publicerad: 2019
VRIDA vri3da2, v. -er, vred vre4d, vridit vri3dit2, vriden vri3den2 (pr. sg. vrider (w-, -ij-, -j-, -dh-) BOlavi 123 b (1578) osv.; wrijdar SvOrds. A 7 a (1604). — ipf. sg. vred (w-, -ee-, -dh) HH 20: 131 (c. 1565) osv.; wrijdde Schroderus Os. 1: 211 (1635). — ipf. pl. vredo (w-, -e) Schroderus Os. 1: 499 (1635), Blomberg FlodStig. 118 (1933); wridho Mark. 15: 17 (NT 1526). — sup. vredet Wallquist EcclSaml. 5–8: 105 (1749); vridit (w-, -dh-) Chesnecopherus Skäl V 4 b (1593) osv.; wredit Rhyzelius Ant. 82 (1718); wridet (-j-) Spegel GW 59 (1685), GbgMag. 1759, s. 240. — p. pf. vreden (w-) 1Kon. 7: 41 (Bib. 1541), Thunberg Resa 1: 3 (1788); vriden (w-, -ij-, -dh-, -in) G1R 11: 120 (1536) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr VRID, sbst.2
Ordformer
(vri- (w-, -ij-, -j-) 1627–1940. vrid- (hw-, w-, -ij-, -j-, -dh-) c. 1540 osv.)
Etymologi
[fsv. vriþa; motsv. fd. writhæ (d. vride), fvn. ríða, nor. nn. vri(de), fht. rīdan (mht. rīden), feng. wrīþan (eng. writhe); möjl. rotbesläktat med VARDA. — Jfr KINKA, v.3, RIND, VRED, sbst. o. adj., VREDE, sbst.3, VRESA, VRICKA, VRID, sbst.1, VRIDA, sbst., VRIL, VRIST, VRIVENDEL]
I. tr. o. i närliggande abs. anv. samt i förb. med prep.-uttr. inlett av prep. på med funktion motsvarande ett objekt.
1) föra l. snurra (se SNURRA, v. II 1) (ngt) (ett l. flera varv l. del av varv l. fram o. åter i del av varv) omkring dess egen (tänkta) mittpunkt l. axel l. fästpunkt o. d.; särsk. med avs. på föremål som är avsett att (kunna) föras runt i rörelse av sådant slag (ss. nyckel l. vred (se VRED, sbst. 1) l. ratt); äv. med avs. på ngt som utsätts för icke avsiktlig vridning (se b); äv. allmännare, i fråga om att föra l. röra ngt fram o. tillbaka i mer l. mindre böjd l. svängd bana l. i rullande rörelse(r), särsk. närmande sig l. övergående i bet. dels (numera bl. i a α): gnugga l. gnida, dels: vicka på (se särsk. a β); särsk. i mer l. mindre pleonastisk förb. med vända (se särsk. e); äv. opers. (se i). Helsingius (1587). Dumt (dvs. dovt ljud) kommer suagt till öron .. igenom Runkande, såsom tå man wrijdher trädh moot trädh. Forsius Phys. 322 (1611). Rodret vrides, skutan vänds. Bellman (BellmS) 1: 155 (c. 1771, 1790). Ena nyckeln fram han tager / och ett hvarf i låset vrider. Jensen BöhmDiktn. 196 (1894). (Hon) vred belåtet på vigselringen. Sjödin StHjärt. 6 (1911). Att ljudnivån är okej för musikerna får vi anta eftersom de helst maxar effekten av sin musik och själva är de som vrider på volymknappen. KvällsP 16/8 2004, s. 2. — jfr FRAM-, KRING-, OM-VRIDA m. fl. — särsk.
a) i fråga om rörelse som ngn gör med sin egen kropp(sdel). Figrelius Kylander B 2 a (1652). (Leden gör att) wi kunnom wrida handen ned och upp. Rosenstein Comp. 74 (1736). Jag har lite ont i höger axel, konstaterar han insiktsfullt och vrider på armen. VetlandaP 26/7 2014, 1: 4. — särsk.
α) i fråga om åtbörd ss. uttryck för ngns känsla (särsk. (o. i sht) sorg l. förtvivlan) innebärande att händerna gnuggas l. gnids mot varandra i en rullande rörelse, i sådana mer l. mindre bildl. uttr. som vrida händerna l. vrida sina händer. Gör honom drucknan (ty han haffuer vphäffuit sigh emoot Herren) at han må spyy sigh, och wridha henderna, på thet han ock må til spott warda. Jer. 48: 26 (Bib. 1541). Hon wrider sin hender af nödh. Visb. 1: 459 (c. 1621). Jag sett din Fästmö kall och döder; / Grymt jag hör hur’ Bacchi bröder / Med gråt bestorma skyn. / En vrider sina händer, / En sitt hufvud bort han vänder. Bellman (BellmS) 1: 175 (c. 1775, 1790). Den välmenande värden stod .. i dörren och vred händerna af idel förnöjelse. Nicander Minn. 1: 64 (1831). Det är hennes faster som dött, hon vrider sina små handskbeklädda händer i knäet där hon sitter. Jörgensdotter BergDöttrar 121 (2009).
β) med avs. på bak(del) l. höfter o. d.: vicka på (se VICKA, v.1 I slutet); förr äv. med avs. på svans: vifta. Giff ey hunden medan han wrijdar rompon. SvOrds. A 7 a (1604). All näswis ungdom, som löjeligen brukar mun, armar och ben; samt winkar och wrider på stjerten. Posten 1769, s. 979. (Hon) lyfter på fötterna och vrider på höfterna i takt med de andra deltagarna (i träningspasset). SödermNyh. 10/6 2017, s. 31.
γ) med avs. på huvud: vända (så att blicken kommer att riktas åt annat håll); förr äv.: skaka på (se SKAKA, v. I 1 k). (När Gustav Vasa) aff hiertans sorg wredh offta på huffwdet, icke wiliandes them thet (dvs. att återta Gotl.) beiaka, brukade de ett sätt till att perswadera honom. Svart G1 80 (1561). Det var för tillfället fem i arbete i verkstaden, men ingen ens så mycket som vred på huvudet när han kom in. Botwid Wennb. 129 (1939). (Hon) sträckte på halsen, vred huvudet åt alla håll. Wahlberg FrusLiv 211 (2003).
δ) med avs. på öga l. blick o. d.: rikta (åt annat håll l. mot ngn l. ngt). Verelius 24 (1681). Hwarjemte .. hwar och en, som jag rörde wid, wred på mig öfwer Axlen en hwasz upsyn. Dalin Arg. 1: 130 (1733, 1754). Tänck hwart min ögon wreds så såg jag hur det spöktes! Hesselius Zaletta 38 (1740). Trösten är att man kan vrida blicken bort från det påvra utbudet (på hotellets frukostbuffé) och titta ut genom fönstren för att njuta av solen som glittrar i fjärden. DN 6/4 2014, Res. s. 21.
b) få (lem) utsatt för vridning; i sht i fråga om kraftig vridning som bringar lem ur (ngn gg äv. i) led, särsk. i sådana uttr. som vrida (lem) ur (resp. i) led; äv. mer l. mindre bildl.; jfr VRICKA 2. Linc. Vu 5 b (1640). För en liten besvärlighet skul i den ena foten, som iag något vridit, har iag måst vara inne alt sedan i dag 8 dagar sedan. Bark Bref 2: 187 (1707). At min ryktbare Son Alexander den Store en gång wridit sin hals ur led, så at han måste gå något sned med hufwudet. Dalin Arg. 1: 80 (1733, 1754). Det första, som .. (superintendenten) arbetade på, war att wrida Dom-Capitlets Form i led igen. Wallin GothlSaml. 1: 193 (1747). Tränaren hade vridit axeln ur led. KvällsP 7/6 2017, s. 16. jfr: (Sv.) Wridha .. (lat.) distorquere. Helsingius (1587). — jfr LED-VRIDA.
c) i fråga om att gm vridning få loss ngt; särsk. dels i förb. med loss, i sht förr äv. lös, dels i sådana uttr. som vrida ngt ur ngns hand l. ur händerna på ngn; äv. mer l. mindre bildl. Wrijda .. (dvs.) medh wåld afftwinga. Linc. Ff 6 b (1640). Hon vrider sagta Svärd och Lants ur hans hand. Eurén Kotzebue Cora 136 (1794). För att vrida ett af skälen ur händerna på dem, som ville afslå värnpliktslagen, framlades (osv.). De Geer Minn. 2: 235 (1892). Hur han än burit sig åt, hade han lyckats vrida lös händerna ur repet. Lagerlöf Herrg. 174 (1899). De skulle gå hand i hand, far och son .. Utan häftighet, lugnt och stadigt vred sonen loss sin hand. Bergman JoH 167 (1926). jfr: (Sv.) Wridha .. (lat.) distorquere. Helsingius (1587). — jfr AV-, FRÅN-, LÖS-VRIDA.
d) i fråga om att vrida om kroppsdel på annan person l. djur; särsk. i sådana uttr. som vrida halsen l. huvudet l. nacken av ngn, gm kringvridning av hals l. huvud bringa nacke ur led på ngn (o. därmed vålla dennes död); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i förb. med näsa (se NÄSA, sbst.2 1 d ζ α′, π); jfr VRIDA AV I 1. (Prästen skall göra duvan) til syndoffer, och wrijdha halsen sönder aff henne. 3Mos. 5: 8 (Bib. 1541). När jag får tag i kvacksalvaren från Barnö ska jag vrida huvudet av honom. Martinson Kvinn. 35 (1933). Om en stund skall Ursus bryta ner tjuren, helt enkelt vrida nacken av den. Johnson Se 43 (1936).
