SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1958  
RIKSDAG rik4s~da1g l. 40, stundom 3~2, äv. (vard.) rik4sda (Weste synes ha känt båda accentueringssätten; riks`dag .. (l.) riks´dag Moberg Gr. 121 (1815)), r. l. m. (f. Wieselgren GDag. 273 (1881, 1901)), förr äv. RIKESDAG, m.; best. -en rik4s~ da1gen l. 400 l. 3~20, äv. (vard.) -dan rik4sdan (i vers ∪ — Lucidor (SVS) 246 (1672: Rijksdaen, tvåstavigt)); pl. -ar 3~20, stundom 4~10 l. 400 (G1R 17: 639 (1545) osv.) ((†) -er RA I. 1: 445 (1545), Därs. II. 2: 244 (1617)).
Ordformer
(richs- 16171660. ricks- (-ckz-) 16171809. rigs- (-gz-) 16261702. riichzs- 1561. rijcks- (-ckz-) 16101745. rijgs- (-gz-) 15321686. rijks- (-kz-) 16151723. rikes- (rij-) 15411593. rikis- (rij-) 15321595. riks- (rikz-, rix-) 1544 osv. rycks- 1629. -daen, sg. best. 1672. -dag 1532 osv. -dan (-da´n), sg. best. 1859 osv. -tag 1561)
Etymologi
[jfr d. rigsdag; sannol. (åtminstone i bet. 2) efter t. reichstag; jfr äv. holl. rijksdag; av RIKE o. DAG]
1) (†) sammankomst av representanter för olika riken l. stater (för överläggningar l. underhandlingar o. d.); jfr DAG I 8. Then rikis dagh vtj Köpenhaffn Hamborgh eller stadhe om Johannis Baptiste nest komandis, tijt wij icke allenast formodhe the Lubske och andre Wendiske stedher vtan och the Hollender fulmectige legater ath komma. G1R 8: 83 (1532). Därs. 135.
2) sammankomst (möte) mellan representanter för ett rikes befolkning för överläggning o. beslut rörande rikets angelägenheter, riksmöte; i fråga om sv. förh. vanl. om sådan sammankomst av representanter för de fyra stånden l. (i fråga om förh. efter 1866) av den folkvalda tvåkammarrepresentationen; äv. (o. numera ofta) om (sammanfattningen av medlemmarna i) folkrepresentation (i fråga om nutida förh. företrädesvis i Sverige, Danmark o. Finl.); stundom äv. (om ä. förh.) om (sammankomst av) folkförsamling (i sht förr äv. folkförsamling under antiken) l. om sammankomst av stormän i ett rike l. om hovdag l. riksvalnämnd o. d. (som utgjort l. uppfatta(t)s ss. mer l. mindre nära motsvarighet till senare tiders riksmöten); jfr DAG I 8, HERREDAG, LANTDAG (b). Lagtima, urtima riksdag. Vid (l. ) riksdagen (i Västerås 1527). Under riksdagen. Under pågående riksdag. Sammankalla (förr äv. utropa), öppna, avsluta, upplösa en riksdag. Hålla (förr äv. förrätta) riksdag; förr äv. göra riksdag, låta hålla riksdag. (Vara) medlem l. ledamot av riksdagen, av riksdagens första kammare. Inväljas, sitta i riksdagen. Resa till riksdagen, förr äv. komma till riksdags. Riksdagens revisorer, av riksdagen utsedda revisorer med uppgift att granska statsvärkets, riksbankens o. riksgäldskontorets förvaltning, statsrevisorer. Riksdagens värk, sammanfattande benämning på justitie- o. militieombudsmansexpeditionerna, riksbanken, riksgäldskontoret o. riksdagsbiblioteket. Effter Ptolemeus Philometor then vnge Konungen j Egypten sin första Rikesdagh vthropat hadhe, sende Antiochus Appollonium .. til samma Rikesdagh in vthi Egypten. 2Mack. 4: 21 (Bib. 1541; Luther: Reichstag). Såsom vi (dvs. några medlemmar av rådet) och på then sidst holdne riksdagh til Västerås endrechteligen beslutede. RA I. 1: 415 (1544). G1R 17: 639 (1545; i tysk-romerska riket). Schroderus Sleid. 56 (1610; om romersk folkförsamling under antiken). Hans Kongl. Maij:tt wil förmoda at Richsdagen uthan uppehåld må kunna förrättas. RARP 8: 4 (1660). Därs. (: komma til Richsdags). Thorgny Lagmans Tal, hållit på Riksdagen vid Upsala vid 1020. Lagerbring 1Hist. 1: 24 (1769); jfr ALLSHÄRJARTING. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 115 (1808: göra riksdag). Riksdagarne, hvilka .. (från slutet av 1200-talet) kallas först rikis Samtalu, Hof, och sedan Herredagar. Nordström Samh. 1: 77 (1839). Svenska Folket representeras af Riksdagen, fördelad i två Kamrar. SFS 1866, nr 27, s. 2. Jaka med, som en bonde på riksdagen. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hurra för riksdan, där gubbarna stå / Och knacka med klubban och hjässorna klå. Heidenstam Folk 11 (1899, 1902). SvUppslB 22: 1061 (1935). — jfr FYR-STÅNDS-, KRÖNINGS-, MARKNADS-, ORGANISATIONS-, STÅNDS-, TVÅ-KAMMAR-, VAL-RIKSDAG m. fl. — särsk. (vard., mera tillf.) i sg. best., övergående i bet.: riksdagsarbetet. (E.) Brandes (som hösten 1880 invalts i folketinget) håller på med riksdan. Strindberg Brev 2: 235 (1881).
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om sammankomst l. representation o. d. som i ngt avseende liknar l. påminner om en riksdag (i bet. 2); särsk. dels om (sammankomst av) församling (för dryftande av gemensamma angelägenheter o. d.) bestående av representanter från ett helt rike (l. från flera riken) för viss (yrkes)värksamhet l. för (föreningar i) riksförbund (se d. o. 2) o. d. (jfr RIKS-MÖTE 2), dels om sammankomst l. samling av djur (särsk. fåglar) som föra oväsen o. d.; särsk. i uttr. hålla riksdag. Polsk riksdag, se POLSK, adj. i. Phrygius HimLif. 27 (1615). I buskar och i trän sin riksdag svärmen (av tättingar) håller. GFGyllenborg Vitt. 2: 53 (1777, 1795). Kommer Du med til riksdagen (dvs. det tyska naturforskarmötet) i Berlin? Berzelius Brev 10: 31 (1828). Den ”svenska kyrkans riksdagar”. Brag StridKyrk. 10 (1893; om kyrkomöten). Änderna höllo riksdag i de bruna vassarna. Heidenstam Svensk. 1: 300 (1908). Tiggarna höllo riksdag (i Ispahan vid ryktet om främlingsbesök) och lärde in talande gester. Rosen InshAllah 301 (1935). De 5000 medlemmarna i Amatörfiskarnas riksförbund hade på söndagen riksdag i Karlstad, dit valda ombud från hela landet hade samlats. DN(B) 1954, nr 140, s. 1. — jfr FOLK-, IDROTTS-, JÄRN-, JÄRNKONTORS-, LANTBRUKS-, SJÖFARTS-, SKYTTE-, STUDENT-RIKSDAG m. fl.
Ssgr (till 2): A (†): RIKSDAG-SLUT, se C.
B (†): RIKSDAGA-SKALL. om hållande av riksdag (möjl. eg.: trumpetskall vid riksdags öppnande? l. riksdagskäbbel?). Somliga (rykten) bodade Konunga-fall, / Och somliga segrande Ständer, / Somliga Frihet och Riksdaga skall, / Och somliga trälande Länder. Dalin Vitt. II. 4: 4 (1732).
C: RIKSDAGS-ADEL. (förr) i ståndsriksdag(ar) deltagande adel (se d. o. 2 b), adelsstånd i ståndsriksdag; ngn gg äv. oeg., om frälse o. ofrälse riksdagsmän betraktade ss. landets inflytelserikaste samhällsklass. Fryxell Ber. 13: 35 (1846; om förh. på 1600-talet). Topelius Fält. 5: 8 (1867; oeg.).
-ADJUTANT. (†) om (ngns) biträde l. hantlangare vid värvning av anhängare l. påvärkan av opinionen o. d. vid riksdag. (Drabanten Silfverhjelm) var baron Erik Wrangels förnämsta riksdags-adjutant, bland det mindre folket af ständer, borgerskap och populace. Fersen HistSkr. 2: 75 (c. 1790).
-AFFÄR. (numera bl. mera tillf.) riksdagsangelägenhet, riksdagsgöromål; riksdagssak. RP 15: 364 (1652: R[iks]dagz affaires, pl.). IllSvLittH 3: 300 (1956).
-AKT, r. l. m.
1) (numera bl. tillf.) vid riksdag förekommande (högtidlig) akt (se akt, sbst.1 I 3); jfr -ceremoni. RP 3: 29 (1633; om högtidlighet i rikssalen vid riksdagens öppnande).
2) aktstycke som innehåller (redogörelse för) l. har samband med l. avseende på beslut l. förhandlingar o. d. av riksdag; i sht i pl.; jfr akt, sbst.1 II (a). KlädkamRSthm 1649 A, nr 52. Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—1718. (1887; boktitel).
-ALLMOGE~020. (förr) i ståndsriksdag(ar) deltagande bönder, bondestånd i ståndsriksdag. RMBowallius i 2SAH 22: 244 (1844).
-ALMANACKA~1020. (om ä. förh.) om broschyr uppställd på liknande sätt som en almanacka o. i skämtsam form behandlande personer o. förhållanden o. d. vid en riksdag; jfr -kalender 2. Riksdags-Almanach för Skott-Året 1840. Dahlgren (1840; broschyrtitel).
-ANFÖRANDE~0200, n. jfr anförande 2. Ljunggren i 2SAH 41: 31 (1866).
-ANGELÄGENHET~10102 l. ~10200. jfr angelägenhet 2. Crusenstolpe Mor. 6: 453 (1844).
-ANNALER, pl. (i sht i vitter stil l. skämts.) jfr annaler b. MinnSvNH 6: 169 (1855).
-ANNOTATION. jfr -anteckning; i sht i pl. Stöver Öfvers. Bih. 227 (1824).
