SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
ORM ωr4m, m. l. r.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Stiernhielm Herc. 249 (1648)).
Etymologi
[fsv. ormber, orm, kryp, visst slags utslag; jfr sv. dial. orm, orm, mask; jfr äv. d. orm, isl. ormr, got. waúrms, fht. o. t. wurm (jfr VURM), feng. wyrm, eng. worm; besläktat med lat. vermis, mask, gr. ῥόμος, trämask]
1) individ l. art tillhörande ordningen Ophidia bland kräldjuren, med mycket långsträckt, cylindrisk kropp o. utan (l. med bl. obetydliga rudiment av) extremiteter samt hos vissa arter med giftkörtlar o. gifttänder; i icke fackmässigt spr. stundom särsk. om huggormar (i motsats t. ex. till snokar m. m.). Giftiga ormar. Thå Paulus bar til hopa en hoop medh rijss och ladhe på eelden, crööp en eterfull orm vth frå wärman, och stak hans hand. Apg. 28: 3 (NT 1526). Kom een Vng dreng ifron Österunda .., den m(ed) sÿn Sÿster .., hade kokat 2 ormar, och weladh d(er) medh förgifwa sijn Stiufmod(er). UppsDP 22/9 1600; jfr ORM-KOKERSKA, -KOKNING nedan under ssgr. Ej så sällan inträffade det, att kreaturen .. blefvo huggna af ormar. Eneström Finv. 208 (1910). FoF 1942, s. 82. — jfr ANAKONDA-, BLIND-, BOA-, ETTER-, GIFT-, GLASÖGON-, HATT-, HAVS-, HORN-, HUGG-, HUS-, JÄTTE-, KORALL-, KUNGS-, PYTON-, SKALLER-, TOMT-ORM m. fl. — särsk.
a) koll. Ro inte till Råsomskär, pojkar, för där är orm! Oljelund GrRidd. 88 (1926).
b) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Oorm oc oovæn, akta grandt på mænniskjons trên (dvs. steg). Bureus Suml. 77 (c. 1600). Eldb j sköte, orm j barm, och musen j taskon, the äre tre onde gester. SvOrds. A 5 b (1604); jfr 2 b. Hoo som träder ormen på rumpan, han wänder honom huffuudet igen. Därs. B 1 b. Offta ligger ormen vnder blomsterbusken. Grubb 607 (1665). Åh! här ha de hvarken vatten eller torra ormar (dvs. här ha de ingenting att bjuda på)! Envallsson Julaft. 11 (1801). Der är en orm i gräset. Rhodin Ordspr. 29 (1807) [efter lat. (Vergilius) latet anguis in herba]. Ormen byter väl skinnet, men inte sinnet. Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) i jämförelser. Varer .. snelle såsom ormar, och enfåldighe som duffwor. Mat. 10: 16 (NT 1526; Bib. 1917: kloka såsom ormar). Han är illistig som en orm. Mont-Louis FrSpr. 290 (1739). Han vrider sig som en orm i en myrstack. Rhodin Ordspr. 62 (1807). Han var fullständigt hänsynslös och hal som en orm. Grimberg VärldH 9: 438 (1940).
d) i bild. Tidens orm byter ofta om skinn; men vederstyggligare än nu .. har jag aldrig sett den. Tegnér (WB) 3: 307 (1817).
e) bild av en orm; äv. herald. Orm; (betyder i heraldiken) klokhet, skarpsinnighet, list, landets välfärd. Uggla Herald. 85 (1746). Ormar slingrade kring fästet (på ett svärd) så förtroligt par om par. Wirsén NDikt. 74 (1880). 2VittAH 35: 73 (1927). jfr KOPPAR-ORM.
f) i uttr. vit orm, om orm av vit färg, som enligt folktron stundom kunde anträffas o. som i allm. troddes medföra lycka m. m.; jfr 6. Afzelius Sag. 2: 172 (1840). Någon gång .. lyckas någon .. finna den hvite orm, som förmår göra en allvetande. Wigström Folkd. 2: 122 (1881). Eneström Finv. 225 (1910). särsk. om visst läkemedel som antogs vara berett av en vit orm. Landsm. VII. 2: 22 (c. 1820).
g) om ormar som enligt folktron troddes komma in i människans kropp o. förorsaka sjukdom (jfr 8). Berchelt PestOrs. F 3 a (1589). At döda den Orm som sitter på hjärtat. Tag 2 lod Rutevatten .. och lät den sjuke dricka däraf. Bruno Gumm. 141 (1762); jfr Heurgren Husdj. 422 (1925).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 3). — särsk.
a) i sg. best., om djävulen (i ormgestalt) som (enl. 1Mos. 3) gm sitt svek förorsakade de första människornas syndafall, frestaren; äv. i uttr. den gamle ormen. Then gamble ormen then ther heter Dieffuul och Satanas. Upp. 12: 9 (NT 1526). Ormen war listugharen än all diwr på iordenne. 1Mos. 3: 1 (Bib. 1541). Hellström Malmros 241 (1931).
b) [i fråga om uttryckets härledning se under BARM 1 b γ] i sådana uttr. som nära l. föda l. bära en orm i l. vid sin barm o. d., vara vänlig o. hjälpsam mot ngn som visar sig grovt otacksam o. som lönar gott med ont. (Ni måste) tage ider wäll till ware, att i icke, som segie pläges, födhe Ormen i barmen. UrkFinlÖ I. 3: 109 (1598). (Fröken Sallgren) hade närt en orm vid sin egen barm (nämligen sin vanartige fosterson). Tavaststjerna Inföd. 268 (1887). Giftiga ormar, som vi nära vid vår egen barm. Fehr Und. 144 (1894). Se äv. under BARM 1 b γ.
c) (i sht i vitter stil) i bild, i fråga om elakhet l. falskhet l. hatfullhet o. dyl. l. om ngt som oroar l. fräter sinnet o. d. See iagh gåår, sitter och rijdher / J förskräckelse och fahra, / .. Thenna ormar mijn Huffuud skåål, / Dageligh sticka som een nåål. Prytz OS C 1 b (1620). Af ångrens ormar qvald. Lidner (SVS) 3: 184 (1788). Hos honom smädarns orm skall icke djerfvas hväsa. 2SAH 6: 145 (1810). Det var ångerns och samvetets orm, som gnagde en medfånge. Crusenstolpe Mor. 4: 69 (1841). Afzelius Sag. X. 1: 62 (1864).
d) om person; i sht om listig l. falsk l. svekfull person. Så ähr icke heller godt om personer, som man kan dijt sända och handla medh sådanne ormar. RP 6: 742 (1636). En orm har han varit emot mig. Bondeson Chronsch. 1: 274 (1897). Appelberg Michajlovič Storf. 71 (1934). (†) Ropar Johannes på Herodem, at han bedrifver blod-skam, .. Så är Herodes en döfver orm. Scherping Cober 1: 327 (1734).
e) i bild, om ett stort o. farligt välde. Dalin Hist. III. 1: 159 (1761; om katolska kyrkan).
3) i oeg. anv. av 1, om ngt sakligt som i ngt avseende erinrar om l. liknar en orm (i bet. 1). — särsk.
a) om lång, hängande hårlock. Strindberg RödaR 196 (1879).
b) om lång, ringlande rad av föremål l. personer. En ändlös orm av bilar. DN(A) 1930, nr 116, s. 1.
c) [jfr SLANGA] (†) visst slags artilleripjäs. Stiernhielm Fred. 1 (1649).
d) (om förh. under den nordiska forntiden) större långskepp; jfr DRAKE, sbst.1 6. Ormen Långe. Peringskiöld Hkr. 1: 358 (1697). Broman Glys. 1: 46 (1726). VFl. 1931, s. 109.
e) ss. senare led i ssgr: ormliknande sammangyttring av små mygglarver som långsamt rör sig framåt från ett ställe till ett annat, bodrag, härmask; jfr DAGG-, DUGG-, HÄR-, KEDJE-ORM.
4) om skinn av orm. Den här chica pumpsmodellen av mocka och orm. SvD(B) 1943, nr 126, s. 10.
5) [efter lat. anguis l. gr. ὄφις] astr. i sg. best. Ormen, benämning på en stjärnbild tillhörande norra hemisfären, Serpens. Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795). Bergstrand Astr. 40 (1925).
6) i oeg. anv. av 1, om djur, särsk. kräldjur, som mer l. mindre liknar en orm (i bet. 1); äv. om vissa enl. folktron existerande fabeldjur; numera bl. i ssgn KOPPARORM l. elliptiskt för detta. RelCur. 70 (1682; om drake). Crocodilen, en Orm i floden Nilo uti Ægypten. Frese Sedel. 64 (1726). Vingade-Ormen. Gravander Buffon 4: 146 (1807). jfr: En orm med flera hufvuden. Lindfors (1824). — jfr BLIND-, ELD-, FJÄLL-, HAVS-, HJUL-, KOPPAR-, LIND-, MAN-, SJÖ-ORM m. fl.
7) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om mask (se MASK, sbst.1) l. larv (se LARV, sbst.2); förr äv. om insekt o. d., ”kryp”. När menniskian är dödh, så äta honom ormar och madtkar. Syr. 10: 13 (öv. 1536; Apokr. 1921: då bliva kryp, smådjur och maskar hennes lott). Getingen är den värsta orm, Som i verlden är. Ihre Superstit. 63 (1750). Murberg FörslSAOB Bih. (1791; om daggmask; angivet ss. använt av allmogen i vissa trakter). — jfr BLOD-, BOSKAPS-, TAGEL-ORM m. fl. — särsk. om sandmask, Arenicola marina Lin., särsk. koll. SvUppslB 2: 190 (1929).
8) om vissa sjukdomar, särsk. sådana som äro l. antagits vara förorsakade av maskar o. d.; äv. om maskar som (antagits) förorsaka dylik sjukdom (jfr 7); numera bl. ss. senare led i ssgr. Schroderus Lex. 20 (1637; om viss sjukdom hos häst). Om Ormen. Thet är, stora Matkar som wexa emellan Huden och Köttet (på hästar), och offta inne uthi Lijfwet. IErici Colerus 2: 284 (c. 1645). Ormen, Flåtormen, eller Springormen. Wahrman Manski o. Wolstein 128 (1807). Björkman (1889). — jfr FJÄLL-, FLOTT-, KUL-, REV-, RING-, SPRING-ORM.
