SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
AXEL ak3sel2, stundom 40 (a`xel Weste; jfr skrifsättet axl nedan samt Kock Akc. 1: 195 (1878)), sbst.1, r. l. m.; best. axeln, ngn gg axelen (Grubb 595 (1665), Palmqvist Con. 11 (1752), Nycop Con. sect. 55 (1801)) l. axlen (Agardh Bot. 1: 311, 320 (1830)); pl. axlar.
Ordformer
(axel Var. rer. 43 (1538), Helsingius (1587), Lex. Linc. (1640) osv. axlar (pl.) 1 Kon. 7: 33 (Bib. 1541) osv. — axl(l) Luth Astr. 2 (c. 1575), Stiernhielm Fateb. F 2 b (1643), Växiö domk. akt. 1698, nr 207 b (i ssg). axul A. Oxenstierna Bref 4: 81 (1643), Schenberg (1739; jämte axel), Mörk Ad. 1: 161 (1742), Lind (1749, under achs; jämte axel, men betecknadt ss. den vanliga (”vulg.”) formen), Sahlstedt (1773), Djurberg Geogr. 4 (1781; uppl. 1800: axel), Sjöborg Saml. t. Skånes hist. 218 (1802), Weste (1807; med hänvisning till axel), Almqvist (1842; med hänvisning till axel). axull Hof Dial. vestrog. 65 (1772; betecknadt ss. tillhörande det uppländskauttalet); jfr 86. axulen (best. sg.) Lind (1749), Rothof 561 (1762), Sahlstedt (1773). axular (pl.) Sahlstedt (1757; men Dens. 1773: axlar), Rothof 561 (1762). axol Terserus Gram. lat. Appendix A 4 a (1640), Serenius (1741), Ekblad Lib. mem. (1764). axoll Rel. cur. 18, 19 (1682). axoln (best. sg.) Rålamb 13: 115 (1690). axolar (pl.) Schroderus Comen. 104 (1640, 1647), Triewald Förel. 1: 157, 233 (1728, 1735). axål Hof Dial. vestrog. 65 (1772; betecknadt ss. tillhörande det uppländskauttalet); jfr 86. — axöl Triewald Förel. 1: 63 (1728, 1735). axhol Verelius Ind. (1681, under oroa axl), Rudbeck Atl. 3: 712 (1698). axhåål Rel. cur. 4 (1682). axhåll Rudbeck Atl. 3: 699 (1698). axeholl Rel. cur. 5 (1682))
Etymologi
[fsv. axul, axol, axel; jfr sv. dial. axel, axul, axål, äfv. med bet.: tvärträ som förenar skaklarna baktill l. medarna framtill (Broman Gl. (1736), Rietz), motsv. d. axel, nor. aksele, aksaalaa, aksæl, aksöl, aksil, tvärträ mellan medarnas framändar, tvärträ mellan fasta skaklar, isl. ǫxull, vagnsaxel l. axeltapp. Från skandinaviskt spr. har upptagits den redan i meng. förek. ssgn axle-tree (se AXEL-TRÄ), hvaraf sedan uppstått eng. axle, axeltapp, vagnsaxel osv., hvilket undanträngt det inhemska ax(e). Ordet är en afledning af ett ord motsv. mnt. o. mholl. asse, holl. as, ags. eax, ä. eng. ax(e), fht. ahsa, t. achs(e) (se AX, sbst.2), samt är besläktadt med lat. axis (hvaraf fr. axe, eng. axis äro lånade) o. med det därifrån afledda fr. essieu samt med gr. ἄξων, fslav. osĭ, lit. aszis, sanskr. akʃa, m., alla med grundbet. vagnsaxel. Stammens härledning är oviss; jfr Tamm samt Falk o. Torp Etym. ordb. Ordet anses allmänt stå i sammanhang med följ. Formerna med h äro förvridningar med anslutning dels till HÅL, dels till HÅLLA; jfr med afs. härpå RÄDDHÅGA samt formerna älskhåg för ÄLSKOG, erhindra för ERINRA]
I. i fråga om (verkligt l. tänkt) roterande l. kringsvängande.
1) [jfr fsv. axolen och naffuan a hywlemen, d. en vogn har to axler, isl. veltast sem hvel um ǫxul; jfr äfv. motsv. anv. af eng. axle, axle-tree, d. axe, t. achse, holl. as, fr. essieu, axe, lat. axis] å hjuldon: tvärstång af trä, järn osv. som uppbär vagnskorgen o. på hvars yttersta (rundsvarfvade) ändar hjulen rotera l. (i sht i fråga om åtskilliga nyare vagnkonstruktioner) som har sina ändar fast förenade med hjulens centra o. jämte hjulen roterar i fasta axellager. Och woro hiwl såsom wagns hiwl, Och theras axlar, naff, ekrar och lööter woro alt gottne. 1 Kon. 7: 33 (Bib. 1541). Eek som är Axel tiock, det är, så tiock man kan göra een Axl der aff. Stiernhielm Fateb. F 2 b (1643). (Tjära) Smörjes på axular och hjul, at de må gå lätt. Rothof 561 (1762). Körer man genom en skog och vagns axulen afbrytes, har man (enl. den gamla Skånelagen) lof att afhugga så mycket som behöfves till en ny axuls förfärdigande. Sjöborg Saml. t. Skånes hist. 218 (1802). På de moderna åkdonen äro axlarna merendels smidda af jern. Uppf. b. 6: 329 (1875). Säkraste tecknet på att smörjning är af nöden är om hjulet (på en vagn), sedan det lyfts från marken, ej med lätthet låter svänga sig omkring sin axel. Wrangel Handb. 211 (1885). jfr: BAK-, FRAM-, FÖR-, FÖRESTÄLLAR-, FÖRRÅDS-, HALF-, HJUL-, JÄRN-, KÄRR-, LAVETT-, LOKOMOTIV-, MELLAN-, NÖD-, RESERV-, STÅL-, TRÄ-, VAGNS-AXEL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Lijka sosom en axul, där alt drages (dvs. bäres) opå. A. Oxenstierna Bref 4: 81 (1643). När Axelen brister, så lutar Laszet. Grubb 595 (1665).
b) [jfr AX, sbst.2, I 1 slutet, samt d. per axe, holl. per as, t. per achse, auf der achse i liknande anv.] i vissa prepositionella uttr., för att beteckna, att ngt forslats l. skall forslas i vagn l. i allmänhet landvägen; i motsats till forsling sjöledes; äfv. om forsling på landsväg i motsats till forsling på järnväg. Alla dessa skytt (dvs. kanoner) fördes på axel, som det hette, liggandes på en derefter utholkad träplanka .. emellan 2 hjul. J. Röding i 1 VittAH 1: 171 (1755). Kalk måste (till Växiö) hemtas öfver 8 mil på axel. Tegnér Bref t. Wingård 65 (1838). Ett bränsle, som skall forslas längre väg på axel. A. W. Cronquist i Tekn. tidskr. 1872, s. 298. Det kött som från landsorten pr axel införts till hufvudstaden. SvD 1898, nr 166, s. 3. jfr: De större (mörsarna) afskötos på axel, men de små lades på bara marken. J. Röding i 1 VittAH 1: 173 (1755). (†) Alt förråd måste .. föras öfwer axel 7 à 8 mihl til fästningen. M. Stenbock (1713) hos Nordberg 2: 353 (1740).
