj. dels om mussla l. snäcka: pärlalstrande, som innehåller en l. flera pärlor; dels om vatten: vari pärlalstrande musslor osv. förekomma. Björkman (1889). Vemån, hvilken .. visat sig pärlförande. GHT 1896, nr 176 A, s. 3. TurÅ 1918, s. 270 (om mussla).
-GALLER, n. (numera knappast br.) jfr -gardin samt galler, sbst.2 2 h. AB(L) 1895, nr 261, s. 4. MeddSlöjdF 1897, 1: 71. —
-GARDIN. (i sht förr) gardin av snören med därpå uppträdda glaspärlor. Japanska Perlgardiner. KatalLeja 1897—98, s. 38. Ett rum, vars dörr var en pärlgardin. SvSkämtl. 144: 56 (1920).
-GARN. [jfr t. perlgarn] textil. flertrådigt garn med pärleffekt; i sht om merceriserat bomullsgarn av dylikt slag, använt till broderiarbeten o. d. NJournD 1857, s. 8. HbTextilm. 110 (1944).
-GARNERAD, p. adj. försedd med pärlgarnering. Freja 1873, s. 181.
-GARNERING. garnering av pärlor (i sht små glaspärlor). NJournD 1855, s. 56.
-GARNITYR.
1) garnering l. garnityr (se d. o. 1 a) av pärlor. NJournD 1859, s. 116.
2) garnityr (se d. o. 2) av pärlsmycken. Ahnfelt HofvLif 2: 130 (1880).
-GEHÄNG. pärlsmyckat gehäng (se d. o. 2). Castrén Res. 2: 213 (1846).
-GLANS. [jfr t. perlenglanz]
1) glans av (äkta) pärlor l. glans som liknar denna. Atterbom 2: 72 (1827).
2) (†) = -essens. Åstrand (1855).
-GLIMMANDE, p. adj. (mera tillf.) som glänser av l. ss. pärlor. HågkLivsintr. 7: 175 (1926).
-GLIMMER. [jfr t. perlglimmer, eng. pearl-glimmer] miner. ett slags kalkhaltigt mineral med pärlglans, kalkglimmer, margarit. 2NF (1915).
-GLITTER. (pärl- 1894 osv. pärle- 18821935) glitter av pärlor; vanl. (i vitter stil) oeg. l. bildl., t. ex. om glitter av daggdroppar. I daggens perleglitter. Rydberg Dikt. 1: 152 (1882).
-GLÄNSANDE, p. adj. som glänser av l. ss. pärlor. Dalin FrSvLex. 2: 258 (1843). Perlglänsande blad. NF 4: 802 (1881).
-GRAMANER, pl. gramaner utsmyckade med pärlor (i sht små glaspärlor o. d.). Freja 1873, s. 172.
-GRUND, n. (pärl- 18041828. pärle- 1680) (numera föga br.) = -bank. Brask Pufendorf Hist. 81 (1680). Heinrich (1828).
-GRUS. (pärl- 1785 osv. pärle- 1749)
1) [jfr holl. parelgruis] till 1: pärlor av minsta storleksgraden; jfr -frö. Lind (1749; under perlen-samen). Heinrich (1828).
2) [jfr d. perlegrus] till 2: grus med pärlliknande korn; jfr -sand. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 138.
(2) -GRYN. (pärl- 1716 osv. pärle- 16231832) [jfr holl. parelgerst, t. perlgerste, perlgraupe, eng. pearlbarley]
1) ett slags små, jämstora, runda, glättade gryn av vete l. (numera vanl.) korn. Hagdahl Kok. 20 (i handl. fr. 1623). Perlegryn (maldes) af hvete. Linné Sk. 385 (1751). VaruhbTulltaxa 1: 51 (1931).
2) (†) bildl., smeksamt, om person; jfr dels pärla, sbst. 4 a, dels gryn 4. Mit Pärlegryn! Knöppel Blindeb. 66 (1746).
Ssgr (till -gryn 1): pärlgryns-emulsion. (†) slemmig dekokt på pärlgryn (korngryn); jfr -vatten. Bellman (BellmS) 5: 86 (1783).
-gröt. Hallstén o. Lilius (1896).
-kvarn. för framställning av pärlgryn. Björkman (1889).
-soppa, r. l. f. Valleria Hush. 44 (c. 1710).
-vatten. (†) slemmig dekokt på pärlgryn (korngryn). Rosenstein BarnSj. 8 (1771).
-välling. Warg 592 (1755).
-GRÅ. (pärl- 1771 osv. pärle- 1701) [jfr holl. parelgrijs, t. perlgrau, eng. pearl-grey, fr. gris de perle] som har en viss ljusgrå färgnyans med svag dragning åt rött. HusgKamRSthm 1701, s. 54. En mycket enkel pärlgrå klänning. Siwertz Varuh. 258 (1926).
-GRÅTT, n. pärlgrå färg(nyans); äv. om färgstoffet. Perlgrått framställes med sumak och jernvitriol. UB 5: 516 (1874). Väggar och tak var hållna i rokokons lätta färger — pärlgrått, mossgrönt (osv.). Stenelid KlarStjärn. 152 (1949).
(2) -GRÄS. (pärl- 1785 osv. pärle- 16381864) bot. namn på vissa växter.
1) [jfr d. pærlegræs] (†) = -ört. Franckenius Spec. D 1 a (1638). Klint (1906).
2) [jfr eng. pearleverlasting; jfr äv. det nylat. artnamnet; namnet syftar på de runda, vita blomkorgarna] (†) Anaphalis margaritacea (Lin.) Bth & Hook. Fries 1Linné 18 (i handl. fr. 1732). Weste (1807).
3) [jfr d. pærlegræs, holl. parelgras, t. perlgras; namnet syftar på småaxens utseende] gräs av släktet Melica Lin., särsk. arten M. nutans Lin. (med rundade, skaftade, lutande småax), bärgslok. Lindfors (1824). Björkman Gård 75 (1918).
4) [jfr holl. parelgras] (†) gräset Molinia cœrulea Mönch, blåtåtel; särsk. i uttr. blått pärlgräs. Lilja SkånFl. 72 (1870).
-HALSBAND~02, äv. ~20. (pärl- 1785 osv. pärle- 16981794) [jfr t. perlenhalsband, eng. pearlnecklace] halsband av pärlor uppträdda på ett snöre; jfr -koljé. BoupptRasbo 1698.
-HALTIG. (mera tillf.) om mussla o. d.: pärlförande. 3NF 16: 331 (1932).
-HANDEL. (pärl- 1805 osv. pärle- 1807) (yrkesmässig) handel med pärlor; äv. konkret(are), om affärsföretag l. affärslokal. Nordforss (1805).
-HANDLANDE, m.||ig. = -handlare. Östergren (1935).
-HANDLARE. person som bedriver yrkesmässig handel med pärlor. Nordforss (1805).
-HAV. (pärl- 1933 osv. pärle- 1782) [jfr t. perlenmeer] pärlförande hav. Kolmodin QvSp. 1: 492 (1732). Jacobsson HavVag. 128 (1933).
-HUVA. (pärl- 1887 osv. pärle- 1563) [jfr (ä.) d. perlehue] (om ä. förh.) pärlbesatt l. pärlstickad huva. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 77.
(2) -HYACINT. [jfr t. perlhyazinthe] trädg. prydnadsväxt av släktet Muscari Tourn. (med klotrunda, blå blommor), särsk. arten Muscari botryoides (Lin.) Mill., blådruva, druvhyacint. Retzius FlOec. 311 (1806). Hylander NordKärlv. 1: 147 (1953).
(2 f) -HYVLAD, p. adj. (i fackspr.) = -spontad. PT 1908, nr 289 A, s. 4. —
-HÄMTARE. (pärl- 1807. pärle- 16121790) (†) = -fiskare. NorrlS 1—6: 328 (cit. fr. 1612). Hallenberg Hist. 1: 180 (1790).
-HÖNA. (pärl- 1785 osv. pärle- 1780c. 1859) [jfr t. perlhuhn, eng. pearlhen] zool. (afrikansk, i Sv. stundom ss. husdjur hållen) hönsfågel av (under)familjen Numidinæ, vars fjäderdräkt utmärkes av en mörkare bottenfärg med talrika ljusa (vita) fläckar; särsk. om arten Numida meleagris Lin. (vanlig pärlhöna); vanl. i sg. (jfr -höns). BBergius PVetA 1780, 2: 132. Otter Officer 297 (1930). jfr gam-, tofs-pärlhöna.
