publicerad: 1940
LIGGA lig3a2, v. ligger, låg lå4g, legat le3gat2, legad le3gad2. vbalsbst. -ANDE (se avledn.), -NING (Linc. Oo 3 b (1640) osv.); -ARE (se d. o.); jfr LIGG.
Ordformer
(inf. o. pr. ind. pl. leg(h)a Visb. 1: 151 (c. 1620). liga KKD 7: 95 (1705), Därs. 3: 107 (1707). ligga (-e) G1R 1: 327 (1524) osv. lig(g)ia (-ja, -e) G1R 1: 28 (1521), Lind (1749; under inliegen). — pr. ind. sg. leg(h)er BtFinlH 4: 253 (1564), KKD 6: 357 (1716). li(i)gg(i)er (lig-) G1R 1: 57 (1523: paa ligger) osv. — ipf. ind. sg. laa G1R 1: 97 (1523: pa laa), Därs. 3: 292 (1526). la(a)g(h) OPetri Tb. 13 (1524; uppl. 1929), EkenäsDomb. 1: 216 (1657). log(h) Svart G1 26 (1561). lå HH XI. 1: 68 (1530), HB 1: 90 (1629). lå(å)g(h) G1R 1: 87 (1523) osv. — ipf. ind. pl. lago Brahe Kr. 37 (c. 1585). lego Gyllenius Diar. 80 (c. 1660). logo KKD 9: 50 (1703). lå(å)g(h)o (-e) G1R 6: 165 (1529) osv. — ipf. konj. låg(h)e (-o) LPetri Œc. 48 (1559) osv. — sup. lagit Prytz MStenbock D 2 a (1633). lega 2Saml. 13: 75 (c. 1690). leg(h)at (-adh, -att, -et, -ett) G1R 1: 22 (1521) osv. leggat Schück Wivallius 1: 136 (i handl. fr. 1631). legiat(t)h (-adh, -eth) SkrGbgJub. 6: 129 (1589), Därs. 332 (1594). legt ConsEcclAboP 141 (1658). lig(h)at (-ad, -att) G1R 1: 6 (1521), EkenäsDomb. 1: 216 (1657). liggiat Bolinus Dagb. 79 (1679), Landsm. XI. 1: 98 (1702). liggit (-et, -itt) Rääf Ydre 1: 313 (i handl. fr. 1557), Rydqvist SSL 1: 254 (1850). lågat Grimberg SvFolk. 2: 22 (cit. fr. 1593), Stridsropet 1883, nr 2, s. 3. läg(h)at SUFinlH 2: 206 (1605), JGHallman Vitt. 11 (c. 1756). — p. pf. (numera i sht i ssgr) legad RA I. 1: 488 (1546: förleghat, n.), UpsLäkF 1870—71, s. 417. legen OxBr. 3: 482 (1634: legne, pl.), RP 16: 85 (1655: legin). liggad Möller (1782; under brüten). liggen Zetterstedt SvLappm. 1: 177 (1822))
Etymologi
[fsv. liggia, motsv. dan. o. nor. ligge, isl. liggia, got. ligan, fsax. liggian, fht. licken, ligen, t. liegen, feng. licgan, eng. lie; till en ieur. rot legh, föreliggande bl. a. i lat. lectus, gr. λέχος, bädd; jfr LAG, sbst.1 o. sbst.3, LAGA, sbst.1, adj. o. v., LEGA, sbst.1, LÄGE, LÄGER, LÄGGA, LÄGLIG m. fl.]
— jfr AN-, AV-, BI-, EFTER-, FRAM-, FÖRE-, GOLV-, HALV-, IGEN-, IN-, INNE-, KULL-, KVAR-, NED(ER)-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, UNDER-, UT-, Å-, ÖVER-LIGGA m. fl., ävensom AVVÄGS-, BAKOM-, BAR-, BREDVID-, BROTT-, DJUP-, DJUPT-, EMELLAN-, FJÄRR-, FJÄRRAN-, FRAMFÖR-, FRI-, FRÅN-, GREN-, INTILL-, INVID-, JORD-, KANT-, KNÄ-, KRING-, KROK-, MOT-, NÄR(A)-, NÄST-, OM-, SITT-, STRÄCK-, VID-LIGGANDE, p. adj., m. fl.
Översikt
Översikt av betydelserna.
1) intaga en horisontal ställning l. under intagande av en sådan ställning befinna sig (i visst tillstånd l. viss värksamhet) o. i anv. som närmast ansluta sig till denna bet. 2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1. a) stadigvarande vara kvar på samma plats l. befinna sig i vila l. ovärksamhet o. d. b) tynga l. trycka (på ngt) l. uppbäras (av ngt) o. d. c) i uttr. vari ngn l. ngt angives uppbära ngt l. täckas av ngt l. vara underkastad (underkastat) ngt o. d. 3) om is, för att beteckna att den sammanhängande täcker ett vatten; äv. om sjö o. d.: vara tillfrusen. 4) om parti av jordens yta o. d.: utbreda sig l. vara belägen (ngnstädes), vara riktad l. vänd (på visst sätt), vetta. 5) om ljussken m. m. som är utbredt över l. inhöljer ngt; äv. om mark- l. vattenyta m. m. som obehindrat erbjuder sig för anblicken l. bestrålas av ljus l. är inhöljd i mörker. 6) i uttr. angivande att ngt har visst läge i l. bildar en geometrisk figur l. utgör en kroklinje l. en direkt fortsättning av en linje l. yta. 7) i uttr. angivande att ett fartyg intager visst läge i förh. till vinden. 8) i uttr. angivande att vinden o. d. har viss riktning. 9) i bildl. uttr. angivande anlag, sinnesriktning, lämplighet för ngt o. d. 10) (för tillfället) uppehålla sig l. vistas l. hålla sig (ngnstädes). 11) i sådana uttr. som ligga i bakhåll, på lur. 12) i uttr. angivande att ngn l. ngt är i vägen l. till hinders för ngn l. ngt l.envist håller sig i besvärande närhet av ngn l. jämt o. ständigt ansätter l. plågar ngn med ngt. 13) i uttr. ligga i håret l. luven på varandra o. d. 14) med allmänt lokaliserande innebörd: hava sin plats l. befinna sig l. (före)finnas l. vara (ngnstädes). 15) handel. o. bankv. befinna sig (högt l. lågt) på prisskalan, stå (i ett pris). 16) i uttr. vari ngn l. ngt angives befinna sig i viss(t) tillstånd l. värksamhet l. vara utsatt för viss behandling. 17) i uttr. angivande att ett jordstycke (för tillfället) icke är föremål för egentlig bearbetning l. att ett jordstycke kultiveras l. användes till betesmark l. dyl. 18) i uttr. ligga till l. under ngt, höra till l. under ngt (en egendom, ett distrikt o. d.). 19) i sådana uttr. som ligga i byalag l. sambruk (med ngn l. ngt). 20) i uttr. ligga för ngt, räknas som ngt, utgöra sin skatt med ngt. 21) i uttr. angivande att ngt tillhör giltighetsområdet för en lag l. en utskyld l. att ngt skall avgöras av l. hänskjutas till domstol. 22) i uttr. ligga i tveböte, treböte o. d.
1) intaga en mer l. mindre horisontal ställning (med en långsida vilande på ett underlag) l. under intagande av en sådan ställning befinna sig (ngnstädes l. i ett visst tillstånd l. en viss värksamhet); ofta i förb. med en bestämning (adv. l. prep.-uttr. l. predikativ) l. med ett (numera bl. av konj. och föregånget) annat verb angivande platsen resp. tillståndet l. värksamheten o. därvid ofta förbleknat, med intresset huvudsakligen fäst vid bestämningen resp. det andra verbet.
a) om (kroppen av) människa o. djur (o. i närstående anv.); i p. pr. ofta i adjektivisk anv., dels: som intager en mer l. mindre horisontal ställning, dels (om ställning): innebärande att ngn ligger. Ligga på ryggen, magen, ena sidan. Ligga raklång på marken. Ligga utsträckt i hela sin längd. Ligga (alldeles) stilla. Ligga i badet. Skjuta i liggande ställning. Liggande skytt. Ligga orörlig i vattnet (och flyta). Ligga högt, när man simmar. Thet war .. en fatigh man benempdt Lazarus, then ther lågh för hans (dvs. den rikes) döör fwll medh såår. Luk. 16: 20 (NT 1526); jfr α. Vlffuar skola boo tilsammans medh lamb, och Parder liggia ibland kedh. Jes. 11: 6 (Bib. 1541); jfr α. En Biörn wedh min gård ligger bunden. Forsius Fosz 62 (1621). I den liggande grundställningen stöder bakre kroppsytan .. mot en plan yta. Hartelius Sjukgymn. 16 (1870). Miniatyrgevär liggande (dvs. skjutning med miniatyrgevär i liggande ställning) blev en seger för (N. N.). STSD(A) 1934, nr 216, s. 8. — särsk.
α) med särskild tanke på att den liggande befinner sig i sin ställning för vila (i förening med sömn) l. på grund av sjukdom (o. därvid befinner sig nedbäddad i en säng l. dyl. l. utsträckt på en soffa l. matta l. annat särskilt iordningställt läger); ofta övergående i bet.: liggande tillbringa natten l. nätterna (ngnstädes). Ligga hårdt, mjukt, bekvämt, illa. Ligga inslumrad, försänkt i sömn. Ligga sömnlös, vaken. Ligga länge på morgnarna. Ligga på soffan (och dra sig). Ligga och läsa långt ut på natten. Var skall du ligga i natt? Ligga över natten ngnstädes. Ligga hemma, på hotell, inomhus, utomhus. Ligga mellan lakan, till sängs o. d., se LAKAN 2 c, SÄNG. Ligga i syskonbädd l. syskonsäng l., med innehållsobj., ligga syskonbädd l. syskonsäng, om ett antal personer (av olika kön): ligga (påklädda) tillsammans på för tillfället redd bädd på golvet. Iagh ligger och soffuer och waknar vp. Psalt. 3: 6 (Bib. 1541). Sengh-Kleder fans eij mer än Änkian till Änkio sengh behölt och hwadh barnen lågo på. BoupptSthm 29/1 1669. Jag trodde icke at det var så bittida — Förmodeligen ligger hon ännu. Björn DygdYngl. 9 (1794). Igelkotten .. ligger i dvala om vintern. Sundevall Zool. 29 (1835). Det blev ej döden (av slaganfallet). Han låg i veckor, månader. Sjödin StHjärt. 33 (1911). — särsk.
α') i en mångfald ordspr., t. ex.: Sieldan kommer math j liggiande mans mun. SvOrds. C 1 b (1604). Som man bäddar åt sig, så får man ligga. Rhodin Ordspr. 113 (1807). Ack den som låge! sa' den late, satt i sängen och sof. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β') i uttr. ligga sjuk, insjuknad (i feber o. d.), förlamad o. d., (liggande i säng o. d.) vara sjuk osv.; äv. i sådana uttr. som ligga i feber, barnsäng, kopporna o. d.; förr äv. i uttr. ligga på (sin) sotsäng, ligga sjuk. At han .. j longan tijdh hadhe leghat siwk. Joh. 5: 6 (NT 1526). Så lenge han log på sin sothe seng. UpplDomb. 3: 130 (1582). En Soldat låg i Rötfeber. VeckoskrLäk. 4: 341 (1783). Heidenstam End. 287 (1889).
γ') (†) elliptiskt, dels för: ligga sjuk (se β'), dels för: ligga i barnsäng (se β'). (I Helsingör) är .. mycket sjukt, så väl som ock några af våra jungfruer vid hofvet, som ligga rätt illa. Ekeblad Bref 2: 96 (1658). När min Engell kommer att ligga. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 105 (1696). Hoorn Jordg. 1: 49 (1697).
δ') i uttr. ligga för döden l. på (förr äv. i) sitt (förr äv. det) yttersta l. (i sht förr) i själatåget, (liggande i säng o. d.) hålla på att dö. Paa th[et] sista nær han laagh j sijt ÿt[er]ste. OPetri Tb. 13 (1524; uppl. 1929). Han låågh för dödhen. Joh. 4: 47 (NT 1526). En Menniskia som låg i Siältåget. Ehrenadler Tel. 194 (1723). Östergren 6: 134 (1938).
β) [utvecklat ur α] i fråga om liggande ställning (i en säng o. d.) för könsumgänge; ofta övergående i bet.: (bruka) hava samlag (med ngn); särsk. i uttr. ligga hos l. med, ålderdomligt l. bygdemålsfärgat äv. när ngn. Han .. lågh när henne, och hon wardt haffuandes aff honom. 1Mos. 38: 18 (Bib. 1541). Bleff Anndirs Olss[o]nn thill frågieth, om hann will wighies widh theth kuinffolk, han haffuer legieth medh i långh thidh. SkrGbgJub. 6: 129 (1589). Jag bryr mig inte om, ifall du så skulle ha legat med alla karlar i stan. Nordström Landsortsb. 196 (1911). — särsk. (†) i tr. anv.: hava samlag med (ngn). Nils Carllss(o)n J wlgu gik sin lagh för thett Quinfolk måns hustru J wlghu som han skulle haffua legat. VifolkaDomb. 6/10 1599.
