publicerad: 1922
DRIFT drif4t, r. l. f. l. m. (m. Sahlstedt (1757), Weste, Kindblad (1870); f. Lind (1749), Rydqvist SSL 3 (1863), Lundell; m. o. f. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(drijfft RP 8: 90 (1640), VRP 1697, s. 302. dref(f)t UtlDan. 488 (1592), RARP 7: 149 (1660), Rinman 1: 438 (1788; i bet. 14 c β) (se äfv. under BEDRIFT). dröfftt Rääf Ydre 1: 306 (i handl. fr. 1552: klöffua dröfftt))
Etymologi
[fsv. drift (se 10 a), motsv. d., nor., isl. (bl. i bet.: yrväder, snödrifva), mnt., holl., ffris., eng. drift, t. trift (i vissa anv. gm lån från nt. l. eng. drift)]
vbalsbst. till DRIFVA, v.2
a) (numera knappast br.) abstr., om drifvande af boskap på bete l. på ngn väg osv. l. om en boskapsflocks vandring under uppsikt af vaktare l. om dess kringströfvande på betet, betande, bete, betesgång; äfv. bildl.; jfr DREF 1. När hiorden är i sin roligaste (dvs. lugnaste) drifft. Dalin Arg. 2: nr 42, s. 6 (1734; uppl. 1754: gång). Vid denna drift kan Renen .. snarare sägas vara Lappens vägvisare, än han, Renens. Zetterstedt SvLappm. 2: 37 (1822; om renhjordarnas vandring öfver fjällen till norska hafskusten). (Får) böra ej .. drifvas på aflägsna .. betesmarker, ty .. (då) utmattas de af den långa driften. Tidén Bosk. 22 (1841). Då kosackerna köra befolkningen .. ut i drift åt öster. Hedin KrRyssl. 580 (1915). — jfr FÄ-DRIFT.
b) konkret: flock af boskap (särsk. oxar) som drifves ngnstädes; förr äfv. allmännare: boskapsflock, hjord, särsk. på bete kringströfvande sådan; stundom om människor l. vilda djur. Sylvius Mornay 28 (1674). Stora drifter af ungersvänner. Dalin Arg. 2: 62 (1734, 1754). En drift af villa åsnor. Lagerbring HistLit. 92 (1748). Uppköpare .., hvilka .. samlade de inköpta djuren i ”drifter”, såsom ännu är vanligt. Modin GTåsjö 223 (1916). — jfr FÄ-, KREATURS-, OX-, SLAF-, ÅSNE-DRIFT m. fl.
c) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (starkt bygdemålsfärgadt i vissa trakter) konkret, om väg l. stig (på hvilken boskap drifves l. går till o. från betet l. vattningsstället); jfr DREF 1 b. Drift .. väg, gata. Ehrencrona (c. 1730). Om vintertiden, enär mycken sniö fallen är, då kan man ei gierna, utan med besvär och fara, drifter och gator genom komma. VDAkt. 1748, nr 144. — jfr FÄ-DRIFT.
2) [jfr t. trieb i bet.: drefjakt] (numera föga br.) jäg. motsv. DRIFVA, v.2 1 e, = DREF 1 d. Då, efter en kort drift, (lo-)ungarna träade och nedskötos. Nilsson Fauna 1: 128 (1847). Tydligt urskilja .., när skallet angifver spår, drift eller ståndskall. Topelius Vint. II. 2: 274 (1882).
a) abstr., till DRIFVA, v.2 15 a: drifvande; särsk. (i sht sjöt.) i uttr. vara l. komma l. råka l. gå i (äfv. på) drift, sätta (ngt) i drift. Fiske på drift, driffiske. Lägga sig i drift, vid driffiske låta båten drifva med strömmen. Botten är fin lera, och då Sud och Vestan blåsa, råka merendels de mästa Skeppen i drift. A. Hedenstedt (1762) i SvSaml. 6: 339. Då .. (sanden) en gång kommit i drift och öfversvämmat stora fält, är den icke lätt att stänga. Ström Skogsh. 278 (1830). Då vinden .. slog om .., sattes isen .. i drift mot norr. Quennerstedt Resa 201 (1867). Den ena afdelningens halfårslånga drift på ett isstycke ända ned till Labrador. R. Kjellén i NordT 1894, s. 110 (om skeppsbrutna). Däckslasten kom i drift. VL 1908, nr 130, s. 8.
b) (†) abstr., motsv. DRIFVA, v.2 15 c; i fråga om vind: framfart. Elfwen .. är på Östra sidan med höga skogsbackar betäckt, så at wädret thär ej haft sin fria drift. Block MotalaStr. 63 (1708). Kalm Resa 1: 453 (1753).
d) [jfr nt. drift, hastighet] (†) abstr., allmännare, motsv. DRIFVA, v.2 15 f: rörelse; fart, hastighet; rörlighet; äfv. oeg. l. bildl.: rörelse, lif, verksamhet; brådska (jfr 5 c). Strömmarnes .. forssande drift och stora slutthet (i ”Norlanden”). Block MotalaStr. 83 (1708). Så at blodets och hjertats drift i et ögnableck afstanna. Acrel Sår 47 (1745). Efter thermed går lamt och Hr Archiatern icke förmår gifva henne (dvs. Vetenskapssocieteten i Uppsala) mehra drift och lif. Höpken 2: 15 (1763). (Jorden skulle) följa sina beståndsdelars drift och lika som de hvälfva omkring sin axel. Ehrenheim Phys. 1: 213 (1822).
e) konkret om ngt som drifver (är i stadig rörelse åt ett visst håll) l. har drifvit.
α) (i fackspr.) om vatten: ström; äfv. om det som transporteras på l. drifver med en ström. Nordanvinden och sydlig drift hade .. fört polarfararne hemåt. R. Kjellén i NordT 1894, s. 103. Den ymniga driften (dvs. vattnet från kvarnrännan) vräkte ned förspilld. Högberg Vred. 1: 27 (1906). — jfr IS-, TIMMER-DRIFT.
γ) astr. elliptiskt för STJÄRN-DRIFT. NordT 1911, s. 325. De till driften hörande stjärnorna röra sig strängt parallellt med hvarandra i rymden. 2 NF 26: 1440 (1917).