-HÖNS. (pärl- 1748 osv. pärle- 17831786) [jfr d. perlehøns] zool. = -höna; vanl. i pl. (jfr -höna); i pl. äv. ss. benämning på (under)-familjen Numidinæ l. släktet Numida Lin. Linné FörelDjurr. 123 (1748). Krusenstjerna Pahlen 1: 40 (1930).
Ssgr (zool.): pärlhöns-släkte(t). hönsfågelsläktet Numida Lin. Nilsson Fauna II. 2. 1: 57 (1828).
-IMITATION. vanl. konkret. AHB 123: 56 (1885).
-INDUSTRI. industri som sysslar med pärlfiske, bearbetning av pärlor till smycken, framställning av oäkta pärlor o. d. Östergren (1935).
-INSPEKTOR~002. (pärle-) (förr) statlig tjänsteman med uppgift att utöva uppsikten över pärlfisket inom ett distrikt. VetAH 1762, s. 67.
(2 f) -JÄRN. [jfr t. perleisen] tekn. = -puns. Eneberg Karmarsch 1: 141 (1858).
(2) -KAFFE. [jfr holl. parelkoffie, t. perlkaffee] handel. kaffe som utgöres av missbildade, små, mer l. mindre äggrunda kaffebönor (förr ansett ss. det finaste kaffet). UB 5: 81 (1873).
-KALK. ämne som erhålles gm bränning av (små, obrukbara) äkta pärlor. UB 3: 543 (1873).
-KEDJA, r. l. f., förr äv. -KED. (pärl- 1738 osv. pärle- 16351797) [jfr t. perlenkette, eng. pearl-chain] pärlband, pärlhalsband. RP 5: 385 (1635). PedT 1947, s. 153.
-KISTA. (pärla- 1563. pärle- 1563) [jfr t. perlenkasten] (i sht om ä. förh.) kista för förvaring av pärlor. 2SthmTb. 3: 228 (1563).
-KLAR. (pärl- 1853 osv. pärle- 18901915) [jfr t. perlenklar, perlenhell] (i vitter stil) klar o. glänsande l. glittrande; mycket klar; om ton: klar o. ren. Cygnæus 3: 113 (1853). När du hörde ljuden pärleklara. Wirsén Vint. 55 (1890). (Ankungar) med små pärlklara, svarta råttögon. Söderberg Mörkn. 47 (1907). Den pärlklara luften. HågkLivsintr. 10: 218 (1916, 1929).
-KLÄNNING. damklänning helt överbroderad med pärlor. SvD(A) 1925, nr 321, s. 12.
-KNAPP, r. l. m. (pärl- 1845 osv. pärle- 1548) [fsv. pärlo knapper (SthmSkotteb. 1: 407 (1467))] knapp (särsk. till frackskjorta) gjord av en pärla l. med en pärla ss. ”huvud”. HH 2: 5 (1548).
(2) -KNUT l. -KNUTA. [jfr d. perleknude] (†) pärlliknande tuberkelknuta hos (nöt)boskap; jfr -sot. Lundberg HusdjSj. 59 (1868). Helsov. 1888, s. 130.
-KOLJÉ. pärlhalsband. Carlsson 4711 54 (1921).
-KOLLEKTION. Renner Berge o. Lanier 296 (1930).
(2) -KORN.
1) lant. äldre benämning på en sort av korn (se d. o. 4). 2UB 4: 118 (1899). LAHT 1910, s. 606.
2) skjutk. korn (se d. o. 8) som utgöres av en liten klotformig knopp på ett smalt skaft. NFSportlex. (1943).
-KORNETT, r. l. m. (pärle-) (förr) pärlbesatt kornett (se kornett, sbst.2 I). BtÅboH I. 4: 179 (1632).
-KORS. [jfr fsv. pärlo krus] (pärle-) pärlbesatt kors. Serenius (1734; under pearl).
-KORT, n. (†) om spelkort av viss, sämre kvalitet, utskottskort. Perl- och Utskotts-korten, hvilke Kort-Fabriqueurerne til ganska ringa pris föryttra. PH 11: 799 (1779).
-KRAGE. (pärl- 1859 osv. pärle- 15431615) [jfr t. perlenkragen] (i sht om ä. förh.) krage utsmyckad med pärlor l. pärlbroderi. En pärle kragha för Quinffolck. HH 1: 23 (1543).
-KRANS. (pärl- 1785 osv. pärle- 15431851)
1) [jfr t. perlenkranz] till 1.
a) krans av pärlor, använd särsk. ss. hår- l. huvudprydnad. HH 1: 23 (1543). Flättat Håår och pärlekrantzen giör intet altijd Iungfrwn. Grubb 374 (1665). SvFolket 3: 264 (1938).
b) (om ä. folkliga förh. i vissa trakter) ett slags pannband av tyg, utsmyckat med (glas)pärlor; jfr -lad. RedNordM 1906, s. 11. (Pannsmycket) kallades la eller pärlkrans och tillhörde såväl brudens som brudpigornas utstyrsel. Wistrand NordMAllmog. 18 (1909).
c) gravkrans av metalltråd med därpå uppträdda (glas)pärlor. Dagen 1915, nr 334, s. 6.
2) i sht jäg. till 2 a, om rosenkransen på ett hjorthorn. FoFl. 1931, s. 52.
3) (i fackspr.) till 2 f: ornerande krans av pärlliknande upphöjningar. Ytterst (på myntet) löper en pärlkrans. PT 1910, nr 260 A, s. 2. —
-KRONA. (pärl- 1762 osv. pärle- 16431749) [jfr t. perlenkrone]
1) pärlbesatt krona. Kalff AUggla I 1 a (1643).
2) herald. krona vars övre rand l. spetsar prydas av pärlor. Rehbinder Matr. 1794, s. 120. Dalin (1855).
-KRÅSNÅL ~02, äv. ~20. kråsnål försedd med en l. flera pärlor, särsk. med en pärla ss. ”huvud”. Hellström MorgSkälm 306 (1952).
-KUDDE. kudde med pärlbroderi. Spong Tavl. 124 (1946).
(2 f) -KUTTER, r. l. m. tekn. kutter (se kutter, sbst.1) på hyvelmaskin för åstadkommande av pärlspont. TT 1896, M. s. 109. —
-KVAST. (pärl- 1843. pärle- 15631585) (†) ett slags prydnad av pärlor. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 20 (om hattprydnad). SthmModeJ 1843, nr 4, s. 8.
(2) -KVIST. (i fackspr.) liten frisk kvist (ungefär 4—6 mm i diameter) i timmer. HbSkogstekn. 498 (1922).
-KÖP.
-KÖPARE. särsk. om yrkesmässig uppköpare av pärlor. Hultman Vild. 179 (1907).
-LAD. (pärl- 1637 (: perladh), 16571676 (: perladh). pärle- 15531700) [jfr ä. d. perlelad] (numera bl. ngn gg i kulturhistorisk skildring) ”lad” (ett slags prydnadsband, huvud- l. pannsmycke o. d., se lad, sbst.1) utsmyckat med pärlor. 2SthmTb. 2: 225 (1553). Binda itt ståtteligit Perleladh på sitt .. hufwudh. ALaurentii Ciegler 335 (1620). Hamb. (1700).
-LIK, adj. (pärl- 1810 osv. pärle- 16721881) [jfr t. perlengleich] som liknar en pärla l. pärlor; i allm. med särskild tanke på form o. storlek. Lucidor (SVS) 273 (1672). Perlmais med små perllika korn. Elfving Kulturv. 31 (1895). särsk. (numera knappast br.) med tanke på färgen. Tyget bestod af perllik rosa taft. NJournD 1855, s. 20.
-LIKNANDE, p. adj. jfr -lik. 2NF 30: 246 (1920).
-LIM.
1) [jfr t. perlleim] (†) till 1, = -essens. VetAH 1787, s. 105. Heinrich (1828).
