SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
STÄLL stäl4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(stel 1672 (: Råstel). stell 1541—1698. ställ 1638 (: Ställmakare) osv.)
Etymologi
[liksom d. stel, nor. stell av mlt. stel l. t. gestell, stell, bildat till den germ. stam som föreligger i STALL, sbst.2, delvis sannol. äv. till STÄLLA, v.1 Jfr ETALERA, GESTELL, STÄLLE, sbst.2]
1) om ramverk (se d. o. 2) l. stativ l. stomme (se STOMME, sbst.2 1) som uppbär ngt l. utgör underlag för l. underdelen av ngt l. om anordning vari l. varpå l. varemot ngt ställs l. placeras l. anbringas (ofta för förvaring då det icke brukas); ställning; underrede; äv. med inbegrepp av det l. de föremål som ställ(t)s i ramverket osv. (jfr 2). Jtem är giffuitt för axelenn eller stellen ssom wagnnen henger vdi — 10 g(ylle)ne (mark). VaruhusR 1541. Tersmeden Mem. 4: 239 (c. 1790; om sängstomme). Slipsten med ställ & väf. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 4. GHT 1895, nr 244 A, s. 1 (om paraplyställning). Asklund Fanfar 94 (1934; om notställ). På vaktstugornas tak och på särskilda ställ torka .. skuren mörkgrön tobak .. och ilsket grön spanskpeppar. Ymer 1939, s. 214. Ett askfat med ställ för tändstickor. SvHandordb. (1966). — jfr BLOM-, BLÄCKHORNS-, BOK-, BORDS-, BORR-, BREV-, BRICK-, CIGARR-, FLASK-, FOTOGRAFI-, GEVÄRS-, HANDDUKS-, HATT-, HJUL-, HOPP-, KARAFF-, KART-, KLOCK-, KNIV-, KRYDD-, KÅTA-, KÖ-, LANDNINGS-, MARMOR-, MÖBEL-, OLJE-, PARAPLY-, PENN-, PIP-, PLÅT-, PUK-, RAKET-, REGEL-, RING-, RULL-, RÖDVINS-, RÖK-, SAFT-, SALT-, SEMAFOR-, SENAPS-, SID-, SILVER-, SITT-, SKID-, SKIV-, SKRIV-, SKYLT-, SKÖLJ-, SLANG-, SLIP-, SMÖR-, SMÖRGÅS-, SODA-, SOLV-, SOPHINKS-, SPARRIS-, STRYK-, SÄNG-, TANDBORST-, TORK-, TVÄTT-, UNDER-, UR-, VAGN-, ÄGG-STÄLL m. fl. — särsk.
a) lant. om plogställ; äv. om liknande ställning för ett slags harv; i ssgn SKUMPLOGS-STÄLL äv. om rist (se RIST, sbst.2 2); jfr STÄLLNING III 1 b. Grubber, kultivator .. (dvs.) harfartadt redskap med .. pinnar, fästa i ett starkt ställ af järn. Juhlin-Dannfelt 114 (1886). (Plog)kroppen .. utgöres af ett ställ, hvars vigtigaste del är ploghufvudet. Dens. 307. Då trät i plogkroppen ersattes av järn, göts stället, vid vilket de arbetande delarna voro fästa, i ett stycke. LmUppslB 894 (1923).
b) snick. om den ställning vari sågbladet i en snickarsåg (ställningssåg) är insatt; jfr STÄLLNING III b. Ställ till en såg. Weste (1807). HbPedSnick. 78 (1890). — jfr SÅG-STÄLL.
c) om ställning för parkering av cyklar, cykelställ. Lundkvist Vindingev. 71 (1956). Jag sköt in cykeln i närmaste ställ, låste, (osv.). Widerberg Drak. 23 (1959).
d) (numera bl. tillf.) oeg., om (nedre delen av) trädstam (tänkt ss. underrede för trädkronan). Låt dina vekar växa, (ljusstöperska) / växa till träd med grenar / .. Snart skola ställ och krona / stå som i kör och tona / hymnen om sol som lenar / himmelskt på vintersnön. Karlfeldt Hösth. 74 (1927).
e) [jfr STÄLLA, v.1 I 17] i utvidgad anv., om anordning varifrån ngt regleras l. dirigeras; jfr STÄLLARE III 3, STÄLL-VERK 1—2; i ssgrna KÖR-, MANÖVER-, VÄXEL-STÄLL.