γ) i fråga om utkläckning av fågelägg; särsk. dels i förb. ligga på, stundom över (ägg), dels abs.: ligga på ägg för att utkläcka dem, ruva. Martius. .. Begynna Gässen liggie. Brahe Oec. 89 (1581; uppl. 1920). Så wärpa .. (fåglarna) ägg .. och liggia på them, til thesz the läffna. Schroderus Comenius 147 (1639). Rosenius SvFågl. 1: 40 (1913). — särsk. i tr. anv.: ligga på (ägg), ruva (ägg); numera bl. ngn gg. i p. pf. i adjektivisk anv.: ruvad. Om .. (gäss) förlöpa sina Egg, sedan the några Dagar them legat hafwa, är thet ganska skadeligit. IErici Colerus 2: 167 (c. 1645). UpsLäkF 1870—71, s. 417.
δ) med särskild tanke på den liggande ställningen ss. en följd av att ngn fallit omkull l. fallit ned från ngt o. dyl. l. av att ngn blivit dödad (särsk. i strid); jfr ε; ofta övergående i bet.: (i liggande ställning, ss. fallen l. stupad) kvarstanna (ngnstädes). Bliva liggande på slagfältet. Ligga slagen, fallen, stupad. Ligga ogill, se OGILL. Svart G1 91 (1561). Hoo som giffuer sitt så at han tigger, honom skal man slå så at han ligger. SvOrds. B 1 a (1604). Han (hade) ramlat omkull .. och blivit liggande. Hallström Händ. 219 (1927). — särsk. (vard.) i uttr. ligga där (med adverbet svagt betonat o. närmast tjänande att giva uttrycket större åskådlighet), (efter fall) ligga (på marken, i smutsen o. d.). Nu låg han där så vackert. Jag ä så full och svag — / Pladask — där ligger du; pladask — där ligger jag! Bellman (BellmS) 4: 74 (1769). Bergman Mark. 179 (1919).
ε) om avliden varelse (i sht människa); jfr δ; särsk. i sådana uttr. som ligga död (i sin säng), ligga i graven, jorden, ligga på havets botten (efter drunkning), ligga begraven, jordad; äv. elliptiskt för: ligga begraven. Ligga på bår, ligga lik, se BÅR, sbst.1 3 slutet, LIK, sbst. S(alig) Her Steen Stures Lijk, som tå allareda hade öfwer itt halfft Åhr legat i Jorden. G1R 1: 22 (1521). Runeberg 2: 112 (1846). Han var ensam, ty hans far och mor lågo borta på Klara kyrkogård. Strindberg RödaR 6 (1879).
ζ) i oeg. l. utvidgad anv., för att beteckna att ngn befinner sig i en ställning, som på ett l. annat sätt, särsk. därigm att den delvis är horisontal l. lutande, står den liggande ställningen mer l. mindre nära. Ligga på knä, med underbenen och knäna stödjande mot marken l. annat underlag (o. kroppen i övrigt upprätt l. framåtlutande); äv. bildl., för att symbolisera underdånighet l. bön till Gud o. d. Ligga i fönstret, stå lutad ut gm fönstret (stödd på underarmarna). Ligga dubbel av skratt, se DUBBEL, adj. 1 c β. Ligga som en rem l. remmar utmed l. utefter l. längs marken l. vägen o. d. (ngt vard.), bildl., symboliserande stor hastighet; i sht om djur. Och Iungfrwnar som ellies jbland folcket icke gingo, lupo til porten och vppå mwranar, somligha lågho j fenstren. 2Mack. 3: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: sågo ut genom fönstren). Ther kan en liggia på knä, och wara stor skrymtare. Swedberg SabbRo 1584 (1690, 1712). Vigg låg på knä med armbågarne mot bordet. Rydberg Vigg 3 (1875). Hundarna lågo som remmar längs marken. SDS 1940, nr 38, s. 5. — särsk. (ngt vard., mindre br.) i sådana uttr. som jämt ligga över sina böcker, jämt ligga med näsan i boken, jämt ”hänga” över sina böcker l. vara sysselsatt med läsning (studier). Meurman (1846). Auerbach (1911). (†) Ligga över bökerna. Schultze Ordb. 2585 (c. 1755).
b) om ett i horisontalt läge befintligt föremål i allm. samt i närstående anv.; ofta för att beteckna att ngt (t. ex. en duk l. ett täcke, en anhopning av föremål l. av ett l. flera ämnen o. d.) på ett mer l. mindre utbredt (ytformigt) sätt befinner sig (vilar) på l. i l. över l. omkring ngt; äv. med försvagad bet., användt för att angiva plats som intages av (smärre) föremål utan egentlig längdriktning l. av föremål (ofta omslutna av en massa l. vätska o. dyl. l. befintliga i en låda o. d.) vilkas läge i horisontal l. vertikal led är ovisst l. saknar intresse; äv. övergående i bet.: förbliva l. vara kvar (där det lagts). Boken ligger på bordet. Tidningen ligger inte där jag lämnade den. Det ligger en matta på golvet. Det ligger (fullt med) snö på marken. Det låg en sten över brunnshålet. Hava djupt liggande ögon. Twärbalkar som liggia twärt offuer huset. VarRerV 24 (1538). Om morghonen lågh dagg omkring läghret. 2Mos. 16: 13 (Bib. 1541). Klädet som ligger på predike stolen. Bolinus Dagb. 24 (1667). Konstigt. Min väckarklocka måste ligga för att kunna gå, ty står hon så står hon. GHT 1897, nr 302 B, s. 1. Det låg tårar och skimrade i ögonvrårna. Lagerlöf Sten. 46 (1914). — särsk.
α) (i sht i fackspr.) i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr β), dels: som befinner sig (i vissa fall: vars delar l. enheter befinna sig) i ett horisontalt l. (starkt) lutande läge, dels (om läge): innebärande att ngt ligger. Liggande och stående Bilder. Carlberg SthmArchitCont. E 2 a (1740). Liggande styl. Weste (1807). De liggande milorna äro beräknade för oklufven stamved om flere famnars längd. Rejmers Koln. 6 (1868). Boningshus af liggande timmer i en våning. PT 1901, nr 254 A, s. 1. — särsk. bärgv. o. geol. om bärglager l. bärgartsgång o. d.: (mer l. mindre) horisontal; äv. i uttr. liggande vägg, vägg (ev. botten) i ett gruvrum bildad av malmkroppens l. fyndighetens liggande; motsatt: hängande vägg. Liggande skiffer är lågländig, men ej sällan tvärt afskuren. Bergman Jordkl. 103 (1766). 2UB 5: 127 (1902).
β) i fråga om växter till vilkas växtsätt hör att stammen brukar sträcka sig utefter marken l. vilka kullslagits av rägn l. hagel o. dyl. l. vilka på grund av svampsjukdom o. d. icke kunna hålla sig upprätt; i p. pr. äv. i adjektivisk anv. (jfr α). Möller PrincBot. 27 (1755; om örtstjälk). Om Linet ligger, och har redan fått någon röta .., måste det .. genast upryckas. Alm- (Sthm) 1769, s. 38. VetAÅb. 1914, s. 240.
γ) (i fackspr.) om gevär l. spjut o. d., med särskild tanke på det sätt varpå det vilar i handen resp. mot axeln, då det användes. Källström Jagt 240 (1850). Att geväret .. ”ligger väl i hand”, d. v. s. är beqvämt att sköta såväl vid skjutning som vid bajonettstrid. EldhandvSkjutsk. 2: 5 (1877). Frostell IdrB 122 (1914).
δ) sjöt. i uttr. som angiva ett visst djupgående l. ett visst förhållande mellan ett fartygs olika partier i avs. på djupgåendet. Fartyget ligger djupt, högt. Fartyget ligger på näsan, fören, dvs. djupare med fören än med aktern. Fartyget ligger på hälen, aktern, dvs. djupare med aktern än med fören. Fartyget ligger på jämn l. rät köl, dvs. lika djupt med fören o. med aktern. Och tett Schipp, som i ther hädenn skicke, motte icke liggie för diupt. G1R 16: 476 (1544). VFl. 1930, s. 164.
ε) spelt. om utspelat kort: icke tagas upp igen för att ersättas med ett annat kort; ofta i uttr. låta (kort) ligga. Lagt l. utspelat kort ligger l. skall ligga. Bättre låta kortet ligga, / Än för slurf om ursägt tigga. ReglKortsp. 1: 16 (1809). Lindskog Spelb. 62 (1847).
ζ) om ngt som är placerat i förvar ngnstädes; vanl. med tanken på horisontalt l. utbredt läge starkt skjuten i bakgrunden l. helt uppgiven; ofta övergående i bet.: kvarbliva på sin förvaringsplats, förbliva oanvänd l. osåld o. d.; äv. i sådana uttr. som ligga i förvar, ligga oanvänd o. d.; äv. bildl. Hwilkin sc[ri]fft hade nw sidhan han dødde lighat j disken j rådz stugen. OPetri Tb. 235 (1528; uppl. 1929). Vårtt godz .. bliffver liggendes oföryttret. G1R 24: 196 (1554). Tom är then pung som annars peninger liggia vthi. SvOrds. C 6 a (1604). (Jag) Låter .. (aktierna) ligga för er räkning till i morgon. Michaelson Ungk. 37 (1892). Gubbens röst var så rostig, som om den legat oanvänd i åratal. Siwertz Sel. 1: 117 (1920). — särsk.
α') om livsmedel, våtvaror o. d. Ölet ligger på fat i källaren. Att .. (det bryggda ölet) ingen tijdh liggie kan, vthen förderffwes och surnes. G1R 17: 268 (1545). Kött som har legat för länge. Schulthess (1885). Gråpäron tåla inte att ligga. Östergren (1931).
β') (†) i uttr. ligga l. bliva liggande ngn på halsen l. händerna (jfr 2 b δ β', ävensom 12 a), om vara l. kapital: stanna l. finnas hos ngn utan att inbringa ngt (gm försäljning l. utlåning mot ränta). Undfå Interesse och årlig inkomst af det, som elljest ligger honom fruktlöst på händerna. Stiernman Com. 6: 4 (1709). Sahlstedt CritTuppSag. 24 (1759). Widegren (1788).
η) i uttr. angivande att ngt är placerat i l. på ngt för att där prepareras på visst sätt. Ligga i saltlake, i vatten, på is. Ligga i blöt, se BLÖT, sbst. Ligga i salt(et), se SALT, sbst.
ϑ) i uttr. angivande att ngt är kringspridt i oordning över en yta l. (numera bl. i förb. med predikativ l. vissa prep.-uttr.) att ngt störtat samman. Tornen stå ömkeligha, och muren ligger jemmerligha. Klag. 2: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: förfallna ligga de nu alla). Den borg, som trotsat Tilly, / i bitar låg och grus. Gellerstedt Efters. 9 (1891). Caracallas .. badhus (i Rom) .. ligger nu i ruiner. Hahr ArkitH 131 (1902). Högar av böcker ligga överallt. Hammar (1936). — särsk. (†) i vissa bildl. uttr. angivande sammanbrott l. förfall av en värksamhet, konst o. d.: ligga över en hop l. över ända l. för vrak. Det alt går uth dher på, att tandem (dvs. omsider) det Evangeliske wäsendet måtte öfwer en hop ligga. RARP 6: 301 (1658). Ther lönen är borta, ther ligger kånsten öfwerända. Isogæus Segersk. 761 (c. 1700). Vid Karl Gustafs död låg det kungliga biblioteket i Stockholm alldeles för vrak. Fryxell Ber. 14: 149 (1846).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 a ζ, b ζ, ϑ slutet). — särsk.
a) med särskild tanke på att den (det) som ligger stadigvarande är kvar på samma plats l. befinner sig i vila l. ovärksamhet. Ligga på latbänken, latsidan, se LAT-BÄNK, -SIDA. — särsk.
α) sjöt. i uttr. ligga på årorna, om roddare: hålla årorna vågrätt o. tvärs ut (färdiga till rodd); äv. elliptiskt för detta uttr. Ligg på Årorne. ReglArméenFl. 1788, s. 109 (kommandorop vid uppehåll i rodd). UFlott. 1: 125 (1903; elliptiskt).
β) i uttr. ligga på (förr äv. över) ngt, för att beteckna att ngn har ngt till låns l. till sin disposition l. under behandling l. arbete (utan att lämna det ifrån sig l. bliva färdig därmed). (Att) wij gerna skulle sij, att j något gott arbete .. kunne förrätta och förfärdiga, .. ther j nu så länge hafue legat ther öfwer. Schück VittA 1: 180 (i handl. fr. 1648). Almqvist låg sedan 1819 på den filosofiska afhandling Om det hela, hvilken först våren 1836 utsläpptes i tryck. Lysander Almqvist 338 (1878). (Förf. har skrivit) ett .. skådespel, kallat ”Allt går vidare”, vilket en teater här i staden ligger på. DN(A) 1935, nr 335, s. 18. — särsk. i fråga om pängar: icke släppa ut i rörelsen, icke göra fruktbärande. Penningförhållanden i Indien bli .. allt mera besynnerliga .. regeringen ligger på massor af rupier, som den icke kan få upp i den önskade värderelationen gentemot pd sterling. SD(L) 1894, nr 65, s. 7.