2) [jfr d. perlelim] (i fackspr.) till 2: ett slags lim som saluföres i granulerad form. HantvB I. 2: 67 (1934).
(2 f) -LINJE. (i fackspr.) jfr -rand, -stav 1. AntT IX. 6: 126 (1905).
(2 f) -LIST; pl. -er. [jfr holl. parellijst; jfr äv. fsv. pärlolist, pärlbård (se d. o. 1)] (i fackspr.) jfr list, sbst.2 3 samt -rand, -stav 1. 1MinnNordM XI. 1: 3 (1885).
(2) -LÖK. (pärl- 1809 osv. pärle- 1795) [jfr t. perllauch, perlzwiebel, eng. pearlonion] (i sht om ä. förh.) trädg. benämning på ett slags små lökar använda till syltlök o. d., särsk. de små lökar som växa fram bredvid en äldre lök hos vissa löksorter (särsk. olika varieteter av purjolök); äv. om hela växten. Fallén Fleischer 206 (1795). StKokb. 124 (1940).
(2) -MAJS. (numera föga br.) handel. majssort med små, pärlliknande korn. Elfving Kulturv. 31 (1895). LB 2: 358 (1900).
-MAKARE. (pärl- 1787 osv. pärle- 17081761) [jfr t. perlenmacher] (om ä. förh.) person som yrkesmässigt tillvärkade pärlor (särsk. glaspärlor o. d.); tillf. äv. om pärlodlare. Linné Bref I. 1: 33 (1761; om pärlodlare). Seitz Glas. 55 (1933).
Ssg: pärlmakar(e)-konst(en). särsk. (förr) om (den föregivna, magiska) konsten att göra äkta pärlor. Block Progn. 105 (1708).
(2) -MALM. (pärl- 17901926. pärle- 17741818) (numera mindre br.) miner. sjömalm förekommande i små, pärlliknande kulor; jfr bön-, hagel-, pänning-, skragg-, ärt-malm. Crælius TunaL 132 (1774). 2NF 38: 327 (1926).
(2 f) -MATTPUNS~02, äv. ~20. tekn. = -puns. Eneberg Karmarsch 2: 475 (1861).
(1 c) -MJÖLK. (pärl- 18051852. pärle- 16781698) [jfr holl. parelmelk, t. perlenmilch, nylat. lac perlarum] (†) ett slags flytande läke- (o. skönhets)medel, urspr. berett av pärlor, i senare tid av pulveriserade ostronskal med gummi, bittermandelvatten, sockersirap o. vanligt vatten; jfr -vatten. BoupptSthm 1680, s. 426 a (1678). Dahlstierna (SVS) 85 (1698). ÖoL (1852).
-MOSSA, r. l. f. (pärl- 1835 osv. pärle- 1716)
1) [jfr holl. parelmos, t. perlmoos, eng. pearl-moss] karragen.
a) bot. = karragen 1. TLäk. 1835, s. 234. Fries SystBot. 298 (1897).
b) farm. o. tekn. = karragen 2. Åstrand (1855). Jönsson Gagnv. 346 (1910).
2) (†) renlav. Lindestolpe FlWiksb. 25 (1716).
Ssg (till -mossa 1): pärlmoss-gelé. farm. karragengelé. Lindgren Läkem. (1902).
-MUSSLA, r. l. f. (pärl- c. 1755 osv. pärle- 16821797) [jfr t. perl(en)muschel, eng. pearl-mussel]
1) zool. gemensam benämning på de olika musselarter i vilka det bildas äkta pärlor; särsk. om den tropiska arten Meleagrina margaritifera Lin. (äv. benämnd äkta pärlmussla). RelCur. 336 (1682). Den svenska perlmusslan finnes i hela vårt land, från lappmarkerna till Skåne, i sådana åar, som föra klart vatten. Alm(Sthm) 1862, s. 37. HimHavJord 2: 350 (1926). jfr flod-pärlmussla.
2) (numera knappast br.) om pärlmusslans skal. HC12H 4: 375 (c. 1715). Orrelius (1797).
Ssgr (till -mussla 1): pärlmussel- l. pärlmussle-bank; pl. -ar. pärlbank. Renner Berge o. Lanier 99 (1930).
-förande, p. adj. om vatten: pärlförande. Ekman NorrlJakt 409 (1910).
-skal. JAdlerbeth (1826) hos Ahnfelt Rääf 213.
-vatten. pärlförande vatten. Ekman NorrlJakt 411 (1910).
-MÖNSTER. mönster för pärlbroderi. NJournD 1861, s. 128.
(2) -NARVAD, p. adj. (i fackspr.) om läder, hud o. d.: som har en narv med små, pärlliknande upphöjningar. TLev. 1902, nr 45, s. 1.
-NÅL. (pärl- 1852 osv. pärle- 1815) [jfr t. perlennadel]
1) nål för användning vid uppträdning av pärlor på ett snöre l. vid pärlbroderi l. pärlstickning o. d. SvT 1852, nr 15, s. 4.
2) (†) ett slags instrument för mätning o. värdering av äkta pärlor. Perlenålar, genom desse, som äro försedde med flera olika hål på tunna bleck, kan .. en perlas vigt utan vägning till karat tyngderne utrönas. Synnerberg (1815).
3) prydnadsnål (särsk. kråsnål) försedd med en l. flera pärlor. Lybeck TomI 35 (1911).
-NÄT. nät utsmyckat med pärlor l. tillvärkat av pärlsnören, brukat särsk. ss. hårprydnad. NJournD 1858, s. 36.
-ODLARE. person som driver pärlodling. —
-ODLING. odling (se d. o. 3) av pärlmusslor; äv. konkret(are), om företaget l. platsen. 2NF 37: 1197 (1925).
-OSTRON. (pärl- 1819 osv. pärle- c. 17401776) [jfr t. perlenauster, eng. pearl-oyster] = -mussla 1. Broman Glys. 3: 687 (c. 1740).
-PLANTERING. (pärl- 1761. pärle- 1751) (†) = -odling. Linné Bref I. 1: 19 (1751; abstr.). 2VittAH 25: 294 (1761).
-PORT. (pärla- 1698. pärle- 17091728) [jfr d. perleport, holl. parelpoort] (numera bl. ngn gg i religiöst spr.) om de tolv, vardera av en pärla bestående portarna till det (efter världens undergång) från himmelen nedkommande nya Jerusalem (enl. Upp. 21: 21). Dahlstierna (SVS) 79 (1698). Frese Pass. 56 (1728).
-POTTASKA. (†) = -aska. VetAH 1759, s. 17. Möller (1807).
(2 e α slutet) -PROV. [jfr t. perlenprobe, eng. bead-proof] ett förr använt prov för utrönande av sprithalten i brännvin o. d., varvid sprithalten bedömdes efter de skumpärlor som vid upphällning av brännvinet osv. i ett glas avsatte sig på ytan. WoH (1904). TySvOrdb. 1767 (1932).
-PRYDD, p. adj. (pärl- 1862 osv. pärle- 1905) prydd med en l. flera pärlor. Scholander I. 1: 5 (1862). Ett perlprydt diadem. Sander Dikt. 166 (1870).
-PRYDNAD. (numera bl. tillf.) av en l. flera pärlor bestående prydnad; pärlsmycke. NJournD 1855, s. 56.
-PUNG. (pärle-) jfr -börs. BoupptSthm 1667, s. 1078.
(2 f) -PUNS. [jfr t. perlpunzen] tekn. puns för åstadkommande av pärlliknande upphöjningar (pärlor) på metall. Almroth Karmarsch 408 (1839).
-RAD. (pärl- 1780 osv. pärle- 17941917) [jfr t. perlenreihe]
1) till 1: rad av pärlor; särsk. om pärlband l. pärlhalsband. Präktiga äro tina kinder, / I sina juvel-spann, / Och tin hals / Med pärlrader omgifven. HögaV 1: 10 (öv. 1792). Kellgren (SVS) 5: 641 (1793). Stiernstedt MestSann. 139 (1948). särsk. (i vitter stil) bildl., om ngt som liknar en rad av pärlor l. ett pärlband; särsk. om tandrad; jfr -band 1 b (α). Lenngren (SVS) 2: 6 (1780; om tandrad). Pärlraderna av lyktor utmed bägge stränderna. Heerberger NVard. 102 (1936).
