publicerad: 1935
KAKA ka3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (1Mos. 18: 6 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er G1R 15: 373 (1543), VDAkt. 1688, nr 731; -ur G1R 8: 228 (1533), VDAkt. 1667, nr 265 (: mäskakakur)).
Ordformer
(kacka 1583 (: kackesporer), 1638 (: kackor)—1694 (: Kackespada). kaka (kaaka) 1538 osv. kake 1545—c. 1580. kaku, oblik kasus 1564 (: stampekakun)—1667; kaku, nom. 1604 (: Kakun). kakå, nom. 1534)
Etymologi
[fsv. kaka, liksom fd. kake, kage, d. kage, fnor. kaka (i ssgn kǫkukorn), nor. o. nyisl. kaka, eng. cake (troligen lånat från nord. spr.), avljudsform till mnt. kōke, kaka, holl. koek, fht. kuocho, t. kuchen, besläktat med KOKA, sbst., klump m. m. — Jfr KÄX]
1) bröd (se d. o. 2), vanl. av rund o. flat form o. stundom försett med ett rundt hål i midten, brödkaka; numera, utom ss. senare led i ssgr, företrädesvis i förb. med ord som beteckna (ngt visst slag av) bröd l. i ett sammanhang som angiver, att matbröd åsyftas. En kaka bröd, knäckebröd, rågbröd. Brödet är nästan slut, du får köpa en kaka till. Huruledis Presterne .. tage j Likstoll epter hustru eller bonde .. icke minne änn ene Koo, och ther eth halfft pund kyött och några Kakur. G1R 8: 228 (1533). Skynda tigh, och blanda try måått semlemiöl, och baka kakor. 1Mos. 18: 6 (Bib. 1541). The bakadhe aff then råå deghen .. osyradha kakur. 2Mos. 12: 39 (Därs.). Kakorna, som bakas, naggas med en brödnagg, eller pickas med en pick allenast och holas mitt på med ett horn. Dahlman Reddej. 161 (1743). Nu har jag .. äfven en kaka, som du i morgon (dvs. på juldagen) skall gifva sparfvarne. Rydberg Vigg 20 (1875). Baka, baka kaka. Landsm. V. 5: 96 (1886; i barnrim). Moberg Raskens 31 (1927). — jfr AGN-, ASK-, BAK-, BJUGG-, BLÖT-, FÖRNINGS-, GLO-, GLÖD-, HAVRE-, HÅRD-, JUL-, KNÄCKE-, KNÄCKEBRÖDS-, KORN-, LÅG-, OFFER-, PLOG-, PÅSK-, RÅGBRÖDS-, SKRAP-, SKÖRDE-, SMAK-, STAMPE-, SVARTBRÖDS-, SÅ-, VETE-, VETEBRÖDS-, VISP-, VÅR-KAKA m. fl. — särsk.
a) (förr) i förb. ost och kaka, om ost och brödkaka som i vissa trakter brukade givas åt prästen vid kyrktagning. UppsDP 8/6 1603. När hustrun går i Kyrkio effter barn, tå giffwe (hon) Presten ett lodh sölff och wari frij för oost och kaka. Lagförsl. 267 (c. 1606).
b) (förr, anträffat bl. i fråga om småländska förh.) i förb. kaka och stycke, kaka och sovel, om brödkaka och sovelstycke som ingick i prästmans l. klockares löneförmåner. VDAkt. 1669, s. 115. D. Junell haf(ve)r och 1 sch. (dvs. skäppa) sääd af hwar gård i Barnarpa Sochn för wtan kaka och stycke af hwart matalag, item i Månsarpa Sochn 8 öre Smt af hwart matalag för wtan kaka och sofuel. Därs. 1676, nr 17. Därs. 1692, nr 456.