e) snurra på o. vända runt o. d. (ngt) för att kunna granska dess olika sidor l. för att studera det ur olika perspektiv o. d.; särsk. (o. i sht) i mer l. mindre pleonastisk förb. med vända; äv. bildl. (se slutet). Han vände och vred det (dvs. brevet) i handen. GHT 26/8 1854, s. 1. På en högupplösande skärm kan konstruktören .. vända och vrida på en ritning till en detalj. ADBDig 105 (1992). Jag drog fram hans papper ur fickan, vände och vred på det. Stensdotter ArnesKiosk 37 (2004). — särsk. bildl.: (noggrant) granska (visst förhållande l. problem o. d.) ur olika synvinklar; äv. abs. Hon .. talade och talade och vred och vände på saken, tills hon ändtligen fick de båda damerna att se den från den sidan hon ville. Wahlenberg Tolf 68 (1893). Tanken var väckt. Förslaget vreds och skärskådades på alla sidor. Höglund Branting 1: 120 (1928). Vi har (under rekryteringsprocessen) hört oss för externt och internt och vridit och vänt och nån gång i mitten av januari bestämde vi oss. NorrbK 13/2 2017, s. 29.
f) närmande sig l. övergående i bet.: styra (se STYRA, v.1 1, 2) l. rikta (ngt) (mot l. bort från viss plats o. d.); särsk. (o. numera nästan bl.) i mer l. mindre bildl. anv., förr särsk. med avs. på skuld: vältra l. skjuta (på ngn). På det icke all skulden skal wrides på H. K. M:tt och Swerigis crone. OxBr. 1: 17 (1612). Hör med hwad behag / .. (Aurora) sig åkk Wagnen sin från sin Hwila wrider. LykkoPris A 1 b (1689). Calypso .. beflitade sig at wrijda jagten åt den ort, där hon wiste at Mentor bygde på Skieppet. Ehrenadler Tel. 261 (1723). Jag wil mitt tal til ehr, som Hustrur ären, wrida. Kolmodin QvSp. 1: 86 (1732). Snorre Sturlasson säger .. att Oden kunde både vrida vinden hvart han ville, stilla sjön och släcka eld. Wisén Oden 20 (1873). Wallander vred samtalet i en annan riktning. Mankell Villospår 335 (1995).
g) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i sådana uttr. som vrida svärdet i ngn l. ngt, (med en vridande rörelse) sticka svärdet i ngn l. ngt. At man det dödande skadelige swärdet under något fagert skien så må kunna blåtta och wrida uti sin Broders inelfwor. Lundberg Paulson Erasmus 186 (1728). Han klöf .. (trollets) sköld allt ända ned, / i desz sida äggskarpa swärdet han wred. Ling Gylfe 215 (1814). I honom skulle jag stöta mitt spjut, vrida mitt svärd, borra min dolk. DN 4/9 1976, s. 5.
i) abs. o. opers., i mer l. mindre bildl. anv., i fråga om känsla av obehaglig l. smärtsam vridning av inre organ (beroende på sjukdom l. ångest o. d.). I bröstet vred det obarmhärtigt som om man velat slita sönder någonting där med tortyrinstrument. Benedictsson Dagb. 1: 325 (1885).
2) (utom i de särsk. förb. VRIDA TILL o. VRIDA UPP numera mindre br.) ge krökt l. böjd l. sned form åt (ngt), böja. Linc. S 5 b (1640). Det långa svärd skal til en lia vridas. LBÄ 5–6: 3 (1797). Den rytande nordan / Seglet i stycken slet .. / Årorna sönderslås, och bogen vrides, och skeppet / Sänker mot vågen sidan. Adlerbeth Æn. 5 (1811). Johnson Nu 121 (1934). — särsk. i fråga om rörelse som ngn gör med sin mun l. sitt ansikte; särsk. liktydigt med: förvrida (se d. o. 2). Wrjda og Munnen i Lag mäd mångfallz sprittande Rörsell. Warnmark Epigr. L 1 a (1688). Se hur hans anlet wrids af dödens ångest. Hagberg Shaksp. 4: 337 (1848). Hon vred sin tandlösa mun till ett vidrigt grin. Hedenstierna Jönsson 34 (1894).
3) [eg. specialanv. l. utvidgad anv. av 1] tvinna (se TVINNA, v.2 1, 2 c) l. sno l. fläta o. d. (samman) (ngt); särsk. med avs. på dels trasa l. kläder o. d. (ur vilken l. vilka vätska vrids) (jfr b), dels (i sht i skildring av ä. förh.) rep l. garn o. d., dels mustasch. Verelius Herv. 173 (1672). När .. (linet) en Tijdh hafwer legat, så kan man probera några Strådh, i det man wrider dem tillsammans. Rålamb 13: 22 (1690). Til sielfwa garnets præparerande .. fordras förnämligast Twinnerier, med de åtskillige Handtlangare, som där til höra, det at klappa, wrida, sortera och upbinda. Nordencrantz Arc. 238 (1730). När wij wridit wåra kläder och gått 1 mihl .. fick wij se en nybyggare. Linné Bref I. 1: 320 (1732). Personer, som .. sökte bedöma (kung) Oscars inre af det sätt, hvarpå han .. vred sina mustascher framför en .. spegel. Hellberg Samtida 9: 159 (1873). — jfr HOP-, SAMMAN-VRIDA. — särsk.
a) (ålderdomligt) med resultativt obj.: fläta (krans l. lager (se LAGER, sbst.1 2) o. d.); äv. i fråga om att fläta l. linda krans osv. kring ngt (särsk. ngns hjässa) (jfr 4); äv. dels med indirekt personobj., dels mer l. mindre bildl. Kom här och wrijd mig en frisk Blomster-Krantz. FoU 20: 390 (1671). Hvad kransar kan triumfen vrida / Som blifva Dig nog värdige? Leopold (SVS) I. 2. 1: 256 (1794). En moderlig gren af myrten han vrider om hjessan. Adlerbeth Æn. 107 (1804). Vi se din panna klar och blid, / Kring den skall törne vridas. Runeberg (SVS) IV. 1: 38 (1857). Var det goda grep en spira / och vred fridens ax om pannan. Heidenstam NDikt. 104 (1895, 1915).
b) med objektsväxling: vrida ur (vätska) (ur trasa o. d.); äv. med avs. på dekokt o. d., närmande sig bet.: filtrera (genom silduk som snos hårt); äv. mer l. mindre bildl.: utvinna l. frambringa. (Vattnet) skall man medh Honung blanda, och taga någon Hwslöök, siudandes them tilhoopa, och wrijda them genom itt kläde. Månsson Åderlåt. 12 (1642). Anders .. wred bloditt af sitt håår. VRP 1654, s. 902. Kan du jämväl ur denna dikt / med någon sannolikhet vrida / en Sens-Moral af någon vigt? LBÄ 39–41: 211 (1800). — jfr UPP-, UR-, UT-VRIDA.
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på vidja; särsk. mer l. mindre bildl., i ordspråk l. ordspråksliknande talesätt; jfr VIDJA 2 (b). LPetri 1Post. M 2 b (1555). Wrijd wedian mädan hon är vng. Grubb 865 (1665). Wrijd Wijdian medan hon är grön; / Så warder hon fager och skiön. Fernander Theatr. 191 (1695). Sedan våranden var undanstökad hade man en tid brått med att vrida vidjor. ArkNorrlHembygdsf. 1924–25, s. 85.
4) (numera mindre br.) vira l. linda (ngt) (omkring l. runt ngt); äv. mer l. mindre bildl.; jfr 3 a. Han wrijder gubben hwart han behagar. / Kring sitt finger, och hwart han wil. Beronius Reb. E 3 a (1674). En arm kring hennes lif han vrider. Lidner (SVS) 2: 150 (1783). För att åstadkomma relief hafva trådarna (på duken) vridits rundt om en med linne beklädd staf. Fornv. 1910, s. 174. — jfr PÅ-VRIDA.
5) [eg. bildl. anv. av 1–3] förändra l. omforma l. omvandla l. (söka) anpassa (ngn l. ngt); särsk. dels i mer l. mindre pleonastisk förb. med vända, dels i sådana uttr. som vrida ngn till rätta; äv. närmande sig l. övergående i bet.: påverka; förr särsk. med allmän rel.-sats inledd av vart ss. bestämning; äv. abs. Wältaligheet wridher och lämper människiones hierta hwart hon will? Skytte Und. A 8 b (1604). Jagh är i tine (dvs. Guds) Hand / wrijdh och wändt migh som tu wil. Preutz Kempis 264 (1675). (Katolikerna försökte) så wrijda och wända, at .. (kyrkoskicket) icke aldeles kunde komma til thet fasta stånd, .. som .. (Gustav Vasa) gerna åstundade. Kyrkol. 1686, Föret. s. A 3 a. Desze Domares skarpsinnighet och redlighet, som icke kunna låta sig wridas af skänker eller skrämas af hot, at gå et hårsmon från den rätta och rena sanningen. Roman Holbg. 41 (1746). Wägsiö Biskopar hafver jag vredet til rätta utu then confusion och oorning, som (osv.). Wallquist EcclSaml. 5–8: 105 (1749). En äkta vetenskapsidkare .. vrider ej sina åsigter efter meningarnas vindkast. Wallin Rel. 3: 289 (1828, 1831). Kanslihushögern, en tongivande grupp som drev på för att vrida partiet i marknadsliberal riktning. SäljSkiten 46 (2009). — jfr RÄTT-, TILLRÄTTA-VRIDA. — särsk.
a) († utom i den särsk. förb. VRIDA TILL o. avledn. VRIDARE) i fråga om att omgestalta ngt (särsk. sanning l. lag l. den heliga skrift) till ngt oriktigt l. falskt: förvränga l. förvanska; särsk. i sådana uttr. som vrida ngt på sned; äv. i fråga om att dels omgestalta ngt till ngt sämre l. obetydligare, dels framställa l. tolka ngt på missvisande l. falskt sätt. Lagh om lagh. Thet är, at the icke skola wridha laghen aff sina retta mening, såsom offta skee pläghar. OPetri 4: 317 (c. 1540). Är för then skuldh han til thenna oreedan största ordsaken, ehuro han saken wrijda will. VDAkt. 1684, nr 198. Huru skulle the .. icke snart kunna neka och wrijda sina förbund och pacter? Isogæus Segersk. 1349 (c. 1700). Men en olycksalig stjärna, / som förvirrade hans hjärna, / detta vackra anlag (dvs. kärleksfullhet mot hjärtevännen) vred / vederstyggligen på sned. Andersson Plautus 90 (1901). Nu skall vi inte vrida orden igen. Endera är en sak rätt och riktig eller också inte. Beijer BritaGrossh. 357 (1940). — jfr FÖR-, SNED-VRIDA m. fl. — särsk. i mer l. mindre pleonastisk förb. med vända l. vränga. Chesnecopherus Skäl V 4 b (i handl. fr. 1593). Förty wredh och wrängde han Athanasij Ord aldeles vthi en annan Mening. Schroderus Os. 2: 340 (1635). Det grämde honom in i själen att se huru .. (Bibelns) innehåll vreds och vändes. Lidforss Dante II. 3: 139 (1902).
b) (†) med avs. på språk l. språklig(t) ljud l. form o. d.; särsk. i mer l. mindre pleonastisk förb. med vända l. vränga. At wrida och wränga Latinen efter moder målets art och egenskap. Skolordn. 1724, s. 19. (De tro) sig icke kunna anses för lärda och kloka, om de ej .. sitt egit tungomål efter .. lärda språk wrida och wända. Hof Skrifs. 24 (1753). — jfr FÖRVRIDA.