Ssgr (i allm. till 1): A: ORM-ART. (orm- 1807 osv. orma- 1647c. 1750)
1) till 1: art l. slag av orm. Gravander Buffon 4: 146 (1807). FoFl. 1934, s. 253.
2) (†) till 2 c; bildl.: egenskap l. karaktär som är utmärkande för ormar. Arfsyndens djupa förderf, som vill med sin ormaart draga oss till helfvetit. Murbeck CatArb. 1: 727 (c. 1750).
3) (†) bildl.: ondskefullt l. fördärvat släkte, ”huggormars avföda”; jfr orm 2 a. O hwad för en slem orma-aart oc huggorma faseliga sädh? Muræus Arndt 1: 14 (1647).
-AVFÖDA. (orm- 1852. orma- 1755) [jfr Mat. 3: 7 (NT 1526)] (†) ormyngel. Schultze Ordb. 1229 (c. 1755). ÖoL 410 (1852).
-AX. gräset Parapholis strigosa (Dum.) Hubb. Fries BotUtfl. 3: 227 (1864). Auerbach (1913).
Ssg: ormax-släkte(t). bot. grässläktet Lepturus R. Br. ArkBot. II. 1: 80 (1904).
-BESVÄRJARE. (†) ormtjusare. Syr. 12: 13 (öv. 1536; Bib. 1541: beswäriare; Apokr. 1921: ormtjusare).
-BETT. (orm- 1738 osv. orma- 15821934) [fsv. ormbit, orma bit, orms bit] bett (se d. o. 2) av orm; äv. om sår framkallat gm bett av orm; jfr bett 3. Medh Origano, Isop och Honing förmängdt, är (salt) .. gott för Ormabett. Forsius Min. 18 (c. 1613). Tag hvit måssa och Libbsticka, bulta det emellan stenar, och lägg på orm-bettet, så hielper det. Warg 730 (1755). Rickson GVänn. 27 (1930). särsk. bildl. Läkedom emoot .. syndennes och dödzens ormabet. PErici Musæus 2: 134 a (1582). 3SAH 12: 372 (1897; om illvillig kritik).
(jfr 1 e) -BILD. Wikforss 2: 508 (1804). FoF 1925, s. 26.
-BITEN, p. adj. [fsv. ormbitin] biten av en (giftig) orm l. (giftiga) ormar. VetAH 1748, s. 235.
-BLECK, se -bläck.
-BLICK. (i sht i vitter stil) ondskefull blick; jfr orm 2. Topelius Vint. I. 2: 395 (1860, 1880). En så hatfull och giftig ormblick, som glödde ur hans ögon, har jag väl aldrig sett från mänskliga ögon. Sjöstedt Storv. 435 (1911).
-BLOMMA, r. l. f. den till orkidéerna hörande växten Listera ovata (Lin.) R. Br., tvåblad; anträffat bl. i pl. VetAH 1806, s. 69 (fr. Gotl.).
-BLÄCK. (orm- 16391893. orma- 15381690 (: Ormablekz-Root). orme- c. 16351739. -bleck 15381893. -bleeck 1638. -blek 16401690 (: Ormablekz-Root)) [jfr bläck, sbst.3] ormbunken Dryopteris filix mas (Lin.) Schott (Polystichum filix mas (Lin.) Roth), träjon; äv. om ormbunken Pteridium aquilinum (Lin.) Kuhn (Pteris aquilina Lin.), örnbräken. VarRerV 57 (1538). GHT 1893, nr 178, s. 3.
Ssg: ormabläcks-rot. (†) Rålamb 13: 194 (1690).
-BO, n. (orm- 1804 osv. orma- 18801916. orme- 1736)
1) till 1, om ormars näste; jfr bo, sbst.1 8; äv. om samlingen av ormar i ett ormbo. Broocman Hush. 3: 14 (1736). Olympia, där ruinfälten voro ett enda ödle- och ormbo. FoFl. 1909, s. 218.
2) bildl.; jfr orm 2 c. Svartsjukan .. förvandlar hjertat till ett ormbo, ur hvilket tusen giftiga gaddar framsticka. Rydberg Ath. 331 (1859). Månsson Rättf. 1: 307 (1916).
-BRÄKEN. (numera knappast br.)
1) ormbunken Asplenium septentrionale × Trichomanes (A. Breynii Retz.), klippspring. Iverus VästmFanerog. 306 (1877).
2) ormbunken Pteridium aquilinum (Lin.) Kuhn (Pteris aquilina Lin.), örnbräken. MosskT 1890, s. 11.
-BRÄNNVIN. (i vissa trakter) brännvin vari lagts ett ormskinn l. en levande orm. ”Ormbrännvin” .. var .. ett säkert botemedel för värk av alla slag, påstod man (bland lapparna). Västerb. 1924, s. 82. FoF 1932, s. 182 (från Lappland).
-BUKT. bukt l. sväng som erinrar om ormarnas rörelser. (Labben) flyger fram i ormbukter. NF 9: 462 (1885). Johansson RödaHuv. 1: 79 (1917).
-BUKTANDE, p. adj. jfr -bukt. Rydberg Dikt. 1: 164 (1877, 1882). Munnen .. är i ständig, ormbuktande rörelse. SD 1912, nr 208, s. 4.
-BUNKE, se d. o. —
-BÄR. (orm- 1745 osv. orma- 1628. orme- 1638 (: Ormebärsörtt)1685 (: Ormebärört)) om de giftiga l. icke ätliga bären av vissa växter; äv. om själva växterna.
a) Paris quadrifolia Lin., trollbär, fyrling. Linné Fl. nr 325 (1745; fr. Gotl.). SvNat. 1923, s. 61.
b) Solanum nigrum Lin., nattskatta. Aspegren BlekFl. 18 (1823). Nyman VäxtNatH 1: 155 (1867).
c) Solanum dulcamara Lin., besksöta, kvesved. Linné Fl. nr 189 (1745; fr. Östergötl.). Hembygden(Hfors) 1915, s. 40 (fr. Finl.).
d) Frangula alnus Mill., brakved, brågon, tröske. Pontén Fl. 23 (1847).
e) Actæa spicata Lin., paddbär, hundbär. AfhNaturv. 2: 113 (1831).
f) Polygonatum officinale All., vitrot, getrams. Månsson Ört. 262 (1628). BotN 1896, s. 5 (fr. Finl.).
Ssgr: ormbärs-buske. till -bär d. Henriksson Växt. 25 (1911).
-slänt. till -bär a. Spong Dam 39 (1937).
-ört. (-bär- 1685. -bärs- 1638 osv.) 1) till -bär a. KonvLex. (1863). Areschoug Fl. 432 (1881). 2) till -bär e. Franckenius Spec. A 2 a (1638). Serenius Iiii 3 b (1757).
-BÄRARE. [efter lat. anguitenens l. gr. ὀφιοῦχος] astr. i sg. best., benämning på en stjärnbild på ömse sidor om himmelsekvatorn, Ophiuchus; jfr orm 5. Bergstrand Astr. 39 (1925).
-DANS.
1) till 1.
a) etnogr. dans med kultisk innebörd hos primitiva folk, varvid de dansande handskas med ormar. Ymer 1931, s. 206. Hopiindianernas ormdanser. SvUppslB 20: 900 (1934).
b) dansartad rörelse hos orm. LfF 1865, s. 167.
2) (†) visst slags slingrande långdans; jfr orm 3. Lind 1: 254 (1738).
-DJUR. (enst., †) ormliknande djur; jfr orm 6. Uti den större af Sundssjöarna förmärktes .. ett .. ormdjur, liggande på vattnet i en ring af omkring 2 alnars tvärlinea. Rääf Ydre 1: 95 (1856).
(jfr 3 e) -DRAG. [jfr dan. o. nor. ormedrag] (i vissa trakter) bodrag, härmask, luskung. Klint (1906). FoFl. 1941, s. 219.
-DRAGARE. (orm- 16931700. orme- 16401652) (†) astr. = -bärare; jfr orm 5. Linc. (1640). Rosenfeldt Nav. 95 (1693).
-DYRKAN. (orm- 1807 osv. orma- 1786) dyrkan av ormar l. av gudomligheter i ormgestalt. Björkegren 1909 (1786). HeimdFolkskr. 28: 32 (1895).
-DYRKARE. jfr -dyrkan. Björkegren 2529 (1786).
-DYRKNING. (†) = -dyrkan. Nordforss (1805). Meurman (1847).
-DÖDARE. särsk. om djur som dödar (o. förtär) ormar. Mungon och skrattfågeln, bägge utmärkta ormdödare. Östergren (1934).
-ETTER. (orm- 1593 osv. orma- 16191873) [fsv. orms eter] (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat) = -gift. 3SthmTb. 1: 157 (1593). Heidenstam Svensk. 1: 61 (1908). särsk. (†) bildl. Thet Andeliga syndennes Ormaetter, nemliga, dieffwulsens styng och förgifftiga etter. Bullernæsius Lögn. 35 (1619). Vpfyld med galla och förgiftigt orma-etter. Scherping Cober 2: 136 (1737; om människohjärtat).
-FALK. (föga br.) zool. rovfågeln Serpentarius (Gypogeranus) serpentarius Ill., sekreterarfågel. 1Brehm 2: 322 (1875).
-FARM. jfr -park. SvD(B) 1947, nr 141, s. 6.
-FETT. (orm- 1791 osv. orma- 1930) fett av orm; förr med medicinsk användning. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Rickson GVänn. 26 (1930).
(jfr 6) -FISK.
1) (i vissa trakter, numera föga br.) fisken Cobitis tænia Lin., nissöga. Cederström Fiskodl. 256 (1857). Stuxberg Fisk. 531 (1895; från nordligaste Mälaren).
2) zool. fisk tillhörande familjen Ophichtyidæ. NF 12: 370 (1888).
-FRÖ, n. (orm- 1902. orma- 1858. orme- 1849) jfr frö, sbst.1
1) (†) till 2 c: ”frö” till ondska. Var det icke en ohelgad hvilodag, som insmög i en älskad dotters hjerta fåfängans och den verldsliga lustans ormafrö. Rosenius Bud 110 (1858).
2) (†) till 7: maskfrö (se mask-frö 1). Berlin Farm. 1: 203 (1849). Lindgren Läkem. (1902).