c) [uttr. o. bruket torde härleda sig från 3Mos. 7: 13 (Bib. 1541), där det heter: Sådana offer (dvs. tackoffer) skola the göra på een kako aff syrat brödh] (förr, i vissa delar av Västergötland o. Bohuslän, bygdemålsfärgat) i uttr. giva l. ge på kaka(n) o. d., om ett vid bröllop förekommande bruk enligt vilket vid slutet av bröllopsmåltiden (i stället för en skål, tallrik l. dyl.) en stor brödkaka lades framför prästen l. räcktes omkring bland gästerna, varvid dessa på densamma lade pänninggåvor till brudparet, stundom äv. drickspängar till betjäningen. På Bröllopen (i Alingsås landsförsamling) gifves och förtäres .. den 3:dje (supen) då man, som det kallas gifvit på Kaka. IT 1766, nr 54, s. 2. Knorring Torp. 1: 86 (1843). Olofsson Folkl. 1: 36 (1928).
d) i ordstävet när l. om Erik ger ax, ger Olof kaka, när säden gått i ax till eriksdagen (den 18 maj), brukar skörden vara inbärgad o. färdig att (tröskas o. malas o.) användas till bakning o. d. till olofsdagen (den 29 juli). Afzelius Sag. 3: 36 (1841). SvKulturb. 5—6: 51 (1930). jfr: Eric med ax och Olle med bulle. Sahlstedt Runstafv. 17 (1776).
e) i bildl. uttr.
α) [jfr holl. het is koek en ei met hen, ä. t. ein kuchen und ein ei mit jemandem sein] (†) i uttr. vara ett ägg och en kaka, i jämförelser för att beteckna nära samhörighet l. sammanhållning o. d. (Matts Larsson) haffuer fölgt then Greffuen (dvs. greve Kristofer av Oldenburg) epter, licha szom thet hade varit eth eg och en kakå. G1R 9: 272 (1534). Därs. 17: 416 (1545).
β) i uttr. kaka på kaka, betecknande att ngt är överflödigt l. onödigt l. dyl., eftersom ngt liknande redan förut finns: ”för mycket av det goda”, ”tårta på tårta”; i sht i fråga om språkliga uttryck o. d. Det är kaka på kaka, när man inleder en sats med ”alldenstund, förty och emedan”. jfr: Vore .. (bonddrängen) något stormodig av sig, skulle han måhända tillägga orden: ”serka unjefär”, obekymrad om att det bleve dubbelkaka på kaka. Landsm. XI. 9: 5 (1896).
γ) (†) i uttr. som beteckna ngn form av bestraffning l. avbasning. Tijn Kaka skal bliffua strax warm. Messenius Sign. 25 (1612). Wijk hän ifrån osz hasteligh, / Eller tu skall få tin Kaaka bakat, / Een sådan som tu har aldrigh smakat. Brasck Apg. I 4 b (1648). Dens. TyKr. F 3 b (1649).
f) i ett flertal ordspråk o. ordspråksliknande uttryck, t. ex.: Man skal sigh för kaka, omaka. SvOrds. B 5 b (1604). Halff Kaka är bättre än ingen. IErici Colerus 1: 107 (c. 1645). Bättre groff kaka, än intet smaka. Grubb 72 (1665). Min kaka kommer inte i din soppa. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk. [fsv. æ findhir kaka sin maka, efter fd. en fijnner kaghe sijne maghe; jfr eng. dial. every cake has its make l. mate l. fellow; av ovisst urspr.; jfr EHTegnér i UVTF 26: 28 (1880), AKock i Medeltidsordspr. 2: 13 ff. (1892), EWadstein i Landsm. XI. 6: 7 ff. (1896), GAHedberg i StNordFilol. XIV. 5: 1 (1923), AHansen i StKock 306 ff. (1929)] i uttr. kaka söker maka, förr äv. kaka(n) finner väl sin maka o. d., var o. en söker sig till resp. brukar finna ngn som i ett l. annat avs. är likartad l. har samma åsikter l. intressen o. d.; ofta med ngt nedsättande bet. SvOrds. B 3 b (1604). Schroderus Os. 2: 15 (1635). Kaka finner fulle maaka .. (dvs.) Aldrig är någon så ond, han finner jw sin lijke. Grubb 411 (1665). Kaka söker maka och ungdomen har i alla tider haft en naturlig böjelse för sammanslutning. Nilsson FestdVard. 72 (1925).