γ) i uttr. angivande att ett ärende (med dess handlingar) befinner sig hos (är överlämnat till) viss myndighet o. d. (ofta domstol) för handläggning o. där väntar på avgörande; ofta, i sht i uttr. bliva liggande, med särskild tanke på att intet åtgöres i ärendet l. att handläggningen drager ut på tiden. (Ständerna böra sammanträda oftare nu, när ”ärendena” ökas) På dedt det ene ährendet icke öfwer det andra tillwäxer, och outhreddt blifwer liggandes. RARP 2: 214 (1636). Medan saken i Rätten ligger. RB 20: 2 (Lag 1734). Nu låg frågan hos konungen. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 360 (1856). Jungberg (1873).
δ) (†) i p. pr. i adjektivisk anv., i vissa uttr. betecknande fast egendom l. ägodelar (ofta: skatt, dyrbarhet) som (i motsats till boskap) saknar egen rörelseförmåga; särsk. i uttr. liggande fä, se FÄ 4 slutet. (Hon skall) tiill ewerdeligo ægo beholle siitt hus och grund och andr[e] liggiand[e] ægor. 2SthmTb. 3: 127 (1555). Atterbom Minn. 503 (1818).
ε) om värksamhet: vara underkastad ett avbrott, ”vila”; jfr 17; ofta [delvis utgående från 1 b ϑ slutet] i nedsättande mening: försummas, vanvårdas, ”ligga nere”; numera nästan bl. i uttr. låta ngt ligga. At han (dvs. den som varit drucken) intet kan komma sigh til arbetes igen, Och bliffuer så hans arbete liggiandes. LPetri Dryck. D 4 b (1557). The schrifwas vth (till krigstjänst) som för theras oduglighet skul .. sedan sleppas måste hwar igenom ricksens tiänst blifwer liggiande. Gustaf II Adolf 56 (c. 1620). De låta ligga det dem befalt är, och se uppå andras vandel och gjerningar, dem Gud älskar. Borg Luther 1: 194 (1753). Låta allting ligga och fara ut och roa sig. Östergren (1931).
b) med särskild tanke på att den (det) som ligger utövar ett tryck på l. uppbäres av ett visst underlag: vila l. tynga l. trycka (på ngt). Hela tyngden ligger på den pelaren. Sahlstedt (1773). Då .. (den med glimlampan parallellkopplade säkerhetsproppen) smälter, kommer .. hela spänningen att ligga på lampan. TMatFysKemi 1922—23, s. 21. — särsk.
α) (i fackspr.) i fråga om tryck som ngn utövar på ett redskap som han håller i handen. Då man ligger något för hårdt på penselen. Miniatursk. 18 (1784). Ni ligger för hårdt på er penna. Widegren 894 (1788). Enda svårigheten är (då man vadar genom fjällbäcken) att motstå forsens styrka. Därför ligger man starkt på stafven. TurÅ 1895, s. 152.
β) (i fackspr.) i uttr. angivande att en häst med spänning i nacke, hals, rygg och bakben söker ett för kraftigt stöd på bettet: ligga på bettet l. på betslet; jfr BETT 8. Ungern-Sternberg Bourgelat 20 (1752). (Hästarna) skola i jemvigt bjuda väl fram, utan att för hårdt ligga på bettet. TIdr. 1894, Julnr s. 14.
γ) sjöt. i uttr. ligga hårdt på rodret, om fartyg: vid styrning fordra stor rodervinkel o. avsevärd kraft för rodrets vridning. Smith (1917).
δ) i fråga om andligt l. ekonomiskt tryck l. arbetsbörda o. d.; numera företrädesvis dels (i vitter stil, mindre br.) i sådana uttr. som ligga tungt l. hårdt över ngn l. på sinnet l. hjärtat l. ngns sinne l. hjärta, dels (mera tillf.) om arbetsbörda l. skyldighet, med särskild tanke på vem den tillhör l. tillkommer: vila l. falla (på ngn); stundom (numera knappast br.) jur. om servitut l. skatt o. d. för att beteckna att det (den) belastar en egendom. Wåra synder liggia på oss, at wij ther vnder förgåås. Hes. 33: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: tynga på oss). All omwårdnad om wår Schola här (i) Jönkiöping ligger på mig. VDAkt. 1688, nr 66. Besvär och last, som ligger å jord, af vägar, fädrift (osv.). RB 25: 17 (Lag 1734). Ack! alt hvad du har lidit .. och alt hvad du än skall lida, ligger tungt på min själ! Eurén Kotzebue Cora 120 (1794). Ett husligt bekymmer, som så ofta ligger tungt på sinnet. Hagberg Pred. 6: 28 (1820). Östergren (1931). — särsk.
β') (†) i uttr. ligga ngn på halsen l. händerna (jfr 1 b ζ β', ävensom 12 a), dels om person vars försörjning helt l. delvis vilar på en annan: ligga ngn till last, dels om arbete, bekymmer, olägenhet o. d.: trycka l. besvära ngn l. (om arbetsuppgift) giva ngn mycket att göra, (fullt) upptaga l. sysselsätta ngn. Ligger icke androm på halsen såsom tiggiomunkar. Gl1Tess. 4: 12 (Bib. 1541). Alldenstund oss månge saaker liggie på händerne. OxBr. 1: 23 (1613). Han ligger sine gamble .. och heelt af sig kombne föräldrar på händerna. VDAkt. 1675, nr 190. Hööbärgsslen ligger hänne nu på händerne. Därs. 1684, nr 163.
ε) (†) bero (på ngt), hänga (på ngt). Ty på itt Rådslagh, när thet warder förtijat, kan offta heela Landzens wälfärd liggia. Forsius Fosz 79 (1621). (De andra brottslingarna) mena .. att en förbrytare har tur nog, om hans lif eller död ligger på hans egen tunga och ej på vittnenas. Lidforss DQ 1: 235 (1889).
ζ) i uttr. makt l. vikt (förr äv. stor l. ringa makt o. d.) ligger (up)på ngt, ngt är viktigt l. betydelsefullt (resp. så l. så viktigt); numera nästan bl. (i högre stil l. arkaiserande) med formellt subj., i uttr. det ligger makt l. vikt uppå (ngn gg på) att osv.; förr äv. med indirekt obj. Förhoppandis ath j gærne wilie wete mith ok rikesens bedzsta som nw största mact paa ligger. G1R 1: 57 (1523; möjl. ssg). Och ty ligger Domarenom macht vppå, at han seer sigh wijsligha före, at han icke på Gudz wegna dömer en falsk dom. OPetri 4: 301 (c. 1540). Såsom ingen ringa mackt theruppå ligger, at (osv.). LandtmFörordn. 9 (1696). Det ligger vigt uppå att icke någon olagligen vald ledamot intränger i (riksdags-)kamrarne. Svedelius Statsk. 1: 140 (1868). SvTeolKv. 1932, s. 202.
c) i uttr. vari ngn l. ngt angives uppbära ngt l. täckas av ngt l. vara underkastad (underkastat) ngt o. d.
β) i uttr. angivande att ngt är givet på ett förtäckt sätt (dolt under ngt annat). Ähn dogh Ordhen ähre Fagre och shöne som ider warde gifne. Szå ligger dogh annat ther vnder fördolt. UrkFinlÖ I. 3: 108 (1598). Keysaren .. tänkte (icke), at här vnder skulle liggia någet Sweek. Schroderus Os. 2: 586 (1635). Annerstedt Rudbeck Bref cxxxx (1905).
γ) (†) i uttr. med bet.: vara underkastad ngt, nödgas tåla l. utstå ngt, vara hemfallen åt l. under ngt, vara slav (under synden) o. d. Menniskione som ligger vnder syndenne, dödhen och heluitit, ståår alz ingen reddan eller återlöösn fore, vtan j Christo aleena. OPetri Clost. C 4 b (1528). En konung .., then them frelsa skulle aff thet stoora tyrannij som the lågho vnder. Dens. Kr. 116 (c. 1540). Liggia vnder dödhen och dieffuulens wold til ewigh tijdh. LPetri 1Post. A 5 b (1555). (För syndens skull) lågo .. alla menniskior vnder Gudz wredhe, förplichtade till Evigh fördömmelse. KOF I. 1: 186 (1575). Ekelund Fielding 64 (1765).
3) [specialanv. av 1 b] om is, för att beteckna att den sammanhängande täcker ett vatten; äv. om (parti av) sjö, vattendrag o. d.: vara isbelagd, vara tillfrusen. Man bekom tijdende, att Ysen lågh ändhå i Siön. SthmTb. 14/7 1574. At Dynen (dvs. Düna) ju nu ligger, heller sigh leggiandes warder .., om thetta wedret warar. Gustaf II Adolf 506 (1625). Isen låg ännu i de inre fjärdarna. Topelius Fält. 4: 150 (1864). Utanför Göteborg ligger hafvet ända utåt Vinga fyr. VL 1893, nr 12, s. 3. Böök ResSv. 154 (1924).
4) om parti av jordens yta l. (lokalitet i) därå befintlig bebyggelse: utbreda sig l. utsträcka sig (ngnstädes), vara belägen (ngnstädes), hava ett (så l. så beskaffat) läge, vara riktad l. vänd (på visst sätt), vetta (åt ett håll). En avsides liggande gård, trakt. Gården ligger högt, lågt, mycket vackert, på en backe l. en slätt. Sovrummen ligga i övre våningen. Mitt arbetsrum ligger mot söder. Kyrkan ligger i öster och väster. Wästerwijks Stadh, som .. låg ute wid Slottet wardt ofta skinnad och bränd af then omilde Konung Christierns partij. G1R 1: 87 (1523). Månge bondebyar som lego thär omkringh (dvs. omkring Kristinehamn) bleffvo lagde vnder Stadhen. Gyllenius Diar. 80 (c. 1660). På andra sidan om Ringsjön syntes Bosjökloster, som måste ligga alltför vackert. CHAnckarsvärd (1817) i HTSkån. 4: 80. Vid vägen låg ett litet torp. Runeberg 2: 44 (1848). Den del av (det frankiska) riket, som låg öster om Rhen. Grimberg VärldH 5: 130 (1931). — särsk.
a) (†) i uttr. ligga belägen, vara belägen (ngnstädes). Anteknas namnkunnige Berg ..; hwad de kallas och hwarest de ligga belägne. LandtmFörordn. 87 (1699). Topelius Fält. 5: 156 (1867).
b) (numera föga br.) i uttr. ligga full med ngt, vara full med ngt. Tå lågh wäghen full medh klädher och tyygh, som the Syrer hadhe jfrå sigh kastat. 2Kon. 7: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: var full med kläder).
c) (†) i uttr. ligga i längden, hava stor utsträckning i längdriktningen; ligga vidt, vara vidsträckt. Socknen ligger wijdt. UppsDP 18/6 1600. Som detta Häradet ligger i längden, och kyrckiorna således vidt åtskilda. VDAkt. 1722, nr 214.
d) (†) i p. pr. övergående i bet.: stor, dryg; i uttr. en liggande (halv)mil. H. Israell boor en stor liggande half mijhl ifrån Slottet. VDAkt. 1658, nr 205. Därs. 1729, nr 77.
e) i uttr. angivande att en väg o. d. är riktad åt ett visst håll l. går fram ngnstädes; numera företrädesvis (föga br.) i överförd anv., om färd l. kosa. Östan åån weedh almenninge gaten som ligger ått Slotthett. G1R 19: 37 (1548). Effter hans vägh derhän (dvs. till kurfurstendömet Sachsen) lågh igenom Chur-Brandeburgz landh. RP 7: 39 (1637). Ther väg löper til stad, sokn, bruk, siöhamn, eller annan kunbar ort, skola märken sättas, the ther visa til hvad ort then väg ligger. BB 25: 4 (Lag 1734). Om er väg ligger ditåt. Cannelin (1921).
f) (†) i utvidgad anv., om person: vara bosatt l. hava sitt hem l. sin gård l. dyl. (ngnstädes). KyrkohÅ 1914, s. 424 (1631). Lägenhetsinnehafvare, som ligga vattudragen nära, och af rensningarne draga fördel. ÅboAllmT 1818, nr 3, s. 3.
g) bildl., om situation, problem, fråga o. d.: vara beskaffad (så l. så) resp. befinna sig i ett (så l. så beskaffat) ”läge” (med avs. på de omständigheter som invärka på dess behandling o. d.); jfr LIGGA TILL 2 slutet. Veta l. begripa o. d. huru landet ligger, se LAND 6 d. I själfva verket ligga förhållandena på sådant sätt, att (osv.). LbInternMed. 2: 230 (1916). Först 1785 ansåg sig Boktryckeri-Societeten åter kunna upptaga frågan (om bokhandel), och den låg då något olika mot förr. Schück SvFörlBokhH 2: 70 (1923).