2) (mera tillf.) till 2, om rad av pärlliknande figurer. De dunkelsvarta strimmorna och pärlraderna (på nattskärrehonans fjäderdräkt). Rosenius SvFågl. 2: 323 (1924).
3) (i fackspr.) till 2 f: ornerande rad av pärllika upphöjningar; jfr -rand. AntT XIV. 2: 58 (1895; på brakteat).
(2) -RAKET. (†) fyrv. jfr pärlrägns-, stjärn-raket. KrigVAH 1825, s. 148. En perlraket är en sådan, som under sin stigning utkastar åtskilliga färgade små stjernor eller så kallade perlor och slutar med en försättning af större stjernor. AHB 66: 83 (1871).
-RAM. (pärle-) (fotografi- l. spegel)-ram utsmyckad med pärlor. GT 1788, nr 128, s. 4.
(2 f) -RAND. [jfr t. perlrand] (i fackspr.) ornerande rand av pärllika upphöjningar. Calonius 5: 312 (1800).
-REGN, se -rägn.
-REN, adj. [jfr t. perlenrein] (i vitter stil) mycket ren o. klar; särsk. om ton l. vers. Strofer av pärlren .. skönhet. Vetterlund Skissbl. 278 (1914).
-RIK. [jfr t. perlenreich] rik på pärlor. PoetK 1812, 2: 9. —
-RING. (pärl- 1864 osv. pärle- 16691821)
1) [jfr holl. parelring] till 1: (finger)ring med en l. flera pärlor. BoupptSthm 1669, s. 1083.
2) (mera tillf.) till 2: ring av pärlliknande figurer o. d. Vågen delar sig i perleringar. PoetK 1821, 1: 214.
3) (i fackspr.) till 2 f: ringformig pärlrand. Brunius GotlK 1: 127 (1864).
-RUND, adj. (pärl- 1906 osv. pärle- 1844) [jfr eng. pearl-round] rund ss. en pärla. (Atterboms) vackra, pärlrunda (hand-)stil. Solnedg. 3: 351 (1912). särsk. bildl., om ”rund” ton; jfr pärla, v.1 V 3. Sturzen-Becker Sångmö 72 (1844). Klockklingande och pärlrunda toner. Gellerstedt Hult 13 (1906).
(1, 2) -RÄGN. (pärl- 1814 osv. pärle- 17771890) [jfr t. perlenregen] (i vitter stil) ”rägn” l. kaskad av ngt som liknas vid l. jämföres med ett ”rägn” av pärlor.
a) om en kaskad av (pärlliknande l. pärlskimrande) vätskedroppar, t. ex. av dagg l. tårar; jfr pärla, sbst. 2 d. Lenngren (SVS) 1: 41 (1777). Daggens pärle-regn. NyköpVeckobl. 1780, nr 21, s. 3. Springkällor kasta pärlregn. Rydberg 8: 197 (1858). Tårars perlregn. Tigerschiöld Dikt. 1: 106 (1888).
b) (†) fyrv. om en kaskad av små mer l. mindre pärlliknande stjärnor från en raket. AB 1890, nr 281, s. 2.
c) (numera bl. tillf.) om en ström av (pärlande) toner; jfr pärla, v.1 IV 3, V 3. Böttiger 2: 51 (1841, 1857).
Ssg (till -rägn b): pärlrägns-raket. (†) fyrv. jfr pärl-raket. VL 1901, nr 41, s. 3.
(2) -SAGO. [jfr holl. parelsago, t. perlsago, eng. pearlsago] handel. vit, äkta l. indisk sago (som saluföres i form av små, runda korn). LdVBl. 1841, nr 48, s. 3.
(2) -SAGOGRYN~002. handel. jfr -sago. GHT 1895, nr 231, s. 3.
(2) -SALT, n. (pärl- 1789. pärle- 16711683) (†)
1) [jfr t. perlsalz] natriumfosfat (som bildar pärlliknande kristaller). Rinman (1789).
2) till 2 d β, om ”salta” tårar. I fall från Lillie kinner, / .. Intet Pärle-salt neer rinner, / .. Håller iag (osv.). Lucidor (SVS) 172 (1671). TRudeen Vitt. 240 (1683).
(2) -SAND. (pärl- 1730 osv. pärle- 17251854) [jfr t. perlsand] ett slags fin, vit, rundkornig kvartssand, använd bl. a. till renskurning o. polering av metallföremål. FrestaKRäk. 1725. Linder Tid. 32 (1924).
-SATT, p. adj. (pärl- 18141935. pärle- 1764) (i vitter stil; numera föga br.) pärlbesatt. Ekblad 31 (1764). Pärlsatt gördel. Andersson Sudr. 14 (1899). Östergren (1935).
-SCEPTER. (pärle-) (nästan bl. om ä. förh.) pärlbesatt spira. KlädkamRSthm 1565 C, s. 7 b.
(2) -SIKTIG. [jfr t. perlsüchtig] (†) = -sjuk. Pärlsiktiga kreatur. NPress. 1892, nr 220, s. 4. Sundberg Mikroorg. 120 (1895).
-SILKE. (pärl- 1855 osv. pärle- 1815)
1) silketråd för uppträdning av pärlor. VaruhbTulltaxa 1: 284 (1931).
2) [jfr holl. parelzijde, t. perlenseide] (†) ett slags fint, persiskt sidentyg. Synnerberg (1815). Åstrand (1855).
-SIRAD, p. adj. (pärl- 1894 osv. pärle- 1932)
1) (i vitter stil, mera tillf.) till 1, = -prydd. Levertin NDikt. 105 (1894).
2) (i fackspr.) till 2 f: utsirad med pärlliknande upphöjningar (pärlrand l. dyl.). Rig 1925, s. 206.
-SISEL. zool. ekorrdjuret Citellus suslica Güld. (som har mörkfärgad päls med talrika vita fläckar). 4Brehm 4: 608 (1923).
(2) -SJUK. [jfr d. perlesyg samt t. perlsüchtig] (†) om nötboskap: som lider av ”pärlsot”, tuberkulös. 2NF 16: 1460 (1912).
(2) -SJUKA. [jfr d. perlesyge samt t. perlsucht, eng. pearldisease] äldre benämning på tuberkulos hos husdjur; jfr -sot. Hygiea 1859, s. 290. DN 1894, nr 9008, s. 3. IllSvOrdb. (1955).
-SKAL. (pärl- 1815 osv. pärle- 17171797) [jfr eng. pearl-shell] (numera bl. tillf.) skal av pärlmussla; förr äv. om hela musslan. Broman Glys. 1: 368 (1717). Å the ställe hvarest thesse Pärleskahlen stå. Därs. 3: 686 (c. 1740).
-SKATT. (pärle-) [jfr t. perlenschatz] (numera bl. tillf.) skatt som består av pärlor l. pärlsmycken. Amer. 19 (1675).
-SKIFTANDE, p. adj. jfr -skimrande. Hintze KEJansson 98 (1926).
-SKIMMER. (i sht i vitter stil) skimmer av äkta pärlor l. liknande skimmer. Östergren (1935).
-SKIMRANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) skimrande ss. pärlor. Phosph. 1810, s. 294.
-SKRIN. (pärle-) [jfr t. perlenschrein] särsk.: skrin för förvaring av pärlor. Östergren NDikt. 24 (1879; bildl.).
-SKRUD. (pärl- 1810 osv. pärle- 16881874) (i sht om ä. förh.) pärlbesatt l. pärlstickad skrud. Pigor gå i Perle-skru. SvKulturb. 3—4: 170 (c. 1725). Snoilsky 1: 123 (1871, 1874). särsk. bildl.; särsk. om dagg; jfr pärla, sbst. 2 d α. (Blygheten är) Samwettetz Pärle-Skrud. Warnmark Epigr. F 2 a (1688). Gräset i dess rika pärlskrud. Abelin VTr. 42 (1903).
(2 e) -SKUM, n. (pärl- 1853 osv. pärle- 18131871) [jfr t. perlenschaum] (i vitter stil) skum av pärlliknande bubblor, pärlande skum o. d.; äv. oeg. l. bildl. Phosph. 1813, s. 383. Ett pärlskum af skämt. Bellander Bild. 73 (1914). Vinets pärlskum. Karlfeldt Hösth. 17 (1927).