-ANOR, pl. (mera tillf.) anor (se d. o. 1 a, b, 2) som ngn har (l. haft) i(nom) riksdagen. (Bröderna Palmstierna) hafva ganska märkliga riksdagsanor. Crusenstolpe Ställn. 9: 65 (1844).
-ANSLAG~02, äv. ~20. jfr anslag 17. Lidforss UtrikVyer 38 (1900).
-ANSTALT ~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) i pl.: anstalter (se anstalt 1) för hållande av riksdag; jfr -förberedelse. MinnSvNH 5: 351 (1809).
-ANSVAR~02, äv. ~20. (mera tillf.) ansvar(sskyldighet) inför riksdagen. Hjärne K12 7 (1902).
-ANTECKNING~020. jfr anteckning 1 b; särsk. i pl.: notiser l. dagboksanteckningar o. d. från riksdag. Billing AntRiksd. 192 (1901).
-ARBETE~020. jfr arbete 5 d, 6. 2BorgP 2: 597 (1723). Odhner G3 1: 556 (1885).
-ARKIV, förr äv. -ARCHIVUM. under riksdagens förvaltning stående arkiv (i ä. tid äv. med inbegrepp av riksdagsbibliotek), riksdagens (resp. i ä. tid, rikets ständers) arkiv; i fråga om ä. förh. äv. om riksstånds arkiv av riksdagshandlingar o. d. Presteståndets riksdags archivum. SynodA 1: 440 (1764). BtRiksdP 1850—51, IV. 1: nr 6, s. 3. 2NF 38: 2 (1925; i Finl.).
-ARVODE~020. riksdagsmannaarvode. HH XXV. 2: 84 (1809).
-ATMOSFÄR. (mera tillf.) bildl.; jfr atmosfär 5 o. -luft. Wigforss Minn. 2: 209 (1951).
-AVGIFT~02, äv. ~20. (förr) avgift utgående till riksdagsmannaarvode(n); jfr -medel, -pänningar. SynodA 1: 404 (1751).
-AVSKED. [jfr t. reichstagsabschied] (†) riksdagsbeslut. HH 29: 561 (1646).
-BANA, r. l. f. jfr bana, sbst.1 1 g γ, o. riksdagsmanna-bana. Fersen HistSkr. 2: 66 (c. 1790).
-BEDRIFT. (numera bl. mera tillf.) bedrift (se d. o. II 2 b, 3) utförd vid riksdag; äv. ironiskt; förr äv.: (ngns) gärning ss. riksdagsman, riksdagsmannagärning (jfr bedrift II 1 b slutet). Beskow i 2SAH 42: 45 (1867; ironiskt). Själf ansåg .. (Sundberg) nog denna sin verksamhet (ss. talman) såsom sin främsta riksdagsbedrift. Billing i 3SAH 15: 81 (1900).
-BEFATTNING. befattning (se d. o. 2 d) inom riksdagen. Leijonhufvud Minnesant. 191 (1838).
-BEHANDLA. jfr behandla 5 a o. -behandling; nästan bl. i pass., särsk. i p. pf. Östergren (1936: riksdagsbehandlad). När .. frågorna framdeles skola riksdagsbehandlas. TSvLärov. 1941, s. 290.
-BEHANDLING. jfr behandling 2 a. SvFlH 3: 280 (1945).
-BELÄTE. (†) om riksdag som är en parodi på l. en vrångbild av vad den borde vara. Lagerbring SmndrSvH 131 (1775; om riksdagen 1713—14).
-BEREDELSE. (numera föga br.) = -förberedelse; anträffat bl. i pl. Malmström Hist. 6: 151 (1877). Odhner G3 1: 542 (1885).
-BERÄTTELSE.
1) av landshövding l. (chef för) ämbetsvärk l. styrelse l. kommission o. d. (gm K. Maj:t) till riksdagen ingiven berättelse (se d. o. 2 b) rörande ämbetsförvaltning o. d. under den sedan föregående riksdag förflutna tiden; i fråga om nutida förh. företrädesvis om den av K. Maj:t för riksdagen avgivna berättelse vari redogöres för vad som tilldragit sig i rikets styrelse o. d. under det gångna året (l., i ä. tid, sedan föregående riksdag); jfr riksstyrelse-berättelse. 2RARP 11: 186 (1739). Samtel. Herrar Landzhöfdingarnas underdåniga Riksdags-Berättelser. Fennia XVI. 2: 78 (1746). Den utaf hofkanslern, friherre Lagerbjelke med stor skicklighet författade riksdagsberättelsen (1809). MinnSvNH 5: 68 (1854). BtRiksdP 1953, I. 15, BerRikStyr. s. 2.
2) (i sht om ä. förh.) (av riksdagsman författad) berättelse (se d. o. 3 b β) om l. skildring av (förhandlingar vid o. förlopp av) en riksdag. HT 1935, s. 116 (om ä. förh.).
-BESLUT. riksdags beslut; dels om beslut utgörande l. innebärande riksdagens avgörande av (l. slutresultatet av dess handläggning av) den l. de frågor som behandlats under riksmötet, dels om riksdags beslut i ngn enskild av olika behandlade frågor; ofta konkret, särsk. om dokument l. urkund l. tryckt skrift o. d. innehållande sammanfattningen av riksdagens beslut; jfr -avsked, -resolution, riks-beslut. Öffversågs 1622, 24, 26 och 29 åhrs Rijkzdagsbesluth. RP 2: 64 (1631). The afskeder och riksdagzbesluter, som skedde 1660. RARP 9: 59 (1664). I Holméns Boklåda .. finnes .. sista RiksdagsBeslutet för 4 a 5 ss. SP 1792, nr 70, s. 4. Det väntade riksdagsbeslutet om avskaffande av de sista resterna av .. den allmänna skjutsen. UNT 1933, nr 51, s. 3. Kamrarna (beslöto) 1934, att ett riksdagsbeslut skulle .. upprättas av kanslideputerade och föreläggas riksdagen till godkännande. 2SvUppslB 24: 129 (1952). särsk. (mera tillf.) bildl. Modets riksdagsbeslut. Törneros Bref 2: 29 (c. 1823).
-BESTYR. jfr bestyr 3 a; i sht i pl. Rydberg Brev 1: 72 (1866).
-BESVÄR.
1) (numera bl. tillf.) besvär (se d. o. II 2, 3) som riksdag förorsakar. HSH 9: 136 (c. 1800).
2) (förr) i pl.: (av riksstånd l. enskild riksdagsman) vid ståndsriksdag anförda besvär (se d. o. III b). Schmedeman Just. 1352 (1693). Enskilda riksdagsbesvär. Järta 2: 279 (1824). PedT 1890, s. 352 (om ä. franska förh.). HT 1935, s. 127.
-BEVILLNING. (nästan bl. om ä. förh.) riksdags beviljande av extraordinarie gärd(er) l. skatt(er); vanl. konkret: bevillning (se d. o. 3 c) som riksdagen samtyckt till l. åtagit sig. LMil. 1: 365 (1684). Extraordinarie utskylder och riksdagsbevillningar. 2RARP 10: 351 (1738). De ovissa (räntorna) berodde af Riksdagsbevillningar. Schönberg Bref 3: 209 (1778). Samuelsson HALärovUpps. 145 (1952; om ä. förh.).
Ssg: riksdagsbevillnings-pänningar, pl. (†) om skatt utgående ss. riksdagsbevillning. BoupptSthm 1683, s. 689 b. —
-BIBLIOTEK. under riksdagens förvaltning stående bibliotek (i fråga om nutida sv. förh. utgörande centralt förvaltningsbibliotek för riksdagen, kyrkomötet, statens värk o. myndigheter samt statliga kommittéer o. sakkunniga). BtRStP 1865—66, IV. 1: nr 76, s. 2. FFS 1922, s. 389 (i Finl.). Vid denna riksdag (1847—48) fattades beslut om upprättandet av riksens ständers arkiv, stommen till det nuvarande riksdagsbiblioteket. SvRiksd. I. 8: 373 (1934).
-BIBLIOTEKARIE. (äldre titel för) chef för riksdagsbibliotek, överbibliotekarie vid riksdagsbibliotek. SvStatskal. 1919, s. 143.
-BIHANG~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) bihang till riksdagens (l., om ä. förh., riksståndens) protokoll. UrKorrCronholm 264 (1862).
-BJÖRN. (tillf.) bildl., om oppositionell riksdagsman; jfr björn 2 a α. Crusenstolpe Mor. 3: 59 (1841).
-BLAD. (numera bl. tillf.) jfr -tidning. Fäderneslandets Riksdagsblad. (1828—29; tidskriftstitel).
-BONDE. bonde som är riksdagsman; särsk. (förr): medlem av bondeståndet i ståndsriksdag. Benzelstierna Cens. 156 (1741).
-BRAGD. (mera tillf.) jfr -bedrift. Malmström Hist. 5: 296 (1877).
-BRAND. [jfr t. reichstagsbrand] riksdagshusbrand. GHT 1933, nr 220, s. 9 (i Berlin).
-BREV.
1) (†) (kungabrev utgörande) riksdagskallelse. Widekindi G2A 91 (c. 1676).
2) brev (se d. o. 3, 3 e) från riksdagsman l. annan vid riksdag närvarande person, skildrande förhållanden o. d. vid riksdagen; särsk. om korrespondens till tidning (l. om publikation i brevform) med sådant innehåll. UrKorrCronholm 160 (1867; om publikation). LdVBl. 1870, nr 9, s. 1 (rubrik). HT 1937, s. 274.
-BRODER l. -BROR. (-bror 1749) (numera bl. tillf.) kollega i riksdagen (som man är dubror med); jfr broder 5, 8, o. -medbroder. Tersmeden Mem. 4: 86 (1749).
-BROSCHYR. (i sht i skildring av ä. förh.) jfr -skrift. HT 1951, s. 142.
-BRÅK. (i sht vard.) jfr bråk, sbst.1 (5 o.) 6, o. -käbbel. Beskow (1840) i 3SAH LIX. 3: 255. —
-BULLER. (numera bl. mera tillf.) jfr buller 2 o. -bråk. Lagerbring 2Hist. V. 3: 20 (1780).
-BYGGE. (mera tillf.) = riks-bygge 1; jfr -byggnad, -hus. Öberg Makt. 1: 4 (1906).
-BYGGNAD. jfr -hus. Sthm 3: 280 (1897).