-FÅNGARE, förr äv. -FÄNGARE. (-fång- 1664 osv. -fäng- c. 17551876)
1) person som fångar (o. tämjer) ormar; jfr -tjusare. Kempe Krigzpersp. 186 (1664). Nordlund Orm. 103 (1925).
2) om djur som fångar o. förtär ormar. FoFl. 1923, s. 77 (om igelkotten).
-FÅNGST. jfr -fångare 1. Hedin Pol 1: 317 (1911).
-FÖDA, r. l. f. (†) = -avföda. Möller (1790). Heinrich (1828).
-FÖRARE. (†) person som reser omkring o. förevisar ormar. Dalman ÅrsbVetA 1824, s. 393. (Cavallin o.) Lysander 277 (1875).
-FÖTTER, pl. (†) skämtsamt, i uttr. få syltade l. saltade ormfötter, icke få ngn traktering alls. Murberg FörslSAOB Bih. (1791; i dagligt tal av allmogen).
-GADD. (orm- 1730 osv. orma- 1617)
1) (i folkligt spr.) till 1, om den kluvna tungan hos ormarna, vilken oriktigt uppfattats ss. deras anfallsvapen; jfr gadd, sbst.1 1 b. VDBötB 1617, s. 525. Bohman OndEld. 71 (1935). särsk. i bild; jfr orm 2. Sehlstedt Utk. 26 (1857). Afundsjukan dock med ormgadd hväste. Jensen BöhmDiktn. 166 (1894).
2) (†) om visst slags petrifikat; jfr orm 3. Bromell Berg. 46 (1730).
-GALLA, r. l. f. (orm- 17021897. orma- 15411739. orme- 1732) galla av orm; förr stundom äv. om ormgift; jfr galla, sbst.2 1, 3. Hans maat skal förwenda sigh j hans bwck vthi orma galla. Job 20: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: huggormsetter). Pijlar med Ormgalla förgifftat. Rudbeck Atl. 4: 206 (1702). FörhLäkS 1897, s. 195. särsk. bildl.; jfr orm 2. Gamle skalck, all full med ormegalla. Kolmodin QvSp. 1: 690 (1732).
-GESTALT.
1) jfr gestalt 2 b. Tron, att den döde kan anta ormgestalt. FoF 1918, s. 109.
2) jfr gestalt 3 b. De af ormgestalter bildade slingorna. Eichhorn KonstH 84 (1881; om drakslingor på runstenar).
-GIFT, n. (orm- c. 1755 osv. orma- 16851732) gift (se gift, sbst.2) som utvecklas i de giftiga ormarnas giftkörtlar o. som utgjutes i såret, då ormen biter. Linné FörelDjurr. 161 (1748). 2NatLiv 567 (1931). särsk.
a) (†) oeg., om gift härrörande från andra djur än ormar. Spegel GW 242 (1685; om tarantelns gift).
b) bildl.; jfr orm 2. Kolmodin QvSp. 1: 2 (1732). (Djävulen) är lögnens Fader, som .. med sitt ormgift förderfvar menniskans ädlaste förmögenheter. Hagberg Pred. 6: 41 (1820).
Ssg: ormgifts-serum. med. serum som skyddar mot ormgift. 2NatLiv 567 (1931).
-GISSEL. (orm- 18591919. orma- 1773) gissel (se gissel, sbst.1 1) bestående av ormar. Tisiphone, grym och ful, / (skall) Med ormagisseln kring dig smälla. JGOxenstierna 5: 462 (1773). Landsm. B 20: 150 (1918).
-GRAN. avvikande form (f. virgata) av den vanliga granen, Picea abies (Lin.) Karst. (Picea excelsa (Lam.) Link), utmärkt av få, föga l. icke alls förgrenade grenar med (i allm.) runtom likformigt fördelade barr; jfr orm 3. Hartman Fl. 35 (1889).
-GROP. (orm- 1823 osv. orma- 18401843)
1) (enl. sägnen) grop där giftiga ormar höllos o. dit dödsdömda människor kastades; jfr -gård. (Ella) lät .. kasta Ragnar i en ormgrop. Fryxell Ber. 1: 72 (1823). TurÅ 1942, s. 225.
2) jfr -park. En modern ormgrop. 2NatLiv 558 (1931).
-GRYT. gryt (se d. o. 2) där ormar hålla till; särsk. i bild. Människans hjärta är ett ormgryt av laster. Ström SvenskOrdspr. 162 (1926).
-GRÄS. (orm- 1734 osv. orma- 1688. orme- 16381757) [fsv. orma gräs (i ssgn orma gräs rot)]
1) (föga br.) ss. namn på vissa växter.
a) Geranium sanguineum Lin., blodnäva. Linné Fl. nr 616 (1755; fr. Dalsl.).
b) (†) Spiræa ulmaria Lin. (Filipendula ulmaria Maxim.) älggräs, mjödört. Serenius Kkkk 1 b (1757).
c) (†) Actæa spicata Lin., hundbär, paddbär. Franckenius Spec. A 2 a (1638). Serenius Iiii 4 b (1757).
d) om vissa ormbunkar.
α) Phegopteris dryopteris (Lin.) Fée, ekbräken. SvGeolU C 145: 74 (1895; fr. Jämtl.).
β) Dryopteris filix mas (Lin.) Schott (Polystichum filix mas (Lin.) Roth), träjon. Bromelius Chl. 29 (1694). Linné Vg. 93 (1747).
γ) Pteris aquilina Lin., örnbräken. Bromelius Chl. 29 (1694). Henriksson Växt. 116 (1911).
δ) Struthiopteris germanica Willd., strutbräken, foderbräken. ArkBot. X. 7: 9 (1911).
2) bildl.; jfr orm 2 a. Så kom ormen i paradiset, och sådde sitt skadeliga ormagräs vti Adams och Eve hiertan. Swedberg SabbRo 750 (1688, 1710).
-GUBBE. (†) i sg. best., = -bärare; jfr orm 5. Hiorter Alm. 1734, s. 31.
-GURKA. växten Trichosanthes anguina Lin., hårblomster (se d. o. 1). Retzius FlVirg. 148 (1809). Svensson Kulturv. 505 (1893). VäxtLiv 5: 408 (1940).
-GÅNG; pl. -ar. (orm- 1727c. 1870. orme- 1682) (†)
1) om ormens slingrande rörelse; jfr gång I 1. Sylvius Curtius 165 (1682). Snart stormen med farorna åter föröktes: / likt ormgångar sjödrakens bana kröktes. Ling As. 651 (1833).
2) om allé l. lövgång övertäckt av ormlikt slingrande grenar; jfr gång III 1 a. Scholander I. 2: 103 (c. 1870).
-GÅRD. (orm- 18211892. orma- 17371860. orme- 1769) [efter isl. ormgarðr]
1) = -grop 1; jfr gård, sbst.1 4 d. Björner Lodbr. 42 (1737). Saxo och Ragnars Saga göra .. en omständelig berättelse, at Ragnar blifvit kastad .. i en ormegård. Lagerbring 1Hist. 1: 156 (1769). 2VittAH XXXI. 6: 15 (1892).
2) bildl. ”En liten hygglig aftonbladistisk ormgård” (hade) blifvit anlagd i Upsala, hvartill Geijers Litteraturblad gifvit väckelsen. (Schück o.) Warburg LittH IV. 1: 277 (cit. fr. 1839).
-GÄLLA, se -jälla.
-HAL. hal som en orm; bildl.; jfr orm 1 c. Den mest ormhala artighet. Crusenstolpe 1720 425 (1837). Tiden 1848, nr 290, s. 2.
-HALLON. = -bär c. Hembygden(Hfors) 1915, s. 40 (fr. Finl.).
-HAMN. (orm- 1887. orma- 1880) jfr hamn, sbst.1 3. Wigström Folkd. 1: 159 (1880). Fafner, lade sig i ormham å Gnitaheden. Rydberg Gudas. 202 (1887).
-HIDE, se -ide.
-HJÄRTA. (orm- 1905 osv. orma- 1619) hjärta av en orm. Ett stekt ormhjärta. Heidenstam Folkung. 1: 75 (1905). särsk. bildl.; jfr orm 2 c, d. (Lögnarnas) illistiga orma hiertar. Bullernæsius Lögn. 232 (1619).
-HUD. [fsv. orma hudh] ormskinn. Ling As. 123 (1833).
-HUGG. (orm- 1724 osv. orme- 1628) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ormbett. Månsson Ört. 96 (1628). Eneström Finv. 208 (1910). i bild. Det låga förtalet, som vrider sig i stoftet, (skall) måtta ormhugg åt våra fötter. Phosph. 1810, s. 42.
-HUGGEN, p. adj. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ormbiten. Månsson Åderlåt. 44 (1642). Meurman (1847).
-HUS. (i fackspr.) hus vari giftiga ormar underhållas för utvinnande av ormgift till ormgiftsserum. 2NatLiv 560 (1931).
-HUVUD. (orm- c. 1645 osv. orma- 15961753. orme- 16151725)
1) huvud på en orm; äv.: huvud som liknar en orms huvud. HammarkDomb. 25/2 1596. Jag ser det fina ormhuvudet (på småskraken). Rosenius SvFågl. 5: 161 (1936). särsk.
a) bild av en orms huvud; jfr orm 1 e. Strindberg Skärk. 4 (1888).
b) bildl.; jfr orm 2, särsk. 2 a. Rudbeckius Luther Cat. 203 (1667). Den gamla svartsjukan stack åter upp sitt orm-hufvud. Knorring Ståndsp. 3: 163 (1838).
2) tropisk fisk tillhörande släktet Ophiocephalus Hamilton bland ormhuvudfiskarna. 1Brehm III. 1: 221 (1876). Reuter DjurgSkildr. 75 (1903). särsk. i uttr. strimmiga ormhuvudet, fisken Ophiocephalus striatus Bl. SvUppslB 20: 898 (1934).
3) (numera föga br.) skal av snäckdjur av släktet Cypræa Lin., särsk. av arten Cypræa moneta Lin. (kaurisnäcka); jfr -skalle. Petreius Beskr. 5: 3 (1615; bet. oviss). Porcellain-Snäckor eller så kallade Ormhufvuden. SPF 1822, s. 130.