II. intr., i fråga om (färd)riktning: svänga l. bege sig; särsk. (o. numera företrädesvis) i fråga om vindriktning; äv. i fråga om tänkt rörelse, om väg l. långsträckt naturformation o. d. (jfr III 5). Jagh kommer väll lööss, om herren gudh will, / hwart werlden hon wrider eller wanckar. Wivallius Dikt. 94 (1634). Längs väggar röda i tystnad skrider / På snöig gata en skara fram. / Och upp mot klockarens gård den vrider / Liksom i andakt så allvarsam. Bååth GrStig. 92 (1889). Vägarne som svänga och vrida uppefter bergen. Rosenius Himmelstr. 196 (1903). Vi vika av först från romarvägen och sedan från andra oljedränkta automobilvägar, hit och dit vrida vi tills all orientering blir omöjlig. SDS 11/9 1921, s. 5. På förnatten vred vinden till öst. Järnvägsminn. 120 (1952).
III. refl.; äv. i förb. med prep.-uttr. med funktion nära motsv. ett refl. obj. (se 2).
1) röra sig (ett l. flera varv l. del av varv l. fram o. åter i del av varv) omkring sin egen (tänkta) mittpunkt l. axel l. fästpunkt o. d.; snurra (se SNURRA, v. II 1); äv. om ngt som rör sig l. växer runt (omkring) ngt annat (se b α); ibland (i sht i förb. med bestämning inledd av prep. mot) närmande sig l. övergående i bet.: vända sig (se a α); äv. mer l. mindre bildl.
a) om person; äv. om kroppsdel (se β).
α) göra roterande l. skruvformad rörelse kring egna kroppens längdaxel; vända sig; i sht om sådan rörelse begränsad till mindre del av ett varv. När jag nu wrider Barnet, wid utdragningen, åt wänstra sidan .. så måste thet wrida sig ifrån högra sidan up åt modrens nafla. Hoorn Jordg. 2: 172 (1723). Alla Damerne wrida sig emot sina Moitier gjöra Pas de Regadon och Promenera om hwarannan til Second Plats. Walcke MbDansk. 34, Tillägg 4 (1782). Hon slet sig fri från greppet och vred sig på sidan för att komma upp på knä. Berg Krig. 23 (1915). Då stannade Monica upp i diskandet. Vred sig mot mig. Spände ögonen i mig. Arbetarbl. 1/4 2015, s. 26. — särsk. bildl., i fråga om att förhålla sig till l. anpassa sig efter ngt o. d.; särsk. i sådana uttr. som hur l. vart du vrider och vänder dig, vad du än gör. Therföre wrijdh och wend tigh nu hijt och tijt ehwart vt tu wilt, så lenge Creaturen äre vthi tigh, så lenge moste tu och vmbära Gudh. Muræus Arndt 3: 45 (1648). Hur du vänder dig och hur du vrider dig, / så laga att du har en trogen vän! Wigström Folkd. 1: 300 (1880). När tyskarna ryckte in i staden, vredo polackerna sig till rätta efter förhållandena så godt de kunde. Berg Krig. 76 (1915).
β) i fråga om kraftig o. smärtsam vridning av egen kropp(sdel) som ngn l. ngns kroppsdel gm stöt l. fall l. gm att trampa snett o. d. blir utsatt för; särsk. med subj. betecknande fot l. hand; jfr VRICKA 2. När en stöter sigh, faller eller wrider sigh. BOlavi 123 b (1578). (Under fotbollsmatchen) vred sig foten efter en elak tackling. Sydsv. 16/5 2003, s. C16. Ingen kunde undgå att se hur det högg till i ryggen. – Muskeln krampade till när han vred sig, konstaterade naprapaten. Sydsv. 6/9 2016, s. B16. Jag fick en tackling när vi mötte Södertälje och då vred sig handen oturligt. NerAlleh. 10/4 2017, Sydnärke s. 11.
b) om ngt sakligt; äv. mer l. mindre bildl. Hwem oförfärat står ehwart sig Lykkan wrjder, / Han Högste Sällhets Bårg besitter dåkk åmsider. LykkoPris C 1 b (1689). Då Jorden wridit sig så mycket, att Solen wisar sig högst på himmelen. Hartman Naturk. 15 (1836). Dödens port öppnar sig inåt och vrider sig lätt på sina gångjern för de inträdande. Rydberg Ath. 251 (1859). (Ångaren) backar ut från den väldiga Narvikskajen, vrider sig bullrande babord hän .. och med 11 knops fart svänga vi ut på Ofotenfjorden. Strix 1905, nr 15, s. 2. Skoflarna vredo sig alltjämt rundt, och båten ryckte i linan, hvarmed den var bunden. Janson Ön 109 (1908). Bordsfläkten surrade entonigt samtidigt som den vred sig med halva varv runt sin egen axel. SundsvT 8/7 2016, s. 4. — särsk.
α) om ngt som (skenbart) rör sig runt (omkring) ngt annat, kretsa (se KRETSA, v.1 1); äv. dels om växt: slingra sig (omkring ngt), dels mer l. mindre bildl. Nicander Hesp. 98 (1835). Just häromkring är det, som den förevarande frågan egentligen vrider sig. JGRichert hos Warburg Richert 2: 123 (1842). (Solen) vrider sig i stilla dans kring jorden. Forsslund Djur 104 (1900). Triumfbågar äro resta, och gröna lövslingor vrida sig kring vita pelare. Hedin Pol 2: 51 (1911).
β) om vind: ändra riktning; jfr II. Serenius H 3 b (1734). Emot aftonen wred winden sig något. TurÅ 1909, s. 137 (1777).
2) om (sittande l. liggande) person l. djur: göra (ideliga) slingrande rörelser l. vridningar fram o. tillbaka med kroppen (på grund av smärta l. förtvivlan l. obehag l. sjukdomstillstånd l. svårighet att somna o. d.); särsk. liktydigt med: skruva på sig (se SKRUVA a ϑ); äv. dels i uttr. vrida på sig, dels mer l. mindre bildl. (De pestsjuka) wrijdha sigh, aff och til. Paulinus Gothus Pest. 89 b (1623). Mit hjerta sig uti otålig längtan wred. Nordenflycht QT 1748–50, s. 108. (Han) vred .. sig vid tanken på att han nu skulle förödmjukas. KyrkohÅ 1901, s. 35. Hela kroppen vred sig i en paroxysm av fadersstolthet. Bergman Mark. 38 (1919). Jag vred förläget på mig när jag läste de där raderna. GbgP 4/7 2011, s. 74. Efter ett tag börjar några harkla sig och vrida sig i sina säten medan andra lämnar teatern i protest eller buar. GbgP 12/1 2017, s. 33. — särsk.
a) i sådana jämförande uttr. som vrida sig som en mask l. orm l. ål; särsk. (o. i sht) i fråga om att plågas l. våndas utan möjlighet att undkomma; äv. mer l. mindre bildl.; jfr SLINGRA, v. II 3 a. Spegel Pass. 129 (c. 1680). (För hela världens synders skull) kastar, kröker och wrijder sig Jesus som en Matk, och hans Hierta hafwer honom öfwergifwit. Fernander Theatr. 401 (1695). Han wrider sig som en orm i en myrstack. Rhodin Ordspr. 62 (1807). Scholander vred sig som en mask under problemets olösbarhet. 3SAH 13: 196 (1898). Luften var skarp, och han hostade sig nästan sönder och samman, där han vred sig som ål i kasse. Hallström El. 89 (1906).
b) i sådana mer l. mindre bildl. uttr. som vrida sig av skratt. Herr Ullman .. sade då och då en kapital dumhet, som verkade på Vahlin så, att han vred sig af skratt. Tavaststjerna Inföd. 49 (1887).
c) i sådana mer l. mindre pleonastiska uttr. som vrida och vända (på) sig; jfr 1 a α slutet. ÖoL (1852). (Korsnäbbshanen) vrider .. och vänder på sig, som ville han visa sig från de allra vackraste sidorna (för honan). Rosenius SvFågl. 2: 79 (1921). Tankarna domnade omsider bort av idel trötthet .. där han vred och vände sig på sitt plågoläger. Hallström Händ. 310 (1927). Edwin är hålögd och rufsig. Han har vridit och vänt sig ännu en lång natt, och jag tror knappt han sovit något alls. Bredow BaraInte 277 (2009).
3) [eg. specialanv. av 1 a α, 2] medelst vridningar l. slingrande rörelser lösgöra sig (från ngns grepp); slita sig; särsk. i förb. med loss, i sht förr äv. lös; ngn gg äv. om ngt sakligt; äv. mer l. mindre bildl. Så listeliga kan then Fången sig befrja / Och ganska oförmerkt uhr Dödsens Giller wrja. Spegel GW 192 (1685). Vrid dig lös – vrid sönder dig, allenast du kommer bort. Almqvist Skälln. 95 (1838). Medan båten vred sig och började drifva utför med strömmen. Hülphers Ångermanl. 136 (1900). Hon försökte vrida sig loss. Jersild BabH 88 (1978).