-BYRÅ(N). äldre motsvarighet till riksdagsredaktionen vid Tidningarnas telegrambyrå. RTKatal. 1923, IV. 1: 832. —
-BÄNK. bänk (l. grupp av bänkar) utgörande sittplats för riksdagsmän i lokal där riksdag sammanträder (särsk. i riksdagskammares plenisal); äv. med huvudsaklig tanke på de där sittande riksdagsmännen; jfr bänk II d. Hellberg Samtida 12: 52 (1874). Från dalamännens riksdagsbänk hördes .. tid efter annan hårresande skildringar om nöd och skattebördor. Wieselgren Bild. 65 (1889).
-CEREMONI. vid riksdag förekommande ceremoni; särsk. om ceremoni i samband med riksdags öppnande l. avslutning; jfr -akt 1. KlädkamRSthm 1738 A, s. 219. —
-CIRKULÄR, n. särsk. (förr) om cirkulär utsänt av prästeståndet vid riksdag (av rikskonsistorium) till konsistorierna i riket. SynodA 1: 440 (1764).
-DEBATT. jfr debatt 1. Liljecrona RiksdKul. 293 (1840).
-DEBATTÖR. jfr -debatt. TSvLärov. 1944, s. 386.
-DEBUT. särsk.: riksdagsmans debut (se d. o. 2 b) i riksdagen. IllSvH 6: 84 (1881).
-DELIBERATION. (numera knappast br.) = -överläggning. PH 1: 137 (1720). Därs. Reg. d 2 a (1742).
-DEPUTATION. (nästan bl. om ä. förh.) jfr deputation 2 b o. -utskott. 2RARP 2: 96 (1723).
-DISKUSSION. jfr diskussion b o. -debatt. Järta (1829) i 3SAH XI. 2: 128. —
-DOM. (mera tillf.) dom (se dom, sbst.1 2) avkunnad av riksdag; i fråga om nutida sv. förh. bl. oeg. l. bildl., motsv. dom, sbst.1 2 c. Schönberg Bref 1: 298 (1778). SkrHVSamfU IV. 1: 188 (1895; om ä. förh.).
-DOMSTOL~02, äv. ~20. (om ä. polska förh.) av riksdag tillsatt domstol med uppgift att döma i mål rörande brott mot rikets konstitution o. d.; jfr -rätt 3 o. riks-rätt 2 b. Kjellén MinistAnsv. 162 (1890).
-ENVÄLDE~020. envälde utövat av riksdag(en). 2NF 27: 1216 (1918; om förh. under frihetstiden).
-ERFARENHET~0102 l. ~0200. erfarenhet av riksdagsarbete. Palmblad Norige 396 (1846).
-FARBROR. (vard., skämts.) manlig ledamot av riksdagen, riksdagsman. Langenfelt NamnÖkn. 47 (cit. fr. 1876). Puck 1906, nr 3, s. 4. jfr (tillf.) IdrBl. 1935, nr 64, s. 9 (om deltagare i firande av riksdagsjubileet).
-FEJD. jfr fejd b. MinnSvNH 11: 53 (1872).
-FLERTAL~02, äv. ~20. (mera tillf.) riksdagsmajoritet. DN(A) 1946, nr 189, s. 4.
-FLYTTNING. (numera bl. ngn gg tillf., nästan bl. om ä. förh.) jfr flyttning 2 b. Riks-Dags-Flyttningen från Stockholm til Norrköping. Strand (1769; broschyrtitel).
-FOLK. koll., om riksdagsmän. RP 5: 209 (1635). Hallström K11 163 (1918).
-FORM; pl. -er. särsk. (i sht i pl., mera tillf.) motsv. form I 4: vid riksdag(sarbete) övlig(a) form(er). Liljecrona RiksdKul. 316 (1840).
-FORMALITET. (numera bl. tillf.) jfr -form; i sht i pl. AdP 1800, 1: 486. —
-FRAKTION. jfr fraktion 2. SvT 1852, nr 17, s. 1.
-FRAMSTÄLLNING~020. framställning (se d. o. I 2) från l. till riksdag(en). Odhner G3 1: 356 (1885). GFGilljam (1898) hos Billing AntRiksd. 153. —
-FREJD. (numera bl. tillf.) anseende l. rykte som ngn åtnjuter ss. riksdagsman l. i riksdagen. Lagerbring 2Hist. V. 2: 31 (1780).
-FRI. (numera bl. tillf.) jfr -lös. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 73 (1856).
-FRID, r. l. m. (om ä. förh.) fred (se d. o. 4 c) gällande för riksdagsmän vid (o. på väg till o. från) riksmöte; jfr tings-frid. SvRiksd. I. 5: 124 (cit. fr. c. 1750).
-FRU. särsk. (numera bl. tillf.): maka till riksdagsman (i fråga om ä. förh. särsk. till riksdagsman som var adelsman l. ståndsperson); jfr fru 3. Topelius Fält. 5: 237 (1867). Dens. Planet. 3: 209 (1889).
-FRÅGA, r. l. f.
1) (mera tillf.) interpellation i riksdag(en); jfr fråga, sbst. 1. SDS 1954, nr 114, s. 12.
2) fråga (se fråga, sbst. 3, 3 b) som behandlas i l. förelägges riksdag(en) l. som riksdag(en) har att behandla o. dyl. l. som gäller l. rör riksdag(en); jfr -angelägenhet. FädRiksdBl. 1828, s. 1. SvRiksd. II. 11: 12 (1934).
-FULLMAKT~02, äv. ~20. fullmakt (se d. o. 3 b) för riksdagsman, riksdagsmannafullmakt. 2RARP 9: Bil. 11 (1738).
-FULLMÄKTIG~020. (i sht i skildring av ä. förh.) i substantivisk anv.: riksdagsman (som vid riksdag utgör befullmäktigat ombud för ett antal valmän l. dyl.); jfr -ombud. Alander Ant. 2 (1720). Stiernman Riksd. 2755 (1731). Till Riksdagsfullmäktig för Lunds Akademi har .. blifvit vald Astronomie Professorn M. Agardh. Snällp. 1848, nr 1, s. 2. SvRiksd. I. 8: 95 (1934; om ä. förh.).
Ssg: riksdagsfullmäktige-, förr äv. riksdagsfullmäktiges-val, n. (-tige- 1747. -tiges- 1731) (numera bl. ngn gg tillf.) val av riksdagsfullmäktige, riksdagsmannaval. PH 2: 909 (1731). Frondin Riksd. 81 (1747).
-FÄDER, pl. (numera bl. tillf.) om riksdagsmän (tillhörande en gången tid l. en äldre generation). Oelreich 50 (1755). SöndN 1874, s. 58.
-FÖRBEREDELSE~10200. jfr förberedelse 1; i sht i pl.; jfr -beredelse. Malmström Hist. 2: IV (1863).
-FÖRFATTNING. särsk. (†): riksdags åtgärd; jfr författning 3. Lagerbring Hist. 1: 88 (1796).
-FÖRHANDLING. jfr förhandling I 2; nästan bl. i pl. Beskow (1829) i 3SAH XL. 2: 134. Hellström Därs. LVIII. 2: 226 (1947).
-FÖRLOPP. jfr förlopp, sbst.2 2. RP 1: XXXIX (1629).
-FÖRORDNING. (†) stadgande gällande för riksdagens värksamhet; riksdagsordning. 2BorgP 2: 59 (1723). Normann ClComCirk. 49 (i handl. fr. 1723).
-FÖRSLAG~02. förslag (se förslag, sbst.3 1 e) avgivet vid l. till riksdag. Fryxell Ber. 8: 202 (1838).
-GALLERI. särsk.: galleri (se galleri, sbst.1 6) av riksdagsmän. Wieselgren Bild. 3 (1889).
-GORM. (vard., numera mindre br.) = -gräl. Berzelius Brev 8: 75 (1823).
-GRUPP. jfr grupp, sbst.1 2; särsk. om grupp bestående av samtliga medlemmar av ett parti i riksdagen (l. i ngn av dess kamrar). Sundblad SvFredsrH 2: 7 (1904; om riksdagens interparlamentariska grupp). Den socialdemokratiska riksdagsgruppen. SocDem. 1906, nr 12, s. 1. SvRiksd. II. 17: 10 (1935).
-GRUPPERING. (mera tillf.) politisk (parti)gruppering i riksdag(en). Carlsson LantmPol. 75 (1953).
-GRÄL, n. jfr gräl, sbst.2 2, o. -käbbel. Crusenstolpe Mor. 6: 376 (1844).
-GUBBE. (vard., skämts.) om (äldre) riksdagsman. SöndN 1862, nr 27, s. 3. Riksdagsgubbar. Engström (1906; boktitel).
-GÅVA. särsk. (tillf.) bildl., om riksdagsbeslut l. dyl. betraktat ss. en gåva till efterkommande släkten (l. senare tiders riksdagsmän). Riksdags-Gåfva, eller Prof af Våre Förfäders tänkesätt. Utdrag af Sveriges Rikes Ständers Beslut, som .. gjordes .. år 1655. (1789; broschyrtitel).
-GÖRA, n. (numera i sht vard.) jfr -arbete, -göromål 2. Fryxell Ber. 8: 202 (1838).
-GÖROMÅL ~102, äv. ~200.
1) (†) handling som utföres l. åtgärd som vidtas o. d. vid riksdag (av riksdagsman); anträffat bl. i pl. o. stundom svårt att skilja från 2; jfr göromål 1. Ingen dödelig kan ställa dig til ansvar för dine Riksdags-göromål. Posten 1769, s. 471. Blifver någon Riksdagsman .. på våldsamt sätt, i och för Riksdags-göromålen, antastad, då skal sådant .. såsom Edsöresbrott anses och straffas. RO 1810, § 77; jfr 2.
2) göromål (se d. o. 5) vid riksdag; i sht i pl.; jfr -arbete, -bestyr, -göra, -värv. Strand RiksdFlyttn. Bih. 2 (1769). SFS 1941, s. 193.
-HANDLING.
1) (†) = -förhandling. BL 1: 202 (1835).
2) handling (se d. o. 10) som innehåller (redogörelse för) l. har samband med l. avseende på beslut l. förhandlingar o. d. av riksdag; i sht i pl.; jfr -akt 2. 2RARP 2: 95 (1723). Wigforss Minn. 2: 169 (1951).
-HISTORIA.
1) motsv. historia II 1, 4: (framställning av) riksdags historia. Leopold 6: 250 (1797). Hedin i 3SAH LVIII. 2: 164 (1947).