4) (föga br.) det till armfotingarna hörande djuret Terebratulina caput serpentis Lin. Rebau NatH 1: 714 (1879). SvUppslB (1934).
5) (föga br.) växten Echium vulgare Lin., blåeld. Lewerén Bisköts. 19 (1900).
Ssgr: ormhuvud-, stundom ormhuvuds-fisk. (-huvud-) fisk tillhörande familjen Ophiocephalidæ bland labyrintfiskarna; jfr -huvud 2. Stuxberg Fisk. 54 (1894).
-ring. (-huvud- 1869 osv. -huvuds- 1872) arkeol. armring med bilder av ormhuvuden; jfr -huvud 1 a. AntT 2: 239 (1869). Rig 1929, s. 4.
-HÅL. (orm- 1749. orma- 1927) hål i jorden där ormar hålla till; jfr -gryt. Lind 1: 1347 (1749). Neander Nilsson Mos. 29 (1927).
-HÅR. (orm- 17971876. orma- 1814c. 1825) om huvudhår bestående av ormar; särsk. i den klassiska mytologien, om furiernas l. Medusas hår. Altén Golm. 28 (1797). Ormahåren på Medusas hufvud. JGOxenstierna 4: 360 (1815). NF 1: 1306 (1876).
-HÖVDAD, p. adj. försedd med huvud som en orm. Brunius Metr. 73 (1836). Rig 1928, s. 66.
-IDE l. -HIDE. (orm- 18801895. orma- 16661864) jfr ide, sbst.1 1; äv. bildl. VDAkt. 1666, nr 47 (bildl.). KarlstT 1895, nr 1702, s. 3.
-ILLA ~il2a l. -ILA ~i2la, f. l. r.; best. -an; pl. -or. (-ila 17911885. -illa 16851924 (i Norrl.) [sv. dial. ormilla, ormila; senare ssgsleden utvecklad ur en sidoform till -ödla] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -ödla 1. Spegel 334 (1712). Dalin (1853). särsk. (†) i allmännare anv., om kräldjur? Spegel GW 242 (1685). -INSTITUT. institut där giftiga ormar underhållas för utvinnande av ormgift till ormgiftsserum. 2NatLiv 562 (1931). -ISTER. (orm- 16981843. orma- 1930. orme- 1642) ormfett; förr med medicinsk användning. Palmchron SundhSp. 361 (1642). Rickson GVänn. 26 (1930). -JÄLLA l. -GÄLLA, f. l. r.; best. -an; pl. -or. (-gäll- 17381784. -jäll- c. 1730) [sidoform till -illa] (†) = -ödla 1. Broman Glys. 3: 267 (c. 1730). Dähnert (1784). -KAGE l. -KAGGE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. (-kage 17471911 (i Värml.). -kagge 18261934). [med avs. på senare ssgsleden se Hesselman MarLångh. 23, 34 (1922, 1935)] ss. namn på vissa ormbunkar. a) Dryopteris filix mas (Lin.) Schott (Polystichum filix mas (Lin.) Roth), träjon; äv. ss. namn på släktet Dryopteris. Wahlenberg FlSv. 672 (1826). Fries BotUtfl. 3: 208 (1864; ss. släktnamn). Hartman Fl. 1: 279 (1870; ss. släktnamn). Klint (1906). b) Pteridium aquilinum (Lin.) Kuhn (Pteris aquilina Lin.), örnbräken. Linné Vg. 238 (1747; fr. Värml.). Henriksson Växt. 116 (1911).
Ssgr (till -kage a): orm-kage- l. -kagge-rot.
-släkte(t). Rebau NatH 2: 55 (1879).
(7) -KAKA. (†) farm. maskdrivande kaka, maskkaka. Lindgren Läkem. (1902).
-KAKTUS. kaktusväxten Aporocactus flagelliformis (Lin.) Lem. (Cereus flagelliformis (Lin.) Mill.), med smala, nedhängande skott; jfr orm 3. Nyman Bot. 130 (1864: ormcact). Hylander PrydnVäxt. 32 (1948).
-KARL. (numera föga br.) astr. i sg. best., = -bärare; jfr orm 5. Stridsberg FrGr. 65 (1793). SvUppslB (1934).
-KNUT. samling av hopslingrade ormar. FoFl. 1927, s. 188.
-KNÄA, r. l. f. växten Polygonum bistorta Lin., ormnäva, ormrot. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 573 (1901).
-KOK. (tillf.) bildl., om intrigerande l. om anstiftande av ont. Aurell Högås. 60 (1934).
-KOKERSKA. (förr) kvinna som kokade l. brukade koka ormar (i magiskt syfte). Afzelius Sag. 2: 173 (1840).
-KOKNING. (förr) kokning av ormar (i magiskt syfte). (Den kloka gumman) var .. icke hemma; men en stor kittel stod sjudande på elden, .. der var ormkokning å färde. Afzelius Sag. 2: 173 (1840).
-KONUNG l. -KUNG. enligt folktron, om en orm med övernaturliga egenskaper som troddes härska över andra ormar i en viss trakt. Hembygden(Hfors) 1910, s. 315. SvUppslB (1934).
-KORS. (orm- 18051824. orme- 1746c. 1847) herald. kors vars ändar sluta i dubbla ormhuvuden; jfr orm 1 e. Uggla Herald. 64 (1746).
-KROK. (orm- 17021916. orma- 1913)
1) slingrande figur; jfr orm 3. Hiärne 2Anl. 72 (1702). Vägen gick i slingrande ormakrokar uppåt. Wilhelm SolLys. 262 (1913).
2) bildl., om listigt förehavande o. d.; jfr orm 2 c. Du är mig en sakramenskad Jesuit .. Sådana ormkrokar! Almqvist Col. 24 (1835).
-KRONA. (orm- 18041824. orma- c. 1613) (†)
1) krona l. krans av sammanflätade ormar (?). (T.) Schlangenkrone .., (sv.) ormkrona. Wikforss 2: 508 (1804). Lindfors (1824).
2) visst slags petrifikat (?). Jagh hafwer seedt een Ormakrono, som så formerat war, någhot wridhin, som itt Kinckelhorn. Forsius Min. 186 (c. 1613).
-KROPP. (orm- 1711 osv. orma- 1869) särsk. om bild av en orms kropp; jfr orm 1 e. KKD 5: 241 (1711). UpplFmT 43: 61 (1931; på runsten).
(7) -KRUT. [jfr d. ormekrud l. -krudt] (†) maskfrö (se mask-frö 1); jfr krut, sbst.1 Möller 1: 162 (1755).
-KRÅTA, r. l. f. (-krota) (†) klunga av ormar; jfr kråta, sbst. Serenius C 4 b (1734).
-KRÖKNING. konkret, = -bukt. Elgström (o. Ingelgren) 239 (1810). Nilsson Dagb. 78 (1816, 1879).
-KRÖKT, p. adj. krökt i likhet med en slingrande orm. Ormkrökt .. rot. Nyman VäxtNatH 1: 65 (1867).
-KULA. (†) = -grop 1; äv.: ormbo. Berchelt PestOrs. F 1 a (1589). Lindfors (1824).
-KULT. = -dyrkan. Castrén Res. 1: 68 (c. 1850). FoFl. 1934, s. 253.
-KÖTT. (orm- 17911834. orma- 1702) TRudeen Vitt. 165 (1702). Har en orm dig huggit, så lägg ormkött på såret; det hjelper. Palmær Eldbr. 72 (1834).
-LIK, adj. (orm- c. 1700 osv. orma- 1815) [fsv. ormsliker] lik en orm; äv. bildl.; jfr orm 2 c, d. Then förslagne ormlike illistigheten fick öfwerhanden. Isogæus Segersk. 96 (c. 1700; bildl.). (Hunden) följde honom .. med en .. vaggning på sin ormlika svans. Hallström Händ. 76 (1927).
-LIKNANDE, p. adj.
(jfr 3) -LINJE. (orm- 1845 osv. orme- 1702) slingrande linje. Hiärne 2Anl. 72 (1702). Ormlinier eller andra ornamenter. Thon o. Kirsch 133 (1856). Rosenius SvFågl. 5: 249 (1939).
-LIST. (orm- 18051934. orma- c. 17151934. orme- 1558) bildl.; jfr orm 2 c, d, samt list, sbst.1 2. Svart Gensw. K 8 a (1558). Detta är just djefvulens största orma-list, att han så kan förblinda den arma människan, att (osv.). Murbeck CatArb. 1: 701 (c. 1750). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 339 (1900).
-LOCK, r. l. m. (tillf.) jfr -hår samt lock, sbst.1 2. Som en Medusa med sina ormlockar. Östergren (1934).
-LOCKIG. (orm- 1923. orma- 1875) (tillf.) jfr -lock. Solander Aisch. 35 (1875). Frölich Lewis Babb. 164 (1923).
-LÅNG. (orm- 1909. orms- 1864) (tillf.) lång l. långsträckt som en orm. Collan Kalev. 1: 307 (1864). Den låga, ormlånga finnbåten. Fatab. 1909, s. 97.
-LÄRK. (tillf.) form av lärkträd som erinrar om ormgranen; jfr orm 3 samt lärk, sbst.1 SkogsvT 1908, s. 613.
-MAN, m. (orm- 1911. orme- c. 1600)
1) (tillf.) till 1: ormtjusare. Ramberg Svarta 56 (1911).
2) (†) astr. i sg. best., om stjärnbilden ’Ormbäraren'. Luth Astr. 12 (c. 1600).
(jfr 7) -MASK; pl. -ar. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) borstmasken Arenicola marina Lin., sandmask; jfr orm 7 slutet. Linné MusReg. 92 (1754).
-MELON. varietet (var. flexuosus) av vanlig melon, Cucumis melo Lin., med lång, vriden frukt; jfr orm 3. Svensson Kulturv. 505 (1893).
-MÄNNISKA.
1) (ngt vard.) akrobat som har förmåga att utföra ormliknande rörelser gm att bukta o. vrida sin kropp i till synes omöjliga ställningar. LdVBl. 1887, nr 67, s. 1. Rig 1934, s. 34.
2) (tillf.) ormtjusare. Hedin Pol 1: 314 (1911).
-NACKE. (orm- 1931. orma- 1596. orme- 1639)
1) nacke på en orm. Bergman ÖarFjärrÖst. 220 (1931).
