SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1986  
STARK star4k, förr äv. STÄRK, adj. -are ((†) komp. starkre Broman Glys. 3: 11 (c. 1730). stärkre EkenäsDomb. 1: 15 (1628); superl. -est G1R 13: 36 (1540: then starkeste winter), Swedberg Lefw. 233 (1729: starckesta rop), -st AOxenstierna 6: 353 (1631), Eldh Vitt. 413 (1723: den aldra starksta näfva)). n. o. adv. -T (Mat. 14: 30 (NT 1526; n.), AOxenstierna 2: 667 (1624; adv.) osv.) ((†) = HovförtärSthm 1712, s. 1481 (n.), KKD 7: 247 (1722; adv.)).
Ordformer
(staark 1560 (: staarkheet). stark (-rc, -rck, -rkh) 1521 osv. stärk (-ck) 15581703. — n. sg. o. adv.: starkt (-gt) 1526 osv. start (-rrt, -rtt) 15891662, 1941 (bygdemålsfärgat). stert 1706)
Etymologi
[fsv. starker, stärker; motsv. fd. stark, stærk (d. stærk), fvn. sterkr, starkr, nor. dial. sterk, fsax. stark, mlt. stark, sterk, flfrank. stark, mnl. starc, sterc (nl. sterk), ffris. sterk (fris. sterk, stark), fht. stark (t. stark), feng. stearc (eng. stark); i avljudsförh. till STYRKA, sbst. o. v., o. STORKNA, sannol. äv. till STORK; till en utvidgning av den rot som bl. a. ingår i gr. στερεός, styv, stark, o. STARR, ögonsjukdom; ordet är sannol. en u- stam vars ursprungliga paradigmatiska växling mellan i- omljudd o. icke i-omljudd form gett upphov till växlingen stark: stärk. — Jfr stärka, v.1—2, stärkvatten]
A.
1) (†) styv; hård o. d.
a) som icke lätt går att böja, styv, stinn; anträffat bl. i ssgrna MAG-STARK o. (bildl., i fråga om halsstarrighet) HALS-STARK.
b) hård l. kompakt (utan närmare tanke på hållbarhet l. motståndskraft); särsk. om jord l. jordart: hård, tung, styv; jfr 2 (b) o. 4 c. All Frucht som har Steenar, will giärna hafwa Grund något sandig, men Kiärn-Frucht starck Jord, särdeles Äplen, men Pärun något lösare. Rålamb 14: 27 (1690). Stark .. fast, stadig, hård, tät .. Ett starkt tyg, Pannus firmus. Schultze Ordb. 4967 (c. 1755). Stark jord kallas den, som är djup, och af så seg art, att hon länge kan qwarhålla den tillblandade fetman, samt emotstå varma, och andra af luften förorsakade olägenheter. Wallerius Åkerbr. 137 (1761). (Jordmånen) Är af åtskillig art, när den tages öf:r hela sochnen. Swartmylla, starck och lindrigare lera, myrjord och sandachtig. SockenbeskrHäls. 202 (1790). Schulthess (1885). — särsk. om träkol (med bibet. av 2 l. 10 a): som per volymenhet innehåller stor mängd fast (o. verksam) massa. Den tankan .. (är) allmänt rådande, ehuru ännu icke bevisad, att kol utur Liggmilor, till smältningar och alla andra förefallande behof, äro starkare och kunna med större fördel begagnas. Uhr Koln. 112 (1814). De kol, som erhållas af yngre skog, likasom ock af bakar, ribb, qvist m. m., äro, som man säger, mera ”starka”, d. v. s. innehålla inom samma volym mera fast massa än kol af tjock, mogen stamved. Svedelius Koln. 157 (1872).
B. som har stor kraft l. motståndsförmåga l. intensitet o. d. (motsatt: svag).
2) som (på grund av sin grovlek l. robusta byggnad l. konstruktion l. hårdhet l. fasthet l. elasticitet) tål stor belastning l. annan stor påfrestning l. väl tål nötning l. annan jämförelsevis långvarig påfrestning, som har god bärkraft l. samman- l. fasthållande förmåga; stabil; som håller länge, hållbar; jfr 1 b. Stark byggnad, is, järnbalk, skare, spång. Starkt rep, tyg. Friska, starka tänder; jfr 3 a η. Simon bygde then Borghena Adida j Sephela, och giorde henne fast, och bewaradhe henne medh en starck port. 1Mack. 12: 38 (Bib. 1541; Apokr. 1921: försåg .. med fasta portar och bommar). The som Jesum fångat hade, bundo honom .. medh starck band. LPetri ChrPina S 1 b (1572). Ond Munn wil haa starckan Rygg .. (dvs.) Dhen som haar en oförskiämd Munn, han må intet stoort vndra, at honom biudz hugg på Ryggen. Grubb 620 (1665); jfr 3 a, 4 a. Allmän winterwäg öfwer siöar och mossar, skal hwar by för sina ägor utstaka, ther isen starckast är. BB 25: 7 (Lag 1734). PH 4: 2838 (1749; om skor). Det fordras ett starkt lås att hålla inne en orättfärdig penning. Wensell Ordspr. (1863). Tandborstar (med borst av nylon) sägas vara så starka, att skaftet slites sönder långt innan borsten är avnött. Bolin KemVerkst. 164 (1942). — jfr BÄR-, JÄMN-, JÄRN-, KÖR-, LIM-, O-, ROT-, SEG-, SLIT-, ÖVER-STARK m. fl. — särsk.
a) (mindre br.) tekn. i uttr. stark sulfatmassa l. sulfat l. sulfitmassa l. sulfit, sulfatmassa resp. sulfitmassa (för produkter) med stor hållfasthet; kraftmassa. Stark sulfatmassa. HbSkogstekn. 233 (1922). Försäljningen av massa har varit relativt omfattande under den senaste tiden. Ganska betydande partier stark sulfat ha sålts till U.S.A. TT 1927, Allm. s. 161. SvD(A) 1929, nr 355, s. 9 (: sulfitmassa).
b) (numera mindre br.) som har god inre sammanhållningsförmåga; seg (o. smidig); jfr a. (Ett kännetecken på en bra, eldfast lera är) At hon fäster sig wid tungan, ju starkare och bättre hon är, ju mera. Kahlmeter LerArt. 4 (1743). Segt jern, starkt jern, smidigt jern, böjligt jern, mjukt jern m. fl. hör man synonymt omtalas, ehuru origtigt det än är. JernkA 1820, s. 106. Också qvarlemnas i allmänhet, der denna metod (att skära upp torv i rektangulära stycken, som sedan torkas) användes, den bästa och starkaste torfdyn. MosskT 1888, s. 24.
c) (numera föga br.) om klövjeväg o. dyl. l. stig: bärkraftig l. [jfr 11 f] tydlig (o. bärkraftig). Vi (hade) hört, att endast trenne vägar .. (från Lillhärdal) föra ned till Dalarna och att de alla äro s. k. starka klöfjevägar. TurÅ 1906, s. 198. Stigen i björkliderna är stark och öfver kalfjället utprickad med täta rös. Därs. 1911, s. 253. Vägen blir .. på sina ställen otydlig. Starkare väg leder från Legards jaktvilla .. fram till Dalen. TurHb. 24: 125 (1920).