2) motsv. historia II 6: anekdot l. dyl. från riksdag. Riksdagshistorier. (1948; boktitel).
-HISTORIK. historik över en l. flera riksdagar. Leijonhufvud Minnesant. 291 (1841).
-HISTORISK. [delvis avledn. av -historia] jfr -historia 1. AB 1897, nr 230, s. 2.
-HJÄLTE. (numera bl. tillf.) med ironisk l. försmädlig innebörd: person (riksdagsman) som utmärker sig i riksdagsdebatter l. gör (l. gjort) sig bemärkt l. har en inflytelserik l. uppburen ställning i riksdagen o. d.; jfr -pamp o. hjälte, sbst.2 2 b. HSH 7: 220 (c. 1800). De begge riksdagshjeltarne (lantmarskalken A. v. Fersen o. O. Håkansson) rådplägade ännu en stund. Crusenstolpe Mor. 1: 32 (1840). (1789 års) riksdagshjeltar fångade .. mängdens gunst och bifall genom ett flitigt bruk af det hänförande ordet frihet. Beskow i 2SAH 44: 180 (1868).
-HUS. hus avsett l. använt för riksdags sammanträden; jfr -byggnad. BtRiksdP 1870, IV. 1: nr 84, s. 1.
Ssgr: riksdagshus-brand. jfr brand, sbst.1 I 2. GHT 1933, nr 220, s. 9 (i Berlin).
-kommitté. kommitté med uppgift att avge förslag rörande l. att förestå uppförande l. ombyggnad o. d. av riksdagshus. BtRiksdP 1889, IV. 1: nr 1, s. 16. Riksdagshuskommitténs betänkande om förändringar av riksdagshuset och dess omgivningar. (1937; boktitel).
-HÅLL. särsk. i uttr. från riksdagshåll, från riksdagens sida. TSvLärov. 1941, s. 170.
-HÄVDER, pl. (i sht i vitter stil, mera tillf.) jfr -historia 1. Beskow i 2SAH 38: 225 (1863).
-HÖGER(N). högerns riksdagsgrupp. Medborg. 1934, s. 234.
-HÖVDING. (mera tillf.) ledare för grupp l. parti inom riksdag; jfr -ledare 1. Bildt i 3SAH 16: 343 (1902).
-INFLYTANDE~0200, n. inflytande som (ut)övas av riksdag(en). Carlsson LandtmPol. 177 (1953).
-INITIATIV. initiativ (se d. o. 1, 2) från riksdags sida. Rydin SvRiksd. II. 2: 404 (1879).
-INLÄGG~02, äv. ~20. jfr inlägg 5. 2NF 11: 633 (1909).
-INRÄTTNING~020. (numera bl. tillf.) = -institution. Lagerbring 1Hist. 2: 82 (1773).
-INSATS~02, äv. ~20. insats (se d. o. 5 b) som göres vid riksdag (av riksdagsman). HT 1953, s. 278.
-INSTITUTION. om riksdag(en) ss. institution (se d. o. 3). Wieselgren Bild. 234 (1882, 1889).
-INTERIÖR. jfr interiör II b. Rydberg Brev 1: 158 (1870).
-INTERPELLANT. jfr -interpellation. SvD(A) 1920, nr 23 A, s. 5. —
-INTERPELLATION. jfr interpellation 2. SvD(A) 1920, nr 163, s. 11.
-INTRIG. jfr intrig 1. HSH 7: 294 (c. 1800).
-INTRIGÖR. jfr -intrig. Schybergson FinlH 2: 179 (1889).
-JOBB. (vard., mera tillf.) jfr jobb 1 o. -arbete. Thyselius VHerrFKam. 135 (1908).
-JUBILEUM. särsk. om det jubileum som firades 1935 med anledning av att femhundra år förflutit sedan riksmötet i Arboga 1435 (”Sveriges första riksdag”). SvD(A) 1932, nr 222, s. 7.
-KAFÉ. jfr -restaurang. Höglund Branting 1: 305 (1928).
-KALEJDOSKOP. (numera bl. tillf.) jfr kalejdoskop 2 o. -brev 2. Riksdags-Kaleidoskop. GbgP 1865, nr 243, s. 1 (rubrik).
-KALENDER. särsk. (om ä. förh.)
1) publikation innehållande förteckning över (o. porträtt av) ledamöter av riksdagen o. dess utskott o. d. (jämte kortare uppsatser om riksdagens organisation o. d.). Riksdagskalender för 1868. (1868; broschyrtitel). Svensk riksdags-kalender för 1886. (1886; boktitel).
2) (poetisk) kalender behandlande ämnen som ha samband med riksdagen; jfr -almanacka. Tumme-Liten. Poetisk Riksdagskalender för år 1841. Dahlgren (1840; boktitel).
-KALL, n. (numera bl. tillf.) riksdagsmannakall. Valerius 2: 214 (1837).
-KALLELSE.
1) kallelse (se d. o. 2) till riksdag. PH 2: 910 (1731). BtRiksdP 1940, V. 1: nr 16, s. 6.
2) (numera bl. tillf.) kallelse (se d. o. 3) till att vara riksdagsman. Posten 1769, s. 532.
-KAMMARE. jfr kammare, sbst.2 11. Wieselgren Bild. 98 (1889).
-KAMP, r. l. m. jfr kamp, sbst.2 2, o. -fejd. SvH 8: 229 (1905).
-KAMRAT. kamrat l. kollega i riksdagen. Reuterdahl Mem. 213 (1859). jfr (oeg.): Hälsa äfven mina små Riksdagskamrater, min Agnes och Alfred tusenfallt. Geijer Brev 254 (1829; i brev till hustrun som jämte barnen Agnes o. Alfred just varit på besök i Sthm under riksdagen).
-KAMRATERI. (mera tillf.) kamaraderi inom riksdag(en). SvD(A) 1925, nr 181, s. 4.
-KANDIDAT. riksdagsmannakandidat. HSH 9: 162 (c. 1800).
-KANDIDATUR. riksdagsmannakandidatur. Rydberg Brev 1: 63 (1866).
-KANSLI. riksdag(en)s kansli (se d. o. 1 b). BtRiksdP 1867, X. 2: nr 1, s. 1. —
-KARL. (†) riksdagsman; särsk. pregnant: duglig riksdagsman. Benzelstjerna Cens. 204 (1743). Carlquist Herdam. II. 2: 79 (i handl. fr. 1792; pregnant).
-KARRIÄR. karriär (se d. o. 6) inom riksdag(en). 2NF 15: 1257 (1911).
-KASSA. (numera bl. tillf.) kassa (se kassa, sbst.1 3 b) avsedd för riksdagsmans bekostande av sitt uppehälle under riksdag. ÅgerupArk. Brev 13/12 1764.
-KLUBB. (om ä. förh.) politisk klubb (se klubb, sbst.2 1) värksam vid riksdag o. med riksdagsmän ss. medlemmar; äv. om lokal för sådan klubb. Detta bref, som blifvit qvarliggande på riksdagsklubben, kom mig .. sent till handa. Rydberg Brev 1: 209 (1871). Fatab. 1931, s. 42.
-KLUBBA, r. l. f. (numera bl. tillf.) vid riksdag använd ordförandeklubba; särsk. (om ä. förh.) om kunglig sådan klubba (använd då konungen vid plenum plenorum ledde riksdagsförhandlingarna). Karl XI:s riksdagsklubba. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 86 (1808).
-KOLLEGA. jfr kollega 1. Carlquist Herdam. II. 2: 79 (1948).
-KOMMISSARIE. (†) = -fullmäktig. Lundström LPGothus 3: Bil. 36 (c. 1640).
-KOMMISSION. (om ä. förh.) kommission (se d. o. 5) utsedd av riksdag (o. bestående av ledamöter av riksdagen); jfr -kommitté, -utskott. Schönberg Bref 1: 265 (1778; om förh. 1600).
-KOMMITTÉ. (mera tillf.) kommitté utsedd av riksdag; jfr -kommission. Kjellén MinistAnsv. 158 (1890).
-KONST. (numera bl. tillf.) i pl.: konstgrepp l. knep vid riksdag; jfr konst 7. Rosén JSerenius 74 (1778).
-KONSULTATION. (†) rådplägning l. överläggning vid riksdag. RARP 15: 306 (1689).
-KONTINGENT. (†) kontingent utgående till riksdagsmannaarvode(n). UppsDR 1764, s. 864. ProtPrestemUps. 1769, s. 19. —
-KORPORATION. särsk. (†) = -parti. Leijonhufvud Minnesant. 205 (1840).
-KORRIDOR. korridor i riksdagshus. Klint (1906). Höglund Branting 2: 247 (1929).
-KORYFÉ. koryfé (se d. o. 2) i riksdag(en); numera oftast med nedsättande bibet.; jfr -hövding, -ledare 1. Wieselgren Samt. 78 (1872, 1880). Schück (o. Warburg) Huvuddr. 2: 123 (1917).
-KOSTNAD. kostnad som hållande av riksdag medför (för statsvärket); äv. (om ä. förh.): kostnad för underhåll av riksdagsfullmäktig(e) (jfr -avgift); oftast i pl. BtRStP 1810, 1: 633. Schybergson FinlH 2: 76 (1889; om ä. förh.). Kuylenstierna Statsmaskin. 16 (1926).
-KOTTERI. (mera tillf.) jfr kotteri 1 o. -fraktion. Forssell (1881) i 3SAH 16: 375. —
-KRETS. jfr krets, sbst.1 9 b; särsk. i uttr. i l. inom riksdagskretsar(na). Odhner G3 1: 54 (1885: inom riksdagskretsarne). Höglund Branting 2: 85 (1929: i riksdagskretsar).
-KRÄMARE. (†) pratmakare vid riksdag; jfr ord-krämare. ÅgerupArk. Brev 1774.
-KRÖNIKA.
1) krönika (se d. o. 1, 2) rörande en l. flera riksdagars förlopp; äv. oeg., om liknande redogörelse i samtal o. d. (jfr krönika 2, 2 b); i fråga om ä. förh. äv. om riksdagstidning (jfr 2). Riksdags-Krönika. (1769—70; titel på riksdagstidning). Enligt hvad den hemliga riksdagskrönikan eger att förmäla. MinnSvNH 6: 180 (1855). HT 1928, s. 207.