4) [eg. bildl. anv. av 1, 2] (†) förändras; särsk. (o. i sht) i fråga om förändring till det sämre.
a) om sanning l. tänkesätt o. d.; särsk.: förvrängas l. förvanskas. Må man wäl undra derpå, at munnen kan tala sanningen, och at hon dock wrider sig så, at hon hos .. (fariséerna) är idel lögn. Borg Luther 2: 647 (1753). På 1723 års riksdag hade tänkesätten vridit sig. BL 20: 152 (1852).
b) om dryck l. soppa o. d. (särsk. vört l. öl under bryggning): surna; äv.: skära sig; särsk. (o. i sht) i uttr. vrida sig på rosten (se ROSTE, sbst.3 1 a) (äv. mer l. mindre bildl.). See wäl til at Soppan icke wrijder eller kaster sigh. Salé 47 (1664). Nu achtas hel noga, at .. (mäskningen) ei står öfwer tiden och såleds får wrida sig (wrida betyder här surna). Dahlman SundhB 157 (1743). PT 1907, nr 287 A, s. 3.
5) om ngt sakligt: böja l. kröka sig l. bilda böjar (i sht förr särsk. om dels vindeltrappa, dels långsträckt naturformation l. väg o. d. (jfr II)); förr äv. om person: böja sig. Ryggeraden .. består vthaff 34. samanhäfftade kotor .. at wij kunne wrijdha (bucka) osz. Schroderus Comenius 259 (1639). Mare Balthicum eller Öster-Siön .. har sitt Inlopp genom Sundet, och sedan det gådt förbij de Danska Öijarna .. och Skåne .. wrider det sig uthi Norr. Rålamb 4: 17 (1690). Trappan vrider sig spiralt up til alla dessa våningar. BtVLand 5: 84 (1764). De mångformade sjöarna i Bergslagerna, som vrider och slingrar sig och är så talrika, att ingen kan behålla dem i minnet. Lagerlöf Holg. 2: 409 (1907). De flesta pronerar, vilket innebär att foten vid nedslaget vrider sig inåt. FaluKurir. 17/5 2017, 2: 16.
IV. i p. pf., motsv. I–III.
1) som har vridits l. som har en form l. konstitution l. placering o. d. motsvarande l. påminnande om ngt som blivit vridet. Han sleet sönder toghen såsom itt wridhit snöre söndergåår, når thet aff eeld förbrändt är. Dom. 16: 9 (Bib. 1541). Andra huus kunna presterna bygia wredna ifrå retta gårds raden. Murenius AV 391 (1658). En Gumse måste wara .. bredh öfwer Pannan, stora Öron, wredna Horn. Rålamb 13: 61 (1690). Då varseblef hon språkmästaren, hvilken med hackande tänder och vridna anletsdrag störtar ut, likt en vansinnig. CFDahlgren 5: 115 (1833). De allvarsamma olivträden med sina vridna stammar .. kröna höjderna. Bremer GVerld. 2: 337 (1860). Vid ett symposium om ryggar på Läkarstämman .. pläderade .. (professorn) för borttagande av lyft i vriden ställning. GbgP 3/12 1988, s. 2. Om skylten är vriden åt fel (håll) har .. en motorcykelförare inte en chans att upptäcka skylten förrän det smäller. BoråsTidn. 18/5 2016, s. 7. — jfr INÅT-, O-, SNED-, STORM-VRIDEN m. fl. — särsk.
a) som har tydligt framträdande spiral- l. skruvform efter att ha blivit snodd l. tvinnad l. som påminner om ngt som blivit snott l. tvinnat; särsk. dels om formgiven (del av) byggnad l. möbel l. formgivet osv. smycke o. d., dels om den spiralvridna delen av en snäcka. Enn Swartt sametz kiortill med 18 par oamulerede wridne gulstiffther. HH 2: 38 (1553). 2 par wredna thenstakar. BoupptSthm 29/11 1665. Armband wridit arbete. Fornv. 1931, s. 88 (1720). Thebord .. med en wriden fot. HusgKamRSthm 1743–44, s. 4. Vridna Carameller. Nordström Matlagn. 169 (1822). De (blötdjur), som hafwa ett enda wridet skal, kallas snäckor. Berlin Lrb. 51 (1852). Vridna kolonner. Lundgren MålAnt. 2: 209 (1859, 1872). — jfr MÅNG-, O-, SKRUV-, SNÄCK-, SPIRAL-VRIDEN.
b) motsv. I 3: flätad l. snodd l. tvinnad; förr särsk. (till I 3 a) om krans. 1Kon. 7: 41 (Bib. 1541). En krans af sippor vriden. Widström Vitt. 36 (1840). Runeberg (SVS) 5: 72 (1846; om piska). (Han medger) att han tänkt på likheten mellan sig själv i skägg och vriden mustasch och exempelvis Oscar II. NerAlleh. 18/2 2001, s. 25.
c) om föremål av textil: som blivit hårt snodd l. snurrad; särsk. motsv. I 3 b: som blivit hårt snodd osv. för att driva ut vätska. The som råd haffua the köpe .. Apostel Salwe .. och stoppa thet j såret medh hårdt wredne welar aff lärofft. Lemnius Pest. 25 (1572). Då kläderna äro tvättade och vridna skola de upphängas att torka. Langlet Husm. 611 (1884).
d) (†) motsv. I 4: inlindad l. omvirad. Där Fru Sulpitia låg i sängens täcken vriden. Bellman (BellmS) 19: 207 (1793). JGOxenstierna 5: 352 (c. 1817).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, särsk. motsv. I 5. Någre mena thet ordet (fogde) wara giordt och wredet af Latinska ordet Advocat. Spegel 114 (1712). Usel uppfostran hos olyckliga föräldrar, vridna förhållanden ute i lifvet .. göra väl sitt till att qväfva hvad Gud har skapat. NDA 1839, nr 62 (155), s. 2. Många gånger ha de avhandlade rättstvisterna en klart politisk innebörd eller bli vridna därhän av talaren. Wifstrand GrKultHFas. 17 (1950). — särsk.
a) motsv. I 5 a slutet: förvanskad l. förvrängd o. d.; i sht förr särsk. i sådana uttr. som vriden och vänd. Szå kan wor rett .. bliffue wriden ock wendt. G1R 11: 120 (1536). At somt är illa berättat och uti en vriden mening. Bark Bref 1: 173 (1704). Förmodl. har han genom någon tidning fått en litet vriden uppgift om titeln. Bremer Brev 2: 374 (1843). (Tidningens) utgifvare (hade) ett enskildt samtal med det blifvande nya bladets; innehållet af detta samtal, fastän betydligen vridet, tillkännagafs i nästa nummer av Friskytten. Hellberg Samtida 6: 95 (1871). (Författaren) blottlägger brister, orättvisor, haltande argument och vriden historieskrivning. Hufvudstadsbl. 1/11 2014, s. 30. — jfr SNED-VRIDEN m. fl.
b) om person: tokig, rubbad; i sht förr äv. i förb. med sådana ord som huvud o. d. HSH 7: 258 (c. 1800). Vi se de mest erfarna och skickligaste män .. att de måste låta styra och misshandla sig af vridna hufvuden. Rademine Knigge 1: 7 (1804). Den siste af ätten; godhjertad, litet vriden, och sysselsatt med aldrig slutande forskningar i Greklands historia. Hyltén-Cavallius Lif 87 (c. 1880). Don Quijote blev ju vriden av att till övermått hava studerat riddareromaner. Ymer 1951, s. 263. Jag (började) tvivla på att jag hade något begripligt att säga. Att jag var konstig helt enkelt, lite vriden, omogen på något vis. DN 19/11 2016, Kultur s. 9. — jfr VETT-VRIDEN.
c) ss. senare led i ssgr, mer l. mindre nedsättande, om person l. organisation l. massmedium o. d.: som har dragning åt l. hyser sympatier för (sådan l. sådan politisk åsikt l. ståndpunkt o. d.). — jfr VÄNSTER-VRIDEN.
V. ss. vbalsbst. -ning, motsv. I–III, om handlingen l. förhållandet l. processen att vrida l. böja (sig) l. tvinna(s); äv. konkretare, om enskild omgång l. enskilt fall l. resultat av vridande l. böjande l. tvinnande, ngn gg närmande sig bet.: varv (se VARV, sbst.2 1); äv. om ändrad riktning (särsk. i fråga om vind). Linc. S 5 b (1640). Stöt i samme ligation med en wridning, förr än .. (motståndaren) har ändat cavation. Porath Pal. 1: L 2 a (1693). Sammetet utgör blott hälften af den ena vridningen (på turbaner), och guldtyget den andra tillika med kullen. MagKonst 1825, s. 24. Ingen annan garnering (på bröllopsklänningen) än en smal, men tät vridning af sidensars vid knäet. Strömborg Runebg 3: 42 (1889). Vid de tillfällen (under dansen) då damen under vridningen är vänd mot kavaljeren, nedföras händerna i brösthöjd. Folkdans. 27 (1923). Tydligast kunna .. (landvindarna i oktober till december) urskiljas vid västkusten, där de förorsaka en betydande vridning motsols av medelvindriktningen. SvGeogrÅb. 1929, s. 58. — jfr BEN-, HUVUD-, RUND-, RÄFFEL-, VIND-VRIDNING m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) vindel, vindling; särsk. (i sht i pl., sammanfattande) dels om vindling hos den spiralvridna delen av snäcka, dels om böj l. krökning hos hjärnans slingerformiga veckbildning. Wallerius Min. 372 (1747). Sten-snäckan .. träffas bland stenar; med uphögd kant långs efter vridningarne. Fischerström Mäl. 241 (1785). Hemisfererna (hos orangutangen) hafva långt färre veck och vridningar än hos menniskan. Dalman ÅrsbVetA 1827, s. 76. — jfr SKRUV-, SPIRAL-VRIDNING m. fl.
b) motsv. I 1 b: skada orsakad av att led vrids; särsk.: luxation, urledvridning. Wollimhaus Ind. (1652). En genom olykshändelse i ena foten och benet förordsakad wridning och brytning. VDAkt. 1796, nr 93. (Fotbollsspelaren) fick en liten vridning i knät på dagens träning. Ingen allvarlig skada. KvällsP 1/2 2017, Sport s. 6. jfr: (Sv.) wridning .. (lat.) Contorsio, distorsio. Linc. (1640).
c) i mer l. mindre bildl. anv.; förr särsk. motsv. I 5 a: förvanskning l. förvrängning. Om Språket intet twingades mot sit oskyldiga lynne med oäkta ord til oändeliga wridningar. Dalin Arg. 1: 297 (1733, 1754). Man skapar till en widunderlig tittel .. drar till då och då med ett skällsord .. och ger tillika stycket en liten wridning åt ironi – och wår Voltaire är färdig. JournLTh. 1812, nr 20, s. 3. TV här hemma och i övriga världen har haft den tyngsta skyldigheten att förmedla händelseförlopp, sammanhang och politiska vridningar i denna kristid (dvs. under kriget vid Persiska viken). GbgP 1/3 1991, s. 30. Texten är pepprad med vitsar och vridningar vars syfte lika mycket som att vara betydelsebärande också är att vara underhållande. Sydsv. 12/2 2012, s. B3. — jfr LAG-, ORD-, RÄTT-VRIDNING.