2) benämning på vissa slags finare bakvärk av olika sammansättning o. utseende, ävensom på vissa slags maträtter.
a) mindre bakvärk, numera vanl. avsett att förtäras tillsammans med vissa drycker (ss. kaffe, te, choklad, saft, vissa viner m. m.) l. vissa soppor, desserter o. d.; äv. (mera tillf.): bakelse; ofta i pl. med koll. bet.; jfr SMÅKAKOR. Bjuda på kaffe, saft, kompott o. d. och kakor. Aff kakorne ähre desze slagen: .. Kringlor, afflater, (råå) .. andra kakur, Struffwor, .. Klenat. Schroderus Comenius 408 (1639). Saft af hallon .. / .. och många kakor. Fröding Guit. 14 (1891). Fast hon var fattig, skulle det (vid begravningen) vara på rejält vis med kaffe och många sorter kakor. Svenson-Graner Regnb. 20 (1914). Östergren (1929; om bakelse; angivet ss. särsk. förekommande i södra Sv.). — jfr ANIS-, APOTEKAR(E)-, HONUNGS-, KONGRESS-, MANDEL-, MÖR-, PEPPAR-, SAND-, SPRITS-, VANILJ-KAKA m. fl. samt SMÅKAKOR.
b) större (av deg l. smet tillredt) bakvärk avsett att skäras l. delas i mindre stycken o. dels användas på samma sätt som småkakor (jfr a), dels förtäras ss. särskild maträtt, i sht ss. efterrätt; äv. (mindre br.): tårta; i sht ss. senare led i ssgr. Schartau FrKock. 251 (1825). Hagdahl Kok. 879 (1879). (Välfägnaden bestod av) kaka och krans och sju sorters småbröd. Hallström Händ. 194 (1927). — jfr APELSIN-, KRANS-, KRUSBÄRS-, KÖRSBÄRS-, MANDEL-, SAND-, SKÅL-, SMULTRON-, SOCKER-, SÖNDAGS-KAKA m. fl.
c) pudding, pannkaka l. dyl. av växlande sammansättning o. utseende; numera bl. som senare led i ssgr. Rålamb 14: 124 (1690; om ett slags omelett). Oec. 192 (1730; om surgräddskaka). Sahlstedt (1773; om pannkaka). — jfr GRYN-, GRÄDD-, KORNGRYNS-, KORV-, KROPP-, NUDEL-, OST-, PANN-, PASTEJ-, PÖS-, RIS-, RISGRYNS-, SPARRIS-, STEN-, SURGRÄDDS-, ÄGG-, ÄPPLE-KAKA m. fl.
3) i utvidgad anv.: mat, föda, kost; förr äv. i pl.; jfr BRÖD 3. Äta ngns kaka, få sin kost l. utkomst hos l. av ngn; äta ngns bröd; jfr BRÖD 3 a. Dher j och flere the Dannemän j Smålandh hade .. såådt eder åker, som Dannemän pläge .., dhå hade j och the icke hafft så stor nödh för kakerne hoss eder, som nu tileffwentyrs skeer. G1R 15: 373 (1543). Jag tål ej att den, som min kaka / äter, går sysslolös. Lagerlöf HomOd. 230 (1908). Ahrenberg Männ. 6: 11 (1914). — särsk. i uttr. kronans, ngn gg statens, förr äv. konungens kaka, om statstjänstemans lön; jfr 4. Äta kronans kaka, åtnjuta lön av staten. Kronans kaka är liten, men den är säker. Och en annan therimot .. aldrig få smaka then ringesta Konungens Kaka. VDAkt. 1761, nr 276. Nu, gammal krympling, invalid, / Jag äter mer ej kronans kaka. Böttiger 3: 27 (1843, 1858; yttrande av en gammal soldat). Befordringsorättvisorna .. kunde .. beröfva en rättänkande person .. aptiten på statens kaka. Hedenstierna Svenssons 5 (1903). DN(A) 1932, nr 324, s. 24.