2) krönika (se d. o. 3) utgörande översikt över vad som tilldragit sig vid riksdagen under en viss (kortare) tid. SDS 1884, nr 71, s. 2. RöstRadio 1933, s. 35.
-KRÖNIKÖR. jfr -krönika 1, 2. SvRiksd. I. 3: 508 (1933).
-KUNGÖRELSE~0200. (i sht i skildring av ä. förh.) i sht konkret, särsk. om officiell kungörelse om riksdags hållande l. öppnande; jfr -patent. Naumann SvStatsförf. 3: 371 (1863).
-KVINNA. kvinnlig ledamot av riksdag(en). SöndN 1866, nr 7, s. 1. SvYrkeskv. 42 (1950).
-KÄBBEL. käbbel i riksdag(en); jfr -bråk. Beskow (1841) i 3SAH XLVIII. 2: 85. —
-KÄMPE. (numera bl. mera tillf.) jfr kämpe, sbst.1 2; äv. med mer l. mindre ironisk l. försmädlig innebörd (jfr -hjälte). Dalin Vitt. 4: 261 (1743). SD(L) 1901, nr 3, s. 2.
-LARM. (numera bl. tillf.) jfr larm 7 o. -buller. Dalin Vitt. 4: 228 (1743).
-LEDA, r. l. f. leda vid riksdag(sarbete). Thermænius LantmPart. 80 (1928).
-LEDAMOT~102, äv. ~200. ledamot av riksdag(en). Loenbom HMärkv. 2: 151 (i handl. fr. c. 1735).
-LEDARE.
1) (utom i skildring av ä. förh. numera bl. mera tillf.) ledare (för majoritet l. parti l. fraktion o. d.) inom riksdag(en). NFreja 1839, nr 73, s. 1.
2) (mera tillf.) ledande artikel som behandlar riksdagens värksamhet; jfr ledare 13. Siwertz JoDr. 308 (1928).
-LEDNING. (mera tillf.) abstr. l. konkret: ledning av riksdagens värksamhet (i viss önskad riktning o. d.) resp. personer som utöva sådan ledning. Gustaf (III) .. kunde (år 1771 från Paris) meddela sina vänner i Stockholm, att 3 millioner livres vore anslagna (från Frankrike) till riksdagsledningen. Odhner G3 1: 8 (1885). HT 1950, s. 233 (abstr.).
-LIV. jfr liv I (3 o.) 5 b. AlmanachRiksd. 11 (1850).
-LUFT. (mera tillf.) = -atmosfär. Rydberg Brev 1: 170 (1870).
-LÄKTARE. läktare för åhörare i (kammares plenisal i) riksdagshus. Lundin NSthm 162 (1888).
-LÖS. (mera tillf.) om tid: då l. varunder riksdag icke äger rum l. är samlad; jfr -fri. SvD(B) 1927, nr 181, s. 2.
-MAJORITET. jfr majoritet 2. NFreja 1839, nr 73, s. 1.
-MAN, se d. o. —
-MANDAT, n.
1) (om ä. förh., mera tillf.) påbud om inkallelse av riksdag, riksdagskallelse. Ahnlund AOxenstierna 111 (1940).
2) mandat (se mandat, sbst.2 2 a) vid l. i riksdag. Sundin SvKonRätt 1 (1896).
-MANÖVER. bildl.: manöver (se d. o. 4) använd vid riksdag l. avsedd att göra gynnsamt intryck på riksdag o. d. HH XXV. 2: 117 (1812). Odhner G3 2: 126 (1896).
-MASKINERI.
1) bildl., om riksdag l. dess värksamhet l. arbetsformer o. d., betraktad(e) ss. ett maskineri (jfr maskineri 2 a). Det tunga i vårt riksdags-maschineri. FörslSvReprOmbildn. 6 (1844).
2) [jfr fr. machiner, anstifta (se machinera), machination, komplott, anslag (se machination)] (†) intrigmakeri vid riksdag. De tider (ha) hänsjunkit till evärdlig hvila, då riksdagsmaskineriet kunde och fick oblygt drifva sitt spel för att genom mutor, förläning och tjusande löften styra i massa inom (bondeståndet). Leijonhufvud Minnesant. 323 (1841).
-MEDBRODER~020. jfr -kamrat. AdP 1789, s. 667.
-MEDEL. särsk. (förr) i pl., om riksdagspänningar. SynodA 1: 343 (1738).
-MEDLEM ~02, äv. ~20. [jfr t. reichstagsmitglied] (numera bl. mera tillf.) = -ledamot. Rydin SvRiksd. II. 2: 388 (1879).
-MEMORIAL. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) skrivelse till l. yrkande l. motion o. d. i (stånd i) riksdag(en); jfr memorial 2 a. SP 1792, nr 180, s. 4. Liljecrona RiksdKul. 106 (1840).
-MERIT. jfr merit 2 b; i sht i pl.; förr äv. (i pl.) övergående i bet.: personer som skaffat sig meriter vid riksdag. Schröderheim Skr. 144 (c. 1795). Hofbelöningar åt riksdagsmeriterna. AB 1841, nr 144, s. 3.
-MIDDAG. (mera tillf.) middag (se d. o. 2 b) för riksdagsmän. UrKorrCronholm 260 (1862).
-MINISTER. (mera tillf., i sht om ä. förh.) om minister (se d. o. 3 a) som vid riksdag (med särskild kraft o. framgång) för regeringens talan o. där värkar (l. åstadkommer majoritet) för regeringens politik. SvH IX. 1: 262 (1910; om C. J. af Nordin vid riksdagen 1828—30).
-MINISTÄR. (†) om ministrar (se minister 3 a) som vid riksdag föra regeringens talan o. där värka för dess politik; jfr -minister. Liljecrona RiksdKul. 32 (1840).
-MINNE. jfr minne, sbst.1 4, 4 a. Riksdagsminnen. Lithander (1910; boktitel).
-MINORITET. jfr -majoritet. SAOL (1950). DN(B) 1955, nr 109, s. 2.
-MORA, f. (tillf., i sht skämts.) om hustru till riksdagsman; jfr riksdagsmanna-mor, riksdagsmaninna, riksdagsmanska. Wästberg 24Herrar 96 (1939).
-MOTION. jfr motion, sbst.2 Lars Hierta. Riksdagsmotioner och anföranden. (1913; boktitel).
-MOTIONÄR. jfr -motion. 2NF 14: 777 (1910).
-MYNDIG. (numera bl. tillf.) som uppnått den lagstadgade minimiålder som kräves för valbarhet till riksdag(en), l. (om ä. förh.) för rätt att ss. huvudman för adelsätt l. ss. ställföreträdare för sådan huvudman taga säte i riksdag(en). SvT 1852, nr 197, s. 1.
-MYNDIGHET~102, äv. ~200. (mera tillf., nästan bl. i skildring av ä. förh.) myndighet (se d. o. 5) utgörande ett av riksdag tillsatt organ. Odhner G3 1: 108 (1885).
-MÅL. (†) riksdagsärende; riksdagssak. 2RA 1: 707 (1723). RO 1810, § 46. —
-MÅLTID~20 l. ~02. (numera bl. tillf.) jfr -middag; anträffat bl. mer l. mindre bildl. Et Lejon, diurens Kung, en riksdags-måltid giorde. Kolmodin QvSp. 2: 575 (1750); jfr riksdag 3. PrästP 1840—41, 14: 200. —
-MÖTE. (numera knappast br.) riksmöte, riksdag. RA I. 4: 279 (1598). Atterbom Minnest. 2: 203 (1853).
-NOTABILITET. jfr notabilitet slutet. Liljecrona RiksdKul. 378 (1840).
-NOTARIE. (förr) = -stenograf. Sleipner 1892, Extranr 10/10, s. 2. —
-NOTIS. jfr notis 2 o. -anteckning, -nyhet. Billing AntRiksd. 260 (1904).
-NYHET~02 l. ~20. jfr nyhet 2 c. Riksdags-Nyheter. DA 1771, nr 143, s. 1 (rubrik). BrinkmArch. 2: 420 (1812).
-NYTT, n. jfr ny, adj. 1 i, o. -nyhet. Tegnér (WB) 3: 326 (1817).
-OMBUD~02, äv. ~20. (i skildring av ä. förh.) = -fullmäktig. Palmblad Norige Bih. 61 (1847). Schybergson FinlH 2: 184 (1889; om ä. förh.).
-OPERATÖR. (†) intrigmakare vid riksdag; jfr operatör 3 slutet. Adlerbeth Ant. 1: 163 (c. 1792).
-OPINION. opinion (se d. o. 3) inom riksdag(en). SvFlH 3: 33 (1945).
-OPPOSITION. abstr. o. konkret. NFreja 1839, nr 79, s. 1 (abstr.). Ljunggren SAHist. 2: 118 (1886; konkret).
-ORDNING. grundlag som reglerar riksdags sammansättning o. värksamhetsformer o. d. (ofta förkortat RO, äv. R. O.); i fråga om ä. förh. äv. om stadga som utgör mer l. mindre nära motsvarighet till sådan grundlag, stundom äv. om stadga som reglerade ett enskilt stånds sammansättning o. värksamhetsformer vid riksdag; jfr ordning 3 b. Kongl. Maj:ts och Sveriges Rikes Ständers Riks-dags-Ordning, författad vid invarande års Riks dag. PH 1: 504 (1723). Den Riksdags-Ordning, .. hvilka .. Riksens Ständer och Konungen gemensamt vid denna Riksdag komma at fastställa. RF 1809, § 85. Adeln erhöll .. i 1626 års riddarhusordning .. en speciell riksdagsordning. 2NF 23: 354 (1915). Vår första riksdagsordning (1617) har karaktären av en ordningsstadga för ständernas sammankomster. RöstRadio 1933, s. 281.
-ORT, r. l. m. ort där riksdag hålles. RO 1810, § 8. —
-PAMP, m.||ig. (ngt vard.) riksdagsman som intar en framskjuten l. inflytelserik ställning; jfr pamp, sbst.2 Spångberg StMän 1: 98 (1917).
-PAPPER. (mera tillf., i sht ngt vard.) jfr papper 2 o. -handling 2; i sht i pl. Tegnér (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 32. —
-PARTI. parti (se d. o. 5 c) vid l. i riksdag. Crusenstolpe Mor. 1: 108 (1840; om förh. under frihetstiden). Wigforss Minn. 2: 151 (1951).
