publicerad: 1962
RÄV rä4v, sbst.1, m. l. r., om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Psalt. 63: 11 (öv. 1536) osv.) ((†) -er G1R 11: 55 (1536), BtÅboH I. 3: 21 (1623)). Anm. 1:o I ä. nysv. förekommer stundom formen räver, vilken urspr. hörde hemma i nom. sg. men efter hand kommit att användas med nedsättande innebörd, oavsett den syntaktiska ställningen. Messenius Swanhuita 16 (1613; ss. tilltal till bedragare); jfr 3. Du vil, Ischarioth, än mehr din räfver döllia, / Och medh en vänligh Kyss Din legda Diefvul höllia. Wexionius Sinn. E 2 b (1684); jfr 1 f. 2:o Formen räve förekommer ss. ett fingerat namn i (det i bet. 1 använda) uttr. herr Räve hos Hildebrand MagNat. 144 (1650; t. orig.: Herr Reinicke).
Ordformer
(re- 1523 (: Reff skin)—1701 (: refskins foder). ree- 1698 (: Reeff Kakor). rä- 1526 osv. rää- 1558—1700)
Etymologi
[fsv. räver; jfr fd. ræf (d. ræv), nor. rev, isl. refr; sannol. av ett adj. med bet.: rödbrun l. brun, i avljudsförh. till gr. ὀρφνός, mörkbrun, o. besläktat med JÄRPE, JÄRV, RIPA, sbst.2, o. förleden i RAPPHÖNS. — Jfr RÄVENKLO]
1) om (individ l. art av) släktet Vulpes Oken (l. detta närstående släkten) av familjen Canidæ bland rovdjuren; särsk. dels om (den i många varieteter förekommande) arten Vulpes vulpes Lin. (äv. kallad vanlig(a), i sht förr äv. allmän(na) räv(en)), rödräv, dels om (varieteter av) arten Alopex lagopus Lin., fjällräv; äv. koll.; i pl. äv. om släktet Vulpes Oken (i sht förr äv. med inbegrepp av detta närstående släkten); ss. senare led i ssg äv. i utvidgad anv., om djur som till det yttre liknar en rödräv. Reffwanar haffwa kwlor, och foghlana vnder himmelen haffua näste, Men menniskionas son haffuer intit ther han må lwta sitt hwffwudh till. Mat. 8: 20 (NT 1526). Fåren vallades (på Särö) af herde för Räfven skull. Barchæus LandthHall. 27 (1773). Allmänna Räfven. Almström Handelsv. 444 (1845). Nilsson Fauna 1: 250 (1847; i pl., om vanliga räven o. fjällräven). Räfven, hvaraf flera varieteter finnas (svart, hvit, blå, etc.), ger den jagande Lappen god inkomst genom skottpenningar och skinn. Düben Lappl. 26 (1873); jfr d α, δ, ε. Den vanliga räfven .. har en mycket fin, spetsig nos, upprättstående, spetsiga öron, mörka, lifliga ögon (osv.). Rebau NatH 1: 149 (1879). Räf fanns ej mycket i min jaktmark vid Ljunghem. Jäg. 1897, 2: 91. Vid stugknuten ylar räven sitt parningsskri när han virvlar förbi i brinnande brådska genom den lösa snön. Martinson Kvinn. 114 (1933). jfr: Pungräfven. 1Brehm 1: 397 (1874; om pungapan Trichosurus vulpecula Kerr, vars huvud, öron o. svans likna en rävs). — jfr BLÅ-, BRAND-, FJÄLL-, GRÅ-, KORS-, PLATINA-, POLAR-, RING-, RÖD-, SILVER-, SKOGS-, STEN-, SVART-, UNG-, VIT-, ÄDEL-, ÖKEN-RÄV m. fl. — särsk.
a) i talrika ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande uttr. (av vilka endast en mindre del här nedan anföres); jfr GÅS 1 b β (β'). Se ut som om man ätit upp nådåret l. nådåren för räven o. d., se NÅD-ÅR 2 c. Hans räff hann haffver väll offte bitid våre gäsz, så ath vij känne honum väl. G1R 28: 240 (1558); jfr DIN, poss. pron. anm. 2:o (sp. D 1449), GÅS 1 b β β'. The ära swra sadhe räffuen til rönbären. SvOrds. C 3 a (1604). Frende är vslom werst, sade räfwen åt rödhunden. Därs. A 6 b; jfr: ”Slägten är värst!” — sa' räfven om de röda hundarne. Schultz Ordstäf 34 (c. 1865). Gammal Räff går giärna i gammal glugg. Grubb 242 (1665); jfr GLUGG 1 c. Räff fångas offta medh räff. Dens. 701. Ondt gildra för gammal Räff. Dens. 702. Seent stängia Hönsehwset, när Räfwen haar äthet vpp Hönsen. Dens. 711. Deler .. intet förr Skinnet, än som Räfwen blifwer fångad. Voigt Alm. 1687, s. A 6 b; jfr BJÖRN 1 e. G(am)la Räfvar hafva många hohl at krypa i. ÅgerupArk. 1753. Räfven tar också räknade höns. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det är inte värdt att kosta krut på döa .. räfvar. Dens.; jfr KOSTA, v.2 4 a.
b) i jämförelser (jfr g); vanl. med tanke på rävens röda päls l. på hans listighet. O Israel, tine Propheter äro lijka som Räffuar j öknenne. Hes. 13: 4 (Bib. 1541). Sådana troolössa grannar som i alla tijder waret wahna att lura som räfwar, till des de seett sitt rum (dvs. sin chans). KKD 12: 402 (1710). Smila ej som räfven, / Knyt och lyfta näfven, / Drick med rop! Bellman SkrNS 1: 62 (c. 1770). (Sv.) Röd som en räf, (t.) fuchsroth. Heinrich (1814). De äro listiga som rävar. Jönsson Eko 23 (1930).
d) (utom i γ numera bl. tillf.) i vissa uttr., med attribut bestående av ett adj. betecknande färg.
γ) (fullt br.) röd(a) räv(en) (jfr f α δ', 2), om vanliga räven. Brunkman Språkkänn. 6 (1766). Alla färgvarieteter av den röda räven förekomma (på Kurilerna). Ymer 1931, s. 159.
ε) vit(a) räv(en) (jfr 2), dels om vit varietet (albinoform) av vanliga räven, dels om fjällräv; jfr VIT-RÄV. Juslenius 223 (1745). Då man, i Nordiska resor, stundom uphöjer räfstek, bör sådant förstås om hvita Räfven, Canis Lagopus, som synes vara något bättre (än vanliga räven). SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 63. Lilljeborg Däggdj. 604 (1874; om varietet av vanliga räven).
e) i fråga om vissa spel l. lekar o. d.; äv. bildl., om person l. föremål l. figur som i spel osv. föreställer en räv (se särsk. β, γ, ζ, η).
α) i uttr. räven raskar över isen (i vissa trakter äv. över riset), förr äv. räven han lockar på isen, utgörande inledningsorden i texten till en ringlek o. ofta använt ss. benämning på denna lek; jfr RASKA, v.2 IV. Räfwen han låckar på Isen, och iag will dig siunga en skrifware wijsa. Rudbeck Atl. 2: 288 (1689). Räfven raskar öfver isen. SvForns. 3: 356 (1842). Forsslund Storg. 233 (1900: öfver riset).
β) om deltagare i lek som har till uppgift att ta fast andra deltagare.
α') i fråga om vissa lekar där en deltagare (som agerar gåsvakterska l. gås l. höna) har till uppgift att skydda l. vara anförare för andra deltagare (som agera gäss l. gässlingar l. kycklingar o.) som angripas av den deltagare som agerar räv; äv. i uttr. räv och gås l. gäss l. höna l. kycklingar (äv. ss. benämning på sådan lek); jfr GÅS 1 b β α'. JFCarlström (c. 1780) i Arv 1947, s. 61. Räf och gås. Norman GossLek. 10 (1878). Räf och kycklingar. Hubendick FlickLek. 4 (1879). Räf och gäss. Därs. 9. Räv och höna. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 211 (1949).
β') i fråga om lek varvid fasttagaren låtsas vara halt l. lam för att därigm locka sina tilltänkta offer så nära sig som möjligt; äv. i uttr. (den) halta l. lama räven l. halte räv (äv. ss. benämning på leken). Norman GossLek. 26 (1878: den halta). Hubendick FlickLek. 11 (1879: lama). Halte räv. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 192 (1949).
γ) om person (utmärkt med rävsvans l. rött band fäst vid axeln) som i lek l. tävling jagas (av deltagare till häst l. till fots); äv. i uttr. räv och hundar l. jaga räv (äv. ss. benämning på sådan lek l. tävling). THästv. 1868—69, s. 36 (till häst). Räf och Hundar, eller Schnitzeljagt till fots. Balck Idr. 1: 455 (1886). Jaga räv. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 211 (1949). På Lundagård sprang räven, för 65:e gången (på toddydagen). SDS 1960, nr 99, s. 34.
δ) (i vissa trakter) i uttr. peta räv, ss. benämning på en lek som lekes i hölada o. varvid en deltagare får ögonen förbundna o. sedan skall försöka peta till någon av de andra. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 229 (1949).
ε) i uttr. rävens långa svans, om lek som förr lektes av kadetterna på Karlberg o. som tillgick så att en deltagare blev fattad om midjan av en annan, denne i sin tur av en tredje osv., så att en lång rad uppkom, varefter den förste började röra sig, så att de yttersta slängdes hit o. dit. Oxenstierna Kad. 26 (1843). Uggla TalKadett. 4 (1895).
ζ) i rävspel: om pjäs (vanl. av röd färg) som flyttas på ett bräde (med rutor o. hål) o. som spelas så att den så ofta som möjligt kommer att hoppa över en av motståndarens pjäser (kallade får, i sht förr äv. gäss), varvid denna blir tagen o. försatt ur spel; äv. i uttr. spela räv, (jfr f η) spela detta spel. HbiblSällsk. 2: 647 (1839). Räfspelet förekommer äfven med två räfvar och tretio gäss. Norman GossLek. 164 (1878). De två smågossarna spelade räf. Hallström El. 150 (1906).
η) (i vissa trakter) om figur lagd av nötter o. liknande ett fyrfotadjur (med ett bestämt antal nötter bildande varje kroppsdel); särsk. i uttr. lägga ut räv l. räkna räven, ss. benämning på lek varvid en sådan figur utlägges varefter en deltagare pekar på nötterna i tur o. ordning o. en annan utan att se på figuren skall ange till vilken kroppsdel varje nöt hör. Landsm. 6: XXVI (1886; från Smål. o. Öl.). Räkna räfven. Fatab. 1915, s. 95 (från Smål.).
ϑ) i uttr. svälta räv (jfr f ϑ), benämning på enkelt kortspel, varvid en av de spelande så småningom berövas alla kort; äv.: spela detta spel; förr äv. i uttr. svälta räv med käglor, om kägelspel vid vilket en av de spelande så småningom berövas alla käglor. Dalin Vitt. 4: 445 (c. 1750). Ihre Superstit. 33 (1750; bland namn på jullekar). Ty svälta räf och préference / Är fan till skilnad, då man spelar. Sehlstedt 1: 135 (1861). Vid ”svälta räf med käglor” åstadkommes jemnvigten genom att flytta kungen, hvars fällande är med vite belagdt, närmare den underlägsne spelaren. TIdr. 1881, s. 2.
f) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr a, e, g, 3). Han (lät) förståå att Räfwen och Skallkarlen hade olijka mehningar. VDAkt. 1691, nr 362 (yttrat av förförare med tanke på hans egen o. den förfördas olika meningar); jfr a. Blicka ej åt dörren så, / räf är fångad i kula. Tegnér (WB) 5: 98 (1825); jfr 3. — särsk.