2) [jfr motsv. anv. af eng. axle, axletree, holl. as, t. achse, fr. essieu, axe] mera allmänt: stång o. d. hvaromkring ett hjul o. d. roterar l. svänger l. vrider sig; stång som är fast förenad med medelpunkten af ett hjul o. d. samt roterar jämte detta; del af maskin, instrument, redskap osv. hvilken är vridbar kring sin längdlinje o. uppbär andra delar som för att uppfylla sitt ändamål måste kunna vridas l. vrida sig. En Svängel, som på sin axol .. kan hvälfvas både verticalt, horizontalt och obliquè (dvs. snedt). Triewald Förel. 1: 194 (1728, 1735). Ju mindre frictionen är i tapparna, ju längre fortfar et hjul, som snorras omkring sin axel(,) i sin rörelse. König Inl. t. mec. 4 (1752). Tvenne trädskalmar, på sin axel eller nåhl häftade. Därs. 61 (i fråga om stånggång). (Väfstolens) Trampor och lattor böra gå tätt efter sina axlar och, för ingen del, kunna vingla hit och dit. Ekenmark Dräll. 6 (1828). Axlarne till stora hjul göras i allmänhet af gjutjern, ek eller furu, mera sällan af smidt jern. Busch Baumgartner Mek. 331 (1842). Stora träet ell(er) axeln midt igenom en väderqvarn. Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under attache). Axlarne äro .. gemensamma för båda (dvs. ångmaskinen o. pumpen). Tekn. tidn. 1871, s. 221. Axeln (å vattenhjulet) består af en mycket grof stock, som genom korsarmar uppbär sjelfva hjulringen med dess skoflar. Arbetets bok 11 (1887). De olika ventilerna (i en värmemotor af viss konstruktion) föras från en styraxel, som ligger ofvanpå cylindern och drifves med tillhjälp af en vertikal axel från vefaxeln. 2 Uppf. b. 2: 636 (1901). — jfr AKTER-, BALANSERINGS-, BUNTLAGER-, DRIF-, DRIFHJULS-, EXCENTER-, HJUL-, HUFVUD-, IGÅNGSÄTTNINGS-, JÄRN-, KON-, KOPPEL-, KUTTER-, LATT-, LÄNK-, LÖP-, MASKIN-, MATAR-, MELLAN-, MOT-, MUFF-, OMKASTNINGS-, ORO-, PROPELLER-, REGLERINGS-, REGULATOR-, RESERV-, RÖRELSE-, SLID-, STYR-, STÅL-, TAK-, TORSIONS-, TRAMP-, TRANSMISSIONS-, TRYCKLAGER-, VEF-, VINKEL-, VIPP-, VISAR-, VRIDNINGS-AXEL m. fl.
3) [jfr fsv. ey kunno dörrin hängia vtan axla samt motsv. anv. af eng. axle, ä. holl. as] (†) om själfva den rundsvarfvade del (af en axel) som vrider sig i lagret l. hvarom ngt vrider sig: vändtapp, axeltapp; dörrhake. M. är en Cylinder med Axolar af stål, hvar vid en Messings-Linial bögd efter Cylindern får fritt vrida sig omkring Axolarna. Triewald Förel. 1: 157 (1728, 1735). Vid hvardera Axolen eller Tappen .. af Cylinderne är en Jernring, som har en liten ögla, som sitter fri och ledig, så at Tappen får gå fritt omkring. Därs. 254. På axlarne gnisslande vändes / Kopparportarnes par. Adlerbeth Æn. 16 (1804, 1811). Han svor .. så fasligt, att jordens axlar kunnat skakas ur sina gångjern. Fryxell Pehrsmässefärden 2: 229 (1824); jfr anm. under 5.
4) [jfr motsv. anv. af t. achse, eng. axis, fr. axe, nylat. axis, gr. ἄξων. Anledningen till benämningen är, att ifrågavarande kota är försedd med ett långt utskott, kring hvilket den öfversta halskotan vrider sig, då man vänder på hufvudet] (föga br.) anat. o. zool. benämning på andra halskotan hos människor o. däggdjur. Nemnich Naturg. 1: 558 (1793). Andra halskotan (axeln) har (hos hästen) en motsatt utveckling (mot den första), den är lång, har stark kropp. A. Retzius hos Billing Hipp. 24 (1836).
5) [jfr motsv. anv. af holl. as, t. achse, eng. axis, ä. eng. axle, axletree, fr. axe, nylat. axis; jfr äfv. lat. axis mundi (Lucretius), samt gr. ἄξων i samma bet.] den (tänkta) räta linje kring hvilken en kropp, t. ex. jorden, en planet, himmeln, världen, en maskindel, roterar l. tänkes rotera; linje kring hvilken en rörelse sker, rotationsaxel. The tuå yterste änderna af samma axel, thett himmlen löper på kal(l)as poli (dvs. poler). Luth Astr. 2 (c. 1575). Rel. cur. 18 (1682). Jorden rullar omkring sin axel på et dygn. Höpken 1: 232 (1745). Jordens axel kan du icke skåda, / men jorden hvälfves omkring den ändå. Tegnér 2: 201 (1816). Jordens .. axel lutar sig mer eller mindre emot samma Eclipticas plan. Stiernstolpe Cuv. 30 (1821). Alla planeterna röra sig kring solen i samma rigtning och vända sig under denna rörelse äfven kring sina axlar åt samma håll, från vester mot öster, som solen vrider sig kring sin. Nathorst Jord. hist. 88 (1888). — jfr JORD-, LED-, ROTATIONS-, RÖRELSE-, SOL-, VÄRLDS-AXEL. Anm. I poetiskt spr. framställes ofta axel i denna mening med anknytning till bet. 1, 2, 3 ss. ngt rent materiellt. Låt jordens axlar svika. Lidner 1: 43 (1781). Huru susar / klotets tunga massa, svängd, / gnisslande, kring axelns längd! Tegnér 2: 41 (1817).
6) [efter motsv. anv. af lat. axis; jfr holl. as, t. achse, eng. axis, ä. eng. axle, axletree i liknande anv.] (†) om himlahvalfvet l. trakt däraf. Här beklädes Norstiärnans Axhåll med idelig mörka Moln. Rudbeck Atl. 3: 699 (1698). Bete för Solens spann finns under Hesperiske axeln: / Der är i stället för gräs, ambrosia foder. Adlerbeth Ov. 89 (1818).
7) [jfr motsv. anv. af holl. as, t. achse, eng. axis, fr. axe, nylat. axis] geom. rät geometrisk linje kring hvilken en kurva l. en rät linje tänkes hafva vridit sig, så att en yta (rotationsyta) alstrats; rotationsaxel; jfr II 1. (Klotet) födes af en halfring .. som röres kring om sin medellinie .. såsom axul. Mört Geom. 133 (1727). Denna fasta lineen, omkring hvilken halfcirkelen vänder sig, kallas axel uti Sphéren. Strömer Eucl. 257 (1748). En cylinder, hvars axel sammanfaller med spärrhakens rörelseaxel. De Ron o. Virgin I. 1: 14 (1886).
8) [jfr motsv. anv. af t. achse] astr. linje som går gm ekliptikans l. ekvatorns l. horisontens medelpunkt vinkelrätt mot planet. Horizontens Axel. Melanderhjelm Astr. 1: 3 (1795). Ekliptikans, eqvatorns, horisontens axlar kallas de linier, som, gående genom dessa cirklars medelpunkter, stå vinkelrätt mot deras plan. R. Rubenson i NF (1876).