-PASTOR. (föga br., om ä. förh.) vid ståndsriksdag: sådan ledamot av prästeståndet som icke var biskop; jfr pastor 1. Fryxell Ber. 9: 80, 87 (1841).
-PATENT. (i skildring av ä. förh.) officiell skrivelse l. kungörelse rörande riksdags sammankallande, riksdagskallelse; jfr -kungörelse. RP 10: 235 (1643). HT 1937, s. 258.
-PELARE. (mera tillf.) bildl., motsv. pelare 1 d β. Tersmeden Mem. 4: 128 (1755).
-PEN(NIN)GAR, se -pän(nin)gar.
-PENSION. riksdagsmannapension. BtRiksdP 1947, 1: nr 276, s. 6. —
-PERIOD. period för vilken ledamöterna i riksdag(skammare) äro valda; äv.: tid(speriod) varunder riksdag är samlad; äv. (om ä. förh.): (lagstadgad) period mellan två (lagtima) riksdagar. Leijonhufvud Minnesant. 144 (1838). (Val-)kretsens representant under förra riksdagsperioden var grosshandl. S. A. Hellerström. LdVBl. 1869, nr 106, s. 2. SvRiksd. I. 8: 359 (1934; om period mellan två lagtima riksdagar).
-PERMISSION. (mera tillf.) jfr permission 2. Leijonhufvud Minnesant. 336 (1841).
-PERSONAL. (†) samling riksdagsledamöter (som deltaga i en riksdag). JGRichert (1834) hos Warburg Richert 1: 307. Reuterdahl Mem. 216 (1859).
-PETITUM. framställning till K. Maj:t om att anslag för visst angivet ändamål måtte begäras hos riksdagen; oftast i pl., om olika sådana anslagsäskanden; jfr rekvisitions-förslag. Svanberg RedLefn. 366 (1882; i pl.).
-PLAKAT, n. (i skildring av ä. förh.) = -patent. HT 1937, s. 259.
-PLAN, i bet. I n., i bet. II r. l. m.
I. (tillf.) motsv. plan, sbst.1 I 10 a, i uttr. på riksdagsplanet, i l. gm riksdagen (betraktad ss. en instans för frågors avgörande o. d.). En lösning (av skolfrågorna) på riksdagsplanet. TSvLärov. 1955, s. 502.
II. motsv. plan, sbst.1 II 2: plan rörande (tillvägagångssätt för uppnående av vissa syftemål o. d. vid) riksdag. NFreja 1839, nr 56, s. 1.
-PLATS.
1) (numera bl. tillf.) = -ort. BL 14: 345 (1847).
2) (mera tillf.) plats (se plats, sbst.1 7 a) som innehas l. skall besättas i riksdag, riksdagsmandat. Nyström Svedelius 3: 106 (1888).
-PLENUM. jfr plenum 2. Billing AntRiksd. 74 (1893).
-PLURALITET. (mera tillf.) = -majoritet. Billing AntRiksd. 283 (1905).
-POLIS. (om ä. förh., mera tillf.) hemlig polis (se polis, sbst.1 2) med uppgift att utspionera o. till regeringen inrapportera (riksdagsmännens) politiska planer o. förehavanden o. d. vid riksdag. MinnSvNH 4: 64 (1854; om förh. 1800).
-POLITIK. politik som bedrives vid l. i riksdag. Odhner G3 1: 4 (1885). jfr: (E. Thyselius) skötte under några år riksdagspolitiken i det nya Svenska Dagbladet. Spångberg BanbrHövd. 11 (1939).
-POLITIKER. jfr -politik. BrinkmArch. 1: 259 (1773).
-POLITISK. jfr -politik. GHT 1897, nr 85, s. 2.
-POLLETT. (förr) pollett (se pollett, sbst.2 2 a β) för riksdagsman. SKL (1848). Schück i 3SAH LII. 2: 390 (1941; om förh. på 1700-talet).
-PORTRÄTT. porträtt (se d. o. 1) av riksdagsman; äv. i utvidgad anv., motsv. porträtt 2. Eichhorn Stud. 3: 200 (1881). Intima riksdagsporträtt. (1894; broschyrtitel).
-POSTULAT. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) krav l. önskemål som framföres (l. är avsett att framföras) vid ståndsriksdag (från ett riksstånds sida); anträffat bl. i pl.; jfr -besvär. PH 8: 401 (1766). VDAkt. 1792, nr 19. Riksdagspostulat från 1700-talet. ÅboSjöfH 1: XI (1927).
-PRAKTIK. (†) = -praxis. AdP 1786, s. 28.
-PRAT. (i sht vard., numera bl. mera tillf.) med mer l. mindre nedsättande innebörd, i fråga om riksdagsöverläggningar l. riksdagsanföranden: prat l. ordande vid l. i riksdag. Lagerbring 2Hist. V. 2: 29 (1780).
-PRATMAKARE~0200. (i sht vard.) pratmakare vid l. i riksdag(en). Crusenstolpe Mor. 1: 40 (1840).
-PRAXIS. praxis tillämpad vid riksdag(ar). AdP 1789, s. 541.
-PREDIKAN. predikan vid den gudstjänst som anordnas ss. en för riksdagen gemensam högtidlighet före riksdags öppnande (förr äv. före riksdags avslutning). Werwing Hist. 1: f 3 b (c. 1690). Den 22 .. (juni) blef .. den hittils varande Riksdagens slut förkunnadt, och kommer i morgon Riksdags-Prädikan at hållas af Biskopen i Hernösand. GT 1786, nr 46, s. 2. Enl. praxis utser ärkebiskopen predikant, som håller riksdagspredikan i slottskapellet. 3NF 16: 842 (1932).
-PREDIKNING. = -predikan; i sht i pl. DA 1771, nr 71, s. 3.
-PRINCIPALAT. (numera bl. tillf.) riksdags principalat i förh. till statsråd l. regering. NDA 1875, nr 76, s. 2. —
-PROJEKT. (mera tillf.) = -plan II; i sht förr äv. övergående i bet.: tanke på att hålla riksdag. Vid slutet af october syntes det, som kungen aldeles öfvergivet alt riksdagsproject. Wallqvist Minn. 22 (1793).
-PROPOSITION. proposition (se d. o. 3) som framlägges av K. Maj:t för riksdagen; särsk. (i skildring av ä. förh.) om den allmänna vid riksdagens öppnande framlagda propositionen; jfr statsvärks-proposition. RP 13: 7 (1649). Tiden .. begagnades af konseljen .. att bereda riksdagspropositioner. De Geer Minn. 1: 186 (1892). Den 27 (jan. 1792) voro ständerna kallade till Rikssalen, där riksdagspropositionen skulle uppläsas. Schück i 3SAH LII. 2: 484 (1941).
-PROSA. jfr -språk. IllSvLittH 3: 299 (1956).
-PROST. prost som är ledamot av riksdagen. Wieselgren Bild. 430 (1876, 1889). Den skicklige ”riksdagsprosten” under den gustavianska tiden, biskop af Nordin. SvH IX. 1: 262 (1910); jfr riks-prost.
-PROTOKOLL. protokoll över riksdagsförhandlingar. RP 1: 150 (1629). Sveriges Rikes Ridderskaps och Adels Riksdags-protokoll. (1855; boktitel).
-PRÄST. präst som är riksdagsman; särsk. (förr): medlem av prästeståndet vid ståndsriksdag. Benzelstierna Cens. 153 (1741).
-PSALM. (numera knappast br.) psalm avsedd att sjungas vid gudstjänst som anordnas ss. en för riksdagen gemensam högtidlighet (före riksdags öppnande). SvLitTidn. 1815, sp. 215. —
-PUBLICITET. (numera bl. tillf.) förhållandet att riksdags överläggningar äro offentliga, offentlighet vid riksdags överläggningar. FörochEmot 16 (1823).
-PUKA. (förr) puka använd vid tillkännagivande på olika ställen i huvudstaden av riksdags öppnande l. avslutning; jfr -trumpet o. riks-trumslagare. Knorring Skizz. II. 1: 299 (1845).
-PULPET. jfr -bänk. Vid spade och riksdagspulpet. Magnusson (1950; boktitel).
-PUNKT. (numera bl. tillf.) punkt (se d. o. 9) som ingår i riksdagsbeslut l. som är föremål för överläggningar vid riksdag o. d. AOxenstierna 5: 597 (1630). Benzelius Anecd. 12 (c. 1710).
-PÅBUD~02, äv. ~20. (nästan bl. om ä. förh.) påbud om riksdags hållande; jfr -kallelse. 2RARP 20: Bil. 8 (1760).
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (förr) (pängar avsedda l. använda till) riksdagsmannaarvode(n) inom (ngt av) de ofrälse stånden; utskyld avsedd för detta ändamål; jfr -avgift, -medel, -salarium, -underhåll samt riksdagsmans-, herredags-pänningar. 2RARP 4: 163 (1726). HT 1935, s. 121.
-RAPPORT. (mera tillf.) rapport rörande riksdagsförhandlingar l. riksdagsarbete l. riksdagsnyheter o. d.; jfr -krönika 1, 2. Riksdagsrapporten för år 1873. (1873; boktitel).
-REDAKTION. särsk. om den avdelning inom Tidningarnas telegrambyrå som har att ägna sig åt riksdagens värksamhet; jfr -byrå. RTKatal. 1942, 4: 1148. —
-REFERAT. referat av riksdagsförhandlingar. Schulthess (1885).
-REFERENT. jfr -referat. Lundell (1893).
-REFLEXION. (mera tillf.) jfr -tanke; särsk. i pl. Riksdagsreflexioner af en Hög Resande. (1834; broschyrtitel).
-REGEMENTE. (mera tillf.) = -styrelse. 2NF 27: 1217 (1918).
-REGERING. (numera bl. mera tillf.) riksdags utövande av styrelsen i ett rike (jfr -styrelse); äv. konkret, om samling personer som vid sådant styrelsesätt utövar den värkställande makten (jfr regering 2). Palmblad Norige Bih. 137 (1847; konkret). 2NF 27: 1217 (1918).
-REGISTER. register till riksdagsprotokoll. Hagman RegRiksdP 1911—20 3: 73 (1923).
-REGISTRATUR. (förr) om registratur som fördes vid expeditionsdeputationen. 2RA 1: 180 (cit. fr. 1723).
-RELATION. (nästan bl. om ä. förh.)