(2 d α) -SKUR. (pärle-) (i vitter stil, mera tillf.) bildl., om fallande dagg. Daggens perleskur. Runeberg (SVS) 1: 215 (1832).
-SKUTA. jfr -fiskarbåt. Hornborg Segelsjöf. 392 (1923).
(2) -SLAGG. (pärl- 17891847. pärle- 17581813) [jfr t. perlenschlacke] (†) ett slags sand (l. en därav bildad stenart) bestående av små, runda, glasliknande korn av lava. Cronstedt Min. 249 (1758). Meurman (1847).
-SLOTT. (pärl- 1822 osv. pärle- 1889 osv.) (i vitter stil) (sago)slott av pärlor. Stagnelius (SVS) 4: 258 (1822).
(2) -SLÄNDA. [jfr t. perlenauge, perlenfliege, eng. pearl-fly] (numera knappast br.) zool. sländan Chrysopa chrysops Lin. (med stora, pärlliknande, glänsande ögon), stinkslända; jfr bladlus-lejon. Retzius Djurr. 93 (1772). 2NF 3: 624 (1904).
-SMIDD, p. adj. (†) pärlbesatt l. pärlstickad. Hülphers Dal. 253 (1762).
-SMYCKAD, p. adj. pärlprydd. Lönnberg Kåre 135 (1887).
-SMYCKE. (pärl- 1785 osv. pärle- 17111907) [jfr t. perlenschmuck] smycke som består av l. är besatt med pärlor. KKD 5: 282 (1711). ButterickJulblad 1928, s. 2. särsk. bildl.; stundom = pärla, sbst. 4 b. Sjufärgs-bågen, himlens perlesmycke. Atterbom 2: 29 (1827). Dessa korer (i Stagnelius' dramer) .. skola komma att stå som perlsmycken i vår litteratur. Böttiger 5: 257 (1871, 1874).
-SNODD. (pärl- 1827 osv. pärle- 17491813) pärlsnöre (se d. o. 1). Lind 1: 1330 (1749).
-SNÄCKA. (pärl- 18201879. pärle- 17341854) [jfr t. perlenschnecke] (†) = -mussla 1. Linné Dal. 102 (1734). Sätherberg Blomsterk. 92 (1879).
-SNÖRE. (pärl- 1786 osv. pärle- 1640) [jfr t. perlenschnur]
1) till 1: snöre med därpå uppträdda pärlor (äkta pärlor l. glaspärlor o. d.); jfr -band 1. Linc. (1640; under linea). (Hon hade) Bart hår, .. med en Diadem och et perl-snöre. MagKonst 1835, s. 32.
2) (i fackspr.) till 2 f, = -band 2. Upmark Lübke 48 (1872).
-SNÖRMAKERI~0102, stundom 10104. arbeten av pärlsnören (sammansatta av glaspärlor o. d.). Freja 1881, s. 53.
-SOCKER.
1) [jfr holl. parelsuiker] (†) till 1 c: läkemedel berett av socker som kokades med rosenvatten, varefter pulveriserade pärlor tillsattes. Man gifwer Barnet (som lider av hjärtsprång) Linde-Blomster-Watten med Pärl-Såcker och Edelhertz-Pulfwer. Hoorn Jordg. 1: 290 (1697). ApotT 1698, s. 67.
2) [jfr holl. parelsuiker] handel. till 2: ett slags grynformigt socker framställt av det avfall som uppkommer vid klippningen l. huggningen av bitsocker. HemKokb. 310 (1903). Pärlsocker att strö på bakverk. SvD(A) 1927, nr 68, s. 1.
3) [jfr d. perlesukker] (numera knappast br.) kok. till 2 e β: sockerlag kokad till dess pärlliknande bubblor bildas. Hagdahl Kok. 1088 (1879). Högstedt KokB 573 (1920).
(2) -SOT, r. l. f. [jfr t. perlsucht] äldre benämning på viss form av tuberkulos (hos husdjur, särsk. nötkreatur), som utmärkes av pärlliknande bildningar på bröst- o. bukhinnor (jfr -knut); stundom allmännare, om tuberkulos hos husdjur, särsk. nötkreaturstuberkulos. Dannström Hering 120 (1848). SvUppslB 20: 528 (1934).
Avledn.: pärlsotig, adj. [jfr t. perlsüchtig] (†) som lider av pärlsot. Perlsotiga kor. Dannström Hering 122 (1848).
-SPAT. [jfr t. perlspat, eng. pearl-spar] (†) dolomit med pärlemorglänsande kristaller, bitterspat. FKM 4: 369 (1815). Björkman (1889).
-SPETS. (prydnads)spets utsmyckad med (glas)pärlor l. gjord av pärlsnören. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 139.
(jfr 2 f) -SPONT. byggn.
1) om sponten hos pärlspontade bräder. TLev. 1907, nr 6, s. 3. HantvB I. 6: 201 (1938).
2) koll. l. ss. ämnesnamn: pärlspontade bräder. TLev. 1913, nr 48, s. 2. Väggarna .. var klädda med blåmålad pärlspånt. Lo-Johansson Stat. 1: 196 (1936).
(2 f) -SPONTAD, p. adj. byggn. om bräda o. d.: försedd med en liten hyvlad rundstav i spontkanten (bredvid fjädern). SvFriesen Inbj. 1891, s. 33.
(2 f) -STAV. [jfr t. perl(en)stab]
1) (i fackspr.) ornament som utgöres av en rad (tättsittande) pärlliknande upphöjningar; jfr astragal. Lübke ArkitH 566 (1871). Ekelöf Promen. 54 (1941).
2) byggn. rundstav (på pärlspontade bräder). HbSkogstekn. 493 (1922).
-STEN. (pärl- 18211927. pärle- 1525) [jfr t. perlstein, eng. pearlstone]
1) (†) = pärla, sbst. 1. Katerina hade .. nogre sma korele och perle stena. JönkTb. 111 (1525).
2) till 2.
a) (numera föga br.) miner. ett slags vulkanisk, glasliknande bärgart (obsidian) med runda korn. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 106. Rebau NatH 3: 85 (1879). Kjellin 798 (1927).
b) (†) Pärlstenar, (dvs.) genom storlek utmärkta stenar mellan mindre i stenrandningar och fotkedjor (till stenmonument). 2VittAH 14: 12 (1828, 1838).
Ssg (till -sten 1): pärlstens-kedja, r. l. f. (†) kedja av pärlor l. kulor l. dyl., använd ss. urkedja. SöndN 1879, s. 198.
-STICKAD, p. adj. (pärl- 1664 osv. pärla- 1630. pärle- 15891816. pärlo- 15281572) [jfr t. perlgestickt] (i sht om ä. förh.) om tyg, plagg o. d.: försedd med fastsydda pärlor (l. stickad med inknytning av pärlor); broderad med pärlor, pärlsydd; förr stundom äv. med inbegrepp av utsmyckning med guld, silver, ädelstenar, silkesbroderier o. d. OPetri 2: 211 (1528). Perlastickade sametzskoor. L. Paulinus Gothus PræstigKumbl. E 1 a (1630). Han var vacker i sin vita, pärlstickade dräkt. Krusenstjerna Dagdriv. 189 (1923).
-STICKARE. (pärl- 1611 osv. pärla- 1628. pärle- 15211741. pärlo- 1631) [fsv. pärlostikkare; jfr holl. parelstikker, t. perlensticker] (nästan bl. om ä. förh.) person som (yrkesmässigt) sysslar med pärlstickeri (i ä. tid stundom med inbegrepp av utsmyckning av klädesplagg o. d. med guld, silver, ädelstenar, silkesbroderier o. d.). SthmSkotteb. 3: 184 (1521). PH 2: 1274 (1736). SvFolket 2: 216 (1938). särsk. (†) bildl., om person som pratar strunt l. gör sig viktig l. dyl.?; jfr pärl-stickeri b. Komer du (dvs. Linnés Fundamenta Botanica) till någon, som är intagen af Tournef(orts,) Raji äl(le)r Rivini methoder, blifver du hållen för en pärlesteckare och lämnat med begabberij. Linné Ungd. 1: 95 (1730).
