publicerad: 2023
ÄGA ä3ga2, r. l. f.; best. an; pl. -or (OPetri Tb. 23 (1524) osv.) ((†) -er G1R 3: 163 (1526), Linné Bref I. 1: 158 (1756)); äv. (numera bl. i bet. 1 o. där allenarådande) ÄGO ä3go2, r. l. f. (G1R 3: 83 (1526) osv.) l. n. (HH XXV. 2: 78 (1809) osv.); best. (mera tillf.) -n; förr äv. ÅGA, sbst.2, r. l. f., best. -an; pl. -or (G1R 2: 6 (1525), Rääf Ydre 1: 317 (i handl. fr. 1562: tillågor)) l. -er (BtFinlH 3: 137 (1541: tilåger), HH XIII. 1: 139 (1564)).
Ordformer
(ag- 1559 (: agedele)–1593 (: tillag:r). eg- (-gh-) 1522–1935 (: egodelningsinstitutet). egen- i ssg 1698 (: Egenskillnaden). egger, pl. 1589. egior, pl. 1708. eig- (ey-, -gh-) 1526–1558. eigie- i ssg 1589 (: eigiedeler). åg- (aa-, -gh-) 1525 (: tilaaghor)–1807. äg- (ae-, æ-, -gh-) 1521 (: ägodelar) osv. ägen- i ssg 1850 (: ägendelar). ägger, pl. 1575. ähgi- 1589. äigier, pl. 1590. äijer, pl. 1551. -a 1522 osv. -e 1548–1594. -o, nom. 1596–1837. -o, ss. obj. 1765–1914. -o, efter prep. 1526 osv.)
1) (numera bl. i formen ägo) ägande (se ÄGA, v. 1 f), besittning, innehav; särsk. (o. numera i sht) i uttr. i ngns ägo l. i sådan l. sådan ägo; äv. i fråga om äganderätt i sådana ålderdomliga l. obrukliga uttr. som till (full) ägo, med (full) äganderätt, i l. till arv och ägo (se ARV, sbst.1 I 7 a), till evärdlig ägo (se EVÄRDLIG 1 c), till (en) evig ägo, till evinnerlig ägo l. evinnerliga ägor (se EVINNERLIG 1 b); förr äv. i fråga om tillgång till l. förfogande över ngt l. tillhörighet till person (se slutet); jfr EGENDOM I 1. ArbogaTb. 3: 334 (1522). J .. skolen ägha .. (de inköpta slavarna) och idhor barn effter idher til een ewigh ägho. 3Mos. 25: 46 (Bib. 1541). Är en stor ömnoghet af alt hwad människan behöfwer, kan en tings rätta ägande ej wara så oumgängeligit; utan en jämn ägo och häfd i alt kan ther wara nog. Lallerstedt Dygdel. 91 (1746). Gåfva egentligen så kallad .. hvarigenom den ena .. lämnar till full ego åt den andra .. ett sig tillhörigt ting utan att fordra något igen. Boëthius Naturr. 69 (1799). Den ursprungligen i enskild ego varande jorden. Bergfalk Beskattn. 3 (1832). De här karlarna, som voro från samma gård som Bårdssönerna, hade kanske vetat om, att dessa hade ringen i sin ägo. Lagerlöf LöwR 75 (1925). Anders hann även med att avverka en Ford Cortina GT innan den första VW:n kom i den johanssonska ägon. NerAlleh. 22/11 2010, Sydnärke s. 4. — jfr SAM-, SJÄLV-ÄGA o. PRIVAT-, SAM-ÄGO. — särsk. (†) allmännare, i fråga om tillgång till l. förfogande över ngt (jfr ÄGA, v. 5); äv. i fråga om tillhörighet till person gm äktenskap (jfr ÄGA, v. 3 a). Ja wet at jag är din Rival, som sätter all sin lycka och alt sitt nöije uti ågan af den wackra Frun. Gyllenborg Sprätth. 7 (1737). Jag åter feck uti min åga, / En gnista af den skalde-låga, / Som hos de gamla Greker fans. Nordenflycht (SVS) 3: 13 (c. 1760). (Provinsernas) fördelaktiga läge vid detta haf, som satte dem i ägo af flera hamnar. 2VittAH 21: 93 (1843, 1857). Den falska profetia och lära, enligt hvilken Herrens ord liksom inneslöts i ett särskildt kyrkligt stånds ego. Flensburg KyrklT 281 (1878). (Odysseus) hade säkert till godo mig sett och skänkt mig till ägo / både en åker med hus och en hustru. Lagerlöf HomOd. 166 (1908).