1) = -berättelse 1. Bergv. 2: 67 (1738). Svea Håfrätts til denne Riksdag ingifne Riksdagsrelation. 2RARP 11: 179 (1739). För hundra år sen 1: 91 (1809). SvRiksd. II. 13: 94 (1934; om förh. under 1700-talet).
2) = -berättelse 2. NF 16: 70 (1891).
-REPORTAGE. från riksdag(en). SvFolket 11: 71 (1940).
-REPRESENTANT. representant (för ett område l. ett parti o. d.) vid l. i riksdag(en). BlåBand. 1885, s. 39.
-RESA, r. l. f. (riksdagsmans) resa till riksdag (o. återresa därifrån); äv. (o. utom i fråga om ä. förh. numera vanl.): resa som företages av en grupp riksdagsmän för studier av förhållandena i en landsdel o. d. RP 14: 384 (1650). Fryxell Ber. 10: 112 (1842). Riksdagsresan 1937. Önskemål och förhoppningar i övre Norrland. (1937; broschyrtitel).
-RESOLUTION. (i sht i skildring av ä. förh.) = -beslut. FörarbSvLag 8: 50 (1731).
-RESTAURANG. (i riksdagshus inrymd) restaurang avsedd för riksdagsmännen. Klint (1906). BtRiksdP 1922, 8: nr 13, s. 3. —
-REVY. tidningsartikel l. (periodisk) publikation l. föredrag o. d. innehållande en överblick över riksdagens värksamhet under en viss (kortare) tid; jfr -krönika 1, 2, -översikt. Riksdags-Revy. (1862; titel på periodisk publikation). Politisk riksdagsrevy. RiksT 1913, nr 6, s. 1 (rubrik).
-RÄNKER, pl. (numera bl. mera tillf.) jfr -intrig. Adlerbeth Ant. 1: 9 (c. 1792).
-RÄTT, r. l. m. särsk.
1) (nästan bl. i skildring av ä. förh.) rätt att deltaga i l. vara representerad vid l. i riksdag. Fryxell Ber. 8: 242 (1838). Rydberg Vap. 154 (1891).
2) (i sht i fackspr.) om sammanfattningen av de rättsregler som gälla för riksdag(en) o. dess värksamhet; lära(n) l. vetenskap(en) om dessa rättsregler. 2NF 36: 100 (1923). SvRiksd. I. 8: 62 (1934).
3) [jfr t. reichstagsgericht, polska sąd sejmowy] (om ä. polska förh., numera bl. tillf.) = -domstol. PT 1791, nr 40, s. 2.
-RÖRELSE. särsk. (numera knappast br.) i pl.: åtgöranden l. (slugt o. skickligt) ”spel” l. dyl. vid riksdag(en); jfr -spel, -vändning. Fryxell Ber. 11: 62 (1843).
-SAK. sak l. ärende l. angelägenhet som handlägges av riksdagen l. som riksdagen har att handlägga l. som rör l. gäller riksdag(en); jfr -fråga 2, -mål, -ärende. Den Secreterare, som med Rijkzdagssakerne hafwer att giöra. CivInstr. 324 (1651). ”Saken” (dvs. frågan huruvida en viss föreslagen järnväg borde vara enskild eller statlig) växte .. snabbt från bygdesak till länssak och vidare till riks- och riksdagssak. Bergman Kerrm. 286 (1927). jfr: Att tahla om en ny reduction, är een heel rijksdagzsaak (dvs. ett ärende för en hel riksdag). RARP 12: 265 (1678).
-SAL. (tillf.) sal där riksdag(splenum) hålles; äv. bildl. (jfr riksdag 3). Just denna tjusningsfulla dal, / .. Var kärleksgudens riksdags-sal. Stenhammar 164 (c. 1798). Edfelt Högm. 82 (1934).
-SALARIUM. (†) = -pänningar. HTSkån. 6: 368 (1771).
-SAMMANKOMST~102, äv. ~200. (mera tillf.) jfr riksdag 2. Annerstedt UUH Bih. 2: 262 (1686).
-SAMMANTRÄDE~1020. om vart o. ett av de olika sammanträdena under en riksdag, riksdagsplenum; äv. (numera föga br.) om riksmöte i dess helhet, riksdag(ssession). NF 13: 1137 (1889; om riksdagssession). HT 1942, s. 109 (i pl., om riksdagsplena).
-SEJOUR. (ngns) vistelse(tid) vid riksdag (ss. riksdagsman); (ngns) tid ss. riksdagsman; äv.: tid varunder riksdag är samlad (på en plats). Spångberg StMän 3: 179 (1924). Staf PolisvSthm 330 (1950).
-SESSION. [jfr t. reichstagssession] = -sammanträde; numera nästan bl. om riksmöte i dess helhet (med tanke på tiden varunder det är samlat). GT 1788, nr 129, s. 2 (om polska förh.). SvRiksd. II. 11: 23 (1934).
-SKICK. riksdags skick l. gestaltning med hänsyn till sammansättning l. värksamhetsformer o. d.; sätt varpå riksdags sammansättning o. värksamhetsformer o. d. äro ordnade, representationsskick. Hedin Tal 1: 184 (1887). Ahnlund AOxenstierna 406 (1940).
-SKILDRING. konkret: skildring av l. från riksdag. IllSvLittH 2: 552 (1956).
-SKRIFT. (i sht i skildring av ä. förh.) (tryckt) skrift rörande riksdagsangelägenheter; jfr -broschyr. SP 1792, nr 9, s. 4.
-SKRIVELSE. särsk.: av riksdag (till K. Maj:t) avgiven skrivelse. KrigVAH 1895, s. 160. Kuylenstierna Statsmaskin. 97 (1926).
-SLUT. (-dag- c. 1755. -dags- 1678 osv.)
1) (numera bl. tillf.) riksdags slut l. avslutning. Carl XI AlmAnt. 21 (1678). DN(B) 1955, nr 88, s. 16.
2) (†) = -beslut. Carl XI AlmAnt. 21 (1678). Schönberg Bref 2: 300 (1778).
-SPEL. (mera tillf.) bildl., om politiskt ”spel” vid riksdag. 2NF 19: 218 (1913).
-SPRÅK. språk l. uttryckssätt som användes vid riksdag(ar) l. inom riksdagskretsar o. d. Beskow i 2SAH 34: 129 (1861).
-STADGA, r. l. f. stadga innehållande reglementariska föreskrifter för riksdag(en). RiksdStadg. 15 (1949).
-STENOGRAF. stenograf anställd för uppteckning av riksdagsförhandlingar; jfr -notarie. Referenten 1883, s. 84. —
-STORM. (mera tillf.) bildl.; särsk. om kraftiga, kritiska opinionsyttringar vid riksdag. Nyrén Charakt. 121 (1780).
-STORTIGGARE. (†) om person (från jämförelsevis välsituerad samhällsklass) som tiggde (större) pänningbidrag (för ngn insamling l. för egen del) av riksdagsmän. VDAkt. 1766, nr 76.
-STRID, r. l. m. jfr -fejd. Crusenstolpe Mor. 1: 185 (1840).
-STRIDIGHET~102, äv. ~200. jfr -strid; i sht i pl. Kellgren (SVS) 4: 122 (1780; i pl.).
-STYRE. (ngt vard., mera tillf.) = -styrelse. SvD(A) 1930, nr 1, s. 13.
-STYRELSE. (mera tillf.) riksdags utövande av styrelsen i ett rike; jfr -regemente, -regering, -styre. Nyblæus Forskn. 2: 237 (1881).
-STÅND. (om ä. förh.) stånd vid ståndsriksdag(ar). Toijer SvRiksd. 20 (1935).
-STÄLLE. (numera knappast br.) = -ort. VDAkt. 1792, nr 19.
-STÄMNING. (†) = -kallelse 1. L. Paulinus Gothus MonPac. 687 (1628).
-SUVERÄNITET. riksdags suveränitet; jfr -envälde. 2NF 27: 1217 (1918).
-SVENSKA, r. l. f. jfr -språk. SAHedin (1881) i 3SAH LVIII. 2: 335. —
-SYSSLA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) jfr -göromål 2. PH 1: 509 (1723).
-TAKTIK. (politisk) taktik vid riksdag(ar) l. i riksdag(en). HH XXV. 2: 124 (1812).
-TAKTIKER. jfr -taktik. SvH IX. 2: 22 (1908).
-TAL. tal hållet vid l. i riksdag. Atterbom SDikt. 1: 201 (1809, 1837).
-TALARE. jfr -tal. GJEhrensvärd Dagb. 1: 366 (1779).
-TALMAN~20, äv. ~02. (mera tillf.) talman i riksdagskammare. Svedelius Lif 119 (1887).
-TANKE. (mera tillf.) särsk. i pl., om tankar som (meddelas i tal l. skrift o. som) gälla riksdagen l. riksdagsärenden o. d. Benzelstierna Cens. 177 (1742).
-TANT. (vard., skämts.) kvinnlig ledamot av riksdagen; jfr -kvinna o. -farbror. Kuylenstierna Statsmaskin. 98 (1926).
-TERMIN. (bestämd) tid(speriod) då l. varunder riksdag(en) är l. skall vara samlad; äv. om (bestämd) tid för riksdagssessions början; jfr -tid 1. PH 1: 275 (1720). SvH 8: 227 (1905).
-TID.
1) tid då riksdag hålles l. sammanträder; tid varunder riksdag(en) är l. skall vara samlad; jfr -termin. AdP 1789, s. 824. 2NF 38: 816 (1926).
2) (numera bl. tillf.) tid utmärkt av riksdagsstyrelse; anträffat bl. i pl., om frihetstiden. SP 1792, nr 249, s. 3.
3) (tillf.) tid varunder regeringsdepartementen äro (mest) sysselsatta med arbete(n) för riksdagen. Kuylenstierna Statsmaskin. 66 (1926).
4) (ngns) tid ss. ledamot av riksdagen; äv. om tid varunder ngn ss. riksdagsman befinner sig på riksdagsorten (jfr 1). Warburg Rydberg 2: 51 (1900). Spångberg StMän 1: 100 (1917).