I. tr.
1) till I 1 (c): vrida (ngt) så att det lossnar l. går av; äv. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. till I 1 d, med indirekt obj., i sådana uttr. som vrida av ngn halsen; jfr vrida, v. I 1 d. Om jag hade en sådan Son som Hans Frantzsen, halszen skulle jag wrida utaf honom. Lagerström Holberg Jean 39 (1744). Jag vred av fjädern i min klocka. Fröding ESkr. 2: 85 (1892). särsk. med indirekt (särsk. refl.) obj.: gm vridning l. vridande rörelse ta av (se taga av I 1 a) (ngn, särsk. sig, ngt, särsk. klädesplagg). I samma ögonblick, som snaran kastades om hans hals (vid ett överfall), tog han om halsen med båda händerna, fick tag i snaran, vred den af sig och vände sig om. EskilstKurir. 26/6 1899, s. 3. (Han) slår sig ned och vrider av sig den puffiga dunjackan. UNT 13/3 2011, s. B6.
2) till I 1, i fråga om teknisk anordning: (gm kringvridning av vred) stänga av (se stänga av 2) (ngt). Hytten .. var mycket bekväm, med .. elektriska lampor, som ej släcktes förrän tolf på natten – så vida man ej själf vred af dem. Lewenhaupt Reddy 28 (1907). Han vred av motorn och tittade ut. SvD 20/7 2016, s. 18.
II. intr., till II, i fråga om färdriktning: vika l. svänga av. Han kom .. gående i en af Roms mindre gator, och skulle just vrida af åt en större. Ljunggren Resa 202 (1871). Han .. skulle just vrida af i korridoren som ledde till portvakten. Norlind Fönsterlj. 6 (1912). —
VRIDA BORT10 4. till I 1 (f): vrida (ngt) så att det blir bortvänt l. bortriktat; äv. mer l. mindre bildl., särsk. (numera bl. tillf. med anslutning till vrida, v. I 5 a): förändra till det sämre l. förvanska. Weste (1807). Det aktningsvärdaste kan vridas bort till fåfänglig flärd. Svedelius Repr. 551 (1889). Jag vrider bort blicken. NerAlleh. 16/4 2017, s. 30. jfr bortvrida. —
1) till I 1 (a): gm vridning få (ngt) att komma l. skjuta fram (så att det blir (mer) framträdande l. synligt) l. bli framåtriktat. (Ryttaren) wrider högra Axlan något fram, håller wänstra Armen wäl åt Lijfwet. BeskrExCav. 1695, s. 4. När de .. samsas kring fjälstren och vrider fram vildsvinsköttet ur den moderna korvstoppningsmaskinen. DN 13/11 2015, Kultur s. 15. Vargarna i hägnet på Kolmården tittar upp och vrider fram öronen när de hör besökare utanför staketet. EskilstKurir. 20/9 2016, s. 7. särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. (o. i sht): frambringa. JournLTh. 1810, s. 46. Han vrider fram rytmer som får knäna att skaka och melodier som får huvudet att snurra. HbgD 11/5 2012, s. C10.
2) till I 1: gm vridning ställa fram (se ställa fram I 4) (klocka l. visare o. d.). Då ett Fick-Uhr går antingen för fort eller för sent, och man wil åter ställa det riktigt, gjör det lika mycket om man wrider wisaren fram eller tilbakas. Printz Uhr 63 (1769). Han .. vred fram sitt armbandsur, som varje dag brukade dra sig ett par minuter. Gustaf-Janson KungVank. 232 (1963). —
1) till I 1: vrida (ngt) åt höger l. medsols; motsatt: vrida åt sig. (Sv.) Wrida ifrån sig, (lat.) Dextrorsum torquere. Sahlstedt (1773). Dalin (1855).
2) till I 1 f, särsk. bildl.: skjuta (skuld l. ansvar o. d.) ifrån sig; äv. utan obj.: skylla ifrån sig. Hans Ährew. Mag. Helin söker med några attester ifrån sig wrida som skulle han intet med en sådan ifwer och häftighet .. mig öfwerfallit. VDAkt. 1710, nr 86. Ehuru de nu efteråt sökt vrida skulden från sig. 2RARP 16: 523 (1747). Björkman (1889). —
VRIDA IGEN10 04. till I 1: gm vridning stänga (kran l. vred o. d.). Weste (1807). Energibolaget har stängt vattnet .. genom att vrida igen låset till huvudledningen. PiteåT 12/4 2013, s. 11. —
VRIDA IHOP10 04, förr äv. HOP l. TILLHOPA. till I 3 (a, c): sno l. fläta samman (ngt); äv. dels i fråga om att bringa ihop o. därigm förminska ngt, närmande sig l. övergående i bet.: veckla ihop (särsk. refl.), dels mer l. mindre bildl., i fråga om att snabbt sätta ihop l. tillverka ngt. Thå leedde krigszme(n)nena .. (Jesus) bort vthi rett hwsit .. och clädde hono(m) vthi purpur clädhe och wridho till hopa ena crono aff törne, och satte på honom. Mark. 15: 17 (NT 1526). Falska räkningar, som djefwulen qwickt wrider ihop. Murbeck CatArb. 1: 471 (c. 1750). Det bar till att vrida ihop fyra starkare björkvidjor. Högberg Utböl. 1: 26 (1912). När .. (trolltyget) såg, att Herrans ängel tog igen vakten, vred det ihop alla sina lemmar. Lagerlöf Kejs. 43 (1914). Iggy Pop .. lever ut sin vilda rock’n’roll med hela kroppen och när han vrider ihop sig och snurrar runt, runt ser det ut som om han ska slå knut på sig själv. Expressen 29/8 1991, s. 35. jfr hopvrida. —
1) till I 1: gm vridning föra in (ngt); särsk. i fråga om bollspel: med skruv (se skruv, sbst.1 d δ) skjuta in (boll) (i mål l. på plan o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Stiernman PVetA 1758, s. 93. Det åligger oss att .. vaka deröfver, att .. vår utveckling icke vrides in i sneda och vilseförande banor. Forssell Stud. 1: 346 (1870, 1875). Han vred in två skruvade bollar bakom .. (målvakten) i den minnesvärda septemberlandskampen. GbgP 17/1 1992, s. 23. Citronpressen i form av en spiral som man vrider in i citronen. Hufvudstadsbl. 17/9 2005, s. 13.
2) (†) till I 5, särsk.: falskeligen tillämpa (ngt) (på ngt annat); äv. dels till I 1 f: vältra l. skjuta (skuld) (på ngn), dels ngn gg utan obj. OMartini Bew. D 1 a (1604). Heela Psaltaren hafwa .. (papisterna) förwendt, så at hwadh som j Psaltaren talas om Herren Gudh, thet wrijda the in vppå Mariam. OMartini Pred. C 3 a (1606). På dett att icke skulden skulle wridas inn på oss. Gustaf II Adolf 627 (1627). Schück VittA 3: 388 (i handl. fr. 1685; utan obj.).
3) till II, i fråga om (färd)riktning: svänga l. styra (in); äv. dels ngn gg med obj. betecknande fordon o. d., dels mer l. mindre bildl. Cavallin Herdam. 4: 230 (cit. fr. 1706; bildl.). Lars drog tyglarna åt sig och vred vagnen in i en af de stora bokarnas skugga. Hedenstierna Jönsson 32 (1894). Det dröjde .. icke länge, innan den lilla kappsläden .. syntes .. vrida in mot Lilla Öster Svartö. Bååth-Holmberg FlickDagb. 46 (1912). —
VRIDA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. till I 1: gm vridning föra l. vända ned (ngt). Huru man skal betee sig med Hufwudetz uthämtande, när Barnet kommer med ansichtet upwändt, ty thet låter sig eij altijd hwrida neder åt Sätet. Hoorn Jordg. 2: 12 (1723). Man knackar, vrider försiktigt ner dörrhandtaget och tassar in på den vita filtmattan. Henschen SkuggBrott 119 (2004). jfr nedvrida. —
1) till I 1: vrida (ngt); ofta med särskild tanke på den roterande rörelsen kring föremålets axel l. mittpunkt o. dyl. l. på kringvridningens resultat (ss. att det blir låst l. upplåst (se a) l. att ngt slås av l. på l. placeras i nytt avsett läge); äv. utan l. med utelämnat obj. (se särsk. a). AOxenstierna Bref 4: 467 (1648). (Vid tillagning av brunkål) wrides om (i grytan) med en bred fisk-spade, at det kommer ofwanuppå som först legat i botten. Warg 345 (1755). (Smugglarna) finna stenen orubbad, vrida om blocket, taga upp packorna (osv.). Carlén Rosen 425 (1842). Pianisten .. ville ha fläktarna (i konsertsalen) avstängda och gick .. ut för att förmå vaktmästaren att vrida om strömbrytaren. GbgP 7/3 1997, s. 4. särsk.
a) med avs. på nyckel o. d.: vrida runt (helt varv) (så att det blir låst l. upplåst); äv. dels med avs. på dörrvred, dels mer l. mindre oeg., med avs. på lås. Thomander Shakespeare Rich. 140 (1825). Ministern vred om dörrhandtaget, öppnade hastigt och kastade en blick in i rummet. Janson CostaN 2: 288 (1910). Låset vreds om med dubbla slag. Johnson GrKrilon 285 (1941). Hon satte nyckeln i dörren och vred om. ÅrRunt 2017, nr 3, s. 91.
