SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1954  
POST pos4t, sbst.3, r. l. m. l. f., i bet. 3 m.||(ig.); best. -en; pl. -er32 (OPetri (c. 1535) i Lychnos 1937, s. 143, osv.) ((†) -ar RP 7: 375 (1639), HFinlÖ 146 (1710); -or Ekeblad Bref 1: 104 (1651; rättat efter hskr.)); förr äv. (i uttr. per posta i bet. 12) POSTA, sbst. oböjl., l. (i uttr. per posto i bet. 5 e) POSTO sbst.1 oböjl.
Ordformer
(poost 1640. post (-th) c. 1535 osv. pust 1597. påst 15961809. (per) posta 16571678. (per) posto 17891859, 1904)
Etymologi
[jfr dan. o. eng. post, t. post, f.; av ä. fr. poste, f., skjutsstation med hästar för befordran av resande o. (officiella) skrivelser, av (mlat. posta l.) it. posta, av p. pf. f. av lat. ponere, ställa, inrätta m. m. (se PONERA); med avs. på bet. 3 jfr mlt. o. ä. t. post, m., postryttare m. m., ä. fr. poste, m., mlat. posta, kurir, samt ä. eng. post, om var o. en av ett antal med jämna mellanrum längs en väg stationerade kurirer med hästar, postryttare (denna l. liknande bet. hos ordet är den tidigast belagda i sv., lt. o. eng.). — Jfr POST, sbst.2, 4, POSTA, v.3, POSTAL, POSTERA, v.2, POSTERING, sbst.2, POSTILJON, POSTILLA, sbst.2, POSTIS, POSTO, sbst.2]
1) vid kommunikationsled: ställe l. station l. anstalt med anordningar för underlättande av brevbefordran l. kurirers o. privatpersoners resor o. d.; numera bl. i sg. best.
a) (†) med tanke på (i sht de utländska) postvärkens organiserade personbefordran o. d. i äldre tid (särsk. medelst hästdragna postdiligenser o. d.): skjutsstation, skjutshåll, ”hästhåll”; äv. om byggnad vid dylik station. Rålamb Resa 10 (1658, 1679). Der är wisze poster eller huus wid wägen, där hästar straxt stå till redz, när man kommer. SvBrIt. 1: 28 (c. 1700). Jag .. låg första natten i en post straxt wid Citta Castellana. Därs. 69. Humbla Landcr. 49 (1740). Gynther ConvHlex. (1847).
b) med tanke på postvärkens befordran av postförsändelser: ställe l. anstalt där postförsändelser utlämnas o. mottagas o. d.; postanstalt, posthus; särsk. i sådana uttr. som lägga ett brev på posten, för postbefordran lämna ett brev på postanstalt l. lägga det i brevlåda o. d., posta ett brev. Han gick på (l. till) posten och hämtade ut paketet. Det var trängsel på posten i dag. Posten är inte öppen än. Han kom från (förr äv. av) posten. SvBrIt. 1: 19 (c. 1700: af). Bär det här brefvet på Posten. Björn Calas 4 (1794). Helsa Enberg på posten hjertligen. Choræus Bref 107 (1802); jfr 5 a. (Om de) skulle gå till posten efter våra bref. ÅbSvUndH 34: 63 (1840). Neander 70År 101 (1929: lägga).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (†) ss. mer l. mindre utpräglad längdbeteckning, om avståndet l. vägen mellan två skjutsstationer o. d. SvBrIt. 1: 29 (c. 1700). Mantua ligger 3 1/2 post ifrån Verona, det vill säga .. ungefär 4 2/3 svenska (mil). MoB 5: 17 (1783). Jag .. har en alt för lång kyrckeväg: såsom .. till annexan Bosebo, hvaräst är min mästa post 1 1/2 mil. VDAkt. 1785, nr 186. Adlerbeth Ant. 2: 163 (c. 1815).
3) (om ä. förh.; se dock c) (ridande, gående l. åkande) kurir l. budbärare o. d. (som medför(de) brev l. dyl. från sin uppdragsgivare); särsk. om kunglig kurir; äv. (o. numera i sht, se dock c, hist.) om postförare vid det 1636 efter stafettsystem inrättade svenska postvärket; äv. (i sg. obest.) ss. titel efter personnamn. Poster, breffdraghare, som herremen tienar. OPetri (c. 1535) i Lychnos 1937, s. 143. Ändoch iagh för någon tijd sedan skref eder till medh min post Jsrael Hansson. RA I. 4: 562 (1598). Så snart .. (postdrängen) hörer aff then ankommande Posten blåsas i Posthornet, gör sigh färdigh til at strax anamma Brefwen aff honom. Stiernman Com. 2: 49 (1636). Då bleff Johan påst inkallat. ConsAcAboP 5: 118 (1680). SFS 1881, nr 78, s. 65. Forssell SvPostvH 1: 19 (1936; om förh. c. 1600). — jfr BREV-, GÅNG-, HÄRADS-, ORDINARIE-, PAKET-, RÄNN-POST m. fl. — särsk.
a) (†) om sändebud l. kurirer utskickade från en stat l. härskare till en annan o. d.; äv. i fråga om underhandlingar mellan fientliga arméer o. d., särsk.: parlamentär. SvTr. V. 1: 87 (1595). (De) affärdade .. än nu en Post til Polen. Petreius Beskr. 2: 225 (1614). VinkällRSthm 1625 A, s. 62 b. Den Danske Posten hafwer .. meera affrådt Ryssarna at göra fredh medh Swerige, än ther til styrckt. Widekindi KrijgH 634 (1671). Dalin Hist. III. 1: 400 (1761; om ä. förh.).
b) (†) om (av staten avlönade) kurirer l. ordonnanser hos vissa ämbetsvärk l. högre ämbetsmän; jfr POST, sbst.2 6 e. Schmedeman Just. 152 (1615). BtÅboH I. 6: 94 (1633). Ståthållaren bestods en ordinarie Post till de bref han månadtligen skulle inskicka. Hallenberg Hist. 4: 841 (1794; om förh. 1620). jfr HOV-, KAMMAR-, KANSLI-, SLOTTS-POST.
c) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.; ordet har i t. i denna anv. feminint genus, varför det är möjligt att den abstrakta bet. (: postföring o. d.) är den ursprungliga (åtm. i vissa uttr.)] i sådana uttr. som farande, gående (förr äv. gångande, ilande), löpande, ridande, åkande post, om kurirer o. postförare som färda(de)s till fots, till häst l. i fordon; äv. abstrakt(are) (jfr 4, 5), om postföring l. postlägenhet o. d. med sådana kurirer osv.; i vissa av de anförda uttrycken äv. i fråga om personbefordran (jfr 1 a); i uttr. farande, åkande post äv. om l. med särskild tanke på fordonet (jfr 6); om nutida förh. bl. i uttr. gående post, gångpost, åkande post, postföring med landsvägsfordon, stundom äv. sammanfattande, om postförare o. landsvägsfordon (jfr 6) ss. ett medel för postbefordran. G1R 13: 271 (1541). Ilende poster. Därs. 14: 228 (1542). Att rijdande Poster på alle Huffwudwägerne bestelles. HSH 26: 273 (1633). Löpande post. RP 6: 320 (1636). De nÿes tillförordnedhe gångande Påster. KlädkamRSthm 1636 B, s. 42 a. (Han) reser med then åkande Posten öfwer Magdeburg. Weise 299 (1697). Sverige och Island lära vara de enda land i Europa der ingen farande post finnes. Tegnér (WB) 4: 181 (1822). Å landsväg verkställes postbefordringen .. (bl. a.) med anlitande af häst och åkdon eller automobil (åkande post). SFS 1907, nr 89, s. 5. jfr (†): Sedan .. Posterne till Skåne och Blekinge, såsom strykande Poster, .. blifvit affärdade. VexiöBl. 1831, nr 29, s. 3 (om expresskurir).
d) (†) i uttr. per post (jfr 5 e), med kurir. G1R 13: 271 (1541).
e) (†) bildl. Brenner Dikt. 2: 46 (1705). Du Våhrens glada Påst. Frese AndelD 12 (1716, 1726; om näktergal). Gicht, lungsot, .. äro säkra dödsens poster och förebod. Scherping Cober 1: 16 (1734). Hiortzberg YttDom. 38 (c. 1740, 1756). särsk. om ”skvallertacka”. CupVen. A 7 a (1669). Wallenberg (SVS) 1: 44 (1764).
4) om enstaka transport av postförsändelser (förr äv. passagerare), med mer l. mindre markerad syftning såväl på postföraren (jfr 3) som på transportmedlet (jfr 6) o. det transporterade (jfr 7) l. passagerarna; postlägenhet; äv. närmande sig l. övergående i bet.: gång l. tillfälle då postförsändelser avgå l. ankomma; posttur; äv.: utbärningstur; i ä. språkprov ofta svårt att skilja från 3, 6, 7; utom i postalt fackspr. numera bl. i sg. När går posten? HB 2: 368 (1648). Om honom mera hærnæst, ty posten går straxt. KyrkohÅ 1926, s. 351 (1769). Skicka mig .. (prenumerationssedeln), så skall jag med dagens post afsända den. 3SAH XLVIII. 2: 8 (1840). Med de senare posterne hade flere Borgare fått bref från hemorterne. Liljecrona RiksdKul. 102 (1840). Nilsson HistFärs 53 (1940). jfr (†): Må ingen Landzhöfdings Pass gälla j den andras Lähn .. efter som nu alla Påster gåå richtigt. LReg. 246 (1648); jfr 3, 5, 6. — jfr GRÄNS-, GÅR-, GÅRDAGS-, KÖPMANS-, PAKET-POST m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som med första, nästa post (förr äv. posten), med första osv. postlägenhet(en), med sista posten (förr äv. post), med förra, den här posten, med var(enda) post, med senaste osv. postlägenhet(en) l. vid sista osv. utbärningstur(en). Medh förste posth. OxBr. 6: 1 (1624). Medh denne Post förnimmer man ifrån Engeland .. wijdare underrättelse huruledes (osv.). NAv. 1655, nr 1, s. 1. Med förre posten. BraheBrevväxl. II. 1: 131 (1659). (Därom) bör Commissarien med nästa påst .. berätta. Triewald Konst. 55 (1734). Har man nu väntadt stora dunderslag med hvar post. Lagerbring Skr. 121 (1765). Jag fick den underrättelsen med sista post, att (osv.). Lindfors (1824). Wester Aksakov Fam. 120 (1911; om ä. förh.).
b) i uttr. med omgående post, se OMGÅENDE 3.
c) (†) i vissa prepositionslösa uttr. som ha mer l. mindre utpräglad karaktär av tidsadverbial o. där ordet omedelbart föregås av ett adjektiv, pronomen l. räkneord (l. bestämmes av ett efterställt adverb). Jag (har) .. nu 2 påstar årad .. wppehållet att skrifva min käre farkär till. Ekeblad Bref 1: 239 (1653; rättat efter hskr.). Det swaret skall han fåå första post. ConsAcAboP 2: 475 (1663). Samma post war och twenne Casus komne ifrån .. Præposito uthi Bygdeå. HärnösDP 1663, s. 51. Jag låfvade, at påsten därpå skicka testimoniet. Thorild Bref 1: 16 (1780). Jag skref ej sista post. Geijer Brev 337 (1839). Denna post måste du förlåta mitt slarf! Almqvist AmH 1: 3 (1840). Hvar post måste du skrifva oss till. Blanche Band. 398 (1848).
d) (i fackspr.) i uttr. extra post, extra posttur, extrapost. FörordnPostw. 1718, s. B 1 b. Att för fortskaffande (av viss viktig försändelse) från en postanstalt till en annan extra post må anordnas. SFS 1941, s. 1436. särsk. (†) mer l. mindre bildl. l. oeg.; särsk. i uttr. med extra post, skyndsamt, mycket snabbt. Eolus kom sjelf til mig med extra påst. Livin Kyrk. 26 (1781). Lidner (SVS) 2: 24 (c. 1785).
e) (†) i sådana uttr. som tyska posten, om från Tyskland ankommande l. dit avgående postlägenhet; äv. konkretare, med anslutning till 7, med särskild tanke på postförsändelserna. Wijborgska posten brachte igår slätt intet medh sig. BraheBrevväxl. II. 1: 104 (1658). Bark Bref 1: 5 (1702; om avgående lägenhet). Porthan BrCalonius 306 (1796). SvTyHlex. (1851, 1872). jfr BERLINER-POST. särsk. i pl. obest. Två Tyska poster hafva uteblifvit. Widegren (1788). MoB 7: 125 (1810).
5) om sammanfattningen av allt det (transportmedel, personal, byggnader, organisation o. d.) varmed l. varigm postbefordran (o. därmed sammanhängande passagerarbefordran) ombesörjes längs viss linje l. i ett visst område (ett land) osv.; inrättning l. anordning för (reguljär) post- (resp. passagerar)befordran; äv. (ofta med prägel av fackspr. l. ss. efterled i ssgr) dels: (form för l. art av) postbefordran (särsk. med tanke på olika slag av transportmedel l. postföring till lands l. sjöss l. med flyg), dels om posttrafik l. postgång l. postbefordran längs viss rutt l. från l. till en viss stad o. d. Landet saknade både järnväg, telegraf och post. Gångpost är en post som ännu inte helt har spelat ut sin roll. Posten från denna orten .. är .. en af de ovissaste poster i världen. Ekeblad Bref 1: 423 (1655). Det är ganska dyrt at resa i Sweitserland .. (bl. a.) derföre, at inge reglerade Poster äro inrättade. Björnståhl Resa 2: 164 (1773). Sex särskilda poster inrättades (1718), nämligen ständig post, paketpost, ryttarepost, rännepost, ridpost och extra post. Sidenbladh Hb. 101 (1894). De tider .., då man hvarken hade post eller telegraf. Schück o. Lundahl Lb. 1: 39 (1901). En annan, särskildt i medeltidens tyska rike mycket .. anlitad post, var slaktarposten. 2UB 10: 4 (1906). 2NF 22: 50 (1915; pl.). — jfr BALLONG-, BAN-, DILIGENS-, DUV-, FLASK-, FLYG-, GÅNG-, JÄRNVÄGS-, KURIR-, KÄRR-, LAND-, LANDSVÄGS-, LUFT-, SJÖ-, ÅNGBÅTS-POST, samt BREV-, FÄLT-, HÄRADS-, KABINETTS-, KLOCKAR-, KRIGS-, KRONO-, LOKAL-, PAKET-, RIKS-, SKRÅ-, SLAKTAR-, STADS-, STATS-, UNIVERSITETS-POST m. fl. — särsk.
a) om postväsen ss. en enhetlig, på visst sätt organiserad offentlig (statlig) inrättning l. ett ämbetsvärk o. d.; särsk. (vanl. i sg. best.) om det svenska 1636 inrättade postvärket; förr särsk. i uttr. Kungl. Maj:ts post, kungliga postvärket. Han är (anställd) vid (äv. i) posten. Kongl. Maij:tts Post. CivInstr. 481 (1704). At Kongl. Maj:t uti sin inkomst af Påsten härvid ej må komma at lida. PH 1: 713 (1727). Extraordinarie i posten. Klint (1906). Tjänstemän ur tullen och posten. Oterdahl Skram 136 (1919). jfr: På 1600-talet utbilda .. de tyska landsfurstarna .. en rad statliga poster. Forssell SvPostvH 1: 3 (1936).
b) (i sht i lag- o. kanslispr.) i uttr. allmänna (om ä. förh. äv. ordinarie) posten, den statliga reguljära postinrättningen l. postbefordran; förr särsk. i fråga om det indelta postvärket, särsk. motsatt: klockarpost, kronobrevbäring, kurirpost o. d. Citationen (dvs. stämningen) medh Ordin(arie) Posten afgången. GullbgDomb. 14/6 1652; jfr 3, 4. De postföringshemman .., som äro skyldige att .. för ordinarie posten hålla häst och karl i beredskap. BondP 1844—45, 2: 328. Uppbördsmyndighet må .. insända .. (pensionsavgifter) i .. assurerat brev med allmänna posten. SFS 1915, s. 277.
c) i uttr. med posten (jfr 4 a), förr äv. med posterna (se slutet; jfr 4), särsk.: medelst postbefordran, per post; i ä. språkprov svårt l. omöjligt att skilja från 3 o. 4. Han skickade boken med posten. Valbroschyren kom med posten. 2 st(ycke)r stora packeter medh Tÿgh, som kommo efter medh påsten. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 235; jfr 3. En .. daglista .. upsände Landtmätaren .. med posten .. til Kongl. Kamar-Collegium. PH 8: 352 (1766). (Beloppet) skulle med posten omedelbart honom tillställas. 2SAH 2: 187 (1887). särsk. (†) i uttr. skriva med posten l. posterna, skriva brev (till ngn) o. skicka det med posten. Sahlstedt (1773). HT 1918, s. 182 (1809: posterne). Moberg Gr. 283 (1815).
d) i uttr. skicka ngt, förr äv. skriva (till ngn) på posten, skicka ngt till ngn medelst postbefordran resp. skriva brev (till ngn) o. skicka det med posten. Det är längesedan vi skrefvo hvarannan til på Posten. Posten 1769, s. 746. Siwertz Sel. 2: 50 (1920).
e) i uttr. per post (jfr 3 d), förr äv. per posto, medelst postbefordran. Böckerna avgingo förra torsdagen per post. Kexél 1: 170 (1789). Jag (sände manuskriptet) per posto til Varberg. 3SAH XLVI. 2: 71 (1826). Husmodern 1952, nr 43, s. 60.
f) [jfr 1, 4, 6] i uttr. (komma) som ett brev på posten, oväntat, utan att man gjort några ansträngningar för att få det; äv.: som en omedelbar l. oundviklig följd, omedelbart, oundvikligen; jfr BREV 3 d. Kasperkal. 1883, s. 92. GHT 1947, nr 232, s. 8.
g) (†) om den ordinarie (land)posten i motsats till postjakter. Jag betienar mig hällre af (post)-iachterna än af posten. Bark Bref 1: 96 (1703). Därs. 97.
h) med särskild tanke på den förr (i sht i utlandet) vanliga personbefordran med hästdragna postdiligenser; förr särsk. i sådana uttr. som fara l. resa med, taga posten, fara o. d. på posten l. igenom post, resa med postdiligens (jfr 6). Schroderus Os. III. 2: 180 (1635: igenom). Iagh (vill) taga påsten .. när iagh är på andra sidan Hanover. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 232 (1697). 1Saml. 7—9: 261 (1777: ). 3SAH 5: 97 (1890). jfr CivInstr. 470 (1673).
6) konkret(are), om (av postvärk inrättade l. underhållna) transportmedel l. mekaniska anordningar för postbefordran o. dyl. l. om (den transportenhet som bildas av) sammanfattningen av fordon, dragare, förare, last osv. (jfr 3 c); i sht ss. efterled i ssgr; ofta svårt att skilja från (3,) 4, 5, 7. Posternas och Landforornes ricktigheet för godt prijss, goda Wägar och tryggheet på resorne. Risingh KiöpH 88 (1669). Jemte nödige postanstalter .. bekostar Postverket behöflige poster. PostHb. VI (1858). SvPostv. 1 (1924). — jfr BERLINER-, REN-, RÖR-, SNÄLL-POST.
7) om sammanfattningen av flera i ngt avseende samhöriga postförsändelser (brev); särsk. om alla med en viss lägenhet transporterade försändelser l. om de brev o. d. som en korrespondent (vid ett visst tillfälle) mottar l. avsänder o. d.; äv. allmännare, koll.: postförsändelser; brev osv. som befordras av offentligt postvärk l. dyl. Nu går jag och hämtar posten. Har jag någon post i dag? Det var ingen post till dig. Har du sett på din post i dag? Min post läggs i hyresvärdens postfack. Sekreteraren gick igenom dagens post. Posten utdelas sent i den stadsdelen. Avgående, ankommande post. (Jag) will .. tilsee på huadh sätte iag kan komme een Pust hedan till E. K. M:t. UrkFinlÖ I. 1: 79 (1597); möjl. till 3 b. Stiernman Com. 2: 49 (1636). Då han .. blef skickad .. till Stockholm effter Posten. HovförtärSthm 1737, s. 2722. En chef .. öfverskådar posten när den kommer. Strindberg NRik. 45 (1882). I Stockholm hämtades posten morgonen efter dess ankomst. De Geer Minn. 1: 126 (1892). Hedin Pol 2: 229 (1911). — jfr AFTON-, BREV-, DAGS-, EXPRESS-, FACK-, FLYG-, GRÄNS-, GÅRDAGS-, HÄRADS-, JUL-, JÄRNVÄGS-, KURIR-, LAND-, LANDSVÄGS-, MORGON-, NATT-, PAKET-, PROST-, TRANSITO-, UTRIKES-, VÄRDE-POST. — särsk.
a) [jfr d. løbe, ride post(en), t. die post reiten] (†) i uttr. löpa l. rida posten, befordra post till fots resp. till häst; äv. allmännare: transportera post. Serenius (1734; under post). En liten chaise .., hvarmed jag löpte posten ifrån den ena orten till den andra. Crusenstolpe Tess. 1: 174 (1847). särsk. oeg.: röra sig hastigt (jfr 12). (Planeten Merkurius) skynder .. så fort och städse Posten rjder. Spegel GW 64 (1685).
b) (numera bl. med prägel av fackspr.) i pl. (jfr c). HSH 9: 222 (1660). Ett paar poster lära än hinna förfärdigas (dvs. avsändas) med samma flygande Tyska Mercurius. KKD 8: 225 (1706). Ingen obehörig fick vara närvarande (på postkontoret), när posterna mottogos. Forssell SvPostvH 1: 241 (1936; om ä. förh.). särsk.