4) (†) övergående i bet.: syssla, tjänst l. ämbete som skänker levebröd. Arvidi 177 (1651). Nu drifver jag ikring och söker mig / En maka eller kaka, om det lyckas. Hagberg Shaksp. 7: 142 (1849).
5) i överförd l. oeg. anv. av 1, om ngt som till form l. utseende påminner om en brödkaka; särsk. om platt, förhållandevis tunt stycke av ngt stelnat, sammanpressat l. sammanklibbat ämne. En kaka choklad. Antimonium .. giutes och smeltes i Kakor, och kallas Spetzglasz. Hiärne Berghl. 449 (1687; rättat efter hskr.). Klappa ut smöret i en kaka. Warg 487 (1755). Den sublimerade salmiaken förekommer i sega halft genomskinliga kakor. Berzelius Kemi 1: 449 (1808). Då blod tappas ur en åder och får kallna, stelnar en del deraf till en röd kaka, som flyter på blodvattnet. Berlin Lrb. 10 (1876). Asfaltbeläggningen sönderbröts i stora kakor, mellan vilka vatten vällde upp. SvD(A) 1929, nr 28, s. 12. — jfr ALUN-, ASFALT(S)-, BETONG-, BLÅ-, BLÅELSE-, CERAT-, CHOKLAD-, CINNOBER-, DEG-, DRUV-, HARPIX-, HARPOJS-, HARTS-, RÄV-, SVAVEL-, TORV-KAKA m. fl. — särsk.
a) farm. liten, vanl. rund l. oval skiva bestående av ngt medicinskt värksamt ämne i förening med ngt bindemedel, ss. socker, dragant, arabiskt gummi l. dyl., o. avsedd att (i motsats till piller) långsamt upplösas i munnen, pastilj, tablett; i sht ss. senare led i ssgr (l. elliptiskt för ssg). BOlavi 28 a (1578). Retzius Pharm. 23 (1769). Gentz Läkem. 75 (1924). — jfr ALTE(A)-, BERBERIS-, BERBERISSAFT-, BRÖST-, JÄRN-, LAKRITS-, MASK-, OPIUM-KAKA m. fl.
b) (†) med. i sht i sg. best.: moderkaka(n), placenta; jfr FRÖ-KAKA 3. (Navelsträngen) bårar sig wijd Kakan igenom Nätet. Hoorn Jordg. 1: 62 (1697). TLäk. 1833, s. 295. SvTyHlex. (1851, 1872).
c) biodl. av bin tillvärkad, i kupa l. bihus lodrätt hängande skiva av vax, som består av två skikt vågrätt liggande, sexkantiga celler i vilka dels ynglet utkläckes o. uppfödes, dels honung magasineras, bikaka, honungskaka, vaxkaka; i sht ss. senare led i ssgr. IErici Colerus 2: 77 (c. 1645). LbFolksk. 224 (1890). — jfr AVELS-, BI-, BIVAX-, CELL-, HONUNGS-, VAX-, YNGEL-KAKA m. fl.
d) till en flat, om en brödkaka påminnande skiva sammanpressat kraftfoder, vanl. bestående av rester som erhållas vid pressning av olja ur starkt fetthaltiga fröslag, foderkaka, frökaka (se d. o. 2), oljekaka; i sht ss. senare led i ssgr. Risingh LandB 61 (1671). Kakorne, som blifva qvare efter prässningen af Linfröet, gåfvos åt hästarne, at äta, som deraf blifva mycket feta. Linné Sk. 189 (1751). LAHT 1924, s. 769. — jfr BOMULLSFRÖ-, BÖN-, DÅDRA-, HAMPE-, HAMPFRÖ-, JORDNÖT(S)-, LIN-, LINFRÖ-, LINOLJE-, RAPS-, SOJA-, SOLROS-, VALLMO-KAKA m. fl.
e) (i fackspr.) kakformigt metallstycke. Rinman JärnH 533 (1782). Koppar i kakor. Rydqvist StatsekonBetr. 226 (1865). UB 4: 230 (1873). — jfr KOPPAR-, OSMUNDS-, SILVER-, STÅL-KAKA m. fl. — särsk. tekn. benämning på vardera av de båda täckplattorna i ett ”vällpaket” vid valsning av plåt. JernkA 1885, s. 432.