9) [jfr eng. all the moments of human occasions are moved to and fro as upon the axle of discipline] i mer l. mindre bildl. anv. med anslutning till 1 l. 2 l. 5. I hundrade former är allt likadant: / Sin yta det fejar, / Men troget sig drejar / Kring samma sin axel som det varit vant. Wallin Vitt. 2: 107 (1821). Ej irrar .. härnere en själ, som ej hvälfver / Fröjdernas skimrande hjul rundtom en axel af qval. B. E. Malmström 6: 3 (1840). Du tro, du axel, hvarpå himlen hvälfves. Därs. 172. Hur tidens axel vrider sig omkring, / uppspirar sådden ur sin vinterdvala. SD(L) 1894, nr 143, s. 4. Skuld och försoning är den oförryckbara axel, kring hvilken mänskolifvet rör sig. Quennerstedt Kampen om tillv. 6 (1898). (O. Rudbeck blef) den drifvande kraften i universitetets styrelse, den axel kring hvilken i många år dess lif vände sig. Annerstedt O. Rudbecks minne 8 (1902).
II. (bl. i framställning med vetenskaplig l. fackmässig anstrykning) om (tänkt) linje kring hvilken ngt är symmetriskt anordnadt. — särsk.
1) [jfr motsv. anv. af holl. as, t. achse, eng. axis, fr. axe, nylat. axis] geom. linje i en regelbunden plan figur hvilken delar denna i två symmetriska delar; linje gm hvilken ett plan kan läggas som delar en solid figur i två symmetriska delar; i fråga om solida figurer som begränsas af rotationsytor sammanfallande med I 7. P. Elvius i VetAH 8: 49 (1747). Om en Con blir skuren med en plan igenom axelen, blir profilen en triangel. Palmqvist Con. 28 (1752). Större och mindre Axeln (axis), hvilkas afskärning .. kallas (ellipsens) medelpunct. Duræus Naturk. 145 (1759). Axel till en curva kallas hvarje rät linie, som skär midt i tu alla mot henne vinkelräta chorder i curvan. Första grund. i anal. geom. 21 (1859). Den räta linie, som förbinder basernas medelpunkter i ett reguliert prisma, kallas axel. Mellberg Bergroth 176 (1885). — jfr FIGUR-, HUFVUD-, KONJUGAT-, LILL-, STOR-, SYMMETRI-, TRANSVERSAL-, TRÖGHETS-AXEL m. fl.
2) [jfr motsv. anv. af t. achse, eng. axis, fr. axe] geom. till sitt läge i planet l. rymden bestämd rät linje medelst hvilken andra geometriska storheters läge kan bestämmas. Nycop Con. sect. 7 (1801). För att bestämma läget af en punkt P i ett plan, hänför man densamma vanligen till tvenne fasta räta linier eller axlar. Lindelöf An. geom. 7 (1864). — jfr ABSKISS-, KOORDINAT-, ORDINAT-AXEL.
3) [jfr motsv. anv. af t. achse, eng. axis, fr. axe] geom. i allmännare anv. om rät linje som intager en central ställning i ett system af linjer l. ytor osv. Planknippet, d. v. s. sammanfattningen af alla plan i rymden, hvilka gå genom en viss rät linie, knippets axel. Björling Nyare geom. 2 (1896). Homologiens axel. Därs. 77. — jfr RADIKAL-AXEL.
4) [jfr motsv. anv. af t. achse, eng. axis, fr. axe] miner. hos kristall (jfr 8). Axlarna, eller de räta linier, som man tänker sig gå genom en kristalls medelpunkt, och med hänsyn till hvilka kristallens planer äro symmetriskt ordnade. Erdmann Min. 6 (1853, 1860). Axlarne i en kub. Brehm III. 2: 384 (1876). Hj. Sjögren Min. 5 (1880). Svenonius Stenriket 8 (1888). — jfr BI-, HALF-, HORISONTAL-, HUFVUD-, HÖRN-, KANT-, KRISTALL-, TVILLINGS-, VERTIKAL-, YT-, ZON-AXEL m. fl.
5) [jfr motsv. anv. af t. achse, eng. axis, fr. axe] rät linje som går l. tänkes gå gm medelpunkten af en konkav l. konvex spegel; rät linje som går gm den optiska medelpunkten af en konkav l. konvex lins (l. af ögats kristallins); rät linje som förenar linsernas medelpunkter i en kikare. Axis (Axel) uti ett sådant glas (dvs. en lins), kallas den räta linien, som går igenom medelpuncten af den sphæren, hvaraf glasets ena yta är ett stycke, och perpendiculer emot den andra ytan. Duræus Naturk. 120 (1759). Tubens optiska axel. Cronstrand Astr. 1: 116 (1840). På linsens axel skulle då uppkomma en förstorad bild af platinatråden. Fock Fys. 2: 26 (1858). Den punkt, der en af de reflekterade strålarne skär spegelns axel. Floderus Fys. 205 (1862). — jfr BI-, HUFVUD-, OBJEKTIV-, SYN-, ÖGON-AXEL.
6) [jfr motsv. anv. af t. achse, eng. axis] i allm. om rät linje som tänkes gå gm den centrala delen af ngt: kärnlinje, midtlinje; stundom konkretare (jfr 9) om långsträckt, central del af ngt. Märgen .. är vexternes innersta lager, ligger således i deras centrum eller axel. Agardh Bot. 1: 249 (1830). Murar, pelare, dörrar och fönster (i en byggnad) .. måste befinna sig på gemensamma axlar. Stål Byggn. 2: 60 (1834). Hos .. kärnhuset .. anmärker man särskildt: 1) axeln .. 2) rummen .. 3) kärnorna. Eneroth Pom. 1: 105 (1864). Pygidiets axel. Linnarsson Vg cambr. 64 (1869). Vrede man rodret så mycket, att det bildade en rät vinkel med skeppets axel, skulle det utan att göra större nytta blott vara en hämsko, som hejdade farten. Uppf. b. 7: 442 (1875). Istappens axel. Svenonius Stenriket 94 (1888). — jfr BREDD-, FRONTAL-, HUFVUD-, KANON-, LÄNGD-, MIDT-, SAGITTAL-, SYN-, TAPP-, VERTIKAL-AXEL.
7) [jfr motsv. anv. af t. achse, eng. axis, fr. axe] rät linje som förenar tvänne poler. Magnetens axel, d. v. s. den linie, som förenar magnetens båda poler. Fock Fys. 3: 127 (1860). Jordens magnetiske axel. R. Rubenson i NF (1876). Omkring axeln, hvilken man tänker sig mellan munöppningen och den motsatta polen, äro kroppsdelarne (hos tagghudingarna) strålformigt ordnade. Brehm III. 2: 357 (1876).
8) [jfr motsv. anv. af t. achse, eng. axis, fr. axe] fys. o. miner. om den räta linje i en dubbelbrytande kristall som utvisar den riktning i hvilken infallande ljus- (o. värme-)strålar brytas enkelt. Fock Fys. 2: 102 (1858). Floderus Fys. 257 (1862). Hj. Sjögren Min. 46 (1880). Hos alla dubbelbrytande ämnen finnes .. en eller två .. riktningar, i hvilka ljusbrytningen är enkel; de kallas optiska axlar. Svenonius Stenriket 37 (1888). I de optiska eller termiska axlarnes riktning. Därs. 47.