α) (†) i sådana uttr. som ha två poster, få post två ggr (en viss dag l. dyl.); jfr 4. KKD 5: 99 (1710).
β) (†) i uttr. några veckors poster, om sammanfattningen av postförsändelser som ankommit under den angivna tiden, några veckors post. Bark Bref 1: 209 (1704).
c) post. konkretare: (förseglad) packe bestående av postförsändelser; äv. i pl. (jfr b). Vid de ankommande Påsterne, har Påst-Förvaltaren, at pröfva Sigillen på Paqueterne, eller Påsterne. PH 3: 2215 (1745). Rudbeck PostvFart. 254 (1933). särsk. i uttr. sluten post, förseglad försändelse innehållande ett flertal brev o. d. som transporteras mellan två postanstalter o. d. Schulthess (1885). Befordra slutna poster mellan (olika postanstalter). SvPostv. 35 (1924).
d) om brev (o. avier o. d.) i motsats till tidningar o. d. Det fanns ingen post, bara en stockholmstidning. Johnson Se 31 (1936).
e) (†) närmande sig l. övergående i bet.: (enstaka) brev(försändelse). Som det blefwo en för .. kostsam Påst, .. så besparar jag .. till sämligare tillfälle. VDAkt. 1705, nr 305. Det är ej värdt däraf (dvs. av lappen) göra särskilt post, därföre besparar jag mina 9 styfver. Kellgren (SVS) 6: 70 (1777). särsk. oeg., i uttr. under öppen post, i fråga om tidningsartikel: i l. med öppet brev (se BREV 3 e slutet). Förlåten, Mine Herrar, at jag skrifver Eder til, under öppen Post. Posten 1769, s. 665.
Anm. till 7. Den fr. förb. poste restante användes i sv. (ofta förkortad p. r.) ss. beteckning för försändelse(r) som är(o) avsedd(a) att efterfrågas av adressaten på adresspostanstalten. SFS 1853, nr 63, s. 49. jfr: Poste restante-bref. SFS 1849, nr 45, s. 6. jfr äv.: Poste-restante-försändelser. SFS 1892, nr 28, s. 13.
8) (numera nästan bl. ss. efterled i ssgr) bud, underrättelse, meddelande; nyhet; i ä. språkprov stundom svårt l. omöjligt att skilja från 3, (4,) 7. Förvänte allenest på en post derifrån. OxBr. 3: 161 (1628); jfr 3. Jagh (fick) post aff min vacht .. att dhe vohre alle där förbij gångne. Därs. 9: 654 (1645); jfr 7. (När Gud) Behagar färda hän dhen Påsten: Du skalt döö! Wexionius Sinn. 3: C 1 b (1684). En oförmodad Post kallade honom snart tilbaka til Sverige. Lagerbring 1Hist. 2: 375 (1773). Gladare post kunde aldrig bringas mig, än (osv.). Tersmeden Mem. 1: 25 (c. 1780). Östergren (1935). — jfr DÖDS-, JOBS-, OLYCKS-, SORGEPOST. — särsk.
a) (†) i fråga om militär order. KKD 2: 70 (1709). (Fienden) har .. fådt een tämmelig hastig post, att rycka tillbakars. HFinlÖ 343 (1714).
b) om rykte l. prat l. skvaller; jfr KÄRING-, SKVALLER-POST.
α) (föga br.) i uttr. posten går, skvallret l. pratet går. Petri Ouchterlony 27 (1924).
β) (†) i uttr. bära post, sprida nyheter (beskäftigt l. skvallrigt) om ngt; jfr POST-VÄSKA 2. Sedan kjäringar förut i veckan burit post ho som skulle prädika (i en viss kyrka). Pleijel Herrnh. 201 (i handl. fr. 1778).
9) (†) i uttr. fri post, om tjänstebrevsrätt l. fribrevsrätt o. d. 2RA 1: 455 (1723). Kongl. Maj:t .. (har) förunt Societeten fri Påst på In- och Utrikes Orter. PH 1: 766 (1728). — jfr FRI-, FRIBREVS-POST.
10) (†) närmande sig l. övergående i bet.: adress. Iagh skall låtta digh vetta på hvad påst du .. skrifva skall. KKD 7: 4 (1701).
11) (†) närmande sig l. övergående i bet.: postporto. KKD 5: 174 (1710). Om Posten blifwer så gräseligen förhöjd som säjes lärer man få taga afsked af sina wenner och frender. Swedenborg RebNat. 1: 283 (1718).
12) [jfr ä. d. paa post, holl. te poste, t. auf der post, fr. en poste, it. di posta i liknande l. motsv. anv.] (†) i uttr. (up)på post, per post(a), på en kurirs sätt (dvs. till häst l. åkande, snabbt o. med ombyte av rid- l. skjutshästar; jfr POST-VIS, sbst.1 o. adv.1 II); med största skyndsamhet, med full fart, snabbt, genast; möjl. äv.: alldeles nyss, just nu l. nyss. Sigfridi L 1 b (1619). (Kungen) begärer, att .. (min bror) sigh opå påst hijtt begiffva skall. OxBr. 5: 260 (1623). Huru skulle jag på påst kunna föra något med mig. Ekeblad Bref 1: 329 (1654; rättat efter hskr.). Iag må nu wäl wara gladh, efter min glädie (dvs. min man) är nu komin på post ridandez hem som har wårit borta i tu åhr. Horn Lefv. 90 (c. 1657; rättat efter hskr.). Efter han drog så på påst fik iag inte dra madh honom. Därs. 142. När iagh kom per post ifrån Ståcholm. VDAkt. 1660, nr 15. Dahlberg Dagb. 207 (1678; uppl. 1912).
13) i l. ss. namn l. benämning på tidningar o. tidskrifter; förr särsk. om Stockholms-Posten, utgiven 17781833. Posten, utgiven i Sthm 1768 69. Kellgren (SVS) 6: 84 (1779). Hvad fan står det för strunt i Posten? Lenngren (SVS) 2: 273 (c. 1815). Posten, en postal tidskrift, som började utgifvas från Uppsala den 14 dec. 1889. Döss o. Lannge 453 (1908).
14) oeg., i benämningar på (samt i formler o. d. i) vissa lekar som efterlikna (moment i) postföring o. d. Gå med Posten. SvForns. 3: 407 (1842). Posten kommer. Därs. 428. Blinda posten. Hubendick FlickLek. 61 (1879). Post. .. När alla har satt sig och tagit namn, ropar postmästaren ”posten går mellan Stockholm och Göteborg”. .. När han utropar ”hela posten går” byta alla plats. Hagdahl DBästa 173 (1885). När .. vi lekte ryska posten på gårn. Fogelström Vakna 69 (1949).
Ssgr (i allm. till 5; post.): A: POST-ABONNEMANG. abonnemang på tidning, tidskrift l. dyl., innebärande att postvärk(et) förmedlar rekvisitionen, avgiftens inbetalning o. distributionen; jfr -prenumeration. SFS 1892, nr 28, s. 104.
-ABONNENT. person (l. institution o. d.) som har postabonnemang på periodisk skrift. SFS 1918, s. 1863.
-ABONNERAD, p. adj. om (exemplar av) periodisk skrift: rekvirerad gm postabonnemang. Sthm 3: 196 (1897).
-ADMINISTRATION. (numera bl. tillf. o. icke i officiellt spr.) (organisation för) förvaltning o. drift av postinrättning; förr särsk. inskränktare: styrelse för postvärk l. dyl. SP 1792, nr 289, s. 1 (inskränktare). Post-Administrationerne (i Sverige, Finland o. Ryssland) äro ansvarige för .. försumlighet hos deras tjenstemän. SPF 1846, s. 249. BtRiksdP 1892, 7Hufvudtit. s. 19. —
-ADRESS. ortnamn som betecknar viss postanstalt o. som skall anges på försändelse till person som vistas inom denna anstalts värksamhetsområde; (uppgift om) ort l. plats (postanstalt) dit ngns post skall sändas (för vidare befordran till bostaden); ofta allmännare: ngns adress för postförsändelser; jfr bostads-adress. Byn heter Hökmark, men postadressen är Hökmarksby. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 4. SFS 1932, s. 296.
-AGENT. (förr) tjänsteman vid postanstalt som ett land(s postvärk) upprättat i ett annat land. En svensk postagent skulle tillsättas i Korsör. Rudbeck PostvFart. 3 (1933).
-AGENTUR. (förr) jfr -agent. Postkonvent. 4/5 1852, s. 11. Waldenström Österl. 255 (1896).
-AMT. [jfr dan. o. t. postamt] (om utländska förh., †) postanstalt; poststyrelse. PT 1758, nr 21, s. 2. PostNotis. 1876, s. 92.
-ANSTALT~02.
1) (†) om anordning l. inrättning för passagerar- (o. post)-befordran (o. för inlämning o. utlämning av post). Väg- och Postanstallterne äro icke lika goda i alla provinser af Tyskland. Rademine Knigge 2: 190 (1804; t. orig.: Postanstalten).
2) mer l. mindre konkret; inom postvärk(et): inrättning l. anstalt (se d. o. 5) som (bl. a.) från allmänheten mottar o. postbehandlar (o. vanl. till allmänheten expedierar) postförsändelser; jfr -expedition, -kontor, -station. Fast postanstalt, med lokal på viss ort. Rörlig (ambulant) postanstalt, inrättad på fartyg, i järnvägsvagn o. d. Postkontor och postexpeditioner äro fullständiga postanstalter, dvs. deltaga i postvärkets samtliga rörelsegrenar. GenPoststCirk. 23/2 1853. SFS 1918, s. 1811 (: rörliga). De fasta postanstalterna utgöras av postkontor, postexpeditioner, poststationer och brevsamlingsställen. Postst. 1941, s. 15. jfr adress-, ankomst-, avgångs-, fält-, inlämnings-postanstalt.
Ssgr (till -anstalt 2): postanstalts-föreståndare. (numera bl. tillf. o. icke i officiellt spr.) RiksdP 1883, 2 K. nr 39, s. 46.
-förteckning. förteckning över (rikets) fasta postanstalter. Döss o. Lannge (1908).
-ANVISNING~020. på blankett av visst slag (förr äv. på brev) utställd anvisning (se d. o. 7 b) brukad vid befordran av pängar gm postvärkets förmedling från en person l. institution o. d. direkt till en adressat (alltså icke gm postgiro); stundom äv. om det försända beloppet l., abstraktare, om dylik försändelse ss. en art av postbefordran. Du har fått ett brev och en postanvisning (på hundra kronor). Inrikes, utrikes (internationell) postanvisning. Vanlig postanvisning (särsk. motsatt: telegrampostanvisning). Sända pängar med l. per (äv. i l. ) postanvisning. (Agardh o.) Ljungberg 4: 375 (1863). jfr inkasserings-, original-, telegram-, tull-postanvisning.
Ssgr (post.): postanvisnings-avgift. erlagd av postanvisnings avsändare. FörslPostst. 1870, s. 23.
-belopp. belopp varpå en postanvisning lyder. GenPoststCirk. 1867, s. 72.
-blankett. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, FörslPostst. s. 171.
-brev. (förr) på brev tecknad postanvisning. GenPoststCirk. 1867, s. 157. SvPostv. 209 (1924; om ä. förh.).
-journal. (förr) för anteckningar vid en postanstalt över inbetalade l. utbetalade inrikes l. utrikes postanvisningar. PostNotis. 1876, s. 68 (om tyska förh.). GenPoststCirk. 1900, s. 694.
-lista, r. l. f. (förr) av brevbärare upprättad förteckning över postanvisningsbelopp som han hade att utbetala vid viss brevbäringstur. Döss o. Lannge (1908).
-medel, pl. pänningmedel som (under viss tid o. d.) förmedlats gm postanvisning(ar); (sammanfattningen av ett antal) postanvisningsbelopp. GenPoststCirk. 1867, s. 54. Då adressat har att .. lyfta postanvisningsmedel. SFS 1907, nr 89, s. 67.
-revision. revision av postanvisningsmedel; äv. konkretare, om avdelning av postvärk(et) som ombesörjer dylik revision. BtRiksdP 1899, 7Hufvudtit. s. 15. SvPostv. 104 (1924).
-rörelse. den gren av en postinrättnings rörelse som avser postanvisningar. GenPoststCirk. 1867, s. 226.
-utväxling. om internationell utväxling av postanvisningar. Geijer Postförf. 230 (1890).
-ARBETE~020. arbete inom postvärk; arbete med postbehandling; posttjänstemans arbete. 2Saml. 13: 126 (1685).
-ARVODE. (†) avgift (till postvärket l. postförvaltare) för postabonnemang. DA 1825, nr 127, Bih. s. 7. För februari månad kostar Nerikes Allehanda .. 75 öre, postarvode .. inräknadt. NerAlleh. 1896, nr 35, s. 1. jfr Döss o. Lannge (1908).
-ASSISTENT. vid postvärket: (efter 1925 titel för) viss befattningshavare (med tjänsteställning i stort sett mellan postexpeditör o. kontrollör) som genomgått den för högre tjänstemän vid postvärket obligatoriska utbildningskursen (postassistentkurs). Förste postassistent, i viss högre lönegrad. ArkPostv. 1860, s. 254 (om tyska förh.). Upsala(A) 1925, nr 165, s. 2. SvStatskal. 1953, s. 167.
Ssgr (post.): postassistent(s)-elev. BonnierKL Suppl. (1929).
(5, 7) -AUTOMOBIL. jfr -bil. TPostv. 1904, s. 95. —
-AVGIFT~02, äv. ~20. avgift till postvärk(et) för viss prestation (särsk. för befordran av försändelser l. för rekommendation, identitetskort m. m.). Lagerbring Hist. 1: 120 (1796). Prenumerationsavgift .. (o.) avgift till postkassan (postavgift). SFS 1916, s. 572.
-AVIBREV. (†) försändelse från lägre till högre postmyndighet med redovisning för brevbefordran, avgiftsuppbörd o. d. (under viss tid). CivInstr. 478 (1673). jfr Därs. 473.
-AVTAL~02, äv. ~20. avtal mellan två l. flera stater(s postvärk) om postutväxling o. d.; jfr -fördrag, -konvention, -traktat. SFS 1892, Bih. nr 5, s. 2. —
-BEFORDRA. [jfr -befordran] om postvärk l. postinrättning: (vanl. mot avgift) förmedla (brev, paket, äv. pänningmedel o. d.) från en person l. institution o. d. till en annan; särsk. i p. pf., om försändelse: behandlad o. transporterad av postvärk(et). SFS 1870, nr 4, s. 36 (p. pf.). Döss o. Lannge 239 (1915).
-BEFORDRAN. om postvärk(et)s förmedling l. befordran (se d. o. 1) av försändelse(r); (av postvärk) organiserad posttrafik (i ett land l. längs en viss led o. d.); äv. inskränktare, motsatt: postvärkets paketbefordran o. pänningförmedling. GenPoststCirk. 1860, nr 35, s. 3. (Före 1686) hade postbefordran ibland ordnats som ett arrende. AtlFinl. 30: 2 (1899). SFS 1920, s. 1637. Forssell SvPostvH 1: 225 (1936; inskränktare). Postbefordran mot .. ersättning av .. brev. VFl. 1937, s. 174. jfr järnvägs-postbefordran.
-BEFORDRING. = -befordran. BondP 1812, s. 341. Postbefordringen från Grislehamn till Eckerö. Gynther Förf. 6: 207 (cit. fr. 1827). SvPostv. 189 (1924). jfr järnvägs-postbefordring.
Ssg: postbefordrings-avgift. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, FörslPostst. s. 68.
-BEHANDLA. om postinrättning (l. postfunktionärer): mottaga o. efter fastställda regler (t. ex. medelst stämpling) behandla samt ombesörja transport av (försändelse); ofta inskränktare, i fråga om försändelsers behandling på postanstalt (stämpling, kvittering, annotering o. d.); äv. allmännare: postbefordra. GenPoststCirk. 1863, s. 19. De postförsändelser, som .. aflemnas (på vissa ångfartyg), må genom befälhafvaren postbehandlas. SFS 1870, nr 4, s. 33. Försändelse, försedd med påskrift ”Krigsärende”, skall postbehandlas med största möjliga skyndsamhet. Därs. 1941, s. 1435.
-BEHANDLING. jfr -behandla. Avlämna en försändelse till postbehandling. SFS 1868, nr 75, s. 136.
Ssg: postbehandlings-avgift. (numera bl. tillf.) SFS 1892, nr 62, s. 15. BtRiksdP 1905, Saml. 1. I. 2: nr 16, s. 30. —
-BETJÄNING.
1) (numera knappast br.) koll.: (vissa lägre) posttjänstemän (jfr -betjänt). PH 10: 534 (1776). SFS 1873, nr 80, s. 13. Östergren (1935).
2) (†) befattning vid posten. Lind 1235 (1749). Heinrich (1828).
-BETJÄNT. (†) person anställd inom postvärket; i senare tid (fram till 1910) inskränktare, om postfunktionärer i vissa mindre kvalificerade befattningar (brevbärare, postiljoner m. fl.). Postbetjänten, 19041908 namn på en tidning (18931903 kallad Svenske postvaktsbetjänten, sedan 1909 Postmannen). FörordnFrijBref 23/12 1685, s. 4. Postbetienterne i gemeen, och Postmästarne i synnerhet. FörordnPostw. Titelbl. (1707). Förste postbetjänten vid Göteborgs postkontor (N. N.). PT 1904, nr 259 A, s. 2. Därs. 1909, nr 87 A, s. 3. särsk. i pl. postbetjänte i koll. anv., särsk.: postpersonal. HSH 31: 512 (1662). 2RARP 2: 353 (1723). Döss o. Lannge 451 (1908).
-BEVILLNING. om av riksdagen behandlade l. beviljade (taxor för) postavgifter. AB 1840, nr 5, s. 3.
-BEVIS. (numera bl. mera tillf. o. icke i postalt fackspr.) inlämningsbevis för postförsändelse; postkvitto. Nordforss (1805). Lyckligtvis har jag postbevis. 3SAH XLVIII. 2: 143 (1842). SFS 1936, s. 1277.
(5, 7) -BIL. bil använd för transport av postförsändelser (o. passagerare); särsk. om dylik bil som trafikerar postlinje i trakter med för övr. dåliga kommunikationer. TPostv. 1913, s. 112. Från Murjek kan man .. komma med .. postbil .. till Jockmock. VästerbK 1927, nr 164, s. 3.
Ssg: postbil(s)-linje. jfr linje 9. Norrskensfl. 1927, nr 160, s. 8.
-BITRÄDE~020. om vissa arvodesanställda befattningshavare vid postvärket (förr med uppgifter delvis överensstämmande med en postexpeditörs, numera disponerade för vissa enklare göromål). 1NJA 1895, s. 561. (Vid postanstalten tjänstgöra) en postexpeditör och två postbiträden. Sthm 3: 190 (1897). BtRiksdP 1903, 7: nr 32, s. 4. jfr GenPoststCirk. 1884, s. 161.
-BOK; pl. -böcker.
1) (†) kam. till 5; i sg. best., om centralt förd räkenskapsbok för postvärket. CivInstr. 122 (1724).
2) (numera bl. tillf.) till 5: bok med uppgifter om postala bestämmelser. PH 2: 1237 (1735). Postboken(.) Uppslagsbok för posttjänstemän. Döss o. Lannge (1908; boktitel).
3) (om ä. förh.) till 5, 7: bok vari förtecknades de (brev)-försändelser som en tjänstebrevsberättigad inlämnade till postbefordran; särsk. om dylik bok som utställdes av kanslikollegium o. som företeddes på postanstalt var gång ett ”fribrev” avsändes, varvid avräkning gjordes på den maximisumma som ställts till korrespondentens förfogande, fribrevsbok. FörordnFrijBref 23/12 1685, s. 3. SFS 1918, s. 1835. SvPostv. 249 (1924).
4) till 5, 7: kontrabok mellan postvärket o. korrespondent vars postavgifter avräknas kvartalsvis. Dalin (1855). SFS 1918, s. 1835.
5) mil. till 5, 7: vid vissa krigsorganiserade förbands stab förd liggare över ankommande o. avgående värdepost. TrängRegl. 1940, s. 331.
Ssg: postboks-hylla, r. l. f. till -bok 4. I allmänhetens avdelning (på postkontoret) .. finner man .. postbokshyllan. SvPostv. 80 (1924).
-BOKHÅLLARE. (†) bokhållare vid postkontor. DA 1824, nr 218, s. 1.
-BONDE. (om förh. 1636—1870) åbo på posthemman; äv. (särsk. i uttr. extra postbonde) i fråga om de hemman som voro indelta för kronobrevbäringen. Stiernman Com. 2: 47 (1636). HT 1934, s. 76 (om ä. förh.). Forssell SvPostvH 1: 298 (1936; i fråga om kronobrevbäring).
-BOV. (vard.) om person som söker råna l. bedra postfunktionär i tjänsten l. som begår inbrott i postanstalt l. dyl., förövare av postkupp. SDS 1947, nr 70, s. 5.