2) [med tanke på uppsättning föremål som ställs i ett ställ (i bet. 1)] omgång (se d. o. I 8) l. uppsättning l. sats (se d. o. 4); numera företrädesvis i a o. b. Hammar FartygOstIndComp. 59 (i handl. fr. c. 1771). Järn saker .. Ett ställ eldon .. (en) gamal eldgaffel. BoupptVäxjö 1798. Föregående årgångar af Tidning för Idrott kunna ännu erhållas; dock finnas endast 25 fullständiga ställ qvar af årgångarne 1881—1885. TIdr. 1886, s. 1. Ett ställ åror. Sundén (1888). Skeppsgossebriggen, med .. ett helt ställ signaler på förstängstag. Strindberg Fagerv. 65 (1902). Östergren (1949). — jfr FLAGG-, KLOCK-, PORTIONS-, RAK-, RÖK-, STORMSEGEL-STÄLL. — särsk.
a) sjöt. om segelställ. Ett stell eller omgång Segel, kallas när alla Rååna äre klädde med sina Segel. Rosenfeldt Tourville 115 (1698). Ett ställ segel. IllSvOrdb. (1955, 1964).
b) om omgång kläder, set (se d. o. 2); i sht om sådan omgång bestående av ett plagg för under- o. ett för överkroppen (t. ex. byxor o. blus); ofta (sjöt.) om omgång kläder utgörande full uniform l. mundering (se d. o. 3). Ett (nytt) ställ kläder. Tholander Ordl. (1872). Inom sjömans- och skeppsgossekårerna förses en hvar med beklädnad i två ställ enligt fastställda modeller. UFlott. 1: 73 (1903). (Däcksgasten) tågade .. ned till rustkammarkorpralen .. för att hämta första ställets kläder (den bästa kostymen). VFl. 1919, s. 8. Jag tycker dina arbetskläder ser slitna ut. Har du fått ut dina två ställ? Karnstedt Slamf. 206 (1977). — jfr OLJE-, SEGLAR-, SKINN-, SNÖ-, UNDER-, ÖVERDRAGS-STÄLL.
Ssgr: A: (1) STÄLL-BRO. (†) bro (se d. o. 6 a) som tjänade ss. underlag för ståndsulorna för smideshammare. BlBergshV 18: 89 (1687).
(1) -MAKARE. (ställ- 1638 osv. ställe- 1646—1817) [jfr mlt. stellemaker, t. stellmacher] (förr) person som yrkesmässigt tillverkade det underrede l. den stomme på en vagn varpå hjul o. vagnskorg o. d. fästes; äv. allmännare: vagnmakare. PersonalstFArtFolckBestPers. 1638. Huru är det med min Parade-wagn; är den hos Ställmakaren färdig? Stagnell BSjelfklok 3 (1753). Han var också ställmakare och hovslagare. Moberg Utvandr. 21 (1949). SmålP 10⁄3 1973, s. 4.
Ssgr (förr): ställmakare-dräng. PersonalstFArtFolckBestPers. 1638.
-gesäll. DA 1808, nr 122, s. 8.
(1) -STÄDE, n.; anträffat bl. i pl. -en. [senare leden efter mlt. stede, f., ställe, plats (se stad, sbst.1)] (†) eg.: plats med ställ för varor, butik. Forsius Fosz 464 (1621).
(1) -TILLVERKNING~020. särsk. (förr): tillverkning av stommar till solfjädrar. Kulturen 1976, s. 112.
(1) -VAGN. [jfr t. gestellwagen] (förr) för frakt av berg i gruva använd flakvagn på räls. Wetterdal Grufbr. 250 (1878). SvGeolU C a 6: 166 (1915; med kolvagnar).
B (†): STÄLLE-MAKARE, se A.
Spoiler title
Spoiler content