α) om figur l. föremål som i ett l. annat avseende liknar en räv; särsk.
α') herald. om bild av räv i vapensköld. Uggla Herald. 86 (1746). Schlegel o. Klingspor Herald. 53 (1874).
β') [efter nylat. Vulpecula (cum Ansere), eg.: lilla räven (med gåsen)] astr. i sg. best., ss. benämning på en liten stjärnbild i Vintergatan i närheten av stjärnbilderna Svanen o. Pilen; äv. i uttr. Lilla räven, förr äv. Lilla räven med gåsen. Lilla Räfven med Gåsen. Melanderhjelm Astr. 1: 61 (1795). Lilla räven. Modin Stjärnv. 73 (1918). Bergstrand Astr. 39 (1925).
γ') [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter) lätt tvåhjulig transportvagn avsedd att skjutas; äv. om enhjulig skottkärra; jfr BJÖRN 4. 2NF 3: 576 (1904; för forsling av stenblock). Det slagna höets framforsling till hässjan skedde medelst hävlar eller på en skottkärra, s. k. räv. Levander DalBondek. 1: 256 (1943). jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
δ') [jfr motsv. anv. av t. fuchs] (†) i uttr. röd räv (jfr d γ, 2), guldmynt, dukat. Då Musulmän, för röda Räfvar, tänka / Så väl gå åt vår Kung, at Sverget skull' bli' Änka. Frese VerldslD 11 (1715, 1726). Han har röda räfvar eller ducater hos sig. Lind 1: 757 (1749). Heinrich (1828).
ε') (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om dragjärn med skarpa klor av metall. Rig 1933, s. 31 (från Östergötl.).
ζ') [jfr fr. renard, från gös avskild liten smälta, lupp] (om ä. förh.) metall. liten tackjärnsgös l. smal del av tackjärnsgös; äv. om tackjärnsgös som erhölls strax efter pådragning av masugn (o. som därför hade en annan sammansättning än normala gösar); jfr DAMM-GÖS. Räf kallas vid masugnar, där tackjärnet gjutes uti långa gösar för vallonsmide, den smala och tunna stjerten af gösen, som ligger närmast utslagshålet, och senast kommer utur ugnen. Rinman (1789). En smal tackjärns-gös, kallad Damgös, af Vallonernas afkomlingar Räfven. Garney Masmäst. 320 (1791). Så kallade räfvar, hvilka inuti äro grå ända igenom och mycket kolbundna. JernkA 1823, s. 7.
β) (i fackspr., vard.) vid tävling i radiopejling: hemlig radiosändare; äv. om (l. med inbegrepp av) person(al) som sköter sådan sändare. GbgP 1951, nr 258, s. 1.
γ) [anv. utgår sannol. från iakttagelsen att djur, som hålla till i ett sädesfält, i det längsta söka gömma sig o. fly först då det sista stycket skördas] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. driva ut l. fånga l. ta räven, ss. beteckning för skördandet av det sista på en åker l. äng; jfr HARE 1 e. Skördandet av den sista kärven (kallas) att .. fånga eller driva ut räven. FoF 1921, s. 64. Ta räven. Eskeröd ÅrÄring 197 (1947).
δ) i uttr. som ange att ngn är rävaktig l. hyser baktankar l. är bakslug l. falsk l. svekfull o. d. (jfr ε—η, ϑ β'); förr äv. i uttr. dölja en räv uti sina faggor, smida falska l. svekfulla planer l. dyl., ngns räv är kommen i band, ngns ondska är hejdad, räven har slickat hundamunnen, ngn har ställt sig in hos sina fiender, vara full med rävar, vara mycket listig l. ha mycket listiga planer o. d., veta av varken räv eller orm, icke ana falskhet. Theris (dvs. danskarnas) Rääff han war tå kommen j band. Svart Gensw. H 4 a (1558). När detta straf (dvs. gatlopp) angelle skulle, hade räfuen slickat hundamunnen .. och icke blef så alfuarligen strafuat, som den bofuen wäll förtient hadhe. BtÅboH I. 6: 173 (1633). (Jungfrun) Meenar at han (dvs. friaren) .. dölier en räf vthi sine faggor. JRudhelius (1665) i 2Saml. 35: 225. Jag har .. intet hördt af Biskopens bref. .. Men den bästen plägar vara full med räfvar. Bark Bref 1: 42 (1703). Jag förestälde saken på begge sidor, utan at vetta af hvarken Räf äller orm. Linné Bref 2: 166 (1750). Nu var Jim vaken och den humoreska räfven glindrade illparigt i hans öppna ögon. Högberg Jim 121 (1909). Kamraterna skröt med henne .. på det överdrivna, smickrande sätt, bakom vilket en räv luskar och en katt spänner klorna. Kuylenstierna-Wenster FlickTornr. 180 (1933). — särsk.
α') (†) i uttr. göra ngt på räv, göra ngt av illistighet l. av hemliga motiv. Förmodligen hafva, såsom Thomander i går afton yttrade för mig, några biskopar röstat ja ”på räf”. Liljecrona RiksdKul. 371 (1840).
β') [jfr motsv. anv. i d. samt t. den schalk l. den narren hinter den ohren haben] i uttr. ha en räv l. räven bak(om) örat o. d., vara listig l. förslagen l. beräknande l. ha sluga baktankar; äv. i det attributiva uttr. med en räv bak(om) örat o. d., listig l. förslagen l. beräknande l. slug; ngn gg äv. i uttr. ha den räven bak örat att göra ngt, i hemlighet planera l. ha den baktanken att göra ngt. Rhodin Ordspr. 60 (1807). Du .. ser ut som du hade räfven bakom örat. Blanche Våln. 108 (1847). Arvelin hade allt en räf bakom öronen. Topelius Vint. I. 2: 115 (1867, 1880). (Prosten Touschier) ropte grufveligen i sin vrede, att .. de som nyss hade sagt ja och amen (till försäljningen av obehövliga förråd av livsmedel), hade den räfven bak örat att smyga undan det mesta af sina förråder innan godemän hunne komma till värdering. Högberg Vred. 3: 160 (1906). Hon är en praktfull .. kvinna .. godmodig men med en räv bak örat. Bergman Patr. 8 (1928). jfr: Hans högra öra var något mera utstående än det vänstra: somliga påstod, att därbakom satt räven. Hellström Storm 188 (1935).
ε) [jfr motsv. anv. i d.; jfr äv. δ o. StModSpråkv. 4: 207 ff. (1908)] (†) i uttr. en räv (l. räven) är fördold l. förborgad l. ligger (förborgad l. begraven) ngnstädes (särsk. under ngt l. bakom busken), för att beteckna att ngt (som vederbörande icke gärna vill ut l. fram med) ligger bakom ett visst beteende l. att ngt är misstänkt; jfr HUND, sbst.1 1 e γ β'. Medh godhe, söthe och schinende ordh (ther under räffven fördold är). G1R 21: 223 (1550). Här är vist en räff förbårgen, om vij elliest kunne få utt honom. AOxenstierna 2: 347 (1619). Helt säkert ligger någon räf begrafven under kungens oförklarliga senfärdighet härutinnan. Crusenstolpe Mor. 1: 260 (1840). Därs. 2: 36 (: låge förborgad). I propositionen om urtima riksdagarne ligger en räf bakom busken. Liljecrona RiksdKul. 177 (1840).
ζ) [jfr ε o. StModSpråkv. 4: 207 ff.] (†) i uttr. där ligger räven (begraven), det är just det som det kommer an på, det är där skon klämmer, märka var räven ligger, märka hemligheten med ngt, märka var skon klämmer; jfr HUND, sbst.1 1 e γ α'. Räfven ligger intet der begrafwen, uthan hadhe iag man straxt när iag tog Afskedh, reest uthur Rijket, då hadhe alting warit wähl. HdlCollMed. 1692, s. 124. (En motståndare till en viss psalm) fick .. intet annat at .. rida vppå, än på ordet dy. .. Men ther låg intet räfven. Vtan .. han kunde intet fördraga psalmen. Swedberg Lefw. 195 (1729). Nu märker jag, hvar räfven ligger. Tersmeden Mem. 4: 425 (1765).
η) [jfr δ, e ζ] (tillf.) i uttr. spela räv med ngn, bete sig listigt mot ngn. Strindberg Bjälb. 59 (1909).
ϑ) [jfr e ϑ] i uttr. svälta räv (jfr e ϑ).
α') (numera mindre br.) svälta l. leva i ytterst torftiga ekonomiska förhållanden; dra sig fram (på ngt). Björn Carol. 58 (1794). Svälta räf på 50 tunnor säd och ett par eller på sin höjd tre hundra Rdr i Contant. Törneros (SVS) 2: 152 (1827). Östergren 7: 777 (1951). jfr (ordlekande): Han (dvs. räven i en fabel) satt och svälte räf (dvs. svalt). Kolmodin QvSp. 1: 309 (1732).
β') [jfr δ] (tillf.) övergående till en beteckning för att ngn gm långdragna förhandlingar o. d. söker uttrötta en motståndare o. få honom att ge med sig. Bergman Mark. 135 (1919).
g) i jämförelser o. bildl. uttr. syftande på bibelns berättelse (Dom. 15: 4, 5) om hur Simson antände filisteernas odlingar gm att driva in i dem rävar sammanbundna två o. två med svansarna o. försedda med brinnande facklor fästa mellan dessa. Hans tunga förer brinnande faklor rätt som Simsons räfwars stiertar, nogsampt beqwemme den ganska Werldennes åker at sättia i brand. Lemwig Konst 64 (1673). (Polyfem), som en ny Simson, släppte satirens räfvar med glödande eldbränder .. in på vitterhetsfilisteernas kålåkrar. Palmær Eldbr. 60 (1834). — särsk. (†) i uttr. förena sig över ngt l. komma så när överens i ngt som Samsons rävar, för att beteckna att personer endast med svårighet kunna förmås till ett enigt uppträdande. Archiepiscopus befahrade, att .. (prästerna i de olika stiften) skole här öffver så instemma och sigh förena kunne som Samsons räffvar. RP 8: 26 (1640). Om vij af Presterskapet skulle oss emelan talas vidh der om, skole vij komma så nähr öfver ens i de saker som Samsons räfvar. Därs. 53.
2) skinn l. pälsvärk av räv (i bet. 1); numera företrädesvis i sg., särsk. koll. l. ss. ämnesnamn; äv. (numera bl. tillf.) i uttr. blå, grå, röd, svart, vit räv (jfr 1 d α—ε, f α δ'), skinn av blå- resp. grå-, röd-, svart- l. viträv. Wij haffue och fornummett her Erick atj Jempteland nw om Gregorij pleger wancke wtualde och sköne swarte reffuer. G1R 11: 55 (1536). Röde Reffuer .. 1 1/2 timber. SkinnkamRSthm 1540, s. 62. 1. liten beredd Rääf. BoupptSthm 1673, s. 1147 a. 2. st. blå Räfwar. Därs. 1308 b. 2 st. Grå räfwar 30 st. Westinska (dvs. västindiska) Loar. Därs. 1678, s. 475 a. 2 St: Myssor med hwijt Räf â 3 {marker}:r. Därs. 20/3 1685. Prisen på ekorre, räv och varg (på en skinnmarknad) .. stiga och falla som på en börs. Böök ResSv. 218 (1924). DN(B) 1961, nr 11, s. 26 (om rävcape). — jfr BLÅ-, KORS-, PLATINA-, POLAR-, SILVER-, SVART-, SVENSK-, VIT-RÄV m. fl.