2) (utom i ssgr numera bl. i formen äga) konkret: egendom l. ägodel, i sht i pl.; numera nästan bl. dels i uttr. i ngns ägor, bland ngns ägodelar, dels (o. i sht) om landområde, i sht om jordbruks- l. skogsmark (se b); förr äv. i uttr. vara saker till liv och ägor (se SAKER 1 a β γ'). (Att han måtte) fri och obehindret kännes vid de lösöre och sine äger, som i dette för:ne småländske buller och uppror .. (dvs. Dackefejden) honom ifrå rövede och tagne äre. Olsson Herdam. 2: 127 (i handl. fr. 1543). Hwar han wiste att then fatige almogen hade gömt sine ägor och maat i skogen, vprögde han thet för fiendener. Svart G1 24 (1561). Om man än hade alt jorderijks gull / All rum och kistor medh ägor full / Doch wil döden ingen spara. Ps. 1695, 215: 9. Sin’ Ägor Kiöpman öker. Frese VerldslD 61 (1717, 1726). Egen åga är altid bäst .. (dvs.) bäst lita på egen matsäck. Rhodin Ordspr. 46 (1807). Det är oklart hur pass stora mängder sprit männen misstänks ha haft i sina ägor. NerAlleh. 12/5 2019, Bergslagen s. 3. — särsk.
a) (†) i uttr. l. förb. (l. ss. senare led i ssg) som betecknar fast l. lös egendom (jfr b); särsk. i uttr. liggande ägor (jfr LIGGA 2 a δ), fasta l. rörliga ägor. (Hon skall) beholle siitt hus och grund och andr(e) liggiand(e) ægor. 2SthmTb. 3: 127 (1556). Seden schole alle äger, som igen äre både i löst och fast, skifftes i tw. 2SthmTb. 4: 474 (1573). The helighe Kyrckiors Äghor, löst eller fast, rörlighe eller orörlige. Tegel G1 1: 162 (1622). The rörligha äghor äro .. tweggehanda, nembligha inventarium och kyrckionnes inkomst. Rudbeckius Kyrkiost. 37 (c. 1635). (Många har haft) thet upsåtet at låta upbyggia en Kyrckia eller och förähra nogra fasta ägor til Gudztiensten. KOF II. 1: 303 (1659). — jfr FAST-ÄGOR.
b) landområde som tillhör gård l. fastighet, i sht om jordbruks- l. skogsmark (jfr a); förr särsk. dels i (det mer l. mindre tautologiska) uttr. grund och ägor (jfr GRUND, sbst.1 II 3), dels i uttr. ägor om ägor (se OM, prep. I 4 c slutet). Ath huga then eke skogh paa waare eghor. G1R 3: 139 (1526). Ath någre äger, som vnder forbe:de gård lyder. G1R 12: 244 (1539). Klöftrod .. Säges när Fä drifwes öfwer ens eghor, och nedertrampar Sädh, eller Gräs på Marken. Stiernhielm WgL Ordel. 106 (1663). (Han frågade) hwad de hade til at giöra på hans Grund och ägor? Lagerström Bunyan 1: 169 (1727). Otaliga vattudrag oberäknade, består mer än hälften utaf landet af ofruktbara ägor. Palmblad LbGeogr. 123 (1851). Därnere låg torvan eller ägan som de skuldfria bönderna skrytsamt kallar det. Aronson FjärdeVäg. 10 (1950). Han passerar hus och gårdar där de boende kommit ut på ägorna. Flygt Verkan 292 (2004). — jfr HEM-, IN-, JORD-, KRONO-, LANT-, ODALS-, SJÄLV-, SKOGS-, STADS-, STOR-, STRAND-, UT-ÄGA m. fl. o. BOL-, BY-, HEMMANS-, HÄVDE-, KLOSTER-ÄGOR m. fl.
c) (numera bl. tillf.) i bildl. anv., äv. utgående från b. (Jesus ger oss) så stora äghor och skattar .. nemligha, the dödhas vpståndelse och thet ewigha liffuet. PErici Musæus 2: 3 b (1582). At thet wäl syntes, intet aff alle äghor wara then gemene Man behaghelighare, än frijheeten. Schroderus Liv. 465 (1626). En dygdig, from och god, nog ägor hos sig bär. Arosell Epigr. 32 (1680). Förnöjlighet, du är på jord en himmelsk äga. Rydelius Vitt. 95 (1707). Man vet .. huru nära poesiens och drömmarnes ägor stöta intill hvarandra. Palmblad Nov. 4: 12 (1851).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till äga, v.): A (†): ÄGA-DEL, -DELNING, se D.
B (†): (1) ÄGE-BESTÄMNING. jfr bestämning 8 slutet. Då ett substantiv är attribut, men ej tillika meningsfyllnad till ett verb, kallas det .. genitivt attribut eller ägebestämning, då det svarar på frågan ”hwars?”. Nordvall Modersm. 43 (1863). —
-DEL, -MÄRKE, -PENNINGAR, -SKILLNAD, -TVIST, se D.