δ) [liksom t. drift af eng. drift i motsv. anv.] bot. om den massa frön, frukter l. andra utvecklingsdugliga växtdelar som efter att hafva blifvit lösryckt från sitt växtställe drifver omkring med floder, hafsströmmar osv. o. till slut uppkastas på land. BotN 1897, s. 100. — jfr FRÖ-, HAFS-, HÖST-, LÖF-, MARK-, SOMMAR-, SÖTVATTENS-, VINTER-DRIFT m. fl.
4) (mindre br.) motsv. DRIFVA, v.2 17: kringströfvande. Han är ute på drift. (Lapparnas) vandringar och drifter i fjällen. UpsMBesl. 1793, s. C 2 a (måhända rätteligen att fatta i bet. 1 a).
a) [jfr DRIFVA, v.2 18 d] (†) forcerande, ansträngande. Månge .. mena, at andaktens ifrighet består i en stark drift af alla sinnets krafter, i synnerhet af inbillnings och föreställnings-kraften. Rönigk Fresenius 161 (1753; t. in einer Anstrengung der Gemüths-Kräfte). Nohrborg 197 (c. 1765).
b) (†) påträngande, tryckning, press, tryck; äfv. oeg. o. bildl. Pålar och brokistor etc. hwilka ibland af then påfölliande isens tyngd och drift äre wordne til botnen sänkte. Block MotalaStr. 34 (1708). Örten har .. en synnerlig stark drift på urinen. VeckoskrLäk. 4: 164 (1783); jfr DRIFVA, v.2 18 e. Då (förlossnings-)värkarnes drift på fostret finnes vara alltför ringa. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 312 (1837); jfr DRIFVA, v.1 18 a. — jfr PÅ-, ÅTER-DRIFT.
c) om rörelsetakt (jfr f): god fart, raskhet; äfv. oeg. l. bildl. (jfr 3 d). Brenner Pijn. 17 (1727). En sådan beständig precision skulle sätta annan drift i alla syslor. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 18 (1776). (Fieandt) Ville blott ge drift åt striden, / Dertill var hans kantschuk vriden. Runeberg 2: 69 (1848). Arbetet .. har fortgått med den drift, att .. 200 fots sträcka af hamnarmen befanns färdigmurad. TByggn. 1859, s. 172. Det kom plötsligt en helt annan drift i arbetet. Cavallin (1875).
d) (†) framgång. (Gudarna) gifva .. (konungens) råd drift. Mörk Ad. 1: 23 (1742). Lagerbring 1Hist. 2: 840 (1773).
e) om den förmåga som en (i rörelse varande) kropp har att tränga fram i l. tränga undan l. utöfva tryck på det som är i dess väg: energi, lefvande kraft; ”kläm”, ”fart”. At krutet ej just i den punkt (dvs. ögonblick) som skottet sker, meddelar Kulan al sin drifft. Triewald Förel. 1: 205 (1728, 1735). Driften på en lättare (spikhammare kan) förökas med något längre skaft. Rinman Jernförädl. 162 (1772). Det själens styrka är, som drift åt armen gifver. Lidner 1: 80 (1784). Fänghålet bör vara ganska fint, för att åstadkomma både hastigare antändning och kraftigare drift. Swederus Jagt 19 (1832). — bildl. (†) Auctorens stil är god(,) hans infall visa drift. Triewald Lärespån 82 (c. 1712).
f) i öfverförd anv. i fråga om det sätt hvarpå ngt utföres (jfr c): kraft, eftertryck, energi, ”kläm”. Till H. Ämbetes uthförande med större drifft. VDAkt. 1720, nr 450. (Jesus) prädikade med sådan nit och allvare och drift, at folket .. sade .. i sin dårskap: Han kommer ifrån sig. Nohrborg 38 (c. 1765). Att med tillbörlig flit och drift sköta sin katechetsyssla. Læstadius 1Journ. 167 (1831). Höganäs .. (var) för icke länge sedan Sveriges enda stenkolsverk, .. bearbetadt redan på 1650:talet, men med drift först mot slutet af 1700:-talet. Thomée IllSv. 184 (1866).
g) (numera knappast br.) öfvergående i bet.: ifver, intresse, nit. Andans drifft och krafft, af köttet blir förswagat. Brenner Dikt. 1: 122 (1695, 1713). Alla med lågande drift nu täfla i värf och i mödor. Adlerbeth Æn. 99 (1804; lat. ardor). (Lärarnas) kunskaper och skicklighet, deras nitälskan och drift, .. allt detta är skolans lif och väsen. Genberg VSkr. 1: 71 (1867). — jfr ODLINGS-DRIFT.
h) [med afs. på bet.-utvecklingen jfr FRAM-FÄRD, FRAMGÅNG] (numera mindre br.) egenskap(en) hos en person (särsk. hos en person i ledande ställning) att vid utförandet af ngt visa raskhet, beslutsamhet o. planmässig ihärdighet; förmåga att låta arbetet ”gå undan” (att få arbetet att ”gå undan”); driftighet, handlingskraft, energi. Sköta sina sysslor med drift och omtanke. (Consistoriales) låta sin drift och styrka deruti bestå till att hindra Consistorium. Kalmar domk. prot. 1759, s. 66. (Finnarnas) alfvarsamhet är icke sällan förenad med tröghet och mindre drift. VetAH 1803, s. 203. Han har ingen drift med sig. Heinrich (1814). Slägten Larsson hade i mansåldrar med stor drift, sparsamhet och företagsamhet arbetat sig upp till en betydlig förmögenhet. Topelius Fält. 5: 72 (1865, 1867). De la Gardie .. saknade den rätta driften. A. Quennerstedt i VL 1906, nr 56, s. 3.
a) motsv. DRIFVA, v.2 26 a: utveckling, växande, växt; växtkraft. Ahlich 6 (1722). Blom- och blad-knoppar hindrades i sin drift (af den kalla våren). E. G. Lidbeck (1759) i SvMerc. V. 3: 53. Gadd Landtsk. 2: 91 (1775).
b) motsv. DRIFVA, v.1 26 b: drifvande. Då kan därutaf (dvs. af vattnet o. jordens ”fetma”), genom vädrets och varmans drift formeras en växande ört. Stridsberg Åkerbr. 5 (1727). Värman hos oss är aldeles tilräckelig til växternes drift. SvMerc. IV. 1: 220 (1758).