b) (numera mindre br.) till I 1 a, med avs. på egen kroppsdel. Wetterstedt Sthm 1: 53 (1823). (Körsvennen) vred om hufvudet ifrån kusksätet. Almqvist TreFr. 1: 98 (1842). Vrid först om handen, sträck sedan armen! Hellsten Florettf. 112 (1922).
c) till I 1 d, med avs. på annan persons l. djurs kroppsdel; i sht i fråga om grepp (om arm l. hals l. näsa o. d.) syftande till fasthållning l. en gm kringvridningen framkallad smärta l. till att döda ngn. (Fr.) Tordre .. (sv.) wrida om, såsom halsen. Möller 1: 1435 (1745). De .. vred om hennes arm på ryggen och tvang henne att släppa sitt rov. Bergman LBrenn. 14 (1928).
d) (†) till I 1 f, med avs. på vagn: styra åt annat håll. (Lat.) Contorquere currum .. (sv.) Wrijda wagnen om. Linc. S 5 b (1640).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, särsk. dels: förändra (ngn l. ngt) (särsk. med anslutning till vrida, v. I 1 f: föra in (på nytt spår l. ny väg)), dels: förvrida (se d. o. 4). (Gud) wäl wrider om naturens gamla gång, / Förr än Han lider, at hans barn här lida trång. Kolmodin QvSp. 1: 503 (1732). Betänk, hvad ljuft till dina sinnen kom / Kan också till sin motsats vridas om. Bäckström Frey 80 (1876). Aha, nu förstår jag! Det är du, som vridit om hufvudet på honom. De Geer Lillie 94 (1880). Båda (musikgrupperna) vred om huvudet ordentligt på mig första gången jag hörde dem. SvD 7/10 2005, Kultur s. 13. Vrida om politiken i miljövänlig riktning. UNT 26/5 2017, s. A4. —
VRIDA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. till I 1: vrida (ngt); ofta med särskild tanke på den roterande rörelsen kring föremålets axel l. mittpunkt o. dyl. l. på att kringvridningen görs ett helt varv; i sht förr särsk. med avs. på egen kroppsdel: röra hit o. dit; i sht förr äv. till I 3 (a): tvinna l. sno; äv. utan obj. See hur’ hon bär sig åth .. / .. Wrijder hakan omkring, som der i wore skrufwar. CupVen. A 1 b (1669). Man wrider omkring Stielckarna af (sockerrots)Gräset, så skiuter det intet i Frö. Rålamb 14: 6 (1690). Så snart han allenast wred en gång omkring, strax gick regelen tilbaka, och dören slog up. Lagerström Bunyan 1: 175 (1727). Skulle du orka att vrida omkring kvarnen .. ett par slag? Det ligger säd mellan stenarna. Lagerlöf Holg. 2: 384 (1907). jfr kringvrida. —
VRIDA PÅ10 4. till I 1: gm vridning (av strömbrytare l. kran l. vred o. d.) koppla l. sätta på (se sätta på I 6) (ljus l. vatten l. värme o. d.); äv. med avs. på det reglage som kringvrids. WoH (1904). Hon vred på ljuset. Siwertz Sel. 2: 5 (1920). Hade jag haft minsta lilla vett kvar i skallen så borde jag ha gått och ställt mig i duschen och vridit på iskallt vatten istället! Bredow BaraInte 85 (2009). jfr påvrida. —
VRIDA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. [fsv. vriþa saman] (numera bl. tillf.) till I 3: tvinna samman (rep o. d.); särsk. till I 3 a: fläta (krans). (De) wridho samma(n) ena törnekrone, och satte på hans huffwudh. Mat. 27: 29 (NT 1526). Man .. träder .. (genom hålen) 3 Reep, wrider dem tillsammans, och spijkar dem fast. Rålamb 13: 116 (1690). jfr sammanvrida. —
VRIDA SIG OM10 0 4. (numera bl. tillf.) till III 1 a α: (vridande) vända sig om. Bäst han i gräset vred sig om / Såg Hans en skymt utaf sin Sköna. Bellman (BellmS) 19: 188 (1793). Riddarn vred sig om på klacken. CVAStrandberg 1: 152 (c. 1858). jfr omvrida. —
VRIDA SIG UNDAN10 0 32, äv. 40. till III 1 a α, 3: gm vridning dra sig undan l. vända sig bort l. lösgöra sig; äv. med obj. Nu ska jag bära dig härifrån, om du vill .. Nej tack! – sade Elin och vred sig undan – jag går hellre. Knorring Torp. 2: 248 (1843). Han var sjutton år och vred sig undan hennes blick. Tunström Julorat. 141 (1983). —
VRIDA SIG UR10 0 4. till III 3: gm vridning lösgöra sig från l. ta sig upp från l. ur (ngt); äv. mer l. mindre bildl. Du blygdes ej att vrida dig ur dödens våld. Andersson GrDram. 197 (1890, 1910). Hon .. hör .. knakandet i sängen, då Selma vrider sig ur den. Engström Glasög. 55 (1911). —
VRIDA SÖNDER10 40. till I 1: vrida (ngt) så att det går sönder l. skadas l. förstörs; äv. mer l. mindre bildl. JernkA 1821, s. 163. Febern förtär honom, törsten vrider sönder hans inälfvor. Janson Segr. 195 (1913). Mannen krossade bilens framruta, vred sönder en backspegel och försökte också slita kvinnan ur bilen. NorrbK 16/11 2015, s. 18. jfr söndervrida. —
1) till I 1: gm vridning sluta till l. stänga (tapp l. lock o. d.). Dähnert 45 (1746). Då tages tappråcken up, och låter så mycket wört afrinna, at en panna dermed fylles, och sedan wrides han til igen. Warg 645 (1755). Locket (till urnan) kan .. vridas till .. och kan sedan icke mera öppnas. Almqvist Urn. 15 (1838).
2) till I 2 slutet: förvrida (ansikte); äv. med avs. på grimas o. d. Öfverstlöjtnanten .. vred till en grimas i form af ett leende. Carlén Skjutsg. 352 (1841). (Kungen) har en enastående förmåga att vrida till ansiktet. DN 29/10 1984, s. 24.
3) till I 5: omforma l. anpassa (ngt); särsk. till I 5 a: förvränga. År 1702 .. hade alla andra (i Skåne) vridit till sin mun efter det nya språkets fordringar. 3SkånS III. 2: 18 (1896). När jag hör .. (politikern) nu är det tydligt för mig att de försöker dölja något. De försöker verkligen vrida till det. SvD 24/8 1998, s. 4. —
VRIDA TILLBAKA10 040, förr äv. TILLBAKAS. till I 1: gm vridning föra (ngt) tillbaka (till ett tidigare läge); särsk. (o. i sht) med avs. på klocka l. visare o. d.: ställa tillbaka; äv. bildl., särsk. dels i sådana bildl. uttr. som vrida klockan tillbaka, i fråga om att önska sig tillbaka i tiden o. d., dels med avs. på utveckling. Möller 1: 1293 (1745). Då et Fick-Uhr går antingen för fort eller för sent, och man wil åter ställa det riktigt, gjör det lika mycket om man wrider wisaren fram eller tilbakas. Printz Uhr 63 (1769). Hon lyckades vrida tillbaka högra armen och höll .. (angriparen) ifrån sig med den. Berg Krig. 24 (1915). Sverge kunde icke vrida krigsteknikens utveckling tillbaka. Höglund Branting 2: 82 (1929). Man vill bort därifrån, vrida klockan tillbaka, ändra på saker och ting. Östergren SistCig. 263 (2009). jfr tillbakavrida. —
VRIDA UNDAN10 32, äv. 40. till I 1: gm vridning vända bort l. föra undan (ngt). Weste (1807). Blenda rynkade pannan och vred undan ansiktet. Gustaf-Janson ÖvOnd. 103 (1957). De två anställda kastade sig över rånaren, vred undan vapnet och brottade ner honom. Ljusnan 8/3 2010, s. 6. —
1) till I 1.
a) gm vridning öppna (fönster l. dörr l. kran o. d.); äv. med avs. på lås: låsa upp. Hon .. feck i nyckelen förr än jag, samt wred med en bestört ifwer op skåp-dörren. Säfström Banquer. N 2 b (1753). Låset vreds upp och dörren öppnades. Almqvist AmH 2: 191 (1840). Känn dig .. privilegierad nästa gång du vrider upp kranarna och låter det rena och klara varma eller kalla vattnet strömma ut. Hufvudstadsbl. 5/12 2009, s. 21.
b) med avs. på klocka: gm vridning dra upp. Auerbach (1916). Hon .. gick bort till pendylen på spegelbordet, öppnade glaset och vred upp uret. Bergman Mark. 178 (1919).
c) gm kringvridning (av kran l. vred o. d.) öka utflöde l. styrka o. d. hos (vatten l. ljus l. ljud o. d.); äv. med avs. på dels det reglage som kringvrids, dels (i sht i fråga om ljud)styrka l. nivå; äv. bildl. WoH (1904). Det enda försiktighetsmått, hon iakttog, var att vrida upp gaslågan. Hallström Händ. 11 (1927). Han går bort till vattenkranen och vrider upp den till högsta stråle, så att vattnet forsar ut. Tunström Julorat. 92 (1983). Efter den mörka, mäktiga ”New West Motel” sent i våras vreds förväntningarna (på musikgruppen) upp högt. DN 22/12 1993, s. B5. Hon vred upp volymen på radion. DN 15/5 2016, Kultur s. 11.
2) till I 2: böja (ngt) uppåt; särsk. med avs. på dels mustasch, dels mun l. mungipa; äv. (med anslutning till vrida, v. I 1 d) i fråga om att (hårdhänt) böja upp kroppsdel (i sht arm) på annan person. Han vred hurtigt upp den lilla moustachen öfver den trotsiga öfverläppen. Knorring Ståndsp. 1: 21 (1838). Drängen .. fick värk, så att munnen vreds upp till örat. Wigström Folkd. 1: 202 (1880). Vi har inte glömt hur .. (skidåkaren) vred upp våra mungipor sista dan under skid-VM i Falun. Expressen 9/4 1993, Sport s. 6. Klubbens säkerhetsvakt spärrade utgången och vred upp mannens ena arm bakom ryggen. BoråsTidn. 20/10 2016, s. 7.