Ssgr (nästan bl. om ä. förh.): pärlstickar(e)-arbete. pärlstickeri; vanl. mer l. mindre konkret. InventVåla c. 1575 (c. 1610). MeddSlöjdF 1889, s. 55. särsk. (†) bildl., om ngt krångligt l. besvärligt l. svår uppgift l. dyl.; särsk. i uttr. det är icke något l. intet pärlstickarearbete, det är ingen konst; jfr pärl-stickeri a. Jag tror icke det är något pärlstickare-arbete (att lära sig följa vedertagna skrivsätt). Dalin Arg. 2: 196 (1734, 1754). Schulthess (1885).
-beställning. (†) anställning l. plats ss. pärlstickare. G1R 28: 556 (1558). Därs. 29: 762 (1560).
-dräng. (om ä. förh.) manligt biträde (”dräng”) åt pärlstickare. KlädkamRSthm 1555 K, s. 235 a.
-gesäll. (om ä. förh.) Heidenstam Svensk. 1: 283 (1908).
-silke. silke använt vid brodering med pärlor; förr möjl. äv. allmännare: brodersilke. TullbSthm 24/12 1557. KlädkamRSthm 1560 E, s. 3 a.
-skrå, n. (förr) Fatab. 1931, s. 252.
-ämbete. 1) (förr) pärlstickarens ämbetsskrå. MeddNordM 1901, s. 276. 2) (†) pärlstickarens yrke. G1R 26: 70 (1556).
-STICKERI1004 l. 3~002. (pärl- 1807 osv. pärle- 1563 (: perlestickeri wärck), 17321760) [jfr t. perlenstickerei] (nästan bl. om ä. förh.) pärlstickning (i ä. tid stundom med inbegrepp av utsmyckning av klädesplagg o. d. med guld, silver, ädelstenar, silkesbroderier o. d.); äv. konkret(are), om utsmyckningen l. det pärlstickade föremålet. Leopold 5: 84 (c. 1820). Mössans utstyrsel utgöres (bl. a.) .. af rika pärlstickerier. KyrkohÅ 1907, s. 107. särsk. bildl.
a) (†) om ngt krångligt l. besvärligt l. svår uppgift l. dyl.; särsk. i uttr. det är icke (något) pärlstickeri, det är ingen konst; jfr pärlstickar-arbete slutet. Till att göra ett par skor, är väl icke pärlestickeri. Linné Bref I. 1: 176 (1760). Arkadius Pakkala 32 (1895).
b) (enst., †) prat l. strunt l. viktighetsmakeri l. dyl.?; jfr pärl-stickare slutet. Herr Capell(anen) begynte resonera om skyarna i Lapmarken ..; han log åht mig, sägandes mig aldrig sedt någon sky .. jo, svarade jag, då dimba är, går jag i skyen, och då dimban faller neder, straxt regnar dett nedan för mig. Åt sådant pärlestickerij log han med ett risu sardoo. Linné Skr. 5: 100 (1732).
Ssg: pärlstickeri-värk, n. (†) konkretare: utsmyckning bestående i pärlstickning. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 31.
-STICKERSKA. (pärl- 1935 osv. pärle- 16241658) [jfr t. perlenstickerin] (nästan bl. om ä. förh.) om kvinnlig pärlstickare l. en pärlstickares hustru. BtÅboH I. 2: 15 (1624). Östergren (1935).
-STICKNING.
1) (i sht om ä. förh.) till 1: fastsyende av pärlor på ngt, brodering med pärlor, pärlbrodering; äv.: stickning med inknytning av pärlor; äv. konkret(are), om broderiet l. det pärlstickade föremålet. Grimberg SvH 255 (1907).
2) sömn. till 2: ett slags stickning som utföres med små efterstygn, som ge intryck av pärlliknande upphöjningar; jfr -stygn. Schwerin MärthaskHb. 188 (1941).
-STING, se -stygn.
-STRAMALJ. sömn. ett slags fin stramalj avsedd att utgöra underlag för pärlbroderi. NJournD 1857, s. 183.
-STRÖ, v. (i vitter stil) överströ l. översålla l. rikligt smycka (ngt) med pärlor; företrädesvis i p. pf. i adjektivisk anv. Perlströdt hår. Atterbom SDikt. 1: 92 (1811, 1837). särsk. (mera tillf.) bildl., i p. pf. i adjektivisk anv.
a) överstänkt med dagg l. vattenpärlor; jfr pärla, sbst. 2 d α. Pärlströdd blomma. Eurén Kotzebue Orth. 2: 139 (1794; efter rägnväder).
b) som har pärlteckning. De perlströdda fjädrarne hos vissa fåglar. TT 1871, s. 282.
-STRÖM, r. l. m. (pärl- 1914 osv. pärle- 1818) [jfr holl. parelstroom] (mera tillf.)
1) pärlförande ström. LAHT 1914, s. 131.
2) (i vitter stil) vattenström som liknar (glittrar l. glänser ss.) en ström av pärlor. Atterbom Minn. 545 (1818).
-STUCKEN, p. adj. [jfr d. perlestukken] (†) = -stickad. Hallenberg Hist. 1: 295 (1790).
(2) -STYGN, förr äv. -STING. [jfr d. perlesting] sömn. ett slags små efterstygn som ge intryck av pärlliknande upphöjningar; jfr -stickning 2. UB 6: 481 (1874). Krusenstjerna Pahlen 7: 301 (1935).
(2 d α, ε) -STÄNK. (pärl- 1909 osv. pärle- 1877 osv.) (i vitter stil) om pärlliknande, pärlglittrande stänk av vatten l. daggdroppar. Wikner Vitt. 110 (1877).
(2 d α, ε) -STÄNKT, p. adj. (i vitter stil) överstänkt av pärlliknande, pärlglittrande vatten- l. daggdroppar. Stagnelius (SVS) 1: 253 (1815). En planta, hvilken .. står .. med perlstänkt, lutande hufvud. Ljunggren SmSkr. 1: 130 (1872).
(2 d ε) -SVALL. (pärl- 1899 osv. pärle- 18651904) (i vitter stil, mera tillf.) svall av pärlliknande, pärlglittrande vattendroppar. Hedberg Hel. 19 (1865).
(2) -SVULST. [jfr t. perlgeschwulst, eng. pearl-tumour] med. godartad, sidenglänsande, ofta pärlliknande svulst på hjärnhinnan, i mellanörat l. uringångarna, ”kolesteatom”. Tholander Ordl. (c. 1875). Holmgren ÖronSj. 55 (1925).
-SYDD, p. adj. (pärl- 1833 osv. pärle- 1881) försedd med fastsydda pärlor, broderad med pärlor; jfr -stickad. Ling As. 391 (1833). Prinsessans perlsydda sko. Lundberg-Nyblom NDikt. 69 (1902).
(2) -SYRA, r. l. f. [jfr d. perlesyre] en på 1700-talet använd benämning på fosforsyran i ”pärlsalt” (natriumfosfat). Gentz Lindgren 120 (1929).
-SÅDD, p. adj. (pärl- 1837. pärle- c. 1670) (†) översållad l. rikligt smyckad med pärlor. SColumbus Vitt. 102 (c. 1670). Braun Dikt. 1: 72 (1837).
-SÄCK. zool. av mantelepitelet hos en mussla l. snäcka bildad blåsa från vilken avsöndras pärlemor l. det ämne varav pärlan bildas. 4Brehm 15: 119 (1931).
-SÖM, r. l. m. pärlbroderi. Eldskärm i perlsöm. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 21.
-SÖMMAD, p. adj. (mera tillf.) pärlbroderad, pärlstickad. Perlsömmade hyenden. Lönnberg Kåre 7 (1887).
-SÖMNAD. pärlbroderi. Branting PrydnSöm 69 (1910).
-TAND. (pärl- 1856 osv. pärle- 18351935) [jfr t. perlenzahn] (i vitter stil) bildl., om glänsande, vita tänder; vanl. i pl. Almqvist Luna 44 (1835). Ossiannilsson Hav. 41 (1910).
(2) -TE, n. [jfr holl. parelthee, t. perltee, eng. pearl-tea] handel. ett slags grönt av tebuskens ännu icke fullt utvecklade bladknoppar erhållet te (av hög kvalitet), som föres i handeln i form av ärtstora korn, kejsarte, imperialte. Wikström ÅrsbVetA 1833, s. 96.