3) [eg. specialanv. av 1 f] om listig l. erfaren l. bakslug l. opålitlig l. osympatisk person; ofta i uttr. gammal räv. Gåår och sägher them räffwenom (dvs. Herodes), Sy iach vthdriffuer dieflar (osv.). Luk. 13: 32 (NT 1526). Aldrig var han en haler ål, krokig orm, konstig och ilsmidig Räf, foster, som våra tider eljest hafva mycken god råd uppå. SvMerc. V. 2: 229 (1759). Åh, en gammal räf är inte så lätt lurad! Men du tog för tidigt upp packorna (med smuggelgodset). Carlén Rosen 10 (1842). Det gäller att vara lös och ledig (under tvångsarbetet), en snäll och blid räv, en lekfull som inte hårdnar till en sten bland stenar. Martinson VägKlockrike 112 (1948). — jfr RING-RÄV.
Ssgr (i allm. till 1): A: RÄV-AND. (†) i pl., om fågelsläktet Alopochen Stejn.; jfr -gås 1. Smitt Brehm Fogl. 657 (1884).
-ANSIKTE~020. rävs ansikte; särsk. bildl., om litet o. spetsigt människoansikte. SvD(A) 1935, nr 276, s. 24 (bildl.). —
-APA, f. l. r. [jfr t. fuchsaffe (i bet. 2)]
1) (†) i pl., om apsläktet Pithecia E. Geoffr. (som kännetecknas av en svans som liknar rävens), svansapor; jfr -svans-apa. Rebau NatH 1: 72 (1879).
2) (föga br.) zool. halvapa av släktet Lemur Lin. (som kännetecknas av ett huvud som liknar rävens), maki. TySvOrdb. 804 (1932).
Ssg: rävap-släkte(t). (numera föga br.) zool. till -apa 2: släktet Lemur Lin., makisläktet. NF 9: 1069 (1885). 2NF 16: 149 (1911). —
-ART. (räv- 1820 osv. räva- 1746. räve- 1747)
1) (numera knappast br.) om rävs inneboende natur; jfr art 3 a. Är thet en Hona, som vndanslupit (rävgropen), så är thet Räfva-Art, at hon på then Platsen intet gjärna kan sina egna Vngar tåla förr, än Löpetiden är. Aken Reseap. 352 (1746); jfr Dens. Landap. 107 (1747: Räfve-art).
(1, 2) -BENLING. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om det från rävs ben avdragna skinnet; jfr -föttling, -pote, -skinns-benling. En gam- (mal) fäll af Räfbenlingar. BoupptSthm 1659, nr 108. Chydenius 332 (1777). —
-BLAD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Menyanthes trifoliata Lin. (som på grund av sin beska smak räknas ss. ett dåligt foder), vattenklöver; jfr -kål. Fries Ordb. (c. 1870; från Östergötl.). —
-BLOD. (räv- 1776 osv. räva- 1642) [fsv. räva blodh] rävs blod; särsk. (förr) med medicinsk anv. Månsson Åderlåt. 38 (1642; ss. medel mot njursten o. blåssten). —
-BLOMMA, r. l. f. [de hithörande växterna ha rävsvansliknande blomställning o. frän lukt] bot. (individ l. art av) släktet Ononis Lin.; särsk. dels om (l. i namn på) arten O. hircina Jacq., stallört, dels om (l. i namn på) arten O. repens Lin., puktörne; jfr -blomster. Retzius FlOec. 471 (1806; i pl., om Ononis hircina Jacq.). Kindberg SvNamn 21 (1905; om släktet). Ononis repens, nedliggande räfblomma. Därs. —
-BLOND. (mera tillf.) om hårfärg: blond med dragning åt rött; äv. om person: som har sådan hårfärg. Rosendahl Lojäg. 29 (1956; om kvinna). —
-BOK; pl. -böcker. [jfr d. rævebog, rävroman] (numera bl. tillf.) bok innehållande fabler o. d. om räv; förr äv. mer l. mindre bildl. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ), om lögnaktig bok l. skrift. Theris (dvs. danskarnas) Räff begynner nu smycke sigh op, / .. Han dichter fast sijn Räffue book, / Och ther mz wil ware hwar man förklook. Svart Gensw. I 6 b (1558; om dansk krönika). —
-BROCK, r. l. m. (förr) brock (se brock, sbst.1 slutet) avsedd för rävfångst; ngn gg äv. i utvidgad anv., om giller o. d. försett med sådan brock. Runeberg uppmanade Frans Mörtengren att med honom göra en tur .. för att vittja hans räfbråckar. Söderhjelm Runebg 2: 14 (1906; om förh. c. 1857). —
-BRÄDE l. -BRÄDA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
Ssg: rävbuks-foder. (numera bl. tillf.) foder (se foder, sbst.2 4) framställt av rävbuk(ar); förr sannol. äv. (motsv. foder, sbst.2 5) om pälsvärk framställt av rävbuk(ar). 1 st. Räfbukzfoder. BoupptSthm 1673, s. 1309 a. —
-BÅGE. (förr) jäg. båge (se båge, sbst.1 1) gillrad för skjutning av räv; jfr drag I 13. HuvudliggNordMus. nr 11281 (1876). Fatab. 1906, s. 15. —
-BÅS. (förr) jäg. ett slags gillrad fälla för rävfångst; jfr bås, sbst.1 3 a γ, o. -stuga. Nordholm Djurf. 32 (1749). —
-BÄLG. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rävskinn; jfr bälg I 1. Fastän räfven är slug, så säljs det ändå fler räfbäljar än åsnehudar. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-BÖNA, r. l. f. [jfr t. fuchsbohne] bot. o. trädg. (individ l. art av) släktet Thermopsis R. Br. (med blomställning påminnande om en rävsvans), lupinväppling. HbTrädg. 6: 234, 286 (1876). —
-DREV. jäg. jfr drev 1 c, d. Räfdrefvets misslyckade utgång. TIdr. 1882, s. 19. (Jägaren) bör vara spänstig och uthållig för att kunna hålla kontakt med rävdrevet. Jakten 78 (1951). —
-DRUVA. [jfr t. fuchstraube, eng. fox-grape] bot. o. trädg. = -vin. Wikforss 1: 595 (1804). 2SvUppslB 31: 497 (1955). —
-DUN. (mindre br.) bot. växten Eriophorum russeolum Fr. (som har mer l. mindre roströda hår), rostull. MosskT 1896, nr 4, s. 21. Lyttkens Växtn. 1359 (1913). —
-DÖDS-VATTEN. (†) om vätska innehållande l. utgörande lösning av giftigt ämne använd till förgiftning av lockbete för bl. a. räv; jfr -kaks-vatten. Fatab. 1906, s. 118. —
-FETT, n. särsk. (förr) med medicinsk anv. Wikforss 1: 595 (1804). Fries 2Linné 2: 174 (1903; om förh. 1688). —
-FIKON. [jfr -kaka] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om frö av det ostindiska trädet Strychnos nux-vomica Lin., rävkaka. Nordholm Djurf. 32 (1749). Enström Skärv. 57 (1933). —
(2) -FODER, sbst.2 foder (se foder, sbst.2 4) av rävskinn; förr sannol. äv. (motsv. foder, sbst.2 5) om pälsvärk av rävskinn; jfr -skinns-foder. 1. Randig Polemittz Under Råck, medh gam(mal)t Räffodher. BoupptSthm 1680, s. 81 a (1673). 2. Räffoder à 50 {marker}. Därs. 1678, s. 475 a. —
-FOT. rävs fot; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) i utvidgad anv., om redskap format ss. en rävs fot o. använt att vid rävjakt göra rävspårsliknande märken i snö med. Ekman NorrlJakt 138 (1910). Modin GTåsjö 199 (1916; i utvidgad anv.).
Ssg: rävfot-foder. (†) foder l. pälsvärk av skinn från rävs ben; jfr räv-pot-foder, rävskinns-pot-foder o. foder, sbst.2 4, 5. BoupptSthm 20/3 1685. —
-FÅNGARE. person som (yrkesmässigt l. med förkärlek) bedriver fångst av rävar. Holmberg 2: 635 (1795). Skogvakt. 1894, s. 274. —
-FÄNGARE. (räv- 1630—1951. räve- 1627—1642) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -fångare. RR 12/2 1627. RP 9: 56 (1642). Jakten 30 (1951; om ä. danska förh.). —
-FÄNGE. (†)
1) abstr.: rävfångst. EP 1792, nr 65, s. 3. Strömborg Runebg IV. 1: 29 (1896; i referat av handl. fr. 1854).
-FÖRE, n. jäg. om (skid)före med hänsyn till möjlighet att spåra rävar. Gusten kunde på vårsidan nästan i förväg sälja skinnet af hvarje räf, hvars slag han fann i någorlunda godt räfföre. Knöppel SvRidd. 185 (1912). —
(1, 2) -FÖTTLING. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -benling; jfr -pote, -skinns-föttling. 1 med räffötlingar fordrad gammal vinterrock. BoupptVäxjö 1751. —
-GALEN. [sannol. ombildning av (l. möjl. tryckfel för) ravgalen] (†) alldeles galen l. tokig (i sin rävaktighet). Det var den tiden de begynte spänna bälte med mig (dvs. en man som sysslar med invecklade affärer) och beskylte mig at hafva blifvit räf-galen med alla krumsprång (i mina affärer). Posten 1768, s. 348. —
-GALLA. (räv- 1891 osv. räve- c. 1645—1650) [fsv. räfs galle] galla (se galla, sbst.2 1) av räv; särsk. (förr) om sådan galla med medicinsk anv. l., i utvidgad anv., om oxgalla med motsv. anv. IErici Colerus 2: 195 (c. 1645). PharmComp. 31 (1896; om indunstad oxgalla). —
-GARN. (räv- 1937 osv. räva- 1620. räve- 1789)
2) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre bildl. anv.; jfr räv, sbst.1 1 f δ, 3, o. garn 2 c. När .. (Gustav Vasa) genom monge försååt och behinder, giller och räffwagarn .. kom til Lybek. Phrygius Föret. 18 (1620). —
-GIFT, n. gift (särsk. stryknin) avsett l. använt för utrotning av rävar; äv. (i sht skämts.) oeg., om mat l. dryck av farlig l. utomordentligt dålig beskaffenhet. GHT 1889, nr 252 B, s. 2. Spriten .. (hade) efter över fyra års krig .. blivit rena rävgiftet. Rundquist Gen. 59 (1953). —
-GILLER. (numera bl. mera tillf.) jfr giller 1. (Runeberg) ”släntrade” .. lika litet vid metspöet och räfgillet (felaktigt för räfgillret) som vid verssmidet. Strömborg Runebg IV. 1: 225 (1896). Wistrand NordMAllmog. 24 (1909; om rävbåge). —
-GILLRARE. (numera bl. mera tillf.) person som fångar räv(ar) med giller; jfr gillra, v.1 3. Ekman NorrlJakt 143 (1910). —
-GROP. (räv- 1734 osv. räva- 1796) (förr) jäg. jfr grop 1 a; jfr -grav, -kula 2. 2RARP 7: 256 (1734). särsk. (numera föga br.) mer l. mindre bildl. (jfr räv, sbst.1 1 f δ, 3, o. grop 1 d). Lagerbring 1Hist. 4: 448 (1783). —
-GRYT. i sht jäg. gryt (se d. o. 2) där räv håller till; jfr -gömma, -hål, -håla, -ide, -kula 1, -lya. Holmberg 2: 635 (1795). —
-GÅRD.