5) (i sht i vitter stil) om ljussken, färgskimmer, mörker o. d., för att beteckna att det är utbredt över en yta l. inhöljer l. omsluter ett föremål (särsk. en byggnad l. stad o. d.); äv. om mark- l. vattenyta l. byggnad o. d., för att beteckna att den obehindrat (likt en tavla l. utvecklad duk) erbjuder sig för anblicken l. att den är bestrålad av (badande i) ljus l. inhöljd i mörker o. d.; i fråga om vattenyta ofta tillika med särskild tanke på att den är orörlig o. jämn (som en spegel); i sht i förb. med predikativ. Sij hafwet huru stilla / Thet ligger, som een glittran Spegel. Stiernhielm Parn. 1: 10 (1651, 1668). De resande stodo nära fjällets spets. Himlen låg klar, mörk och kall deröfver. Bremer Nina 660 (1835). Det låg glimtande sken öfver skvalpande vatten / i den löfskogsbekransade sjön. Fröding Guit. 43 (1891). Gatorna lågo i skymning. Lundegård DrMarg. 1: 223 (1905). Ett storståtligt landskap låg utbrett framför honom. Lagerlöf Holg. 2: 298 (1907). — särsk. mer l. mindre bildl.
a) i uttr. angivande att ngt präglar ngt annat gm att liksom vara utbredt däröver. Hvad solglans ligger öfver (Oxenstiernas dikt) Dagens Stunder. Tegnér (WB) 8: 7 (1836). Det ligger någonting sällsynt kallt och hårt över den store realpolitikerns gestalt (dvs. Bo Jonsson Grip). Böök ResSv. 103 (1924).
b) i uttr. angivande att ngt ter sig så l. så l. är klart l. uppenbart o. d.; ofta med sådana ord som klar(t), ljus(t), tydlig(t), stundom öppen (öppet), förr äv. blott ss. predikativ resp. adverbiell bestämning. Ligga för en dag, se DAG II 7 a α. Ligga i l. för öppen dag, se DAG II 7 d. Wallenberg (SVS) 2: 8 (1774). Stod jag mig om dagen å gungande stäf, / I glans för mig framtiden låg. Geijer Skald. 9 (1811, 1835). Det ligger öppet för allas ögon. Dalin 2: 758 (1855). Hvad i lifvet ej låg klart /.. Står i natten underbart / Upp för själens blick. Snoilsky Goethe Vis. 46 (1901). — särsk. (†) i uttr. ligga (ngn) för ögonen l. för var mans ögon. Sanningen ligger för ögonen. Schultze Ordb. 2584 (c. 1755). Det ligger för hvars mans ögon. Sahlstedt (1773). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
6) (i sht i fackspr.) i uttr. angivande att ngt har visst läge i l. bildar en geometrisk figur l. utgör en kroklinje o. dyl. l. en direkt fortsättning av en (begränsnings)linje l. (gräns)-yta; ofta om parti av jordens yta l. om byggnad, stad o. d. Ligga i linje med ngt, äv. bildl.: överensstämma l. passa in med ngt. Holmberg 2: 810 (1795). I afseende på jernvägens profil finner man .., att .. 11800 fot ligga i lutningar från 1 på 200 till 1 på 500. TByggn. 1859, s. 62. Denna anletsdaning, der panna och näsa ligga i nästan samma linie. Rydberg RomD 8 (1876). NDA(A) 1932, nr 259, s. 3 (bildl.). — särsk. i uttr. ligga i trekant, fyrkant o. d., förr äv. ligga fyrahörnad. Stadhen ligger fyrahörnat, och hans långheet är så stoor som och bredheten. Upp. 21: 16 (NT 1526; Bib. 1917: utgjorde en fyrkant). Bremer GVerld. 5: 51 (1862).
7) sjöt. i uttr. som angiva att ett fartyg intager ett visst läge i förhållande till vinden l. stävar åt ett håll; äv. med obj., i uttr. ligga en kurs, hålla en kurs. Ligga vindrätt, med vinden rakt framifrån. Ligga bidevind, med vinden kommande snedt framifrån under högst 70 graders vinkel. Ligga för (förr äv. med) styrbords, babords halsar, med bidevind på styrbords resp. babords sida. Ligga nära vinden, ha god förmåga att kryssa (segla bidevind). Han (dvs. skeppet) ligger med bagbords-halsar. Serenius Iiii 1 a (1757). (Man såg) fregatten med fyllda segel ligga samma kurs som vi. Gosselman SNAmer. 1: 47 (1833). Ramsten o. Stenfelt (1917).
8) i uttr. angivande att vinden har viss riktning l. att vinden l. solsken o. d. (ofta på ett besvärande sätt) träffar l. faller på ngt visst kroppsparti av ngn; ofta i uttr. ligga ngn (midt, rakt, rätt) i ansiktet, stundom i ögonen (förr äv. under ögonen), äv. (om vinden) ligga i ryggen på ngn. Winden lag oss stedze oc mest vnder ögonen. G1R 11: 422 (1537). Wäderet war (under eldsvådan) starkt och lågh åt kyrkan. VDAkt. 1670, nr 211. Den 22 Maji upkom .. en stor vådeld intet långt ifrån mitt nya qvarter. Men som vädret låg därifrån, så undslapp det elden. HH XXI. 1: 212 (1712). Ett starkt snöglopp med storm, som låg de Svenska i ansigtet. 1SAH 3: 275 (1790, 1802). Låg vinden hitöver, .. hörde man ljud (från staden). Sjödin StHjärt. 173 (1911). Solen låg henne rakt i ansiktet. Därs. 275.
9) i bildl. uttr. angivande anlag, sinnesriktning, lämplighet för ngt o. d. Han ligger inte åt det hållet. Rollen ligger mycket bra för skådespelaren, dvs. passar honom mycket bra. Roberts håg ligger helt och hållet åt docerande. JJTengström (1844) i FoU 20: 137. Rudbecks begåfning låg .. ej ensamt åt det teoretiska hållet. Annerstedt Rudbeck Bref ccxxxiv (1905).
10) [utvecklat ur 1] (för tillfället) uppehålla sig (hållas) l. vistas l. hålla sig (ngnstädes); äv. (i sht om truppstyrka): vara förlagd l. stationerad (ngnstädes); äv. närmande sig l. övergående i bet.: vara borta l. ute (ngnstädes); ofta i förb. med bestämning l. ett (numera alltid av konj. och föregånget) annat verb angivande viss värksamhet som utföres. Ligga på landet (på sommaren). Ligga vid en badort. Ligga stilla l. bliva liggande på en plats. Ligga vid universitetet, akademien. Ligga i Uppsala, Lund (och studera). Ligga i fält o. d., se FÄLT 10 c α. Ligga på resor, på jakt, på fiske (förr äv. i fiske l. till fiskes). Ligga på sjön och fiska. Naar the (dvs. främmande köpmän som kommit till Söderköping) ther i fiortan dagha ligat Haffua. G1R 1: 6 (1521). Tiden faller här (i Kalmar) tämmelig lång för sombliga, som inte äro vana att ligga vänta. Ekeblad Bref 2: 11 (1656; i fråga om väntan på båtlägenhet). Många .. aff studenterne, när the haffva legat här (i Uppsala) 1 eller 2 år, resa the strax omkring och medh tiggiande söka sigh disciplar. Rudbeck Bref 32 (1664). Sedan som fienden med flotten hade liggat nordan i Callmars sund .. så gick han åter bårt till Gottlandh. Bolinus Dagb. 79 (1679). Under den tiden iag låg vid Ramlösa Surbrun. ÅgerupArk. Brev 19/7 1754. Den store kungen låg i Bender. Tegnér (WB) 4: 9 (1822). I borgen i Pireus låg en macedonisk besättning, som skulle vaka över att (osv.). Grimberg VärldH 3: 319 (1928). — särsk.
a) (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: som uppehåller sig l. kvarligger (ngnstädes). OxBr. 3: 482 (1634). RP 16: 85 (1655).
b) (†) i uttr. ligga för (en plats), befinna sig l. hålla sig framför (en plats, i sht för belägring); jfr d. Konungens folk som låågh för Nyköpung. OPetri Kr. 113 (c. 1540). Cavallin (1876).
c) sjöt. i fråga om manskapets plats på rårna vid segelbärgning o. annat arbete med seglen. Platen Glascock 1: 40 (1836). De af besättningen, som vid refning eller bergning ligga midt på rån, sägas ligga i buken. Ekbohrn NautOrdb. 35 (1840).
d) om fartyg l. flotta: (för tillfället) hålla sig stilla l. vara förankrad (ngnstädes); äv.: vara förlagd l. stationerad (ngnstädes); äv. i sådana uttr. som ligga förankrad, ligga för ankar (se ANKARE I 1 a α α'), ligga på svaj (se SVAJ); förr äv. i uttr. ligga för (en plats); jfr b. G1R 1: 185 (1524). OxBr. 6: 8 (1626). Carlskrona ... Här ligger .. rikets örlogsflotta. Palmblad LbGeogr. 117 (1835). HT 1918, s. 98.
e) i uttr. angivande att ngn hålles (ngnstädes) berövad sin fulla rörelsefrihet; numera företrädesvis i uttr. ligga i karantän. Uggla Sjölex. 787 (1876). Östergren (1931). — särsk. (numera knappast br.) i fråga om fängsligt förvar; särsk. i uttr. ligga i fängelse, sitta i fängelse; förr äv. ligga i arrest, i tornet, i hålet, i kistan, i stadens gömmo o. d. Geff oss Barraban löösz, then ther lågh j fängilse för it vplop skuldh. Luk. 23: 19 (NT 1526). Att .. Vastenow .. på fiorten dagher motte liggie i tornedt widh waten och brödh. HH XIII. 1: 102 (1563). (Han blev) kastad i hohlet, där han låg 2 dagar. SvBrIt. 1: 27 (c. 1700). Hammar (1936).
f) (†) i uttr. ligga på krogen l. källaren o. d., (jämt och ständigt) hålla till på krogen osv; äv. i uttr. aldrig ligga från krogen o. d., aldrig hålla sig borta från krogen o. d. Är han en öfver sittiare och drinkare som under tijden ligger på krogen hela veckan. VDAkt. 1720, nr 157. Han ligger aldrig ifrån krogen. Weste (1807). Auerbach (1911).
g) (numera föga br.) i uttr. ligga (där) hemma, (lättjefullt) hålla sig hemma (i stället för att vara ute i arbete l. gå i kyrkan o. d.); förr äv. ligga hemma från kyrkan l. Guds hus. De gamble gubbar, .. som der hemma liggie. OxBr. 5: 8 (1612). Askfijs, dhen som altijdh hema ligger och intet förwerfwer. Stiernhielm WgL 101 (1663). Liggia hema tid effter annan, af kätia och wårdslöshet, ifrå Gudz hus. Swedberg Dav. § 8 (1713).
11) i uttr. angivande att man (ngnstädes, ofta på ett fördolt sätt) håller sig färdig att utföra en handling, särsk. att företaga l. möta ett angrepp. Ligga i försåt, i bakhåll, på lur. Spegel 438 (1712). Försichtighet hölt wacht och Slughet låg på lur. Brenner Dikt. 2: 49 (1714). Att kommunisterna .. utlyst gatudemonstrationer till i dag har föranlett polisen att ligga i alarmberedskap. DN(A) 1930, nr 31, s. 19.
12) i uttr. angivande att ngn l. ngt är i vägen l. till hinders för ngn l. ngt l. (envist) håller sig i (besvärande) närhet av l. jämt o. ständigt ansätter l. plågar ngn l. ngt (med ngt) o. d. Ligga ngn i fatet o. d., se FAT 3 e δ β'. KOF II. 2: 113 (c. 1655). Ali Pascha i Jánina svor .. (sulioterna) undergång, emedan de ständigt lågo i vägen för hans planer. Sander Ros 200 (1876). — särsk.
a) (numera i sht vard.) i uttr. ligga ngn (tätt) i hälarna l. hasorna; förr äv. ligga ngn (nära) på hälen l. hälarna l. ligga ngn (hårdt) för l. om l. över halsen l. på händerna (med ngt); jfr 1 b ζ β', 2 b δ β'. Ryssanar lågho them (dvs. svenskarna) och hårdt på halsen. OPetri Kr. 283 (c. 1540). Wpå thett the (dvs. fienden) liggia oss icke alt för nähr på hällin. Brahe Kr. 47 (c. 1585). Hans Hustru ligger honom stundeligen om halsen med tårar och böner, at (osv.). Dalin Arg. 2: 169 (1734, 1754). Båda (dvs. Nils Rabenius o. hans fader) måste gifva sina skriftliga obligationer, att han skulle vara stilla och icke ligga Biskopen på händerna med ansökningar. BL 12: 6 (1845; möjl. efter handl. fr. 1673). Östergren (1931).
b) jäg. i uttr. ligga vid benen, om jakthund: (på grund av oduglighet l. trötthet) hålla sig i närheten av jägaren. Svederus Jagt 343 (1831).
c) (†) i uttr. ligga ngn i öron(en) l. i öra(t), stundom ligga i ngns öron, (träget l. ivrigt) vända sig till ngn l. ansätta l. bearbeta ngn (med böner l. förmaningar l. framställning av sina synpunkter). At wij altijdh liggie gudh j öronen och bidhie honom om hielp. OPetri 2Post. 214 b (1530). Lig papa i öratt att han .. wille recommendera mig genom ett bref till gref Plaath. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 69 (1693). Swedberg Dödst. c 3 b (1711). (De) lågo honom i öronen med sitt beröm öfver den friare skönheten deraf (dvs. av engelska trädgårdsparker). Leopold 5: 166 (c. 1820). Schulthess (1885).