-TIDNING. (nästan bl. om ä. förh.) tidning utkommande under loppet av en riksdag o. behandlande riksdagens värksamhet; i fråga om ä. förh. äv. i pl., om (l. ss. namn på) sådan tidning; jfr -blad, -krönika 1, -rapport, -revy. Riksdags-Tidningar. (1756; titel på tidning). Instructions-projectet läses i Riksdags-Tidningarne 1772, No. 59 och 60. Wallquist EcclSaml. 1—4: 424 (1790). Väckt motion, att Rikets Ständer måtte .. låta utgifva en riksdagstidning. BtRStP 1850—51, 8: nr 60, s. 1. Publicistklubb. 13 (1924; om förh. på 1700-talet).
-TJÄNSTEMAN~102, äv. ~200. särsk.: tjänsteman anställd i riksdagens tjänst. Kuylenstierna Statsmaskin. 93 (1926).
-TRUMPET. (förr) trumpet använd vid tillkännagivande på olika ställen i huvudstaden av riksdags öppnande l. avslutning; äv. oeg. l. bildl.; jfr -puka. Cederhjelm Handtv. 12 (1794). Riksdagstrumpeten; eller farväl med Riksdagsmännen. (1835; broschyrtitel). Odhner G3 2: 6 (1896).
-TRYCK.
1) (numera bl. mera tillf.) abstr.: tryckning av riksdagshandlingar. BtRiksdP 1867, X. 2: nr 4, s. 2. Typografminn. 138 (1952).
2) konkret, koll.: tryck bestående av riksdagshandlingar; oftast om riksdagsprotokoll o. bihang därtill. Snällp. 1848, nr 2, s. 3. Wigforss Minn. 2: 169 (1951).
-TRÄTA, r. l. f. jfr -gräl. Fryxell Ber. 7: 36 (1838).
-TVIST. (mera tillf.) jfr -strid. ECTegnér (1889) hos Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 233. —
-UNDERHÅLL~102, äv. ~200. (om ä. förh.) om riksdagspänningar. UppsDP 1765, s. 9.
-UNDERRÄTTELSE~10200. (numera bl. tillf.) jfr -nyhet; i sht i pl. Riksdags-underrättelser. AJourn. 1829, nr 35, s. 1 (rubrik).
-UPPDRAG~02, äv. ~20. uppdrag givet av riksdagen (t. ex. att vara medlem av utskott); äv.: riksdagsmannauppdrag. SvRiksd. II. 17: 253 (1935). Carlsson LantmPol. 40 (1953; om riksdagsmannauppdrag).
-UPPLÖSNING~020. om upplösning av (kammare i) riksdag i förening med förordnande om nya val; stundom äv. allmännare, om hemförlovning av riksdag vid riksmötes avslutning; jfr parlaments-upplösning. Naumann SvStatsförf. 4: 13 (1871). SvUppslB (1935; äv. allmännare).
-UPPSATS~02, äv. ~20. särsk. (†) om skriftligt förslag till riksdags l. riksdagsutskotts beslut l. betänkande o. d. Lagus ÅboHovrH 334 (1834).
-UPPTRÄDE~020. (mera tillf.) (stormigt) uppträde vid l. i riksdag. Fryxell Ber. 10: 96 (1842).
-UTBLÅSNING~020. (om ä. förh., numera knappast br.) trumpetblåsning varigm riksdag(en)s öppnande tillkännagavs; jfr -trumpet. Holmberg Nordb. 451 (1854). Wirsén i 3SAH 11: 138 (1896).
-UTGIFT~02, äv. ~20. jfr -kostnad; i sht i pl. BtRStP 1828—30, Saml. 4 I. 1: 61. —
-UTSKOTT~02, äv. ~20. utskott (för beredning av riksdagsärenden o. d.) utsett bland riksdags ledamöter. 2RARP 2: 101 (1723).
-UTSKRIVNING. (†) = -kallelse 1. RP 8: 727 (1641). 2BorgP 2: 598 (1723).
-UTSLAG~02, äv. ~20. (mera tillf.) jfr -dom. Hjärne K12 159 (1902; om polska förh.).
-UTTALANDE~0200, n. uttalande av l. i riksdagen. Wigforss Statsbudg. 102 (1927). TSvLärov. 1953, s. 439.
-VAGN. (numera bl. tillf.) bildl., om riksdag(sinstitution)en betraktad ss. en vagn (jfr riks-vagn). Leijonhufvud Minnesant. 309 (1841). UrKorrCronholm 247 (1848).
-VAL, n. riksdagsmannaval. Bellman (BellmS) 7: 98 (1785).
-VALAKT. (†) om (förseglat brev innehållande) protokoll (med tillhörande handlingar) över (huru röstningen utfallit vid) företaget riksdagsmannaval. VDAkt. 1789, nr 8.
-VALD, p. adj. (mera tillf.) vald av riksdag(en). Riksdagsvalda talmän. SvD(A) 1920, nr 116 B, s. 4. —
-VANA. vid riksdag(ar) förvärvad vana vid riksdags arbete o. värksamhet o. d.; äv.: vid riksdag(ar) utbildad vana (i fråga om tillvägagångssätt l. uppträdande o. d.). Efter gammal ricksdagsvana så grälas här. HT 1918, s. 185 (1809). Wieselgren Bild. 43 (1886, 1889).
-VERK(SAMHET), se -värk(samhet).
-VETERAN. om riksdagsman med mångårig erfarenhet av riksdagsarbete. NerAlleh. 1896, nr 209, s. 2.
-VIND, r. l. m. (mera tillf.) mer l. mindre bildl., om (yttringar av) opinion l. (förhärskande) tänkesätt o. d. vid l. i riksdag, politisk ”vind” vid l. i riksdag. Wallenberg (SVS) 1: 203 (1771). Nyrén Charakt. 125 (1780).
-VINGLARE. (†) (ränkfull o.) opålitlig riksdagsman (som söker uppnå pekuniära fördelar av sitt riksdagsmannaskap). GJEhrensvärd Dagb. 1: 73 (1776).
-VOTERING. i riksdag(en). Lagerbring Hist. 1: 88 (1796).
-VRÖVEL. (vard., tillf.) jfr -prat. Strindberg Brev 3: 174 (1883).
-VURMERI. (numera bl. tillf.) vurmeri för (deltagande i) riksdagar. KrigVAH 1836, s. 21.
-VÄDER.
1) (†) = -vind. Wallenberg (SVS) 1: 181 (1771). Nyrén Charakt. 119 (1780).
2) (tillf.) väderlek som råder under l. är utmärkande l. passande för tid då riksdag hålles. Tegnér (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 18. —
-VÄLDE. jfr -envälde. Crusenstolpe Mor. 2: 175 (1840).
-VÄLVNING. (†) omvälvning (se omvälva 4 b) av styrelsesätt l. statsskick o. d., utförd av l. gm riksdag. GT 1788, nr 151, s. 4.
-VÄN, m.||(ig.). jfr -kamrat. Crusenstolpe Mor. 1: 136 (1840).
-VÄNDNING. (†) i pl.: tillvägagångssätt l. åtgöranden l. ”spel” o. d. vid riksdag(en); jfr -rörelse, -spel. Tersmeden Mem. 4: 222 (1764). Därs. 5: 15 (1769).
-VÄNSTER, r. (mera tillf.) sammanfattande benämning på vänstersinnade ledamöter av riksdag(en); jfr -höger(n). Wigforss Minn. 2: 229 (1951).
-VÄRK, n. särsk.
1) (†) riksdagsinsats. Hagberg SerenKyrklIns. 419 (i handl. fr. 1777).
2) (mera tillf.) om vart o. ett av riksdagens värk (se riksdag 2). SvUppslB 22: 1081 (1935; i pl.).
-VÄRKSAMHET~102, äv. ~200. jfr -arbete o. riksdagsmanna-värksamhet. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 235 (1847).
-VÄRV. (mera tillf.) jfr -göromål 2. Wieselgren Bild. 20 (1886, 1889).
-VÄRVNING. (om ä. förh., numera bl. tillf.) värvning av riksdagsman (för pängar) för ett riksdagsparti o. d. Bergklint Vitt. 226 (1772).
-VÄSEN(DE). (numera bl. tillf.) riksdagsskick; riksdagsvärksamhet; riksdagsstyrelse. Adlerbeth Ant. 1: 112 (c. 1792). Anckarsvärd o. Richert FörslNatRepr. III (1830). Berndtson (1880).
-YTTRANDE, n. jfr -anförande. Wieselgren Bild. 426 (1876, 1889).
-YTTRING. (†) = -yttrande. Driftkuku 1851, s. 178. —
-ÅHÖRARE~0200. åhörare (på riksdagsläktare) vid riksdagsöverläggning(ar). Riksdagsåhörare. Hammarlund (1949; boktitel).
-ÅR. år (fyllt l. präglat) av riksdagsvärksamhet; år varunder ngn varit riksdagsman; äv. (om ä. förh.): år varunder riksdag hålles. 2VittAH 26: 255 (i handl. fr. 1760). Jag har öfverlefvat et svårt ricksdagsåhr, men den Högsta har vändt alt till det bästa. Höpken 1: 369 (1762). Lindman hade sex riksdagsår .. bakom sig, när han 1912 korades till ledare för andra kammarens högerparti. Spångberg BanbrHövd. 192 (1939). Riksdagsåren 1664 och 1668. HT 1951, s. 284.
-ÄMNE.
1) (numera bl. tillf.) riksdagsmannaämne. Oelreich 91 (1755).
2) (numera bl. mera tillf.) ämne för riksdagsöverläggning(ar); riksdagssak. Möller (1790).
-ÄRENDE. ärende som handlägges av l. behandlas vid l. i riksdag l. som riksdagen har att handlägga; jfr -fråga, -sak. 2RARP 2: 54 (1723).
-ÖPPNANDE, n. (tillf.) riksdags öppnande. Björck HeidenstSek. 12 (1946).
-ÖVERLÄGGNING~1020. överläggning vid l. i riksdag. Schönberg Bref 3: 273 (1778).
-ÖVERSIKT~102, äv. ~200. särsk. om tidningsartikel l. föredrag o. d. innehållande en översikt över riksdagens värksamhet under en viss (kortare) tid; jfr -revy. NDA 1876, nr 106, s. 2 (rubrik).
Avledn. (till 2): RIKSDAGLIG, adj. [jfr t. reichstäglich] (mera tillf.) som tillhör l. utmärker l. äger rum i l. har avseende på riksdag(en). Rydström Adelsnäs 12 (1913).
RIKSDAGLIGEN, adv. (†) vid varje riksdag. Hellberg Samtida 12: 80 (i handl. fr. 1865).
Spoiler title