1) (förr) jäg. inhägnad för fångst av rävar; jfr -fälla, -hus 1 o. gård, sbst.1 3 a. VetAH 1767, s. 286.
2) inhägnad där rävar hållas i fångenskap l. anläggning där rävar uppfödas; jfr -farm, -hus 2, -koloni, gård, sbst.1 4 d, o. räveri. TJäg. 1832, s. 294. SvD(A) 1930, nr 247, s. 4.
-GÅS. [jfr t. fuchsgans (i bet. 1), fuchsente (i bet. 2)]
1) zool. simfågeln Alopochen ægyptiacus Lin. (vars fjäderdräkt har rödbruna o. gulaktiga partier), niland; jfr -and. Carlstedt Her. 1: 268 (1832).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) simfågeln Tadorna tadorna Lin. (som har en ljust rödbrun gördel över framrygg, skuldra o. bröst), gravand. Kolthoff o. Jägerskiöld 244 (1898; från Bohusl.). —
-GÖMMA, r. l. f. (numera bl. tillf.) rävgryt; jfr gömma, sbst. 6. JournLTh. 1812, nr 287, s. 2 (i bild). Lindholm Sibbo 1: 140 (1890). —
-HAGEL. (numera bl. tillf.) hagel (se hagel, sbst.2 3) avsett l. lämpligt för jakt på räv. Wikforss 1: 595 (1804). —
-HAJ. [jfr t. fuchshai, eng. fox-shark] zool. (individ av) hajarten Alopias vulpes Gm. (som på buksidan är ljusröd). NF 1: 532 (1875). —
-HANNE l. -HANE. Ahlman (1872). —
-HJÄRTA. (räv- 1929 osv. räva- 1599. räve- 1639—c. 1700) rävs hjärta; särsk. bildl. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ, 3), om bedrägligt sinnelag. HSH 12: 106 (1599; bildl.). —
-HONA.
2) (numera bl. tillf.) bildl., dels ss. nedsättande benämning på (rödhårig l.) listig l. falsk kvinna, dels om hustru till person som (på grund av rödhårighet l. falskhet o. d.) kallas för räv; jfr räv, sbst.1 1 f, 3. Ridderstad Samv. 1: 86 (1851). Nordström Landsortsb. 65 (1911). —
-HUD. (räv- 1911 osv. räve- 1644) äv. mer l. mindre bildl. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ), = -päls 4 a. SwarDaManif. 1644, s. G 1 a. Den högst slipade diplomaten, hvilken förstår att skarfva med räfhud, där ej lejonhuden räcker till. Hornborg Svallv. 45 (1911). —
-HUND. [jfr eng. fox-hound] hund avsedd för l. använd vid räv jakt; äv. (särsk. i uttr. engelsk rävhund) om (en vid parforsjakt använd) hund tillhörande en ras bland stövarna, som är medelstor, snabbsprungen o. vanl. vit med svarta o. bruna l. röda fläckar. BtFinlH 4: 275 (1564). Den engelska rävhunden. NFSportlex. 4: 448 (1941). —
-HUS.
-HUVUD. (räv- 1735 osv. räva- 1642. räve- 1652) rävs huvud; i sht förr äv. bildl., om slug person (jfr räv, sbst.1 3). Månsson Åderlåt. 6 (1642). (Det) ähr till att frukta att de spitzfundige Räffuehuffuden, som så alt willa genomspeculera ike äntligen wthi dumma och groffua gåsseskallar sigh förwandlas. Ekeblad Bref 1: 192 (1652; rättat efter hskr.). —
-HYNDA. (numera föga br.)
-HÅLA, r. l. f. jfr -gryt; äv. mer l. mindre bildl. (jfr -kula 1 a). Wikforss 1: 595 (1804). Fryxell Ber. 6: 328 (1833; i bild). —
-HÅLL, n. (numera föga br.) jäg. rävpass; jfr håll, sbst.1 III 3. Hahr HbJäg. 273 (1866). Kolthoff Minn. 143 (1897). —
-IDE, äv. -HIDE. (räv- c. 1755 osv. räva- 1868) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr ide, sbst.1 1, o. -gryt. Schultze Ordb. 1962 (c. 1755). —
-ISTER. (räv- c. 1600 osv. räva- c. 1645. räve- 1578) [y. fsv. räva ister] jfr ister, sbst.1; särsk. (förr) med medicinsk anv. BOlavi 124 b (1578; använt mot förlamning). —
(2) -JACKA. (räv- 1688 osv. räve- 1688) rävskinnsjacka; förr äv. mer l. mindre bildl. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ, 3), ss. symbol för listigt beteende (jfr -päls 4 a). Warnmark Epigr. H 3 b (1688). Därs. I 4 a (i bild). —
b) (i fackspr., vard.) motsv. räv, sbst.1 1 f β, om uppspårande av hemlig radiosändare. GbgP 1951, nr 258, s. 24.
-JÄGARE. jfr -jakt. Wikforss 1: 595 (1804). särsk. (i fackspr., vard.) bildl. (motsv. räv, sbst.1 1 f β), om person som uppspårar hemlig radiosändare. GbgP 1951, nr 258, s. 1. —
-JÄRN. (räv- 1916 osv. räve- 1553—1554) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jäg. rävsax av järn; jfr järn 5 b β. ArkliR 1553, avd. 3. —
-KAKA, r. l. f. [fröna (som ha form av runda skivor) användes förr till förgiftning av beten för rävar] (i fackspr.) om (drog av) det strykninhaltiga fröet av det ostindiska trädet Strychnos nux-vomica Lin., som har medicinsk anv.; ofta i pl.; äv. koll. l. ss. ämnesnamn; förr äv. om rävkaksträd; jfr -fikon, -krut, -krydda. ApotT 1698, s. 51. Thet lärer bekomma tig, som räfkakan hunden. Lind 1: 335 (1749). Den guldgula, bärlika frukten (av Strychnos nux-vomica Lin.) .. håller omkring 8 frön kallade Räfkakor. Forshæll OrgPharm. 159 (1836). Düben Vextr. 57 (1841; om rävkaksträdet). Räfpelsen lockar till fångst med sax och räfkaka. TIdr. 1882, s. 214. SFS 1906, nr 114, s. 13 (om drog).
Ssgr: rävkaks- l. -kake-, äv. -kak-droppar, pl. farm. droppar (se droppe 2) beredda av rävkakor o. nyttjade ss. magstärkande medel. FörslReglSjukvFält 1889, s. 232.
-träd. bot. trädet Strychnos nuxvomica Lin.; äv. om släktet Strychnos Lin. Forshæll OrgPharm. 158 (1836). 2SvUppslB (1952; om släktet Strychnos).
(2) -KAPPA, r. l. f. (räve- 1665) (numera bl. tillf.) rävskinnskappa; äv. mer l. mindre bildl., ss. symbol för list o. förslagenhet (jfr -päls 4 a, räv, sbst.1 1 f δ). Offta finnes gott Hierta vnder Räfwekappan .. (dvs.) List och vprichtigheet, sämias fulle vnder en Peltz, när båda tijdigt brukas. Grubb 608 (1665); jfr räve-kåpa. —
-KIND. (räv- 1825. räve- 1821) (†) i pl., om kinderna hos häst med svagt utbildad haka o. mer l. mindre spetsigt nosparti. Bure Häst. 14 (1821, 1825). —
-KISTA, r. l. f. (räva- 1911) (förr) jäg. = -holk; jfr kista, sbst. 4 e. Fatab. 1911, s. 28 (från Smål.). —
-KLEV, n. l. r. l. m. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) för rävfångst avsedd anordning bestående av en stång med påhängda tyngder, uppgillrad intill kryphål i gärdsgård; jfr -stock. Fatab. 1906, s. 12. —
-KLO, r. l. f. (räv- 1745 osv. räva- c. 1645. räve- 1665) [fsv. räva klo (ss. tillnamn)]
1) jfr klo, sbst.1 1; förr äv. i det bildl. uttr. gå på rävklor, betecknande att ngn är listig l. rävaktig o. d. IErici Colerus 2: 210 (c. 1645). Han är intet all dher han synes .. (dvs.) Han gåår på Räfwekloor. Grubb 306 (1665).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bildl., ss. benämning på vissa växter.
a) [jfr nor. dial. reveklo, reveklør] i pl., ngn gg äv. i sg., om Anthyllis vulneraria Lin. (vars blomställning liknar en rävtass), getväppling, harväppling (förr äv. i uttr. allmänna rävklor); förr äv. om släktet Anthyllis Lin. Linné Fl. nr 594 (1745; från Bohusl.). Aspelin Fl. 41 (1749; i sg.). Liljeblad Fl. 253 (1792; äv. om släktet). Torén Rebau o. Hochstetter 129 (1851: Allmänna).
b) i pl., om Solidago virgaurea Lin., gullris; jfr -tunga 2. Nordquist Dietrich Anv. 114 (1806; från Västerb.).
-KLYP l. -KLYPA. (-klip 1923. -klipa 1832—1911. -klypa 1938—1941) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -tana 2; jfr klyp 1. TJäg. 1832, s. 76. —
-KLÅPA ~klå2pa, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare ssgsleden möjl. till sv. dial. klåp, tjockända (se klåper)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -tana 2. Ekman NorrlJakt 139 (1910). —
-KLÖVER. (†) = -klo 2 a. Fries Växtr. 174 (1884). jfr: Räfklören (sannol. felaktigt för -klöfren), Anthyllis .. växer på torra och magra ställen. .. Des utseende är nästan som väplingens. Dahlman Humleg. 104 (1748). —
(1, 3) -KNEP. (räv- 1840 osv. räve- c. 1800) (i sht vard.) knep (se knep, sbst.1 II) som användes av l. är kännetecknande för en räv l. rävaktig person; jfr -konst, -streck, -stycke, -tag. HSH 3: 44 (c. 1800). —
(2) -KRAGE. av rävskinn tillvärkad l. med rävskinn besatt krage (på klädesplagg); äv. om lös krage l. cape av rävskinn. Östergren (1937). Heerberger Dag 120 (1939). —
-KRATS, r. l. m. (förr) jäg. krats (se krats, sbst.1) avsedd att dra fram rävar ur gryt med; jfr -stör. FrSkog. 131 (1892). —
-KROK, sbst.1 (räv- c. 1700 osv. räve- 1665—c. 1753)
1) (förr) jäg. till 1: (med bete försedd) krok (se d. o. 1 c) avsedd för fångande av räv. Isogæus Segersk. 91 (c. 1700; i bild). Ekman NorrlJakt 478 (1910).
2) till 1: krok (se d. o. 6 d) l. bukt som en jagad räv gör för att undkomma förföljare. Sahlstedt (1773). särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.
a) om krokväg l. lov l. (numera bl. tillf., delvis med anslutning till krok 7) om listiga undanflykter l. knep o. d.; särsk. i uttr. göra l. gå, förr äv. kvista rävkrokar, gå krokvägar resp. komma med undanflykter o. d.; jfr b. Falsker går intet brystgiänges. Han går räfwekrokar långt omkring, at ingen kan märkia hans list. Grubb 832 (1665). Dalin Vitt. I. 3: 46 (1736: qvista). Emedlertid processade Fuchsenberg för honom; han drog ut tiden; han gjorde räfkrokar. Envallsson FarlFörtr. 4 (1794).
b) (numera bl. tillf.) med anslutning till krok 6 b, i uttr. slå (sina) rävkrokar, dels: slå sina lovar l. smyga omkring på ett listigt l. ondskefullt sätt, dels: komma med undanflykter l. omsvep o. d.; förr äv.: göra bukter l. dyl.; jfr a. Tu (dvs. oceanen) gåår wäl wjda kring, slår många Räfwe-Krokar. Spegel GW 92 (1685). Gå långt om kring i Tal, slå många Räfwe-Krokar. Warnmark Epigr. I 3 a (1688). När jag gick bort ifrån Er sidst, så gick han och slog sina räfkrokar här omkring. Pilgren FigBröll. 22 (1785).