14) med allmänt lokaliserande innebörd (i fråga om förhållanden som icke berörts i mom. 1—13 ovan): hava sin plats l. befinna sig l. finnas l. vara (ngnstädes). — särsk.
a) i sht idrott. i uttr. angivande att ngn vid en tävlan (i en l. flera grenar) intager en viss plats i förhållande till de övriga tävlingsdeltagarna (med hänsyn till de uppnådda resultaten); urspr. särsk. i fråga om löpning o. d.; äv. bildl. Ligga först, främst, sist, i täten. Ligga på första, andra plats. Ligga (som) tvåa (l. god tvåa). De lågo lika. IdrBl. 1924, nr 54, s. 8. Marschen urartade så småningom till språngmarsch. .. Blomberg låg först med sina långa ben. Siwertz JoDr. 173 (1928). I fråga om antalet nobelpristagare ligger Tyskland .. etta med 39 lyckliga. SvD(A) 1933, nr 271, s. 26.
b) i uttr. ligga djupt (jfr 16 a α).
α) (†) med personsubj.: vara grundligt förfaren l. insatt (i ngt); vara djuptänkt l. beräknande. Sibritta låg med sina afsikter diupare än Konungen. Celsius G1 1: 39 (1746). Att han (dvs. Kellgren) ej låg djupt i vetenskaperna, var en fördel, allt akademiskt ”gräl” var uteslutet. Sylwan Kellgren 29 (1912). jfr: Ligga djupt, säges i stället för vara djupsinnig. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
β) med abstrakt subj. (jfr c, d, e): vara (jämförelsevis) svår att uppdaga l. fatta; tillhöra ett (jämförelsevis) djupt skikt i medvetandet l. människonaturen o. d. Varom öfvertygade, att sanningen i dessa ämnen .. ligger mindre djupt, än (osv.). Leopold 4: 348 (c. 1820). Det onda, som genom straffet skall afhjelpas, ligger vida djupare, än att (osv.). Nyblæus Straffr. 69 (1852). Wikner Lifsfr. 1: 130 (1866).
c) i sådana uttr. som ligga (ngn l. ngt) nära, fjärran, l. ligga nära l. fjärran för (ngn l. ngt); särsk. i fråga om närhet i tiden, genetiskt samband, möjlighet att förstås l. uppskattas l. utsättas för ngt l. att erbjuda sig för medvetandet (ss. en lämplig l. acceptabel utväg); vanl. med mer l. mindre abstrakt subj. (jfr b β, d, e). Tegnér (WB) 6: 189 (1828). Den lekamliga och andliga sjukdomen ligga hvarandra nära. Rundgren PredUps. 1848, s. 6. Från sin hembygd i Vermland var han (dvs. Tegnér) väl förtrogen med bruket af dessa (dvs. genuspronomina), de lågo honom alltså nära. 3SAH 6: 408 (1891). Nära varandra liggande dagar. Nilsson FestdVard. 164 (1925). Att söka draga fördel av Danmarks nödställda läge låg Gustav Adolf fjärran. Ahnlund GA 290 (1932). — särsk. om person, i uttr. ligga ngns hjärta nära, omfattas av ngn med känslor av kärlek l. ömhet. Bremer Hertha 463 (1856). Knut, som var den yngsta, och följaktligen låg familjens hjärta närmast. Geijerstam LycklMänn. 160 (1899).
d) i uttr. angivande att ngn l. ngt (ständigt) ihågkommes av ngn l. är föremål för ngns tankar l. omsorg l. längtan l. dyl. l. att ngt är en hjärtesak för ngn; numera företrädesvis i uttr. ligga (ngn) om hjärtat (se HJÄRTA I 1 f ε α'), äv. (numera mindre br.) ligga (ngn) i hågen l. tankarna, förr äv. ligga (ngn) i håg och sinne, ligga (ngn) i huvudet (se HUVUD 2 b γ β'), ligga (ngn) i minnet l. dagligt minne o. d.; äv. med mer l. mindre abstrakt subj. (jfr b β, c, e). Ted pröffues nu huad länge haffuer legedh i hugen. HB 2: 339 (1597). Drotning Helena then dejeliga Quinne, / Hon lågh honom (dvs. Paris) altidh i hugh och sinne. Rudbeckius Starcke C 1 b (1624). Den store floden som händt hade låg dem i dageligit minne. Rudbeck Atl. 2: 154 (1689). Jag författade ett dramatiskt stycke under titel: Grefve Lillie, som någon tid legat mig i tankarna. De Geer Minn. 2: 228 (1892).
e) med mer l. mindre abstrakt subj. (jfr b β, c, d); stundom närmande sig l. övergående i bet.: bestå (i ngt). Händelsen ligger långt tillbaka i tiden. Inteckningen måste ligga inom tre fjärdedelar av fastighetens försäkringsvärde. Talaren gick in på en fråga som låg vid sidan av ämnet. Det ligger över min förmåga, utanför min befogenhet. Det ligger icke i min makt att osv. Det ligger i ditt eget intresse att osv. Hos vem ligger felet, skulden? Det är däri felet, skulden, orsaken, svårigheten ligger. Bokens största förtjänst ligger i den rediga uppställningen. Det är svårt att säga vad som ligger i detta uttalande. Personer vilkas själskrafter ligga under, över det normala. Det ligger i sakens natur, att osv. Det ligger i släkten, är ett släktdrag. Ligga nära till hands, se HAND 13 h ζ β'. Ligga ngn på tungan o. d., se TUNGA. Wachta tigh at j titt hierta icke ligger itt Belials ord. 5Mos. 15: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: uppstår i ditt hjärta). Lagh ligger j spiutzens ända. SvOrds. B 4 b (1604). The Siuttijo Vttolckare .., så wel som alla menniskior, kunde intet vttryckia then wicht och werdighet, som i samma Gudz namn (dvs. Jehova) ligger. Swedberg Schibb. 40 (1716). Det låg i hela det adertonde seklet ett sträfvande till begriplighet och reda, .. som (osv.). Tegnér (WB) 3: 147 (1817). (Pisistratus) är den, som först insett, att Atens framtid låg på havet. Grimberg VärldH 2: 287 (1927).
15) i sht handel. o. bankv. om vara l. valuta l. värdepapper: (för tillfället) befinna sig (högt l. lågt) på prisskalan l. stå (i ett visst pris); äv. i sådana uttr. som ligga fast, stadig, fluktuerande, stramare, o. d., särsk. om valuta l. värdepapper: vid försäljning uppvisa en pristendens som är fast osv. HbSkogstekn. 191 (1922). Schweiziska francs lågo i 66,35 och 66,40. SDS 1924, nr 66, s. 11. På börsen ha Aseas aktier länge legat jämförelsevis stadiga. SvD(A) 1933, nr 46, s. 16. På onsdagen låg dollarn starkt fluktuerande. Därs. nr 319, s. 16.
16) [utvecklat ur 1, 4 o. 14] i uttr. vari ngn l. ngt angives befinna sig i viss värksamhet l. visst tillstånd o. dyl. l. vara utsatt för viss värksamhet l. behandling.
a) om person; numera företrädesvis med särskild tanke på att ngn sysselsätter sig med ngt l. är invecklad i ett förehavande l. befinner sig i strid l. samarbete o. d. med en annan l. andra. Ligga i affärer, underhandlingar, skriftväxling (med ngn l. varandra). Ligga i strid, krig, (öppen) fejd, konflikt (med ngn), i sht förr äv. ligga i delo, kiv, oenighet, träta l. trätor, tvedräkt, tvist (med ngn), förr äv. ligga i avund l. hat l. illvilja. Ligga i process med ngn (förr äv. ligga till rätta mot ngn). Makarna lågo i skilsmässoprocess l. (ngt vard.) i skilsmässa (med varandra). Han ligger under skilsmässa med sin hustru (ngt vard.). Twå Bönder, som lågo moot hwar andre til Rätta. Schroderus Waldt 49 (1616). The som länge hafwa legat i Haat och Ilwilja. Dens. Os. 2: 513 (1635). (Jaloferna i Afrika) äro fördelade i flera sjelfständiga Stater .., som ofta ligga i krig, antingen med hvarandra, eller med sina grannar. Ödmann MPark 17 (1800). Det visade sig .., att av den manliga personalen .. tjugutre stycken lågo bevisligen i gulaschaffärer. Siwertz Varuh. 150 (1926). — särsk.
α) med särskild tanke på att ngn är livligt värksam (med iver l. hänförelse ägnar sig åt ngt) l. att ngn är överhopad av ngt; jfr β α', δ; särsk. i sådana uttr. som ligga i elden l. i selen l. (mera tillf.) ligga djupt (jfr 14 b) i ngt l. ligga upp över öronen i ngt l. (numera föga br.) jämt l. natt och dag ligga i arbete(t). (Medhjälparna) ligga i arbet natt och dag. Eneman Resa 2: 232 (1712). Jag ligger nu djupt i polemiken med Hammarsköld. Tegnér (WB) 3: 409 (1820). Han ligger upp över öronen i affärer. Auerbach (1911).
β) idrott.
α') i uttr. ligga i träning, stundom i övning, hålla på att träna l. öva sig; ofta med bibet. av α. SD(L) 1893, nr 329, s. 7. SDS 1924, nr 66, s. 10.
β') i uttr. ligga på försvar, (vid fotbollsmatch o. d.) ägna sig åt försvaret. IdrBl. 1924, nr 78, s. 13.
γ) (i teaterspr.) i uttr. ligga i repertoaren, (flitigt) utföra roller i den repertoar som spelas. (Skådespelaren) fick flitigt ”ligga i repertoaren”. PT 1899, nr 2, s. 3. SvD(A) 1932, nr 56, s. 9.
δ) (†) i sådana uttr. som ligga i bön(en) l. sina böner, fasta, åkallan o. d.; ofta med bibet. av α. Schroderus Sleid. 14 (1610). Liggia vthi Böön och Fasto. Dens. Os. 1: 459 (1635). Enom Leekman befales at hafwa Återhold, på thet han thesz bättre må liggia vthi Bönen. Därs. 798. Eneman Resa 2: 149 (1712).
ε) (†) i sådana uttr. som ligga i synd(en) l. i (uppenbara l. grova l. slemma) synder l. i slemt leverne, horeri, okyskhet o. d. Hoorkoner eller andra the som i slemt leffwerne liggia. G1R 6: 240 (1529). The, som liggia i uppenbare synder. RA I. 2: 61 (1562). Bolare och Horkarlar, som liggia den ena tijden effter den andre uti Horerij och Okyskheet. Rudbeckius KonReg. 396 (1619). Ligga i sus åkk dus. Schultze Ordb. 2586 (c. 1755).
ζ) (†) i sådana uttr. som ligga i sorg, bedrövelse, nöd, hunger o. d.; äv. ligga under beskyllningar o. d. Tu ligger j sorgh, och haffuer ingen roo. TobCom. C 1 b (1550). (Man kommer snart icke ihåg) then fattige vår jempnchristen eller näste, som i hunger, nöd och bedröfvelse ligger. G1R 26: 357 (1556). Stiernhielm Cup. 2 (1649, 1668).
η) i uttr. ligga under läkarbehandling (förr äv. under läkare l. läkarens hand l. under kur). Sidhen han en tijdh longh haffwer legett vndher läkerens hondh. HH XIII. 1: 162 (1564). Af hwilcka hugg han haf:r måst lenge liggia under cur. ConsAcAboP 2: 53 (1656). Sundén (1886).
b) med saksubj. (Det befästa) Galatz ligger redan under kanoneld. Upsala 1917, nr 5, s. 1. — särsk. (i fackspr.) i sådana uttr. som ligga under blockad, indrivning, lastning, lossning o. d., vara utsatt för blockad resp. hålla på att indrivas, lasta(s) osv. Capital, som skall blifvit till inbetalning upsagdt och ligger under indrifning. BoupptVäxjö 1846. Vägförbättringars vägarbeten i norra Kalmar län ha .. legat under syndikalistblockad. SvD(A) 1929, nr 290, s. 6.