C (†): ÄGEN-DEL, -SKILLNAD, se D.
D (i allm. till 2 b): (1, 2 (b)) ÄGO-ANDEL~02 l. ~20. om andel som ngn äger; jfr ägar-andel. TStKopparbg 20/11 1829, s. 4. Anders Olson, som, efter ägoandel räknadt, erhållit för litet barrskog på sitt nya skifte. PT 1908, nr 6 A, s. 4. Flertalet institutioner eftersträvar sannolikt inte att öka sina ägoandelar i enskilda företag till en sådan nivå att de tvingas ta ett ansvar som huvudägare. GbgP 3/5 2004, s. 2. —
(1, 2 (b)) -ANORDNING~020. anordning l. arrangemang i fråga om ägande l. ägoandelar; i sht i fråga om mark. Många av de nyare skiftena visade .. en högst olämplig ägoanordning. LAHT 1921, s. 87. —
-AVFATTNING~020. (numera mindre br.) om kartläggning av ägor; äv. konkret, om resultatet av sådan kartläggning; jfr -beskrivning. Alreik Landtm. 129 (1843). Bestämningar angående sättet för egoaffattningars verkställande. Fennia VI. 1: 6 (1892). IllSvOrdb. (1964; konkret). —
(1) -BEGÄR. (numera bl. tillf.) ägandebegär. Se då lyser ägobegäret i de flestas anleten. AB 4/11 1822, s. 2. —
-BESIKTNING. (numera mindre br.) jfr -syn. 1NJA 1874, s. LXXI. Vid ägobesiktningen .. uppskattas inägorna efter deras afkastning. BtRiksdP 1905, I. 3: nr 88, s. 6. SvLantmät. 1: 482 (1928). —
-BESKRIVNING. (förr) om lantmätares beskrivning (se d. o. 3) av ägor l. ägofigurer (som upprättades i anslutning till ägokarta); jfr -avfattning. LandtmFörordn. 55 (1725). Fastigheternas areal utgör, enligt af vederbörande landtmätare förrättad ägobeskrifning, tillhopa 289 hektar. PT 1904, nr 137, s. 4. —
-BLANDNING. (i sht förr) om förhållandet att gårdars l. byars ägor låg (oskiftade o.) blandade (se blanda, v. 1 b α β') om varandra. PH 5: 3376 (1752). För att hämma den långt gångna ägoblandningen och hemmansklyvningen i mellersta och norra Dalarna igångsattes storskiften. SvGeogrÅb. 1958, s. 103. —
(1) -BOSTAD. (i Finl.) ägarbostad. Strävandena att möjliggöra anskaffning av en ägobostad också med förhållandevis liten egen kapitalinsats. Borgåbl. 15/7 1977, s. 3. —
(1, 2 (b)) -BYTE. ägarbyte (jfr byte 3); äv. (o. i sht) om byte av ägor mellan fastigheter (jfr -skifte, -utbyte). CarlstT 16/4 1814, s. 7. Ägobyte, som vidtagits i sammanhang med hemmansklyvning. SFS 1920, s. 2804. Att gå på auktioner ute på landsbygden brukar för det mesta bli en slags antikrundor bland alla de inventarier som står inför ett ägobyte. NerAlleh. 1/9 1998, s. 22. —
(1) -DEL. (äga- 1523–1562. äge- 1521–1589. ägen- 1850. ägo- 1521 osv.) [fsv. äghodel] om det som ngn äger (urspr. betraktat som en andel l. lott av ngt helt (jfr del, sbst. V 1 a)); särsk. dels (med anslutning till 2 b) om fast egendom l. landområde, dels (o. numera i sht) om enskilt (löst) föremål, tillhörighet; i pl. äv. övergående i bet.: rikedom l. förmögenhet (särsk. i uttr. gods och ägodelar); äv. bildl. Theris clenodia inuentarium och alt annad godz oc ægodela. G1R 1: 28 (1521). Ägodelar föda högferd och ährogerigheet. Linc. C 7 a (1640). Ingiärdar någon granne annans ägodeel i jord eller wattn, der skifft och råå är, böte 3 daler. FörarbSvLag 4: 326 (1694). Den rikes son, som vet med visshet, at han, vid sin faders död, skal komma i besittning af hans ymniga ägodelar. Kellgren (SVS) 4: 365 (1779). Idyllen, skulle man tycka, vore uteslutande forntidens ägodel. 2SAH 12: 395 (1827). Malins fåtaliga lösa ägodelar var ordentligt hoppackade. Wahlberg FrusLiv 340 (2003).
Ssgr: ägodels-begär. (numera bl. tillf.) jfr ägande-begär. All strid mellan människorna kan härledas ur ägodelsbegäret. Landberg Fredsorg. 16 (1928).