3) till I 3, med avs. på hår: sno samman o. föra upp (i en knut); förr äv. dels med avs. på blöta kläder: vrida ur, dels: lösa upp (se slutet). Björkegren 2684 (1786). Hon hade vridit upp sitt raka vita hår i en liten våt, korvig knut. Mazetti GrabbGrav. 53 (2000). särsk. (†) lösa upp (ngt snott l. tvinnat); anträffat bl. i ordböcker. Möller 1: 491 (1745). Schulthess (1885). —
VRIDA UR10 4, förr äv. UTUR. till I 3: sno (tyg l. trasa l. kläder o. d.) hårt o. därigm driva l. pressa ut vätska. Så doppas et groft linnekläde uti det heta (fläsk)spadet och wrides något utur. Warg 158 (1755). Efteråt fick jag vrida ur kläderna, så svettig var jag. SmålP 30/9 2016, s. C10. jfr urvrida. särsk. till I 3 b, med objektsväxling, med avs. på vätska som pressas ur tyg l. trasa l. kläder o. d. som snos hårt; äv. bildl. Dähnert (1784). (Hon) vrider ur vattnet ur tröjan. HbgD 30/8 2008, s. B8. Det var som att vi vred ur de allra sista krafterna ur många spelare i dag. GT 7/11 2016, Sport s. 4. —
1) till I 1, 2: gm vridning föra l. böja ut (ngt) l. rikta (ngt) utåt. En Clas Jacop (dvs. ett verktyg) till at wrida gången uth. Rålamb 10: 35 bis (1691). En större sena (går) nedåt från hwardera ankeln, hwarmed foten wrides ut eller inåt. Lovén Anv. 36 (1838). Underskålarne till ramlagren kunna vridas ut, utan att axeln behöfver borttagas. TT 1898, M. s. 2.
2) (†) till I 3 (b): vrida ur (ngt); med avs. på dels ngt (ss. trasa l. kläder o. d.) ur vilket vätska o. d. pressas, dels den vätska o. d. som pressas ut. Pompan eller Melonen kram(m)as mellan Händerna eller vthi ett linnet Kläde, på thet Watnet må wrijdas thes bättre vth. Salé 154 (1664). Björkman (1889). —
VRIDA ÅT10 4. till I 1: gm vridning (hårt) dra åt (ngt, särsk. kran l. skruv); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. vrida åt tumskruvarna, utöva påtryckning (mot ngn) l. sätta press (på ngn). Weste (1807). Kranen går inte att vrida åt och vattnet rinner oavbrutet ner i badkaret. GbgP 16/7 2005, s. 6. Tuffa krav i Trafiknämnden som kommer att vrida åt tumskruvarna på Göteborgs bilister. GT 15/6 2011, s. 8. —
VRIDA ÅT SIG. (†) till I 1: vrida (ngt) åt vänster l. motsols; motsatt vrida ifrån sig. (Sv.) Wrida åt sig, (lat.) Sinistrorsum torquere. Sahlstedt (1773). Lundell (1893).
Ssgr: A (i allm. till I 1): VRID-ANORDNING~020. anordning (se d. o. 1 a δ) med vars hjälp ngt kan kringvridas; jfr vridnings-anordning. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 27. —
-AXEL. (i fackspr.) jfr axel, sbst.1 I 2, o. vridnings-axel. JernkA 1888, s. 224. Då bron skulle hava en fri öppning av 48 m och skulle bliva 22 m bred, utbildades den som dubbel klaffbro med fasta vridaxlar. TT 1941, V. s. 160. —
-BEN. (numera mindre br.) strålben (se d. o. 3). Strålbenet, så kalladt emedan det nedtill breder ut sig för att gifva handen fäste, kallas äfven vridbenet, emedan handens vridning sker genom detta ben. Wretlind Läk. 2: 29 (1894). —
-BOM. särsk. (†) bom (se bom, sbst.1 2) med vars hjälp stubbar vrids loss; jfr stubb-brytare 2. Rejmers Koln. 83 (1868). Vridbom för uppbrytande af stubbar. UB 5: 353 (1874). WoJ (1891). —
-BORD. tekn. vridbar arbetsskiva l. vridbart arbetsbord, revolverbord. Lind (1749). Ett litet rundt vridbord (på myntpräglingsmaskinen), i hvilket åtta stycken präglingsringar befinna sig. 2UB 6: 628 (1904). —
-BORR. (vrid- 1858 osv. vride- 1744) tekn. borr som bringas i funktion gm kringvridning; motsatt: stötborr. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. Handborrning med vridborr. Denna art af profborrning användes isynnerhet för att .. utröna de lösa jordlagrens djup och sammansättning. Wetterdal Grufbr. 108 (1878). —
-ELD. (i sht förr) eld som åstadkoms gm att trästycken vrids l. gnids mot varandra (o. som enligt ä. folktro hade magiska krafter); jfr gnid-eld, nödeld, sbst.2 Denna wrideld brukas .. när fiskredskap äro förgiorde. Törner Vidsk. 152 (1763). —
-FÖNSTER. om fönster med fönsterbåge som kan vridas kring axel. SvByggkatal. 1955, s. 731. Vridfönster är populärast i dag. Enkelt förklarat går de att vända ut och in när de öppnas. ÖstersundP 26/4 2001, s. 2. —
-HANE. (†) jfr hane, sbst.1 5. VetAH 1769, s. 38. För de (brännvins)pannor, hwilka wid bottnen hafwa aftappningsrör med ventil eller wridhane, må afdrag äga rum för det som innehålles i röret emellan pannan och ventilen eller wridhanen. SFS 1830, s. 622. Schulthess (1885). —
-KONDENSATOR. el.-tekn. jfr kondensator 3. Erix (1923). När man ställer in mottagaren på en viss radiostation, dvs. vrider på en vridkondensator så att dess kapacitet ökar eller minskar, gör man en avstämning. BokNat. Mater. 276 (1953). —
-KORS. (numera bl. tillf.) vändkors. Björkegren 2696 (1786). Wår wandrare hade nysz lemnat en temligen hög .. kulle bakom sig och hade just hunnit till ett wridkors wid utgången ur skogen, då han (osv.). JönkBl. 29/6 1867, s. 2. —
-KRANS. (i fackspr.) vändkrans; jfr krans 3 (h). LB 4: 463 (1907). Främre delen af vagnsstället är försedd med en ledbar vridkrans, så att vagnen lätt kan vändas. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 112. —
-LED. anat. jfr led, sbst.1 1. Hartelius Anat. 37 (1867). I vridleden kan enbart vridning kring längdaxeln uppstå. Svenson Sinnessj. 6 (1907). —
-LOCK. lock som tillsluter öppning (hos ask l. burk o. d.) gm vridning. Kanotformig ask af trä med vridlock. MeddNordM 1902, s. 17. —
-MASKIN. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om för utpressning av vätska avsedd maskin l. anordning med två valsar mellan vilka blöta textilier (efter tvätt) passerade då valsarna kringvreds. BoupptVäxjö 1874. (Museipersonalen visar) hur vridmaskinen i lakhuset funkar. BoråsTidn. 1/8 2012, 1: 11. —
-MOMENT. särsk. (fys. o. tekn.) om produkten av kraft anbringad på hävarm och hävarmens längd (angiven i enheten newtonmeter); numera i sht i fråga om bilmotor; jfr moment 1 b o. statisk, adj.2 1 d, vrid, sbst.2, vridnings-moment. JernkA 1888, s. 227. Under huven på .. (bilen) sitter den nya turboladdade bensinmotorn på 1,4 liter (140 hästar och 242 Nm i vridmoment). NerAlleh. 19/6 2017, s. 14. —
-MOTSTÅND~02 l. ~20. el.-tekn. motstånd (se d. o. 2 c) med variabel resistans vilken regleras gm kringvridning (av vred); äv. om viss typ av hållfasthetsegenskap; jfr -resistor. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 266 (1949). Jag skruvar ned takbelysningens vridmotstånd och ljuset falnar lydigt i biosalongen. Sund LanthSon 284 (1997). —
-MUSKEL. (numera bl. tillf.) muskel med vars hjälp en lem kan vridas. En stor del (muskler) äro hwarandra motsatta, så att, då en böjer lemmen, sträcker en annan ut honom .. wharföre de indelas i Böjmuskler, Sträckmuskler, Wridmuskler m. m. Hartman Naturk. 145 (1836). —
-PUNKT. i sht fys. o. tekn.; jfr punkt 7 o. vridnings-punkt. TT 1878, s. 161. På det att energibalansen, som är noga afvägd omkring den excentriskt belägna vridpunkten, .. ej må slå emot (osv.). TT 1895, M. s. 14. —
-ROST. särsk. (numera mindre br.): knäckesjuka; jfr rost, sbst.2 3 a. Krok o. Almquist Fl. 2: 298 (1907). Tallskotten dödas genom (svamp)angreppet eller bli missbildade därigenom, att de krökas eller vridas, vridrost l. knäckesjuka. 2NF 37: 498 (1925). —
-RÖRELSE. vridande rörelse; särsk. till I 1 a, i fråga om kropp(sdel); jfr vridnings-rörelse. Hartelius Sjukgymn. 58 (1870). Händernas hastiga vridrörelser tillhöra dem, som äro vida mera sammansatta, än de synas vara för en flygtig undersökning. HjLing hos LGBranting 1: 197 (1882). —
-SCEN. cirkelformad o. vridbar del av teaterscen (vars kringvridning åstadkommer byte av kulisser l. rekvisita o. d.); äv. mer l. mindre bildl. GbgAB 9/11 1901, s. 2. Ty nu, när allmänna opinionens vridscen roterat vidare och för ögonblicket demonstrerar en uppfattning af kvinnliga studenter .. , är det (osv.). SvD(A) 1917, nr 107 B, s. 3. Här finns alla de slags scener, som man önskar på en förstklassig teater: vagn- och sidoscener, vridscener samt hisscener. Skådebanan 1933, nr 6, s. VII. —
(III 1 b) -SLID. (i fackspr.) slid (se slid, sbst.1 1 a) som under användning roterar. (Borrmaskinen) var försedd med en vridslid .. och regleringen skedde genom maskinen sjelf under gången. JernkA 1874, s. 207. —
-SPJÄLL. spjäll (se spjäll, sbst.2 2 a, b) som gm kringvridning öppnar resp. täpper till kanal för rök l. gas o. d. JernkA 1845, 2: 230. Den väsentligaste ändringen består .. i vridspjellens utbytande mot skjutspjell, hvilka senare äro lättare att utföra, så att de hålla tätt. TT 1875, s. 125. —
-SPOLE. el.-tekn. jfr spole, sbst.3 4. Bergholm Fys. 4: 56 (1925). För ett bestämt vinkelutslag på skalan fordras alltid samma ström genom vridspolen. BergvallFysGymn. 2: 156 (1967).