17) [utvecklat ur 2 a, 4 o. 16 b] i uttr. angivande att ett jordstycke (för tillfället) icke är föremål för bearbetning l. odling (utan får ”vila”) l. att ett jordstycke kultiveras l. plöjes l. användes till äng l. betesmark (l. är utlämnat till allmänt beträdande) o. d.; utom i uttr. ligga för fäfot, i träde (se FÄ-FOT resp. TRÄDE) numera bl. dels (mera tillf.) i uttr. ligga orörd o. d., dels (i sht landt.) i uttr. ligga under kultur, plog, dels (landt.) i uttr. ligga i gräs, i vall, till höslåtter, till bete o. d. I sex åår skalt tu såå titt land, och insamla tess frucht, på siwnde årena skalt tu låta thet hwijlas och liggia. 2Mos. 23: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: skall du låta den vila och ligga orörd). Jorden .. ligger 6 till 8 .. år till höslåtter och bete för boskapen. QLm. 3: 7 (1833). Jord, som år 1914 låg under kultur. SvGeogrÅb. 1928, s. 119.
18) [utvecklat ur 4 o. 14] (numera bl. i fråga om ä. förh., arkaiserande) i uttr. ligga till l. under ngt, höra till l. lyda under ngt (en egendom l. ett distrikt o. d.). All engh, Skog Skijul fiskewattn Quarnstæder och all annen dell Som vnder them (dvs. Tondura o. Kakila gårdar) liggia kan j wåto och torro. G1R 1: 107 (1523). Bewijs, att Sochnerne på Wester-Rekarne och vthi Öster-Närichie tillförrenne hafua legadt till Strängnäs Sticht. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 140 (1613). Cronohemman, som liggia under KongsLadugårdarne. ResolAllmogBesvär 1723, s. B 1 a. Utom Staden finnas goda Mjölqvarnar vid Strö, Östuna och Kallstena, som ligga til Köpings Sockn. Hülphers SvStäd. 1: 59 (1778). Ännu kan man få höra gamla folksägner därom, att .. längre norrut belägna skogstrakter i fordomtima legat till Kils socken. NoraskogArk. 5: 8 (1904).
19) [utvecklat ur 4, 16 b o. 18] (i fackspr.) i uttr. angivande att en egendom l. en gårdsägare tillhör samma byalag som en annan egendom osv. l. att ett jordstycke brukas tillsammans med ett annat jordstycke.
a) i uttr. ligga i byalag (med ngn l. ngt). Grannar, som ligga i byalag med hvar andra, böra stänga och hägna om the ägor, som the tilsammans hafva, hvar efter sin ägodel. BB 5: 2 (Lag 1734). SvGeogrÅb. 1929, s. 119.
b) i uttr. ligga i sambruk (med ngt). SFS 1880, Bih. nr 23, s. 4. Fastigheten .. ligger i sambruk med ytterligare en åttondel af berörda hemman. PT 1912, nr 155 A, s. 3.
20) [trol. utvecklat ur 4] (†) i uttr. ligga för ngt, räknas såsom ngt (viss skatteenhet); hava sin skatt bestämd till ngt l. utgöra sin skatt med ngt (visst belopp o. d.). Än ligger ther iord i sama by szom lyder tiill s:te Erichs rentho. Liiger fför 2 pundland och 8 las engh. NorrlS 1—6: 292 (1543). Thu .. tager tree daler af huar bondhe, .. så wäl then som ligger för hundredhe mark, som then som ligger för tiugu. SUFinlH 2: 42 (1603). BB 1: 1 (Lag 1734). De Skatte- eller Krono-Gods, som allenast lågo för fyra, fem eller sex öresland jord eller mindre. Botin Hem. 1: 37 (1755).
21) [utvecklat ur 4 o. 14] (†) i uttr. angivande att ngn l. ngt tillhör giltighetsområdet för en lag l. bestämmelse l. utskyld l. att ngt skall avgöras av l. hänskjutas till laga domstol. Tondura gårdh och Kakila godz som före legatt haffuer i Cronones skatth. G1R 1: 107 (1523). Därs. 6: 280 (1529). Effter och prestegeld icke liggia vnder någon arfz rett, vthan vnder frijt koor och wahl, för then skuld skole (osv.). KOF 1: 525 (c. 1618). Är ej aftal .. (om arvodeslön) giordt (mellan huvudman o. syssloman), eller åsämjer them ej; ligge thet tå til Rätten. HB 18: 5 (Lag 1734).
22) [utvecklat ur 2 c γ o. 14] (†) i uttr. angivande att ngt är belagt med visst straff; särsk. [fsv. ligga i tvæböte osv.] i uttr. ligga i tveböte, treböte o. d. The stora missgärningar, som under lijfzstraff och thesslijke liggia. KOF II. 2: 91 (c. 1655). Stiäl, snattar .. tienstehion .. något af thes husbondas egendom; thet ligge alt i tveböte mot annat snatteri och tiufnad. MB 42: 1 (Lag 1734). Nordström Samh. 2: 252 (1840).
1) (i fackspr.) till 1 b; för att beteckna att ngt ligger tätt intill ngt annat; särsk. i förb. ligga an mot ngt, äv. ligga an ngt. VetAH 1817, s. 204. Ekelöf Ordl. (1898).
2) sjöt. till 7: styra l. stäva (i viss riktning, efter ett visst kompasstreck); äv. med obj.: hålla (en kurs). SkepCommSkepzb. 1689. Liggia an Sydwäst. Rosenfeldt Tourville 112 (1698). Lieberath FriluftP 163 (1921).
3) (†) till 12: ligga över (se denna förb. 5); äv. abs. Schroderus Liv. 206 (1626; abs.). VDAkt. 1677, nr 105. Nordberg C12 1: 152 (1740). —
LIGGA AV SIG10 4 0. till 1 b ζ.
1) i eg. anv., med saksubj.: försämras gm att ligga (i förvar). VDAkt. 1688, nr 736. Drickat ligger af sig. Widegren 894 (1788).
2) bildl., om person: förlora i skicklighet l. kunnighet l. kunskaper. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Stora ansträngningar göras för att icke en boxare skall ”ligga av sig”. Holmberg Boxas 33 (1921). —
LIGGA BI10 4. sjöt. till 7; om fartyg: hållas nära vinden, med så små segel resp. med så långsamt gående maskin att farten blir den minsta möjliga. Siöart. 1685, art. 124. Hornborg Segelsjöf. 455 (1923).
1) (numera bl. tillf.) till 1 a δ; i uttr. bliva liggande efter (på marken o. d.), stanna kvar (på marken) ss. stupad. Till (dvs. omkring) 200 man bleff ther liggiandes effter på markene. Svart G1 50 (1561).
2) (ngt vard.) till 12: hänga efter (ngn); äv.: ligga över (se denna förb. 5). KyrkohÅ 1915, s. 309 (1756). Matroserna började ligga efter hans två äldsta jäntor. Hellström Storm 55 (1935).
3) om arbete: icke hava medhunnits (inom beräknad tid o. d.); vara åsidosatt, försummas; jfr LIGGA 2 a ε. I andra utskott (än statsutskottet) ligga nog arbetena .. efter. Stenhammar Riksd. 1: 171 (1834). TurÅ 1912, s. 102.
4) vara l. bliva efter (i utvecklingen, i en tävlan o. d.), vara underlägsen; icke hava hunnit med l. icke hinna med ett arbete o. d. inom beräknad tid, vara l. komma på rest (med ngt); jfr LIGGA 14 (a). Sturzen-Becker 2: 213 (1861). De flesta bleckfabriker ligga månader efter med åtagna leveranser. SD(L) 1901, nr 43, s. 1. —
LIGGA EMOT10 04, äv. MOT4.
1) till 8; om vind: vara riktad l. röra sig mot (ngn l. ngt); äv. abs. Vinden låg emot. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Hedin Transhim. 2: 304 (1909).
2) bildl., till 12; med saksubj.: försätta (ngn l. ngt) i en ofördelaktig ställning, utgöra ett hinder för (ngn l. ngt), ligga (ngn l. ngt) i fatet; äv.: innebära l. utgöra en motgång för (ngn l. ngt), vara motig för (ngn l. ngt). Adlerbeth FörslSAOB (1798). Mitt yttre, mitt tal, mina façoner lågo emot mig. Strindberg Hafsb. 192 (1890). Hellström NorrlJordbr. 471 (1917).
LIGGA FÖR10 4.
1) till 9; om arbete l. uppgift: passa för (ngn l. ngt), ligga väl till för (ngn l. ngt). Verd. 1883, s. 216. Det husliga ligger rakt inte för mig. PT 1910, nr 240 A, s. 3.
2) (numera föga br.) (envist) framträda för (ngns) inre syn l. uppdyka i (ngns) erinring, komma för (ngn); inte komma (ngn) ur tankarna; äv.: föresväva l. förefalla (ngn); jfr LIGGA 14 (d, e). Han ligger för mig i sömnen. Sahlstedt (1773). Det ligger för mig, att .. (hennes sjukdom) skall bli farlig. Bremer Brev 1: 437 (1837). Berg Sjöf. 112 (1910). —
1) i sht idrott. till 14 a; i fråga om rörelse vari flera deltaga: vara före (en l. flera andra); äv. bildl., i fråga om tävlan, konkurrens o. d. Svederus Jagt 343 (1831). 100 meter från målet ser man, att (jockejen med) den röda rocken ligger före. GHT 1896, nr 225 A, s. 3. Laurin 1Minn. 324 (1929; bildl.).
2) (numera knappast br.): föreligga (se d. o. 2); förr äv. dels: framstå (klart) för (ngn), (envist) ihågkommas av (ngn), dels: föresväva l. förefalla (ngn); jfr LIGGA 14 (d, e). Jag .. tenckte vel visa the upveckte til Frelsaren, hvars blodiga förtienst låg mig ofta myket före. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 46 (1742). Berzelius Brev 11: 15 (1818; i bet.: förefalla). Den grundprincip, som ligger före i vår nu beslutna härordning. PT 1901, nr 127, s. 3.
LIGGA I10 4.
2) till 1 b (ζ), med saksubj.: befinna sig (förvaras) i (ngt). Du får korgen med allt, som ligger i. Östergren (1931).
3) till 16 a α: ivrigt gå upp i (ett arbete); numera bl. abs. l. intr.: ihållande anstränga sig (för ngt), arbeta träget (med ngt). Ligga i från morgon till kväll. Du får allt ligga i, om du skall hinna med detta i dag. Cavallin (1876). Står du också ute och hvilar dig, du som annars ligger i som en häst? VFl. 1911, s. 152. —
LIGGA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4.
1) till 8; om vind l. eld o. d. (Renen) äger ett så fint väderkorn, att man ej kan nalkas honom närmare än på hundra steg, äfven om vinden ligger ifrån. Palmblad Norige 32 (1846). Annerstedt UUH II. 1: 351 (1908).
2) (†) till 9: stå främmande för l. avsky l. icke gå i land med (ett arbete). Cavallin (1876). Berndtson (1880).
3) (†) gå miste om (ngt), icke få tillfälle till (ngt), icke få (ngt); jfr LIGGA 14. Flickorna hade jag annars ämnat skrifva till, men nu ligga de ifrån det, då (osv.). Wennerberg Bref 1: 161 (1847). De Geer Lillie 78 (1880).
4) i uttr. hava legat ifrån ngt länge l. en längre tid o. d., icke på länge o. d. hava sysslat med ngt (o. därför hava legat av sig däri); jfr LIGGA 16 a. Cavallin (1876). —
LIGGA IHJÄL10 04. till 1 a (α): kväva (ett barn l. en unge) gm att (i sömnen) ligga på det l. den. RA I. 2: 61 (1562). Bergman Hancken 103 (1920). jfr IHJÄL-LIGGA. —
1) till 1 a α o. 10: hålla sig inomhus (o. i säng). JärtaBrefv. 1: 1 (1811). Peter låg inne med mässlingen. Siwertz Sel. 1: 56 (1920).
2) (numera föga br.) i uttr. ligga inne med ngn, bo tillsammans med (o. uppehålla fri erotisk förbindelse med) ngn (av motsatt kön); jfr LIGGA 1 a β, 10. ÖoL (1852). Hans stamm-mor .. hade legat inne med en kunglig prins. Hellström Storm 49 (1935).
3) om varor l. pänningar: finnas på lager l. i kassan; äv. om person l. firma, i uttr. ligga inne med ngt, ha ngt på lager l. i kassan; jfr LIGGA 1 b ζ. Bergv. 2: 291 (1743). Man .. låg inne med stora vinlager. Hellström Malmros 14 (1931).
4) till 10 d; om fartyg: vara anländ och ligga (ngnstädes) för fortsatt resa. Båten till Stockholm låg redan inne. Lewenhaupt Reddy 261 (1907).
5) (numera i sht i Finl.) vara insatt l. invigd (i ngt), vara inne (i ngt); jfr LIGGA 14. För att sjelf ega ett omdöme, ligger jag för litet inne i detta .. ämne. Rydqvist SSL 5: 252 (1874). PT 1901, nr 4, s. 3. jfr Bergroth FinlSv. 285 (1917).