(5, 7) -BOX. på (vissa) postanstalter: av viss adressat disponerat låsbart fack, där hans post inlägges o. där han kan avhämta den äv. efter expeditionstiden; i icke fackmässigt spr. stundom äv. liktydigt med: postfack. Döss o. Lannge (1908).
-BREV. (post- 16441935. poste- 1647) (numera bl. ngn gg, i sht arkaiserande) brev (befordrat av postvärket). AOxenstierna Bref 4: 126 (1644). Een påstbonde i Borgolähn hafver stulit postebrefven af väskan. RP 12: 115 (1647). KansliH 1: 95 (1935).
-BRYGGA, r. l. f. (förr) brygga avsedd för postbåt. Eckerö postbrygga. FinBiogrHb. 2376 (1903).
(5, 7) -BUD. person som fraktar (ngns) post till l. från postanstalt o. d.; äv. (om ä. förh.) dels (vid organiserad postinrättning, särsk. det 1636 upprättade svenska postvärket): person med åliggande att föra post från ett posthåll till ett annat, postförare, postdräng, dels: kurir som medför post. Thet .. (de) genom ett postbodt skole tich påå wåre wägne tilskriffue. G1R 16: 704 (1544). Stiernman Com. 2: 47 (1636). Alle Städer .. thijt ordinarie Postbådherne äre bestälte .. at löpa. Postordn. 2/1 1643, s. 3. Nu kommer postbudet, för att medtaga detta. AnderssonBrevväxl. 1: 253 (1857). Arv 1945, s. 25.
(5, 7) -BUSS, r. omnibus av det slag varmed postvärket befordrar postförsändelser o. passagerare längs vissa vägar (i norra Sverige); jfr -diligens. SvD(A) 1929, nr 165, s. 10. De gula postbussarna. TurÅ 1931, s. 7.
-BYRÅ.
1) (†) om (visst slags) postanstalt. Remmer Theat. 1: 160 (1814). Anläggningen af jernvägar samt inrättandet å en del af dessa utaf s. k. ambulanta postbyråer. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, FörslPostst. s. 2.
2) (om (ä.) utländska förh.) inom folkrepresentation l. internationell organisation: organ l. byrå som handlägger (vissa) postärenden. PostNotis. 1875, s. 3. Aminoff StPtbg 472 (1909; om ä. ryska förh.).
(5, 7) -BÅT. båt som transporterar post (o. passagerare); i sht (om ä. förh.) dels om dylik båt som ägdes av postvärket o. gick i mer l. mindre regelbunden trafik längs viss postlinje, dels inskränktare, om mindre dylika båtar som voro avsedda för rodd o. som bemannades (o. ägdes) av postbönder (vanl. motsatt: postjakt). FörordnPostw. 230 (1685). Hvad om Påst-Jagterne .. stadgadt är, måtte äfven lämpas til Påst-båtarne. PH 3: 2236 (1745). Person-befordring .. emellan .. Grisslehamn och Eckerö med .. Postbåtar. PostHb. 32 (1858). En ny statlig postbåt för vintertrafiken mellan Kalmar och Färjestaden. SvD(A) 1930, nr 32, s. 8. Mellan Utö, Muskö och Stockholm finnas redan nu små postbåtar. Därs. 1933, nr 253, s. 8. VFl. 1935, s. 12. PostÅb. 1946, s. 68. jfr Rudbeck OrdnPostb. (1667; om båt avsedd för passagerartrafik).
(5, 7) -BÄRARE. (numera bl. mera tillf.) person som bär post (från l. till en postanstalt l., förr, ett posthåll o. d.). Dryselius Måne 469 (1694; om förh. i Turkiet). Jag har en säker postbärare, och har ej mistat något bref. 2Saml. 4: 157 (1817). Lämpligt att söndagsmorgnar följa postbäraren från Funäsdalen till Storsjö kap(ell). TurHb. 1: 131 (1894). Otter Officer 77 (1930).
(3) -BÖSSA. (förr) jfr bud-bössa. HH 1: 19 (1543). LReg. 13 (1563).
-CHECK. (numera bl. ngn gg om utländska förh.) postgiroanvisning. TPostv. 1906, s. 49. PropRiksd. 1922, nr 152, s. 31.
Ssgr (numera bl. ngn gg om utländska förh.): postcheck(s)-konto. postgirokonto. SvD(A) 1917, nr 278, s. 9. SFS 1922, s. 97.
-kontor. postgirokontor. PropRiksd. 1922, nr 152, s. 39.
-rörelse. postgirorörelse. SvD(A) 1917, nr 278, s. 9. SvPostv. 189 (1924).
-CHEF, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1544). (i sht om ä. l. utländska förh.) om chef för postvärk l. dyl. PostNotis. 1877, s. 126. Ryska rikets högste postchef. AB 1898, nr 283, s. 3. (A. Wechels) verksamhet som svensk postchef (1636—1637). SvPostv. 2 (1924).
(7) -DAG. (post- 1638 osv. poste- 16421703) dag då (vanlig) post utbäres; i sht om ä. förh. äv.: dag då post ankommer till l. avgår från en ort (som har postanstalt). Det är inte postdag i dag, vi har ju söndag. RP 7: 317 (1638). (Jag har) nästan hwar Postedagh bref wächslat medh begge Consistoriis. BraheBrevväxl. II. 1: 129 (1659). Det var .. postdag och han kunde fördriva tiden med tidningen. Nilsson HistFärs 45 (1940). särsk. (†) i vissa uttr. som beteckna att ngn försummat (l. väntar med) att sända brev l. (icke) mottagit brev vid (resp. sedan) viss tidpunkt o. d.; äv. i uttr. postdagen därpå, närmast följande postdag; vid l. med varje postdag, varje dag post ankommer l. avgår. Jagh haffver opå någre postdagar inge breeff fått. OxBr. 8: 429 (1644). At iagh några påstdagar försummat att göra min skyldigsta upvaktning. Carl XII Bref 154 (1716). Vid hvarje postdag. Höpken 2: 398 (1757). För ett par postdagar hade jag bref .. från .. Burmannus. Linné Bref I. 1: 80 (1760). Postdagen dærpå kom .. (underrättelse) att Voltaire lefde. KyrkohÅ 1926, s. 351 (1769). Jag skall om et par postdar skrifva honom till. Thorild Bref 1: 54 (1781). De .. underrättelser, jag med hvarje postdag .. emottager. Ahnfelt HofvLif 2: 220 (i handl. fr. 1804). MoB 7: 55 (1806).
Avledn.: postdaglig, adj.; adv. -en. [jfr t. posttäglich] (numera knappast br.) som sker l. erhålles o. d. varje dag post ankommer l. avgår. PH 8: 24 (1762). Postdagliga underrättelser. 3SAH LVII. 3: 182 (1834). Postdaglig korrespondens. Därs. 1: 297 (1886). Östergren (1935). särsk. ss. adv.: varje dag post ankommer l. avgår. 3SAH 17: 178 (1780). Man väntade postdagligen .. den officiella bekräftelsen. Ahnfelt HofvLif 2: 170 (1880; om förh. 1843). SvH IX. 1: 223 (1909; om ä. förh.). Östergren (1935).
(7) -DAGS, adv. (mera tillf.) vid den tidpunkt då man får (l. kan hämta) posten l. då postanstalten är öppen; i det opers. uttr. det är postdags. Gör dig i ordning, det är strax postdags. SAOL (1923).
-DELGIVNING~020. delgivning per post i mål o. ärenden vid domstol. 2SvUppslB 7: 115 (1948).
(5, 7) -DILIGENS. diligens som går i (regelbunden passagerar- o.) posttrafik; dels om i ä. tid (i Sverige i sht (1831) 1850—1888) använda hästdragna dylika fordon, dels (med prägel av fackspr.) om postbuss. GenPoststCirk. 1860, nr 17. BtRiksdP 1944, 6: nr 9, s. 5. jfr motor-postdiligens.
Ssgr: postdiligens-förare. FöreskrPostdilTraf. 1936, s. 21.
-förbindelse. jfr förbindelse 1 c. GenPoststCirk. 1860, nr 49.
-trafik. SvUppslB (1934).
-DIREKTION.
1) (om ä. förh.) styrelse för postvärk(et i Sverige o., efter 1811, i Finl.), äv. kallad: överpostdirektion. Kejserl. Finska Post-Directionen. Heinrich X (1814). BorgP 1823, 3: 2193. Palmén JurHb. 301 (1859). Schybergson FinlH 2: 401 (1889; om ä. finländska förh.).
2) myndighet som utövar den centrala ledningen av ett postdistrikt. GenPoststCirk. 1907, Bih. A, s. 29. —
-DIREKTOR. (förr) = -direktör 1. FörordnPostw. 217 (1662). KKD 8: 203 (1701).
-DIREKTÖR.
1) (om ä. förh.) titel för värkställande chefen för (postanstalten i Sthm o.) det svenska postvärket; äv. om föreståndare för vissa större postanstalter. PostDirecteuren .. Johan Gustaf Beijer. BoupptSthm 1678, s. 1082 b. IT 1791, nr 65, s. 4 (i Alingsås). Palmén JurHb. 301 (1859; om chef för postvärket). Postdirektör, (dvs.) chef för Stockholms, Göteborgs eller Malmö postkontor. Döss o. Lannge 452 (1908). 3SAH LIV. 1: 14 (1943; om förh. 1643). jfr general-, över-postdirektör.
2) chef för postdistrikt. SFS 1909, nr 178, s. 2.
(1 b) -DISK. jfr disk, sbst.1 II 2 f. TPostv. 1916, s. 124. —
-DISTRIKT. vart o. ett av de (år 1954 till antalet 7) större förvaltningsområden vari Sverige är indelat i postalt avseende; äv. om motsv. områden i Finl. BtRiksdP 1894, 7Hufvudtit. s. 36. FFS 1896, nr 40, s. 3. jfr (om främmande land ss. postalt område, †) SFS 1853, nr 63, s. 47.
(5, 7) -DOSA. (förr) dosa l. låda vari prostpost transporterades. VDAkt. 1743, nr 153. Därs. 1752, nr 10 (1751).
(7) -DRAGARE.
1) (†) = -bärare. Weise 164 (1697). jfr VetAH 1773, s. 305 (bet. oviss).
2) om packkarl l. dyl. (T.) Litzenbruder .. (sv.) Postdragare. Möller 2: 283 (1785). Heinrich (1828).
-DRÄNG. (om ä. förh.) vid indelta postvärket: av postbonde anställd karl som förde posten (jfr -knekt); äv. allmännare, om dräng l. dyl. som tjänstgjorde ss. postförare l. skjutskarl. Then löpande Postdrängen skal haffua twå timar vppå hwarie mijl at löpa. Stiernman Com. 2: 47 (1636). Post-Drängarne eller Skjuts-Gossarne (i Ryssland). GT 1786, nr 29, s. 3. SvPostv. 2 (1924).
(5, 7) -DUVA, f. l. r. (numera knappast br.) brevduva. Nilsson Fauna II. 2. 1: 142 (1828). Santesson Sv. 227 (1887).
-ELEV. elev vid kurs för blivande posttjänstemän av postexpeditörs o. högre grad. ArkPostv. 1860, s. 254 (om tyska förh.). Posten 1891, s. 167.
Ssgr (†): postelev(s)-aspirant. TPostv. 1909, s. 40. 2NF 22: 13 (1914).
-kurs. jfr postassistent-, postexpeditörs-, post-kurs. VL 1894, nr 89, s. 2.
-EMBLEM. om postväsende(t)s emblem (i Sverige bestående av ett posthorn prytt med en kunglig krona). PostNotis. 1877, s. 149.
-ENTREPRENÖR. person som gm kontrakt med postvärket förbundit sig att regelbundet befordra post viss sträcka; jfr -förare. SFS 1873, nr 80, s. 3.
-EXAMEN. examen vid avslutningen av postkurs. AB 1894, nr 103 A, s. 3. —
-EXPEDIENT. (numera bl. tillf.) posttjänsteman (på postanstalt) som expedierar allmänheten; postfunktionär. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, Försl-Postst. s. 27. 2NF 22: 9 (1915).
-EXPEDITION. särsk.
1) (tillf.) om postbehandling. SFS 1842, nr 49, s. 2. Vid de större postkontoren i landsorten .. erfordras vaktmästare .. till postexpeditionens påskyndande. PropRiksd. 1869, nr 18, s. 8.
2) (†) i pl., om posttrafik. En befallning .., hvarigenom .. Postexpeditionernes gång befordras. PT 1791, nr 97, s. 1.
3) (om ä. förh.) viss avdelning vid generalpostkontoret i Sthm. Henel 1729 127 (1730).
4) under åren 1849—1884 benämning på (i mindre orter belägna) postanstalter som hade samma befogenheter som dåtidens postkontor, men vilkas föreståndare hade lägre avlöning. SFS 1849, nr 45, s. 3. Lysekils postexpedition. AB 1869, nr 73, s. 2. SvPostv. 16 (1924).
5) sedan 1920 benämning på det slags postanstalter som äro underordnade postkontor, ha större befogenheter än poststationer samt förestås av stationsmästare; jfr -kontor. SFS 1920, s. 1509.
-EXPEDITÖR.
1) (om ä. förh.) föreståndare för en postexpedition (se d. o. 4). SvT 1852, nr 169, s. 2. Åstrand 2: 205 (1855). jfr rese-postexpeditör.
2) sedan 1882 titel för tjänsteman i den lägsta av de (i fråga om skolunderbyggnad) mera kvalificerade graderna inom postvärket. Förste postexpeditör, i viss högre lönegrad. GenPoststCirk. 1881, s. 75. PostÅb. 1932, s. 18.
Ssg: postexpeditörs-kurs. SvD(A) 1927, nr 25, s. 3.
(5, 7) -FACK. på (vissa) postanstalter: av viss adressat disponerat fack där hans post inlägges för avhämtning; i sht inskränktare, om (öppet) dylikt fack som vederbörande har tillgång till endast under expeditionstid (motsatt: postbox). BtRiksdP 1913, XIII. 3: nr 8, s. 3. SvPostv. 121 (1924).
-FART. (numera bl. tillf. l. om ä. förh.) posttrafik l. postbefordran till sjöss (ngn gg äv. till lands). FörordnPostw. 230 (1685). Postfarten emellan Pommern och Ystedt. OSPT 1686, nr 7, s. 8. Den Post-fart .. med wagnar plä förrättas. Brenner Dikt. 2: 45 (1713). Bååth-Holmberg Morf. 2: 203 (1910; om förh. 1685).
(5, 7) -FARTYG~02 l. ~20. (om ä. l. utländska förh.) jfr -båt, -galliot, -jakt, -skepp, -snau, -ångare. DA 1808, nr 66, s. 1. SFS 1922, s. 905. VFl. 1923, s. 90 (i England).
-FILIAL. (i Finl.) mindre postkontor som sorterar under huvudpostkontoret i stad med flera postanstalter. Ramsay VägvFinl. 3 (1905).
-FLAGGA, r. l. f., l. -FLAGG. (numera bl. i Finl.) flagga med särtecken (postemblem), avsedd för postförande fartyg l. postvärk(et) tillhörig byggnad. Hellberg Samtida 8: 106 (1872). Döss o. Lannge 170 (1908; om ä. förh.). Lang FinlSjör. 101 (1932).
(5, 7) -FLYG. (inrättning för) posttrafik medelst flygplan. NDA(A) 1933, nr 234, s. 1. jfr natt-postflyg.
(5, 7) -FLYGLED~02, äv. ~20, r. jfr led, sbst.2 1 b. SvD(A) 1920, nr 49, s. 12.
(5, 7) -FLYGNING. jfr -flyg. 2NF 28: 1203 (1919). SvD(A) 1929, nr 132, s. 8. jfr natt-postflygning.
(5, 7) -FLYGPLAN~02, äv. ~20. flygplan (byggt speciellt) för postbefordran, flygplan som befordrar post. BtRiksdP 1932, 6: nr 91, s. 14. —
-FOLK. (ofta ngt vard.) jfr järnvägs-folk. Föreningen postfolket, stiftad 1945. ArkPostv. 1859, s. 7.
(5, 7) -FORA. (om ä. förh.) hästfordon som användes för postbefordran. Atterbom Minn. 32 (i senare bearbetat brev fr. 1817). SvPostv. 57 (1924).
-FORMAT. [jfr -papper] (förr) visst standardformat för papper. Postformatet 460 × 590 mm. SFS 1924, s. 670.
(5, 11) -FRI. (†) som befordras utan postavgift, portofri. LMil. 2: 41 (1686). Jungberg (1873).
(5, 11) -FRIHET~02 l. ~20. (om ä. förh.) om ngns rätt till avgiftsfri postbefordran; jfr fribrev 3, tjänstebrevs-rätt. FörordnPostw. 227 (1673). Landtmätare .. må .. njuta post-frihet vid publique handlingars insändande til Landshöfdingen. PH 8: 363 (1766). 3SAH XLVI. 2: 172 (1833). SvPostv. 242 (1924; om förh. 1685).
-FRIMÄRKE. (†) frimärke (avsett för postförsändelse). (Agardh o.) Ljungberg 4: 284 (1863). Motion i 2 kam. 1878, nr 73, s. 26. Schulthess (1885).
-FRÖKEN. (ngt vard.) kvinnlig postfunktionär (i sht med uppgift att expediera allmänheten på postanstalt). Strindberg Dam. 50 (1898). Arnér Egil 92 (1948).
-FUNKTIONÄR. (med prägel av fackspr.) befattningshavare vid postvärket; jfr -tjänsteman. Posten 1891, s. 199. SFS 1945, s. 594.
(5, 7) -FÄRD.
1) (†) postgång, postbefordran. Jag .. skall skrifwa, när man förnimmer postfärden blifwa något säkrare. Hermelin BrBarck 160 (1708). LBÄ 16—17: 100 (1798).
2) (om ä. förh.) färd l. tur som gjordes av (passagerare på) postvagn l. postdiligens l. postfartyg o. d. Atterbom Minn. 38 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Den postfärd, som företages från Grislehamn till Eckerö tisdagen den 17 dennes. PT 1892, nr 114 A, s. 1.
(7) -FÖRANDE, n. (†) postbefordran, postföring. HSH 31: 489 (1663). Schönberg Bref 3: 277 (1778).
(7) -FÖRANDE, p. adj. (i fackspr.) som befordrar post; numera i sht om tåg, buss o. d. Brevlådan tömmes 15 minuter före postförande bantågs avgång, vanligt meddelande på l. vid brevlåda på järnvägsstation. Til postförande Almogens .. underrättelse. PH 10: 948 (1776). Postförande ångfartyg. SFS 1888, nr 80, s. 8. SvPostv. 53 (1924).
(7) -FÖRARE. person som utför l. ombesörjer transport av post; särsk. dels (om ä. förh.) om postbonde l. postdräng (ofta motsatt: postiljon), dels om person som enl. kontrakt med postvärket (gående l. körande) befordrar post mellan postanstalter o. d.; jfr postiljon. Påstböndernes och postförarnes vilkor uti åthskillige landzorter. RARP 16: 345 (1697). 2RARP 13: 168 (1742; motsatt: postiljon). PH 3: 2214 (1745; om postbonde). Linde Kam. 261 (1867; efter handl. fr. 1660). Post befordras .. å landsväg: av åkande eller gående postförare. SFS 1918, s. 1812. Postföraren Isak Johansson. UNT 1934, nr 178, s. 6. Forssell SvPostvH 2: 73 (1936; om förh. 1917; motsatt: lantbrevbärare). jfr landsvägs-postförare. särsk. mil. krigsman kommenderad att transportera post. KrigVAT 1892, s. 493.
Ssgr (om ä. förh.): postförar(e)-beställning. FörordnPostw. 246 (1706).
-dräng. jfr post-dräng. PropRiksd. 1869, nr 18, s. 30.
-hemman. jfr post-hemman. BondP 1812, s. 347.
-lön. KungörPostbönd. 19/8 1801, s. 3. —
-FÖRBINDELSE. (möjlighet till) kommunikation medelst post (mellan olika orter); den förbindelse (mellan två orter) som en postled innebär. SPF 1833, s. 456. År 1638 anordnades en regelbunden postförbindelse för Finland. Schybergson FinlH 1: 467 (1887). Orter, hvilka icke .. stå i postförbindelse med hvarandra. SFS 1892, nr 62, s. 78. De mellanfolkliga postförbindelserna. SvPostv. 18 (1924).
(7) -FÖRD, p. adj. (i fackspr.) i uttr. antalet postförda mil l. kilometer o. d., betecknande den sträcka som tillryggalagts under viss tid av samtliga postvärkets transportenheter (inom en viss kategori, t. ex. postkupéer, postbussar osv.). BtRiksdP 1891, 7Hufvudtit. s. 9. —
-FÖRDRAG. jfr -avtal. GenPoststCirk. 17/9 1857. SFS 1947, s. 206.
-FÖRENING. [jfr t. postverein, fr. union postale] postal sammanslutning där olika stater enl. fördrag äro officiellt representerade o. som syftar till att främja de internationella postförbindelserna; jfr -union. Tyska Postföreningen. SFS 1852, nr 37, s. 6. Sedan Sverige år 1874 i Bern deltog i bildandet av en allmän postförening. SvPostv. 317 (1924). jfr världs-postförening.