-TECKEN. (i fackspr.) tecken (bestående i missbildningar på musslans skal o. d.) som utvisar, att en mussla är pärlförande. Ekman NorrlJakt 411 (1910).
-TECKNAD, p. adj. som har pärlteckning. Östergren (1935).
-TECKNING. [jfr t. perlzeichnung] färgteckning som utmärkes av små, ljusa, pärlliknande fläckar på mörkare botten. 3NF 16: 329 (1932).
(2 f) -TRISSA, r. l. f. tekn. trissa för åstadkommande av pärlliknande upphöjningar på metall. Kulturen 1940, s. 126.
-TRÅD. (i fackspr.) tråd hoptvinnad av två l. flera trådar på ett sådant sätt att pärleffekt erhålles; äv. om metalltråd med liknande utseende. Ekenmark Mönst. 8 (1826). En silverring av pärltråd. Fornv. 1932, s. 4. Pärltråd: En vänstersnodd och en högersnodd tråd sammantvinnade. HbTextilm. 110 (1944).
(2) -TRÄD. trädg. = -växt. Topelius Vint. II. 1: 45 (1850, 1881).
-TYG. (i sht om ä. förh.) pärlbroderat l. pärlstickat tyg. Freja 1886, s. 9.
-TÅNG. [jfr t. perltang] = -mossa 1.
a) bot. = -mossa 1 a. Hygiea 1841, s. 458.
b) farm. = -mossa 1 b. 2UB 8: 178 (1900).
(jfr 2 d β) -TÅR. (pärl- c. 16851822. pärle- 16691899) [jfr t. perlenträne] (i vitter stil, numera knappast br.) om tår liknad vid en pärla; äv. oeg., om pärlliknande vätskedroppe av annat slag; jfr pärle-gråt. Lucidor (SVS) 108 (1669). Den pärle-tår, / Som från en Skönhets öga rinner. Lidner (SVS) 2: 343 (1784). Se de pärletårar röda! Bergman MedeltPoesi 185 (1899; om vin).
-TÄCKE. pärlbroderat l. pärlstickat täcke. Ling As. 90 (1833).
-UGGLA, f. l. r. [jfr t. perleule] zool. ugglan Nyctala funerea Lin., vars fjäderdräkt har pärlteckning. Gravander Buffon 3: 102 (1806).
-UPPKÖPARE~0200. —
-VATTEN. (pärl- 17711885. pärle- 16781793. pärler- 1613) särsk. [jfr holl. parelwater, t. perlenwasser] (†) till 1 c, om ett läke- o. skönhetsmedel som utgjordes av en uppslamning av magnesia i en lösning av socker, bittermandelvatten, kanelvatten o. vanligt vatten; jfr -mjölk. Chesnecopherus RegIter C 3 b (1613; medel mot pest). Äkta Pärlevattnet .., som borttager Solbränna, fräknar, finnar och fras (m. m.). DA 1793, nr 46, s. 3. Schulthess (1885).
-VIKT. (pärl- 1851 osv. pärle- 16201792) [jfr t. perlengewicht]
1) handel. vikt (viktsystem) som användes vid vägning av pärlor; jfr diamant-, juvel-vikt. Lind 1: 993 (1749). Diamants, Perle och Ädla Stenars vigten är öfver hela Europa lika, och räknas i karat à 4 grän. Zettersten AnmMynt 96 (1771). Renner Berge o. Lanier 301 (1930).
2) (†) i det bildl. uttr. överväga på pärlvikt, noga överväga, ”väga på guldvåg” (se guld-våg, sbst.1 2; jfr guld-vikt 2). Phrygius Föret. 3 (1620).
(2 f) -VIRKE. byggn. pärlspontade bräder. BonnierKL (1926).
-VIT. (pärl- 1842 osv. pärle- c. 17401857) [jfr t. perlweiss, eng. pearl-white] som har en nyans av vitt som förekommer hos äkta pärlor; särsk. (i fackspr.) om en nyans av vitt vari ingår något svart o. en ytterst obetydlig mängd rött; i icke fackmässigt spr. äv.: glänsande vit. Broman Glys. 3: 699 (c. 1740). Pärlvita tänder. Hallner Skrivb. 191 (1927). De pärlvita väggarna. Selling SvHerrg. 168 (1937).
-VITT, n. [jfr t. perlweiss, eng. pearl-white]
1) pärlvit färg(nyans). Iduna 1864, s. 63. GustStil 6 (1926).
2) kem. o. tekn. namn på vissa vita färgstoffer o. sminkfärger, dels blyvitt (med en mindre tillsats av indigo l. berlinerblått), dels vismutvitt. Synnerberg 1: 38 (1815).
-VÅG; pl. -ar. våg använd vid vägning av pärlor. Schulthess (1885).
-VÄSKA. pärlstickad l. pärlbroderad väska. SvD 22/3 1924, Bil. s. 1.
(2) -VÄXT. trädg. krukväxt av släktet Canna Lin. (med klotrunda frön). DA 1825, nr 202, s. 4.
-ÄLV. pärlförande älv; utom i sg. best. ss. egennamn (namn på biflod till Lilla Luleälv) numera bl. tillf. VetAH 1762, s. 66.
-ÖDLA. [jfr t. perleidechse] zool. ödlan Lacerta ocellata Daud. (som på sidorna har rader av stora, blå, av svart infattade fläckar). Rebau NatH 1: 517 (1879).
-ÖGA. (pärl- 1912 osv. pärle- 1849) [jfr holl. pareloog, eng. pearl-eye] (i sht i vitter stil) om pärlliknande (små, runda, blanka, i sht mörka) ögon (särsk. fågelögon). Hagberg Shaksp. 6: 362 (1849). Den gamla korpen .. bligade med sina pärlögon. Johansson RödaHuv. 1: 10 (1917).
-ÖGD, p. adj. [jfr eng. pearl-eyed] (i sht i vitter stil) jfr -öga. Hallström Skepn. 260 (1910).
-ÖGONVATTEN~0020. (pärle-) (förr) ett slags ögonvatten (med pärlemorglänsande färg). HdlCollMed. 1683, s. 307.
-ÖRHÄNGE~020. (pärl- 1908 osv. pärle- 16681672) [jfr t. perlenohrgehänge] örhänge tillvärkat av en l. flera pärlor. BoupptSthm 1668, s. 1650.
(2) -ÖRT. (pärl- 1867 osv. pärle- 1640) [jfr holl. parelkruid, t. perlenkraut, perl(en)-hirse] bot. växten Lithospermum officinale Lin. (med vita, glänsande frukter), stenfrö; jfr -gräs 1. Linc. C 1 b (1640). Krok o. Almquist Fl. 1: 58 (1900).
B (†): PÄRLA-BRYTARE. om pärlfiskare. Hallenberg Hist. 1: 180 (cit. fr. 1620).
-KISTA, -PORT, -STICKAD, -STICKARE, se A.
C (numera bl. i vitter stil l. bygdemålsfärgat): PÄRLE-AGRAFF, -ARMBAND, -ASKA, -AVEL, -BAND, -BANK, -BINDEL, -BLOMSTER, -BRÄM, -BÄLTE, -BÄRANDE, se A.
-BÖLJA, r. l. f. (†) vattenflöde som liknar (glittrar l. glänser ss.) en ström av pärlor. Christalle-källan som utför / Demanteklippan kullra: / Hon vid sin klara upgångs dör / Med pärle böljor bullra. Odel Sincl. 8 (1739). Atterbom 2: 192 (1827).
-BÖNA, -DAGG, -DAMM, se A.
(2 d β) -DIKE. (†) om ögat liknat vid ett dike för tårarna; jfr -ränna. Ditt Ögas Perle-dijke. Dahlstierna (SVS) 52 (1698).
-DÖS. (†) hög av pärlor. Spegel GW 138 (1685).
-FISKANDE, -FISKARE, -FISKE, -FISKERI, se A.
-FJÄDER. (†) om ett slags hattprydnad. HH 2: 21 (1548).
(2 d β) -FLOD. (†) om flod av tårar. Lucidor (SVS) 299 (1673). Stagnelius (SVS) 3: 152 (1822).