2) om nackbenet l. skallen av en orm, förr använda ss. trolldomsmedel. ÄARäfst 108 (1596). SödertäljeDomb. 2: 4 (1639).
-NÄSTE. (orm- 1797. orma- 15821848)
1) = -bo 1. PErici Musæus 2: 4 b (1582).
2) bildl., = -bo 2. Eurén Kotzebue Erem. 53 (1797). Hagberg Shaksp. 4: 323 (1848).
-NÄVA. (†) växten Polygonum viviparum Lin., liten ormrot. Liljeblad Fl. 144 (1792). Björkman (1889).
-OLJA, r. l. f. (förr) farm. gm kokning beredd olja av ormar, använd ss. (ingrediens i) läkemedel. Wallerius Hydrol. 94 (1748). VetAH 1778, s. 100.
-PARK. område där ormar underhållas för utvinnande av gift till ormgiftsserum. 2NatLiv 558 (1931).
-PRESSAD, p. adj. (i fackspr.) om skinn: pressad i mönster liknande ormskinn. Ormpressat skinn. KatalPUBergström 35: 131 1926.
-REGN, se -rägn.
-RING. (orm- 1670 osv. orma- 1640)
1) ring, särsk. fingerring, i form av en orm som ringlat ihop sig. Linc. Bbbb 1 b (1640). BoupptSthm 23/9 1670. Knorring Förh. 2: 370 (1843).
-RIS. ormbunken Pteridium aquilinum (Lin.) Kuhn (Pteris aquilina Lin.), örnbräken; stundom om ormbunke i allm. Linné Fl. nr 843 (1745; från Hälsingland). De egentliga ormbunkarne eller ormrisen hafva stora, vackra blad. Berlin Lrb. 94 (1876). Henriksson Växt. 116 (1911).
-ROT. (orm- 1717 osv. orma- 16401685. orme- 16381757) rot av vissa växter; äv. ss. namn på själva växterna.
1) växt tillhörande släktet Scorzonera Tourn. Liljeblad Fl. 438 (1816). Hartman Fl. 19 (1849). särsk.
a) Scorzonera humilis Lin., svinrot; äv. i uttr. svensk ormrot. Franckenius Spec. D 3 a (1659). Arrhenius Jordbr. 3: 195 (1861).
b) i uttr. spansk ormrot, Scorzonera hispanica Lin., svartrot. Franckenius Spec. E 3 a (1638). Lindgren Läkem. (1902).
2) växt tillhörande släktet Statice Lin., risp. Hartman ExcFl. 42 (1846). HbTrädg. 6: 229 (1876).
3) om vissa arter av växtsläktet Polygonum Lin.
a) Polygonum bistorta Lin.; äv. i uttr. stor l. äkta ormrot, förr äv. den större l. röd ormrot. Rödh Ormeroot. Franckenius Spec. B 1 a (1638). Ten större Ormaroot. Rudbeck HortBot. 18 (1685). Äkta Ormrot. Fries Ordb. (c. 1870). Stor Ormrot. Krok o. Almquist Fl. 1: 121 (1903).
b) Polygonum viviparum Lin., mortåg, svingräs; äv. i uttr. liten ormrot, förr äv. ormrot den mindre l. lille röd ormrot l. den minsta ormrot. Lille rödh Ormerot. Franckenius Spec. B 1 a (1638). Ten minsta ormaroot. Rudbeck HortBot. 18 (1685). Ormeroth then mindre. Lindestolpe FlWiksb. 5 (1716). Liten ormerot. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 44. Västerb. 1941, s. 45.
4) om den amerikanska växten Aristolochia serpentaria Lin.; förr äv. i uttr. virginisk l. virginiansk ormrot; särsk. om den i medicinen använda rotstocken av denna växt. Lindestolpe Fross. 34 (1717). Forshæll OrgPharm. 326 (1836). SvUppslB 2: 263 (1929).
5) ormbunken Dryopteris spinulosa (O. F. Müll.) O. K. (Polystichum spinulosum (O. F. Müll.) Lam. & DC.). Iverus VästmFanerog. 304 (1877).
Ssgr: ormrots-, äv. ormrot-frö. (-rot-) till -rot 1. ApotT 1698, s. 75. Därs. 1739, s. 71.
-vatten. (-rots-) (†) till -rot 1: dekokt på ”ormrot”. ApotT 1698, s. 7. Därs. 1739, s. 8.
-ört. (-rot- 18681873. -rots- 18711939) (numera föga br.) 1) = -rot 3 a; äv. i uttr. stor l. äkta ormrotsört. Nyman VäxtNatH 2: 199 (1868). Stor Ormrotsört. Thedenius FlUplSöderm. 175 (1871). Hewe VälsignVäxt. 198 (1939). 2) = -rot 3 b, äv. i uttr. liten ormrotsört. Thedenius FlUplSöderm. 175 (1871). Svensson NorrlKärlv. 46 (1885).
-RÅK, m. l. r. [sv. dial. ormråk; jfr MeijerbArk. 1: 58 f.] (i vissa trakter) ormvråk; jfr -vråk 1. Ericson Fågelkås. 2: 99 (1907). Hortling Fågelnamn 109 (1944).
-RÄDISA. den med den vanliga rädisan närbesläktade växten Raphanus sativus var. Caudatus (Lin.), vilken särskilt i Indien odlas för sina flera decimeter långa, ätliga skidor. Svensson Kulturv. 187 (1893). 2NF 22: 1022 (1915).
(1, 6, 7) -RÄGN. (†) naturföreteelse varvid ormar (l. ödlor l. maskar) falla (l. antagas ha fallit) ned på marken; jfr grod-, mask-rägn. Wallerius Hydrol. 8 (1748).
-RÖRELSE. mjuk o. slingrande rörelse; jfr orm 1, 3. 2NF 5: 1316 (1906).
-SAFT. (†) ormgift. Linné FörelDjurr. 152 (1748). Rydberg Myt. 2: 277 (1889).
-SALTARE. (orm- 1689 (: Ormsaltaregränden; äldre namn på en gata i Sthm), 17911909. orma- 1670. orme- 16421646) [sv. dial. ormsaltare, illparig, listig människa; ordets urspr. bet. är möjl.: person som insaltar ormar för att använda dem i magiskt syfte] (†) bildl., nedsättande benämning på elak l. listig l. bedräglig människa; äv.: prejare, skinnare; jfr orm 2 c, d. En ormesaltare .. skulle (icke) få stegra sitt (dvs. sina varor) som han ville. RP 9: 169 (1642). (Hon) kallar honom inthz annat ähn en hundh, Tyrann och hedningh, Jtem ormasalltare. VDP 1670, s. 266. Strindberg Bjälb. 67 (1909; arkaiserande).
-SALVA, r. l. f. (†) innehållande ormfett. Weise 2: 94 (1771).
-SERUM. (i fackspr.) ormgiftsserum. Calmettes ormserum. 2NF 20: 925 (1914).
(jfr 6) -SILL. (numera knappast br.) fisken Cobitis tænia Lin., nissöga. Cederström Fiskodl. 257 (1857).
-SKALLE.
1) till 1: skalle på orm. SkrGAAkad. 15: 162 (1763). Finland 77 (1893). särsk. bildl. (Fru Hjelm och hennes dotterdotter) tänka mycket längre, än ni med er ormskalle. Topelius Vint. III. 2: 58 (1897).
2) om ngt som i ngt avseende liknar l. jämförts med en orm; jfr orm 3.
a) (mindre br.) om skalet av snäckdjur av släktet Cypræa Lin.; särsk. om arten Cypræa moneta Lin., kaurisnäcka. VRP 28/2 1733 (bet. oviss). Linné SystNat. 74 (1748). SvUppslB (1934).
b) (föga br.) om det till armfotingarna hörande djuret Terebratulina caput serpentis Lin. (Stuxberg o.) Floderus 3: 421 (1904). 3NF 2: 130 (1923).
3) (numera knappast br.) såsom växtnamn.
a) Cypripedium calceolus Lin., toffelblomma, guckusko. Linné Fl. nr 820 (1755; fr. Gotl.).
b) Fritillaria meleagris Lin., damspelslilja, kronlilja. SvBot. nr 376 (1809). Wahlenberg FlSv. 200 (1824).
c) [sannol. förvrängning av -skallre-bräken (se nedan)] ormbunken Ophioglossum vulgatum Lin., läketunga, ormtunga. Hartman ExcFl. 151 (1846). Hartman Fl. 316 (1849).
-SKALLRE-BRÄKEN. [med syftning på sporangieställningens likhet med skallran hos skallerormen] = -skalle 3 c; jfr orm 3. SvBot. nr 378 (1809). Fries Ordb. (c. 1870).
-SKEPELSE. (†) bild av en orm. En .. staf med Runor innom Ormskepelse skurin. Rudbeck Atl. 3: 60 (1698).
-SKEPNAD. = -gestalt 1. I orm- och ulfskepnader uppträda straffdemonerna. Rydberg Myt. 2: 164 (1889).
-SKINN. (orm- 1639 osv. orma- 1642. orme- 15871762) [fsv. orma skin]
1) till 1: skinn av orm; ofta särsk. om ormens yttre hud, som avstötes i sin helhet vid varje hudömsning. Helsingius (1587). Et Ormskin, utur hvilket Ormen vårtiden krupit. Dahlman Reddej. 54 (1743). FoFl. 1940, s. 206. särsk.
a) (i vissa trakter) i uttr. fara o. d. som ett torrt ormskinn, mycket snabbt (eg. så snabbt som ett torrt avstött ormskinn drives fram av vinden). Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
b) (i fackspr.) om berett l. garvat skinn av orm. SvD 6/11 1927, Bil. s. 2. VaruhbTulltaxa 1: 209 (1931).
2) (†) snäckdjuret Neritina fluviatilis Müll. Linné FörelDjurr. 328 (1752).
Ssgr (till -skinn 1 b): ormskinns-bräm. PoetK 1817, 1: 124 (på en häxas tröja).
-mönstrad, p. adj. om skinn: (gm pressning o. d.) mönstrad till likhet med ormskinn. Östergren (1934).
-pressning. pressning varigm skinn kommer att likna ormskinn; särsk. konkret. KatalÅhlénHolm 94: 368 (1927).