-FÖRFATTNING.
1) (†) inrättning l. anordning för post- o. passagerarbefordran. Rademine Knigge 2: 198 (1804).
2) författning (se d. o. 6) rörande postväsen(det). Calonius 3: 223 (1793).
-FÖRHÅLLANDEN, pl.
1) postala förhållanden. Hellberg Postpolit. 9 (1863). Norrländska postförhållanden. BtRiksdP 1928, 5: nr 20, s. 23.
2) (†) om postförbindelser mellan två länder. Postförhållanderne emellan Sverige och Norrige. SFS 1849, nr 45, s. 1.
(11) -FÖRHÖJNING. (†) portohöjning. Swedenborg RebNat. 1: 284 (1718).
(7) -FÖRING, förr äv. -FÖRNING. (av officiellt postväsen l. av statsmakt organiserad) befordran l. transport av post (i sht från en ort till en annan); i sht förr särsk. om postbefordran av en enstaka försändelse. FörordnPostw. 27 (1699). Där Påst-föraren förrättar sin Påst-föring fortare, än (föreskrivits). PH 3: 2215 (1745). Jag hade redan förseglat och utlemnat till postföring mitt bref. Strömborg Runebg IV. 3: 272 (i handl. fr. 1859). Posttransporter .. emellan (postanstalter i samma ort) räknas ej som postföring i vanlig mening. 2NF 16: 997 (1911). Postföringen till Huvudskär. Frideen LindstrSkärk. 161 (1922). jfr landsvägs-, sjö-, sommar-, vinter-postföring. särsk. (†) i pl., om sammanfattningen av postlinjerna i landet l. om trafiken på dessa. FörordnPostw. 24 (1693). Alla Betiente .. wid Postförningarne till lands och watten. CivInstr. 480 (1704).
Ssgr: postförings-arvode. (om ä. förh.) särsk. om kontant ersättning till postbonde (utöver de obligatoriska lättnaderna i onera). SPF 1816, s. 268. Gynther Förf. 6: 206 (1859).
-besvär. (om ä. förh.) om postföringen ss. ett onus för posthemmanen. CircBrJordebPosth. 3/11 1801, s. 2. Forssell SvPostvH 1: 110 (1936).
-betalning. (tillf.) jfr -arvode. 2RARP 5: 457 (1727).
-entreprenör. jfr post-entreprenör. Döss o. Lannge 455 (1908, 1915).
-lega, r. l. f. arvode till postförare l. postentreprenör (för varje posttur); jfr post-lega. BondP 1809—10, 2: 270. Döss o. Lannge 607 (1915).
-linje. BtRiksdP 1909, IV. 1: nr 93, s. 22.
-lön. (om ä. förh.) jfr -arvode. En Postbondes Quittens på undfången Postförnings-Löhn. FörordnPostw. 247 (1707). Forssell SvPostvH 1: 131 (1936; om förh. c. 1700).
-skyldighet. (om ä. förh.) om posthemman(en)s skyldighet att befordra post. KamCollKungör. 27/11 1811, s. A 1 b. 2UB 10: 31 (1906; om ä. förh.).
-stat. (om ä. förh.) om personal- l. utgiftsstat l. dyl., avseende (det indelta) postvärkets transporter. SvPostv. 346 (1699). Så har Postbonden, likmätigt Postförings-Staterne, at åtniuta dess Postförings Lön af Postmedlen. Abrahamsson 183 (1726; om förh. c. 1690). Geijer Postförf. 91 (1868).
-tunga. (om ä. förh.) jfr -besvär. BondP 1859—60, 2: 249. 2NF 6: 422 (1906).
(7) -FÖRMEDLING. förmedling av post. Uppl. 1: 457 (1903). SvPostv. 47 (1924).
-FÖRNING, se -föring.
-FÖRORDNING. jfr förordning 3. FörordnPostw. 26 (1696).
(7) -FÖRPASSNING. konkret; jfr förpassa 1 c. Sthm 3: 179 (1897). Postförpassning, handling, hvarå i säck förpackad eller lösgående värdepost och påsar förtecknas. Döss o. Lannge (1908).
(7) -FÖRSEL. (numera föga br.) postföring, postbefordran. PH 3: 2212 (1745). Rudbeck PostvFart. 4 (1933; om ä. förh.).
-FÖRSKOTT~02. postförmedling som innebär att mottagaren av en postförsändelse (brev, paket l. dyl.) vid utkvitteringen erlägger en summa som av postvärket tillställes avsändaren; äv. (i sht i vissa uttr.) närmande sig bet.: handlingen att betala på detta sätt; ofta konkret(are), om försändelsen (l. den erlagda summan). Postförskott begäres å 5 kr. Varorna sändas mot postförskott. SFS 1865, nr 46, s. 5. Försändelser med postförskott. AB 1869, nr 286, s. 1. Försändelser .. (ss.) rekommenderade bref .. och postförskott. NerAlleh. 1871, nr 96, s. 1. (Avgiften är) 25 öre då postförskottet uppgår till högst 50 kronor. Alm(Sthm) 1875, s. 46. Å inrikes brefkort .. kan .. meddelas postförskott. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 33. Därs. 1932, s. 643.
Ssgr: postförskotts-adresskort. SvPostark. 1892, s. 125.
-anvisning. till avsändaren av en postförskottsförsändelse ställd anvisning avseende postförskottsbeloppet. SvPostark. 1892, s. 125.
-avgift. avgift (utöver befordringsavgiften) som erlägges av en postförskottsförsändelses avsändare. FörslPostst. 1870, s. 23.
-belopp. det belopp som en postförskottsförsändelses mottagare har att erlägga. GenPoststCirk. 1867, s. 72.
-brev. brev som sändes mot postförskott. GenPoststCirk. 1867, s. 157.
-etikett. GenPoststCirk. 1900, s. 697. Postförskottsetikett anbringas å pfförsändelses adressida. Döss o. Lannge (1908).
-försändelse. brev, paket l. dyl. som sändes mot postförskott. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, FörslPostst. s. 53.
-paket. jfr -brev. GenPoststCirk. 1884, s. 68.
-reversal. (förr) Cederborg Korresp. 18 (1884). Postförskottsreversal är det å särskild blankett af postanstalt utskrifna reversal, som vid afsändandet skall medfölja ”Postförskott”. Geijer Postförf. (1890).
-rörelse. Postvärkets postförskottsrörelse. GenPoststCirk. 1867, s. 226.
-FÖRSÄNDELSE. föremål (brev, paket, korsband, adresskort, anvisningar o. d.) som befordras av postvärk(et). GenPoststCirk. 2/5 1853. jfr brev-, marin-postförsändelse.
(5, 7) -FÖRSÄNDNING.
1) (numera bl. mera tillf.) postbefordran. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 78 (1853). Postförsändning å järnvägar. SFS 1918, s. 1867.
2) (†) postförsändelse. Att bibehålla Cölnisk vigt såsom mätare för postförsändningarne emellan Sverige och Norrige. SFS 1852, nr 46, s. 1.
-FÖRVALTARE. (utom om ä. förh. numera nästan bl. i Finl.) föreståndare för (större) postanstalt; postmästare; särsk. om föreståndare för postkontor i landsortsstad under det indelta postvärkets tid. LReg. 211 (1635). Oluff Jönsson haffver satt till Postförvalter i städerne dee förnembste .. borgare. RP 6: 210 (1636). Den Påst-Förvaltare, som i Länet har Inspection öfver Påst-förarne. PH 3: 2213 (1745). Postförvaltare af 1:a klassen, dit postdirektören i Malmö räknas. BtRiksdP 1890, 7Hufvudtit. s. 3. Postförvaltare eller poststationsföreståndare. SFS 1892, nr 62, s. 70. FinlStatskal. 1925, s. 152. SFS 1930, s. 282. Forssell SvPostvH 2: 51 (1936; om ä. förh.).
Ssgr (om ä. l. finländska förh.): postförvaltar(e)-arvode. DA 1825, nr 127, Bih. s. 6. SvPostv. 178 (1924; om förh. 1872).
-tjänst. FörordnPostw. 10/6 1673, s. A 3 b. SvPostv. 13 (1924; om förh. på 1700-talet).
-FÖRVALTNING. särsk.
1) (om ä. förh.) en postförvaltares ämbete l. arbete. I widrigt fall afhändes honom (dvs. postmästaren) Postförwaltningen. FörordnPostw. 17 (1690). PH 3: 2161 (1744).
2) officiell institution som förvaltar postväsendet i ett land, postvärk; äv. abstraktare: förvaltning av postväsen. SFS 1854, nr 24, s. 3.
-GALLIOT. (förr) jfr -jakt. Stiernman Com. 4: 38 (1673). 2VittAH 18: 182 (1839, 1846; om förh. på 1660-talet).
-GEOGRAFI. jfr handels-geografi. SvPostv. 38 (1924).
-GIRO. eg.: överflyttning av pängar från l. till ett av en person (l. institution) hos postvärk(et) upprättat konto; äv. dels om avdelning av postvärk(et) som sköter dylik rörelse, dels om rörelsegrenen; äv. om kontot; jfr -check. Pänningförmedling genom postgiro. Utbetalning per l. över postgiro. Sätta in pängar på postgiro. TPostv. 1906, s. 49 (om utländska förh.). SocDem. 1928, nr 68, s. 7.
Ssgr: postgiro-anvisning. jfr anvisning 7 b. SFS 1936, s. 1170.
-avdelning. vid postkontor i vissa städer: institution som vid sidan av postgirokontoret i Sthm är central för postgirorörelsen; förr äv. om postgirokontoret. PropRiksd. 1922, nr 152, s. 50.
-besked. uppgift från postgirot till kontoinnehavare om ställningen på hans konto. SDS 1947, nr 5, s. 11.
-konto. Insätta på postgirokonto. Pängarna gottskrevos hans postgirokonto. Utbetalning från postgirokonto. PropRiksd. 1922, nr 152, s. 40. SFS 1924, s. 637.
-kontor(et). under generalpoststyrelsen lydande institution i Sthm som handhar postgirorörelsens centrala bokföring. Postkalend. 1925, s. 32.
-kort, n. jfr giro-kort. SFS 1944, s. 161.
-nummer. postgirokontos nummer.
-rörelse. om postvärk(et)s förmedling av pängar över postgiro. TPostv. 1903, s. 35 (om tyska förh.). SvD(A) 1922, nr 75, s. 5.
-GODS. koll.: (sammanfattningen av ett obestämt antal) postförsändelser (som transporteras l. förvaras tillsammans). BondP 1844—45, 2: 339. Förvaringslokaler för postgods. SvPostv. 89 (1924).
-GOSSE. (†) ung man l. pojke tjänstgörande som postförare l. postbud. VDAkt. 1707, nr 666. Der .. Postillon, Postdräng eller Postgåsse med hugg och slag .. varder öfverfallen. PH 6: 3655 (1755). Dalin (1855).
-GUMMA(N). (skämts., vard.) i sg. best., ss. benämning på Post- och inrikes tidningar o. dess föregångare. AB 1848, nr 114, s. 3. Jultomten 1864, s. 1. jfr: Isvestija (Rysslands ”postgumma”). Upsala(A) 1922, nr 85, s. 5.
-GÅNG; pl. (i bet. 1 c) -ar.
1) om sammanfattningen av de turer med vilka post befordras (mellan två orter o. d.), förhållandet att post fortskaffas, postbefordran, posttrafik; äv.: postförbindelser; i sht förr äv. närmande sig bet.: postlinje, postlägenhet, posttur. Postgången emellan Hamburg och Helsingör. Holm Postv. 1: 52 (i handl. fr. 1634). Huruvida postgången i en och annan landsort .. skyndesammare kunde inrättas. 2RARP 10: 459 (1739). Med hvarje postgång drages landtbefolkningen allt mer inom de allmänna intressenas stora krets. UB 7: 112 (1874). 3SAH LIX. 2: 38 (1948). särsk.
a) (numera föga br.) i sådana uttr. som inrätta en postgång, inrätta en postlägenhet l. postlinje l. dyl. En ny Kejserl(ig) Postgång (skall inrättas) emellan Bremen och Osnabruck. PT 1758, nr 21, s. 2. Oscar II V. 2: 77 (1861, 1892).
b) (om ä. förh.) i uttr. enkel, dubbel postgång, postföring en, resp. två ggr i veckan. Dubbla Postgången öfver Ålands Haf. DA 1771, nr 133, s. 2. SvH IX. 1: 32 (1908; om förh. i början av 1800-talet).
c) (i fackspr.; nästan bl. om ä. förh.) i pl.; särsk.: postlägenheter, postlinjer; inrättningar för postbefordran. Nordberg C12 1: 150 (1740; efter handl. fr. 1701). Postdiligenser .. (ha) indragits eller ersatts af vanliga postgångar. SFS 1882, Bih. nr 3, s. 30. SvPostv. 18 (1924).
d) (†) i uttr. postgången drar ut så l. så länge, det tar så l. så lång tid att transportera posten (den sträcka varom det är fråga). MoB 7: 30 (1802).
2) (†) i uttr. ngns postgång, om de brev ngn skriver o. avsänder. Ty .. borde jag väl sluta min Påstgång. Tessin Bref 1: 209 (1752).
3) (†) i fråga om adressering av brev o. d.
a) i uttr. ha sin postgång ngnstädes l. dyl., få sin post skickad till en viss ort l. postanstalt. SKN 1844, s. 296. Den postanstalt, der prenumeranten har sin postgång. PostHb. 23 (1858).
b) postadress. ÅgerupArk. Brev 30/11 1750. Undertecknad Hof-Rätts-Råd, hvars postgång är Cimbrishamn. LdVSkr. 1809, s. 275. jfr: Påstgången hijt (till Kulltorp) är à Iönkiöping och Gislave. VDAkt. 1735, nr 442.
-GÅRD. (post- 1688 osv. poste- 1725) (förr) postbondes gård; jfr -hemman. FörordnPostw. 17 (1688). Utj Påstgården hoos Nembdeman Sven i Gnustorp. VDAkt. 1736, nr 163. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, FörslPostst. s. 186. Forssell SvPostvH 1: 107 (1936; om förh. på 1600-talet).
-GÖROMÅL~002, äv. ~200. i sht i pl. Hellberg Postpolit. 27 (1863).
-HALTPUNKT. (i Finl.) fast postanstalt av det slag som har de mest begränsade befogenheterna (delar ut tidnings- o. brevpost). Grotenfelt LandtbrFinl. 47 (1896). FFS 1931, s. 235.
-HAMN. (förr) hamn för postfartyg. FörordnPostw. 230 (1685). Engström 1Bok 166 (1905).
-HANDBOK~02, äv. ~20. (för allmänheten l. för posttjänstemän avsedd) bok med uppgifter rörande postväsendet, posttaxor, postförfattningar o. d. Posthandbok. (1858; boktitel).
-HEMMAN. (post- 1664 osv. poste- 1635) (om förh. 1636—1870) vart o. ett av de vid viktigare kommunikationsleder (på visst avstånd, vanl. 2—3 mil, från varandra) liggande kronohemman vilkas åbor mot befrielse från vissa andra pålagor ålagts att (själva l. gm drängar) befordra post längs leden (enl. stafettsystem) l. att hålla hästar åt postvärkets ridande l. åkande postiljoner; äv. (särsk. i uttr. extra posthemman) om hemman indelta för kronobrevbäringen. RP 5: 302 (1635; i förslag). Påst hemmanet Kållsrum hwilket Påstbonden Grells Pärsson åboor. Fatab. 1913, s. 170 (1714). Extra posthemman. Forssell SvPostvH 1: 297 (cit. fr. 1775). SvPostv. 9 (1924). jfr frälse-, krono-posthemman.
Ssgr (förr): posthemmans-innehavare. LBÄ 16—17: 95 (1798). BtRiksdP 1868, IV. 1: nr 64, s. 2.
-knekt. postsoldat. Holm Postv. V. 1: 329 (cit. fr. 1718).
-skjuts. postskjuts ombesörjd av posthemmansinnehavare. SFS 1863, nr 62, s. 2. Flodström SvFolk 249 (1918; om ä. förh.).
-åbo. postbonde. KungPostbönd. 19/8 1801, s. 5. —
-HISTORIA. (bok om) postväsendets historia; förr äv. ss. benämning på ämne i postal examen. ArkPostv. 1859, s. 49. Ett försök till svensk posthistoria. Holm Postv. (1906; i titeln). Vitsord .. i posthistoria. BtRiksdP 1928, 5: nr 20, s. 21 (1919).
-HORN.
1) (förr; se dock slutet) blåsinstrument varmed postförare, postiljoner o. d. voro utrustade i tjänsten o. varmed de skulle ge signaler, då de nalkades (l. skulle lämna) posthåll l. mötte ngn på vägen o. d. Stiernman Com. 2: 47 (1636). PH 3: 2218 (1745). Så att man .. ej (under uppehållet i diligensresan) hinner förtära det beställda, förrän posthornet befaller slut på måltiden. Snellman Tyskl. 449 (1842). Försummar postförare .. att å ort invid allmänna postvägen, der (post-)väskan bör aflemnas eller afhemtas, gifva tecken med posthornet, böte (osv.). FörslPostst. 1870, s. 48. SvPostv. 2 (1924). särsk. (fullt br.) om avbildning av dylikt horn; särsk. i fråga om postemblem. KKD 8: 143 (1700). Papperet till .. (frimärksserien) är .. försedt med ett posthorn i blå färg. SvFrankotecken 220 (1905). Mössan som hade ett posthorn av mässing över skärmen. Nilsson HistFärs 55 (1940).
2) (om ä. förh.) om dricksglas som till formen ngt påminde om ett signalhorn. Karlson StåtVard. 567 (cit. fr. c. 1710). jfr: Sillfwer, .. 1. Posthorn om 4 1/2 lodh. BoupptSthm 1675, s. 4 b (1672; bet. oviss).
3) zool.
a) bläckfisk av arten Spirula spirula Lin., vars skal bildar en spiralböjd kägla. Weste (1807). (Stuxberg o.) Floderus 3: 499 (1904). jfr: Som post-horn .. skapte petrificerade Sneckskal. Bromell Berg. 48 (1730; om ammonshorn; se d. o. 2).
b) (†) posthornssnäcka. Fischerström Mäl. 241 (1785). Weste (1807).
Ssgr: posthorns-munlag. (†) hippol. till -horn 1, sannol. om munlag med skänklar som till formen något påminde om ett posthorn. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 17 (1836).
-släkte(t). zool. till -horn 3 a: släktet Spirula Lam. bland blötdjuren. 1Brehm III. 2: 267 (1876).
-snäcka. zool. snäcka av släktet Planorbis Lin.; jfr -horn 3 b. FoFl. 1912, s. 195. Posthornssnäcka .. har fått namn därav, att .. skalet är upprullat skivformigt och försett med en vidare mynning, så att det erinrar om ett gammalt posthorn. 2SvUppslB (1952).
-HUS. (post- 1636 osv. poste- 1678) hus som (huvudsakligen l. uteslutande) inrymmer postanstalt (l. annan under postvärk(et) sorterande institution); förr äv. dels om postanstalt, dels om postgård, dels (i sht om utländska förh.) om hus med anordningar för att mottaga resande vid skjutshåll, gästgivargård. På thet .. han .. skaffar breffuet i Posthuset, til at fortskickas. Stiernman Com. 2: 49 (1636). Stockholms Kongl. Posthuus. AntecknSaml. 241 (c. 1650). Cammereraren på Påsthuuset .. Jacob Johansson. BoupptSthm 1673, s. 992 a. Quassebo, et Post-Hus på Halmstad vägen. Henel 1729 128 (1730). Stallet i posthuset (i Siena), der vi gjorde vår middag. Tegnér Armfelt 1: 107 (i handl. fr. 1783). SvPostv. 73 (1924). jfr krono-posthus. särsk. (†) i motsats till: postkontor. Stockholms postkontor — det enda i riket, annorstädes funnos blott posthus. SvBL 2: 52 (1859; om förh. 1660).
Ssgr: posthus-betjänt. (†) tjänsteman vid postanstalt. BoupptSthm 1683, s. 692 a.
-kamrer. (†) kamrer vid postanstalt. BoupptSthm 1684, s. 16 a (1682).
-skrivare. (†) jfr -kamrer. BoupptSthm 1676, s. 463 a. —
-HÅLL. (förr)
1) i sht i fråga om det indelta postvärket: plats där en postförare (bodde o. där han) övertog posten från en annan postförare (ankommande från närmaste posthemman); (postgård ss.) plats för byte av postbud l. posthästar. Stiernman Com. 6: 463 (1718). SPF 1819, s. 495. 2UB 10: 29 (1906).
2) om vägsträckan l. avståndet mellan två postgårdar (äv. mellan två skjutshåll l. dyl.). Pädher Olufsson .. besuärade sigh det han haf(ve)r i 2. åhrs tijdh lupit twå miler wäghz öf(ve)r sitt retta posthåll. ÅngermDomb. 5/8 1646, fol. 18. Hallström ItBr. 11 (1901).