-FOGDE, -FRÖ, se A.
-FÅNG. [jfr t. perlenfang] (†) = pärl-fiske 2. Holm NSv. 9 (1702). Västerbotten, ”hvarest de bäste pärlefången äre at tillgå”. 2RA 3: 70 (1730). PH 2: 1036 (1734).
-FÅNGARE. (†) pärlfiskare. Kiöping Resa 67 (1667).
-FÅNGST, -FÄNGARE, se A.
-FÄNGE. (†) = pärl-fiske 2. CivInstr. 91 (1723).
-FÄRG(A), -FÄRGA, adj., -FÄRGAD, -GLITTER, -GRUND, -GRUS, se A.
-GRUVA, r. l. f. [jfr holl. parelmijn] (†) bildl., om plats för pärlfiske. NSvMerc. 1761, s. 361.
-GRYN, -GRÅ, se A.
(2 d β) -GRÅT. (†) om gråt. Stagnelius (SVS) 2: 301 (1821).
-GRÄS, se A.
-GULD l. -GULL. (†)
1) om pärlbesatt guldkrona; jfr guld 3. Wexionius Sinn. 1: 2 a (1680, 1684).
2) smeksam benämning på person som man tycker mycket om; jfr dels pärla, sbst. 4 a, dels guld 4. Var hon intet mitt perlegull och mitt silkesbarn. Topelius Planet. 1: 94 (1889).
-HALSBAND, se A.
-HALSKED. (†) pärlhalsband. BoupptSthm 1682, s. 304 a. —
-HANDEL, se A.
-HATTBAND. (†) pärlband använt ss. hattprydnad l. pärlsmyckat l. pärlstickat hattband?; jfr hatt-band 1. 2SthmTb. 8: 132 (1590). KlädkamRSthm 1715, s. 23.
-HAV, -HUVA, -HÄMTARE, -HÖNA, -HÖNS, -INSPEKTOR, -KEDJA, -KISTA, se A.
-KJORTEL. [jfr t. perlenrock] (†) pärlstickad l. pärlbroderad kjortel. KlädkamRSthm 1560 E, s. 79 a. —
-KLAR, se A.
(2) -KLOT. (†) bildl., om kvinnobröst. Spegel GW 263 (1685). Kolmodin QvSp. 1: 436 (1732).
-KNAPP, se A.
-KNOPP. (†) pärlknapp. 2SthmTb. 2: 171 (1552). KlädkamRSthm 1585 C, s. 2 b.
(1 c) -KONFEKT. (†) läkemedel berett av upplösta l. pulveriserade pärlor o. socker. Forsius Min. 164 (c. 1613).
-KORNETT, -KORS, -KRAGE, -KRANS, -KRONA, se A.
-KRÄMARE. [jfr t. perlenkrämer] (†) pärlhandlare. Linc. Xx 4 a (1640). Hamb. (1700).
-KVAST, -LAD, -LIK, -LÖK, -MAKARE, -MALM, -MJÖLK, se A.
-MOR, se d. o. —
-MOSSA, -MUSSLA, -NÅL, -OSTRON, -PLANTERING, -PORT, -PRYDD, -PUNG, -RAD, -RAM, -RING, se A.
-ROS, f. [jfr ä. t. perlenrose] (†) pärlbesatt rosett? 44 perleroser, på hwar rose sittie 4 perler. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 69.
-RUND, -RÄGN, se A.
(2 d β) -RÄNNA, r. l. f. (†) om ögat liknat vid en ränna för tårarna; jfr -dike. Kolmodin QvSp. 1: 301 (1732).
-SALT, -SAND, -SATT, -SCEPTER, -SILKE, -SIRAD, -SKAL, -SKATT, -SKRIN, -SKRUD, -SKUM, -SKUR, -SLAGG, -SLOTT, -SMYCKE, -SNODD, -SNÄCKA, -SNÖRE, -STEN, -STICKA, -STICKARE, se A.
-STICKE-KLÄDNING. (†) pärlbroderad l. pärlstickad dräkt. KlädkamRSthm 1615 A, s. 39 a. —
-STICKERI, -STICKERSKA, se A.
-STICKE-TRÅD. (†) tråd för användning vid pärlbroderi. KlädkamRSthm 1561—65 L, s. 107 b. —
-STIFT. (†) ett slags prydnad, sannol. bestående av ett stift med en pärla ss. ”huvud”; jfr pärl-nål 3 samt guld-stift slutet. KlädkamRSthm 1589 A, s. 22 b. BoupptSthm 1686, s. 31 b (1684).
-STRÖM, -STÄNK, se A.
-STÖPARE. (†) = pärl-makare. Rothof 378 (1762).
-SVALL, -SYDD, -SÅDD, se A.
(2 e β) -SÄTT, n. (†) i uttr. koka ngt efter pärlesättet, koka ngt, till dess pärlliknande bubblor stiga upp ur den kokande massan; jfr -vis 2. Rålamb 14: 143 (1690).
-SÖKARE. [jfr t. perlensucher] (†) pärlfiskare. SRheen (1671) i Landsm. XVII. 1: 48. —
-TAND, se A.
-TRIND. (†) pärlrund. Lucidor (SVS) 360 (1674).
-TÅR, -VATTEN, se A.
-VERK, se -värk.
-VIKT, se A.
-VIS, n. [jfr d. perlevis] (†)
1) till 2, i uttr. efter pärlevis, i pärlform. Mandel effter Perle-wijsz. Rålamb 14: 145 (1690).
2) till 2 e β, i uttr. koka ngt efter l. i pärlevis, koka ngt, till dess pärlliknande bubblor stiga upp ur den kokande massan; jfr -SÄTT. Lät kooka Såcker i Pärle-wijsz och nästan i Fiäder-wijsz. Rålamb 14: 144 (1690). Därs. (: effter).
-VIT, se A.
(2 d β, δ) -VÅTT, n. (†) om tårar l. svett. Wexionius Vitt. 394 (1685; om tårar). Renner Vitt. 278 (1690; sannol. om Jesu blodsvett).
-VÄRK, n. (†) om pärlstickade tyger o. d. Tidfördrijf B 4 b (c. 1695).
-ÅKER. (†) bildl., om havet. Spegel GW 98 (1685).
-ÖGA, -ÖGONVATTEN, -ÖRHÄNGE, -ÖRT, se A.
D (†): PÄRLER-VATTEN, se A.
E (†): PÄRLO-STICKAD, -STICKARE, se A.
Avledn.: PÄRLA, v.1, se d. o.
PÄRLAKTIG, adj. [jfr holl. parelachtig] (mera tillf.) till 1: pärlliknande. Björkman (1889). Östergren (1935).
PÄRLIG, förr äv. PÄRLOT, adj. (-ig 1811 osv. -ot c. 1670) [jfr t. perlig, perlicht, eng. pearly]
1) (†) till 1, i uttr. pärligt band, pärlband. BrölBesw. 507 (c. 1670).
2) (i sht i vitter stil) till 1, 2: pärllik, pärlliknande; pärlformig; pärlfärgad. Perlig sand. Phosph. 1811, s. 485. Pärliga liljekonvaljer. PT 1909, nr 24 A, s. 3. Hyn hade lungsotens pärliga vita. Österling TonHav. 159 (1933).
3) (i vitter stil) till 2 d (α, ε); dels om dagg l. vattenstänk o. d.: som har formen av pärlliknande droppar o. d.; dels: överstänkt l. våt av daggpärlor l. pärlliknande vattendroppar, daggstänkt; äv. i utvidgad anv.: daggfrisk l. dyl. Perliga daggen. Polyfem V. 45: 3 (1812). Vid Hafs-fruns kalla hjerta / Slumra de i perlig graf. Stenbäck Dikt. 25 (1840). Nyss stigen ur vågens omarmning, glänsande ännu af pärlig friskhet. Ekelund HafStj. 43 (1906). Den pärliga svalkan. Österling JordH 129 (1927).
4) (i vitter stil, mera tillf.) till 2 e, om bornerande vätska o. d.: pärlande. Gellerstedt 2Dikt. 147 (1881). Pärligt bubbel. Hallström LevDikt 128 (1914).
Spoiler title