6) (numera mindre br.) vara inblandad l. engagerad (i ngt); jfr LIGGA 16 a. Man misstänkte i synnerhet Höpken att ligga inne i dessa intriger. Malmström Hist. 1: 286 (1855). SvH 6: 255 (1906).
7) (numera bl. vard.) vara i hemligt förstånd (med ngn), spela under täcke (med ngn); jfr LIGGA 16 a. Dansigarne .. lågo städse inne med hans (dvs. G. I:s) fiender. Celsius G1 2: 210 (1753). Engström Kryss. 2 (1912).
1) till 1 a α o. 10. Ligga kvar i Uppsala över sommaren. (De resande frågade) om de kunde där ligga qvar öfver natten. Lagerström Bunyan 2: 150 (1727). Hallström Than. 48 (1900).
1) till 1 a (α, δ, ζ); särsk.: ligga platt mot marken l. annat underlag l. med huvudet så l. så djupt ned (på kudden); förr äv.: luta sig ned. Ligg ner!, lägg dig ner! Svart G1 63 (1561). Ligga neder under gudstjänsten. NorrbHembSkr. 1: 456 (1694). särsk. (†) med tanke på ett torftigt läger l. på att den liggande ställningen beror på sjukdom l. fall o. d.; äv. bildl., särsk.: vara fallen l. stupad, falla, stupa. Ia, hadhe wij förr taalas wedh, / Han (dvs. Mickel) skulle långo leghat nedh. Forsius Fosz 282 (1621). Förnedrat hafwer tu tigh så, / At tu lågh nedh på höö och stråå. Ps. 1653, s. 357; jfr Ps. 1695, 132: 9. Ingelman 14 (1836, 1843). jfr Lucidor (SVS) 302 (1673).
2) tr., till 1 a: ligga på (gräs o. d.) så att det kommer att få ett mer l. mindre horisontalt läge. WoH (1904).
3) (†) till 1 b (ϑ): om gärdesgård, mur o. d.: vara kullfallen, hava störtat samman o. d. UpplDomb. 1: 82 (1631). När iag hijt kom lågh kyrkiomuren wid Myresiö i grundh nider. VDAkt. 1684, nr 73.
4) (†) till 1 b ϑ slutet, 2 a ε: ligga nere (se denna förb. 2). KalmPriv. 1620, s. 19. Scherping Cober 2: 312 (1737). Mången måste sälja sin enda Häst och Ko, åkerbruket låg neder. Oelreich 25 (1755). JVSnellman (1844) i FoU 20: 129. särsk. i uttr. låta rätten ligga neder, för att beteckna att en domare icke infinner sig till ett domstolssammanträde o. därigm förorsakar att detta inställes. RB 9: 1 (Lag 1734). —
LIGGA NERE10 32.
1) (†) till 1 a (δ); eg.: vara slagen till marken; bildl.: befinna sig i ett eländigt tillstånd o. d. OPetri MenFall K 3 b (1526). När iagh nedhre ligger så hielper .. (Herren) migh. Psalt. 116: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: jag var i elände).
2) till 1 b ϑ slutet, 2 a ε; om (område l. inrättning för) värksamhet, studier o. d.: befinna sig i lägervall, försummas, vanvårdas; vara underkastad ett avbrott, vila; stå stilla, vara nedlagd l. stängd. När thz (dvs. predikandet) ligger nidhre, thå ligger hela (präst)-embetet nidhre. OPetri 1Förman. A 3 b (1528). Ett mindre svagdricksbryggeri, som .. för närvarande ligger nere. Fatab. 1906, s. 228. Följden (av den dåliga sikten) blev att allt vad sjöfart heter så gott som helt och hållet låg nere. SvD(A) 1934, nr 80, s. 26.
LIGGA OMKULL10 04, äv. IKULL04 l. KULL4. (numera bl. mera tillf.) till 1 a (δ), b (ϑ): (efter fall o. d.) intaga en liggande l. horisontal ställning. Så drick tu ock nu, at tu må om kull liggia. Hab. 2: 16 (”3”) (Bib. 1541; Bib. 1917: ligger där). PT 1904, nr 297, s. 3. särsk. (†) bildl.: befinna sig i ett eländigt tillstånd l. en svår belägenhet, vara kraftlös l. tillintetgjord, ligga nere o. d. Psalt. 30: 7 (Bib. 1541). Så lenge Hålland haffver frij navigation, så ligger .. (Danmarks) handell omkull. RP 8: 157 (1640). Frese VerldslD 15 (1715, 1726). jfr KULLIGGA. —
LIGGA OVANPÅ10 30~2. särsk. till 1 a; särsk.
a) (föga br.) bildl.: vara bäst ställd, flyta ovanpå, ligga över (se denna förb. 1). Wallius 2Likpr. 56 (1628). Hallström Skepn. 232 (1910).
b) till 1 a α, för att beteckna att ngn (en rekonvalescent o. d.) icke är nedbäddad i en säng o. d., utan ligger påklädd på sängen o. d. Almqvist DrJ 279 (1834). PT 1910, nr 100 A, s. 3. —
1) till 1 b; om duk, lock o. d.; motsatt: vara borttagen l. avlyft (från bordet l. kärlet o. d.). LoW (1862).
2) till 2 b; i uttr. ligga på med alla krafter l. för full kraft o. d., använda alla sina krafter (vid ett kroppsligt arbete). Sahlstedt (1773). Nu måste roddarna ligga på för full kraft. Blomberg MännHav. 17 (1926).
4) (†) till 2 b δ; om fattigdom, besvär o. d.: trycka, plåga; äv. om skyldighet: påvila (ngn). Att .. fatigdomen lågh honom ganska hordt vppå. Svart G1 121 (1561). Afbörda mig en stor och kär förbindelse, som låg mig ännu uppå. VDAkt. 1789, nr 24.
5) till 2 b, 8; om vind, vatten, solsken o. d.: röra sig l. vara riktad mot (ngn l. ngt) o. utsätta honom l. det för ett mer l. mindre starkt tryck l. för bearbetning; nästan bl. abs. Hela hafvet ligger på. Sander Dikt. 32 (1870). Snön är blöt och mjuk i kanterna, där solen ligger på. SvSkämtl. 76: 63 (1916). (†) Stormen låågh oss swårligha vppå. Apg. 27: 20 (NT 1526; Bib. 1917: stormen låg ganska hårt på).
6) (numera föga br.) till 12: ligga över (ngn) med böner l. föreställningar o. d. G1R 7: 199 (1530). Östergren (1931).
LIGGA SÖNDER10 40, i södra Sv. äv. ISÖNDER040. till 1. Ligga sönder soffan, hängmattan. Schulthess (1885). —
1) (med prägel av fackspr.) till 1 b: sluta (tätt) till, ligga an. Westee (1842). SFS 1905, nr 40, s. 6.
2) till 4: hava ett (så l. så beskaffat) läge. Gården ligger i kommunikationsavseende väl, illa till. HH XIII. 1: 149 (1564). Sandström NatArb. 2: 196 (1910). särsk. bildl., om angelägenhet, fråga, situation o. d., = LIGGA 4 g. Så som förhållandena nu ligga till. VL 1894, nr 158, s. 3. Fullt så enkelt torde frågan ej ligga till. STSD(A) 1935, nr 181, s. 6.
3) till 9; i uttr. ligga (så l. så) till för ngn l. ngt, passa l. lämpa sig (så l. så) för ngn l. ngt, överensstämma (så l. så) med ngns l. ngts väsen l. anlag o. d. Törneros Brev 2: 304 (1833; uppl. 1925). Säga vad man vill, så ligger dock lustspelet bäst till för amatörer. SvD(A) 1933, nr 202, s. 18. —
LIGGA TILL SIG10 4 0. till 1 b ζ: bli bättre gm att ligga i förvar l. oanvänd o. d.; ofta allmännare l. bildl.: bli bättre l. ta upp sig l. komma i ett bättre ”läge” (allteftersom tiden går), ”mogna”. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Honungen ansågs vara ett utmärkt läkemedel, i synnerhet om han hade fått tid att ligga till sig. Hildebrand Medelt. 1: 199 (1880). Grimberg SvFolk. 2: 64 (1914; bildl., om förslag).
1) [fsv. liggia undir, duka under, besegras] till 1 a (δ); bildl.: lida nederlag (i strid, diskussion, tävlan, konkurrens), besegras, duka under; komma till korta; äv.: vara underlägsen (ngn l. ngt) l. sämre ställd (i ngt avseende) än (ngn l. ngt). Fråå thenne farligha stridhenne (dvs. livets strid), j huilke monge tusende hafwa såå stridt ath the haffwa leghat vnder. OPetri MenFall F 5 a (1526). De förbundnes infanteri låg visserligen preussarnes under med afseende på beväpning. Nordensvan Mainfältt. 223 (1894). SvD(A) 1929, nr 216, s. 5 (i fråga om konkurrens).
2) (†) befinna sig i ett dåligt tillstånd, försummas, vanskötas, ligga nere; jfr LIGGA 1 b ϑ slutet, 2 a ε. RP 6: 221 (1636). Bastarbetena (vid arbetshuset i Åbo) ligga numera ledsamt nog under, i brist på material. Hierta-Retzius ArbStug. 219 (i handl. fr. 1895).
3) i uttr. angivande att en viss avsikt l. undermening döljer sig i ngt l. att ngn på ett dolt sätt utgör den drivande kraften (står bakom) ngt; jfr LIGGA 2 c β. G1R 7: 451 (1531). Dannemark låg under i allt detta (dvs. i dalkarlarnas uppror 1743) att få sin vilja fram. HSH 1: 272 (c. 1750). Det ligger något under det här! Michaelson Ungk. 60 (1892). —
LIGGA UPP10 4 l. OPP4.
1) till 1 a α; om sängliggande person: intaga en ställning med huvudet (så l. så) högt upp på kudden. WoH (1904). Ligg upp bättre (på kudden)! Östergren (1931).
2) sjöt. till 7: lova (särsk. i uttr. ligga upp i vinden); äv.: uppnå o. passera (en plats i lovvart). Vi kunde ej ligga up Cap St Thomas. Widegren (1788). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
3) sjöt. till 10 c: (vid revning l. beslående av segel) befinna sig l. begiva sig ute resp. ut (på en rå); ofta i kommandorop. Gosselman SAmer. 20 (1842). Smith (1917). —
LIGGA UTE10 32.
3) till 10. Peringskiöld Hkr. 1: 28 (1697). (Agne) hade många skepp med hvilka han ständigt låg ute i Vikingatåg. Fryxell Ber. 1: 12 (1823).
4) i uttr. angivande att ngn (på ett mer l. mindre riskfyllt sätt) har pängar utlånade l. insatta i ett företag l. är engagerad i vidlyftiga (med ekonomisk risk förbundna) affärer l. planer o. d.; jfr LIGGA 16 a. Ligga ute med stora summor. Ligga ute i stora, vidlyftiga affärer, i sht förr äv. ligga vidt ute. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Östergren (1931).
LIGGA Å. [fsv. liggia a, tränga på] (†) till 2 b δ: påvila, åligga (ngn l. ngt). ÄB 9: 2 (Lag 1734). SPF 1839, s. 54. jfr ÅLIGGA. —
1) till 1 b: sluta (tätt) till, ligga an. Se till, att förbandet ligger åt ordentligt! Östergren (1931).
2) till 2 b (α): trycka hårdt (på ngt). Att för hårdt ligga åt med borsten. AHB 57: 93 (1871; vid tandborstning). Östergren (1931).
3) till 12: ligga över (ngn med böner, föreställningar, uppmaningar o. d.). Serenius (1741). SvD(A) 1932, nr 245, s. 3. —
LIGGA ÅT SIG. (†) till 1 a (α): maka på sig (då man ligger i en säng o. d.). Serenius (1741). Möller (1790, 1807).
1) till 1 a; bildl.: vara den starkare, avgå med segern; vara bättre än (ngn l. ngt), överträffa (ngn l. ngt). Ligga öfver vid voteringarne. ObjGästen 1829, nr 10, s. 2. Jämför man .. (Wormius o. Bureus) såsom runforskare, ligger nog Bureus icke så litet över. Schück VittA 1: 77 (1932).
3) sjöt. till 7: stäva l. segla (åt ett håll); äv. i uttr. ligga över en udde o. d., för att beteckna att ett fartyg bidevind passerar i lovvart om en udde. Vi lågo öfver åt Franska kusten. Widegren (1788). Det inträffade .. i starten (av kappseglingen) .. att finnen hade tur och lyckades ligga över en udde. VFl. 1928, s. 104.
4) kvarstanna, uppskjutas o. d.
a) om person: (under en resa o. d.) göra uppehåll l. kvarstanna (ngnstädes över natten l. en l. flera dagar); jfr LIGGA 1 a, 10. Ligg öfver här i natt och hvila. CIHallman 270 (1778). Lagerlöf Mårb. 233 (1922).
b) om fartyg, postförsändelse o. d.: kvarstanna (ngnstädes) över den rätta tiden resp. över den rätta turen; jfr LIGGA 1 b, 10 (d). Sahlstedt (1773). Inspektören .. (frågade) om icke posttjänstemännen sett, att en del bref legat öfver. GHT 1896, nr 254 A, s. 3.
c) för att beteckna att behandlingen av en angelägenhet o. d. uppskjutes l. sparas till ett senare tillfälle; jfr LIGGA 2 a (γ). Auerbach (1911). Det är nog bäst att låta detta ligga över till en annan gång, då vi får bättre tid. Östergren (1931).