Ssg: vridspole-, äv. vridspols-instrument. DN(A) 12/4 1930, s. 10. Spolen hos ett vridspolsinstrument är lindad av koppartråd. TSvLärov. 1945, s. 389. —
-STOL. snurrstol. Weste (1807). Där satt, uppkrupen på en hög vridstol vid en pulpet .. en gammal gubbe. UrDNHist. 1: 240 (1952). —
-STRÖMBRYTARE. elektrisk strömbrytare som gm kringvridning slår på l. av apparat l. ljus o. d.; jfr -strömställare. TT 1900, M. s. 115. Vridströmbrytare till stolvärmen (i bilen). TeknikV 2017, nr 3, s. 46. —
-STRÖMSTÄLLARE. jfr ström-ställare o. -strömbrytare. Vrid- eller dosströmställare (den vanliga strömbrytaren vid elektrisk inomhusbelysning). 2NF 27: 421 (1918). —
-STYV. som motstår vridning l. vridande krafter; särsk. om fordon; jfr styv, adj. 6 a. Takränna av plast Vridstyv. SDS 18/10 1965, s. 35. Det är första gången både Volvo och Saab har öppna bilar på programmet, och båda är såväl vridstyva som roliga att ratta. DN 29/5 1999, s. A1.
Avledn.: vridstyvhet, r. l. f. egenskapen att vara vridstyv. HbVerkstTekn. 1: 84 (1944). Vridstyvhet (hos skidboxen) har erhållits genom ingjutna rambalkar. GbgP 22/3 1987, s. 37. —
-STÅNG. (i sht i fackspr.) stång med vars hjälp ngt kringvrids; jfr stjärt 6 a α β′. Hwasser HbLokF 51 (1865). Strömbrytare .. med 1 m vridstång. KatalInstallAsea 1931, s. 101. Hjulmutternycklar .. För lastbilar .. Levereras med vridstång. LunaVM85 511 (1984). —
-TAPP. (i fackspr.) jfr tapp, sbst.1 2 a, o. vridnings-tapp. TT 1898, M. s. 107. Omkring en fast vridtapp .. insatt i ett ramstag, är en gjutstålsram .. lagrad, så att denna kan vrida sig i alla riktningar, äfven uppåt och nedåt. Lundberg Lok. 111 (1902). —
-VINGE. entomol. om insektsordningen Strepsiptera (vars hannars framvingar vrider ihop sig när djuret torkar); i sht i pl. Vridvingar .. Såsom ett bihang upptagas här de egendomligaste af alla parasitinsekter, om hvilkas plats i systemet de lärde ännu ej blifvit ense. 1Brehm III. 2: 131 (1876). —
(III 1 b) -VUXEN, p. adj. om träd l. buske: som växt på sådant sätt att den blivit vriden; ngn gg äv. om virke. Vridvuxna, knotiga tallar. Hemberg ObanStig. 7 (1896). Om .. (cellerna) alltid vika åt vänster, bör man få medsols, om de vika åt höger motsols vridvuxet virke. SvSkog. 182 (1928).
B (†): VRIDE-BORR, se A.
C (till V): VRIDNINGS-ANORDNING~020. vridanordning. 2UB 9: 653 (1906). Hwarje skrufstycke kan monteras som fast eller vridbart; för sistnämnda fall medlevereras .. vridningsanordning. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 125. —
-AXEL. (i fackspr.) (verklig l. tänkt) axel (se axel, sbst.1 I 2) kring vilken ngt vrider sig; jfr vrid-axel. Jochnick Handgev. 27 (1863). Arbets- eller vridningsaxlar tjäna att överföra vridmoment men ha dessutom att upptaga böjande moment på grund av vikten av drivna eller drivande hjul, kuggtryck, remspänning och liknande. SvTeknUppslB 1: 445 (1937). —
-ELASTICITET. (numera mindre br.) torsionselasticitet. Fock 1Fys. 215 (1853). Transmissionen har givits stor vridningselasticitet vilket ger ett mjukt arbetssätt. AB 7/6 1950, s. 12. —
-HASTIGHET~102, äv. ~200. (i fackspr.) jfr hastighet 3 c. KrigVAH 1861, s. 327. Solens vridningshastighet kring sin axel. SvD(A) 2/6 1909, s. 10. —
-HÅLLFASTHET~102, äv. ~200. (i fackspr.) förmåga att motstå formförändring l. sönderdelning gm vridning; jfr hållfasthet a α. TT 1878, s. 111. Stor vridningshållfasthet hava bl. a. avenbok, lönn, ask, ek och björk i nämnd ordning. HbSkogstekn. 150 (1922). —
-MOMENT. om moment som består i l. inbegriper vridning (särsk. i fråga om kroppsrörelse); i sht förr särsk.: vridmoment; jfr moment 1 (b). Fock 1Fys. 500 (1855). Kuggkransen har stor diameter, och kuggdrefvet är placeradt framtill å maskinen, för att vridningsmomentet skall blifva så gynnsamt som möjligt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 77. Underlaget (i beachvolleyboll) är inte konstant som i till exempel vanlig volleyboll, där många vridningsmoment kan orsaka skador. Arbetarbl. 7/8 2017, s. 23. —
-MOTSTÅND~02 l. ~20. (i fackspr.) om motstånd som uppkommer då ngt vrids. KrigVAT 1848, s. 278. (Rörtången) är själfspännande, d. v. s. den kortare käften tryckes desto kraftigare mot röret, ju större vridningsmotståndet är. 2NF 30: 720 (1920). —
-PROV. tekn. prov som görs för att utröna föremåls l. ämnes (särsk. metalltråds) vridningshållfasthet. JernkA 1888, s. 88. Förutom de vanliga sträck- och sammantryckningsprofven kan man .. (i provningsmaskinen) utföra böjnings- och afknäckningsförsök, afskärnings- och vridningsprof m. m. TT 1897, Allm. s. 29. —
-PUNKT. (i fackspr.) vridpunkt. LärovKomBet. 1884–85, III. 1: 264. I England användas till ställverken mycket långa häfstänger .. med vridningspunkten förlagd under golfplanet. 2UB 9: 257 (1905). —
-PÅKÄNNING~020. (i fackspr.) jfr påkänning 3 a. TT 1888, s. 131. För de stora brobyggnaderna .. måste konstruktören vinnlägga sig om att undvika böjnings- och vridningspåkänningar. Westin Hållf. 39 (1888). —
-RIKTNING. om riktning (se riktning, sbst.2 3) hos kringvridning. Vattenuppfordringshjul .. hafva en i förhållande till .. (vattenkraftshjulen) motsatt vridningsriktning. LB 1: 253 (1901). —
-RÖRELSE. vridande rörelse; jfr vrid-rörelse. LärovKomBet. 1884–85, III. 1: 268. De vidgade sprickorna i hällens centrala del kunna .. ha tillkommit genom en svag horisontal vridningsrörelse i samband med höjningen. SvGeogrÅb. 1943, s. 12. —
-TAPP. (i fackspr.) vridtapp. Tryckvattnet inledes genom den nedre vridningstappen, som alltså är ihålig. TT 1891, s. 55. —
-VARV. (i fackspr.) varv av kringvridning. TT 1888, s. 155. Bomullsgarnets brukbarhet för olika ändamål beror .. på dess hårdare eller lösare spinning, som mätes genom att man anger antalet vridningsvarv på en engelsk tums längd. 3NF 3: 772 (1925). —
-VINKEL. gm vridning bildad vinkel; särsk. (i fackspr.) (motsv. vrida, v. III 1 b), om vinkeln mellan gevärsräffla o. eldrörs generatris. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 37. Billmanson Vap. 22 (1882; i fråga om räffla i eldrör). Kommittéen föreslog .. att hvarje kanon borde hafva en vridningsvinkel af minst 260˚, lika fördelad åt båda sidor om fartygets medellinie. TSjöv. 1891, s. 32.
Avledn.: VRIDARE, i bet. 1 m.//ig., i bet. 2 r. l. m.
1) (utom ss. senare led i ssgr numera bl. tillf.) till I 1, om person som (yrkesmässigt) kringvrider ngt; äv. till I 5 a, om person som förvränger l. förvanskar ngt. Linc. S 5 b (1640). (Till textilarbetare vid bomullsfabriker hör) Härfvare Vridare Vägare. FörtArbetTextilf. 2 (1909). jfr lag-, ord-, positiv-vridare.
2) (numera bl. tillf.) till I 1, om ngt sakligt varmed ngt annat vrids o. d. Et tienligit band knöts (vid operation av en svulst) öfverst eller vid halsen af svulsten och tilsnördes med en vridare. Acrel Chir. 140 (1759). På öfverarmen verkande muskler: 1 böjare, 1 sträckare, 4 vridare och 1 inåtförande. Hemberg JagtbDäggdj. 29 (1897). jfr om-vridare. —
VRIDBAR, adj. till I 1: möjlig att (kring)vrida; särsk.: som är tillverkad för att kunna (kring)vridas; jfr kring-vridbar. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 51. Han gaf sina (mikroskop)instrument en spegel, som, vridbar åt alla håll, kunde intaga alla möjliga lägen till objektet. UB 2: 326 (1873). Välj en .. ställ- och vridbar lampa som arbetsbelysning. RådRön 2016, nr 8, s. 7.
Avledn.: vridbarhet, r. PT 1868, nr 109 A, s. 1. Den rörlighet i kamerainställningen som kamerans vridbarhet förde med sig. Dædalus 1942, s. 101.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content