9) [jfr motsv. anv. af t. achse, eng. axis, fr. axe] naturv. om (långsträckt) del af naturföremål kring hvilken andra delar äro mer l. mindre symmetriskt anordnade.
a) anat. i sht om ryggmärgen i förening med hjärnan. Särskilda hinnor omgifva den ytterst vigtiga och ömtåliga cerebrospinala axeln och tjena att fästa eller beskydda detta organ. Thorell Zool. 1: 143 (1860). — jfr ANTENN-, CENTRAL-, CEREBROSPINAL-, STÖDJE-AXEL.
b) zool. hos åtskilliga i kolonier lefvande polyper, särsk. koraller: stam, axelskelett. (Barkkorall-)Kolonien består .. af en hård, än kalk- än hornartad axel och ett mjukt, yttre lager, ur hvilket polypernas blomlika främre del utskjuter. Brehm III. 2: 373 (1876). Barkkoraller med helt och hållet hornartad, böjlig axel. Därs. 377. — jfr CENTRAL-AXEL.
c) bot. stam, stamdel. Alla blommor sitta i spetsen af sin axel ..; man får ej derföre sluta, att hvarje axel slutas af en blomma. Agardh Bot. 1: 307 (1830). Den allmänna axlen. Därs. 311. Arrhenius Term. 137 (1842). Man kallar den ur embryots stamknopp utvecklade stammen en grundaxel eller axel af första ordningen. Areschoug Bot. 9 (1863, 1869). Stammen eller axeln, såsom den också benämnes. Dens. Växt. 38 (1875, 1885). Blomställningens hufvudstam kallas axel af 1 ordningen, dess grenar axlar af 2 ordningen, dessas grenar axlar af 3 ordningen o. s. v. Finnas endast axlar af 2 ordningar, är blomställningen enkel. Neuman Lärob. i bot. 14 (1890). — (numera mindre br.) äfv. innefattande växtens rot. Roten och stammen ega en lodrät riktning, nedåt och uppåt, samt en, till följe häraf, mer eller mindre smal, trind och långsträckt form. .. Man kallar roten och stammen derföre växtens axel. Andersson Lärob. i bot. 1: 19 (1851, 1855). Areschoug Groddknopp. 7 (1857). — jfr BI-, BLOM-, BLOMSTÄLLNINGS-, CENTRAL-, GRUND-, HUFVUD-, SIDO-, SKEN-AXEL.
Anm. I vetenskapligt spr. användes förr i st. f. axel det rent lat. ordet axis, stundom med fullständig lat. böjn.; jfr anm. i början af AX, sbst.2
Ssgr: A: (II 9 c) AXEL-ANLAG30~02 l. ~20. Sandéen Bladknopp. 8 (1865).
-ARM~2. [jfr d. axelarm, t. achselarm, eng. axle-arm] särsk. till I 1: den yttersta (noggrant afrundade, smalare) delen af en hjulaxel som införes i nafvet; jfr -NÅL, -TAPP. Grundell Artill. 97 (1705). En axel (till ett fordon) består af mellanaxeln och axelarmar. Billmanson Vap. 79 (1882). Förr i verlden gjordes axelarmarna smalare mot spetsen och så långa, att nafvet fick ett visst spelrum, så att det kunde glida något ut och in på axeln. Arbetets bok 272 (1887).
(I 1) -ARMBLECK—0~2 l. ~20. [jfr t. achsblech] jfr -JÄRN 1, -SKENA 1. Dict. mil. fr.-suéd. (1816, under plaque).
(I 1) -BALK~2. om balk som förenar midtpunkterna af tvenne hjulaxlar. Tekn. tidskr. 1901, A. M. s. 34. jfr HJUL-AXELBALK.
-BAND~2, sbst.1 (axle- Lagförsl.) [jfr d. axelbaand, t. achsband i bet. 1]
1) (förr) till I 1: om bandformigt beslag som förenar järnaxeln o. träaxeln l. axeljärnet o. träaxeln på en lavett af ä. konstruktion; jfr -SKENA 2. Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under braban). Axeln (dvs. lavettaxeln) är fäst vid hvardera änden af axelträet medelst ett axelband med öfverfall och 2 muttrar. De Ron o. Virgin 2: 63 (1890).
2) (†) till I 2: järnband som fäster kyrkklocka vid dess axel? Kan .. så hända, att klocko (dvs. kyrkklockas) axleband, skoo eller tamp lösna. Lagförsl. 262 (c. 1606).
(I 1) -BANK~2. (förr) tvärstycke som ligger ofvanpå axeln till en vagn, särsk. till en kanons föreställare, o. på hvilket lavettens svanskalf hvilar, då kanonen är uppbröstad; jfr -BÄNK, -KLOTS. Dict. mil. fr.-suéd. (1816, under coiffe). Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under hausse o. sellette). Dalin (1850, under axelbult).
(I 1) -BELASTNING~020. FFS 1883, nr 5, s. 23. En järnvägs trafikförmåga .. bestämmes af axelbelastningen, tåghastigheten och tågvikten. N. Cronstedt i Tekn. tidskr. 1899, A. B. s. 136.
(II 8) -BILD~2. fys. o. miner. Skäres kalciten på annat sätt (än vinkelrätt emot optiska axeln), synes ej (i konoskopet) denna bild. Den kallas derför axelbild. Alla optiskt enaxliga kristaller visa nu i regeln denna axelbild. Svenonius Stenriket 43 (1888).
(I 1) -BOM~2. (föga br.) = -STÅNG. Björkman (1889).
(I 1, 2) -BOX~2. [af eng. axle-box] box i hvilken löpaxel kringsvänger. C. H. Carlgren i Tekn. tidskr. 1878, s. 106 (i fråga om dragaxel). G. Wenström Därs. 1887, s. 116 (i fråga om axel på spårvagn). Lundberg Lokomotivet 190 (1902).
(I 1, 2) -BROTT~2. Axel- och fjederbrott på lokomotiver och vagnar. SFS 1862, nr 21, s. 21. Maskinaxeln är utförd synnerligen stark till förhindrande af vibrationer och axelbrott. O. Nycander i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 106.
(I 1) -BUFFERT~20, å axeln på lavetter af viss konstruktion. Axelbuffertarna .. äro till antalet två och sitta .. en vid hvardera änden af axeln till lavettbock, mellan denna och lavettens axel. Deras ändamål är att förmildra trycket på lavettaxeln vid skottlossningen. Beskr. öfv. fästn.- o. pos.-artill. I. 9—10: 21 (1895).
-BULT~2. [jfr d. axelbolt, t. achsbolzen]
1) till I 1: bult som går gm axelns fyrkant o. därmed förenad bank. Dalin (1850). Genom axelkalfven och axelträdet går nedre axelbulten. Spak Handb. f. fältartill. 141 (1873). De Ron o. Virgin I. 1—3: 92 (1886).
2) till I 2: ss. axel tjänande bult. Konsolen är rörlig kring sin lodräta axelbult, af smidt jern. De Ron o. Virgin I. 1—3: 12 (1886). Plogkroppen ställd åt vänster, vridbar med axelbult. 2 Uppf. b. 4: 51 (1899).
(I 1) -BÅGE~20. (föga br.) bågformigt böjdt mellanstycke af vagnsaxel. De allegoriska figurer af oxar, cheruber och palmlöf, som .. voro ingräfda på de Salomonska (vagnarna), och hvilka ej kunnat få rum på långvagns- och axelbågarna på dessa miniaturvagnar. Nilsson Ur. 2: 18 (1862).
(I 1) -BÄNK~2. (knappast br.) = -BANK. Dict. mil. fr.-suéd. (1816, under sellette). Därs. (under tête).
(I 2) -BÄRARE~200, r. Från Bofors bruk afsändes i dagarna en ”axelbärare”, afsedd att uppbära de båda propelleraxlarna på ryske tsarens lustjakt ”Standard”. SD 1894, nr 258, s. 5.