8) (†) motsv. DRIFVA, v.2 28: tvång, nödgande. Hoorn Jordg. 1: 95 (1697). Då Torrman af Naturens drifft satte sig neder vid Timmer högen. VRP 5/5 1731. En drift til upkastning. Sahlstedt (1773). — anledning, orsak; bevekelsegrund. Thet är ock mögeligit, at en vis man .. af longt ädlare drift bevekes til at giöra thet samma: nemligen på thet han må ... Rydelius Förn. 214 (1722, 1737). De förändringar detta landet undergått, dels af invärtes, dels af utvärtes drifter. Höpken 1: 249 (1771).
9) (†) motsv. DRIFVA, v.2 32 c: pådrifvande, eggelse; konkretare: ngt som eggar, ”sporre”. Förutan dig (dvs. kärleken) man .. / .. kommer aldrig foot om foot: / Du äst en drifft uti wårt Blood, / Du yrker, styrcker alt wårt mood. Columbus BiblV E 1 a (1674). Denna frucktan är .. en drift, en spåra och upmuntran på dygdenes väg. Mörk Ad. 1: 378 (1743). (Scheffers) zèle behöfver vähl ingen drift. Höpken 2: 641 (1760).
a) [jfr fsv. (1449): thet war engen mantz radh, gerning eller drift, vtan .. Her Erche-Biscop Jönsses i Upsale (Lagerbring SamlHandl. 2: 262)] (†) om yttre maning l. tillskyndelse (med ord l. dyl.). Så bleff doch på lychtone beslutett, mest genom de Churfurstliges tilskyndan och drifft, att underhandlarne .. skulle underschriffua. A. Oxenstierna 1: 132 (1628). Lät tu ordetz drifft / .. I dit hierta wärka så, / At tu måtte nåder få. Lybecker 24 (c. 1715). Engelske Ambassadeuren .. hade en tid bort åt, man vet icke af hvad drift, sökt lägga .. allehanda hinder i vägen. Nordberg C12 2: 461 (1740).
b) om inre maning l. tillskyndelse; stundom: ingifvelse, inspiration; stundom närmande sig bet.: kraft, makt, inverkan; numera i sht med prep. af. Af egen drift, själfmant, på eget bevåg, spontant, frivilligt. Följa sitt hjärtas, sitt samvetes drift. Förthenskul hafwer thens Helga Andas drifft i mig warit, som mig hafwer twungit at .. warna ifrå en död tro. Swedberg Cat. d 5 b (1709). Den, som Dygdens drift, vid all sin Gärning lyder. Eldh Myrt. 5 (1716, 1725). Af Gudomelig eller naturlig drift. Lind (1749). Thenna Skrift .. framlemnas icke af min egen drift; utan efter åtskilligas åstundan. Bælter GudsS 3 (1751). (Riksrådet Hjärne) vände sig .. liksom af egen drift till mösschefen frih. Funck med förslag att (osv.). Odhner G3 1: 23 (1885). Driften till mer-arbete (är) ringare. EkonS 1: 214 (1891). — jfr NÅDENES-DRIFT.
c) [bet. utvecklad ur b, i det att företeelserna af de sjuka själfva o. deras omgifning uppfattades ss. den H. Andes ”nåderörelser”] kyrkohist. konkretare, om de utbrott af religiös öfverretning (extas), särsk. yttrande sig i anfall af predikosjuka, konvulsioner m. m., som under senare hälften af 1700-talet förekommo bland ”läsarna” i Norrland. Aftonen före Genbergs visitation påkom henne en häftig drift, då hon hörde, att det skulle bli en ”strid” följande dag mellan ”världsmänniskorna och gudsbarnen”. Alstermark Rel. rör. i Norrl. 1: 45 (efter handl. fr. 1771). De s. k. starka drifterna. Därs. 135 (efter handl. fr. 1779). Sammankomster, hvarvid s. k. drifter förekommit. Därs. 121 (efter handl. fr. 1786). Karlfeldt i 3 SAH 24: 119 (1909). jfr: Då hon i pingsthelgen .. såg några leka och dansa, kom öfver henne en stor förskräckelse och Guds Andas drift emot sådant styggt väsende, hvilken dref henne att nattetid gå till prästen. Alstermark Rel. rör. i Norrl. 1: 45 (efter handl. fr. 1771).
d) (numera föga br.) om plötsligt uppträdande (o. snabbt försvinnande) behof att göra ngt, oemotståndlig impuls. Hans första drift bragte honom til Hofvet. Tessin Bref 1: 121 (1752). I sin första obetänkta drift vräker sig massan ut till dårestugan, spränger upp dess dörrar (osv.). Högberg Vred. 3: 303 (1906). — jfr VILLO-DRIFT.
11) [utveckladt ur 10] om viss själsbeskaffenhet l. läggning l. disposition hos ngn.
a) i ngns natur liggande omedelbar sträfvan l. nödvändighet att utan medvetet öfverläggande begära l. söka ngt; i sht om sådana (för människor o. djur gemensamma) slag af sträfvanden som sammanhänga med det sinnliga (animala) lifvets funktioner; omedveten (men svårmotståndlig) vilje- l. känsloriktning l. tendens l. sträfvan; ofta om könsdrift; jfr INSTINKT; motsatt: medveten vilja l. känsla; förr ofta, numera sällan, i mera obestämd bet.: affekt, böjelse, benägenhet, begär, åtrå, trängtan, åstundan, håg, lust, känsla. Naturlig, medfödd, förvärfvad, animal, sinnlig, sexuell drift. En dunkel drift. Råa, djuriska, låga, obändiga, starka drifter. De lägre drifterna. Behärska, kufva, lägga band på sina drifter. De Sinnen (dvs. själar), hwilckas drift syns falla uppå ett, / och hwilkas böijelser man håller wara lika. Brenner Dikt. 2: 108 (1704). (C. Hårleman) förenade förståndets gåfvor, med hjärtats upodlade renaste drifter. Tessin Åm VetA 1753, s. 22. Hvilken drift hörer mindre förnuftet än kärleken? Ågren Gell. 76 (1757). Antingen detta (dvs. hökarnas fredlighet en tid på året) härrörer af en inplantad naturlig drift eller af någon slags sjukdom, är icke vist afgjordt. Retzius Djurr. 16 (1772). Späd väckte du förförarns drift. Lenngren 198 (1794). Begär, som hafva sin grund uti vissa kroppsliga behof, plägar man kalla kroppsliga drifter. Sönnerberg Loder 402 (1799). (Kärleken) är här (”i den moderna poesien”) icke den djuriska driften, utan en svärmande idealisk känsla. Tegnér (WB) 2: 258 (1812). Den oförvillade driften, som träffar sanningen hastigare och säkrare än all slutledningskonst. Rydberg Ath. 297 (1866; uppl. 1859: instinkten). Begäret att väcka uppseende .. samt böjelsen att i strid med sin omgifning göra sin vilja gällande .. voro de förnämsta drifter hvaraf hon behärskades. FinBiogrHb. 1207 (1899; om drottning Kristina). (föga br.) Den naturliga driften emellan begge könen. Franzén Pred. 1: 118 (1841). — jfr BEKVÄMLIGHETS-, BILDNINGS-, EFTERAPNINGS-, FAMILJE-, FORTPLANTNINGS-, FRIHETS-, GRUND-, HEM-, HÅG-, HÄMND-, IDOGHETS-, KLÄTTRAR-, KONST-, KUNSKAPS-, KÄRLEKS-, KÖNS-, LEK-, LYCKO-, LYCKSALIGHETS-, MAKT-, MORD-, NATUR-, OFFER-, SAMHÄLLS-, SANNINGS-, SINN(ES)-, SJÄLFUPPEHÅLLELSE-, SJÄLS-, SKAPAR-, SKAPELSE-, SLÄKT-, SPRÅK-, SÄLLSKAPS-, TJUFNADS-, TRÖGHETS-, TVÅNGS-, UR-, VANDRINGS-, VERKSAMHETS-, VILDDJURS-DRIFT m. fl. — särsk.