-HÅLLARE. (†) i sht vid indelta postvärket: person som förestod (o. tjänstgjorde som postförare för) ett posthåll; särsk. i fråga om den av Karl XII år 1718 påbjudna, men aldrig helt genomförda reformeringen av postväsendet (bl. a. åsyftande regelbunden personbefordran). Posthållarens bästa Häst skal för Ränn-Posten altid stå färdig och sadlad. Stiernman Com. 6: 469 (1718). Hvar och en, som .. hindrar någon .. Påsthållare .. under Postförslen, .. bör (osv.). PH 5: 3180 (1752). Jungberg (1873).
(3, 5) -HÄST. särsk. (om ä. förh.): häst som för postförares (l. resandes) räkning hölls (tillgänglig) vid (indelt) posthåll; äv.: skjutshäst, hållhäst; förr äv. om kurirhäst l. dyl. (tillgänglig på bestämt ställe längs väg där kurirer färdades). HFinlH 4: 331 (1556). Schole .. fougterne allestädes .. vth medh almenne wäger, bestelle posthester, till Kong:e M:ttz .. Senningebudh och Breffdragere. LReg. 13 (1563). SvPostv. 205 (1924; om förh. 1763). särsk. i fråga om äldre utländska inrättningar med reguljär personbefordran. Schroderus Os. III. 1: 258 (1635). Vi satte oss i en vagn med posthästar och reste till Rambouillet. Tegnér Armfelt 1: 147 (i handl. fr. 1784). Dalin (1855).
-INDRÄKT. (†) i sg. best.: inkomsterna av postväsendet. CivInstr. 488 (1704). 2RA 2: 139 (1727).
-INKOMST~02, äv. ~20. inkomst av poströrelse; i sht om postvärkets (netto)inkomster; ofta i pl. RARP 16: 345 (1697). 2RARP 10: 457 (1739; vid postkontor). Ständernas .. övertygelse, att en ökning av portot .. skulle medföra minskning .. i postinkomsten. SvPostv. 14 (1924).
-INRÄTTNING~020. särsk.
1) inrättning för postbefordran (inom ett land l. dyl.), postvärk. Calonius 3: 221 (1793). En statlig svensk postinrättning. Ahnlund AOxenstierna 351 (1940).
2) (numera bl. tillf.) lokal anordning l. anstalt för postbefordran, postanstalt. At denna Postinrättning (dvs. postkontoret i Trosa) .. kommer at uphöra. PH 10: 906 (1773). SFS 1892, nr 99, s. 3.
-INSPEKTION. (förr)
1) (†) befattning l. värksamhet som avsåg övervakning av postbönderna i ett distrikt o. d. FörordnPostw. 15 (1688).
2) förvaltningsmyndighet med överinseende över rörliga postanstalter samt poststationer vid järnvägar. GenPoststCirk. 1863, s. 9. Geijer Postförf. 251 (1890).
3) under åren 1893—1910 benämning på den centrala förvaltningsmyndigheten i vart o. ett av de distrikt som riket i postalt avseende var indelat i; jfr -direktion 2. SFS 1892, nr 99, s. 1. Döss o. Lannge (1908). jfr PostNotis. 1877, s. 48.
Ssgr (förr): postinspektions-distrikt. 1) till -inspektion 1: postinspektorat. PH 3: 2212 (1745). 2) till -inspektion 2. PostNotis. 1876, s. 204. 3) till -inspektion 3. SFS 1892, nr 99, s. 1. 2NF 22: 12 (1915; om ä. förh.).
-kontor. 1) till -inspektion 2. PostNotis. 1876, s. 204. BtRiksdP 1891, 7Hufvudtit. s. 19. jfr Därs. 1899, s. 38. 2) till -inspektion 3. BtRiksdP 1900, IV. 1: nr 8 a, s. 13. —
-INSPEKTOR~002.
1) (†) om den värkställande ledaren för rikets postväsen. RP 11: 115 (1645).
2) (förr) titel för posttjänsteman (vanl. postförvaltare i residensstad) med uppgift att övervaka postföringen inom ett län l. därmed jämförligt område. CivInstr. 511 (1704). PropRiksd. 1869, nr 18, s. 22. Löneregleringen vid 1870-talets början medförde .., att själva titeln postinspektor ej längre tillkom postkontorens föreståndare i länsstäderna. Forssell SvPostH 1: 219 (1936).
-INSPEKTORAT. (förr) en postinspektors (se d. o. 2) värksamhetsområde l. befattning (betraktad ss. en postal instans; jfr instans II 2 a). PH 3: 2153 (1744). SFS 1830, s. 210. Post Inspectoratet för Tavastehus Höfdingedöme. SPF 1832, s. 256. Forssell SvPostvH 1: 218 (1936; om ä. förh.).
-INSPEKTORSKA. (†) postinspektors hustru l. änka. VDAkt. 1780, nr 358. BoupptVäxjö 1807 (om änka). 3SAH XXXIX. 2: 152 (1825).
-INSPEKTÖR.
1) (förr) chef för en postinspektion.
a) motsv. -inspektion 2. GenPoststCirk. 1873, s. 138. BtRiksdP 1891, 7Hufvudtit. s. 19.
b) motsv. -inspektion 3; jfr -direktör 2. SFS 1892, nr 99, s. 3. Döss o. Lannge (1908).
2) titel för postdirektörs närmaste man. SDS 1948, nr 329, s. 5.
-INTRAD. (†) i pl., om postvärk(et)s inkomster. CivInstr. 488 (1704). NF 5: 406 (1882).
-INTÄKT~02. (föga br.) jfr -inkomst. FörordnPostw. 32 (1703). 2UB 10: 40 (1906).
(5, 7) -JAKT. (förr) (visst slags) mindre segelfartyg avsett för mer l. mindre reguljär post- (o. passagerar)trafik; jfr -båt, -fartyg. Rudbeck OrdnPostb. (1667; i fråga om trafik Sthm—Uppsala). Post-Jagter emellan Ystedt och Pommern. LMil. 2: 331 (1690). Postjachten ifrån Gothland, som oss transportera skulle. Linné Öl. 119 (1745). SvPostv. 14 (1924).
Ssgr (förr): postjakt(s)-fart. samfärdsel med postjakt; förr äv.: förbindelse (mellan två orter) med postjakt. Rudbeck PostvFart. 228 (i handl. fr. 1704). SPF 1818, s. 291. En Postjaktsfart .. mellan Ystad och Stralsund. BL 4: 164 (1838).
-kapten. Atterbom Minn. 11 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
-karl. besättningsman på postjakt. TörngrenMål. 89 (1801).
-skeppare. PH 1: 789 (1729).
-JORDEBOK~002, äv. ~200. (förr) jordebok över posthemman. Branting Förf. 2: 471 (1829; efter handl. fr. 1820). BondP 1844—45, 2: 325.
(7) -KAGGE. (förr) ombord på postjakt o. d.: vattentät kagge vari posten inneslöts. SvPostv. 264 (1924).
-KAMMARKONTOR~0002, äv. ~0102. (förr) räkenskapsförande avdelning inom postvärkets centrala förvaltning. SFS 1833, s. 171 (efter handl. fr. 1817). Geijer Postförf. 85 (1868).
-KAMRER l. -KAMRERARE. om förh. 1685—1863 inom postvärkets högsta ledning: kamrer som var postchefens (”överpostdirektörens”) närmaste man i kamerala o. ekonomiska ärenden. FörordnPostw. 13 (1686). SPF 1817, s. 26. Forssell SvPostvH 1: 69 (1936; om ä. förh.).
Ssg (förr): postkamrerar-kontor. Raab Reg. 1746, 2: 238. PH 5: 3496 (1753).
-KANSLI. (förr) den del av postvärkets centrala förvaltning (poststyrelsen) som förestods av postsekreteraren. SthmHCal. 1761, s. 37. SthmStCal. 1803, s. 15. Forssell SvPostvH 1: 163 (1936; om förh. på 1700-talet).
-KARL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1544).
1) (numera bl. tillf.) man som deltar i l. sköter postbefordran; särsk. (om ä. förh.): postbud, postförare, besättningsman på postfartyg l. postbåt. Lindahl o. Öhrling (1780). TörngrenMål. 106 (1801). LoF 1873, s. 121 (på båt).
2) (om ä. förh.) = -soldat. Holm Postv. V. 1: 325 (cit. fr. 1716).
-KARTA, r. l. f.
1) (förr) till 5, 7: förteckning över samtliga de försändelser som med en post avsändes från en avgångsort till en adressort, vilken förteckning på adresspostanstalten uthängdes till allmänhetens tjänst; jfr karta, sbst.2 I 3. CivInstr. 472 (1673). På postchartan uptäckte icke min forskande blick något efterlängtadt löfte om bref från hemmet. Topelius Dagb. 1: 307 (1834). Forssell SvPostvH 2: 240 (1936; om förh. 1822).
2) till 5: karta (se karta, sbst.2 V) med markering av postlinjer, postanstalter l. dyl. Dähnert 225 (1746). Postkarta öfver Sverige. Geijer Postförf. 252 (1890). Postkartor .. med vägnät. HandInd. 361 (1926).
-KASSA, r. l. f.
1) (numera bl. mera tillf.) i sg. best., om postvärkets (huvud)kassa. CivInstr. 468 (1673). SFS 1932, s. 119.
2) om kassa på postanstalt l. dyl. SvPostv. 80 (1924). Nu är det min tur, sa Hallenberg, grep i postkassan. Ström SvOrdst. 254 (1929).
-KLUBB. PostNotis. 1876, s. 201. Sammanslutningar mellan (resande) posttjänstemän, s. k. postklubbar, vilka genom att anskaffa och inreda särskilda samlingslokaler (söka) öka trevnaden under den tvungna bortovaron från hemorten SvPostv. 296 (1924). Postklubben i Nässjö. PostÅb. 1933, s. 83.
-KLUBBA, r. l. f. etnogr. (klubbliknande) trästycke (jfr klubba, sbst. 1 e) med namn på (l. bomärken för) bönder (i en by) som hade att i tur o. ordning ombesörja postföring. Wistrand NordMAllmog. 32 (1909). RedNordM 1916, s. 12.
-KNEKT. (om ä. förh.)
1) = -dräng. Stiernman Com. 2: 47 (1636). Humbla Landcr. 62 (1740).
2) = -soldat. Holm Postv. V. 1: 329 (cit. fr. 1716). Axelson K12Tid 346 (1888).
-KOMMISSARIAT. (förr) postanstalt som förestods av postkommissarie; postkommissaries ämbete. Svenska Postcommissariatet i Stralsund. GenPoststCirk. 15/4 1841, s. 1. Forssell SvPostvH 1: 218 (1936).
-KOMMISSARIE. (om förh. fram till 1870) titel för postförvaltare i vissa gränsorter samt vid svenska postkontor i utlandet; äv. om ett slags postinspektör i svenska Pommern. Stiernman Com. 5: 380 (1692; i Hamburg). Abborfors .. Post-Commissarie, Hr C. F. Holm. SvKrigCivCal. 1800, s. 115. Forssell SvPostvH 1: 91 (1936; i Pommern 1699). Vår siste postkommissarie (i Hamburg). Därs. 218 (om förh. 1869).
-KOMMUNIKATION. postförbindelse; numera bl. mera tillf. o. i sht i pl. DA 1808, nr 59, 2Bih. s. 1. Furusund .. eger .. direkt postkommunikation .. med hufvudstaden. IllSv. 139 (1873). Postkommunikationernas .. utvidgning och förbättring. SvPostv. 17 (1924). särsk. (numera knappast br.) i sg., om trafiken på en viss postlinje. Ifrågavarande post-communication kommer att öppnas ifrån S:t Petersburg. SPF 1848, s. 76.
-KONGRESS. internationell kongress rörande postsamfärdseln mellan olika länder; i sht om dylik kongress anordnad av Världspostföreningen. Hellberg Postpolit. 7 (1863).
-KONTOR. (fullständig) postanstalt som förestås av postmästare o. som utgör centralen för postföringen i den trakt där den är belägen; i senare tid i motsats till benämningar på vissa postanstalter för vilka ett postkontor är l. kan vara överordnad myndighet, näml. dels: poststationer (sedan 1861), dels: brevsamlingsställen (1892—1950), dels postexpeditioner (1849—1884 o. efter 1920); äv. om lokalen för dylik anstalt. PåstContoiret .. i Malmö. Rudbeck PostvFart. 302 (i handl. fr. 1668). Inrikes orter, der PostContor eller Post-Expeditioner finnas. PostHb. VI (1858). SFS 1918, s. 1811. Wechel öppnade .. (år 1636) Stockholms första postkontor. SvPostv. 2 (1924). jfr SFS 1920, s. 1509. jfr adress-, armé-, central-, fält-, general-, huvud-postkontor.
Ssgr: postkontors-betjänte, pl. (†) personal vid postkontor. CivInstr. 498 (1704).
-föreståndare. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, FörslPostst. s. 107.
-skrivare. (förr) 1) (av postmästare antaget o. avlönat) skrivbiträde vid postkontor. Forssell SvPostvH 1: 165 (1936; om förh. 1776). 2) [åtm. delvis till kontors-skrivare] kontorsskrivare vid postvärket. FinBiogrHb. 1156 (1899).
-vaktmästare. (förr) om vaktmästare vid postkontor(et i Sthm) med uppgift att bl. a. bära ut tjänstebrev, städa trappor m. m. CivInstr. 522 (1704).
-KONTORIST. (förr) jfr -kontors-skrivare. BoupptVäxjö 1784 (efter handl. fr. 1781). Heinrich VII (1814).
-KONTROLLÖR. (icke i postalt fackspr.) kontrollör vid postvärket (numera i stort sett i tjänsteställning närmast över postassistent o. vanl. tjänstgörande vid distrikts- l. centralförvaltning l. ss. postmästarens närmaste man på postkontor). Runemark SthmVägv. 13 (1789). AdrKalSthm 1921, Adr. s. 185. —
-KONVENTION. jfr -avtal. SFS 1827, SärskBl. s. 242. —
-KORT, n.
1) post. brevkort för tjänstemeddelanden inom postvärket. GenPoststCirk. 23/4 1874.
2) [jfr t. postkarte] (i Finl.) brevkort. FoU 15: 65 (1902).
-KUPÉ.
1) (†) täckt hästdragen postdiligens. GenPoststCirk. 1862, nr 51, s. 1.
2) järnvägskupé inredd för behandling o. transport av post; rörlig postanstalt inrymd i dylik kupé. GenPoststCirk. 21/11 1859. PostÅb. 1933, s. 83. jfr järnvägs-postkupé.
Ssgr (till -kupé 2, post.): postkupé-befordran. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, Försl-Postst. s. 23.
-expedition. (om ä. förh.) postanstalt i järnvägskupé; särsk. inskränktare: postkupé som förestods av postexpeditör (motsatt: postiljonskupé). GenPoststCirk. 10/2 1863, s. 23. SFS 1892, nr 99, s. 4 (inskränktare). PostÅb. 1932, s. 106 (om ä. förh.).
-KUPP. jfr -rov, -rån, -stöld. SvD(B) 1946, nr 267, s. 16.
(7) -KURIR. (tillf.) kurir som medför post. Nordforss (1805). KansliH 1: 125 (1935).
-KURS.
1) (†) postlinje, postgång. RARP 16: 345 (1697). Postcoursen emellan Swerige och Hamburg igenom Dannemarck. CivInstr. 481 (1704). BondP 1844 45, 2: 340.
2) utbildningskurs vid postvärket; jfr postassistent-, postexpeditörs-kurs. Högre postkursen 1918—1919. BtRiksdP 1928, 5: nr 20, s. 16 (1927).
-KVITTO. (icke i fackspr.) kvitto (på inlämnat paket, inbetalad summa o. d.) som ngn erhåller på postanstalt, inlämningsbevis. Hoppe (1892).
(5, 7) -KÄRRA.
1) (förr) kärra använd vid postbefordran på landsväg; äv. i fråga om personbefordran (i utlandet). LBÄ 16—17: 98 (1798). (I Krasnojarsk) steg (jag) i en postkärra. Castrén Res. 2: 359 (1847). SvH IX. 1: 32 (1908). jfr: 2 g(am)l(a) Postkärror med säten. BoupptVäxjö 1843; jfr -vagn 2.
2) (tillf.) bildl., om person som skvallrar l. sprider nyheter. Gumman Sjölund .. (som) är byns lefvande postkärra. Engström Kryss 149 (1912).
(7) -KÖRARE. (om ä. förh.) jfr -förare samt -kärra, -vagn. BtRiksdP 1903, 7: nr 32, s. 4. F. d. postköraren, torparen Per .. Gustafsson. PT 1909, nr 103 A, s. 3. Upsala(A) 1924, nr 146, s. 2.
-LACK. om sådant lack som användes (inom postvärket) vid försegling av postförsändelser. Geijer Postförf. (1880). Bolin OrgKem. 142 (1925).
-LEDES, adv. (i skriftspr.) gm postbefordran, med post, per post. BrefNSkolH 235 (1811). SFS 1932, s. 741.
-LEGA, r. l. f. (om ä. förh.) till postbonde utgående kontant ersättning för postföring; jfr postförings-, postskjuts-lega. KungörPostbönd. 19/8 1801, s. 7. Ordinarie Postlegan, 3 R:dr 9 Skill. 10 Runst. för hvarje resa. Branting Förf. 2: 468 (1829; om förh. 1811). SFS 1832, s. 388 (1830).
-LINJE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1545). linje (se d. o. 9) med reguljär postbefordran. BorgP 1853—54, Bil. s. 100. Upprättade nya postlinier äro: Vexiö—Emmaboda—Calmar (osv.). SFS 1872, nr 3, s. 32. Heckscher SvEkonH 1: 543 (1936).
-LOKAL, r. l. m. i sht om lokal för (fast) postanstalt. BtRiksdP 1868, IV. 1: nr 80, s. 7. PostÅb. 1933, s. 77.
(3, 5, 7) -LOPP. (†) postföring (till fots). NorrlS 1—6: 171 (c. 1650).
-LUCKA. på postanstalt: i vägg (i sht förr äv. dörr l. fönster) anbragt lucka genom vilken post inlämnas o. utlämnas o. d.; äv. om lucka l. öppning i en låg (glas)vägg o. d. längs en postdisk; äv. allmännare, om plats i postlokal (där postfunktionär sitter o.) där allmänheten expedieras. FörordnPostw. 22 (1692). De gamla skrifna förteckningarna å bref, som fordom anslogos utanför postluckan. PT 1903, nr 197, s. 3. Arnér Egil 92 (1948). särsk. (om ä. förh.) ss. symbol för en postmästares syssla; i sht med syftning på det förr vanliga bruket att utnämna personer utanför postvärket (särsk. militärer) till postmästare. Leijonhufvud Minnesant. 365 (1843). Att man .. hoppar ur tältluckan in i postluckan. Arsenius Minn. 288 (i handl. fr. 1874). 1LundagKron. 216 (1918).
-LÅDA, r. l. f. låda för post; särsk.
1) (numera bl. tillf.) om brevlåda för avgående försändelser. Villerding PostvEngl. 47 (1848; om eng. förh.). PostHb. 21 (1858). Nyblom Minn. 1: 57 (1904).
2) Postlåda, (dvs.) av korrespondent invid brevbäringsstråt eller postlinje uppsatt låda, i vilken brevbärare .. nedlägger till .. (korrespondenten) adresserade vanliga brevpostförsändelser. Döss o. Lannge 626 (1915). FöreskrBrevbPostiljPers. 1945, s. 36. —
-LÄGENHET~002, äv. ~200. i fråga om tillfälle l. möjlighet att (vid viss tidpunkt) sända post från en viss ort: kommunikationsmedel l. posttur som medger postbefordran; äv. abstraktare, närmande sig bet.: tillfälle l. möjlighet att sända ngt med post (från en viss ort). Han sände boken med första postlägenhet. GenPoststCirk. 31/12 1846, s. 2. Numera är postgången så utbildad, att vi hafva minst tvenne postlägenheter i veckan åt alla riktningar, der postkontor äro inrättade. Åstrand 2: 204 (1855). SvPostv. 211 (1924).
-LÄKARE. jfr värks-läkare. Döss o. Lannge 470 (1908).
-LÖN. (†) betalning (till postförvaltare) för befordran av (ett) brev porto; äv.: pänningmedel inflytande ss. ersätt ning för postbefordran. RP 6: 234 (1636). Skal . (postförvaltaren) sigh sin tilbörlighe Postlön Nembl. Twå öre hwit mynt för hwarie Mijl aff hwart Breeff, betala låta. Stiernman Com. 2: 49 (1636). HSH 31: 512 (1662). Voigt Alm. 1680, s. 48. jfr Runeberg ESkr. 1: 188 (c. 1836; om ersättning till postbud).
(3, 5, 7) -LÖPARE. kurir l. postbud som färdas till fots.
1) (†) om ä. sv. förh. Forssell SvPostvH 1: 27 (cit. fr. 1623; på Kalmar slott). Jag (måste) haf(v)a en särdeles Postlöpare emellan Uhrås och Weckelsång. VDAkt. 1688, nr 107. PH 11: 641 (1779).
2) om förh. i vissa främmande länder med outvecklade kommunikationer. En .. tibetansk postlöpare. Hedin Transhim. 3: 481 (1912). Gripenberg Powell SällsHemv. 91 (1930; i Nepal).
-MAN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1545), m. postfunktionär. Postmannen, sedan 1909 namn på ett organ för Svenska postmannaförbundet. ArkPostv. 1859, s. 1. De af postmännen så illa omtyckta jul- och nyårskorten. GHT 1897, nr 29, s. 2.