-SKJORTA. (föga br.) ormhud som avstötts vid hudömsning. Östergren (1934).
-SLAG. (orm- 17481811. orma- 15381640. orme- c. 1580) art l. slag av orm. VarRerV 54 (1538).
-SLANG. (†) = -slinga 1. Nicander 2: 362 (1820).
(1, 3) -SLINGA, r. l. f. (orm- 1736 osv. orma- 1764)
1) linje l. ornament av linjer erinrande om en slingrande orm; särsk. om ornament som är karakteristiskt för fornnordisk ornamentik, särsk. på runstenar; jfr drak-slinga. BenzelBr. 217 (1736). Fornv. 1945, s. 30.
2) (†) bildl., om borstmasken Ophidonais serpentina Müll. VetAH 1798, s. 121.
-SLINGAD, p. adj. (†)
1) försedd l. prydd med ormslingor; jfr -slinga 1. En ormslingad sköld. Peringskiöld MonUpl. 152 (1710).
2) omslingrad av ormar. Adlerbeth Ov. 118 (1818).
(1, 3) -SLINGIG. (†) som liknar en ormslinga (i bet. 1). De ormslingiga strecken (i hopvällt järn). Rinman JärnH 815 (1782).
(1, 3) -SLINGRA, r. l. f. (†) = -slinga 1. Brunius Metr. 98 (1836).
(1, 3) -SLINGRANDE, p. adj. som företer bukter o. d. liknande en slingrande orm. Rinman 2: 942 (1789; i fråga om malmgång i gruva).
(1, 3) -SLINGRIG. (†) = -slingig. Ormslingriga Figurer. Rinman 1: 20 (1788).
(1, 3) -SLINGRING. (mindre br.) konkret, om linje o. dyl. l. om rörelse som liknar en slingrande orm. (Mönstret) går i en ormslingring. Holmberg 1: 340 (1795). TurÅ 1906, s. 141. särsk. om ornament på runsten; jfr -slinga 1. Runstenarnes ormslingringar. VittAMB 1874, s. 85.
-SLUGHET~02, äv. ~20. (orm- 18581922. orma- 17631934) (mera tillf.) bildl. = -list; jfr orm 1 c, 2 c, d. VDAkt. 1766, nr 417 (1763). VLösen 1922, s. 82.
(jfr 6) -SLÅ, f. l. r. det till ödlorna hörande djuret Anguis fragilis Lin., med långsträckt, ormliknande kropp o. utan extremiteter, kopparorm (se d. o. 2); i fackspr. äv.: djur tillhörande familjen Anguidæ bland ödlorna. Linné SystNat. 50 (1740; uppl. 1748: kopparorm). FoFl. 1943, s. 277.
Ssg: ormslå-släkte(t). om ödlesläktet Anguis Lin. Nilsson Fauna 3: 32 (1842).
-SLÄKTE. (orm- 1788 osv. orma- 1640. orme- 1652) (numera bl. tillf.) släkte bland ormarna; förr äv. i sg. best. sammanfattande, om ormar av alla slag. Linc. Yyy 1 b (1640). (En viss ödlas) likheter med Orm-slägtet. GT 1788, nr 121, s. 3. Björkman (1889).
-SLÄNDA, f. l. r. entomol. insekt tillhörande ordningen Raphidides bland nätvingarna; särsk. om arten Raphidia ophiopsis Lin., vanliga ormsländan. Scheutz NatH 182 (1843). FoFl. 1929, s. 281.
-SLÄNGA, r. l. f. (orm- 16891774. orme- 1698) (†) = -slinga 1. Rudbeck Atl. 2: 507 (1689). Sådana Ormslängor, som stå på Runstenar. 1Saml. 1—6: 424 (1774).
-SLÄNGNING. (†) = -slingring. VetAH 1793, s. 10.
-SMAL. smal som en orm. (Mårdens) ormsmala kropp. Lagerlöf Holg. 1: 105 (1906).
-SMIDIG. smidig som en orm; särsk. bildl. Hans ormsmidiga retorik. SvD 16/3 1924, Söndagsbil. s. 6.
Avledn.: ormsmidighet, r. l. f. —
-SMUGA. (†) litet hål där en orm kan krypa igenom. Schultze Ordb. 4625 (c. 1755).
-SNÄLA l. -SNÄRLA, f. l. r. (-snäla 1916. -snärla 1906) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -ödla 1. Svånga och svängrörliga som ormsnärlor. Högberg Vred. 2: 250 (1906). Modin GTåsjö 321 (1916; om skogsödla).
-SOPPA. (förr) soppa kokad på orm o. använd i magiskt syfte l. ss. läkemedel. Han har ætit ormsoppa sæges .. både egenteligen, och figurligen; I sednare fallet betyder det en klok mænniska, som förstår sig på .. att med hæxeri eller skråck bota sjukdomar (m. m.). Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Nilsson Fauna 3: 70 (1842).
(jfr 1 e) -SPEL. sällskapsspel som spelas med tärningar o. brickor på en tavla med bilden av en slingrande orm, indelad i ett antal numrerade fält; äv. konkret, om tavlan. HbiblSällsk. 2: 682 (1839; om spelet). Ett s. k. ormspel, tryckt som kopparstick, vilket kan dateras till år 1785. HantvB I. 7: 525 (1939).
-SPOTT. skumliknande vätska varmed spottstritarnas larver omgiva sig, grodspott. GT 1788, nr 108, s. 3.
(1 e) -SPÄNNE. arkeol. spänne med ornamentering av ormbilder. UpplFmT 33—36: 229 (1921).
(1, 1 e) -STAV. stav omslingrad av ormar; särsk. om Merkurius' l. Æsculapius' stav. TRudeen Vitt. 196 (c. 1690). Asklepios' ormstav. 3SAH LIV. 2: 238 (1943).
-STEN. (orm- 1650 osv. orma- c. 1613)
1) sten som enl. äldre folktro innehaves av ”ormkungen” l. vissa ormar o. som blir en mäktig talisman för den som kan sätta sig i besittning av den. Forsius Min. 186 (c. 1613). Fatab. 1909, s. 162.
2) sten som enl. utländsk folktro finnes i huvudet l. buken på vissa ormar o. som användes ss. botemedel mot ormbett; äv. om en porös blandning av brända ben, kalk o. ett slags harts l. om ett stycke hjorthorn som lades på det ormbitna stället o. troddes draga ut giftet; jfr gift-magnet. Indianiske Ormstenar. Wallerius Min. 414 (1747). Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 265. NF 5: 1282 (1882).
3) (numera knappast br.) viss stenart som till färgen erinrar om ormskinn, serpentin. Serenius Ddd 1 a (1734). Björkman (1889).
-STING, se -styng.
-STINGANDE, p. adj. (†) bildl., om ngt som smärtar lika mycket som ett ormbett; jfr orm 2. Ormstingande ånger. Knorring Skizz. I. 2: 113 (1841).
(jfr 3, 6) -STJÄRNA, f. l. r. zool. djur tillhörande ordningen Ophiuroidea bland tagghudingarna, vilken utmärker sig bl. a. gm långa o. smala, stundom greniga armar. Thorell Zool. 2: 453 (1865). FoFl. 1938, s. 222.
-STJÄRT. JGOxenstierna 4: 71 (1815).
-STUCKEN, p. adj.
1) (i sht bygdemålsfärgat) ormbiten. Rålamb 13: 204 (1690). Östergren (1934).
2) (†) bildl.: vurmig; jfr vurmstucken. Ormstuckit hofvud, thet bryderi och griller inne äro. Swedberg Schibb. 90 (1716).
-STUNGEN, p. adj. ormbiten. Schroderus Comenius d 1 b (1639). 4Mos. 21: 8 (Bib. 1917).
-STYNG l. -STING, förr äv. -STYGN. (orm- 1736 osv. orma- c. 16131753. orme- 17281740) [fsv. orm- l. orma- l. ormsstynger] (numera mindre br.) ormbett. Forsius Min. 152 (c. 1613). Hagberg Shaksp. 4: 322 (1848). Östergren (1934). särsk. mer l. mindre bildl. Kolmodin Rök. 96 (1728). Kyssars ormsting. Lindqvist RysslSång. 1: 370 (1904).
Ssgr: ormstyngs-gräs. växten Cynanchum vincetoxicum R. Br., svalört, tulkört, som använts ss. botemedel mot ormgift. Fries Ordb. (c. 1870). BotN 1896, s. 5 (i Finl.).
-rot = -gräs. Haartman Sjukd. 186 (1759). Fries Ordb. (c. 1870; i Finl.).
-ört. (†) = -gräs. Haartman Sjukd. 185 (1759).
-SYRA, r. l. f. ormbunken Pteridium aquilinum (Lin.) Kuhn (Pteris aquilina Lin.), örnbräken. Wiström Hels. 12 (1874).
-TALL. form av tall som erinrar om ormgranen; jfr orm 3. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 383. SvD(A) 1922, nr 195, s. 6.
-TAND. (orm- 1791. orma- 16191910) [fsv. orma tan] särsk. hos vissa ormar: gifttand. Bullernæsius Lögn. 187 (1619). Köttet frättes upp, / Som om han stungits av en giftig ormatand. Andersson GrDram. 122 (1890, 1910).
-TING. sammankomst, enl. folktron regelbundet hållen av ormarna i en viss trakt. FoF 1914, s. 167.
-TJUSA, v. (orm- 1849 osv. orma- 1838 (i vers)) [till -tjusare] (ngt vard.) bildl.: (söka) förtrolla (se d. o. 2). Nybom SDikt. 1: 13 (1838, 1880). Görtz förstod .. att ställa .. sina yttranden så, att .. (K. XII) blef ormtjust af honom. Crusenstolpe Tess. 4: 351 (1849). Jag började bearbeta kaptenen, ormtjusa honom. Engström Bouppt. 228 (1930).
-TJUSARE. (orm- 1805 osv. orma- 16841750) person som tämjer o. dresserar ormar; jfr -tämjare; i sht om personer i Egypten o. Indien som yrkesmässigt förevisa giftiga ormar, som de betvinga medelst ljudet av ngt blåsinstrument. VDAkt. 1684, nr 42. Hägg Örl. 46 (1943).
Ssg: ormtjusar(e)-förmåga. särsk. bildl. Crusenstolpe Mor. 6: 268 (1844).