-sinne. (numera mindre br.) förmåga att uppskatta o. vårda ägodelar; jfr sinne, sbst.2 8. Bremer Hem. 1: 192 (1839). Om Gustaf Lillie hade samma krigarblod som fadern, så synes han icke fått i arf dennes ägodelssinne och hushållsamhet. Tegnér SvBild. 55 (1896). DN 1/2 1971, s. 11. —
-DELNING. (äga- 1726. ägo- 1725 osv.) särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2 b: delning (se d. o. 4 c) av ägor; jfr -skifte. PH 1: 622 (1725). För ingenjör (vid generallantmäterikontoret) fordrades att hava haft befattning med ägodelningar och äga praktisk kännedom om rätta sättet för deras verkställande. SvLantmät. 1: 37 (1928).
Ssgr (förr): ägodelnings-domare. Ägodelningsrätt består av en ägodelningsdomare såsom ordförande samt tre ägodelningsnämndemän. SFS 1926, s. 610.
-mål. jfr mål, sbst.2 1, o. ägoskillnads-mål. Egodelningsmålen i Högsta Domstolen, hwilka med hwarje år ökas. Ekelund 1FädH II. 2: 233 (1831).
-nämndeman. jfr nämndeman 2. Norrskensfl. 16/11 1921, s. 3. Ägodelningsnämndemännen, som böra vara allmänt betrodda, i lanthushållning kunniga och med ortens förhållanden väl förtrogna män. SFS 1946, s. 1735.
-rätt. jfr rätt, sbst.2 3. AdP 1786, s. 210. Ägodelningsrätt .. har att afgöra de vid storskiften och ägors delning förekommande stridigheter. Palmén JurHb. 279 (1859).
-verk. om (organisation för) arbete l. verksamhet inom ägodelningens område; jfr verk, sbst.1 1 a, 7. Ekelund 1FädH II. 2: 233 (1831). —
-FIGUR. (i sht i fackspr.) om äga (med tanke på dess form l. avgränsning; jfr figur 1); äv. om avbildning av äga (på lantmäterikarta) (jfr figur 10). Alreik Landtm. 171 (1843). Sedan de olika egofigurerna å kartan numrerats, upprättas egobeskrifning och häfdeförteckning. LB 1: 259 (1901). Särskilt i fråga om de mindre gårdarna, med oregelbundna ägofigurer och där arbetstekniken icke nått så långt, kräver även vårbruket mycket arbete. SvD(B) 1943, nr 104, s. 4. —
-FRED, förr äv. -FRID. jur. rättsskydd gällande ägor; jfr fred 4, 5 c. KarlshAlleh. 23/6 1853, s. 3. Vid störd ägofred tillkommer den, som från sina ägor intagit annans husdjur, rättighet att kvarhålla djuret till säkerhet för värderad skada. Hernberg Rättsh. 132 (1922). —
-FÖRDELNING. jfr fördelning 3 o. -indelning. SvBiet 1842, nr 220, s. 1. (Kartan) ger en detaljerad bild av .. odlingsmarkens utbredning och ägofördelningen i stort. EtnolKällskr. 3: 182 (1946). —
(1, 2 (b)) -FÖRHÅLLANDE. om förhållande som rör ägande, särsk. i fråga om markägande; i sht i pl. PT 29/4 1846, s. 2. Om de av Heidenstam skrivna, här citerade breven gäller följande ägoförhållanden. Björck HeidenstSek. 316 (1946). De minst sagt egenartade ägo- och skiftesförhållandena på Sollerön. TSvLärov. 1950, s. 262. —
-FÖRMÅN. (†) förmån i form av ägor; vanl. i pl. Egoförmånerna utgöras af åker i god och bördig jordmån .. , äng .. och sidvall till 59 à 60 lass hö. AB 4/8 1856, s. 4. Hernberg Rättsh. 71 (1922). —
(1, 2 (b)) -GEMENSKAP~020 l. ~002. gemenskap i fråga om ägande, samägande (i sht av skogs- l. jordbruksmark); jfr -gemensamhet. GbgD 14/4 1920, s. 7. Laga skiftets ändamål var att i största möjliga utsträckning upphäva bestående ägogemenskap. SvLantmät. 2: 40 (1928). —