d) i överförd anv., om sätt att vara byggd l. (hop)bunden l. (hop)fäst o. d.: som medför l. innebär stor hållbarhet l. säker l. fast l. orubbar sammanhållning o. d.; fast, säker; ofta ss. adv. (jfr e): på ett sätt som medför l. innebär stor hållbarhet osv. (äv. närmande sig 12); fast; bastant, hårt; jfr 3 a ζ. Stark bindning, fogning, hophäftning, murning. (Kyrkan) blef mycket starkt bygt, och .. wäl tilhopa satt och limat. Peringskiöld Hkr. 2: 102 (1697). Renhudar uppspikades på rummets yttre sida. På den inre lät jag .. utbreda några bastmattor, hvilka fastfröso så starkt vid väggen, att de sedermera endast styckevis kunde lösslitas. Castrén Res. 2: 270 (1847); jfr 12. Bind repet starkt. Ahlman (1865). Starkt hopmurad av sten var denna (gamla riks-)väg och en lång sträcka .. fanns ännu obruten kvar. Högberg JesuBr. 1: 142 (1915). Stark skrovkonstruktion. UFlottMansk. 1945, s. 171.
e) om försvarsanläggning o. dyl. l. om ngt annat betraktat ur försvarssynpunkt l. (allmännare) med tanke på möjligheten till forcering l. utbrytning; särsk. (närmande sig 5 b γ): kraftigt gjord l. av motståndskraftigt material o. erbjudande goda försvarsmöjligheter; väl befäst; försvarskraftig; äv. ss. adv. (jfr d), i fråga om sätt att vara befäst o. d.: kraftigt, väl; äv. bildl. (jfr f). We then stora stadh Babilon, then starka stadhen, ty ath vthi en stund är thin doom kommen. Upp. 18: 10 (NT 1526). En troghen wen är itt starkt beskerm, then honom haffuer han haffuer en mectig skatt. Syr. 6: 14 (öv. 1536). Wij skolom .. låta befästa thenna wår stad rundt omkring mycket starkt och fast. Verelius Gothr. 122 (1664). (Sv.) Starka bröstvärn med skotthål på handelsfartyg: (eng.) Close-quarters. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). En av humanismens starkaste borgar under renässansen. Östergren (1945). — särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., i fråga om fängsligt förvar. (G. II A. bör låta sina fogdar arrestera polska uppviglare i Sv.) och them .. uthi starckt hächte insettia. RA II. 2: 142 (1617). (Lars Wivallius) sitter starckt förvarat och skall intet löös komma för än (osv.). RP 2: 108 (1631). Lagerberg Dagb. 208 (1711; om förvar).
f) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr e); särsk.: fast l. hållbar; stundom äv. liktydigt med: varaktig; jfr 5 a, 8. War mich een stark klippa, och itt fast hws at tu hielper mich. Psalt. 31: 3 (öv. 1536; äv. i Bib. 1541; Bib. 1917: fast). Tesse try Rijkes starcke förbund. Svart Gensw. H 3 a (1558). Moot fiender ock så Tyranner, / Teslikis ock alle onde granner, / .. Haffuer han (dvs. G. I) warit en staff så stärck / Gudh haffuer genom honom vpbygdt gott wärck. Därs. K 4 b. Dig tillönskas Kärlek, Tro och goda Gärningar av Gud den Alrahögste; hvilket hos dig skall varda Helsa och stark Frid, som är Alt. 3Saml. 5: 60 (c. 1817). Såsom tidens erfarenhet var blifven rikare, blef 1809 års statsförfattning säkrare grundlagd och derföre starkare i sitt bestånd än den som bildades år 1719. Svedelius i 2SAH 55: 5 (1878). Hur starkt sammanfogat det romerska väldet var, det skulle visa sig under de hårda påfrestningar, som snart kommo, först genom Pyrrhus' fälttåg och sedan genom kriget med kartagerna. Grimberg VärldH 3: 450 (1928); jfr e. Mellan familjen och honom lossnar banden — de har inte varit så starka. Johnson Här 80 (1935). — jfr BERG-STARK.
3) i fråga om kroppskrafter l. mekanisk kraft l. naturkraft o. d.
a) om människa l. djur l. kroppsdel o. d.: som har (mycket) stor förmåga att lyfta l. bära osv., som har (mycket) stora kroppskrafter l. (mycket) stor (muskel)kraft, kraftig; jfr 4. En stor och stark karl. Stark som en björn. Cirkusen med världens starkaste manhade kommit till staden. Vara stark i armarna l. benen l. händerna l. ryggen. Starka björnramar. Starka vingar. Det starkare (äv. det starka) könet, se KÖN, sbst. 3 a γ. (Adam) förmåtte .. mera, medh jtt ordh, än Leyon och biörnar och annor stark diwr, medh allo theres macht, Ty the woro honom aff Gudhi vndergiffuin. OPetri 3: 524 (c. 1535). Den aldra starksta näfva. Eldh Vitt. 413 (1723). Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark. Runeberg 2: 49 (1846). Lisen är inte stark i fötterna. Callerholm Stowe 58 (1852). Det fordras redan stor styrka att bära en tunna råg på ryggen, så som många kunna göra .. Men ännu större styrka ega så kallade starka män, hwilka resa kring landet för att wisa sina konster; de lyfta flera skeppunds tyngd med tänderna. Berlin Lsb. 7 (1852). Se blott, hur stark han (dvs. den unge vikingen) tyckes vara, hur lätt och smidigt han går, och hur stolt han blickar på oss! Schück o. Lundahl Lb. 1: 44 (1901). Han var stark som en oxe. Moberg FörrädL 43 (1967). — jfr ALL-, ARM-, BJÖRN-, BÅL-, JÄTTE-, KÄMPA-, LEM-, MUSKEL-, NERV-, RAM-, RYGG-, RÅ-, UR-, VING-, ÖVER-STARK m. fl. — särsk.
α) i ordspr. l. ordspråksartade uttr. En tollugh (dvs. tålmodig) är bätre än en stark, och then som råder sitt sinne är bätre än then som städher winner. SalOrdspr. 16: 32 (öv. 1536). Han skal haffue starcke been, som god dagar drage skal. SvOrds. A 8 b (1604). Stark finner altid sin öfwerman. Kolmodin QvSp. 2: B 2 b (1750). Ty mannens mod är qvinnan kärt, / det Starka är det Sköna värdt. Tegnér (WB) 5: 7 (1822). ”Stark är jag inte, men springa kan jag!” — sa' skräddarn. Schultz Ordstäf 35 (c. 1865). Du har rätt, för du är starkast. Holm Ordspr. 311 (1964).
β) i fråga om styrka i strid l. kamp; särsk. (numera bl. ngn gg, i högre stil) i substantivisk anv., liktydigt med: hjälte l. kämpe l. krigare; äv. bildl. (jfr ϑ); jfr δ o. 5 b. Thå en stark bewäpnat bewarar sitt hws, så bliffuer thet j fridh som han ågher, men ther en starkare tilkommer och öffuerwinner honom, tagher han bort all hans wampn (dvs. vapen) ther han tröste vppå. Luk. 11: 22 (NT 1526). Alle starke män formågha intit med theres hender (då Gud vredgas). Psalt. 76: 6 (öv. 1536; Bib. 1541: krijghare; Bib. 1917: stridsmännen). När han (dvs. Leviatan) reser sigh förfära sigh the starke, och bölionar warda bedröffuadhe. Job 41: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: hjältar). De gode andar rödja / Den väg jag vandra skall; / De starke hjeltar stödja / Min gång i mödans kall. Wallin FörslPs. 31 (1816); jfr Ps. 1937, 143: 2.