(I 1, 2) -BÖSSA~20. [jfr t. achsbüchse] jfr -BOX, -HYLSA samt HJULBÖSSA. Denna axel måste vara alldeles rät och löpa lätt i sina axelbössor, som böra vara gjorda af någon metall. LAHT 1876, s. 207. Hoffstedt Anordn. af arbetstransmiss. 53 (1891).
(II 6) -CYLINDER~020. central cylinder. särsk.
a) pomol. = -RÖR. Kärnhus litet, med små rum, öppnande sig i en axelcylinder. Eneroth Pom. 2: 32 (1866; om viss äppelsort).
b) [jfr eng. axis-cylinder] anat. om det innersta lagret af en nervtråd. Jag skiljer mig från dig .. i terminologien. Jag begagnar .. (benämningen) centralnerftråden .. Du (dvs. E. Bonsdorff) begagnar termen .. axelcylinder. A. Retzius Bl. skr. 279 (1855). Nervfibrerna äro hvita trådar af utomordentlig finhet, bestående af en inre del, den s. k. axelcylindern, samt en densamma omslutande fastare slida. Rein Psyk. 1: 402 (1876). B. J. Bergqvist i Ped. tidskr. 1897, s. 3.
-DEL~2. särsk. bot. till II 9 c: stamdel; äfv. allmännare: del af rot l. stam. Att .. kunna afgöra, huruvida en under jordytan varande axeldel till hörer stammen eller roten. Andersson Lärob. i bot. 1: 34 (1851, 1855). Det skarpa .. gift, .. som innehålles i växtens (dvs. stormhattens) knölformiga, underjordiska axeldelar. Dens. i NF 1: 101 (1875). (Hjärtbladen hos eken) äro .. i den spetsigare ändan försedda med ett intryck efter axeldelen. Rosendahl Farm. 77 (1897).
(I 1, 2, 3) -DUBB~2. till axel tjänande dubb; jfr -TAPP. Spänntrissan (på spinnrocken) .. löper med sina 2:ne små koniska .. axeldubbar uti små hornskifvor eller så kallade lager. Ekenmark Lärob. 133 (1847).
(I 1, 2) -FLÄNS~2. S. Ekström i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 23.
(I 1, 2) -FORMIG~20. [jfr t. achsenförmig] Centerwall Förel. i artill. 66 (1874). Björkman (1889).
(I 1) -FRIHET~20, l. ~02. (Ett fordons) böjlighet efter marken .. vinnes dels genom axelfrihet, hvarmed menas, att axlarne samtidigt kunna hafva olika lutning mot våglinien. Billmanson Vap. 82 (1882).
(I 1, 2) -FRIKTION~02. Centerwall Förel. i artill. 29 (1874).
(II 8) -FÄRG~2. fys. o. miner. Med axelfärg menar man färgen hos det genomgående ljus, som vibrerat parallelt med en viss axel. Hj. Sjögren Min. 49 (1880). De (optiskt tvåaxliga) .. ämnena kunna .. visa tre s. k. axelfärger. Svenonius Stenriket 45 (1888).
-FÖRGRENING~020. särsk. konkret, till I 2. Ej heller kunna vid dylika plattor (dvs. vid muren fastgjorda väggplattor) axelförgreningar uppläggas fullt stadigt. Tekn. tidskr. 1875, s. 223.
-FÖRHÅLLANDE~0200. särsk. miner. till II 4: förhållande mellan de olika kristallaxlarnas afstånd från kristallens medelpunkt. Erdmann Min. 22 (1853, 1860).
-FÖRSKJUTNING~020. särsk. till I 5. Denna vridning (å maskin för bearbetning af plåt) förvandlas till en axelförskjutning, i det att en i ställningen sittande skruf med sin ände ingriper i hylsans .. skrufgänga. Tekn. tidskr. 1875, s. 86.
(I 2) -GÅNG~2, pl. -ar. [jfr d. axelgang] sjöt. å ångbåt: tunnel i hvilken propelleraxeln roterar; jfr -RUM, -TRUMMA, -TUNNEL. Larsen (1884). (Dynamorummet å fartyget Dristighetenär) utbyggdt på en tvärskepps gående hylla ofvanför axelgångarne. R. F. Nissen i Tekn. tidskr. 1901, A. M. s. 35.
(I 2) -HUFVUD~20. (förtjockad) ände af (maskin)axel. Det hela uppbäres af det vertikala axelhufvudet. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 34. Den ena (bottnen af kolfcylindern är) i midten .. försedd med en tapp, som verkar drifvande på axelhufvudet. 2 Uppf. b. 2: 652 (1901).
(I 2) -HYLSA~20. jfr -BOX, -BÖSSA. Rodret och axelhylsorna (till pansarbåten Thor). SDS 1897, nr 588, s. 2. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 51.
(I 1, 2) -HÅL~2. hål i hvilket axel roterar l. är insatt. Grundell Artill. 113 (1705; i rulle på sjölavett). J. Norberg i VetAH 34: 336 (1773; i hjulnaf). Ekenmark Lärob. 31 (1847; på väfstol). Innanför lavettsidan sitter .. drefhjulet .., hvars axelhål är sexkantigt. De Ron o. Virgin I. 1: 72 (1886).
(I 1, 2) -INPASSNING~020. = -INSTÄLLNING. Slöjd-bl. 1888, nr 6, s. 2. Axelinpassning. Inpassning af en axel uti spår, anbragta i ett föremål. A. Johansson hos Salomon Snick. 154 (1890).
(I 1) -INSKÄRNING~020. [jfr d. axelindskaar, t. achseinschnitt] (förr) på lavett: den halfcirkelformiga inskärning i undre ytan af lavettens bröststycke i hvilken axeln hvilar. Dict. mil. fr.-suéd. (1816, under encastrement). Därs. (under plaque). Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under encastrement).
(I 1, 2) -INSTÄLLNING~020. inpassande af en axel på dess vederbörliga plats; jfr -INPASSNING. Axelinställningen (på en boggivagn af viss konstruktion) sker .. analogt med den amerikanska bogins. C. G. Carlquist i Tekn. tidskr. 1898, A. M. s. 108. —
-JÄRN~2. (axla- L. Petri)
1) (förr) till I 1.
a) [jfr d. axeljern, t. achseisen] beslag som går under hela lavettaxeln l. under hvarje axelarm o. ett stycke in på axelstången på lavetter med träaxel; jfr -SKENA 1. Dict. mil. fr.-suéd. (1816, under brabans). Därs. (under équignon). Isander Artill. 2: 44 (1825). Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under équignon).
b) om visst slags för nämnda ändamål särsk. afsedt o. formadt järn. Sken- och Axeljärn kallas en sort ämnesjärn, som smides vid stångjärnshamrar för axlar, hjulskoning och beslager på canonvagnar, lavetter, med mera, .. efter särskilta schamplouner och modeller. Rinman 2: 657 (1789).
2) (†) gångjärn, dörrhake; jfr AXEL I 3. Dören wendes på axlaiernen. L. Petri Sal. ordspr. 26: 14 (1561).
(I 1) -KALF~2, r. artill. om en under axelträet på en lavett af äldre konstruktion infälld plåt. Kalfvarne (å en lavett af viss konstr.) äro: bröstkalf, axelkalf, mellankalf och svanskalf. .. Axelkalfven, .. infälld uti samma plankor (dvs. helplankorna å lavettsidorna) är anbragt omedelbart under axelträet. De Ron o. Virgin 2: 62 (1890).