Ssgr: postmanna-förbund(et). Svenska postmannaförbundet, sedan 1909 namn på en sammanslutning av vissa lägre befattningshavare vid postvärket (jfr postvaktbetjänte-förening). Postbetj. 1908, s. 135.
-förening(en). Svenska postmannaföreningen, stiftad 1877. PostNotis. 1876, s. 101.
-kår. Posten 1889, s. 1.
-MEDEL, pl. postvärk(et) tillhöriga pänningmedel; i sht om (brutto- l. netto)inkomst av rörelsen (under ett år). CivInstr. 472 (1673). BtRiksdP 1890, I. 1: Inkomstberäkn. s. 12. SvPostv. 16 (1924).
Ssgr (post.): postmedels-räkning. PH 4: 2571 (1748). Postkontoren avgiva månadsvis till generalpoststyrelsen medelsredovisning (postmedelsräkning). SvPostv. 134 (1924).
-uppbörd. SFS 1834, nr 43, s. 15.
-MINISTER. (om utländska förh.) minister (se d. o. 3 a) som handlägger ärenden rörande ett lands postvärk; äv. i sådana uttr. som post- och telegrafminister; jfr kommunikations-minister. Förre franske post- och telegrafministern Cochery. BtRiksdP 1892, 7Hufvudtit. s. 9. Englands postminister. SvD(A) 1933, nr 209, s. 3.
-MONOPOL. monopol på postbefordran; i sht om det svenska statliga postvärkets monopol; jfr -regale. ArkPostv. 1860, s. 241. —
-MUSEUM. museum som avser att belysa postväsendets utveckling; särsk. ss. namn på en statlig dylik institution i Sthm, inrättad 1906. PostNotis. 1876, s. 70 (i Berlin). SkogsvT 1905, s. 438. Postmuseum äger en vacker .. samling poststämplar. SvPostv. 271 (1924).
-MYNDIGHET~002, äv. ~200. om (ledningen för) postalt förvaltningsorgan l. postanstalt i dess egenskap att vara en (med vissa befogenheter utrustad) postal instans l. att utåt representera postvärket på en viss ort o. d. BtRiksdP 1894, 7Hufvudtit. s. 36. —
-MÅL. (numera bl. tillf.) rättegångssak som avser postala förhållanden; förr särsk. om mål handlagt av posträtt. SFS 1830, s. 220. 2NF 22: 29 (1915; om ä. förh.).
-MÄRKE.
1) (†) frimärke. NDA 1861, nr 205, s. 2. Nyblom Minn. 1: 57 (1904).
2) (tillf., om ä. förh.) postvapen. Uppl. 1: 456 (1903).
-MÄSTARE. person med överinseende över postföring(en i en viss ort); i sht (o. numera bl.): föreståndare för postkontor; jfr -förvaltare samt -expeditör 1, stations-mästare, poststations-föreståndare. En tydsk postmäster. HT 1905, s. 42 (1622). På wisse Orther i Rijket (tillsättas) Postmästere, som breffuen beställa. HSH 26: 273 (1633). Ordspråket ”stursk som en postmästare i en småstad”. 3SAH LVIII. 2: 173 (1947). SvStatskal. 1953, s. 643. jfr (†): Till Cantzeliet höre och dessa .. Tiänster .., som ähre Ambassadorer, Residenter, .. Tollkar, Postmästare, Cantzlii Poster och Eenspennare etc. CivInstr. 308 (1626); jfr Forssell SvPostvH 1: 33 (1936). jfr fält-, fördelnings-postmästare. särsk. (om förh. under 1600-talet) person som (förestod Sthms postkontor o.) utövade den direkta ledningen av postväsendet i riket. RP 5: 212 (1635). Strindberg SvFolk. 2: 164 (1882). jfr general-, lands-, vice-postmästare.
Ssgr: postmästar-befattning. SFS 1909, nr 104, s. 10.
-beställning. (numera mindre br.) jfr beställning 1 a β. CivInstr. 329 (1661). FörordnPostw. 25 (1694).
-boställe. (förr) postmästares ämbetsbostad (inrymmande postkontor). SPF 1831, s. 156.
-instruktion. (förr) CivInstr. 498 (1704). SvPostv. 9 (1924; om ä. förh.).
-revers. (†) postmästares skriftliga tro- o. huldhetsförsäkran till konungen. FörordnPostw. 234 (1707).
-syssla, r. l. f. Wikforss 2: 323 (1804).
-tjänst. FörordnPostw. 236 (1706).
-MÄSTARINNA10032 l. 01—. [avledn. av -mästare]
1) (tillf.) om postmästares hustru l. änka. Östergren (1935).
2) titel för den kvinna, Gese Wechel, som 1637 efterträdde sin make, Anders Wechel, som svensk postchef. RP 9: 425 (1642). CivInstr. 456 (1643). Forssell SvPostvH 1: 44 (1936).
-MÄSTERI. [snarast till -mästare] (†) postmästares l. postchefs ämbete l. värksamhet; äv. konkret: postkontor. RP 9: 425 (1642). Ekeblad Bref 2: 348 (1662). Unge Minn. 25 (1835; konkret).
-MÄSTERSKA. [avledn. av -mästare] (†) postmästares hustru l. änka (som efter makens död skötte postkontoret). RARP 3: 365 (1644). Fru Postmästerskan och flera dylika ofta ännu brukeliga titlar. JournSvL 1798, s. 381. FinBiogrHb. 638 (1897).
-NÄT. nät av postlinjer. PostHb. Föret. (1858).
-OMBUD~02.
1) post. sedan 1932 titel för person som (i ort med föga omfattande poströrelse) för postvärkets räkning i sin bostad mottar o. utdelar post. DN(A) 1934, nr 96, s. 1. SFS 1941, s. 434.
2) mil. Vid batteri (motsvarande förband) handläggas postgöromålen av särskilt förordnade postombud. ArtillRegl. 1940, 2: 174. —
-OMBYTE. (†) ställe l. anhalt där posthästar utbytas; posthåll; avstånd mellan två dylika platser. Siena, som ligger 5 1/2 postombyten (från Florens). Tegnér Armfelt 1: 106 (i handl. fr. 1783). BondP 1844—45, 2: 323. Jungberg (1873).
-OMNIBUS. särsk. (om utländska förh., †) om större hästdragen postdiligens. Bergman VSmSkr. 243 (1851). UB 7: 104 (1874).
-OMRÅDE~020. område som i ett l. annat avseende (t. ex. gm enhetlig ledning, överenskommelser om postutväxling o. d.) bildar en postal enhet. SFS 1847, nr 46, s. 11. Världspostföreningen, hvilken numera omfattar samtliga civiliserade länder som ett enda postområde. SvH 10: 217 (1909).
-ORDER-AFFÄR. jfr -order-firma. KatalÅhlénHolm 37: 2 (1916).
-ORDERFIRMA. [jfr eng. mailorder house] affärsföretag som per post erhåller o. expedierar kundernas beställningar. Cederschiöld Manh. 158 (1916). SFS 1940, s. 2101.
-ORDINANTIER, pl. (†) postala förordningar. FörordnPostw. 197 (1643). NotifPostw. 1662 (på titelbl.).
-ORDNING. (i sht om ä. förh.) postal förordning, poststadga. Holm Postv. 1: 70 (i handl. fr. 1631). Stiernman Com. 2: 47 (1636). Hernberg Rättsh. 250 (1922; om ä. förh.).
(3, 5, 7) -ORDONNANS. mil.
1) (†) i uttr. vara på postordonnans, vara kommenderad (hos ngn) som kurir l. dyl. VDAkt. 1716, nr 131.
2) (om ä. förh.) ordonnans l. rapportkarl som förde post. IllMilRevy 1905, s. 107.
Ssg: postordonnans-arvode. (förr) till -ordonnans 2. KrigVAT 1851, s. 312.
-ORT. ort med postanstalt. GenPoststCirk. 1867, s. 162.
Ssgr: postort(s)-förteckning. (tryckt) förteckning över de fasta postanstalterna; särsk. i uttr. post- och telegrafortförteckning, särsk. om en av generalpoststyrelsen o. telegrafstyrelsen utgiven bok som numera ersatts av Svensk ortförteckning. Döss o. Lannge 476 (1908).
-lexikon. jfr -förteckning. AB 1865, nr 258, s. 2.
-PAKET.
1) (om ä. förh.) av postfunktionär iordningställt paket sänt med viss postlägenhet o. innehållande ett antal till en o. samma postanstalt adresserade brev o. d. CivInstr. 477 (1673). Weise 2: 42 (1771).
2) paket avsett för postbefordran; numera bl. om dylik försändelse (med viss maximivikt) som befordras enl. viss taxa o. vid inlämnandet åtföljes av adresskort för paket. GenPoststCirk. 1863, s. 134. SFS 1933, s. 1107.
3) (†) paketbåt. Snoilsky 4: 169 (1887).
Ssgr (till -paket 2): postpaket-entreprenör. (icke i fackspr.) person som tagit på entreprenad att befordra postpaket från en postanstalt till adressaterna, paketentreprenör. UNT 1934, nr 5, s. 3.
-gods. jfr gods 2. Stålhane Förf. 122 (1872).
-rörelse. den del av postvärk(et)s rörelse som omfattar befordran av postpaket. PropRiksd. 1905, nr 16, s. 17.
-trafik. jfr -rörelse. SvPostv. 319 (1924).
-PAPPER. fint (tunt) papper (av mindre format) som är avsett till brevskrivning, brevpapper; numera i sht om ett slags fast, hårdlimmat finpapper (huvudsakligen använt för maskinskrift); ofta motsatt: skrivpapper, konceptpapper, tryckpapper. KlädkamRSthm 1666, s. 430. Papper af allehanda slags sortementer .. in til det finaste Postpapper. Stiernman Com. 3: 832 (1670). Postpapper är .. ofta starkt blånadt ..; till försäljning vikes det i halfva, stundom i fjerdedels ark och skäres kring kanterna. Åstrand 2: 165 (1855). VaruhbTulltaxa 1: 278 (1931). jfr velin-postpapper. särsk. (i sht om ä. förh.) om dylikt papper använt för boktryck o. d. AntecknSaml. 142 (1696). DA 1771, nr 12, s. 3.
Ssgr: postpappers-ark, n. Braun Calle 136 (1843).
-filt. (om ä. förh.) jfr filt, sbst.1 2 slutet. Ambrosiani DokumPprsbr. 335 (1923; efter handl. fr. 1839).
-remsa. HushJourn. 1785, juni s. 472 (vid uppsättning av tapeter av karduspapper).
(3, 5, 7) -PASS, n.
1) (förr) för kontroll avsedd handling som medfördes av en (landsvägs)postförare o. på vilken gjordes (utförliga) anteckningar om postgodset o. avgångs- o. ankomsttider o. d. (Postbönderna skola) antekna .. tijman uthi Postpasset, när som Posten ankommer. FörordnPostw. 212 (1646). SPF 1846, s. 239 (ifyllt på postkontor). Döss o. Lannge (1915).
2) (†) handling som bestyrkte ngns rätt att anlita postskjuts. BtVLand 2: 106 (1760).
-PENNINGAR, se -pänningar.
-PERSEDEL. (numera föga br.) om i posttjänsten använda effekter o. persedlar. SFS 1863, nr 62, s. 9. Döss o. Lannge (1915).
Ssg: postpersedel-förråd. (förr) GenPoststCirk. 14/12 1847, s. 4.
-PERSONAL. vid postvärk(et) anställd personal. GenPoststCirk. 11/12 1849.
-PLIKTIG. (†) i uttr. postpliktiga föremål, om föremål (brev o. d.) som postvärket har monopol på att befordra mot betalning. SFS 1896, nr 63, s. 6. TySvOrdb. 1822 (1932).
-POJKE. (†) jfr -gosse. VRP 1655, s. 981. Här ära 11 mijl till Jönekiöpingh, som postpoiker skole föra breff(v)en lössa. VDAkt. 1712, nr 377. Almqvist AMay 91 (1838).
-PORTO. porto för postförsändelse(r). KKD 4: 353 (1719). Postporto ifrån Stockholm .. til Mariefred. HovförtärSthm 1758, s. 4009. Antagande af ett lika postporto för bref öfver hela riket. PT 1850, nr 157, s. 1. SFS 1932, s. 480. särsk. (†) i uttr. förskriva l. efterskriva ngt genom l. per postporto, betecknande att man rekvirerar ngt för vilket man måste betala postavgift. HdlCollMed. 2/5 1748.
Ssgr: postporto-avgift. (†) postporto. SPF 1816, s. 269. GenPoststCirk. 26/1 1854.
-räkning. (†) i uttr. hålla postportoräkning, postportoräknings hållande, i fråga om räkenskaper förda vid en postanstalt över postavgifter som betalades i efterskott (jfr post-bok 4). SFS 1830, s. 219. PropRiksd. 1872, nr 1, Bil. nr 6, s. 15.
-taxa. (numera bl. tillf.) taxa för postförsändelser, posttaxa. PH 3: 2385 (1747). Åstrand 2: 205 (1855).
-PRENUMERANT. jfr -abonnent. Sthm 3: 238 (1897).
-PRENUMERATION. jfr -abonnemang. SAOL (1923).
-PROTOKOLL. (förr) handling som upprättades av postförvaltare o. som innehöll uppgifter om (ankomna o.) avgående postförsändelser vid postkontoret (o. som insändes till central myndighet i Sthm). FörordnPostw. 42 (1704). PH 2: 996 (1733). BorgP 1823, 3: 2210. —
-PÅSE. påse l. säck innehållande l. avsedd för postförsändelser (som skola transporteras till samma postanstalt l. dyl.); jfr -säck. PH 3: 2238 (1745).
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (i sht ålderdoml. i lagspr. l. om ä. förh.) (pängar för) postporto, postavgifter. SpecFörordnBref 19/7 1645, s. 3. Det slijke Paqueter .. skole frie .. wara för Postpenningars erleggiande. Stiernman Riksd. 1798 (1678). (K. G.) Cederhielm .. låg i en storartad korrespondens .. (ensamt hans postpengar lära ha gått till 4,000 livres årligen). NF 3: 126 (1878). De vid Stockholms postkontor inflytande postpenningarna. Sthm 3: 176 (1897). SFS 1932, s. 1137. särsk. (numera knappast br.) i uttr. i postpänningar, i porto. Lärfft som .. kostat 15 d(ale)r .. i påstpeng(a)r. ConsAcAboP 12: 433 (1730). Retzius BrFlorman 85 (1830).
-REGALE, förr äv. -REGAL. (i fackspr., i sht hist.) om statligt (eg. kungligt) postmonopol. CivInstr. 496 (1704). SvRiksd. II. 12: 36 (1934; om ä. förh.).
-REGLEMENTE. jfr -stadga. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 37. —
-REKVISITION. rekvisition (av vara o. d.) per post. SFS 1940, s. 2101.
-REMISS l. -REMISSA.
1) (†) om försändande av banksedlar per post. BtRStP 1853—54, 8: nr 139, s. 1.
2) (-remissa) (vard.) postremissväxel.
3) bankv. ss. förled i ssgr som urspr. avse försändande av bankanvisningar per post.
Ssgr (till -remiss 3, bankv.): postremiss-anstalt. (†) vid bankkontor: avdelning för postremissväxlar. BtRStP 1856—58, VI. 1: nr 39, s. 20.
-växel. växel (som är avsedd att sändas (per post) till annan ort än den där den är utställd o.) som är dragen av ett bankkontor på dess huvudkontor l. på andra banker l. utgöres av en av en bank utställd egen växel, postväxel. BtRStP 1859—60, IV. 2: nr 35, s. 2. Rosenberg Bankv. 34 (1878). SFS 1934, s. 938.
-RESA, r. l. f.
1) (numera bl. tillf.) färd l. tur som göres av postförare l. postfartyg o. d. Rudbeck PostvFart. 86 (i handl. fr. 1710).
2) (†) visitationsresa gjord av (högre) posttjänsteman. PH 3: 2213 (1745).
-RESEKREDITIV~00102. (om ä. l. utländska förh.) resekreditiv utställt av postanstalt. 3NF (1937). UNT 1938, nr 200, s. 6.
-REVISION. revision av postvärkets förvaltning; äv. om organ som handhar dylik revision. SFS 1828, SärskBl. s. 115. Vid granskning .. anmärkte postrevisionen, att (osv.). PropRiksd. 1888, nr 10, s. 22.
-REVISIONS-KONTOR. (förr) kontor med ämbetslokaler för revisor(er) vid postvärket. SthmStCal. 1768, s. 36. GenPoststCirk. 1864, s. 51.
-REVISOR. (numera icke i officiellt spr.) revisor vid postvärket (generalpoststyrelsen); förr särsk. om person som ensam ansvarade för revisionen av postvärkets hela förvaltning. SFS 1828, SärskBl. s. 115. BtRiksdP 1903, 7: nr 32, s. 9 (1833).
(5, 7) -RIDARE. (†) jfr -ryttare. FörordnPostw. 245 (1707). 2VittAH 18: 171 (1839, 1846; om ä. förh.). Björkman (1889).
(5, 7) -RIDNING. (†) postryttares färd, postföring till häst. Dhe, som hålla Postrijdningarne uti .. Ingermanland. FörordnPostw. 28 (1699). PH 3: 2214 (1745).
-ROTE l. -ROTA. (om ä. förh. i Finl.) grupp av hemmansägare som gemensamt ansvarade för postföring med båt på viss sträcka (över Ålands hav); äv. om besättningen på en postbåt som hölls av dylik rote (möjl. stundom äv. om sammanfattningen av båt, besättning o. last). Ålands postrote, framskjutande sin båt öfver det frusna hafvet. Topelius Vint. II. 2: 281 (1882). Karlarna, som hade turerna med postrotarna. Rönnberg Brovakt. 25 (1904). Hufvudstadsbl.(A) 1934, nr 332, s. 14.
Ssg: postrote-man, m. (om ä. förh. i Finl.) SDS 1946, nr 169, s. 7.
(7) -ROV. (i sht om ä. förh.) överfall på postförare med tillgrepp av (värde)post; jfr -rån. Forssell SvPostvH 1: 170 (1936; om förh. 1757).
-RUTT. jfr -linje. Jungberg (1873).
(5, 7) -RYTTARE. (post- 1656 osv. poste- 1642)
1) (om ä. l. utländska förh.) ridande postförare l. postbud. Svenska Postryttaren, tidning utgiven 16821684. RP 9: 85 (1642). PH 3: 2214 (1745). Uggla Haslund Jab. 180 (1932; om förh. i Mongoliet).
2) (†) = kalender-postryttare. Rålamb 4: i (1690).
(5, 7) -RÅN. rån begånget mot postförare l. på postanstalt l. dyl. GenPoststCirk. 1863, s. 225. SDS 1949, nr 217, s. 3.
-RÄKNING. (†) räkning upptagande postavgifter (som ngn erlagt o. fordrar ersättning för); (av postmyndighet uppgjord) räkning över obetalda postavgifter (jfr post-bok 4); räkenskaper rörande postavgifter l. postmedel. BoupptSthm 1667, s. 857, Bil. Åligger .. Cammereraren .. så snart Posträkningarne inkomma, begynna dem .. at revidera. CivInstr. 489 (1704). Lemnas .. Postmästarene .. öppet, att med de Correspondenter, som sådant åstunda, hålla Posträkningar. SPF 1816, s. 273. Sterbhusets Skulder och Utgifter .. Posträkning, obetald — 9. 24. BoupptVäxjö 1830. ArkPostv. 1860, s. 243. —
-RÄTT, r. l. m.
1) (om förh. fram till 1836) domstol som helt l. delvis bestod av (högre) posttjänstemän o. som avdömde (vissa) mål rörande förseelser av posttjänstemän (o. postbönder o. d.), missbruk av fribrevsrätt m. m.; förr äv. om rättegång vid dylik domstol. Blandad (förr äv. melerad) posträtt, till en del bestående av posttjänstemän (särsk. motsatt: generalposträtten i Sthm). CivInstr. 482 (1704). Alla saker, som angå Postväsendet .. höra under Post-Rätt. Abrahamsson 183 (1726). Här hålles Posträtt öfver (det försumliga postbudet). VDAkt. 1745, nr 547. PH 6: 3909 (1756). Melerad Post-Rätts anställande. Calonius 5: 243 (1800). SFS 1836, nr 34, s. 1. Forssell SvPostvH 1: 317 (1936; om ä. förh.).
2) (†) visst ämne i postal examen. BtRiksdP 1928, 5: nr 20, s. 21 (1918).
Ssg (till -rätt 1): posträtts-mål. (om ä. förh.) jfr post-mål. BtRiksdP 1903, 7: nr 32, s. 12 (1833).
-RÖRELSE. värksamhet som bedrives av postal inrättning (postvärk); postal rörelse; i sht med tanke på det ekonomiska resultatet l. de olika arterna av postbefordran l. på mängden av postförsändelser. ArkPostv. 1860, s. 243. En alldeles särskild ställning i vår poströrelse intaga de s. k. tidningskorsbanden. 2NF 14: 1084 (1911).
-RÖST. vid val: röst som sändes per post av sådan röstberättigad som icke kan inställa sig i sin hemorts vallokal på valdagen. SvD(B) 1943, nr 4, s. 4.