γ) i fråga om styrka som (mest) tar sig uttryck i härdighet i arbete l. uthållighet i löpning o. d.; i sht förr särsk. liktydigt med: härdig l. uthållig; jfr 4. Wora oxar starke til at arbeta. Psalt. 144: 14 (öv. 1536; Bib. 1541: At wåre oxar mågha mykit arbete göra; Bib. 1917: när våra oxar gå rikt lastade). Dhe (dvs. en trupp polska soldater som antagits till svensk krigstjänst) äre mesteparten hurtige karlar och haffve starke Ryske valacker. OxBr. 5: 128 (1619). Stark fotgängare, (dvs.) härdig fotgängare. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Drängen) var fåordig och tungsint och inte vidare stark i arbetet. Heidenstam Svensk. 1: 130 (1908).
δ) (numera bl. mera tillf.) i uttr. vara l. bliva l. (ålderdomligt) varda ngn för stark l. vara osv. för stark för ngn, vara resp. bliva en övermäktig motståndare för ngn; besegra l. övermanna ngn. Övermakten blev till slut den lilla truppen för stark; jfr β. Szå wartt Lasse Gammall Hanns för starck och fiik dagerten aff hondena på Hansse och slogh honom 2 blå öghan m(ed) hans egin waerie. 2SthmTb. 2: 139 (1551). (Sv.) Han är mig för stark, (lat.) Viribus me superat. Sahlstedt (1773).
ε) i vissa överförda anv.
α') om rörelse l. handling o. d.: som utföres l. sker med l. präglas av styrka l. kraft (se d. o. 2), kraftig (särsk. dels om steg l. språng: med kraft tagen, dels om örfil: med styrka l. kraft slagen l. utdelad); äv. (med bibet. av 2) om tag l. grepp: tagen l. bibehållen med styrka l. kraft, fast; äv. ss. adv. (se slutet); äv. bildl. (jfr ϑ); numera i sht närmande sig 11 resp. 12. ConsAcAboP 3: 69 (1665; om örfil). Skall (vid probering av värjklingor) medh hvar Klinga slåås i längden och effter sielfwa flatan af wärgian ett starckt slagh ändalängs een Furuplanka af fyra tum tiockleek. SvVapSÅ 1926, s. 26 (1685). Åt mig .. skulle blott en enda flyktig vår förunnas? .. Sedan kommer förödelsen med starka steg. Wallin 2Pred. 2: 34 (1821). (Mannen) tog ännu ett starkare tag i sin fiende. Wetterbergh Sign. 87 (1843). (Lodjuret) smyger sig .. omkring tyst och utan buller, för att upptäcka ett rof, eller också, om det nalkas honom, lägger han sig dold i försåt och låter det komma sig så nära, att han med 3—4 starka språng kan gripa det. Nilsson Fauna 1: 134 (1847). Så starkt har .. (danslekens) grepp om människorna varit, att den uppträder hos många folk och trotsar nya dansformer. Nilsson FestdVard. 93 (1925). särsk. (numera mindre br.) ss. adv.: med styrka l. kraft; äv. i fråga om sätt att hålla ngt l. hålla i ngt: fast. Jag (tog rodret i stormen,) upmuntrade de förskräckte Båtzmänn, och befalte dem stryka segel, de rodde starckt och wij gingo emellan klipporne. Ehrenadler Tel. 140 (1723). Vägen är brant; man måste starkt hålla i ändan af ett bälte, eller rep, som förarn binder om lifvet. Atterbom Minn. 518 (1818). (Sv.) Starkt .. förswara: (lat.) firmiter, strenue defendere. Lindfors (1824); jfr β. För att ge sina ord större eftertryck .. tog han den ena dödskallen och lyfte den i vädret. I det samma bet den honom så starkt i fingret, att han knappt kunde få det ur tänderna. GHT 1895, nr 137 B, s. 3.
β') (mera tillf.) i uttr. ngns starkaste ålder, ålder vid vilken ngn är starkast l. har de bästa kroppskrafterna. Ehrenadler Tel. 851 (1723).
ζ) med bibet. av 2 l. 4, om (person med tanke på) kroppsbyggnad o. d.: som är massiv l. grov l. stabil o. präglas av l. vittnar om styrka, stabil, kraftigt byggd; äv. (jfr ε α' slutet) ss. adv. (i sådana uttr. som starkt byggd l. växt): massivt l. grovt l. stabilt o. vittnande om styrka, stabilt, kraftigt; jfr 13. En starkt bygd karl. Weste FörslSAOB (c. 1817). Den starka men tillika smärta växten af hans kropp. Hwasser VSkr. 1: 38 (1852). (Sv.) stark karl (lat.) vir robustus. Cavallin (1876). Prinsen var .. i sin bästa ungdomskraft, en högväxt, starkt byggd gestalt med tilldragande manligt utseende. Adelsköld Dagsv. 2: 176 (1900).
η) med bibet. av 2, om kroppsorgan; äv. bildl. (jfr ϑ); jfr 4 (a). Lögnen, Sveket och Smickret hviska; men Sanningen har stark lunga .. at tala med hög stämma. Kellgren (SVS) 5: 607 (1792). Ha starkt hjärta, starka lungor. SvHandordb. (1966). — jfr LUNG-STARK.
ϑ) i bildl. anv. som står den eg. bet. nära (jfr β, ε, η o. 5 b); särsk. i uttr. ha nog stark rygg till ngt l. vara så stark i ryggen att osv., se RYGG 1 g β ε' (slutet). Jagh är icke ähnn så starck i ryggen, att jagh kan uthstå dhe expenser, her vil vara af nöden. OxBr. 11: 352 (1644). Från den stora huvuddalen utgingo först två väldiga grendalar .. Sedan sände den bara ut smådalar, tills den kom rätt långt mot norr. Där sträckte den åter ut två starka armar. Lagerlöf Holg. 2: 270 (1907).
b) i fråga om mekanisk kraft l. naturkraft (särsk. på olika sätt utvunnen naturkraft) o. d.: som kan utveckla l. (se särsk. α, δ) som präglas l. är fylld av stor (l. så l. så stor) kraft l. energi. Stark bil, grävmaskin, motor, traktor. Vid många och kanske de fläste tilfällen är icke något vunnit med de så kallade starka skotten efter grofva Berg-bor. VetAH 1769, s. 294; jfr 10 a. Därs. 1785, s. 66 (om krut); jfr 10 a. Weste (1807; om fjäder). Fock 1Fys. 532 (1855; om magneter). Den starkaste kraften är ej dynamiten, den är kärleken. GHT 1898, nr 248 A, s. 2; jfr 5 b. Östergren (1945; om motor). — särsk.
α) om vattendrag l. vind o. d.; särsk. (om vattendrag): mäktig; särsk. utan klar avgränsning från 11 a. En tornado är ofattbart stark. Tu vtdelar brunnar och becker, tu läter vttorkas starka strömer. Psalt. 74: 15 (öv. 1536). The stora och starcka älfuar Volga och Occa. Petreius Beskr. 1: 33 (1614). — jfr STRÖM-, VÅLD-STARK.
β) i fråga om elektricitet: som har l. utmärks av l. har avseende på stor elektrisk kraft l. högt amperetal l. stor strömstyrka. Stark elektrisk ström. Stark glödlampa. En och annan starkare (radio-)station. SvD(L) 1926, nr 31, s. 9. Den starka lampan över timmergluggen vräkte ut ljus i överflöd. Johnson Här 104 (1935); jfr 11.