3) (†) till 3, motsv. krok 4 a α, i uttr. slå rävkrok för ngn, sätta krokben för ngn vid brottning. Nordforss (1805). —
-KRUT. (räv- 1674. räve- c. 1645) (†) rävkaka; jfr krut, sbst.1 IErici Colerus 1: 18 (c. 1645). Lucidor (SVS) 386 (1674). —
-KRYDDA, r. l. f. (räv- 1625 osv. räva- 1633. räve- 1558—1691) (numera bl. i skildring av ä. förh.) rävkaka; äv. bildl., om farligt o. rusgivande ämne o. d.; nästan bl. i pl.; jfr krydda 5 a. G1R 28: 426 (1558). Isogæus Segersk. 879 (c. 1700; om rusdrycker). —
-KULA, r. l. f. (räv- 1681 osv. räva- 1559—1937. räve- 1558—1664)
1) (numera bl. tillf.) = -gryt; jfr kula, sbst.4 1 a γ. LPetri Oec. 76 (1559). särsk. mer l. mindre bildl.
a) motsv. räv, sbst.1 3, om tillhåll för listig(a) l. opålitlig(a) o. d. person(er). Sedan acktade Konung Eric ställa sitt tåg åt Halmstad, för den orsak, at Konungen af Danmarck plägade där altid hafwa sin Räfwe Kula. Tegel E14 274 (1612).
b) (†) om underjordisk fängelsehåla. Tå wijstes han vth ifrån Rätten, och blef honom lofuat, at thär förmaning honom till bekennelse icke beweka kunde, så skulle torn och Wastena Räfua kula honom thär till wäl beweka. GullbgDomb. 4/8 1608.
-KÅL. (räv- 1870 osv. räva- 1838) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -blad. Lilja SkånFl. 82 (1838; från Skåne). —
-KÖP, se d. o. —
-LAV. (†) laven Evernia vulpina Lin., som förr användes till räv- o. varggift, taklav, ulvlav. Retzius FlOec. 359 (1806). —
(1 e β) -LEK. om lek i vilken en av deltagarna föreställer en räv o. har till uppgift att ta fast andra deltagare; särsk. (äv. i uttr. räv- och gåslek, förr äv. räv- och gåselek), om leken ”räv o. gås” (se räv, sbst.1 1 e β α'). Hålla räf och gåselek. Ihre Superstit. 32 (1750). SvForns. 3: 164 (1842; i sg. best., om ”räv o. gås”). Räv- och gåsleken. FoF 1920, s. 38. jfr: Ni (dvs. vildgässen) har en gång lekt gåsleken med mig (dvs. räven). Nu har jag börjat leka rävleken med er, och jag är inte sinnad att upphöra med den, så länge som en enda av er finns i livet. Lagerlöf Holg. 1: 111 (1906). —
-LEVER. (räve- 1578—c. 1645) rävs lever; särsk. (förr) med medicinsk anv. BOlavi 41 b (1578; i medel mot andtäppa). —
-LIK, adj. som liknar en räv(s); listig, förslagen. En Baals prophet, som räflikt kunde smila. Kolmodin QvSp. 1: 519 (1732). Schakalen (ett räf-likt rofdjur). Palmblad LbGeogr. 82 (1835). Wilskman IdrFinl. 2: 59 (1905; om hunds nos). —
(1, 3) -LIST. (räv- 1923 osv. räva- 1572—1773. räve- 1558—1757) list (se list, sbst.1 2) som kännetecknar en räv l. liknar en rävs. Svart Gensw. F 8 a (1558). —
-LO, sbst.1, m. l. r. rödaktig färgvarietet av lodjuret (Lynx lynx Lin.), med små fläckar endast på benen (förr stundom betraktad ss. en särskild art); äv. om skinn av detta djur. Œdman Bahusl. 47 (1746). Varulex. Beklädn. 370 (1945; om skinn).
-LO, sbst.2, n.? [jfr d. rævenosse, t. fuchshödlein, fr. couillon de renard, nylat. testiculus vulpis; växtens rotknölar likna testiklar; senare ssgsleden är möjl. etymologiskt identisk med lod, sbst.4] (†) växten Platanthera bifolia (Lin.) Reich., nattviol; jfr nosse-rot. Franckenius Spec. C 4 b (1659). —
-LUNGA. (räv- 1698 osv. räva- 1642. räve- c. 1645—1690)
1) rävs lunga; äv. (förr) om sådan lunga (l. därav berett preparat) med medicinsk anv., i sht ss. medel mot bröstsjukdomar (förr äv. i uttr. tillberedd rävlunga). Månsson Åderlåt. 21 (1642). Tilberedd Räflunga. ApotT 1698, s. 59. Han sjunger, som om han hade räflungor i sig (dvs. högljutt och falskt). Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) i utvidgad anv., ss. förled i ssgr som beteckna medel mot bröstsjukdomar.
Ssgr (farm.): rävlungs- l. -lunge-, äv. -lung-mos. till -lunga 2: ss. medel mot bröstsjukdomar använt mos (se mos, sbst.1 2 a) berett av pulver av lungört (se d. o. 4), isop, fänkål o. anis samt lakritsextrakt o. sirap, bröstmos; jfr -lungs-saft 2. PharmComp. 21 (1891).
-saft. [jfr d. rævelungesaft (i bet. 2), t. fuchslungensaft (i bet. 1)] 1) (i sht förr) till -lunga 1: tjockflytande bröstmedel berett av bl. a. torkade rävlungor. ApotT 1698, s. 48. 2) till -lunga 2: rävlungsmos; äv. (o. i fråga om nutida förh. vanl.) om bröstdroppar bestående av lakritsextrakt i fänkålsvatten försatt med en ammoniakhaltig spritlösning av aniskamfer, vanliga (l. danska l. danske kungens) bröstdroppar. Landsm. VII. 2: 23 (1886; från Ångermanl.). PharmComp. 21 (1891; om rävlungsmos). 2SvUppslB 5: 207 (1947; om vanliga bröstdroppar). —
-LYA, r. l. f. rävs lya; äv. bildl., om människoboning. Hahr HbJäg. 211 (1865). Janson Faran 44 (1909; bildl.). —
-LÖSEN. (†) exkrementer av räv; jfr lösa, v. 11, o. lösning, sbst.2 3. De la Myle Räfsax. 14 (1767). —
-MARK. jäg. jaktmark med (så l. så god) tillgång på räv; äv. i sådana uttr. som svår rävmark, mark där det är svårt att jaga räv; ofta i pl. (Jag tror) att svårare räfmarker .. knappt finnas. Kolthoff Minn. 142 (1897). God(a) rävmark(er). Östergren (1937). —
-MJÖLK. [anledningen till namnet är växternas giftiga vita mjölksaft] bot. (individ l. art av) växtsläktet Euphorbia Lin.; särsk. dels om arten E. helioscopia Lin., revormstörel, dels om arten E. peplus Lin., rävmjölkstörel; jfr mjölk, sbst.1 2 a slutet, ulv-mjölk, varg-mjölk. Linné Fl. nr 426 (1755; om Euphorbia peplus Lin.). Liljeblad Fl. 217 (1798; om Euphorbia helioscopia Lin.). Hartman ExcFl. 68 (1846; om släktet).
Ssgr (bot.): rävmjölks-släkte(t). (-mjölk- 1836) om växtsläktet Euphorbia Lin., törelsläktet. Hartman Naturk. 124 (1836).
-ört. (numera mindre br.) rävmjölk. Andersson AfbildnVäxt. 1: 59 (1870; om Euphorbia helioscopia Lin.). Kindberg NSvFl. 51 (1873; om släktet Euphorbia Lin.). Dens. SvNamn 19 (1905; om Euphorbia peplus Lin.). Bolin Åkerogräs. 133 (1926; om Euphorbia helioscopia Lin.). —
-MJÖLKE, r. l. m. [jfr -mjölk] (numera föga br.) bot. (individ l. art av) släktet Euphorbia Lin.; jfr mjölke, sbst.3 Nyman VäxtNatH 2: 179 (1868). jfr: Euphorbia .. Mjölke med flera epitheter, ss. Varg-, Räf-. Fries BotUtfl. 3: 219 (1864). —
-MÅL. (räv- 1872 osv. räva- 1893—1937) (i folkligt spr.) skrovmål; jfr räva-mätte. Hultin Minn. 135 (1872). —
(3) -NAMN. (räva- 1688, 1710) (numera bl. tillf.) om ordet räv ss. nedsättande benämning på person. Swedberg SabbRo 376 (1688, 1710). —
-NATUR. (mera tillf.) jfr natur 4. Juten (dvs. dansken), glömmande sin räfnatur. Braun Z 125 (1858). —
-NOS. rävs nos. Forsslund Djur 45 (1900). särsk. (mera tillf.) bildl. (jfr -öra). Han lyssnade och lyssnade med rävöra och nosade med rävnos. Johnson Slutsp. 310 (1937); jfr nosa 3. —
-NÄT, n. (förr) jäg. nät (se nät, sbst. 1 b) avsett för rävfångst; särsk. i uttr. rävnät med kulor, om mindre sådant nät med blykulor i hörnen, vilket lades över öppningen av rävgryt. Hahr HbJäg. 209 (1865). Keyland NordMJakt. 20 (1911: räfnät med kulor). —
-OLJA, r. l. f. [jfr nylat. oleum vulpinum] (förr) farm. (bl. a. ss. underlag för salvor använd) olja beredd av bl. a. fett (o. märg) av räv. IErici Colerus 1: 366 (c. 1645; använd mot värk). ApotT 1739, s. 51. —
-PASS, n. jäg. pass (se pass, sbst.1 I 7) där räv brukar passera o. där jägare lämpligen bör ställa sig. Hahr HbJäg. 268 (1866). —
-PIL. (förr) jäg. för rävbåge avsedd pil med bred, klykformad spets; jfr räva-kniv. Keyland NordMJakt. 20 (1911). —
-PISS.
1) (i folkligt l. mer l. mindre vulgärt spr.) rävs urin.
2) [sv. dial. rävpiss] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) den illaluktande växten Geranium robertianum Lin., stinknäva. Fries Ordb. (c. 1870). —
(1, 2) -POTE l. -POT. (räv- 1669—1689 (: Räffpottfoder). räve- 1644) [jfr mlt. vospote] (†) skinn av rävtass, använt ss. pälsvärk; anträffat bl. i pl.; jfr -benling, -föttling, -skinns-pote. BoupptSthm 16/2 1644. 1 brun Klädes Jacka underfodrat medh Räfpoter. Därs. 1680, s. 20 a.
-PÄLS. (räv- 1866 osv. räve- 1665—1807)
2) till 1: päls (se d. o. 3) av räv. Räfpelsen lockar till fångst med sax och räfkaka. TIdr. 1882, s. 214; jfr 1. Östergren (1937).