α) (numera mindre br.) med prep. efter l. till. Driften til arbetet stadnar af. Sahlstedt Hofart. 108 (1720). Drift efter njutning. Claëson 1: 50 (1857). Driften till det onda. Auerbach (1908). En stämning, som skapas av en estetisk drift efter jämnmått. Belfrage Väg. 62 (1918).
β) [jfr t. trieb] filos. dels i samma, mera obestämda anv. som i hufvudmomentet ofvan: begär (förmåga); dels o. i sht om den lägsta psykiskt bestämbara formen af vilja (nämligen då syftemålet kan sägas vara omedvetet), i motsats till begär o. vilja; i den Boströmska filosofien äfv. om sådant sträfvande då subjektet ledes af förnuftskänslor, förnuftig drift, i motsats till det sträfvande då subjektet ledes af en klar o. bestämd tanke, vilja i eg. mening. Idiopatiska, sympatiska drifter. Boström 1: 97 (c. 1825). Detta sträfvande är ursprungligen medvetslöst (omedvetande) .. och då det således icke kan få namn af begär i egentlig mening, kallas det Drift (naturdrift, instinkt). Lidbeck Anm. 340 (1826). In specie skiljes drift: bestämd af vitalkänsla .. o(ch) instinct: bestämd af organsensationen o(ch) en expectatio casuum similium. Ribbing Anthr. 42 (1861). Om driften hämmas .., uppstår ett begär. Schéele Själsl. 387 (1896).
b) (†) naturlig fallenhet; disposition; anlag. Vti naturlig .. motto .. arbetar .. hwar och en effter sina gåfwo, effter sin drifft och sitt emne (dvs. förmåga). Swedberg Cat. c 6 a (1709). Gud hade förlänt honom .. en besynnerlig drift uti Poësien. Gezelius Spegel K 3 b (1714). Them, som Gud med Heroisk drift och extraordinaira Andans gåfwor vtrustar. Sahlstedt Hofart. 140 (1720). — jfr HJÄLTE-, SKALDE-DRIFT.
c) (†) i utvidgad anv. i fråga om växter l. oorganiska ting: anlag, tendens. Rydelius Förn. 279 (1722, 1737). (Växternas) besynnerliga .. drift att aflägsna sig ifrån jordens medelpunkt. Agardh Bot. 2: 205 (1832). — jfr BILDNINGS-, KOLONISATIONS-, NATUR-DRIFT.
12) [jfr mnt. van alle desser drift unde handelinge dar de pawes mede ummegingk] (†) motsv. DRIFVA, v.2 33: åtgörande, föranstaltande, bedrifvande (se d. o. 2); konkretare: tillställning, anslag; stämpling. Igenom Påfwens Befalning och Drifft. Schroderus Os. III. 2: 54 (1635; lat. procurante). Hollenderne (hafva) .. fördt .. dreffter och machinationer emott Kongl. Maij:tt RARP 7: 149 (1660). (Detta har) skett på kyrkoherdens drift och påstående. Tidström Resa 60 (1756). — jfr PÅ-, TILL-DRIFT.
13) (†) motsv. DRIFVA, v.2 34: öfvande. (Krutmeijer begärde) ämbetsbiträde till ”den sanna gudaktighetens rätta drift”. Cavallin Herdam. 1: 384 (efter handl. fr. 1736).
a) abstr.: drifvande, sättande i gång, hållande i gång; gång. Spårvägar med l. för elektrisk, mekanisk drift. Så länge en maskin är i drift. Sätta en maskin (en kraftstation osv.) ur drift. Triewald Förel. 2: 238 (1729, 1736). Driften (af en viss borrmaskin) åstadkommes medelst en .. kuggvexel. PriskatalSonesson 1895, s. 38. (På banor i bergstrakter) kan .. blandad drift införas, d. v. s. det för ändamålet särskildt konstruerade lokomotivet arbetar på de svagare stigningarna såsom friktionslokomotiv men däremot på de brantare med kugghjul. 2 UB 9: 153 (1905). — jfr ENKEL-, GRUPP-, HÄST-, KVARN-, MOTOR-, PARALLELL-, REM-, VATTEN-, ÅNG-, ÖFVERFALLS-DRIFT m. fl.
b) (†) abstr., i fråga om maskin o. d.: verkande, effekt; verkande l. verksam kraft, drifkraft (se d. o. 1); eg. o. bildl. En allmän methode, at .. uträkna .. drifters och motdrifters momenter. Polhem i VetAH 1741, s. 158. (Att man skulle) minska penningefonden och fölgackteligen driften till fästningens fullfölljande. Höpken 1: 88 (1752). Han verldens inre fjädrars drift förutan irring ser. Liljestråle Fid. 38 (1772). Svag vattutilgång til drift för blåshjulet. Garney Masmäst. 283 (1791). — jfr RÖRELSE-, VATTEN-DRIFT.