(I 1) -KILOMETER~1020. om en viss vid beräkning af (järnvägs-)prestationer använd enhet: kilometer tillryggalagd af hjul som höra till samma vagnsaxel; jfr -MIL. Den (å svenska statsbanor 1898) af vagnmateriel genomlupna väglängden uppgick i bantåg å banorna till inalles 533 168 902 axelkilometer, af hvilka 42 880 772 utgjorts af främmande banors vagnar. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 309.
(I 1) -KLOTS l. -KLOSS~2. [jfr d. axelklods] jfr -BANK. Hjulen .. äro rörliga kring hvar sin axel, .. hvars fyrkantiga inre del är fäst medelst 2 skrufbultar med muttrar; dessa bultar genomgå tillika den ofvan axeln varande axelklotsen. De Ron o. Virgin II. 3: 41 (1890). jfr Kindblad (1867).
(II 9 c) -KNOPP~2. bot. (Potatisväxtens) stamknölar, som bära .. i regelbundet ordnade fördjupningar dolda axelknoppar. Rosendahl Farm. 350 (1897).
-KOEFFICIENT~10102. särsk. miner. till II 4. De koefficienter .., som stå framför axel-längderna, kallas axelkoefficienter. H. Sjögren i NF 8: 1579 (1884).
(I 2) -KOPPLING~20. särsk. konkret. PT 1895, nr 43 A, s. 1. Försäljning af .. 2 st. axelkopplingar, fastsittande å generatoraxeln för koppling till turbinaxeln. Tidn. f. lev. 1902, nr 42, s. 1.
-KORS~2. särsk. miner. till II 4: af kristallaxlar bildadt kors. Af kubens åtta hörn ligger hvart och ett uti en af axelkorsets oktanter, lika långt från hvarje axel. Erdmann Min. 28 (1853, 1860).
(I 1 b) -KÖPSTAD~20 l. ~02. [af d. axelköbstad] i fråga om ä. danska förh.: (liten) stad som får sin tillförsel per axel, uppstad; jfr -STAD. Denna stad (dvs. Tomerup) fick 1514 sina privilegier förnyade såsom andra axelköpstäder i Skåne. Brunius Sk. k. 361 (1850).
(I 1, 2) -LAGER~20, n. [jfr d. axellager, t. achsenlager] tekn. Axellager för jernvägsvagnar. Tekn. tidskr. 1872, s. 61. För att .. minska friktionen i axellager har man på senare tiden, t. ex. på velocipeder, börjat använda s. k. kullager, där kulorna ligga mellan axeln och lagret. 2 Uppf. b. 2: 37 (1901).
(I 2) -LEDNING~20. [jfr d. axelledning] konkret. SFS 1869, nr 24, s. 2. Ungefär en tredjedel af kraften (från en viss vattenkraftanläggning) fördes genom en axelledning direkt till en bredvid liggande fabrik. 2 Uppf. b. 2: 522 (1901).
(II) -LINJE~20, sbst.1
1) (föga br.) geom. = AXEL II 1. Svedenborg Reg. 5 (1718). Båghöjderna, räknade till bågarnes teoretiska axellinier, utgöra resp. 10,00, 11,09 och 10,00 m. P. Gullander i Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 10.
2) = AXEL II 6. Excentrisk växt hos träden kallas det, då märgen ej ligger något så när i trädets axellinie, utan närmare stammens omkrets. Cnattingius 30 (1874, 1894).
(I 1) -LÅDA~20. å axel till kulsprutslavetter fäst låda. Lavetten har axellådor för ledare och patronmagasin. Holmberg Artill. 3: 305 (1883). Axellådorna .. (å kulsprutans lavett) af jernplåt, sitta en vid hvardera änden af axelns mellandel: hvardera lådans lock är försedt med gångjern och haspe; på innerväggen sitter ett ögleformigt vred. .. Den venstra axellådan är delad i 5 fack och innehåller lika många magasin; den högra har 3 fack, deraf 1 för patronledaren och 2 för magasin. De Ron o. Virgin I. 8: 25 (1887).
-LÄGE~20. särsk. konkret till I 1: urtagning å lavettsida för lavettaxel. Beskr. öfv. fästn.- o. pos.-artill. I. 9—10: 17 (1895).
-LÄNGD~2, sbst.1 särsk. miner. till II 4. Ehuru de här ofvan anförda enkla formerna (i det hexagonala systemet) visserligen äro få till antalet, så förekomma de likväl af de mest olika vinklar och axel-längder. Erdmann Min. 80 (1853, 1860).
(I 2) -MAST~2. stående, mastlik axelstock. Löparstenens klippa svänger, / bjälkar, bommar, hjul och stänger / kretsa kring sin axelmast, / ila, så att ögat hissnar / inför denna vilda färd. Rydberg Dikt. 2: 81 (1891; om Grottekvarnen).
(I 1) -MIL~2. jfr -KILOMETER. Med en fyllning (af olja) tillryggalades af 9 st. 2-axlade vagnar 107,558 mil eller 215,116 axelmil. Tekn. tidn. 1872, s. 62.
(I 2) -MUFF~2. tekn. Tekn. tidskr. 1898, A. M. s. 69.
(I 2) -MUR~2. mur gm hvilken drifaxlarna ledas från maskinrummet in i verkstaden i en fabrik; jfr -VÄGG. Tekn. tidskr. 1876, s. 224.
(I 1) -MUTTER~20, r. (stor) mutter som skrufvas på yttre ände af hjulaxel för att hindra hjulet att glida ut. DA 1825, nr 90, s. 4. SvT 1852, nr 191, s. 2. SAOB (1870).
(I 2) -NAF~2. Lundberg Lokomotivet 186 (1902).
(I 3) -NÅL. [jfr HJUL-NÅL samt det andra ex. från König under I 2] (†) = -TAPP? D. 10 December reste han till Ahrerijd med Axlnåhlen till dhen stora klåckan, att låta dhen omlagas. Växiö domk. akt. 1698, nr 207 b.
(II 9 c) -ORGAN~02. bot. motsatt BLAD-ORGAN. I det yttre skilja sig .. rot och stam såsom axel-organer genom sin uppräta rigtning och sin trinda form väsendtligen från hjertbladen, örtbladen (osv.) .., hvilka, såsom bladartade delar, hafva en utåt rigtad ställning och ytform. Andersson Lärob. i bot. 1: 31 (1851, 1855). Agardh Vextsyst. method. 67 (1858).
(I 1, 2) -PINNE~20. [jfr eng. axle-pin]
1) i hjulaxels ände sittande pinne; jfr -SPRINT. Achsel-Pfinne .. hjul-nål, axul-pinne. Lind (1749). Deleen (1836, under achsennagel). Sv. o. t. handlex. (1851, 1872).
2) pinne som tjänar till axel. Topplattorne .. (på en väfstol af viss konstruktion) sättas på sin axelpinne af björk 3/4 tum tjock, 12 à 15 tum lång uti ställningen. Ekenmark Lärob. 31 (1847).
(II) -PLAN~2, sbst.1, n. plan som går gm en axel. Ett .. plan, som går genom (eller: bestämmes af) två kristallaxlar, kallas ett axelplan. Svenonius Stenriket 9 (1888). Optiska axelplanet. Därs. 38. För vinnande af stadga i rörelsen äro äfven tvenne tryckrullar .. anbragta, den ena något ofvanför spindelns horisontela axelplan, den andra under samma spindels vertikala axelplan. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 33. En rund, vertikal, i pendelns axelplan belägen skifva. Blix Muskelvärm. 2: 36 (1900).