6) [jfr d. hele kagen] (vard.) bildl., i sg. best., vanl. i uttr. hela kakan, alltihop, alltsamman, ”hela härligheten”, ”hela rasket”. Norlander Klätterst. 43 (1907). Då är domedagen och världens slut, och Hin Håle tar hela kakan. Wallbeck-Hallgren Smädes. 61 (1915). Jag skickar in min ansökan (om uppskov med exercisen) som vanligt .. bifogar intyg från tre framskjutna personer .. och skickar i väg kakan, lätt om hjärtat. Essén Doll. 16 (1917).
Ssgr: A: (1) KAK-ALTARE. (förr) plats i kyrka där man lade brödkakor l. andra matvaror ss. offer till präst l. klockare. KyrkohÅ 1914, s. 214 (c. 1640). Rääf Ydre 4: 30 (1865). —
-BAK, n. särsk. till 2 a. —
-BAKNING. särsk. till 2 a. —
(1) -BRÖD. (kak- 1773 osv. kaka- 1807. kake- 1544—1890. kaku- 1614—1652) i kakor bakat bröd; nästan bl. om ett slags i sht förr användt rågbröd, bakat i flata, runda kakor. Godt kaffring eller gott kakebrödt, som wäl liggie kann. G1R 16: 163 (1544). Af hvetet brukas mäst Simlor raspade eller oraspade, större och mindre Kak-bröd, miukt och hårdt. Fischerström 3: 360 (1787). Auerbach (1909). särsk. (†) bildl. i uttr. ge ngn äta hårdt kakbröd, ge ngn prygel; jfr KAKA, sbst. 1 e γ. Rondeletius 88 (1614). —
(5 c) -BYGGE. biodl. (binas) byggande av vaxkakor; äv. konkret, om samlingen av vaxkakor i ett bisamhälle, kakvärk. Lewerén Bisköts. 33 (1900; konkret). LAHT 1918, s. 534 (abstr.). —
(2 a, b) -FAT. fat (se d. o. 3) avsett för uppläggning o. servering av kakor (i bet. 2 a, b). BoupptVäxjö 1882. —
(1) -FJÖL. (kak- c. 1755—1880. kake- 1772) (†) = -SPADE 1. Schultze Ordb. 1145 (c. 1755). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 147. —
-FORM; pl. i bet. I -er, i bet. II -ar. (kak- 1755 osv. kake- 1763—1782)
II. till 2: form (se d. o. II 1) avsedd att användas vid bakning av kakor. Warg 69 (1755). Underligt utkrusade gamla kak- och puddingformar av koppar hängde på väggen. Hillgren Sag. 34 (1918). —
(5) -FÄRG. (i fackspr.) akvarellfärg som saluföres i form av kakor. NKKatal. 1916—17, s. 94. Key Amatörbokb. 23 (1929). —
(1) -FÖR, adj. (†) Kak-för, En som hafver nog Kraft och styrka at bryta el. skära Kakan. Schultze Ordb. 1238 (c. 1755). —
(2 a) -GUMMA, f. (i sht förr) äldre kvinna som (i sht på torg, marknader o. d.) försäljer kakor; jfr -MADAM. Östergren (1929). —
(1) -HÅL. (kak- 1908 osv. kake- 1888) rundt hål som brukar göras i (midten av) vissa slag av brödkakor. Sundblad GBruk 161 (1888). —
(5 c) -HÅLLARE, r. l. m. biodl. anordning i bihus o. d., avsedd att hålla vaxkaka midt i en träram (för att kakan skall bli jämnt o. likformigt utbyggd). NF 2: 446 (1877). Lewerén Bisköts. 57 (1904). —
(2 a) -HÖG, r. l. m. hög av kakor. Granlund Ordspr. (c. 1880). När julbordet dukades med gröt och kakhögar. Heidenstam Svensk. 2: 44 (1910). —