α) [jfr motsv. anv. i ä. d., äfvensom nt. drift, det stora hjulet i en kvarn, hjulet på en spinnrock] (knappast br.) dref (se d. o. 9). Samma dref a fattar uti hjulet g, hvars drift b fattar uti hjulet h. König Mec. 12 (1752).
β) [jfr motsv. anv. af t. trift] (knappast br.) tekn. dragbom. Dreft .. kallas vid hästvindar det långa träd, eller stock, .. vid hvilket hästarne spännas, då vinden skall omföras. Rinman (1788).
γ) repslag. å repslagarmaskin af ursprunglig konstruktion: hvar särskild af de i en skifva (”hjulkronan”) anbragta, utåt i en krok slutande järnspindlar som vridas omkring af repslagarhjulet o. tjäna till att uppfästa o. sno de garn som repslagaren spinner. 2 NF 22: 1437 (1915).
15) motsv. DRIFVA, v.2 42: bedrifvande, bearbetande, skötande, skötsel. Han öfverlämnade driften af sitt gods åt förvaltare. Grufvan, fabriken är i full drift (jfr 14). Driften kommer att stoppas, inskränkas, utvidgas, omläggas. Billig i anläggning, men dyr i driften. Periodisk, kontinuerlig, oafbruten drift. Maskinmässig drift. 2RARP 4: 405 (1727). Förlag .. med mera, som til bergverkens drift, handtering och vård hörer. RB 10: 17 (Lag 1734). Desse två Grufvor, som äro nu i full drift, och arbetas för Cronans räkning. VetAH 1745, s. 119. Öfvergången från den lilla driften uti en mängd små företag till massproduktion uti några få stora etablissement. Fahlbeck Stånd 139 (1892). Driftkostnaden, hvilken omfattar utgifter för såväl drift som underhåll. VL 1893, nr 106, s. 2. Malmöhus läns landsting öfvertager det blifvande barnsjukhusets drift. Tegnér LundUniv. 91 (1897). — jfr BERGS-, BERGVERKS-, BOLAGS-, FABRIKS-, FRIHAMNS-, FÖRSÖKS-, GRUF-, HUSHÅLLS-, HYTT-, JORDBRUKS-, MASKIN-, MASUGNS-, NÄRINGS-, ROF-, SMÅ-, SPÅRVAGNS-, STATS-, STOR-, SÅGVERKS-, TELEFON-, VECKO-DRIFT m. fl. — särsk.
a) i numera obr. förb. Bärgslagarne, som då för alfvar begynte komma i sin drift och trefnad. Dalin Hist. 2: 151 (1750); jfr 4 d. Hvar slögd för sig (skulle) sättas uti större och fullkomligare drift (gm koncentrering till vissa platser). Fennia XVI. 3: 44 (i handl. fr. 1761).
b) [i fråga om bet.-utvecklingen jfr DREF 11] landtbr. om planmässig anordning af jordbruk med hänsyn till den periodiska omväxlingen af sädesslag på olika jordar m. m. En fri drift, där vanliga stråsäden, rotfrukter och vall omväxlade med grönsaker och handelsväxter. MeddLandtbrStyr. 1904, nr 89, s. 6. I driften inskötos .. äfven andra växter. Därs. 7.
16) (†) motsv. DRIFVA, v.2 44: förvaltning, skötsel; konkretare: hvad ngn har att förvalta l. sköta, ämbete. Jag hafwer (ock) mitt embete, min församling, mitt stifft, mitt åliggiande bekymmer, min drifft och mitt enskylta answar. Swedberg Cat. d 3 a (1709). — jfr ÄMBETS-DRIFT.
a) (numera knappast br.) motsv. DRIFVA, v.2 45 a: bedrifvande, idkande (af studier, vetenskaper o. d.); konkretare: sätt hvarpå ett studium osv. bedrifves. När Aristotelis tim-glas var vtlupit (dvs. när A. blef föråldrad), och förnuftsverket (dvs. filosofien) fick en annan drift. Rydelius Förn. Föret. § 5 (1718, 1737). Nödiga och vackra Vetenskapers rätta drift. SvMerc. 3: 937 (1758). Berättelse om undervisningens drift under de förflutna åren. Skolordn. 1820, s. 87.
b) motsv. DRIFVA, v.2 45 b: bedrifvande l. idkande (af visst näringsfång l. yrke); ss. senare led i ssgr. — jfr BRYGGERI-, BRÄNNERI-, FLOTTNINGS-, FORMANS-, FÄRJE-, HANDELS-, JÄRNVÄGS-, POST-, PRÅM-, REN-, SKOGS-, TELEGRAF-, YRKES-DRIFT m. fl.
18) (†) motsv. DRIFVA, v.2 47: utförande, verkställighet, gång (af en verksamhet, ett ärende l. göromål osv.); konkretare: sätt hvarpå ngt utföres l. går. Komma i (full) drift, komma i gång, komma till utförande. Vara i gång och drift (jfr 15), vara i gång. När processen kommer i drifft. VDAkt. 1722, nr 136. Man (har) i förra tider med lika drift (dvs. det har gått lika bra) hållit sine Riksdagar å andra orter, som nu här i Stockholm. 2 RARP 5: 57 (1727). Hufvudgrunden til .. sakernas lama drift. Oelreich 112 (1755). Träda tilsammans, och sättia värket (dvs. granskningen af kyrkolagen) uti gång och drift. Bælter Cerem. 132 (1760). Så snart .. (äktenskapet) vunnit sin fullbordan, kommo alla dessa höghets anläggningar (dvs. höghetsplaner) uti full drift. Lagerbring 1Hist. 2: 338 (1773).
a) konkretare: gärning, handling, verk, bedrift (se d. o. II), dåd; i sg. äfv. i sammanfattande bem. UtlDan. 488 (1592). Wåre förfäder hafwa warit hederligit folck, och manlige driffter bedrifwit. Fosz 197 (1621). Du kan med slätte rijm ey rätt des driffter skatta. Geisler Vitt. 339 (1709; om K. XII). Jakob (Lilliehök) .. inträdde .. i krigstjenst, uppväckt af sin faders minne till ärans drift (dvs. till ärofull bedrift) och förhoppning. Afzelius Sag. IX. 2: 151 (1860). — jfr MANNA-, ÄRE-DRIFT.
b) [med afs. på bet.-utvecklingen jfr lat. acta, dels: handlingar, dels: urkunder, dokumenter, krönika, äfvensom AKT, sbst.1, BEDRIFT II 5] (†) konkret: urkund, dokument, historia? I rijkzens krönika och dreft / förfalskadt ha medh eder skreft. J. Messenius (c. 1630) i HB 1: 149 (bland G. I:s anklagelser mot Olaus Petri). Gack, Doctor, swettas nu uti de Helga Skrifter, / Uttyd de mörke Rum igenom helga drifter. ÖB 24 (1712).