-RÖSTNING. jfr -röst. GHT 1942, nr 262, s. 13.
(5, 7) -RÖVARE. (i sht om ä. förh.) person som begår postrov. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 61 (1807). Den 13 d:s aflifvades poströfvaren Löf. ÖgCorr. 1854, nr 79, s. 3. Evensen Kyne Amer. 108 (1926; om utländska förh.).
(5, 7) -RÖVERI. (i sht om ä. förh.) om värksamheten att röva post; i sht förr äv.: postrov. SP 1792, nr 257, s. 3. Ett eget slags poströfveri har i dessa dagar blifvit försökt .. söder om Wimmerby. Tiden 1848, nr 264, s. 4. Forssell SvPostvH 1: 139 (1936).
(3) -SADEL. (†) sadel för ridande kurir l. postbud. KlädkamRSthm 1619 A, s. 91 b. KlädkamRStettin 1631 A, s. 37 a. —
-SAK. om vissa portofria postförsändelser som röra posttjänsten o. dyl. (o. äro märkta P S); särsk. om tjänsteförsändelse från en postal myndighet. ArkPostv. 1859, s. 5.
Ssgr (post.): postsaks-försändelse. GenPoststCirk. 1876, s. 306.
-kortbrev. (förr) SvPostv. 269 (1924).
-kuvert. Döss o. Lannge (1915).
-rätt, r. l. m. rätt (som tillkommer viss institution o. d.) att få försändelser befordrade som postsaker. Döss o. Lannge (1908). SvPostv. 247 (1924; i fråga om postsparbanken).
-SAMFÄRDSEL~020. om sammanfattningen av de förbindelser o. det utbyte av meddelanden osv. som möjliggöras gm befordran av post; äv.: postbefordran ss. ett medel till kommunikation mellan människor l. folk; i sht i fråga om internationell postutväxling. BtRiksdP 1898, IV. 1: nr 8, s. 7. Postsamfärdseln i det gamla Grekland. 2UB 10: 2 (1906). Den internationella postsamfärdseln. SvPostv. 15 (1924).
(7) -SAMLINGSSTATION~0002. mil. fältpostanstalt som förmedlar post mellan sorteringspostanstalt o. fältpostkontor. SoldatinstrIntend. 1943, s. 302.
-SCHÄS. (om ä., i sht utländska förh.) ett slags mindre, vanl. täckt, hästdraget åkdon (schäs) för transport (av post o.) passagerare; jfr -diligens. Wikforss 2: 324 (1804). Jag .. satte mig .. i postschäsen, som var en ganska snygg täckvagn, och reste af mot London. Berzelius Res. 3 (1812). 2NF 13: 1154 (1910; om ä. förh.).
-SEDEL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1589). (†) om skriftligt meddelande från postanstalt (angående försändelse som finns till avhämtning). 3SAH LV. 2: 152 (1854).
(5, 7) -SEGLARE. (i sht om ä. förh.) person som värkställer postbefordran med segelbåt; äv. om båten. Lindström Glimt. 62 (1924). Mitt .. bröd som postseglare. Dens. Kastv. 109 (1931).
Ssg: postseglar-syssla, r. l. f. (i sht om ä. förh.) Frideen LindstrSkärk. 79 (1922).
-SEKRETERARE. (numera icke i officiellt spr.; i sht om ä. förh.) sekreterare vid postvärket; särsk. (förr) om sekreterare vid (o. chef för) poststyrelsens kansli(departement). 2RARP 13: 168 (1742). Det dröjde ända till år 1762, innan postsekreteraren uppfördes på ordinarie stat. Forssell SvPostvH 1: 162 (1936).
-SIGILL. postmyndighets l. postanstalts sigill (använt särsk. vid försegling av tjänsteförsändelser, förr särsk. postpaket; se d. o. 1). Arnell Stadsl. 69 (1730; efter handl. fr. 1717). jfr: Kongl. Gen. Post-Sigillet. NotifBrefPort. 24/1 1710.
(5, 7) -SKEPP. (förr) jfr -fartyg. Schultze Ordb. 4276 (c. 1755). Norrmann Eschenbg 2: 174 (1818). Lindfors (1824).
(5, 7) -SKEPPARE. (förr) befälhavare på postfartyg. TörngrenMål. 17 (1801). LoF 1873, s. 120 (om förh. på 1830-talet).
(5, 7) -SKJUTS. (förr)
1) hästfordon varmed post (o. passagerare) transporterades; äv. om sammanfattningen av fordon, dragare o. kusk(ar). Lind 1: 227 (1738). Resa med påst-vagn eller påst-skjuss, såsom utom lands brukas. Därs. 1235 (1749). Postskjutsen (hade) blifvit bortförd. GHT 1895, nr 236, s. 3. VFl. 1935, s. 12.
2) postföring (o. passagerarbefordran) med häst o. vagn. AdP 1853—54, 1: 194. Postskjutsens skiljande från jordbruket. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 25, s. 5. SvPostv. 18 (1924; om ä. förh.). jfr: Kusken .. som .. ombesörjt postskjutsarna från postkontoret. SD(L) 1897, nr 495, s. 2. särsk. bildl. Vår lefnads usla postskjuts. CVAStrandberg 5: 123 (1862). Lundegård LaMouche 171 (1891).
Ssgr (till -skjuts 2; förr): postskjuts-entreprenör. jfr post-entreprenör. GenPoststCirk. 1867, s. 160.
-lega, r. l. f. jfr postförings-lega, post-lega. BondP 1809—10, 2: 267. —
-SKRIVARE. (förr) skrivare l. kontorist vid posten; särsk. om postkontorsskrivare. VDAkt. 1688, nr 732. Liljecrona RiksdKul. 243 (1840). PT 1909, nr 184, s. 1. HT 1936, s. 298 (om förh. 1726).
(5, 7) -SNAU. (förr) snauskepp i (reguljär) posttrafik. Rudbeck PostvFart. 84 (i handl. fr. 1714).
-SOLDAT. om de soldater som enl. ett kungl. brev 1716 skulle anskaffas till livgardet av de annars från rotering befriade posthemmanen; jfr -hemmans-knekt; -karl, -knekt. Holm Postv. V. 1: 327 (i handl. fr. 1716). Åhr 1716 blef Johan Månsson Tillman .. Påst Soldat för .. Skirs Påstgård. VDAkt. 1725, nr 319. Holm Postv. V. 1: 326 (1927; om förh. 1717).
-SPARBANK~02, äv. ~20. inrättning som (bl. a.) från allmänheten mottager o. mot ränta förvaltar pängar o. hos vilken insättning o. uttag ske gm förmedling av postanstalter; särsk. (i sg. best.) om dylik institution som sedan sin tillkomst 1884 (med undantag för åren 1912—1922) sorterat under l. haft organisatoriskt samband med den sv. generalpoststyrelsen. Sätta in pängar i l. på postsparbanken. SFS 1882, Bih. nr 3, s. 37. PropRiksd. 1883, nr 40, s. 3 (i förordning som trädde i kraft 1 jan. 1884). SvPostv. 20 (1924).
Ssgr: postsparbanks-bok; pl. -böcker. motbok med postsparbanken. Hur mycket har du på din postsparbanksbok? RiksdP 1883, 2 K. nr 39, s. 34.
-byrå. Postsparbanksbyrån, den underafdelning af Pspbstyrelsen, dit pspbkontoren insända sina redovisningar, handlingar m. m. Geijer Postförf. 453 (1890).
-chef. SvPostv. 166 (1924).
-direktör. 1912—1922 titel för chefen för postsparbanken; jfr -chef. SvStatskal. 1912, s. 74. jfr Därs. 1924, s. 105.
-fullmäktig. För deltagande i (generalpost-)styrelsens behandling av vissa postsparbanken berörande ärenden skola finnas tre postsparbanksfullmäktige, av vilka en tillika är fullmäktig i riksbanken och en fullmäktig i riksgäldskontoret. SFS 1922, s. 1382.
-förordning(en). BtRiksdP 1891, Saml. 1. I. 2: nr 19, s. 10.
-insättning. insättning av pängar på postsparbanken. BtRiksdP 1891, Saml. 1. I. 2: nr 19, s. 10.
-kontor. (numera bl. tillf.) om postanstalt i dess egenskap av representant för postsparbanken; förr särsk. om sådan postanstalt som förmedlade insättning o. uttag i postsparbanken. BtRiksdP 1884, V. 1: nr 6, s. 3. SmålP 1890, nr 5, s. 1. Östergren (1935).
-medel, pl. pänningmedel förvaltade (l. redovisade som överskott l. inkomst) av postsparbanken; äv. om medel som insättas i l. uttagas från postsparbanken. RiksdP 1883, 1 K. nr 35, s. 15. Sthm 3: 187 (1897). SvPostv. 167 (1924).
-motbok. (numera bl. mera tillf.) postsparbanksbok. Döss o. Lannge (1908).
-rörelse. jfr bank-rörelse. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 40, s. 1.
-styrelse. RiksdP 1883, 1 K. nr 35, s. 25. —
-SPARKORT~02, äv. ~20. (förr) på postanstalter avgiftsfritt tillhandahållet kort med plats för tio postsparmärken. RiksdP 1883, 2 K. nr 38, s. 26. —
-SPARMÄRKE~020. (förr) om märken lydande på 10 öre som kunde inköpas styckevis (särsk. gm förmedling av lärare o. d.) o. som, när ett postsparkort fyllts, kunde presenteras på en postanstalt som ett tillgodohavande i postsparbanken. RiksdP 1883, 2 K. nr 38, s. 26. —
-STADGA, r. l. f. särsk.: stadga som reglerar förhållandet mellan postvärket o. allmänheten; i sht (särsk. i uttr. allmän poststadga) om dylik förordning utfärdad av generalpoststyrelsen. BtRiksdP 1868, IV. 1: nr 80, s. 8. SFS 1881, nr 78, s. 1. Därs. 1932, s. 1126.
-STANDERT. standert för postförande fartyg; i fråga om sv. förh. om dylik standert som är entungad, av blå bottenfärg o. försedd med postvärkets emblem; jfr -flagga. SFS 1906, nr 118, s. 3.
-STAT.
1) (numera bl. tillf.) om stat för (beräknade) utgifter vid postvärk(et) l. för användningen av dess inkomster; särsk. om tablå upptagande posttjänstemän o. deras löner. RARP 16: 345 (1697). Den af Regeringen specificerade summan .. bestås på Post-staten utaf Pommerske inkomsten. Stiernman Com. 5: 810 (1700). 2RA 2: 493 (1727). SvPostv. 276 (1924).
2) i sg. best.: sammanfattningen av postvärkets personal (vid central-, distrikts- o. lokalförvaltningar). (Agardh o.) Ljungberg 4: 379 (1863). SvStatskal. 1939, s. 544.
-STATION.
1) (†) anstalt för ombyte av postförare l. posthästar l. postvagnar l. dyl., skjutsstation, posthåll; ofta om utländska förh. Serenius (1734; under post). Rademine Knigge 2: 188 (1804; om tyska förh.). Atterbom Minn. 590 (1819; om österrikiska förh.). (Överpostdirektören skall yttra sig över) hvilka poststationer eller ombytesställen .. (som kunna) utses. SC 1: 346 (1820). 2UB 10: 1 (1906; om antika förh.).
2) (†) om huvudort l. knutpunkt l. dyl. för postsamfärdsel; äv. om (svensk) postanstalt i utlandet. 2RA 2: 606 (1727); jfr 1. Hamburg var .. den hufvudsakligaste Post-Station i Norden. 2SAH 5: 370 (1810).
3) sedan 1861 benämning på fasta postanstalter som lyda under postkontor (vanl. på annan ort) o. ha i viss mån begränsade befogenheter särsk. i fråga om befordran av värdepost (t. ex. postanvisningar till utlandet); 1892—1914 äv. om brevsamlingsställe (”poststation av tredje klass”). GenPoststCirk. 4/10 1860. Vid poststation mottagas icke till postbehandling: inkasseringsbrev till utlandet, telegrampostanvisning (osv.). SFS 1918, s. 1811. jfr järnvägs-, lant-poststation.
Ssgr (till -station 3): poststations-föreståndare. GenPoststCirk. 3/12 1860.
-förestånderska. (icke i postalt fackspr.) om kvinnlig poststationsföreståndare. SkånAB 1908, nr 66, s. 3. BtRiksdP 1916, 8: nr 42, s. 1.
-område. post. det område som en poststation är postalt centrum för. SvPostv. 90 (1924).
-STATISTIK. statistik rörande postväsen(det) o. dess värksamhet; i sht i fråga om antal försändelser av olika slag, förmedlade pänningbelopp (äv. inkomster o. utgifter) o. d. BtRiksdP 1884, 7Hufvudtit. s. 12. —
-STUND. (†) tidpunkt l. klockslag då post senast skall vara inlämnad (på en postanstalt för att befordras med viss postlägenhet); äv. om tidrymd som återstår till dylikt klockslag; jfr -timme 1, 2. I dag begynner poststunden hoos oss ändras. Alla privatorum bref skola nu ingifvas kl. 12. Bark Bref 1: 91 (1703). Polhem Brev 4 (1706). BL 23: 151 (1856).
-STYRELSE. (numera icke i officiellt spr.; se dock slutet) styrelse för postvärk(et), generalpoststyrelse(n). SC 2: 14 (1821; om utländska förh.). PostHb. Föret. (1858). Forssell SvPostvH 2: 84 (1936). jfr general-poststyrelse. särsk. i uttr. post- o. telegrafstyrelsen, sedan 1927 benämning på styrelsen för Finlands post- o. telegrafvärk. SPF 1927, s. 87.
-STÄLLE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1545). (förr) om postgård l. posthåll. ÅbSvUndH 61: C 7 (1940; om ä. förh.).
-STÄMPEL. postal myndighets stämpel; särsk. om dylik stämpel varmed frankotecken makuleras. Stockholm poststämpelns datum, vid datering av stereotypa brev o. d. (som massdistribueras). Ingen poststämpel finnes å (brevet). KyrkohÅ 1927, s. 241 (1842). SvPostv. 270 (1924). särsk. bildl. Att .. (Atterboms) snilleverk skulle .. gå under poststempeln ”Snille och smak”. 3SAH XLVII. 2: 160 (1838).
-STÄMPLAD, p. adj. om postförsändelse, skriftlig handling o. d.: försedd med (så l. så lydande) poststämpel, avstämplad. Ett .. bref, poststämpladt ”Ronneby 6 juli 86”. NerAlleh. 1886, nr 122, s. 3.
(5, 7) -STÖLD. jfr -rån. WoJ (1891).
-SYSSLA, r. l. f. postgöromål; äv.: syssla som ngn har i egenskap av befattningshavare vid postvärket. 2RA 2: 493 (1727). SvPostv. 34 (1924).
(5, 7) -SÄCK. (numera icke i officiellt spr.) jfr -påse, brev-säck. Hwad som uthi Postsäcken är förseglat, .. (skall postförvaltaren) ingalunda öpna för än på thesz behörlighe orter. Stiernman Com. 2: 49 (1636). PH 3: 2236 (1745; efter handl. fr. 1646). Förslitna postsäckar och postpåsar. SD(L) 1892, nr 198, s. 2. SvPostv. 85 (1924). Bergman LivLäsn. 92 (1953).
-TARIFF. jfr järnvägs-tariff. SvPostv. 214 (1924).
-TAXA. taxa för beräknande av postporto; systematisk sammanställning av bestämmelser om postbefordringsavgifter; stundom närmande sig bet.: postavgift, porto. Nu skall posttaxorna höjas igen. Spole Alm. 1695, s. 45. Wärdet efter Post-Taxan. CivInstr. 514 (1704). Det den nuvarande Post-taxan med et öre s(ilver)m(yn)t på hvart lod .. skal förhöjas. PH 8: 569 (1767). Stockholms Post-Taxa, tryckt så att den i Almanachan kan inhäftas. DA 1825, nr 12, s. 3. SFS 1921, s. 253.
-TECKEN. (numera föga br.) frankotecken. ArkPostv. 1860, s. 252. MeddNordM 1895—96, s. 150.
-TELEGRAM. (förr) telegram från postkupéföreståndare till generalpoststyrelsen angående försening (gm snöhinder o. d.). GenPoststCirk. 1867, s. 1.
-TID.
1) (†) jfr -stund, -timme 1, 2. Jag .. finner, att påsttiden är aldeles förbi. JGGahn (1807) hos Berzelius Brev 9: 19.
2) (tillf.) tid som åtgår för postbefordran viss sträcka. Den normala posttiden för linien Stockholm—Malmö var 1808 5 à 6 dagar. SvH IX. 1: 33 (1908).
3) i pl.: de tider som gälla för postens ankomst l. avgång, postanstalts öppethållande o. d. Nu har det blivit nya posttider igen. Östergren (1935).
-TIDENDER, pl. (†) eg.: nyheter befordrade med post; vanl. om (l. i l. ss. namn på) vissa tidningar l. flygblad; särsk. i namnet på en tidning som började utgivas 1645 på statligt uppdrag av postchefen i Sthm, urspr. på grundval av korrespondenser från utlandet l. dyl. o. innehållande officiella utrikesnyheter, särsk. om krigshändelser; jfr -tidning. Ordinari Post Tijdender. Forssell SvPostvH 2: 277 (i handl. fr. 1645; jfr sådana ä. t. tidningsnamn som Ordinar Post und Zeitung). Post-Tijdender ifrån åthskillige Orter Åhr 1655. NAv. 1655, nr 1, s. 1. Ordinarie Stockholmiske Posttijdender. OSPT 1686, nr 7, s. 1. Att låta i Post Tidenderna notificera, att (osv.). Schück VittA 4: 353 (i handl. fr. 1739). jfr: Particular. Post .. och Rom. Rijkes Tidender. HT 1946, s. 166 (1644). särsk. i det bildl. uttr. få andra posttidender efter sig, betecknande att ngn hotas med straff l. dyl. (om han icke ändrar sitt uppträdande l. dyl.). Der drengen sigh icke godwilleligen rettar skall han wäl få Andra Posttiender effter sig. VDAkt. 1670, nr 131.
-TIDNING. [jfr ä. t. postzeitung] om (l. i l. ss. namn på) den i Sthm med vissa avbrott (o. med något växlande titel; jfr -tidender) sedan 1645 utkommande officiella tidning som urspr. utgavs på statligt uppdrag av stadens postmästare o. som 1791 övertogs av Svenska Akademien; jfr -gumma(n); stundom äv. om l. med inbegrepp av denna tidnings föregångare i form av mer l. mindre periodiska flygblad o. dyl. l. om utländska motsvarigheter; äv. om enstaka exemplar; särsk. i uttr. Post- och inrikes tidningar, sedan 1821 (med ett avbrott 18341844) namn på ifrågavarande tidning. Posttidningen säger man ofta om den tidning vars officiella namn är Post- och inrikes tidningar. Particular Påst tydning uthur Götheborg aff den 13. maij. HT 1946, s. 166 (1644). Ordinarie Stockholmiske Posttijdingar. OSPT 1686, nr 1, s. 1. Utur .. inlupne posttijdingar har man .. förnummit .. att Czaren .. skyndat sig (till Kiev). KKD 8: 218 (1706). Då skal den förkomne Sedelen .. uti de Svenske Påst-tidningarne .. efterlysas. PH 2: 1525 (1739). I stället för Inrikes tidningen fingo vi i går .. blott en posttidning. Ahnfelt HofvLif 3: 240 (i handl. fr. 1801). Det danska kriget 1643—1645 .. utgör just den period, under vilken vår posttidning började taga fast form. HT 1946, s. 162.
Ssg: posttidnings-redaktör.
-TIDSKRIFT~02, äv. ~20. PostNotis. 1876, s. 47 (om holl. förh.). särsk. i uttr. Nordisk posttidskrift, namn på ett sedan 1919 utkommande samnordiskt postalt organ. SvD(A) 1919, nr 268, s. 8.
-TIMME. (†) jfr -stund, -tid.
1) timme l. kort tidrymd före det klockslag då post senast mottages (jfr 2); möjl. äv.: tid som man har till sitt förfogande före detta klockslag, tid då postanstalt hålles öppen. Om jag skrifver tumultuariskt, .. så kom ihog at jag skrifver på påsttimman. Leopold (SVS) II. 1: 112 (1780). At Post-Förvaltare åläggas, at alla söknedagar til posttimmans slut, klockan 7 eftermiddagen, utlemna .. bref. AdP 1810, VI. 1: 573. Callerholm Stowe 198 (1852). jfr: Samma dag och Posttimma som jag Madame Prahles bref besvarade. VRP 24/10 1739.
2) klockslag l. tidpunkt då brev senast måste vara avlämnade (på en postanstalt) för att befordras med viss lägenhet l. då postanstalt stänges l. post avgår o. d.; äv. i sådana uttr. som posttimmen slår (strax), särsk.: tiden för inlämning av post är (strax) ute. (Postbonden) bör .. hafva Posthästen tilredz förut, när Posttiman instundar. Abrahamsson 182 (1726). Detta kort före posttimman hoprafsade bref. 3SAH LIX. 3: 145 (1836). Atterbom (1854) i 3SAH XXXVIII. 2: 270.
3) tid då post anländer. Hon väntade ett bref. Hvarje morgon vid posttimman såg Rosy glad och väntansfull ut. AB 1865, nr 258, s. 2.