(1) -KNÄCK, r. l. m. (kak- 1815. kake- 1888) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) brödkavle med taggar. BoupptVäxjö 1815. Därs. 1888. —
(5 d) -KROSS. (i fackspr.) maskin för sönderkrossande av foderkakor. Juhlin-Dannfelt (1886). LAHT 1913, s. 654. —
(1) -KRUSARE, r. l. m. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med taggar l. räfflor försett redskap att ”krusa” brödkakor med; jfr BRÖD-KRUS. Fatab. 1911, s. 31. Keyland Allmogekost 1: 209 (1919). —
(5) -LAV. bot. den i kakformiga massor l. gyttringar växande lavarten Parmelia conspersa Ach. (Imbricaria conspersa DC). Retzius FlOec. 373 (1806). Krok o. Almquist Fl. 2: 113 (1907). —
(2 a) -MADAM. (i sht förr, vard.) jfr -GUMMA. Torgets kakmadam .. stod i dörren med korgen på armen. Hedenstierna Komm. 222 (1891). —
(5) -MOSSA. bot. den i form av kakor växande mossarten Hedwigia ciliata Ehrh. (Hedwigia albicans (Web.) Lindb.). Krok o. Almquist Fl. 2: 46 (1907). —
(1, 2 a) -MÅTT. värktyg (numera vanl. av bläck) varmed (runda l. rut-, hjärt- l. stjärnformiga m. m.) stycken uttagas ur den utkavlade degen för att gräddas till kakor, bakmått. BoupptVäxjö 1797. Langlet Husm. 532 (1884). KatalÅhlénHolm 1916—17, s. 134. —
(1) -NAGG. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med piggar försett redskap varmed brödkakor naggas före jäsningen, brödnagg. Västerb. 1924—25, s. 363. —
(2 c) -PANNA. (kak- 1807—1909. kake- 1744—1799) (†) panna att grädda pannkakor o. d. i, pannkakslagg. BoupptVäxjö 1744. Auerbach (1909). —
(1, 2 a) -PLÅT. (kak- 1875 osv. kake- 1762—1816) plåt att grädda kakor på. ÅgerupArk. Bouppt. 1762. BoupptVäxjö 1875. —
(1) -SKÄVER. [rörande uppkomsten av benämningen jfr språkprovet] (i ä. folkligt spr. i vissa trakter) benämning på (en form av) engelska sjukan, ”skäver” (med tanke på den förmodade orsaken till densamma). Har modern under sina väntans dagar ätit skrapkaka .., så får barnet kakskäfver. Wigström Folkd. 2: 276 (1881). —
(2 b) -SMET. kok. smet varav kakor (i bet. 2 b) gräddas. —
(5) -SOCKER. (i sht förr) socker i form av kakor (som vid behov sönderdelas i mindre stycken o. användes ss. bitsocker). Almström Handelsv. 275 (1845). Kvinnorna .. fyllde i kopparna, togo kaksocker i munnen och började sörpla i sig kokhett kaffe. Lagerlöf Länk. 202 (1894). SFS 1916, s. 595. —
-SORT. i sht till 2 a. —
-SPADE. (kak- c. 1635 osv. kake- 1640—1746. kaku- 1579—c. 1600)
1) till 1: långskaftad träspade varmed brödkakor o. kakplåtar insättas i o. uttagas ur bakugnen, brödspade, bakgrissel. VarRerV 29 a (1579). (Jöns' i Kumleby syster) dref ut honom (dvs. Gustav Vasa) medh kakuspadhan. Bureus Suml. 535 b (c. 1600; i hskr.). Lönnberg Syrend. 19 (1888).