20) (†) motsv. DRIFVA, v.2 49: sysslande, verksamhet; (slag af) sysselsättning, idrott. Om hon framdeles i sådane driffter ville sigh öffua, skulle thet gambla medh dett nyie bliffua anklaghat. BtHforsH 1: 168 (1629; om en hustru som stulit o. supit). Fast det (att spinna l. nysta) berömligt är och gagnligt yttermera, / Fins lijkwäl mången stund som äskar högre drifft. Brenner Dikt. 2: 115 (1717). Hvar helig drift, hvar ädel idrott skydda ..! B. E. Malmström 6: 204 (1843; bön till Gud); jfr 17 b.
21) motsv. DRIFVA, v.2 46: förlöjligande (af en godmodig l. naiv person, stundom äfv. af sak); gyckel, gäckeri, ”skoj”, ”skämt”; hån. En grof, fin, grym, blodig, elak, godlynt, harmlös drift med ngn (ngt). Göra ngn (ngt) till föremål för uppenbar drift. Vara utsatt för (äfv. råka ut för) drift. Föra, hålla drift med ngn (ngt). Jag bjöd in dem .. — och der blef en grof ”drift” med dem: vi .. proponerade skålar för alla deras .. examinatorer, som de drucko (osv.). Wetterbergh FyraSign. 148 (1843). Jag skulle tro, att allt det här vore bara drift, om icke det der gråskägget hade sagt det. Hagberg Shaksp. 2: 45 (1847). Han är oåtkomlig för drift. De Geer Lillie 14 (1880). Den drift, som författaren för med den öfverdrifna hjältekulten. VL 1906, nr 65, s. 3. — jfr SJÄLF-DRIFT.
Ssgr: A: (jfr 3 e δ) DRIFT-ALG. bot. från sitt växtställe bortryckt, med hafsströmmarna till andra kuster förd alg. BotN 1904, s. 233. —
(14 a) -ARM. (†) drifstock. Huru Wattu-Hiulet .. bör Proportioneras, och des Skåfvellag och Drifft-Armar eller Vef .. appliceras. Triewald Förel. 2: 217 (1729, 1736). —
(15) -BANGÅRD~02, äfv. ~20. tekn. för trafikens underlättande afsedd, ej för allmänheten upplåten bangård. Anordnande i närheten af Hagalund af en driftbangård med verkstadsanläggningar. PT 1910, nr 108 A, s. 2. —
(15) -CHEF. (äfv. drifts-) (C. o. D. hafva förordnats till) driftingenjörer vid statens vattenfallsverk, med placering tills vidare såsom driftchefer, den förre vid Älvkarleby kraftverk (osv.). PT 1915, nr 297 A, s. 2. —
(jfr DRIFVA, v.2 4 c, d) -DAG. (bygdemålsfärgadt) dag då det plöjes. Första driftdagen, då dragarna kommo hem från åkern, mötte dem husmodern å gårdsplanen med hvar sin bit af (”julkakan”). L. Reimer i Fatab. 1908, s. 215 (i skildring af lifvet i Albo i början af 1800-talet). —
(14 a) -EKONOMI. (drifts-) särsk.: det ekonomiska resultatet af en maskin i drift. Våra dagars oerhörda utveckling af hastigheten och driftsekonomien å ångfartyg. 2NF 19: 1453 (1913). —
(15) -FORM, pl. -er. (drifts- 2NF) GHT 1900, nr 28 B, s. 2. (Hemindustrien är) den driftsform för det kapitalistiska företaget, inom hvilken ... 2 NF 27: 1294 (1918). —
-FULL. (†)
1) till 3 d: full af lif o. verksamhet. De många driftfulla Associationer, som i England blifvit stiftade. AJourn. 1815, nr 251, s. 2.
2) till 5 h: driftig, energisk. GT 1788, nr 95, s. 2. Hans driftfulla och rättvisa bevakande af Stadens ordning och säkerhet. Franzén Minnest. 2: 311 (1828).
3) till 15: full af rörelse o. verksamhet. Vagnarnes buller i Staden på den driftfulla Skeppsbron. Linnerhielm 1Bref 180 (1794, 1797). —
-FÄ, se C. —
(14 a) -FÄRDIG. färdig att sättas i gång. TLev. 1909, nr 15, s. 2. Elektromotorn .. är städse driftfärdig. Elfving Starkstr. 90 (1909). —
-FÖREMÅL~002, äfv. ~200. särsk. till 21: föremål för gyckel; jfr -KUCKU. Blifva ett driftföremål för alla. Hahnsson (1888). —
-HANDLING.
1) psykiatr. till 10 d. S. k. drifthandlingar, de sjuka liksom drivas att företaga sig en alldeles oförklarlig handling, t. ex. en våldshandling. Svenson Sinnessj. 98 (1907).