-TJÄNARE. (†) jfr -dräng. Stiernman Com. 2: 48 (1636).
-TJÄNST, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1545).
1) om postpersonals värksamhet i tjänsten; i sht i sg. best. ArkPostv. 1859, s. 7. För posttjänstens bestridande erforderliga inventarier. SFS 1920, s. 1509.
2) (mera tillf.) befattning vid postvärket. Söka en posttjänst. SFS 1873, nr 51, s. 1.
-TJÄNSTEMAN~002, äv. ~200. befattningshavare vid postvärket (före 1909 bl. av högre grad); i fackspr. numera bl.: lönegradsplacerad postfunktionär. Posttjänstemännens förening, för vissa mera kvalificerade postfunktionärer, stiftad 1891. BondP 1847—48, 2: 242. SFS 1892, nr 99, s. 3 (av högre grad). Därs. 1935, s. 1293.
-TJÄNSTGÖRING~020. tjänstgöring vid posten. ArkPostv. 1859, s. 1. —
-TRAFIK. om postbefordran ss. en art av samfärdsel; poströrelse. Hellberg Postpolit. 26 (1863). jfr natt-posttrafik. särsk. i fråga om värksamheten vid varje enskild postanstalt. De lägenheter, som erfordrades .. för posttrafiken. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 28, s. 3. 2UB 9: 263 (1905).
-TRAFIKANT. (numera föga br.) person som utnyttjar postvärket i egenskap av avsändare l. mottagare av postförsändelser o. d. PropRiksd. 1878, nr 1, Bil. nr 6 c, s. 14. Stinsen på en .. liten station känner alla sina posttrafikanters handstilar. Hedenstierna Fideik. 144 (1895). 2UB 10: 43 (1906).
-TRAKTAT. jfr -avtal. SFS 1875, nr 20, s. 1.
(7) -TRANSPORT. BtRStP 1856—57, IV. 1: nr 18, s. 18.
(7) -TRANSPORTÖR. av postvärket anställd person med uppgift att transportera post mellan järnvägsstation o. postanstalt l. mellan postanstalter i samma ort o. d. BtRiksdP 1886, 7Hufvudtit., Bil. 1, s. 31. FöreskrBrevbPostiljPers. 1945, s. 33. —
-TUR, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1545).
1) var o. en av de (reguljära) turer vid vilka post transporteras längs viss linje; äv. om brevbäringstur. PropRiksd. 1872, nr 1, Bil. nr 6, s. 24. VL 1896, nr 59, s. 4 (om brevbäringstur). SvPostv. 59 (1924).
2) (†) i uttr. taga annan posttur, välja annan postlinje (l. postanstalt) l. väg för postbefordran. Det är omöijeligit för Pastor i Carlstorp at uträtta något, som kräfver brådska, så framt ei annan påst-tour tages, än på Ekesiö. VDAkt. 1790, nr 529.
(5, 7) -TÅG. (numera bl. mera tillf.) postförande tåg; tåg med postkupé; äv. (tillf.) om tåg avsett enbart för postbefordran. ArkPostv. 1859, s. 4. PostÅb. 1945, s. 62.
-UMGÄLD. (†) = -avgift. BorgP 1823, 3: 2199. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, FörslPostst. s. 64. —
-UNDERRÄTTELSER~00200, pl.
1) (numera knappast br.) per post inkommande underrättelser. SDS 1870, nr 202, s. 1.
2) (tryckta, för allmänheten avsedda) upplysningar om postbefordran o. d. NorrköpKommunik. 1873 (på titelbl.).
-UNION. postförening; särsk. om dylik sammanslutning med enhetliga bestämmelser för den inbördes postutväxlingen (likformiga posttaxor o. d.). EkonS 1: 355 (1893). För den nu .. bestående skandinaviska postunionen .. är 1869 begynnelseåret. 2NF 22: 15 (1915).
-UPPBÖRD~02. uppbörd av postmedel; sammanfattningen av uppburna postavgifter o. d. 2RARP 12: 356 (1741). SFS 1856, nr 72, s. 71. BtRiksdP 1899, 7Hufvudtit. s. 22. —
-UPPLAGA~020. den del av en tidnings upplaga som distribueras av posten. ÖresundP 1848, nr 4, s. 2.
-UPPSYNINGSMAN~0102, äv. ~0200. (förr)
1) person med uppgift att på visst sätt övervaka postbefordran l. dyl. Rudbeck PostvFart. 249 (i handl. fr. 1743).
2) (om förh. vid mitten av 1800-talet i vissa trakter, i sht i norra Sv.) benämning på vissa ombud för postvärket med befogenhet att ta emot o. utlämna brev o. d. 2NF (1915).
(7) -UTBÄRNING~020. jfr brevbäring. SD(L) 1901, nr 596, s. 4.
(7) -UTDELNING~020. jfr brev-utdelning. Döss o. Lannge (1915).
Ssgr: postutdelnings-område. om vart o. ett av de områden i vilka Sthm är indelat med avs. på postutdelningen. SFS 1918, s. 1840.
-tur. jfr brevbärings-tur. Döss o. Lannge 645 (1915).
(7) -UTVÄXLING~020. utväxling av post mellan postanstalter l. orter l. länder o. dyl. l. mellan en postanstalt l. dyl. o. den allmänhet som den betjänar; stundom allmännare, närmande sig l. övergående i bet.: postbefordran, posttrafik; förr äv. i uttr. ngns postutväxling, om befordran av post till l. från ngn. GenPoststCirk. 7/1 1861, s. 2. Postutvexling mellan postkontor och poststation. Geijer Postförf. 17 (1868). Adressat, hvars postutvexling besörjes af poststation. FörslPostst. 1870, s. 36. Postutvexlingen med utlandet. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 20. SFS 1922, s. 96.
(5, 7) -VAGN.
1) (förr) (enklare) hästdragen vagn avsedd för (reguljär) befordran mellan olika posthåll av post (l. annat gods) l. passagerare, postdiligens; äv. om vagn som kunde hyras av resande vid skjutshåll o. d. Huru resande Personer .. måge med Postwagnar .. fort komma. FörordnPostw. 229 (1673). Varorna .. som sändas med postvagnen. Möller 1: 400 (1755). Berzelius Brev 14: 84 (i handl. fr. 1833). (Full avgift erlägges) till den postanstalt .. hvilken posten först hinner sedan den resande .. lemnat postvagnen. FörslPostst. 1870, s. 66. Uppl. 1: 453 (1903; om förh. 1722).
2) [jfr motsv. anv. av d. postvogn] (förr) om vissa (enklare) åkvagnar för privat bruk; särsk. om ett slags lätt, täckt vagn med flätad korg, jutvagn. HovförtärSthm 1698 A, s. 2319. (Vissa orter) mällan kan man intet komma med vagn el(le)r Caret, men någorlunda med postvagn. VDAkt. 1731, nr 528. GT 1787, nr 22, s. 3. 1 Postvagn med flätad korg. BoupptVäxjö 1791. Därs. 1828. jfr Hof DialVg. 229 (1772).
3) järnvägsvagn inredd för postbefordran; jfr -kupé. Forssell SvPostvH 2: 103 (i handl. fr. 1859). År 1862 inköptes de första postvagnarna. SJ 3: 182 (1906). Heerberger NVard. 150 (1936).
Ssgr (förr): postvagns-häck. till -vagn 2; jfr häck, sbst.3 c, d. BoupptVäxjö 1753.
-inrättning. till -vagn 1: (offentlig) inrättning för reguljär passagerarbefordran med postvagn. BtRStP 1815, V. 3: 1975. AdP 1823, Bil. 1: 797.
-kontor. till -vagn 1: postvagnsinrättnings kontor. Uppl. 1: 454 (1903; om förh. 1722).
-kur. till -vagn 2; jfr kur, sbst.2 e. ÅgerupArk. Bouppt. 1751.
-resa, r. l. f. till -vagn 1. Heidenstam End. 18 (1889).
-skrin. (†) sannol. till -vagn 2, om skrin för förvaring av reseffekter under färd i ”postvagn”. 1 .. fyrkantigt Påstvagnsskrin. ÅgerupArk. Bouppt. 1750. Därs. 1761.
-underrede. särsk. till -vagn 2. BoupptVäxjö 1792.
-VAKTBETJÄNING~0020. (om ä. förh.) koll.; jfr -vaktbetjänte. DN(A) 1892, nr 8423, s. 2. SvPostvBetjent. 1894, s. 8. —
-VAKTBETJÄNT~002. (om ä. förh.) benämning på postfunktionärer i vissa mindre kvalificerade befattningar; jfr -betjänt. Svenske postvaktbetjänten, tidning utkommande 18931903 (då titeln ändrades till Postbetjänten). PT 1892, nr 55, s. 4. 2NF 22: 10 (1915; om ä. förh.).
Ssg (om ä. förh.): postvaktbetjänt-befattning. BtRiksdP 1896, IV. 1: nr 8, s. 24. Därs. 1907, IV. 1: nr 125, s. 33. —
-VAKTBETJÄNTE~0020, pl. (om ä. förh.) postpersonal i vissa mindre kvalificerade befattningar; jfr -vaktbetjänt. SFS 1892, nr 99, s. 3. Därs. 1916, s. 738. År 1889 utkom .. en instruktion för postvaktbetjänte. SvPostv. 162 (1924).
Ssgr (om ä. förh.): postvaktbetjänte-förening. Sveriges postvaktbetjänteförening, stiftad 1887 (o. sedan 1909 kallad Svenska Postmannaförbundet). SvPostvBetjent. 1893, s. 1.
-kår. SvPostvBetjent. 1893, s. 3. —
-VAKTMÄSTARE~0200. (om ä. förh.) vaktmästare l. expeditionsvakt vid postanstalt l. dyl.; särsk. (1909—1918): titel för vissa posttjänstemän av lägre grad. BoupptSthm 1672, s. 736 a. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 64. Forssell SvPostvH 2: 68 (1936; om förh. 1909).
(3, 5) -VAPEN. (förr) tjänste- l. igenkänningstecken för (kunglig) kurir l. postbud (postförare, postiljon, äldst äv. kunglig utskickad i allmänhet), bestående av en metallbricka med kungligt emblem l. riksvapen l. dyl. (o., i sht före det organiserade postvärkets tid, försett med ett antal kläppar utvisande hur många hästar vederbörande ägde att fordra vid hästhållen) samt avsett att bäras synligt på bröstet (l. i ett fodral; jfr post-bössa). Schmedeman Just. 57 (1572). Wij (vilja) låthe medgiffue Wåre vthskickede tienere förgylte Postwapner, ther Wårt och Rijkzens Wapn står vppå. Stiernman Com. 1: 266 (1577). Postvapner på så månge hester, som the (dvs. de utskickade) behöfve kunne. RA I. 3: 900 (1597). LReg. 149 (1620; för ståthållares kurir). Nödige postvapner skole gjutas till den löpande post på ådtskillige vägar i landzänderne. RP 6: 320 (1636). Postföraren (bör) hafva Postvapnet å bröstet. SPF 1819, s. 495. TurÅ 1930, s. 196. jfr Forssell SvPostvH 1: 19 (1936).
(3, 5, 7) -VARV. (†) möjl. om kringbärningstur vid klockareposten. Murenius AV 516 (1662).
-VERK, se -värk.
-VIKT, r. l. m. vikt använd inom postvärk(et) för vägning av postförsändelser; särsk. om dylik vikt som motsvarar visst porto (enkelt l. dubbelt brevporto osv.); stundom äv. om viktenhet använd vid posten. BtRStP 1859—60, V. 1: nr 18, s. 3. Postvigter, svarande mot 1 och 2 utrikes brefporton. SFS 1862, nr 60, s. 48. (Det ansågs) att gramvigten .. borde antagas såsom tull-, post- och myntvigt. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 41, s. 11. SFS 1934, s. 736.
(3) -VIS, sbst.1 o. adv.1 (sbst.2 o. adv.2 se sp. 1589). (†)
I. sbst., i uttr. uti l. på postvis, = II. Att han skicker en godh karll vdi Postwijss med samme breff in j Rydzlandh. G1R 17: 97 (1545). Petreius Beskr. 3: 14 (1615).
II. adv.: på en kurirs sätt (dvs. snabbt o. med ombyte av hästar på bestämda ställen l. dyl.), som (en) kurir; möjl. äv. allmännare: snabbt (jfr post, sbst.3 12). (Jag) vil .. påstvis, vil Gud, draga til Jönneköpingh. OxBr. 1: 110 (1617). Haffue wij .. Postwijs Hanss Berendz .. (till Ryssland) affärdat att notificera K. M:tz dödh. HSH 26: 109 (1633).
-VISITATION. (förr) högre posttjänstemans (särsk. ”postinspektors”) visitation av postförares värksamhet o. d. FörordnPostw. 16 (1688). SPF 1817, s. 20.
(7) -VÅRD. förvarande av postförsändelser på en plats utan fast postanstalt, tills den fortskaffas med viss postlägenhet. Döss o. Lannge (1908, 1915).
-VÄG.
1) väg l. led (till lands, förr äv. till sjöss) längs vilken reguljär postbefordran äger rum; äv.: postrutt; i sht (ofta i sg. best.) om förh. under de tider då nätet av större vägar var mycket glest o. ofta bl. en enda postlinje (med posthåll) gick fram i en hel landsända; förr särsk. i uttr. allmänna postvägen, om väg l. led (med posthåll) trafikerad av ”allmänna posten” (jfr post, sbst.3 5 b). Spole Alm. 1695, s. 45. Att .. afhålla all nouvelle om revolten ifrån Finland skulle kommunikationen på postvägen afskäras. MoB 8: 23 (c. 1780). (Genom Hälsingborg) går Postvägen, öfver Sundet 1/2 mil bredt, til Danmark. Bergklint MSam. 2: 164 (1792). Portobref, som inlägges i breflåda .. vid postväg. PostHb. IX (1858). För lösväskas aflemnande .. må posten icke .. från allmänna postvägen afvika. SFS 1881, nr 78, s. 65. SvPostv. 263 (1924). jfr (†) bildl.: (Magens) function, att vara .. postvägen för alla möjliga läkemedel. TLäk. 1833, s. 260. särsk.
a) (numera bl. tillf.) med tanke på längden av den sträcka en postförsändelse (ett brev) befordras från avsändare till adressat. RARP 17: 102 (1710). (Det) var största svårighet, at för den långa Postvägen få några säkra tidningar. Loenbom Stenbock 2: 206 (1758).
b) (†) övergående i bet.: (stor) landsväg (byggd så att postvagnar (se d. o. 1) kunna framföras), huvudväg. Jungberg (1873). Den på Adolf Fredriks tid bygda snörräta postvägen från Kristinestad. Ramsay VägvFinl. 315 (1905). jfr: (Sv.) Postväg .. (lat.) via publica, regia. Lindfors (1824).
c) (†) närmande sig bet.: postgång. Bark Bref 1: 221 (1704). På det sättet (dvs. efter polska kronarméns myteri) hoppas jag, at postwägen snart lärer öpnas. Hermelin BrBarck 164 (1708). KKD 5: 232 (1711).
d) i vissa numera obr. uttr.
α) ligga i postvägen, om gård l. dyl.: vara belägen vid postlinje. PH 8: 303 (1766).
β) tränga igenom postvägarna, om brev, betecknande att dess befordran till adressaten går på omvägar l. tar lång tid. Nordberg C12 2: 351 (1740).
γ) under postvägen, på väg från avsändare till adressat, under postbefordran. Befruchtas det .. Consist(or)ii recommendation .. under Påstwägen är råkad utj Fiendens grymme händer. VDAkt. 1711, nr 421.
δ) på vanlig postväg, vid postbefordran på vanligt sätt. Atterbom (1852) i 3SAH XXXVIII. 2: 100.
ε) med den vanliga postvägen, med postvärkets ordinarie fortskaffningsmedel o. längs den vanliga leden. GT 1788, nr 117, s. 1.
2) (mera tillf.) om vägsträckan mellan ngns hem o. det ställe där han hämtar sin post. Han hämtar inte post varje dag, när han bor på landet; han har så lång postväg.
3) (†) i sg. best., i mer l. mindre utpräglat adverbiell anv.: den väg som posten befordras, med postens fortskaffningsmedel, med posten, postledes. Mästare med tienlige Gesäller .. som iu förr iu heller .. påstwägen på Refwel kunna resa öfwer. HdlCollMed. 1700, s. 771. Det .. är .. osäkert, .. att hemskicka manuscripter postvägen. Atterbom Minn. 536 (1818). Wieselgren Bild. 286 (1885, 1889). jfr: Jag skickar detta bref .. den vanliga ox- eller Postvägen. 3SAH LVI. 3: 78 (1841); jfr oxväg 2.
4) (tillf.) i uttr. i postväg, med avs. på postförbindelser l. postala förhållanden. Turuchansk, som i postväg utgör verldens ända. Castrén Res. 2: 261 (1846).
-VÄRDETECKEN~0020. sammanfattande benämning på frankotecken, statsstämplar m. m. MeddNordM 1897, s. 150. 2NF 8: 196 (1907).
-VÄRK, n.
1) (†) postal värksamhet. Post-Contoiret i Stockholm och Postwärcketz förande därsammastädes. CivInstr. 523 (1704).
2) offentlig (vanl. statlig) inrättning som ombesörjer postbefordran i ett större område (i sht ett land); vanl. om dylik inrättning som utgör ett fast organiserat ämbetsvärk; särsk. (i allm. i sg. best.) om den svenska statsposten. Han är anställd vid postvärket. Postvärkets undervisningsanstalt, sedan 1910 namn på en institution i Sthm. Om något til Postvärkets förbättrande kunde framgifvas. 2RARP 14: 437 (1743); jfr 1. Kongl. Påst-Värket. SthmStCal. 1761, s. 37. De i världspostfördraget ingångna ländernas postverk. EkonS 1: 348 (1893). SvStatskal. 1953, s. 643.
-VÄSEN l. (numera i sht i sg. best.) -VÄSENDE.
1) sammanfattningen av de inrättningar (o. de personer) i ett land o. d. gm vilka post befordras. Inspectionen öffver postväsendett. RP 7: 355 (1638). LReg. 221 (1642). Öfwer-Directeur af Post-Wäsendet. Brenner Dikt. 2: 43 (1713). SvPostv. 22 (1924).
2) (†) om värksamheten o. rörelsen vid en bestämd postanstalt. RP 4: 229 (1634).
(3, 5, 7) -VÄSKA.
1) (tillslutbar) väska (av läder) i vilken post transporteras mellan postanstalter l. från en postanstalt till ett postombud l. i tjänsten användes av brevbärare l. diligensförare (jfr post-påse, -säck); äv. (dock icke i fackspr.) om dylik väska som disponeras av en viss korrespondent l. grupp av korrespondenter (lösväska). VRP 1643, s. 1186. För alle the Breff som kunde til äfwentyrs vnder Wägen blifwa instuckne i Postwäskan, och altså ankomma löse vthan Charta och Pacqwet, skal (osv.). Voigt Alm. 1680, s. 48. Med låck och öfverslag, Järn-beslag och Kedia, lås och nycklar inrättade Påst-väskor. PH 3: 2239 (1745). (Selma Lagerlöf) märkte .. på innehållet i sin postväska när det mörknade i Europa. Wägner Lagerlöf 2: 192 (1943). särsk. (†) bildl. (jfr 2), ss. symbol för postmästarsyssla. Wingård Minn. 3: 185 (1846).
2) [jfr post, sbst.3 8 b (β)] (†) bildl., om skvalleraktig kvinna, skvallerbytta. Lind (1749). Reenstierna Årstadagb. 2: 31 (1813). Dalin (1855). jfr Wallenberg (SVS) 1: 42 (1764).
-VÄXEL. postremissväxel. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 78 (1853). jfr bank-postväxel.
-ÅKDON~02, äv. ~20. (i sht förr) i posttjänst använt häståkdon (jfr -vagn 1); särsk. om postdiligens; numera stundom äv. om postvärket tillhörig bil l. buss. Branting Förf. 2: 473 (1829). Beställning af plats i poståkdon. FörslPostst. 1870, s. 69. Döss o. Lannge 941 (1915).
(5, 7) -ÅNGARE. (om ä. l. utländska förh.) postångfartyg. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 4. VFl. 1935, s. 13.
(5, 7) -ÅNGBÅT~02, äv. ~20. (om ä. l. utländska förh.) postångfartyg. Schulthess (1885).
Ssgr (förr): postångbåts-fart. trafik med postångfartyg. GenPoststCirc. 24/11 1848.
-förbindelse. Postkonvent. 4/5 1852, s. 11.
(5, 7) -ÅNGFARTYG~002, äv. ~020. (om ä. l. utländska förh.) ångfartyg (ägt av postvärk(et) o. avsett) för reguljär befordran av post o. passagerare. SFS 1826, SärskBl. s. 221. Rudbeck PostvFart. 401 (1933).
Ssgr (förr): postångfartygs-förbindelse. SFS 1870, nr 23, s. 7.
-ÄMBETE. (†) (lokal) postmyndighet. Humbla Landcr. 162 (1740). Heinrich (1828).
B (†): POSTE-BREV, -DAG, -GÅRD, -HEMMAN, -HUS, -RYTTARE, se A.
(3) -TYG. (rid)utrustning för kurir. KlädkamRSthm 1629 A, s. 20 a. Därs. 166 a.
Spoiler title