2) till 2: liten spade av metall (ofta silver l. nysilver) varmed (delar av) kakor (i bet. 2 a, b) serveras; jfr TÅRT-SPADE. ÅgerupArk. Bouppt. 1761. —
(1, 2) -SPORRE. (kak- 1784 osv. kake- 1583—1584. kaku- 1582) benämning på ett om en sporre påminnande redskap bestående av ett tandat hjul, som är vridbart kring en vid ett skaft fäst axel, o. användt vid krusning av brödkakor o. vid utskärning av vissa slags finare kakor ur degen. TullbSthm 7/9 1582. BoupptVäxjö 1899. —
(2 a) -SPRITS. redskap bestående av en liten påse med bläckpip l. av en mindre spruta varur (krusade) deglängder frampressas, vilka sedan formas till olika slags kakor, bakelsesprits. BoupptVäxjö 1878. —
(1) -STAD(EN). [jfr sv. dial. kaksta(d), äv. i uttr. det kliar i kaksta(de)n, ä. d. kagested, äv. i uttr. det kratter i mit kagested, nor. dial. kakestad, äv. i uttr. det kritlar i kakestad] (bygdemålsfärgat) vard. o. skämts. benämning på magen; särsk. i uttr. det kliar i kaksta(de)n o. d., magen kräver mat, jag, du, han osv. är hungrig. När .. det kliade i kakstaden. Dalin Arg. 2: 206 (1734, 1754). Carlén Rosen 701 (1842). Scholander 3: 327 (1877). —
(2 a, b) -STÄLL. ställning vari kakfat anbringas. SvD(A) 1922, nr 324, s. 7. ND(A) 1933, nr 284, s. 3. —
(1, 2) -STÄMPEL. (kak- 1907. kake- 1868) (förr) stämpel (av trä l. järn) varmed kakor utsirades på ytan. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 130 (1868). Fatab. 1907, s. 182. —
(5) -SVAMP. bot. kärnsvampen Nummularia repanda (Fr.) Nitschke, vars stroma har formen av en kaka. Krok o. Almquist Fl. 2: 145 (1907). —
(2) -TÅNG; pl. -tänger. tång (av silver, nysilver l. dyl.) avsedd att taga (små)kakor med; jfr -SPADE 2. Östergren (1929). —
(5 c) -VÄRK, n. biodl. sammanfattande benämning på ett bisamhälles vaxkakor; jfr -BYGGE. LAHT 1914, s. 63. —
(1, 2 a) -ÄMNE. (kak- c. 1730 osv. kake- 1888) (i fackspr.) degstycke l. degklump varav en kaka bakas. Broman Glys. 3: 116 (c. 1730). Landsm. VI: ccxix (1888). LandsmFrågel. 16: 18 (1929).
B (†): KAKA-BRÖD, se A.
C (†): KAKE-BRÖD, -FJÖL, -FORM, -HÅL, -KNÄCK, -PANNA, -PLÅT, se A. —
(1) -SMÄLL(EN). [jfr ä. d. kagesmellen, sg. best., äv. i uttr. han er ej ræd for kagesmellen] i uttr. icke tåla kakesmällen, icke vilja bryta en brödkaka, vara ogästvänlig l. snål; icke vara rädd för kakesmällen, gärna bryta en brödkaka, vara gästfri l. frikostig. Grubb 308 (1665). Dens. 527. —
-SPADE, -SPORRE, -STÄMPEL, se A. —
(1) -VID, adj. om mun: mycket stor (eg.: så stor att en hel brödkaka kan stoppas in på en gång); äv. i uttr. kakevid i munnen, stor i munnen, storordig. Tin kakewijde mun och store hals. Chronander Surge B 2 a (1647). Ästu nu så Kakewijdh i Munnen, och Dyr vthi Orden til at skryta, såsom tu plägar? Dens. Bel. H 8 a (1649). —
-ÄMNE, se A.
D (†): KAKU-BRÖD, se A. —
(1) -PRÄST. föraktlig benämning på präst som allt för mycket tänker på sina inkomster, som gärna vill ”sko sig”. LLaurentii Nyåhrspr. F 2 a (1618). —
-SPADE, -SPORRE, se A.
Avledn.: KAKA, v.1 [efter eng. to cake] (i fackspr.) till 5; refl.; om stenkol: vid förbränning gyttra ihop sig i kakformiga stycken, baka ihop sig till kakor (i bet. 5). Serenius (1734; under cake). Uggla Sjölex. (1874; under cake). Ramsten o. Stenfelt (1917).
Spoiler title
Spoiler content