2) psykol. till 11 a β. Vid drifthandlingarna (förefinnes) en med mer eller mindre utpräglad känsloton förbunden förnimmelse. Vannérus WundtPsyk. 136 (1896). —
(jfr 15) -HERRE. (drift- NordT 1884, s. 505, Björling Civilr. 171 (1908). drifts- EkonS 1: 158 (1891) osv.) [jfr d. driftsherre, t. betriebsherr, äfvensom t. treibherr (om grufägare)] den för hvars räkning o. risk ett (större) ekonomiskt företag skötes. Öfvergången från sjelfägare och driftsherre till löntagare. Fahlbeck Stånd 59 (1892). —
(14 a) -HINDER. —
(4) -HUND. (numera föga br.) kringstrykande hund; jfr DREF-HUND 2. Ty förbudz alla drift och lösehundar uti staden. VRP 1713, s. 451. —
(15) -INGENJÖR. (drift- PT 1913, nr 303 A, s. 3. drifts- SD 1914, nr 181, s. 1) ingenjör som är (teknisk) ledare af ett industriellt företag. —
(15) -INSKRÄNKNING~020. (drifts-). —
(15) -KAPITAL. (drifts- EkonS 2: 304 (1897)) [jfr d. driftskapital, t. betriebskapital] för bedrifvande af viss ekonomisk verksamhet afsedt l. användt kapital, rörelsekapital; motsatt: anläggningskapital. Utan nödigt driftkapital. Warburg Richert 2: 111 (i handl. fr. 1835). Kostnaden för en sådan sockerfabrik .. uppgifves i Belgien vara .. tillsammans 96,000 rdr, utom driftkapitalet. SvT 1852, nr 17, s. 4. —
-KARL. (föga br.) till 1: drifvare. Driftkarlarne (i de båda karavanerna som möttes) grälade en lång stund, om hvem som skulle vika. Grebst Korea 134 (1912). jfr C. —
(15) -KOSTNAD. (drifts- LB 3: 756 (1907)) [jfr t. betriebskosten] kostnad för att hålla ett företag (af ekonomisk natur) i gång; motsatt: anläggnings-, underhållskostnad. SFS 1864, nr 61, s. 10. —
(21) -KUCKU. (äfv. skrifvet -kuku) [ordets andra ssgsled är KUCKU, gök, här bildl.: enfaldig person. Då en sådan bildl. bet. emellertid synes vara främmande för ordet (äfvensom för GÖK) i sv., beror dess anv. här trol. på inflytande från ngt främmande spr.; jfr eng. cuckoo, gowk, t. gauch, lat. cuculus, gr. κόκκυξ, alla äfv. med bet.: narr, it. cucco, enfaldig, ss. sbst.: gäck. Dalin (1850) förklarar driftkucku: ”Enfaldig person, med hvilken man drifver gäck, liksom då man narrar göken genom att efterhärma dess läte”] (hvard.) person som brukar vara föremål för drift; jfr -FÖREMÅL. Vara allas (en allmän) driftkucku. Ha ngn till driftkucku. Blanche RikaM 34 (1845). Han blir en driftkuku för hela orten. Dens. Profbl. 19 (1850). —
-LIF. (drifts- GHT 1899, nr 301 A, s. 2) särsk. till 11 a (β), om den lifssfär som är karakteriserad af drifternas herravälde, af omedvetna impulser. Det obundna natur- och driftlifvet. Laurin Konsth. 54 (1900). En .. skildring af driftlifvets uppvaknande i ett par unga .. hjärtan. Levertin Gest. 127 (1903). —
(15) -LÅN. (drifts-) [jfr d. driftslaan] lån för drifvande af ngn viss ekonomisk verksamhet. LAHT 1902, s. 366. —
(5 g, h) -LÖS. [jfr ä. holl. drifteloos, äfvensom t. trieblos] (numera knappast br.) som saknar drift l. energi, håglös. Adlerbeth HorSat. 168 (1814; lat. orig. iners). Hahnsson (1888). —
-LÖS-HET—0~2. (numera knappast br.) håglöshet. Vår egen ljumhet, vanmagt och driftlöshet til det sanna goda. Nohrborg 335 (c. 1765). (Kristiern II) upförde sig .. (vid Gustaf Vasas resning) med en rådvilla, driftlöshet, nedslagenhet och vanmakt, som är obegripelig. Porthan 5: 444 (1800). —
(14 a) -MASKIN. (föga br.) maskin som drifver (lämnar drifkraft till) ngt, kraftmaskin. C. Polhem (1716) hos Swedenborg RebNat. 1: 259. 2UB 9: 453 (1906). —
(15) -MATERIELL l. -MATERIEL. [jfr d. driftsmateriel, t. betriebsmaterial] materiell hvarmed drift (särsk. bandrift) skötes; rullande materiell; jfr TRAFIK-MATERIELL. PT 1910, nr 166 A, s. 2. —
1) (föga br.) till 14 a. De tre vid automobilerna .. anlitade driftmedlen: ånga, petroleum och elektricitet. TT 1900, Allm. s. 137.
2) till 15: för bedrifvande af en viss ekonomisk verksamhet använda l. därtill afsedda l. behöfliga medel. En ofantlig mängd af för landtbruket erforderliga driftmedel (kan) till ömsesidigt gagn och för ringa kostnad tillföras detsamma (gm begagnande af torfmullsklosetter). MosskT 1891, s. 158. —
(15 b) -OMKASTNING~020. Denna intressanta driftomkastning (från sädesodling till foderproduktion). UtsädT 1902, s. 131. —
(4) -PRÄST. [efter mlat. clericus vagabundus] (tillf.) i fråga om förh. under katolska tiden: kringstrykande präst. Lagerbring 1Hist. 2: 755 (1773). Drift präster .. borde ej .. tålas (enl. Arboga mötes beslut 1417). Därs. 4: 295 (1783). —
(3 a) -REP. (föga br.) i fråga om fiske med drifgarn: driflina (se d. o. 1). Ekström Sättet 97 (1845). —
(15) -RÅD. (drifts- LD) (nytt ord) utskott (af arbetare) som enligt den ”industriella demokratiens” principer har att vid driftherrens sida deltaga i skötseln af ett ekonomiskt företag. 2NF 30: 700 (1920; i fråga om 1919 i lag stadgade förh. i Tyskland). Ett resolutionsförslag framlades .., vari säges att (det kommunistiska) partiet med all kraft bör arbeta för anskaffandet av driftsråd. Dessa .. äro kamporgan. LD 1921, nr 71, s. 4. —
(4) -STO. (†) jfr DRIFTA-HÄST. Samuel Månson .. lätt (på tinget) upplysa ett .. drefftStoo .., som dess broder .. uphittat. Rääf Ydre 3: 289 (i handl. fr. 1719). —
-STRÖM. [efter eng. driftcurrent (Rennell († 1830)), t. driftströmung, driftstrom] geogr. till 3 b: hafsström hvars riktning bestämmes gm vindarnas direkta inflytande på hafsytan, tvungen ström; jfr YT-STRÖM; urspr. i motsats till de stora, ”flodliknande” hafsströmmarna, enl. nyare åsikter innefattande äfv. dessa o. motsatt: utjämnande ström (kompensationsström, motström). ASScF 6: 377 (1861). H. E. Hamberg i SvRike I. 1: 286 (1899). jfr VIND-DRIFTSTRÖM. —
(15) -SYSTEM. (drifts- EkonS 2: 258 (1897)) produktionssystem. Handtverkets utveckling ur hemslöjden till ett förhärskande industriellt driftsystem. 2NF 25: 1221 (1917). —
(14 a) -SÄKER. [jfr t. betriebssicher] om maskin, maskindel, anordning, industriell anläggning osv.: säker l. pålitlig i det praktiska bruket. TT 1895, M. s. 69. —
(14 a) -TID. [jfr d. driftstid, t. betriebszeit] tid under hvilken en maskin osv. är i gång. jfr C. —
(3) -TORPED(O). kringdrifvande torped(o). —
(14 a) -VATTEN. [jfr t. treibwasser] vatten som drifver (kan drifva) ett vattenhjul, en maskin, ett verk osv. Hülphers Dal. 398 (1762). —
(3 e δ) -VÄXT. bot. växt som förekommer (hvaraf delar förekomma) i drift. Sernander SkandVeget. 128 (1901). —
(21) -ÄMNE. jfr -FÖREMÅL. Lilla Jönsson var .. på den tiden klassens driftämne. Åkerhielm GamlRoman 110 (1907). —
B (till 4; bl. i bygdemålsfärgadt spr. i södra Sv.): DRIFTA-FÄ, se C. —
-HÄST. kringstrykande, vilsekommen häst; jfr DRIFT-STO. Nils Suenson hade tagit en dreffta hest oc giordt å uerkan med honom (dvs. användt honom till arbete) för än han honom lagliga lyst hade. VRP 1607, s. 135.