5) till 12: (envist) ansätta l. plåga l. besvära (ngn med sitt sällskap l. med böner l. föreställningar l. uppmaningar o. d.). Svart G1 81 (1561). (De) lågo öfver Adelaide med böner att taga en roll i en liten pjes. Bremer Pres. 344 (1834). Östergren (1931).
Ssgr: A: (1 b) LIGG-AMBULT. (ligg- 1677—1853. ligge- 1672) (numera mindre br.) tekn. liggstäd. BoupptSthm 27/6 1672. Dalin (1853). —
(1 a α) -BÅR. för bärande av person i liggande ställning; jfr BÅR, sbst.1 2. FörhLäkS 1868, s. 52. —
(1 a α) -BÄNK. (i sht väggfast) bänk som användes till liggplats (t. ex. i kolkoja); jfr -BRITS. BoupptVäxjö 1839. Forsslund Djur 43 (1900). —
-DAG, se B. —
(1) -DAGS, adv. (ligg- 1798 osv. ligge- 1773—1885) sängdags. Sahlstedt (1773). Wilhelm Dvärg. 60 (1922). —
(1 a γ) -FLÄCK. (i fackspr.) gm ruvning uppkommen bar fläck på fågel. Chydenius ExpSpetsb. 65 (1865). FoFl. 1920, s. 88. —
-GODS, se B. —
(1 a α) -HALL. övertäckt, öppet rum på sanatorium o. d. där patienterna (ombonade på lämpligt sätt efter årstidens krav) kunna ligga i fria luften (i för ändamålet särskilt avpassade liggstolar). TT 1899, Byggn. s. 129. Neander Tuberk. 77 (1928). —
(1 a γ) -HÖNS. jfr -HÖNA. Möller Fjäderf. 3 (1885). Italienska höns .. Äro mycket goda värphöns men dåliga ligghöns. Juhlin-Dannfelt 179 (1886). —
(1 b) -KLÖVER. bot. den lågväxta, krypande klöverarten Trifolium procumbens Lin. Fischerström Mäl. 292 (1785). —
(1 a α) -KUR; pl. -er. med. om sängliggande l. liggande i ligghall l. i gipsbädd ss. (moment i) en kur. LGBranting 2: 178 (1839). Nyström Kir. 2: 97 (1929). —
-LAVE.
2) (förr) bärgv. till 1 b: ”lave” (se d. o. 3) vari veden lades horisontalt; motsatt: ”reslave”. Rinman 2: 1004 (1789). 2UB 5: 18 (1902). —
(1 b) -MILA. (ligg- 1758 osv. ligge- 1815) kolmila vari veden lagts horisontalt; motsatt: resmila; jfr FANT, sbst.1, GYLTA, sbst.2 VetAH 1758, s. 202. SvSkog. 1330 (1928). —
(1 b) -NÄT. (i sht förr) jäg. anbragt i horisontal ställning (t. ex. över kaninhål, rävgrytingångar o. d.); motsatt: stående nät. Linné Gothl. 184 (1745). Klinckowström BlVulk. 2: 120 (1911). —
-PLATS.
1) till 1 a α: plats (i säng l. på bänk o. dyl. l. på golvet l. marken) som är avsedd (iordningställd) l. lämpad för l. använd till att där ligga o. sova l. vila; sovplats l. viloplats (för människa l. djur); jfr -STÄLLE 1. LoW (1862). (Turiststationen) består af två stugor, den större innehållande tre rum med liggplatser för 16 pers. 2NF 24: 519 (1916).
-PÄNNINGAR, se B. —
(1 b; jfr LIGG II) -SIDA. byggn. om undersida av mursten o. d. Brunius Resa 1838 261 (1839). Ekhoff StClem. 40 (1912). —
(1 a γ) -SJUK. (ligg- 1829 osv. ligge- 1642) om fågelhona: som vill ligga på ägg. Palmchron SundhSp. 92 (1642). FoFl. 1916, s. 141. —
(1 a α) -SOFFA. särsk. om utdragssoffa, inventionssoffa o. d. BoupptVäxjö 1813. HantvB I. 2: 417 (1934). —
(1 b) -STOCK. (ligg- 1773 osv. ligge- 1768) särsk. (förr) om liggande bistock (se d. o. 2). Linnæus Bijskjöts. 105 (1768). Fatab. 1907, s. 25. —
(1 a α) -STOL. särsk. om för olika vilolägen ställbar stol med rygg o. säte av segelduk o. d. fastsatt i en träram. (Vi) sutto framme i fören (av kanoten) på liggstolar. Lagerfelt Schweitzer Urskog 46 (1921). —
(1 b) -STÄD. ett slags, särsk. av kopparslagare nyttjat städ bestående av en på en träklots vilande järnstång; jfr -AMBULT. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 317. —
-STÄLLE. (ligg- 1738 osv. ligge- 1775)
1) till 1 a α: ställe (i ett hus l. en våning o. dyl. l. i det fria) där ngn har sin bädd l. sitt läger l. som lämpar sig för detta ändamål; jfr -PLATS 1. Lind 1: 185 (1738). Jag har mitt liggställe här bakom skärmen i tamburen. Lilljebjörn Minn. 61 (1874). Berg Sjöf. 144 (1910).
2) till 1 a γ: ställe där en fågelhona (särsk. höna l. gås l. anka o. d.) ligger på ägg; jfr -PLATS 2. Lönqvist Bara 5 (1775). Auerbach (1911). —
(1 a α) -SÅR, n. uppkommet gm långvarigt sängläge. Alm(Sthm) 1791, s. 41. Bergmark Nervsj. 63 (1931). —
-TID. (ligg-, i bet. 1, 2, 4 1764 osv., i bet. 3, 5—7 1798—1927. ligge-, i bet. 1, 2, 4 1743—1918, i bet. 3, 5—7 1592 osv. liggo- 1745)
1) (mera tillf.) till 1 a α: liggdags, sängdags; äv.: tid under vilken ngn brukar ligga och sova; äv.: tid under vilken en sjukling intager sängläge; äv.: tid då en björn ligger i ide. Min vanliga liggtid är 7 timar. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Dalin (1853). Klockan är tie, och det är liggetid. Wägner ÅsaH 389 (1918).
2) till 1 a γ: tid under vilken fågelhona ligger på ägg, ruvningstid. Dahlman Reddej. 109 (1743). Hammar (1936).
3) (vanl. ligge-) post. till 1 b (ζ): tid under vilken postförsändelse som icke kunnat beställas av adresspostanstalten kvarligger därstädes. Geijer Postförf. (1880).
4) till 1 b ζ (α'): tid under vilken en vara (särsk. frukt l. vin o. d.) ligger orörd, innan den börjar (lämpligen kan) användas. Fischerström 4: 23 (1792). GHT 1895, nr 211 B, s. 2.
5) (vanl. ligge-) (numera knappast br.) till 2 a γ: tid under vilken ett ärende (ofta en tjänstetillsättning) som överlämnats till en myndighet ligger l. skall ligga där, innan det avgöres; tid under vilken ett ärende är bordlagt; jfr LIGGE-MÅNAD. PH 6: 4633 (1757). JGRichert (1863) hos Warburg Richert 2: 376. Sundén (1886).
6) (vanl. ligge-) (förr) till 10: tid under vilken utländsk köpman l. expedit var berättigad att för handel uppehålla sig på en plats. Sandels PVetA 1782, s. 41. Heckscher SvEkonH 1: 674 (1936).
7) (vanl. ligge-) till 10 d: tid under vilken ett (befraktat) fartyg kvarligger ngnstädes (för lastning l. lossning l. bådadera); sammanfattning(en) av ett fartygs liggedagar o. dess överliggetid (för vilken särskild ersättning utgår). SkrGbgJub. 6: 279 (1592). Adlerbeth FörslSAOB (1798). Davidsson Omlastn. 1 (1927).
Ssg (till -TID 5): ligg(e)tids-besparing. (numera knappast br.) besparing (för statsvärket) gm uppskov av en tjänstetillsättning. KrigVAT 1833, nr 7, s. 30. SFS 1893, nr 108, s. 36. —
(1 b) -TIMMER. byggn. anbragt (i vägg o. d.) i liggande ställning. Fatab. 1917, s. 150. Erixon Södermanl. 11 (1924).
-TIMRA, -ing (Bergström). [avledn. av -TIMMER] byggn. uppföra (ngt) av liggtimmer; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. 2NF 27: 590 (1918). Bergström Kol. 44 (1922). —
(1 b) -VIRKE. om stockar l. plank anbragta (i en vägg o. d.) i liggande ställning; motsatt: resvirke; jfr -TIMMER. Schulthess (1885). SvKulturb. 9—10: 22 (1931).
B (numera nästan bl. i vissa ssgr till 1 b ζ, 2 a γ o. 10 (d)): LIGGE-AMBULT, se A. —
(10) -DAG. (ligg- 1734—1931. ligge- 1585 osv. liggo- 1847)
1) (i fråga om ä. förh.) i pl., om tid under vilken en främmande köpman var berättigad att efter sin ankomst till en stad kvarstanna där för försäljning av varor. Stiernman Com. 1: 339 (1585). FörarbSvLag 5: 255 (1718). Heckscher SvEkonH 1: 246 (1935).
2) dag varunder ett (befraktat) fartyg ligger stilla (i väntan på lastning l. lossning av gods); numera företrädesvis om var särskild av de dagar befälhavaren är skyldig att utan ersättning avbida, att gods enligt fraktavtal avlämnas ombord l. lossas från fartyget; i sht i pl.; förr äv. (i pl.) dels om tid som enligt lag skulle förflyta, innan ett till en plats ankommet fartyg fick urlastas l. hela dess last fick säljas, dels om tid vari ett fartyg låg i karantän. OxBr. 10: 278 (1624). Skeper Jacob Herrmansson .. bewijste sina liggie dagar nu den 13 Junij .. förlopne wara. BtÅboH I. 6: 194 (1634). At skeppen skole hafwa deras wisse Liggedagar, förr än dem blifwer efterlåtit sellia heela Laddningen. Stiernman Riksd. 1391 (1660). FörsäkrHafveristadga 1750, s. 16 (i fråga om karantän). SFS 1875, nr 22, s. 3.
Ssgr: liggedags-ersättning. till -dag 2: ersättning för överliggetid, överliggedagsersättning. 1NJA 1874, s. 332.
-pänningar l. -pängar, pl. 1) (i fråga om ä. förh.) till -dag 1: betalning som främmande köpman lämnade för rättigheten att uppehålla sig o. driva handel på en plats. RP 1: 22 (1626). 2) (numera mindre br.) till -dag 2: liggedagsersättning. Jungberg (1873). Lang FinlSjör. 1: 380 (1890). —
-DAGS, se A. —
(1 b ζ) -GODS. (ligg- 1931. ligge- 1914 osv.) järnv. gods som skall ligga till avhämtning (utan att mottagaren underrättas om ankomsten). SFS 1914, s. 101. Därs. 1925, s. 727. —
-MILA, se A. —
(2 a γ) -MÅNAD. (numera knappast br.) var särskild av de månader under vilka tillsättandet av en ledig tjänst väntar på avgörande; i sht i pl.; jfr LIGG-TID 5. SFS 1835, nr 43, s. 32. KrigVAT 1848, s. 178. —
(10) -PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (ligg- 1785—1828. ligge- 1615 osv.)
1) (i fråga om ä. förh.) liggedagspänningar (se d. o. 1). FörklHandOrd. 1615, s. A 3 a. SkrGbgJub. 6: 560 (1620).
2) sjöt. liggedagsersättning. Möller 2: 278 (1785). Utbetalande af liggepenningar till på last väntande ångbåtar. BtRiksdP 1890, 6Hufvudtit. s. 44. —
-SJUK, -STOCK, -STÄLLE, -TID, se A.
C: LIGGNINGS-TID. särsk. till 1 a γ: ruvningstid, liggtid (se d. o. 2). VetAH 1783, s. 97. Auerbach (1911).
D (†): LIGGO-DAG, se B. —
-TID, se A.
Avledn.: LIGGANDE, n. särsk. bärgv. till 1 b (α slutet), konkret: bärgparti som undertill begränsar bärgartslager, bärgartsgång, malmkropp l. dyl. som icke intager lodrätt läge; motsatt: hängande. VetAH 1740, s. 204. SvGeolU Ca 6: 155 (1915). —
LIGGARE, se d. o. —
LIGGE, n. (liggje (-ie)) [sv. dial. ligge] (†) till 1 a α, β: förhållandet att (i sht vid ”nattfrieri”) ligga tillsammans med ngn. Lenæus Delsbo 200 (1736, 1764). Wallenberg (SVS) 1: 103 (1769).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content