γ) kem. om ämne l. element: som besitter stor förmåga att reagera (i enlighet med sin konstitutiva egenskap); särsk. dels om bas l. syra: som reagerar kraftigt med syra resp. bas (enligt speciellare, nutida uppfattning liktydigt med: som har stor förmåga att upptaga resp. avge protoner), dels om elektrolyt: som har (viss bestämd) långtgående tendens att joniseras. NF 2: 26 (1876; om baser). Elektrolyterna indelas i starka och svaga elektrolyter. De starka elektrolyterna äro sådana, som i vattenlösning praktiskt taget fullständigt dissocieras i joner. Starck Kemi 90 (1931). NaOH och KOH äro typiska starka baser, som i vattenlösning fullständigt sönderdelas i positiv metalljon och negativ hydroxyljon. Därs. 116. En syras styrka måste mätas i dess tendens att fungera som syra, dvs. att avge protoner. På samma sätt måste styrkan av en bas mätas i dess tendens att uppta protoner .. En stark syra korresponderar .. mot en svag bas och tvärtom. Hägg OorgKemi 309 (1963). Om en elektrolyt har en dissociationskonstant som är större än omkring 10—2 kallas den en stark elektrolyt. LexKemi 144 (1976).
δ) (föga br.) i n. sg. i substantivisk anv.: dynamit. Dalman såg sig omkring i bergbotten. Här hade man arbetat sig fram bit för bit. Ätit sig ner i berget, vräkt i massor av starkt och skjutit och riskerat liv och lem. Koch Arb. 322 (1912).
4) som har l. präglas av (stora kroppskrafter o.) god fysik l. god fysisk form l. hälsa l. stor livskraft; full av fysisk kraft; robust; som är vid full hälsa l. har full l. normal fysisk förmåga; frisk; äv. dels: som har god växtkraft o. d. (se b), dels (om jord): näringsrik o. d. (se c); äv. bildl.; jfr (2 o.) 3 a (η). Vara stark till hälsan. (Visheten) skal möta .. (den gudfruktige) som een modher .. Hon scal spijsa honom med förståndz brödhe, och giffua honom dricka aff wijshetennes watne, ther igenom warder han stark at han kan fast stå. Syr. 15: 4 (öv. 1536; Apokr. 1921: Han stöder sig vid henne och vacklar icke); jfr 5 a. (Faraos brutna arm) skal intet förbunden warda at han helas må, eller medh bandom tilbunden warda at han må starck bliffua, och itt swerd fatta kunna. Hes. 30: 21 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Hr Steen hafuer en långligh tijdh varit illa siuck, lickvist menar jagh, om Gudh vill, han kan blifua så stark, thett han kommer .. till mötett, som (osv.). OxBr. 3: 481 (1634). Effter then inwertes skapnaden, äre .. (våra kroppar) antingen helbregde, eller siwklighe, Fööre och Starke, eller Swage och späda. Schroderus Comenius 279 (1639). (Sv.) En stark natur, (lat.) Vis naturæ permagna. Schultze Ordb. 4966 (c. 1755). Livet, där det pulserar starkast. Hallström Halbe Io 326 (1918); jfr 12. Jag är inte så stark. Jag har aldrig riktigt fått tillbaka krafterna efter min svåra operation. Hedberg DockDans. 73 (1955). — jfr BRÖD-, SJÖ-STARK. — särsk.
a) om kroppskonstitution l. fysik l. hälsa: icke bräcklig, robust, god. Källerhalss, och Prustekrydder är för them som stark complexioner haffua. Lemnius Pest. 22 (1572; uppl. 1917). Den starka kroppskonstitutionen har grof kroppsbygnad, goda matsmältningsredskap och ett friskt utseende i allmänhet. Hartelius Sjukgymn. 114 (1870). Bygger .. (koreografen) upp en starkare, lyckligare, bättre utrustad fysik, så förlöser han ock därmed en starkare, lyckligare, bättre utrustad själ. Ruin Gyckl. 102 (1934). Hennes hälsa är inte stark. SvHandordb. (1966).
b) om (del av) växt l. om växtlighet: som (är stor l. grov resp. präglas av stora l. grova arter l. individer o.) har god l. stor växtkraft (o. förmåga att tåla påfrestning), kraftig l. frodig; härdig; äv. allmännare l. bildl., i fråga om annat än (till)-växtprocess o. d. En eeld gick vthaff .. (vinträdets) starcka quistar, then förtärde thes frucht, så at ther inge starcke quistar meer vppå äro til någhra Herraspiro. Hes. 19: 14 (Bib. 1541; Luther: von jren starcken reben, Vulg.: de virga ramorum ejus; Bib. 1917: från dess yppersta gren). Tulipanerne äro starcke och kunna obetäckte wäl utstå frosten. Ahlich 7 (1722). (Klövern) qväfves .. stundom, om den säd, i hvilken han blifvit sådd, är så stark, att den lägger sig. QLm. 4: 39 (1833). Mellersta Chile tillhör det tempererade bältet, har rikliga regn och stark växtlighet. Roth 2Geogr. 273 (1882). Min föresats hade växt sig starkare. Strömholm Fält. 85 (1977).
c) (numera föga br.) om jord l. jordmån: (kompakt l. tung o.) näringsrik l. bördig, fet; utan klar avgränsning från 1 b; jfr äv. 2 b. (I vissa socknar i Härjed.) nödgas .. (inbyggarna) om hösten dra til fiälls och taga hvitmåsa och momåsa nogot närmare, som är 1/3-del foder för deras boskap, den de ha nogot mera än i starcka land, der säd vanckar åhrl(igen). ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 79 (1737). Starkaste Sädesjorden lärer ofelbart wara en med giödsel wäl blandad lera. SmålHembygdsb. 4: 21 (1749). Lerjorden, i allmänhet tillräckligt mullblandad, är Ölands starkaste växtjord och intager strandremsan mellan Vestra landtborgen och sundet. Höjer Sv. 2: 402 (1877). Stark jord, (dvs.) fet. Sundén (1891). Cannelin (1939).
5) som har l. präglas av stor (l. så l. så stor) andlig l. immateriell fasthet l. kraft; som har l. präglas av makt o. d.