-GRADERING. (förr) om lantmätares gradering av jord- l. skogsområde efter bördighet l. kvalitet; äv. konkret(are), om (dokument innehållande) den skriftliga utformningen av sådan gradering; jfr gradera 1 a. PT 1/5 1827, s. 3. Angående ägogradering öfwerlägger Landtmätaren med gode männen och jordägarene, samt föreslår gradtalet, hwilket genast och efter hand i instrumentet antecknas. SPF 1848, s. 157. Hovrätten .. finner sig överhopad av .. ägograderingar långa som logaritmtabeller. Nilsson HistFärs 184 (1940). —
(1) -GRUND. (†) grund (se grund, sbst.1 II 3) l. jordegendom som ngn äger. AdP 1800, II. 1: 743. Tillika påpekas som villkor, att vid blifvande jordförvärf .. bolagets egogrund må utsträckas till, hvad som kan finnas vara erforderligt för ett framtida (järnvägsbygge). TT 1899, Allm. s. 158. AB(A) 15/1 1923, s. 4. —
-GRÄNS, förr äv. -GRÄNSA. gräns för äga l. mellan ägor; jfr -skillnad, -skäl. Calonius 5: 297 (1800). Till grund för stadsplan skall ligga en grundkarta .. Kartan skall upptaga ägogränser, vägar, byggnader, fasta fornlämningar, vatten samt viktigare trädbestånd. SFS 1947, s. 719. —
(1, 2 (b)) -HANDLING. om handling (se d. o. 10) som styrker ägande, i sht av jordegendom. SPF 1809, s. 46. —
(1, 2 (b)) -HÄVD. (†) hävd (se d. o. 2) i fråga om ägande (av jord); äv. konkret, om jord l. fastighet som ngn äger (jfr hävd 3). Framdehles att få förblifwa widh hemmanens Egohäfd. VDAkt. 1704, nr 219. I och för densamma utmärker en hvar sina egohäfder med stickor, försedda med hans bomärke. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 27, Bil. 3, s. 5. —
-INDELNING~020. jfr indelning, sbst.1 1, o. -fördelning. EconA 1807, apr. s. 141. Då skifte sker, uppkommer rubbning af hela ägo-indelningen i skifteslaget. SFS 1829, s. 238. —
-INNEHAV~102, äv. ~200. innehav av markområde; äv. konkret, om markområde. 1NJA 1874, s. 44. Vid tiden för storskiftet voro .. fäbodarna ännu allmänt i bruk, och en avsevärd del av jordägarnas ägoinnehav låg vid dessa. SvLantmät. 2: 174 (1928). Alla de vinster ett samlat ägoinnehav ger i form av bättre möjligheter till rationella och därmed billigare avverkningar. FaluKurir. 24/9 2005, s. 2. —
-KARTA. (förr) karta (se karta, sbst.2 V) som visade ägoindelning, ekonomisk karta. PT 26/5 1832, s. 4. Ej må andre ägo-kartor .. för gällande anses, än de som blifwit af wederbörligen tillförordnad och å eget answar arbetande Landtmätare utfärdade. SPF 1848, s. 148. —
-KOMPLEX. komplex (se komplex, sbst. 2) av ägor; jfr -massa. BtRiksdP 1890, I. 2: nr 32, s. 7. På Gotland hade varje bonde i huvudsak sina ägor samlade i ett sammanhängande ägokomplex. SvFolket 5: 175 (1939). —
(1, 2 (b)) -LOTT. [fsv. ägho luter] om ägoandel i jord- l. skogsegendom; äv. konkret, om jordstycke (jfr -parcell); jfr lott, sbst.2 3. Att hwar må släppa in swijn (i skogen) effter sin ägolått, och den mehr insläpper betale för sine swijn. FörarbSvLag 1: 383 (1691). Denna egolott är belägen utmed och söder om sjön Hjelmaren. BtRiksdP 1890, I. 2: nr 32, s. 4. —
(1) -LÖS. [fsv. ägho lös] som saknar ägodelar; äv. om ngt sakligt: som saknar ägare. Emedan be(mäl)te utjord war den tiden ägolös. VDAkt. 1766, nr 449. De ägolösa klasserna. Lo-Johansson Stat. 2: 326 (1937). —
-MASSA. (†) jfr massa, sbst.2 6 a, o. -komplex. Anstalter, som .. måste .. skiljas ifrån Landtmätarnes befattningar, inskränkte til afmätning af fälten, öfversigt och tilsyn vid graderingen samt egomassans slutliga delning. Järta Kopparb. 28 (1823). FFS 1922, nr 177, s. 725. —
-MÄRKE. (äge- 1736. ägo- 1690, 1789 osv.)
1) till 1: ägarmärke. (Hästarna) kunde .. sorteras endast med ledning av ägomärket i örat. 2SvKulturb. 11–12: 295 (1938).