-TJUSERI1004 l. 3~002. ormtjusares värksamhet l. konst. Hasselquist Resa 71 (1750). Ormtjuseri är .. ett hypnotiskt fenomen. Munthe SMich. 284 (1930).
-TJUSERSKA. kvinnlig ormtjusare. Hasselquist Resa 70 (1750). Fatab. 1928, s. 106.
-TJUSNING. = -tjuseri. Wallenberg (SVS) 1: 314 (1771). BEMalmström 3: 370 (c. 1860).
-TRAKT. rik på ormar. Sjöstedt Storv. 357 (1911).
-TRÄ.
1) om veden av träd av släktet Strychnos, särsk. arten Strychnos colubrina Lin., som bl. a. använts mot ormbett. ApotT 1698, s. 47. Därs. 1739, s. 45. (Ekenberg o.) Landin (1894).
2) om ved med ormliknande ådring (jfr orm 3); särsk. om ved av de sydamerikanska träden Brosimum Aubletii Pöpp (Piratinera guianensis Aubl.) o. Machærium Schomburghii Benth. m. fl. (Ekenberg o.) Landin (1894). Simmons Jönsson 623 (1935).
Ssg (till -trä 2): ormträ-faner. HantvB I. 2: 258 (1934).
-TRÄD. (orm- 17551894. orma- c. 1720)
1) (föga br.) om trädet Rauwolfia serpentina (Lin.) Benth. & Hook. (Ophioxylon serpentarium Lin.), som lämnar ett slags ormträ (se -trä 2). (Ekenberg o.) Landin (1894).
2) (†) bildl.; jfr orm 2 c. Ho som sig buga vil för odygds ormaträd. Lohman Vitt. 386 (c. 1720).
3) (†) = -trä 1. Möller (1755; under bois). Synnerberg 2: 187 (1815).
-TUNGA. (orm- 1685 osv. orma- 1541. orme- 16381757)
1) tunga på en orm. Orma tunga skal dräpa honom. Job 20: 16 (Bib. 1541). (En kniv) så vass som en ormtunga. Laurén Stenvall Bröd. 233 (1919). För att hennes tankar varit onda, hade hon ändå kvar en ormtunga i munnen. Wohlfahrt-Miholic Berlič LavRosm. 98 (1928). särsk.
a) (†) oeg., om tunga på häst, som hänger långt utom munnen. Sjöstedt Husdj. 1: 30 (1859).
b) bildl., i fråga om smädelse o. giftigt förtal. Lät afwund skärpa frit sin Orme tung' ok tänder. Lucidor (SVS) 201 (1672). särsk. konkret, om person som smädar o. förtalar andra. En Olof Skötkonungs Skalld Gumlög kallades Ormtunga af hans stickande och satyriska poësie. Botin Hist. 1: 306 (1789). Högberg Storf. 160 (1915).
2) i namn på vissa ormbunkar.
a) Ophioglossum vulgatum Lin., läketunga. Franckenius Spec. D 1 a (1638). SvUppslB 20: 905 (1934).
b) (föga br.) Asplenium septentrionale (Lin.) Hoffm., hällespring. Iverus VästmFanerog. 306 (1877).
3) (†) visst fossil av förstenade hajtänder. Wallerius Min. 361 (1747). Rinman (1789).
Ssgr (till -tunga 2 a): ormtung- l. -tunge-bräken. (-tung-) = -tunga 2 a. Kindberg SvNamn 36 (1905).
-familj(en). (-tunge-) familjen Ophioglossaceæ. NF (1888).
-släkte(t). (-tung- 19041934. -tunge- 1809) VetAH 1809, s. 61.
-TVÅNG. (orm- 1738. orme- 16381694) (†)
1) växten Plantago coronopus Lin. (?). Franckenius Spec. B 3 b (1638: Stoor Ormetvångh). Tillandz B 3 b (1683).
2) ormbunken Asplenium septentrionale (Lin.) Hoffm. Bromelius Chl. 3 (1694). Lind 1: 221 (1738). jfr sten-ormetvång.
-TÄMJARE. (mindre br.) ormtjusare. Lundin o. Strindberg GSthm 171 (1880). Östergren (1934).
-UNGE. (orm- c. 1635 osv. orma- 1856) [fsv. ormunge, orma unge] unge av orm. Schroderus Dict. 61 (c. 1635). Ziedner Lögn 84 (1930). särsk. bildl., om person; särsk. om vanartigt barn; jfr -yngel slutet. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Blanche Bild. 4: 39 (1865).
-VIN. [jfr tjäder-vin] (i vissa trakter) samling av hopslingrade ormar. Väring Vint. 57 (1927).
-VIS, adv. (†) på ett sätt som erinrar om slingrande ormar. (Järnet) består .. af ljusare och mörkare ådror och ränder, som .. äro ormvis slingrade. Rinman JärnH 3 (1782). Meurman (1847).
-VRÅK. [sv. dial. ormvråk; jfr MeijerbArk. 1: 57 f.] namn på vissa rovfåglar som leva av ormar o. d.
1) Buteo buteo Lin., kvidfågel. Carlsson PVetA 1798, s. 9. FoFl. 1936, s. 186.
2) i uttr. rysk ormvråk, om fågeln Buteo buteo Zimmermanni Ehmcke, falkvråk. FoFl. 1940, s. 44.
Ssgr (till -vråk 1): ormvråk- l. -vråks-bo, n. (-vråk- 1909 osv. -vråks- 1934) Den 6 maj .. (i år fann jag) ett ormvråkbo, som .. var byggdt af .. jämförelsevis fina grankvistar. FoFl. 1909, s. 200.
-par. (-vråks-) Rosenius SvFågl. 3: 198 (1929).
-unge. (-vråk- 1934. -vråks- 1934).
-ägg. (-vråk-) Rosenius SvFågl. 3: 202 (1929).
-VRÅKA, f. l. r. [jfr MeijerbArk. 1: 61] (i vissa trakter) glada (se glada, sbst.2). Ericson Fågelkås. 2: 95 (1907; fr. Smål.).
-VÅK. [sv. dial. ormvåk; jfr MeijerbArk. 1: 55 f.] (i vissa trakter) ormvråk; jfr -vråk 1. Ericson Fågelkås. 2: 99 (1907; lokalnamn).
-VÅKA, f. l. r. [sv. dial. ormvåka; jfr MeijerbArk. 1: 56] (i vissa trakter) glada (se glada, sbst.2). Leijonflycht (1827; prov.).
-VÄG. (orm- 18181832. orma- 1738) (numera knappast br.) bildl., = krok-väg slutet; jfr orm 2. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 32 (1738). Efter vanligheten går du ormvägar och slingrar dig fram till målet. Sparre Frisegl. 1: 73 (1832).
-VÄSE-BOKSTAV. (†) språkv. om det frikativa ljudet s, väsljud; jfr bokstav, sbst.2 2. Tiällmann Gr. 133 (1696).
-VÄSNING. (orm- 1700 osv. orme- 16401652) en orms väsning. Linc. (1640). Dalin (1853).
-YNGEL. (orm- 1790 osv. orma- 18361934) koll., om ormars ungar; äv. om enstaka individ. Möller (1790). särsk. bildl., om person l. personer; jfr -unge slutet. Ling Tirf. 2: 6 (1836). Var tyst, du ormayngel! Lundquist Wessel Kärlek 24 (1888). Wägner ÅsaH 19 (1918).
-ÅL.
1) (†) fisken Muræna helena Lin., murena. Linné MusReg. XXI (1754). Därs. 76.
2) fisk tillhörande familjen Ophichthyidæ, med i ngn mån ormliknande kropp; jfr -fisk 2. 3NF (1931).
-ÄGG. (orm- 1732 osv. orma- 18561880. orme- 1682)
1) till 1: ägg av orm. RelCur. 268 (1682). 2NF 15: 1280 (1911).
2) mer l. mindre bildl.; jfr orm 2. Tegnér (WB) 3: 423 (1820). särsk. i nedan anförda ordspr. Af ormegg blifva ormungar; d. ä. onda barn födas af onda förældrar. Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
-ÄRLA, f. l. r.; best. -an; pl. -or. [senare ssgsleden utvecklad ur en sidoform till ödla. Jfr -illa] (†) = -ödla 1. Schroderus Dict. 27 (c. 1635). Dähnert (1784).
-ÄTANDE, p. adj. som förtär ormar; som har ormar till sin (huvudsakliga) föda. Björkman (1889). Ormätande djur som igelkottar. Östergren (1934).
-ÄTARE.
1) djur som förtär l. brukar förtära ormar. Lind 1: 1347 (1749; bet. oviss). FoFl. 1919, s. 124. särsk.
a) (mindre br.) den till glasögonormarna hörande arten Naja ophiophaga Merr. 1Brehm III. 1: 107 (1876). NF 5: 1282 (1882).
b) (†) om ormvråk. FoFl. 1911, s. 119 (1833).
2) (†) person som brukar förtära ormar. Agrell Maroco 1: 87 (1789, 1796). Lindfors (1824).
(jfr 6) -ÖDLA. (-ödl- 1650 osv. -ögl- 1761)
1) mer l. mindre ormliknande ödla l. amfibie (som ansågs farlig); numera nästan bl. (mindre br.) om ormslå; förr stundom om orm o. d. Hildebrand MagNat. 25 (1650). Et .. stunget sår, af en viper, huggorm, ormödla. Acrel Sår 52 (1745). (Fjällödlorna) kan delas i två familjer: Egentliga Ödlor .. och Ormödlor eller Ormslår. Nilsson Fauna 3: 14 (1842). Den lilla stenödlan eller ormödlan. Berlin Lsb. 106 (1852).
2) zool. djur tillhörande familjen Scincidæ bland ödlorna, kännetecknad av i allm. långsträckt kropp o. ofta av mer l. mindre förkrympta extremiteter. Thorell Zool. 2: 227 (1861). SvUppslB (1934).
Ssgr (till -ödla 1, †): ormödle-gadd. jfr orm-gadd. Hagberg Shaksp. 4: 332 (1848).
-galla. Hildebrand MagNat. 221 (1650).
-olja, r. l. f. jfr orm-olja. Hildebrand MagNat. 24 (1650).
-ÖGA.