a) (i fråga) om (kristen) tro l. förtröstan l. kärlek l. ståndaktighet l. vilja l. sinnesnärvaro l. psykisk jämvikt o. d.: som har l. kännetecknas av (kraft o.) fasthet; (kraftig o.) fast; orubblig l. svårrubbad; äv.: som har l. kännetecknas av inre l. själslig l. psykisk styrka. Stark tro, förtröstan, övertygelse. Stark i tron l. anden l. i vänskap l. hat. Hon var stark i sin olycka. (Abraham) twiffladhe intit på gudz lyffte medh otrooheet, vtan stoodh starker j trona, geffuandes gudhi ära. Rom. 4: 20 (NT 1526; Bib. 1917: blev .. starkare i sin tro). Jach wille gerna ath iach wore starck emoot syndenne. OPetri 2: 41 (1528). GudlVis. A 7 b (1530; om tro). Almqvist Arb. 7 (1839; i fråga om vilja). Också en qvinna kan vara stark i ett löfte. Jolin Barnhusb. 114 (1849). Att bedja till Gud, som du icke ser, för de bröder, hvilka du måhända aldrig med ditt lekamliga öga skall skåda, dertill kräfves en stark och lefvande förtröstan. Rundgren Minn. 2: 222 (1870, 1883). Den gamla tiden var stark i kärlek men kanske ännu starkare i hat. NordT 1879, s. 529; jfr 9 a (α, β). Det är en kvinnas bästa trumf att .. låtsa sig starkare än hon är. Wägner Norrt. 60 (1908). Mannen brukar skryta med att han har ett starkt humör, men han börjar frukta, att den här gnisselmusiken .. skall göra slut på det. Lagerlöf Körk. 44 (1912). Estlander 11Årt. 1: 83 (1919; om karaktär). Att han inte ögonblickligen sköt ned smädaren tyder på stark och ovanlig sinnesnärvaro. Zetterström Dag 163 (1946). — jfr HÅG-, KARAKTÄRS-, SINNES-, TROS-, VILJE-STARK. — särsk. (numera mindre br.) om mod: fast, god, frisk. När hans Fadher Philippus .. hade nyköpt then stora ofanliga Hästen Bucephalum, och ingen fans .. som honom kunde twinga och berijda, stegh Alexander på honom medh starckt modh. Rudbeckius Starcke D 2 a (1624).
b) som har l. präglas av stor (l. så l. så stor) kraft (se d. o. 1 c, d) l. (stort l. så l. så stort) inflytande l. (stor l. så l. så stor) förmåga att hävda sig l. göra sig gällande; mäktig l. väldig (i sht förr äv. närmande sig bet.: grym l. våldsverkande). En stark regent. En stark personlighet. Frestelsen l. längtan blev honom för stark; jfr 11 e. Ett i ekonomiskt avseende starkt land. Jach döper idher j watn till bätring, men then effter mich kommer, är starkare än iach. Mat. 3: 11 (NT 1526). Thet är een dande quinna som ärona bewarar, men the äre starke som rikedomar förwara. SalOrdspr. 11: 16 (öv. 1536; Bib. 1541: the starcke; Bib. 1917: våldsverkare). En trifven åbo blir då (dvs. när skogarna sköts) starcker, / Då fins lätt näring mångafalt. UrFinlH 651 (1754). Veten god' herrar .. / At ingen monark / I verlden så stark / Förmår i sitt land / Förbjuda min hand / At på min harpa .. / .. Spela en Pålska. Bellman (BellmS) 1: 147 (c. 1775, 1790). Den starkaste kraften är ej dynamiten, den är kärleken. GHT 1898, nr 248 A, s. 2; jfr 3 b. Så kastar sig den dådlöse Peer Gynt in i en vanvettig handling, till sin mors och allas häpnad — han ”som blott i munnen var stark”. Det är så han röfvar bruden på Hægstad gård och .. ilar med henne till skogs. Larsson Stud. 3 (1899); jfr 9. Fakhry Bey Nashashibi, Palestinas starke man och störste politiker. Sparre HetKust. 208 (1934). Forssell Gal. 37 (1964; om regents ställning). — jfr KÖP-STARK. — särsk.
α) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr.; jfr 3 a α. Ensam är stark. Kerleken är starck såsom dödhen. HögaV 8: 6 (Bib. 1541). Twång, är ett starckt dragplåster. Grubb 828 (1665); jfr 10 a. Ingen man är starkare än sitt öde. SvFolks. 228 (1844). Döden är stark som sjutton par oxar. Ström SvenskOrdspr. 100 (1926); jfr 3 a. Blott den är stark som ibland kan ge efter. Holm Ordspr. 311 (1964).
β) om medtävlare l. motståndare, liktydigt med: svår. P. Osbeck .. hade många, ehuru rätt starka competitores till Prästsysslan (vid Ostindiska Kompaniet), men hans Naturalkundskap öfvervägde de andras magt, så att han framför de andra blef utvald af Directeurerna. 2Saml. 17: 9 (i handl. fr. 1750). Stark motståndare. Cannelin (1939).
γ) i fråga om stridsförmåga l. militär styrka l. motståndskraft; äv. med bibet. av l. svårt att skilja från 15 a; äv. ss. adv.; jfr ε, ϑ o. 2 e, 3 a β. Han halp mich ifrå mina starka fiendar, ifrå mina hatare som mich förmectuge wore. Psalt. 18: 18 (öv. 1536; Bib. 1917: min starke fiende). (De svenska ryttarna måste vara) stadde ved sine verijer, så ath the kunne vare samme (värvade) tydske ryttere starcke nok, hvar the elijest vele anhäffve någet perlemente eller annet ondt tilväge bringe. G1R 28: 117 (1558). Konungh Gustaff (höll) medh sin Häst på Vpsala Bärgh, ther nu Slottet bygdt är, til at besee huru starck Fienderne wore. Tegel G1 1: 25 (1622); jfr 15 a. Starkt försvar. Weste FörslSAOB (c. 1817). Napoleon hade en hög tanke om Gustaf Adolph, trodde på hans fasta karaktère och ville göra honom stark emot Ryssland. 2MoB 1: 27 (c. 1850). (Sv.) stark besättning (lat.) firmum, satis validum præsidium. Cavallin (1876). (Sv.) starkt rustad (lat.) summa vi, omnibus copiis paratus. Dens. Starkare i försvaret än i anfallet. Östergren (1945). — jfr SJÖ-STARK.
δ) [jfr fr. esprit fort] (numera föga br.) i uttr. stark ande l. själ l. starkt snille, person begåvad l. utrustad med stor andlig kraft resp. tankekraft. (Från år 1755) Alt intil sin död stridde .. (N. Wallerius) väldeliga emot de så kallade Starka Snillen. Bergman ÅmVetA 1765, s. 24. I synnerhet bör du akta dig för samtal och umgiänge med de så kallade esprits forts, starka andar, eller fritänkare, hwilka (osv.). Hof Underr. 24 (1766). Starka själar taga icke lätt intryck, men behålla dem desto längre. Kellgren (SVS) 5: 264 (1793). Det har funnits starka själar, mäktige andar, som utfört storverk. Wikner Pred. 8 (1866). En stark ande. Sundén (1891).
ε) i uttr. (vara) stark (till) att göra ngt, som har styrka l. makt (resp. ha styrka l. makt) att göra ngt, särsk. (o. numera nästan bl.) (vara) stark nog (till) att göra ngt; äv. (vara) stark till ngt, som har styrka (resp. ha styrka) till ngt l. till att göra ngt; i sht motsv. γ; jfr 9. Om man sin fiend kan ey wara starck uthspana, / Då må man honom wäl till yppet Fältslag mana. CupVen. C 1 b (1669). (Konstitutions-)Utskottet har sökt att bilda .. en lagstiftande makt, visligt trög till verkning, men fast och stark till motstånd. Järta 1: 44 (1809). Hon hade känt Hans (dvs. Guds) kraft mäktig i sig, hon hade känt sig stark till hvarje offer. Geijerstam Gråkallt 36 (1882). Tåliga och uthålliga (ryska) soldater. Starka att försvara sin egen jord, men svaga mot en .. (okuvlig) fiende (vid en främmande front). Berg Krig. 137 (1915). Min beundran för George var .. icke längre stark nog att skydda mig för möjliga frestelser. Hallström Händ. 16 (1927).