2) (numera mindre br.) till 2 b: märke (se märke, sbst.1 1 a) för angivande av ägogräns; jfr -rör. Till Mariæstadh, dher ifrån effter samma Stadz ögonmärcke (sannol. fel för ägomärcke), till dhen huggne steenen, wijdh Landzwägen. Holmbäck KvarnKomm. 200 (i handl. fr. 1690). Prästegårdens ägor och ägemärken. VDAkt. 1736, nr 403. DN(A) 23/3 1937, s. 5. —
-MÄTNING. (numera i sht i skildring av ä. förh.) (lantmätares) mätning av äga; jfr -revning. Agner Ört. 3 (1725). Sedan efter ägomätning och gränsbestämning skifteslagets ägor blivit till arealen bestämda. SvJuristT 1937, s. 189. —
-NAMN. namn på äga; jfr kultur-namn, ort-namn. GotlAlleh. 12/1 1876, s. 2. ”Hemhagen” är liksom hemåker och hemängen ett vanligt ägonamn (på Gotl.). Ymer 1939, s. 298. —
((1,) 2 b) -OMRÅDE~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om område som bestod av (del av) ngns (l. ngras) ägor; jfr -trakt, -vidd, -välde. MariestWeckobl. 17/7 1819, s. 3. En bys – eller ett enstaka hemmans – ägoområde uppdelades före 1800-talets skiften i inägorna och utägorna eller utmarken. Kulturen 1962, s. 17. —
-PARCELL. (numera mindre br.) jord- l. åkerstycke; jfr parcell 2 o. -lott. (I skriften) tillråder författaren de stora godsegarena att sammandraga sina domäners spridda egoparceller och arrendera dem i sex lämpliga skiften, särskildt inhägnade. HforsD 1/6 1881, s. 2. Rig 1978, s. 81. —
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (äge- 1846. ägo- 1731–1924) (†) (årlig) avgift för nyttjande av ofri grund (se ofri 10 b slutet). PrivFrihetsbrJönk. 167 (1675). Anseenl. Af stadzsens mark skohla ståndspersoner innehafwa .. deraf de allenast til staden ärlägga ägopenningar. 2BorgP 4: 282 (1731). Herlitz Stadsförv. 1830 205 (1924). —
-REGLERING. (numera i sht i Finl.) reglering (se reglera II 2 f) av markfördelning l. ägogränser. AB 4/12 1850, s. 2. Det är lätt att förstå, af hvilken genomgripande betydelse det varit för jordbrukets utveckling, att här berörda missförhållanden genom lämpliga ägoregleringar blefvo undanröjda. Hellström NorrlJordbr. 135 (1917). Jordbruket har gått i spetsen för denna utveckling genom till exempel ägoregleringar. Hufvudstadsbl. 19/10 2019, s. 20. —
-REVNING. (†) ägomätning med hjälp av rev (se rev, sbst.2 1); jfr reva, v.3 1. PT 1/9 1852, s. 3. SvLantmät. 1: 190 (1928). —
-RYMD. (numera mindre br.) jfr rymd I 5 a o. -vidd. Calonius 5: 98 (1799). Egendomens till 80 tunnland uppskattade ägorymd. TrelleborgsT 31/5 1938, s. 4. DN(A) 29/8 1972, s. 3. —
(1, 2 (b)) -RÄTT. äganderätt (se d. o. 1); i sht i fråga om jordegendom. Lallerstedt Dygdel. 91 (1746). Trots att Tångens skifteslag till slut tillvällade sig ägorätten även till tomterna i Mollösund kom de aldrig att oinskränkt få disponera över tomtmarken där. Hasslöf SvVästkustf. 529 (1949). Vi kan inte fånga in katter hur som helst. Det kan finnas någon som hävdar ägorätt och då blir vi anmälda för skadegörelse. GbgP 20/12 1996, s. 17.
Ssgr: ägorätts-förhållande. äganderättsförhållande. NorrlP 15/11 1875, s. 2. De där kitsliga ägorättsförhållandena äro svåra stötestenar inom juridiken. Hagberg Peréz Galdós DPerf. 93 (1916).