(I 2) -REGULATOR~1020, r. på maskinaxel placerad regulator som automatiskt reglerar t. ex. slidens rörelse. På utställningen i Chicago (fanns) knappast en enda amerikansk slidmaskin, där ej sliderna reglerades automatiskt från en vanligen i svänghjulet plaserad axelregulator. O. Nycander i Tekn. tidskr. 1895, A. M. s. 2. Dens. Därs. 1902, A. M. s. 5. —
-RIKTNING~20. Tekn. tidn. 1871, s. 77. Rydberg Konstr. af kägelsnitt 38 (1879). Falk Anal. geom. 6 (1886).
(I 1, 2) -RING~2. [jfr d. axelring, t. achs(en)ring] kring axel (för dennas förstärkande) anbragt ring. Dict. mil. fr.-suéd. (1816, under anneau). Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under anneau). SAOB (1870). Den yttre axelringen, hvilken är en med ögla försedd järnring, trädd utanpå lunsringen, .. den inre axelringen, som sitter på lavettaxeln innanför stossen. Beskr. öfv. fästn.- o. pos.-artill. I. 9—10: 34 (1895).
(I 5) -RULLNING~20, sbst.1 (föga br.) rullande kring sin axel; jfr -SVÄNGNING, -VRIDNING. Utom sin axelrullning kan hon (dvs. jorden) .. derjemte hafva en framåtskridande rörelse. Lindhagen Astr. 314 (1858).
(I 2) -RUM~2, sbst. tekn. jfr -GÅNG. Axelrummet i skruffartyg anses som en del af maskinrummet. SFS 1874, nr 41, s. 22.
(II 6) -RÖR~2. pomol. centralt rör i kärnhus. Södermanlands äple .. (har) kärnhus med temligen smala rum, öppnande sig i ett smalt axelrör. Eneroth Pom. 2: 27 (1866). Därs. 207.
(II 1) -SEKTION~02. geom. afskärning förmedelst ett gm axeln gående plan. En kon, hvars axelsektion är en rätvinklig triangel d. v. s. hvars vinkelräta höjd är lika med basens radie, kallas rätvinklig. Mellberg Bergroth 229 (1876, 1885).
(I 1) -SKAF. [jfr sv. dial. (Skåne) ajselskav (Rietz 18), d. axelskav] (numera bl. ngn gg i bygdemålsfärgadt tal) gammal vagnssmörja o. d. som samlas vid hjulaxelns ände; eg. i fråga om träaxel. Detta för-vax är et kådigt ämne som Bien hemta dels från trän och knoppar, som hysa kåda, dels ock af tjära och det så kallade axel skaf, med flera sega ämnen. Rothman Bisk. 1: 93 (1800).
(II 9 b) -SKELETT~02. [jfr t. achsengerüste] zool. hos vissa koralldjur. De s. k. ”bark-korallernas” inre skelett .. är hornartadt, och uppstår på så sätt, att polypens bas förhårdnar i midten, hvarigenom vid hans tillväxt på längden samt knoppning och kolonibildning ett inre .. axelskelett uppstår, såsom t. ex. hos ädelkorallen. Thorell Zool. 2: 458 (1865). F. A. Smitt i NF 1: 385 (1875). Brehm III. 2: 375 (1876).
(I 1) -SKENA~20, sbst. [jfr eng. axle-skein, t. achsenschiene]
1) skena hvarmed en hjulaxel förstärkes. Heinrich (1814). Dalin (1850). SAOB (1870). särsk. (förr) = -JÄRN 1. Wikforss (1804, under achsenschiene). Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under bande). Schulthess (1885).
2) (förr) = -BAND 1. Dict. mil. fr.-suéd. (1816, under étrier).
(I 1) -SKOLLA~20, sbst.
1) (förr) beslag i axelinskärningen på lavetter. Isander Artill. 2: 84 (1825). Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under plaque).
2) = -JÄRN 2. Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under bande). Schulthess (1885).
3) [jfr t. achsschale] (förr) = -BANK. Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under saye).
(I 1, 2) -SMÖRJA~20, sbst. Björkman (1889).
(II 6) -SPETS~2. (Äppel-)Kärnhusets axelspets. Eneroth Pom. 2: 20 (1866).
(I 2) -SPINDEL~20. ss. axel använd spindel. C. A. Ångström i Tekn. tidskr. 1896, A. K. s. 65.
(I 1) -SPRINT~2. jfr -PINNE 1. Europæus (1852). Björkman (1889). Lundell (1893).
(I 1 b) -STAD~2. = -KÖPSTAD. Brunius Sk. k. 346 (1850). Lund, som ifrån att vara en rik metropolitanstad hastigt blifvit en fattig axelstad. Dens. Metr. 262 (1854).
(I 2) -STOCK~2. grof axel af trä. At få up vattnet .., var et stort hjul bygdt, som hade en tjock axelståck. Kalm Resa 1: 229 (1753). Heidenstam Karol. 2: 3 (1898; i fråga om väderkvarn).
(I 2) -STOLPE~20. stående axelstock. Rydberg Dikt. 2: 78 (1891; i fråga om Grottekvarnen).
(I 1) -STOSS~2. innanför axelarmen belägen ring l. ringformig afsats intill hvilken hjulnafvet stöter. Lavettaxeln .. består af en mellandel, 2 axelstossar samt 2 axelarmar. Mellandelen fyrkantig. Stossarna äro ringformiga. De Ron o. Virgin 2: 63 (1890).
(I 1) -STRÄFVA~20, sbst. [jfr t. achsstrebe] jfr -STYTSA. För att förminska .. frestning (af lavettaxeln) anbringas axelsträfvor .., hvilka gå från lavettväggarne .. och fästas i närheten af hjulen. Billmanson Vap. 71 (1882). Underv. f. artill. 99 (1895).
(II 9 a) -STRÄNG~2, sbst. anat. central sträng. Zoospermerna (hos stritarna) äro förenade kring en axelsträng till fjäderlika massor. Thorell Zool. 1: 302 (1860).
(I 2) -STYCKE ~20, sbst.1 På axelstycket mellan de båda stäfvarna sitta propellerbladen. Uppf. b. 7: 341 (1875).
(I 1) -STYTSA~20, sbst. [jfr t. achsstütze] (numera föga br.) = -STRÄFVA. Centerwall Förel. i artill. 65 (1874).
(I 1) -STÅND~2. axels ställning, särsk. på lokomotiv. Tekn. tidskr. 1879, s. 10. Därs. 1894, A. A. s. 226. —
-STÅNG~2.
1) (numera föga br.) till I 1, om den mellersta (fyrkantiga) delen af en vagnsaxel; jfr -BOM; motsatt -ARM. Hwar Förställare har sin Axelstång, hwars wicht är halfparten emot Lavetens Axelstång. Grundell Artill. 103, 104 (1705). Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under corps). C. O. Nordensvan Handb. 1: 408 (1882).
2) (numera knappast br.) till I 2: stång som tjänstgör ss. axel (i maskin). G. Meyer i VetANH 3: 281 (1782).
-STÄLLNING~20. Den .. vinkelräta axelställningen. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1890, s. 207. Jordens axelställning. N. V. E. Nordenmark i GHT 1896, nr 296 C, s. 4. —
-SVÄNGNING~20. (föga br.) särsk. till I 5: svängande l. roterande kring axeln; jfr -RULLNING, -VRIDNING. Jordens axelsvängning. Dalin (1850). Kindblad (1867).
-SYSTEM~02.