ζ) (†) om ansiktsuttryck: som vittnar om styrka o. fasthet; jfr a. (G. III:s) uppsyn var mild, men stark, färgen frisk, målet oförändradt (på morgonen dagen efter mordförsöket mot honom). Schröderheim Skr. 167 (c. 1795).
η) i fråga om spelkort på hand l. om spelpjäs; närmande sig bet. 7.
α') kortsp. om person, i uttr. stark i trumf l. i den l. den färgen, som har bra (l. så l. så bra) trumf o. därigm god (l. så l. så god) position i spelet resp. som har bra (l. så l. så bra) kort o. därigm god (l. så l. så god) position i den l. den färgen. Har man (i vist) en Honneur med 3 andra trumf till, så kan detta redan kallas stark i trumf. Düben Talism. 3: 11 (1817). Stark i trumf kallas, om man har 5 trumf och däribland 1—2 figurer, eller man utan sådan har 6—7 hackor. HbiblSällsk. 1: 64 (1838). Med ess, kung och tre små kort i en färg (i vist), spelas ess och kung, om man är stark i trumf, och i annat fall inviteras med ett litet kort, så att medspelaren .. kan göra första sticket. Hagdahl Fråga 16 (1883). Stark i ruter men renons i hjärter. Östergren (1945).
β') om schackpjäs l. annan spelpjäs: som har stark position i spelet. Kungen är .. en stark pjäs, och dess deltagande i .. slutspelet, är ofta av avgörande betydelse. Wigforss Schack 39 (1923). Gustafsson FamF 21 (1975).
ϑ) i substantivisk anv., om person l. gudom o. d., i sht i sg. l. pl. best.: den resp. de som har makten, den l. de mäktiga; äv. motsv. γ; i sht förr äv. med klandrande innebörd: den (mäktige o.) grymme resp. de (mäktiga o.) grymma o. d.; i sg. best. äv. liktydigt med: Gud. The wacta epter minne siel. the starke samla sich emoot mich. Psalt. 59: 4 (öv. 1536; Bib. 1917: grymma människor). (När) afvund (lärde) oss förtycka / Hvarandras lott .. / Då såg man svärdet jorden stycka, / En stark den svagare förtrycka; / Och en Tyran bli född af millioners bröd. Kellgren (SVS) 2: 97 (1790). Väl formar den starke med svärdet sin verld, / väl flyga som örnar hans rykten; / men någon gång brytes det vandrande svärd / och örnarne fällas i flygten. Tegnér (TegnS) 1: 252 (1810, 1828); jfr 3 a (β). Allt mörker skall förjagas / Utaf den Starkes hand. Ps. 1819, 224: 6. Jag (dvs. dödens ängel) är den starke, som hafver makten, / Till dess en starkare komma skall. Wallin (SVS) 2: 275 (1839). Det var en syn, som dugde se, / När Kulneff togs med Finnarne; / De visste bära opp hvarann, / De starke, de och han. Runeberg 2: 98 (1847). Den starke (dvs. G. I), som frälst ett rike, / Ej kunde sitt lam, / Sin fagra Cecilia skydda / För ofärd och skam. Snoilsky 2: 4 (1881).
6) om ngt sakligt: som hyser l. är fylld av andlig l. immateriell kraft l. av liv (se d. o. I 9 b) o. andlig osv. kraft (särsk. närmande sig bet. 7, företrädesvis om litterärt l. konstnärligt arbete); äv.: som härrör från l. omvittnar utvecklad andlig osv. kraft; äv. om person med tanke på andlig l. konstnärlig kraft l. tankekraft (se c). Iagh (dvs. Gud) weet at Konungen j Egypten icke skal låta idher (dvs. Israels folk) fara, vthan genom stark vnder, ty iagh skal vthreckia mina hand, och slå Egypten medh allahanda vnder. 2Mos. 3: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: icke ens när han får känna min starka hand). Hufvudsakliga reglorne för denna nya Epileptiska Poesien äro följande .. Tro tankan vara hög, när man ej begriper sig sjelf; versen stark när han sliter örat. Kellgren (SVS) 2: 241 (1787). (Skriften) Hade förträffliga och starka, äfven nya och diupa tankar, ordning i planen, röjde en philosophisk författare. 3SAH LXXIV. 3: 259 (1792). Det var en stark, men trolös tid, / Den tid vi kalla hans (dvs. K. XII:s), / Det var en skön, men ojemn strid, / I hwilken han befans. CVAStrandberg 1: 227 (1868). En utmärkt formgifning kan adla till konstverk en tafla, som ej är stark i koloristiskt afseende. Rydberg Varia 151 (1894). (Dikten) ”Epibdai” höll .. (min vän) högt. Den innehöll det finaste och starkaste av min diktning. Det centrallyriska momentet. Lidman Vällust 16 (i dagboksant. fr. 1904). Nu hade (korpen) Bataki lärt pojken ett par ord, som voro så starka och farliga, att de .. måste viskas, såvida man inte ville bruka dem på allvar. Lagerlöf Holg. 2: 201 (1907). Hela det föregående (i ett skådespel) kunde vara dåligt, inverkade inte så mycket, men aktsluten måste vara starka. Moberg Rosell 190 (1932). Vi skall försöka glömma världen och vår svaghet. Starkt liv, stark död, stark natt omkring oss. Och starkt vin inom oss. Ekelöf Utflykt. 12 (1947); jfr 10 a α. — särsk.
a) (numera mindre br.) i fråga om språk (se SPRÅK 6 a) l. språklig stil l. uttryck(ssätt) l. ord: fylld av kraft l. kraftfull; jfr 10 c α. Ett starkt och manligt skrifsätt. Rosenstein 1: 49 (1783). Stilen vårdslösade jag aldrig, utan skötte honom snarare för mycket, så at han för at vara stark ofta förföll i en mörkhet för den enfaldiga. Wallquist Själfbiogr. 12 (1789). Då vi behjerta och tillegna oss dessa starka och betydelsefulla (Jesus-)ord, så vilja vi (osv.). Flensburg KyrklT 97 (1870). Vida flere runor äro hållna i en stark, allvarsam och högstämd ton än i en behaglig och glad, hvartill orsaken ligger i folkets lynne. SkrSvLitSällskFinl. 83: 79 (1908).
b) (numera mindre br.) närmande sig bet.: som är central l. viktig l. utgör ngts höjdpunkt. (Eng.) In the midst of his pretensions, (sv.) uti det starkaste af hans påstående. Serenius Mm 1 b (1734). Starka tider. Äro (inom musiken) de vigtiga tider af takten, då handen (vid dirigering) nedslås, antingen på Italienska eller Fransöska sättet. Envallsson (1802). I något starkare ögonblick af handlingen (i operan) samlar .. (sångerskan) sina hvilande krafter, och lyfter mot skyn örnens fälda vingar. Rydqvist i 3SAH LIX. 3: 97 (1836).
c) (numera mindre br.) om konstnär l. författare med tanke på konstnärlig kraft l. framställningsförmåga o. d.; jfr 5 b o. 9. Hermelin är starck och behagelig i sine latinske vers. KKD 6: 96 (1708). Grafskrifft öfwer fr. Adlerfelt af en obekant author, men wacker och stark poët. Benzelstierna Cens. 116 (1740). En Hume, en Raynal .. desse starka pennor. Gjörwell SthmKrön. 202 (1778). Händel bevarade hela sin levnad den största aktning för Zachow, om vilken han sedermera yttrade: ”den mannen var mycket stark i sin konst.” Jeanson (o. Rabe) 1: 244 (1927).