1) öga på orm; särsk. bildl., om ondskefulla l. lurande ögon hos människa (jfr orm 2). En liten trindlagd man med .. små lurande ormögon. Braun Ber. 181 (1847). Heidenstam Dag. 199 (1905, 1909). särsk. (†) oeg., ss. tillnamn på person. Sigurd Orm-öga. Dalin Hist. 1: 482 (1747).
2) [djuret har erhållit sitt namn på grund av sina stirrande ögon, som erinra om ögonen hos ormar] zool. den bl. a. i Mindre Asien förekommande ödlan Ophiops elegans Méret. 1Brehm III. 1: 42 (1876).
3) ss. växtnamn.
a) Anchusa officinalis Lin., oxtunga. Post Ogräsv. 31 (1891).
b) Asperugo procumbens Lin., paddfot, riva. Linné Fl. nr 166 (1755). BotN 1896, s. 3.
c) Omphalodes verna Moench, ögonblomma, stundom ss. namn på växtsläktet Omphalodes Tourn. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 66. Svensson Kulturv. (1893; ss. släktnamn). SvUppslB (1934).
d) Viola palustris Lin., kärrviol. Sundén AllmogelVg. 40 (1903).
-ÖRT. (orm- 1639 osv. orme- 1685) [fsv. ormyrt] namn på vissa växter.
1) Tanacetum vulgare Lin., renfana; särsk. om blommorna av denna växt använda ss. drog. Lindgren Läkem. (1902).
2) Echium vulgare Lin., blåeld; äv. i uttr. blå ormört. Fischerström 1: 644 (1779). Blå ormört. SvBot. nr 274 (1806).
3) Epilobium angustifolium Lin. (Chamænerion angustifolium (Lin.) Scop.), mjölkört. Fischerström 1: 644 (1779).
4) (numera knappast br.) växt tillhörande släktet Statice Lin. Lilja SkånFl. 202 (1870). Svensson Kulturv. 412 (1893).
5) om arter tillhörande undersläktet Bistorta av släktet Polygonum Lin.
a) Polygonum bistorta Lin. Schroderus Comenius 134 (1639). Fries Ordb. (c. 1870).
b) Polygonum viviparum Lin., mortåg. Fries Ordb. (c. 1870).
6) Paris quadrifolia Lin., trollbär. Nyman HbBot. 350 (1858).
7) (†) om vissa växter tillhörande familjen Araceæ. Rudbeck HortBot. 38 (1685).
Ssg: ormörts-rot. till -ört 5 a. Bruno Gumm. 65 (1762).
B (numera bl. bygdemålsfärgat l. arkaiserande): ORMA-ART, -AVFÖDA, se A.
-BEN. om ben (se ben, sbst.1 I) av orm; särsk. använt ss. trolldomsredskap. ÄARäfst 108 (1596).
-BETT, -BLÄCK, -BO, se A.
-BUNKE, se ormbunke.
-BÄR, se A.
-DREV. (†) framdrivande av en orm ngnstädes; jfr drev 1 a. Förgiord bössa botas medh 3 ormadref öfver henne, när hon ligger i norr och gapet söder. Bureus Suml. 811 b (c. 1600; hskr.).
-DYRKAN, -ETTER, -FETT, -FRÖ, se A.
-FÖRGIFT. (†) ormgift; bildl.; jfr orm-gift b. PErici Musæus 2: 4 b (1582).
-GADD, -GALLA, -GIFT, -GISSEL, -GROP, -GRÄS, -GÅRD, -HAMN, -HJÄRTA, -HUVUD, -HÅL, -HÅR, -IDE, -ISTER, se A.
-KLOKHET. bildl.; jfr orm-list. Thomander Pred. 454 (1849).
-KROK, -KRONA, -KROPP, -KÖTT, -LIK, se A.
-LIKNELSE. (orma- 16881949. orme- 1635) ormgestalt; jfr liknelse 2 b. Sathan (har) stundom syntz honom vthi Ormeliknelse. Schroderus Os. 2: 45 (1635). RöstRadio 1949, nr 5, s. 7.
-LIST, -LOCKIG, se A.
-LYTE. (i folkligt spr.) lyte (se d. o. 1 a) som antagits bero på att modern under havandeskapet blivit skrämd av en orm. Moberg Sedebetyg 149 (1935).
-LÅT. om listigt l. bedrägligt tal; jfr orm 2 c, d samt låt, sbst.3 2. Lögn! Lögn! Ormalåt! — voro de enda ord .. qvinnan förmådde framstamma. Topelius Vint. II. 2: 200 (1882).
-LÄTE. (†) = -låt; jfr orm 2 c, d samt läte, sbst.1 2. Ett Orma-Läte sig inunder Talet skiöt. Frese Pass. 94 (1728).
-MAT. (orma- 1850. orme- 1695)
1) föda för ormar l. för en orm. Bäckman Sjöj. 1: 22 (1850).
2) (†) giftig l. skadlig föda; bildl. O du förderffwelige Wällust, tu äst en Ormemat, alla Dygders Odört .. ja, ett förgifft för Menniskior. Fernander Theatr. 263 (1695).
-NACKE, -NÄSTE, -RING, se A.
(1, 3) -RISTNING. (†) konkret: runslinga. Verelius Run. 19 (1675).
(1, 3) -RITNING. (†) = -ristning. Hvar runsten .. / I ormaritning har the gamla runa-skrifter. JGHallman Vitt. 174 (1734).
-ROT, se A.
-RÅD. (†) listigt l. falskt råd; jfr orm 2 c, d. Warnmark Sinnew. 32 (1687).
-SALTARE, -SKINN, se A.
(2 a) -SKRÄCK. (†) skräck l. rädsla för djävulen. Swedberg Cat. 812 (1709).
-SLAG, -SLINGA, -SLUGHET, -SLÄKTE, se A.
-SNILLE. (†) bildl., om ormens list; jfr orm 2 c, d. Then dufwo-enfald så medh orma-snille blandar. Runius (SVS) 2: 37 (c. 1704).
-SPÄCK. (†) ormfett. Ling Agne 98 (1812).
-STEN, -STING, se A.
(2 c, d) -STRECK. listig(t) förehavande l. handling. Murbeck CatArb. 1: 799 (c. 1750).
-STYNG, -TAND, -TJUSA, -TJUSARE, se A.
(2 a) -TRAMPARE. (orma- 15861856. orme- 1686) (†) om Kristus, som enligt 1Mos. 3: 15 skulle söndertrampa ormens huvud. ASimonis SiälÖrt. X 6 a (1586). Thomander 1: 619 (1856).
-TRÄD, -TUNGA, se A.
-TÖM. om orm använd ss. töm. Ulf hon (dvs. gygjan) sadlade / med ormatömmar. Roos Gryn. 200 (1894).
-UDD. (†) om ormens ”gadd” (se gadd, sbst.1 1 b). Spegel GW 132 (1685).
-UNGE, -VÄG, -YNGEL, -ÄGG, se A.
C (†): ORME-ALSTER. ormyngel; särsk. bildl.; jfr orm 2. Kempe Krigzpersp. 28 (1664).
-AVEL. = -alster. Kempe Krigzpersp. 4 (1664).
-BASILISK. visst slags fabeldjur; jfr basilisk 2. RelCur. 265 (1682).
(jfr 1 e) -BELÄTE. ormbild. Itt Ormebeläte aff Guld. Schroderus Os. 2: 142 (1635).
-BLÄCK, -BO, se A.
-BUNKE, se ormbunke.
-BÄR, -DRAGARE, se A.
(7) -DRAV. föda för maskar. Ett Ormedraf i Grifter. Warnmark Sinnew. 54 (1687).
-DÖDA, r. l. f.
1) växten Scorzonera humilis Lin. Rudbeck HortBot. 104 (1685). Serenius Kkkk 2 b (1757).
2) växten Plantago coronopus Lin. (?). Franckenius Spec. B 3 b (1638). Därs. B 3 a (1659).
-FRÖ, -GALLA, -GRÄS, -GÅNG, -GÅRD, -HUGG, -HUVUD, -ISTER, -KORS, se A.
-LIKNELSE, se B.
-LINJE, -LIST, -MAN, se A.
-MAT, se B.
(7) -MÅNAD. [jfr d. ormemaaned; jfr ä. d. madkemaaned] äldre namn på juli månad; äv. om juni månad. Broman Glys. 3: 9 (c. 1730; om juni). Bruzelius AllmogL 86 (1876; om juli). jfr: Julius Orme-Höömånat hafwer 31. Dagar. Bondepract. C 1 a (1662).
-MÖRDA, r. l. f.
1) växten Scorzonera humilis Lin. Rudbeck HortBot. 104 (1685). Ugla PræfNæsg. 45 (1734).
2) växten Scorzonera hispanica Lin. Franckenius Spec. D 3 a (1659).
-NACKE, -ROT, -SALTARE, se A.
-SALTERSKA. kvinnlig ”ormsaltare”. (Han) kalladhe h(ustru) Anna S(alig) Matz Hööckz Ormesalterska och en skamseck. UpplDomb. 1: 47 (1623).
-SKAPNAD. = orm-gestalt 1. Ålar, i Ormeskapnad. Oldendorp 1: 98 (1786).
-SKINN, -SLAG, se A.
-SLINGERI. krumbuktande liksom hos en orm; bildl.: falskhet, list; jfr orm 2. Thorild (SVS) 1: 265 (1805; om sällskapslivet).
-SLÄKTE, -SLÄNGA, -STING, -STYNG, se A.
-TRAMPARE, se B.
-TUNGA, -TVÅNG, -VÄSNING, -ÄGG, -ÖRT, se A.
D (†): ORMS-LÅNG, se A.
Avledn.: ORMA, v., se d. o.
ORMAKTIG, adj. som liknar en orm, ormlik. särsk.
a) slingrande; äv.: spiralformig; jfr orm 3. König Mec. 166 (1752). Orm-agtigt slingrande flors-remsor. KonstNyhMag. 3: 8 (1820). Björkman (1889).
b) om person: falsk; jfr orm 2 c, d. Jensen Hudson PurpL 273 (1924).
ORMIG, adj. (tillf.) slingrande, krokig; jfr orm 3. Den ormiga vägen. Nordensvan Skuggsp. 160 (1884). Lindström Landk. 107 (1941).
ORMINNA, f. (†) ormhona. Schroderus Albert. 2: 10 (1638).
Spoiler title