C (i allm. till 4): DRIFTE-DJÄKNE. (förr) skolyngling som strök omkring (under förevändning att samla understöd till fortsatta studier); jfr RIBALD. Driffte-Dieknar, som i Otijd öfwergifwa Scholar och Gymnasier, skola .. mista de Frijheter, hwilka äre studerande Personer förunte, och hållas för Löösdrifware. Skolordn. 1693, 2: 13. Så kallade Ribalder eller driftedjeknar. BL 12: 293 (1846; i skildring af förh. under Johannes Rudbeckii biskopstid). —
-FOLK. (†) lösdrifvare; jfr DRIF-FOLK. RP 7: 143 (1638). Drefte Folk, Tiggiare och annat misztänckt Partije. SthmStadsord. 2: 144 (1699). —
-FÄ. (drift- (bl. i ordböcker anträffad form) Lindfors (1815), Kindblad (1870), Wenström o. Jeurling (1891)) [jfr d. driftefæ] jur. o. landt. kringstrykande, vilsekommet husdjur (boskapsdjur, äfv. om fåglar). FörarbSvLag 2: 68 (1696). MB 48: 3 (Lag 1734). Husdjur, som kommit bort från sin ägare, s. k. driftefä, får af upphittaren tagas i besittning, men det åligger honom i så fall att offentliggöra sitt fynd. Björling Civilr. 70 (1906). —
-KARL. (drif(f)te- A. Oxenstierna, 2NF 17: 288 (1912). drifftes- RP 7: 137 (1638)) (förr) kringstrykande karl, lösdrifvare; jfr DRIF-KARL 1. A. Oxenstierna 2: 65 (1612). Böhnhåsar och drifftekarlar, som på sin eghen handh i stadhen hemligen arbeta. BtÅboH I. 2: 172 (1625). Kommer driftekarlar eller andra löse drängiar på Fiskeläget, .. the skola .. therifrån wijsas. Stiernman Com. 3: 778 (1669). jfr LÖS-DRIFTEKARL, äfvensom (med annan bet.) DRIFT-KARL. —
-KONA. (†) lösdrifverska. Rääf Ydre 3: 174 (i handl. fr. 1628). O. Laurelius (1659) i KOF II. 1: 204. —
-KVINNFOLK. (†) = -KONA. Hon berätter sinom man, twenne resor hafwa .. förrymbt med andra drefftequinfolk. VDAkt. 14/2 1679, nr 78. —
(1) -LÖN. (†) Ändoch the (i Värmland) vttgöre oxer, szå går ther doch ingen ringe vmkost opå, både med drifftelön och annett slichtt. GR 17: 394 (1545). —
-PARTI. (†). När de hafue hollitt .. (utskrifningen) i landett, så äre löösgängere och driftepartij rymde in i städerne. OxBr. 3: 32 (1621). —
(1) -TID. (†) betestid (se d. o. 1). Adelen, Arrendatorerne öfwer Cronones gårdar .. skola .. angifwa huru många Oxar dhe .. willia öfwer Winteren opstalla til rätta Drifftetijd. Kungör. af frih. Ascheberg 1681. jfr A. —
(1) -VIS, adv. (†) i drifter; den ena driften efter den andra. Gudh misskunde sig öfver den fattige landtmannen, hvilken som oskiäligt fää, driftevijss i träldom bort föres (till Ryssland). HFinlÖ 1: 71 (1703).
D (†): DRIFTES-KARL, se C.
E (nästan bl. till 14 a, 15. Anm. Ssgstypen är ny i sv. o. beror säkerligen på inflytande från d. (drifts-) o. t. (betriebs-). De tidigast anträffade ssgrna äro -KOSTNAD, -MEDEL (1882, i öfvers. fr. t.). Ssgr af denna typ hafva emellertid blifvit rätt vanliga o. visa tydlig tendens att utbreda sig på den gamla A-typens bekostnad): DRIFTS-CHEF, -EKONOMI, -FORM, -HERRE, -INGENJÖR, -INRÄTTNING, -INSKRÄNKNING, -KAPITAL, -KOSTNAD, -LIF, -LÅN, -MEDEL, -OMKOSTNAD, -RÅD, -SYSTEM, -UTGIFT, se A.
Afledn.: DRIFTBAR, adj. till 14. Af landets 124 driftbara masugnar (voro) endast .. 65 .. under blåsning. PT 1915, nr 121 A, s. 2. —
DRIFTING, m. [väl snarast bildadt till DRIFTE-KARL] (knappast br.) landsflykting?, kringstrykande person? Personer, hvilka för något begånget brott blifvit våldsamt fördrifna af sin ätt eller stam ... Vi hafva redan .. omtalat sådana driftingar. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 341 (1868).
Spoiler title
Spoiler content