7) (numera bl. ngt vard.) om ngt sakligt, övergående (från 3 l. 6) i bet.: (mycket) bra l. förträfflig; äv. ss. adv.; jfr 9. (Eng.) What can be said more home? (Sv.) hwad kan sägas starkare? Serenius Cc 4 a (1734). Västermalms Schreuder gick starkt på denna (sista) sträcka (i stafettlöpningstävlingen) och tog nästan in Mariebergs försprång. IdrBl. 1924, nr 62, s. 3. Los Angelespolisen släppte honom. Men dom skulle inte ha släppt honom om dom hade sett det där fotot. Fotot därför starkt utpressningsmaterial. Edlund Chandler Syst. 173 (1950). (Nöjd med sin tidningsrubrik utropar journalisten) entusiastiskt, högröstat: ”Stark sak, i mitt tycke pang.” Kihlman Se 12 (1960).
8) välgrundad; säkert gällande l. säkert garanterande o. d.
a) om l. i fråga om verklighetsunderlag l. bevekelsegrund l. bevis: hållbar l. säker l. välgrundad l. välunderbyggd (o. bevisande l. tvingande); äv. ss. adv. LPetri 2Post. 3 b (1555; om bevis). (Man bör) eij hålla them för lönlige synder .. hwilke stoort, eller och enkannerligen långsampt rychte, grundat på starke och sannelijke præsumptioner .. röija och anklaga. KOF II. 2: 60 (c. 1655). Tv starcka skiäl til wercklig barmhertighet emot then fattiga och elenda. Först (osv.). Swedberg Cat. 73 (1709). Återlösningens allmänhet kan af intet skäl starkare bewisas, än af detta, at hela människoslägtet (osv.). Nohrborg 187 (c. 1765). Emot ett sådant voteringssätt (dvs. bifall med acklamation) har en bonde .. ingifvit ett starkt memorial. HT 1918, s. 201 (1809). Hedlund har gett starka skäl för att denna dikt (dvs. den i NIllT 1890 publicerade dikten I skogen) skulle tillhöra Karlfeldt, då den erbjuder slående likheter med hans lyrik från denna tid. NAfzelius (1934) hos Karlfeldt UngdD 139. Ett påstående kan ju göras med större eller mindre säkerhet eller på starkare eller svagare grunder. Regnéll Sem. 149 (1958).
b) (uttryckligt formulerad l. fastställd o.) (mycket) bindande l. säkert gällande l. säkert garanterande ngt; särsk. i uttr. stark borgen, se BORGEN 1 b α; äv. ss. adv. Med stark breff oc insegle. G1R 1: 27 (1521). Får han (dvs. Pyramus) weta, I (dvs. Tisbe) ha honom kiär, / Han rygger sitt löfthe (att tjäna Diana), huru starkt thz ähr. Asteropherus 45 (1609; uppl. 1909). (Processen) blef till wijdere ransakning upskuthen, och i medler tijd skall Jacob Amundson och Rasmus Hare ställa starck borgen för sigh. 3SthmTb. 10: 105 (1618). RARP 9: 282 (1664; om revers). Ståndsprivilegier .. äro något starkare bekräftade, än enskilta Näringsprivilegier. LBÄ 21—22: 79 (1799). Strindberg Brev 8: 317 (1891; om kvitto). I promemorian behandlas bl a frågorna om hävande av adoptivförhållande och övergång från svag till stark adoption. FrDepartNämnd. 1970, s. 299. — särsk. om person(s namn): som utgör säker garanti för ngt, säker. (Simon begärde, att Olaus skulle) wara förplichtadh att swara till hans lijff, så frampt honom något widhkommer innan natt och åhr, och medh starcke löfftesmän th(et) försäkra. ConsAcAboP 1: 489 (1651). SD(L) 1901, nr 475, s. 1 (om namnteckning på revers).
9) skicklig l. duktig; välutvecklad o. d.; jfr 7.
a) som har stor l. god förmåga l. skicklighet i visst avseende, duktig, skicklig, ”styv”; äv. (med viss bibet. av 3 a) i fråga om fysisk förmåga; jfr 5 b ε. En part (av drinkare) berömma sig aff sine begångne Brister, huru starck han är til at dricka, huru mycket han der eller der drack allena. Fernander Theatr. 23 (1695); jfr α. Jag twiflar intet ther om, at icke ju bemelte betient, som war en starck simmare, hade kunnat hielpa både mig och sig til Landz, om intet (osv.). Humbla Landcr. 6 (1740). (Per Kalm) är starck at känna Foglar, Fiskar och Kräk. Linné Bref I. 2: 59 (1746). Jag är ej stark i complimenter. Tegnér Brev 2: 73 (1818). Öfversten (om en löjtnant:) .. F-n så stark i exercisen! CVAStrandberg 2: 274 (1860). Fornforskaren var stark på namn och årtal, som flödade ur hans blonda skägg. Levertin Magistr. 38 (1900). Ett lag med landets starkaste spelare på varje plats måste bli bättre än ett, med svaga spelare här och var. Jonason Fotb. 87 (1917). Man förstår, att Linköpingspojkarna på den tiden (dvs. då latinet hade en dominerande ställning i skolundervisningen) blevo starka latinare. OoB 1930, s. 142. — jfr BIBEL-, FÄRG-, INBILLNINGS-, RÅD-, SPEL-, ÖL-STARK. — särsk.
α) (numera mindre br.) med förbleknad innebörd, i uttr. vara stark i ngt, övergående i bet.: ivrigt ägna sig åt ngt, särsk. vara stark i maten l. dryckjom l. dryckeslag, övergående i bet.: äta resp. dricka (påfallande) mycket; förr äv. i uttr. vara stark (till) att dricka, övergående i bet.: dricka (påfallande) mycket. ConsAcAboP 3: 46 (1665: att dricka). Därs. 3: 53 (: till att drickia). Huru starka Romarne voro i personificationer, visas genast af gudanamnen: Aequitas, Clementia, Concordia (osv.). Lysander RomLittH 143 (1858). Herr Tord är stark i dryckjom denna kväll, — / kom af sig ren vid fjärde strofen, tror jag. Melin Snöhvit 36 (1897). Af naturen rå och trätlysten var han, (dvs. I. Månsson Stiernkors), i likhet med många af den tidens adel, stark i dryckeslag. FinBiogrHb. 2082 (1903). Varken hon eller hennes mor voro särdeles starka i maten. Nyblom Vän. 199 (1912).
β) om ngt sakligt: som ngn är stark i, där ngn har sin styrka; särsk. i uttr. ngns starka sida, äv. den starka sidan av ngn l. ngt, se SIDA, sbst. 22 a. Doctor Olof Celsius (har), efter sin starka kunskap i och om Runaskrift, en del af bemälta skrift på Ringen .. (som sitter i kyrkdörren) för oss upenbaradt. Wettersten Forssa 86 (c. 1750). En utmärkt klokhet och försigtighet war egentligen den starka sidan af Tillys krigareförmåga. Fryxell Ber. 6: 325 (1833). Utländska ord är ju inte min allra starkaste sida. Gustaf-Janson LastHäxa 70 (1969).
b) om yttre sinne l. minne, förstånd o. d.: (mycket) väl utvecklad l. god l. bra. Någhre, som hafua warit medh een sådan stark syyn begåffuade, at hon haffuer sträckt sigh til fämtijo eller sextijo mijler. Phrygius HimLif. 106 (1615). Salig Herr Biskop Serenius war en man af sällsynt förstånd, starkt omdöme om saker och människjor, (osv.). Wallquist EcclSaml. 1—4: 137 (1788). (Drottning) Kristina hade ett serdeles starkt minne. Fryxell Ber. 9: 19 (1841). Lukten (hos katten) är ej så stark som hos hunden, men synen är starkare. Nilsson Fauna 1: 108 (1847). Han följer (trots sin sjukdom) med affärerna, och han läser kurslistan i tidningen varje dag. Nej, på det sättet är han alldeles oförändrad. Konrad har ett mycket starkt huvud. Hedberg Räkn. 230 (1932).