1) geom. till II 2. Att öfvergå ifrån ett axelsystem till ett annat, hvars axlar äro parallela med det första systemets axlar. Svanberg Garnier Anal. geom. 61 (1831). Jochnick Anal. geom. 5 (1860). Lindskog Lärob. i mek. 55 (1894).
2) miner. till II 4. Den enkla (kristall-)form, som inneslutes af så många planer, som äro möjliga omkring ett gifvet axelsystems medelpunkt. Erdmann Min. 17 (1853, 1860).
(I 1) -SÄTE~20. [jfr eng. axle-seat] artill. Centerwall Förel. i artill. 66 (1874). Det (engelska) åkande artilleriet har på lavetterna axelsäten efter preussiskt mönster. Uppf. b. 6: 65 (1875). Wennerberg i Krigs VAH 1899, s. 104.
-TAPP~2. [jfr t. achszapfen] del af (hjul- l. maskin-)axel som hvilar i lagret; tapp som ngt roterar på; jfr I 3 samt -NÅL. Almroth M. tekn. 662 (1839). De Ron o. Virgin I. 1—3: 20 (1886). Cederblom Ångm. 628 (1896).
(I 1, 2) -TILLÖKNING~020. konkret. Genom påsättande af en s. k. axeltillökning (i en slåttermaskin) kan stommens bredd ökas. 2 Uppf. b. 4: 97 (1899).
(I 2) -TRANSMISSION~102. tekn. kraftöfverföring medelst ändlösa remmar (l. medelst kuggverk) från maskinaxlar; äfv. konkret om de inrättningar medelst hvilka öfverförandet eger rum. C. O. Rahm i Tekn. tidskr. 1897, A. M. s. 58. De mekaniska verkstäder, i hvilka finnes tillgång på ånga, tryckvatten, komprimerad luft eller axeltransmission. G. Sellergren i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1900, 2: 82.
(I 1, 2) -TRISSA~20, sbst. på (hjul- l. maskin-)axel fäst l. uppträdd trissa. Lundequist Landtbr. 150 (1855).
(I 2) -TRUMMA~20, sbst. = -GÅNG. SFS 1879, nr 33, formulär s. b. Axeltrumman eller tunneln i skrufångfartyg. Därs. 1894, nr 46, s. 8.
(I 1) -TRYCK~2. Tekn. tidskr. 1898, A. A. s. 202. Största axeltrycket af de år 1896 å bandelen använda lokomotiv var 10,3 ton. PT 1902, nr 96 A, s. 3.
(II 9) -TRÅD~2. zool. Soldjuren, hvilka i allmänhet ega styfva, föga rörliga psevdopodier, vanligen stödda af en inre fastare tråd, axeltråden. Tullberg Djurriket 322 (1885).
(I 1) -TRÄ, numera sällan -TRÄD~2. [jfr d. axeltræ, fnor. ǫxultré, eng. (gm lån fr. skand. spr.) axle-tree, t. achsenstock]
1) hjulaxel af trä; särsk. om mellersta delen af hjulaxel: axelstång, mellanaxel; motsatt -ARM. Serenius (1734, under axel-tree). Publ. handl. 11: 41 (1777). Sehman Fr.-sv. ordb. (1842, under corps). Dalin (1850).
2) å lavett: det trä som omgifver järnaxelns mellersta del. Spak Handb. 141 (1873). De Ron o. Virgin II: 63 (1890).
3) = -VIRKE, -ÄMNE.
(I 2) -TUNNEL~20. = -GÅNG. SFS 1894, nr 46, s. 23. G. Seth i Tekn. tidskr. 1900, A. A. s. 97.
(I 1) -UNDERFALL~102. beslag som underifrån omfattar hjulaxeln på vissa fordon, särsk. lavetter; jfr -ÖFVERFALL. Billmanson Vap. 71 (1882). Underv. f. artill. 110 (1895).
(I 2) -VEF~2. vefformigt böjd axel. Tvenne mot hvarandra lutande enkla maskiner arbeta på samma axelvef. R. Ekstrand i Tekn. tidskr. 1873, s. 221. M. Rubenson i GHT 1896, nr 166, s. 1.
(I, II) -VIDD~2, sbst.1
(II) -VINKEL~20. geom., miner. vinkel som två axlar bilda med hvarandra. Dessa axlar (dvs. koordinataxlarna) formera fyra vinklar .., som benämnas den första, andra, tredje och fjerde axelvinkeln. Lindelöf An. geom. 7 (1864); jfr II 2. Ett noggrant bestämmande af optiska axelvinkelns storlek hos ett visst mineral, måste .. ske i ett visst slag af ljus eller för en viss färg. Svenonius Stenriket 44 (1888); jfr II 7. Den inre (verkliga) axelvinkeln (af vissa kristaller) är cirka 59°. A. Ekbom i Öfvers. af VetAFörh. 58: 459 (1901); jfr II 4.
(I 1) -VIRKE~20. (i sht förr) till hjulaxlar afsedt l. lämpligt virke; jfr -TRÄ 3, -ÄMNE. Regl. ang. virkeslev. 17 Maj 1825, § 94. Deleen (1836, under achsenholz). Gynther Förf. (1851).
-VRIDNING~20.
1) till I 5; jfr -SVÄNGNING. Lundell (1893).
2) till II 6. I det ögonblick, då präglingen sker, gör (understämpeln till präglingsmaskinen) en obetydlig axelvridning (högst 1/2 linie af omkretsen på stora mynt). Uppf. b. 4: 288 (1873). W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1890, s. 207.
(I 2) -VÄGG~2. = -MUR. Den s. k. axelväggen .. i hvilken alla axlar löpa. Tekn. tidskr. 1875, s. 151. Axelväggen .. vid hvilken lagerstolarne till hufvudaxeln fastskrufvas. Därs. 1876, s. 224.
(I 1) -ÄMNE~20. [fsv. axul ämni] trästycke osv. hvaraf en hjulaxel kan göras; jfr -TRÄ 3, -VIRKE. Axelämnen och andre dylike grofhuggne och icke särskilt nämnde stycken. SPF 1852, s. 246. Vid bruket tillverkas .. rundjärn .., axelämnen .., plattjärn. Lindberg Karlskoga bergsl. 89 (1897).
-ÄNDE l. -ÄNDA~20. i sht till I 1, 2. Är på ena axel-ändan en vef, hvar med smörkärnan drages omkring til thes man får smör. Broocman Hush. 3: 9 (1736). Lagermetallen .. är af hvit metall .., hvilken gjutes direkte öfver en axelände in i lagrets öfre del. Tekn. tidskr. 1872, s. 62. R. Nissen i NF 2: 1241 (1878).
(I 1) -ÖFVERFALL~102. på lavett af ä. modell: i bågform böjdt järn, som tjänar till att kvarhålla lavettaxeln vid endera lavettplankan; jfr -UNDERFALL. Reinhold Ordb. (1838, under axeldragbaand). Tigerhielm 22 (1867, 1880). De Ron o. Virgin II: 90 (1890).
(I 1) -ÖFVERFALLSBULT—100~2. bult som fäster axelöfverfallet vid lavettplankan. Lundell (1893).
(II 6) -ÖPPNING ~20, sbst.1 pomol. aflång central öppning i kärnhus till äpple l. päron. Kärnhuset (hos Ribstonäpplet) är litet, slutet eller med obetydlig axelöppning. Eneroth Pom. 2: 114 (1866). Därs. 204.
B (†): AXLA-JÄRN, se A.
C (†): AXLE-BAND, se A.
Spoiler title