3) till 2: päls (se d. o. 1) av l. fodrad med rävskinn, rävskinnspäls. Heidenstam Folkung. 1: 33 (1905).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1—3.
a) ss. symbol för list o. förslagenhet (ofta motsatt rå styrka o. mod; jfr lejon-hud slutet); jfr -hud, -skinn b o. räv, sbst.1 1 f δ. Giäller intet Räfwepeltzen, så måste Leyonehwden stå bij. Grubb 255 (1665). Förslagets motståndare .. (hade) dragit fårskinn öfver sina räfpelsar. Strindberg NRik. 12 (1882).
b) (vard.) om rävaktig person l. lurifax (l. lismare); jfr -rumpa 2 b, -svans 2 b, räva-stjärt d, räv, sbst.1 3, päls 4. Ett par sådana räfpelsar som Hawermann och presten. Backman Reuter Lifv. 1: 86 (1870; It. orig.: olle Schleichers). Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 175 (1930). —
-ROMAN, r. l. m. litt-hist. medeltida djurepos i vilket en räv uppträder ss. huvudperson. 3NF 7: 1025 (1927). —
-ROSKNE? (†) växten Equisetum arvense Lin., åkerfräken; jfr -rumpa 2 b α. Dahlman Humleg. 105 (1748: Räf- och Fräkrosken; se roxne anm.). —
-RUMPA, r. l. f. (räv- 1638 osv. räva- 1582—1848. räve- 1553—1930) (numera bl. vard. l. bygdemålsfärgat)
1) = -svans 1. SkinnkamRSthm 1553, s. 59. 1 Fäll medh Rödt kläde öfwerdragen med Räfwerumpor. BoupptSthm 1669, s. 1247.
a) (numera bl. tillf.) = -svans 2 a. J Konunga husen äro lenklädher och kräseligh öron, som allena miuka swampar och hala räffuarompor haffua wilia. PErici Musæus 3: 134 a (1582; t. orig.: glatte Fuchsschwentze). Högberg Baggböl. 2: 142 (1911). särsk.
α) [jfr t. einem einen fuchsschwanz verkaufen, smickra ngn, den fuchsschwanz feil tragen, smickra l. baktala] (†) i uttr. sälja ngn rävrumpa, smickra ngn l. ställa sig in hos ngn, föra rävrumpan till marknads med sig, smickra o. d.; jfr β o. räva-stjärt b. För icke refwerompan til marknas medh tigh. SvOrds. A 6 b (1604). Tu måste tigh icke skämma eller förtryta låta, ock med Narrar (them tu weest hoos Försten wälstå) til at smekia, och them Räffuarumpo sälia. Forsius Fosz 286 (1621; mlt. orig.: tho smeichlen und en Vosswentze tho vorköpen).
β) [jfr t. mit dem fuchsschwanz streichen, ställa sig in, smickra] (†) i uttr. stryka över med rävrumpan, smickra l. stryka över med hartassen o. d.; jfr α, -svans 2 a β o. räva-stjärt c. Nordforss (1805). Meurman (1847).
c) om föremål som gm form l. färg mer l. mindre liknar en rävsvans; särsk. dels om långsmal (högrest l. hoptryckt) växtdel med svansliknande utseende, dels om en mängd högresta växter l. om växter med lång (i vissa fall röd) svansliknande blom- l. fruktställning o. d. Kalm VgBah. 89 (1746; i pl., om växter av släktet Ononis Lin.); jfr -blomma. Vi ega .. öfver ett halft dussin Räfrumpor .. inom växtriket. Fries BotUtfl. 3: 195 (1864). SvVäxtförädl. 2: 642 (1951; om tallkrona). särsk.
α) om (individ l. art av) fräkensläktet (Equisetum Lin.); särsk. om arten Equisetum arvense Lin., åkerfräken; jfr -roskne, -svans 2 c α o. flur-färna. Tillandz B 6 a (1683). Bladlös Räfwerumpa med knopp uppå ändan. Lindestolpe FlWiksb. 12 (1716; om Equisetum pratense Ehrh.). Liljeblad Fl. 302 (1792; om släktet). Retzius FlOec. 231 (1806; om Equisetum arvense Lin.).
β) om (individ l. art av) lummersläktet (Lycopodium Lin.); särsk. om arten Lycopodium clavatum Lin., mattlummer. Gentz Lindgren 123 (1930).
γ) om (individ l. art av) grässläktet Alopecurus Lin.; särsk. om arten Alopecurus pratensis Lin., ängskavle; jfr -svans 2 c β. Linc. D 4 a (1640). Fries Ordb. (c. 1870).
δ) växten Chamænerion angustifolium (Lin.) Scop., kropp, mjölke. Linné Sk. 359 (1751; från Skåne). BotN 1896, s. 5 (från Åland).
ε) om (individ l. art av) växtsläktet Verbascum Lin., särsk. om arten Verbascum thapsus Lin., kungsljus. Linné Sk. 270 (1751; om Verbascum thapsus; från Skåne). Fries Ordb. (c. 1870).
ζ) växten Echium vulgare Lin., blåeld. Fries Ordb. 157 (c. 1870). Lyttkens Ogräs 37 (1885; från Skåne).
ϑ) växten Amaranthus caudatus Lin., röd amarant, rävsvans (se d. o. 2 c γ). Lundström Trädg. 2: 37 (1831).
κ) om frostbitet spätt kornax, som fått en rödaktig färg. Lenæus Delsbo 139 (1736, 1764; från Hälsingl.). Koch GudVV 1: 81 (1916).
Ssgr (numera bl. tillf., vard. l. bygdemålsfärgat; i allm. till -rumpa 1): rävrumps- l. -rumpe-, äv. -rump-foder. foder (förr möjl. äv. pälsvärk) av skinn från rävsvansar; jfr foder, sbst.2 4, 5. Räffue Råmpe fod(er) — 3 st(ycke)r. TullbSthm 1/6 1571.
-gräs. (-rump- 1685—1814. -rumpe- 1638—1828) (†) till -rumpa 1, 2 c. 1) [jfr t. fuchsschwanzgras] = räv-rumpa 2 c γ. Franckenius Spec. C 2 b (1638). Heinrich (1828). 2) i uttr. mindre rävrumpegräs, gräset Setaria viridis (Lin.) PB., grönhirs. Bromelius Chl. 39 (1694).
-ört. (-rump-) (föga br.) till -rumpa 1, 2 c α, om (de överjordiska delarna av) åkerfräken. SFS 1913, s. 1069; jfr Därs. 1922, s. 502. —
(1, 2) -RYGG. (räve- 1586) särsk. till 2, om ryggstycke av rävskinn; jfr -skinns-rygg. KlädkamRSthm 1586 B, s. 2 a. —
(3) -RÅD, n. (räva- 1658) särsk. (numera bl. tillf.) om rådslag som hålles av rävaktiga personer l. varvid listiga l. ondskefulla planer uppgöras. VDAkt. 1658, nr 184. —
(1, 3) -RÄNKER, pl. (räv- 1681 osv. räve- 1689) (numera bl. mera tillf.) om listiga planer l. svekfullt tillvägagångssätt o. d. Verelius 291 (1681). —
-RÖD.
1) röd som en räv; i n. sg. obest. äv. i substantivisk anv., om sådan färg. Törneros (SVS) 1: 170 (1824). En teint af räfrödt. TurÅ 1907, s. 247.
2) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre bildl. anv. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ, 3), ss. beteckning för list l. bakslughet o. d.; äv. ss. beteckning för (politisk) radikalism som har sin grund i opportunism o. d. Lindsten Vitt. 393 (1715). Nya Morgonbladets politiska färg .. var omisskänneligt röd fast kanske på sina ställen en smula rävröd. Siwertz JoDr. 159 (1928). —
-SAGA. djursaga med räv ss. huvudperson; jfr -roman. De finska räfsagorna. Landsm. 6: clxxxvii (1888). —
-SAX. (räv- 1679 osv. räva- 1915. räve- c. 1606—1681) i sht jäg. för fångst av räv avsett saxliknande gillerredskap av järn; dels om trampsax avsedd att slå ihop kring rävens ben, dels om sax som betas o. vid avgillring slår samman kring rävens hals; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om rävtana (se d. o. 2); förr möjl. äv. om rävbåge; jfr -tång 2. Lagförsl. 510 (c. 1606). (Isl.) Sialfskot, sialfskut. .. (Sv.) Räfwesax, gilder som slår sielfft löst, (lat.) Automata jacula, tendiculæ. Verelius 219 (1681). Ekman NorrlJakt 138 (1910; om betad sax). Därs. 139 (om rävtana). särsk. mer l. mindre bildl.
a) (†) om sjukgymnastisk rörelse varvid patienten i liggande l. halvliggande ställning med uppböjda knän under rörelsegivarens motstånd skiljer benen åt o. åter för dem samman. Ling 3: 644 (1866; angivet ss. använt av P. H. Ling c. 1815).
b) med tanke på ngt som man söker fånga l. lura l. snärja ngn med o. d., ofta liktydigt med: fälla (se fälla, sbst.1 2 b) l. fallgrop. (Jaktlöjtnantens) tjenst är att öppet göra beslag .. men icke att narra folk i räfsaxen. Carlén Rosen 426 (1842). (I en viss fransk läsebok) fanns inga rävsaxar med subjonctiv och oregelbundna verb. Essén Doll. 98 (1917). Hon hade klarat sig undan äktenskapets rävsax. Boye Ast. 111 (1931). särsk. (motsv. räv, sbst.1 1 f β) om apparat för pejling av hemlig radiosändare. GbgP 1951, nr 258, s. 1. —
-SKALL. (räv- 1780 osv. räva- 1941. räve- 1530—1842)
1) (i sht i skildring av ä. förh.) klappjakt på räv. G1R 7: 224 (1530). jfr: Banka, Banka! Räfveskall! Afzelius Sag. 1: 68 (1839; i sång sjungen under den under 2 nämnda leken); jfr 2.
2) [eg. bildl. anv. av 1] (†) om leken ”räv o. gås” (se räv, sbst.1 1 e β α'). SvForns. 3: 165 (1842). —
-SKINN. (räv- 1523 osv. räve- 1552 (: Räffueskins foder .. reffueskins belinger)) [fsv. räfskin] (berett l. oberett) skinn av räv (med kvarsittande hår); äv. ss. ämnesnamn; stundom allmännare, om liknande skinn av vissa andra djur. G1R 1: 152 (1523). Under namn af svarta räfskinn komma i pelshandeln äfven skinn af Svarta Vargen, Canis Lycaon. Åstrand (1855). Präktiga mattor af räfskinn. Klinckowström Örnsjötj. 13 (1906). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk.
a) (†) i uttr. taga rävskinn, taga mutor. RP 7: 338 (1638). Domaren, som inte ta'r räfskin. Columbus MålRoo 5 (c. 1678). jfr: De som hade en orättfärdig och leed Siel, woro (enligt Plutarchos) klädda med skiön Kropp och kläden, så och sielfwa Domarena; det är, som wij än i dag säija, .. Domaren klädder med räfskin. Rudbeck Atl. 1: 552 (1679).
b) = -päls 4 a. Aff denne kongen i Pålandz procedere ähr till att sij, huru han hafver .. i stadhen för biörnhudh dragett på ett reffskin. AOxenstierna 8: 608 (1633). Hornborg Loew. 20 (1928).
c) (i fackspr.) benämning på hyvlad o. spontad bräda av tunnast förekommande slag. Cnattingius (1894). Erixon SthmHammarb. 80 (1949).
Ssgr: rävskinns-benling. [fsv. räfskins benlinger] (†) = räv-benling. SkinnkamRSthm 1552 A, s. 6. BoupptSthm 1683, s. 693 b (: Räfskins behlningar).