-tvist. äganderättstvist; jfr ägo-tvist. Så vore den enskilde i egorättstvister med kronan eller offentliga myndigheter i en svår ställning. AB 29/1 1869, s. 3. —
(1, 2 (b)) -RÄTTSLIG. som har avseende på ägorätt. Dagen 12/9 1903, s. 3. Mellan in- och utägor förelåg den skillnaden i ägorättsligt hänseende, att de förra voro enskild egendom, den senare samfälld. HT 1941, s. 7. —
-RÖR. (tillf.) om stenröse o. d. som anger ägogräns; jfr rör, sbst.4 a, o. -märke. Ett ståtligt ägorör vid ett knä i rågången mellan Revelsta och Altunaby ägor. UpplFmT 39: 319 (1924). —
-SAMMANDRAGNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sammanslagning av ägor l. ägolotter; jfr sammandraga 8. SPF 1821, s. 46. År 1757 kom den första egentliga storskiftesförfattningen. Den gav möjlighet till radikalare ägosammandragning. TurÅ 1982, s. 43. —
-SAMMANSÄTTNING. jfr sammansättning 9. Egnahemsjordbrukens lämpliga storlek och ägosammansättning. DN(A) 12/5 1933, s. 14. —
(1, 2 (b)) -SKIFTE. skifte (se d. o. 1 a) l. delning av (jordbruks)mark (jfr -byte, -delning); äv. konkret, om skiftad mark (jfr skifte 15 a o. -stycke); ngn gg äv.: ägarbyte (jfr skifte 3). HbgP 29/11 1828, s. 3. Vid ägoskifte eller annan förrättning .. skall landtmätaren .. bekomma godtgörelse enligt .. gifna bestämmelser. SFS 1909, nr 166, s. 1. Å exekutiv auktion .. kommer ett ägoskifte om 32 ar 40 kvadratmeter .. att till försäljning offentligen utbjudas. PT 1913, nr 272 A, s. 4. När ett ägoskifte av allt att döma är oundvikligt är det vårt krav att Bergslagsposten inte kommer i annan privat ägo. DN(A) 8/6 1975, s. 3. —
-SKILLNAD. (äge- 1562. ägen- 1698. ägo- c. 1660 osv.) (förr) om avgränsning l. indelning av ägor; äv. om ngt konkret som bildar l. markerar sådan avgränsning, ägogräns; jfr skillnad 2 (a). HH XIII. 1: 18 (1562). Utan föregången syn må ingen Häradzhöfdinge dömma om ägo skillnad Byar emellan. Abrahamsson 481 (i handl. fr. 1685). För hvad ändamål denna mur tillkommit är svårt att afgöra, men att det ej skett för att utgöra egoskillnad eller stängsel för kreatur anser jag säkert. SörmlH 1: 60 (1889).
Ssgr (förr): ägoskillnads-mål. mål (se mål, sbst.2 1) rörande ägoskillnad; jfr ägodelnings-mål. PT 18/6 1842, s. 1. I ägodelnings- och ägoskillnadsmål, så ock i andra skiftesmål .. afgifves betänkande utaf föredraganden. SFS 1911, nr 140, s. 6.
-rätt. rätt (se rätt, sbst.2 3) l. domstol med uppgift att döma i ägoskillnadsmål. SC 1: 643 (1820). Tvistemål vid afvittringen afgöras i Norrland vid egoskillnadsrätt, som består af häradshöfdingen och två af jordegarna valda ledamöter. Aldén Medb. 1: 80 (1884). —
-SKÄL. (förr) om (ngt som bildar) ägogräns l. rågång (se rågång, sbst.2 2); jfr skäl, sbst.4 6. Wigström Folkd. 1: 157 (1880). Längs vägar och egoskäl sträckas pilträdens rader. Rosenius Himmelstr. 91 (1900, 1903). —
-SLAG. slag (se slag, sbst.2 1 h) av mark l. landområde (med tanke på användning l. nytta). AB 29/1 1840, s. 3. Fördelningen av ägoslagen inom Sjökroks by var 1932: åker 10%, äng 2,4%, skogsmark 81% och impediment 7,4%. SvGeogrÅb. 1938, s. 36. —
-SPLITTRING. (förr) om (resultatet av) splittring av mark i mindre områden med olika ägare (vid ägodelning); jfr splittra, v. 3 e α. ÅboUnderr. 6/6 1851, nr 43, s. 3. Det första steget till avhjälpandet av den svåra ägosplittring, som vållats av tegskiftet och andra långt drivna jorduppdelningar, togs i mitten av 1700-talet med införandet av storskiftet. Globen 1926, s. 20. —
(1, 2 (b)) -STRID. strid som rör ägande, i sht av mark; jfr -tvist. Botin Hem. 1: 203 (1755). De tvistefrågor, som synemännen hade att ta ställning till, voro huvudsakligen ägostrider bönderna emellan. HallHist. 1: 406 (1954). —
-STRUKTUR. särsk. till 1: struktur (se d. o. 5) i fråga om ägande; jfr ägar-struktur. Gårdlund IndSamh. 31 (1942). Att Nord Stream sent i fjol höstas ordnade om sin ägostruktur så att ryska Gazprom äger 50 procent och bolag inom EU 50 procent. Hufvudstadsbl. 21/1 2016, s. 6. —
-STYCKA, -ning. (förr) stycka (se stycka, v.2 1 c α) l. dela upp (äga l. ägor); i sht ss. vbalsbst. -ning (jfr -delning, -skifte o. jord-styckning). SD 19/7 1852, s. 5. Ett ägostyckadt synbarligen till tomtplats afsedt område. PT 1911, nr 90 B, s. 4. Gränser, som tillkommit vid skifte, klyvning, ägostyckning, avsöndring och avstyckning. SFS 1950, s. 1233.
Ssgr (förr): ägostycknings-förfarande. Stadganden, genom hvilka ägostyckningsförfarandet uttryckligen godkännes och sättet för ägostyckningens verkställande angifves. NVärmlT 24/12 1895, s. 3. LAHT 1921, s. 83.