-benlinge-foder. (†) foder l. pälsvärk av skinn från rävs ben; jfr foder, sbst.2 4, 5. Ett reffskindzbenlinge fodher. 2SthmTb. 3: 316 (1566).
-daler. (i Finl., förr) kam. rävskinnspänning utgående med en daler av vart mantal. SUFinlH 4: 144 (1613). Därs. 355 (1614).
-flikmössa. (-fljke-) (†) mössa (av tyg) med nedfällbara flikar av rävskinn. Räfskinsfljkemössa med brunt kläde. ÅgerupArk. Bouppt. 1744.
-foder. foder (förr sannol. äv. pälsvärk) av rävskinn; jfr räv-foder o. foder, sbst.2 4, 5. Jtt ræffskins fod[er]. OPetri Tb. 167 (1527). Purpursammetsjacka med räfskinnsfoder. Lundgren Res. 212 (1855).
-jacka. jacka tillvärkad av (l. fodrad l. besatt med) rävskinn; jfr räv-jacka. BtÅboH I. 13: 312 (1638).
-kjortel. [fsv. räfskins kiurtil] (numera bl. arkaiserande, om ä. förh.) långrock fodrad l. besatt med rävskinn; jfr kjol 2. 2SthmTb. 3: 88 (1554; i förteckning över arv efter man).
-pot-foder. (†) foder (möjl. äv. pälsvärk) av skinn från rävtassar; jfr rävfot-foder, pot-foder o. foder, sbst.2 4, 5. 1. Rödh fäll medh Räfskinns potfoder. BoupptSthm 1673, s. 373 a. 1 g(amma)lt Rääfskins potfoder. Därs. 1681, s. 737 b.
-pänningar, pl. (förr) kam. ränta utgående i pänningar o. utgörande avlösning för tidigare skyldighet att till kronan inleverera visst antal rävskinn; jfr pänning I 5 n. KBref 12/10 1612.
-rumpa. (numera bl. vard. l. bygdemålsfärgat) avdraget skinn från rävs svans. SkinnkamRSthm 1553 D, s. 19.
-SKJUTNING. (räve- 1563) (numera bl. tillf.) med skjutvapen bedriven jakt på räv(ar). BtÅboH I. 7: Diar. 60 (1563). —
-SKRÄMMA, r. l. f. (räva- 1914—26) (i vissa trakter bygdemålsfärgat, om ä. förh.) anordning bestående av en träskiva med därvid fästa pinnar, avsedd att fästas kring halsen på får för att hindra räven att bita djuret. Fatab. 1914, s. 14 (från Smål.). —
-SLAG. jäg. rävspår som man kan se (på snö o. d.) l. som jakthund förnimmer med sin lukt. TIdr. 1883, s. 76. —
(1, 3) -SLUG. slug som en räv(s). En räfslug .. man. Strinnholm Hist. 1: 350 (1834). Hellström Storm 331 (1935; om ögon). —
(1, 3) -SLUGHET~02, äv. ~20. [jfr -slug] slughet som utmärker en räv l. liknar en rävs; ngn gg äv. konkretare, om slug handling. Jünger Fritz 1: 31 (1799; konkretare). Räf- och menskoslughet. Rydberg Dikt. 2: 103 (1891). Hellström Storm 198 (1935). —
(1, 3) -SLUT. [anledningen till benämningen är ett ofta använt exempel på slutledningen, där ordet ’räv' användes dels om djur, dels om person] log. slutledning som är felaktig därför att medeltermen användes i olika betydelse i översatsen o. undersatsen. Larsson Bildn. 23 (1908). —
-SLÄP. [jfr t. fuchsschleppen] (i sht förr) jäg. släpande av lockbete längs marken till plats där man vill söka fånga l. skjuta räv. Klint (1906). —
-SMÖR. (räv- 1747 osv. räve- 1746—1747) (i sht förr) jäg. = -vittring 2. Aken Reseap. 335 (1746). PharmComp. Suppl. 24 (1896). —
-SMÖRJA, r. l. f. (i sht förr) jäg. = -vittring 2. Schröder MinnSkog. 22 (1888). Levander DalBondek. 1: 37 (1943). —
-SMÖRJELSE. (förr) mot sjukdom använd smörjelse erhållen gm kokning av rävs kropp; jfr -ister, -olja. Broman Glys. 3: 255 (c. 1730). —
-SNARA, r. l. f.
2) (tillf.) bildl., om falsk person; jfr räv, sbst.1 1 f δ, 3. Du .. du .. du .. ormtunga, räfsnara, giftiga skorpion. Topelius Läsn. 8: 170 (1896). —
-SPADE. jäg. redskap med vilket rävgillrare gräver ned rävsax i snön o. därefter slätar över denna; jfr -bräde 2. Ekman NorrlJakt 138 (1910). —
(1 e ζ) -SPEL.
1) abstr.: handlingen att spela räv (äv. i uttr. spela rävspel); ofta konkret, om bräde med tillhörande pjäser varmed detta spel spelas. Nordforss (1805). Innan rävspelen blevo industrivara ha de ritats upp med kritstreck på bräden och spelats med pjäser av enklaste slag. Fatab. 1931, s. 248. Man fördrev tiden med att spela rävspel. Thorén Herre 275 (1942).
2) i bildl. anv. av 1 (motsv. räv, sbst.1 1 f δ, η, 3), om (i sht politiska) intriger l. ränker l. rävstreck. Han hade blivit .. en bricka i det politiska rävspelet. Siwertz JoDr. 117 (1928). Teologernas rävspel och kryptopietism måste avslöjas. Andræ i 3SAH 45: 71 (1934).
Ssg: rävspels-bräde. för rävspel avsett bräde (med rutor o. hål) där pjäserna placeras. Norman GossLek. 164 (1878). —
-SPELA. [till -spel] (tillf.) motsv. -spel 2: syssla med intriger l. ränker l. rävstreck; jfr räv, sbst.1 1 f η. GbgP 1953, nr 14, s. 2. —
-SPRÅNG. språng som en räv gör; äv. mer l. mindre bildl. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ, 3), om knep l. spegelfäkteri o. d. Ekelund Fielding 733 (1765; bildl.). Sundblad GBruk 146 (1888). —
-SPRÄNGARE, m. l. r. jäg. jakthund som användes för att jaga ut räv ur gryt; jfr -bitare. Jakten 133 (1951). —
-STARR. bot. starrarten Carex vulpina Lin., vars axsamling är tät o. yvig o. antager brun färg. Linné Fl. nr 750 (1745). Krok o. Almquist Fl. 1: 289 (1948). —
-STOCK. (förr) jäg. för rävfångst avsedd anordning bestående av en uppgillrad tung trästock o. vanl. placerad vid kryphål i gärdsgård, varigenom räven brukar passera; jfr -klev. Keyland NordMJakt. 2 (1911). —
(1, 3) -STRECK. (räv- 1679 osv. räva- 1930. räve- 1678—1771) (i sht vard.) rävaktigt streck; jfr -knep. Sylvius EOlai 295 (1678). Aftonposten hade som vanligt försökt något litet räfstreck. Söderberg AllvLek. 201 (1912). —
(1, 3) -STYCKE. (räva- 1537. räve- 1558) (numera bl. mera tillf.) = -streck. Huickenn forslagenn selle then her Claes Bille är, then ther .. allestedz är oss tiil .. fortrett, ee huar han kan thet bekoma mett sin räffuastycker. G1R 11: 273 (1537). —
-SVANS. (räv- c. 1675 osv. räva- 1612—1640. räve- 1558—c. 1690)
1) rävs svans; äv. om det avdragna skinnet från sådan svans; äv. i utvidgad anv., om svans som liknar en rävs l. om ngt som föreställer en rävs svans. Tempeus Messenius 186 (1612). SvLandsm. XVII. 6: 20 (c. 1675). 4Brehm 1: 343 (1920; om svansapas svans). SDS 1955, nr 103, s. 23 (på person som agerar räv).
2) mer l. mindre bildl.
a) (numera bl. tillf.) symboliserande list l. svekfullhet l. hyckel, äv. smicker l. inställsamhet o. d.; jfr -rumpa 2 a, räva-stjärt, fuxsvans 1 o. räv, sbst.1 1 f δ, 3. Han (dvs. Sten Sture d. ä.) merckte grant then Räffue swantz, / The Danske wille gå mz the Swenske j dantz. Svart Gensw. F 5 a (1558). Rijs är bättre än Räfweswantz. Grubb 689 (1665). Räfweswantzen är bästa Hoffqwasten .. (dvs.) Dhen som til hofwa kan .. tala hwar man effter munnen, han behåller gunst. Dens. 702. särsk.
α) [jfr t. im fuchsschwanz gehn, smickra] (†) i uttr. bära rävsvansen, ställa sig in o. d. Cavallin Herdam. 4: 306 (cit. fr. c. 1740).
β) (†) i uttr. överstryka ngt med rävsvansen, ta lätt på ngt l. ställa ngt i en falsk dager; jfr -rumpa 2 a β. Effter .. thesse argumenter (för att Petrus grundlagt påvedömet) .. så ganska swåra äre at bewijsa, ty måge the Papistiske Lärarne .. thetta wärcket allenast skumt föreställa, eller medh Räfweswantzen öfwerstrykia. Brask Pufendorf Hist. 431 (1680; t. orig.: mit dem Fuchsschwantz überhin streichen).
b) (numera bl. tillf.) om rävaktig person; äv.: lismare; jfr -päls 4 b, -rumpa 2 b, räva-stjärt d, fuxsvans 2 o. räv, sbst.1 3. Dalin Arg. 1: nr 23, s. 5 (1733). Hagberg Shaksp. 8: 251 (1849).
c) [jfr motsv. anv. av t. fuchsschwanz] (utom i γ numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växt (med blom- l. fruktställning l. dyl.) som likna(r) en rävsvans (i bet. 1) l. om växtsläkte till vilket sådan(a) växt(er) hör(a); jfr -rumpa 2 c. Fries Ordb. (c. 1870). särsk.
γ) (fullt br.) bot. om (individ l. art av) släktet Amaranthus Lin.; särsk. om (den i Asien inhemska, hos oss ss. prydnadsväxt odlade) arten A. caudatus Lin., som har långa, hängande, röda blomställningar; jfr -rumpa 2 c ϑ. Lilja HbOdlVext. 187 (1843; om Amaranthus caudatus Lin.). HbTrädg. 6: 14 (1876; om släktet).
Ssgr: rävsvans-apa, f. l. r. [apornas svans liknar rävens] zool. till -svans 1: individ l. art av apsläktet Pithecia E. Geoffr. l. av underfamiljen Pithecinæ, svansapa; särsk. i pl., om släktet l. underfamiljen; jfr räv-apa 1. NF (1890; i pl., om släktet). 2SvUppslB 28: 12 (1954; i pl., om underfamiljen).
-fäll, r. l. m. (numera bl. tillf.) till -svans 1: fäll (se fäll, sbst.1) av skinn från rävsvansar; jfr räv-rumps-fäll. BoupptSthm 1673, s. 1309 a.
-kaktus. bot. till -svans 1: kaktusväxten Cleistocactus Strausii Bckg, som har trinda, håriga stammar, silverpelare. Söderberg Blom. 336 (1942).
-mossa, r. l. f. bot. till -svans 1: mossarten Thamnium alopecurum (Hedw.) Br. eur., som har svanslika grenar. Krok o. Almquist Fl. 2: 30 (1907).
-tall. bot. trädarten Pinus aristata Engelm., vars grenar till utseendet påminna om rävsvansar. Lustgården 1944—45, s. 289. —
-SVANSARE. [jfr t. fuchsschwänzer; jfr -svans] (†) inställsam o. hycklande person; jfr -svans 2 b. Den pojken blir aldrig karl här i verlden; en harstackare är han, och en räfsvansare blir han, om han får lefva. Topelius Läsn. 6: 78 (1884). —
-SVANSIG. [jfr t. fuchsschwänzerisch; jfr -svans] (†) listig l. bakslug l. svekfull; jfr -svans 2 a. En ilsk och räfsvantsig bedragare. Lagerbring 1Hist. 2: 488 (1773). —
-TANA. (räv- 1833 osv. räva- 1868)
2) (numera i sht etnogr.) för fångst av räv förr använt redskap, vanl. bestående av en kvarstående stam efter ett på lagom höjd kapat träd (l. av en upprest planka) vars övre ända formats till spetsar på vilka betet fästes o. mellan vilka gjorts djupa, med skarpa kanter försedda hak i vilka rävens framtassar fastnade; jfr -bräde 1, -gaffel, -klyka, -klyp, -klyva, -klåpa, -sax, -stabbe, -stubbe, -stång, -tång 1 o. räva-klasse. TJäg. 1833, s. 479. Norrb. 1932—33, s. 36. —
-TUNGA, r. l. f. (räv- 1806 osv. räve- 1688)
1) rävs tunga; äv. bildl. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ, 3), i uttr. som beteckna listigt l. svekfullt l. inställsamt tal o. d. Warnmark Epigr. E 3 a (1688; bildl.). Wigström Folkd. 2: 408 (1881).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bildl., om växten Solidago virgaurea Lin. (som har en lång, yvig blomställning o. smalt äggrunda, oskaftade blad), gullris; jfr -klo 2 b. Linné Fl. nr 754 (1755; från Västerb.). Dalin 1: 644 (1852). —
-TÅNG.
1) (dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels etnogr.) = -tana 2; äv. om förr använt redskap för rävfångst, bestående av ett i ena ändan tvekluvet trästycke, vars båda skänklar höllos i sär av en gillerpinne. TJäg. 1832, s. 76. Västerb. 1938, s. 32 (med gillerpinne).
3) (i fackspr.) vid fasttagande av räv (i sht vid gryt l. i fälla l. rävfarm) använd tång av järn med halvcirkelformiga byglar som passa runt rävens hals. SvKennelklT 1903, s. 92. —
-TÖREL. (numera bl. mera tillf.) bot. rävmjölkstörel. NormFört. 26 (1894). Sonesson HbTrädg. 1118 (1926). —
-TÖRNROS. (†) växten Rosa fœtida Herrm., som har starkt och obehagligt luktande blad. Müller TrädgK 177 (1858). —
-UNGE. [fsv. räfunge, räfs unge] rävs unge; äv. bildl. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ, 3), dels i uttr. som ange att ngn är listig o. d., dels ss. nedsättande personbenämning. Bureus Påw. D 4 b (1604; nedsättande, om person). Räfungar träffas i gryten under April och Maj månader. Svederus Jagt 123 (1831). En räfunge bakom hvart ord och en illfundighet under hvar reverens! SD(L) 1904, nr 15, s. 2. —
-UPPFÖDNING~020. uppfödning av rävar (med värdefull päls, t. ex. silverräv); jfr -avel. BtRiksdP 1935, 1: nr 167, s. 9. —
-VIN. [jfr amerik. eng. foxgrape] bot. o. trädg. den från Nordamerika stammande vinrankearten Vitis labrusca Lin., vars blad ss. äldre äro roströda undertill; jfr -druva. Müller TrädgK 186 (1858). Hylander PrydnV 97 (1948). —
(1, 3) -VIS, n. (räva- 1847) (numera bl. mera tillf.) särsk. i uttr. på rävvis, på rävars vis, som en räv l. rävar. Sparre Stand. 181 (1847). —
-VITTRING. [jfr t. fuchswitterung] jäg.
2) konkret: av flera starkt luktande beståndsdelar bestående blandning använd för att locka räv till rävsax o. d.; jfr -smör, -smörja, -vädrik. VetAH 1747, s. 173. —
-ÖGA. rävs öga; äv. bildl., särsk. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ, 3) om människoöga med klipsk l. listig blick o. d. Lidman Köpm. 217 (1911; bildl.). Johansson Varseln. 11 (1915). —
-ÖRA. rävs öra; äv. bildl., särsk. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ, 3), om listig l. förslagen persons öra. Jolin UHansDr 41 (1860; bildl.). Gubben .. kliar sig bakom det gamla räförat. Strix 1904, nr 27, s. 5. —
-ÖRE. [möjl. med tanke på skottpängar på räv; jfr dock äv. RÖD, adj.] (mera tillf., vard.) i uttr. några rävören, några få ören, några korvören. Hammenhög PoB 354 (1931).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RÄVA-ART, -BLOD, -GARN, -GROP, -HJÄRTA, -HUVUD, -IDE, -ISTER, -KISTA, se A. —
-KLASSE, r. l. m. [sv. dial. rävaklasse; senare leden sannol. etymologiskt identisk med klase, sbst.1)] rävtana (se d. o. 2). RedNordM 1907, s. 22 (från Hälsingl.). —
-KLO, se A. —
-KRYDDA, -KULA, -KÅL, -LIST, -LUNGA, -MÅL, se A. —
-NAMN, -RUMPA, -RÅD, -SAX, -SKALL, -SKRÄMMA, se A. —
-STJÄRT. (räva- 1582. räve- 1539) [fsv. räva stiärter; jfr mlt. vosstert] (†) rävsvans; anträffat bl. i mer l. mindre bildl. anv. (motsv. räv, sbst.1 1 f δ, 3).
a) om listigt l. rävaktigt formulerad avslutning av avsnitt i framställning. (O. Petri) besluter .. samme historie (dvs. om M. Ladulås) medh en artickell och räfwestiertt, som föge duger. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 77 (1539).
b) [jfr t. einem einen fuchsschwanz verkaufen] i uttr. sälja ngn en rävastjärt, smickra ngn; jfr c o. räv-rumpa 2 a α. PErici Musæus 1: 115 a (1582).
c) [jfr t. einen mit dem l. einem fuchsschwanz streichen] i uttr. stryka ngn med en rävastjärt, vara alltför slapp l. efterlåten i fråga om tillrättavisning av ngn; jfr b o. räv-rumpa 2 a β. PErici Musæus 1: 163 a (1582).
d) [jfr motsv. anv. av t. fuchsschwanz] skrymtare, lismare; jfr räv-rumpa 2 b, räv-svans 2 b. PErici Musæus 4: 17 b (1582). —
-STRECK, -SVANS, -TANA, -VIS, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RÄVE-ART, -FÅNGANDE, -FÄLLA, -FÄNGARE, -GALLA, -GARN, se A. —
(1 f δ, 3) -HAND. (†) i pl., betecknande svekfullhet o. egennyttiga avsikter. Offta är räffue händer vnder räfwe kååpa. SvOrds. B 8 a (1604). —
-HJÄRTA, -HUD, -HUVUD, -ISTER, -JACKA, -JAKT, -JÄRN, -KAPPA, -KIND, -KLO, -KNEP, -KROK, -KRUT, sbst.1, se A. —
-KRUT, sbst.2 nikt (se d. o. 2); jfr käring-krut, pig-krut 1. Henriksson Växt. 93 (1911; från Dalsl.). —
-KRYDDA, -KULA, se A. —
(2) -KÅPA. (†) = räv-kappa. Offta är itt gått hierta vnder een räffue kåpa. SvOrds. B 8 a (1604). Offta är räffue händer vnder räfwe kååpa. Därs. —
-KÖTT, se A. —
-LEVER, -LIST, -LUNGA, se A. —
(2) -MANTEL. (†) mantel l. kappa fodrad med rävskinn; anträffat bl. i bild, ss. symbol för opålitlighet l. lycksökeri o. d.; jfr mantel 1 c γ o. räv-kappa. När han tänckte, wända sin vnderfodrade räfwemantel efter then obeständigt blåsande lyckones wäder, nöht han sin förtienta löhn, och måtte sträckia halszbenet. Isogæus Segersk. 519 (c. 1700). —
-POTE, se A. —
(1 f δ, 3) -PRIS, n. (†) ironiskt l. med elak beräkning givet beröm; jfr pris, sbst.3 II 2. Stiernhielm Parn. 2: 7 (1651, 1668). —
-PÄLS, -RUMPA, -RYGG, -RÄNKER, -SAX, se A. —
-SKALL, -SKINN, -SKJUTNING, -SMÖR, se A. —
-STJÄRT, se B. —
-STRECK, -STYCKE, -SVANS, se A. —
-TUNGA, se A.
Avledn.: RÄVA, f. l. r. [jfr nor. dial. reva] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: rävhona (se d. o. 1). SvD(B) 1954, nr 57, s. 8. —
RÄVA, v. [jfr d. ræve, vara listig, samt sv. slang rävas, skoja] (mera tillf.) till 1, 3: bete sig (lömskt o. listigt) som en räv; gå listigt till väga; intrigera. Din valp! Går du och rävar och smyger? Moberg Sedebetyg 422 (1935). Rävandets långtdrivna konst. Idun 1950, nr 44, s. 9 (i fråga om valrörelse). —
RÄVAKTIG, adj. [jfr d. ræveagtig] till 1, 3: som liknar en räv(s); nästan bl. (med tanke på sinnelag): slug l. listig l. slugt beräknande l. ”slipad” l. falsk l. bedräglig. G1R 25: 103 (1555). Hennes räfacktiga och illsnidiga Klookheet. Rudbeck Atl. 3: 626 (1698). (Sv.) räfaktig, (fr.) qui tient du renard. Schulthess (1885). Den gamla mannen med det räfaktiga utseendet. Ramsay Barnaår 7: 126 (1906). Socialdemokraternas av demagogisk politik och känslotänkande förestavade, rävaktiga hållning. SvD(A) 1931, nr 130, s. 12. Lamm i 3SAH LIII. 2: 286 (1942; om person).
Avledn.: rävaktighet, r. l. f. egenskapen att vara rävaktig. Nordforss (1805). 2NF 18: 431 (1912). —
RÄVERI104, n. (föga br.) till 1: anläggning för rävuppfödning; jfr räv-farm, -gård 2. SvD(B) 1929, nr 199, s. 9. —
RÄVESA, äv. RÄVSA, sbst.2, f. l. r. (rävesa 1842—1937. rävsa 1913 (i vers)—1927 (i vers)) [sv. dial. rävesa; jfr ä. d. rævi(t)se; med avs. på bildningen jfr haresa] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: rävhona (se d. o. 1). SvForns. 3: 549 (1842). SvD 17/5 1924, Bil. s. 5. —
RÄVIG, adj. [jfr d. rævet] (mera tillf.) till 1, 3: rävaktig. Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 216 (1930). —
RÄVIKA, f. l. r. (räfvickon, sg. best., c. 1710 (ss. subj.)) [sv. dial. räveka] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: rävhona (se d. o. 1); äv. bildl., om kvinna (jfr räv-hona 2). Afzelius Sag. XI. 2: 53 (i handl. fr. c. 1710; om C. D. Reventlows maka); jfr rävenklo. —
RÄVINNA032, f. l. r. [jfr d. rævinde samt mlt. vossinne, t. füchsin] (numera knappast br.) till 1: rävhona (se d. o. 1). Forsius Fosz A 5 b (1621). Fahlcrantz 2: VII (1864). —
RÄVISK, adj. [jfr d. rævsk] (numera bl. tillf.) till 1, 3: rävaktig. VDAkt. 1788, nr 546. Martinson Kap 10 (1933).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content