-STYCKE. (förr) om (mindre) äga l. del av äga; jfr stycke 2 a o. -skifte. Ägostycket intill Cattuns-Tryckeriet. GbgAlleh. 1830, nr 62, s. 3. —
-STÄNGSEL. (numera mindre br.) stängsel (se d. o. I 7) kring äga; förr äv. om handlingen l. verksamheten att sätta upp l. underhålla sådant stängsel (jfr stängsel I 1). LandtmFörordn. 205 (1757). Stora och Lilla Bonstorp .. (har) för sin ägodel blifvit ålagde .. uti omtvistade ägostängseln deltaga. Calonius 5: 293 (1800). Slanor och stänger till ägostängsel. NVärmlT 1/9 1855, s. 2. TrelleborgsT 23/9 1938, s. 8. —
-SYN. (förr) syn (se syn, sbst.2 2) l. besiktning av äga l. ägor (för att kontrollera om innehavaren fullgjort sina skyldigheter i fråga om skötsel l. gränsmarkering o. d.); jfr -besiktning. Skola .. dhe som hålla allmän huse- och ägosyn alle byars och boolstadz råå och röör och andra skilliemärcken effterfråga. FörarbSvLag 4: 355 (1694). Vid ägosyn på Kälö år 1780 nämndes ”gråmossa, den åboerna samla ifrån kringliggande berg” såsom ett nödvändigt tillskott till fodret. FolklEtnSt. 4: 127 (1931). —
-TILLDELNING~020. (förr) om tilldelning av äga l. ägor vid ägoskifte. PT 12/8 1840, s. 1. Särskilt skall .. vid ägotilldelningen iakttagas, att icke någon ägolott .. vid skiftet erhåller sådan sammansättning, att den mindre än före skiftet ägnar sig för den art av hushållning, vartill ägolotten användes. SFS 1926, s. 593. —
-TRAKT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ägoområde; jfr trakt, sbst.1 4. CarlstT 13/7 1839, s. 1. Laga delning å samfälda egotrakten Fiskeviksholmen. PT 1900, nr 40, s. 4. —
-TVIST. (äge- 1686–1801. ägo- 1685 osv.) om (rättslig) tvist rörande indelning l. avgränsning av ägor (jfr -strid o. gräns-tvist); äv. (äv. till 1): ägorättstvist (jfr äganderätts-tvist). LMil. 1: 642 (1685). Yppar sig ägotwist grannar emellan om rå och rör, eller annan bolstada skilnad; tå försware kiöparen sina gränsor, som han bäst kan och gitter. JB 11: 7 (Lag 1734). Familjen som skulle sälja möblemanget hamnade i en ägotvist som nu ska avgöras i rätten. Hufvudstadsbl. 28/11 2009, s. 23. —
-UTBYTE~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) utbyte av ägor, i sht i samband med skifte; jfr -byte. AB 7/2 1834, s. 2. Vad nu rörande ägoutbyte mellan byar och hemman i förening med ägoskifte stadgat är, gälle även, då fråga därom, utan sammanhang med sådant skifte, förekommer. SFS 1917, s. 597. Vid ägoutbyte smälta de utbytta ägorna automatiskt in i de fastigheter till vilka de läggas samt bilda med dessa en enhet. 1NJA 1941, s. 539. —
-VIDD. vidd (se d. o. 1 a slutet γ') l. utsträckning av äga l. mark (jfr -rymd); äv. konkret, om markområde (jfr vidd 2 o. -område). DA 26/11 1825, s. 2. (Jordstycket) hade alltid legat som en allmänning mellan deras egovidder. Lysander Äfv. 55 (1872). Spörsmålet, om vid ett fastighetsköp säljaren står i garantiansvar .. för riktigheten av de uppgifter om ägovidd eller gränser som lämnas i köpehandlingarna. SvJuristT 1937, s. 386. —
-VÄG. om (enskild) väg som går till l. från l. mellan ägor. LAHT 1882, s. 74. De nya skiftesrårna övertvärade urgamla hägnader och ägovägar. Smeds Malaxb. 354 (1935). —
(1, 2 (b)) -VÄLDE. (i sht förr) välde l. maktinnehav i fråga om mark; äv. konkret, om markområde (som ngn har ägande- l. bestämmanderätt till) (jfr välde, sbst.2 2 slutet, o. -område). Calonius 5: 98 (1799). Äfven jordegendomen drogs in uti .. (kapitalisternas) ägovälde genom lån och försträckning till dess kapitalfattige ägare. Fahlbeck Stånd 37 (1892). Enligt 1873 års avvittringsstadga skulle .. de enskilda fastigheternas ägovälden sammandragas i ett så begränsat antal ägoskiften som möjligt. SvLantmät. 1: 492 (1928).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content