10) kraftigt verkande; som har mycket av verkande l. konstituerande ämne l. beståndsdel.
a) om l. i fråga om (födo)ämne l. medel o. d.: som har stor verkan l. innehåller ämne med stor verkan l. innehåller en stor mängd av verksamt ämne, kraftig; koncentrerad; i fråga om ngt som kan upplevas av smak- l. luktsinnet oftast med bibegrepp av l. utan klar avgränsning från 11 g γ. Stark krydda, lut, medicin, tobak. Starkt gift, gödningsmedel, kaffe, te. (Beträffande spetälska) befaler Gudh .. (i 3Mos. 13—14) icke allene, at man then siukes Klädher, Sängeklädher och Sänger, etc. rensa, vthan och at man theras Huss, medhan at Förgifften så starck och fahrligh är, vpbränna skal. Berchelt PestOrs. D 3 b (1589). Den osed, som i Finland är öflig, at Mödrarne straxt efter förlåszningen gå sielfwa tillika med det späda barnet i stark Badstugu. PH 6: 3859 (1755). Den swarta Kalken hålles för, i de orter der han wankas, at wara den starkaste, den grå dernäst, och den hwita alraswagast, när alla tilbörligen äro släckte. Brauner Bosk. 80 (1756). Stark gödsel kallas den, som mycket finnes öfwerlastad med salier af förrutnade wäxter, diur, eller ock i fall tilfälligt något sådant ifrån mineral-riket blifwit tilblandadt. Gadd Landtsk. 3: 206 (1777). Lapparne göra en mycket stark ost af renkornas mjölk. Berlin Lsb. 49 (1852). Langlet Husm. 621 (1884; om såpa). Det är med hårda straff som med starka läkemedel; användas de ständigt och i otid, så blifva de kraftlösa när de verkligen behöfvas. Wisén i 3SAH 4: 160 (1889). En doft av starkt äkta kaffe spred sig genom rummet. Hedberg VKind. 191 (1954). — jfr HALV-, MEDEL-STARK. — särsk.
α) som innehåller hög procent l. halt alkohol l. en stor mängd l. andel av alkoholhaltig dryck; som innehåller l. utgöres av alkohol(haltig dryck), alkoholhaltig, rusande; särsk. i (mer l. mindre klart) eufemistiska beteckningar för alkoholhaltig dryck, i sht brännvin (se särsk. α'—γ'); äv. (jfr 11 g γ) med tanke på såväl alkoholhalt som smak- l. luktintryck. Starka drycker. Wijn gör spottare och starke drycker göra wijldho, then som ther til lust haffuer han warder aldrigh wijs. SalOrdspr. 20: 1 (öv. 1536; Bib. 1917: rusdrycken). När alt maltet .. är uti karet, slås mera upkokat watten dertil, och mäskas det så tiockt eller tunt som man wil hafwa drickat starkt til. Warg 645 (1755). I helgedomen skolen I offra till drick-offer stark dryck Herranom. 4Mos. 28: 7 (öv. 1839). Den starkaste sprit, man vanligen erhåller i handeln, är 95 %. AHB 39: 83 (1870). Starkt öl gör stora ord. Granlund Ordspr. (c. 1880). Mrs Johnson blandade en stark grogg åt sig själv och sköt viskykaraffen över till Petreus. Hellström Kärlek 66 (1942). Viskyn var stark så den brände i strupen. Östergren (1945). Ingen drack något starkare än öl. Olsson Källa 34 (1971). — jfr ALKOHOL-STARK. — särsk.
α') (i sht ngt vard.) i uttr. starka varor, starkvaror. För det jag genom för mycken åtrå til starcka waror misshushållar med min ägendom. VDAkt. 1792, nr 379. Nilsson FestdVard. 43 (1925).
β') (ngt vard.) i uttr. starka saker, starkvaror, brännvin, alkohol. Ekelund Fielding 262 (1765). Han lefver mycket måttligt, äter litet, dricker inga starka saker och ej mycket vin, samt röker sällan tobak. Gosselman Col. 2: 333 (1828). Han behövde verkligen starka saker nu, stackars Percy. Siwertz Sel. 2: 66 (1920).
γ') (ngt vard.) i n. sg. obest. i substantivisk anv.: starkvaror, alkohol, brännvin; äv. i n. sg. best. i substantivisk anv.: starkvarorna, alkoholen, brännvinet. (Gubben gick till) skåpet, lyfte på en stor fyrkantig flaska och frågade: ”Han gagna' la inte star't?” Aldén Getapul. 26 (1883). (Flickan) var .. rädd att .. (morfar) skulle ta henne på knät, för han luktade af starkt. Benedictsson Ber. 114 (1887). När jag i marken vandrar, vill jag min flaska ha, / blott därför, att mot ormars gift det starka är så bra. Karlfeldt FridVis. 18 (1898). Det fanns gott om öl och vin i värdshuset, och oaktat de flesta av karlarna inte smakat en droppe starkt på år och dag förekom ingen dryckenskap. Eje Reitz DödHäl. 144 (1933). Vill han sätta på litet kaffe så bjur jag, fast något start finns inte i huset. Lindström Landk. 51 (1941).
β) om luft: som verkar kraftigt (livgivande) på sinnena; sökande. Mer stark är sjöluft (i september), dagrarnas spel mer rikt. Wirsén Fur. 50 (1896). Den starka luften stack mig i ansikte och kinder. Geijerstam Lillebr. 133 (1900). Söderhjelm Runebg 2: 522 (1906).
γ) [sannol. ombildning av uttr. sandstark jord (se 15 b) osv.] (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som stark sandjord, sandstark jord. Föga korn sås här, emedan sandjorden är för stark uti torra åhr. Linné Öl. 114 (1745).
δ) om dos (av läkemedel): som (är stor till volymen o.) innehåller stark medicin l. starkt ämne, kraftig; jfr 15 b. Weste (1807). Han hade tagit tre gånger så stark dos som läkaren föreskrivit. Östergren (1945).
b) (numera mindre br.) om föda l. måltid: näringsrik (o. kompakt l. svårsmält), kraftig. Seent och starckt Afftonmåål, giör en oroolig sömpn. Grubb 567 (1665). Starck mat .. med ett glas godt bränwin är stärckande för friska människor, som förrätta strängt arbete. Wåhlin LbLandth. 55 (1804). Stark och närande föda. Östergren (1945). — jfr MAG-STARK.
c) i fråga om ngt immateriellt.
α) om ord l. uttryck l. uttalande l. försäkring l. befallning o. d.: (mycket) uttrycksfull l. betydelseladdad, i sht förr äv. dels: hård l. sträng, dels: eftertrycklig; äv. om person (se slutet) med tanke på sätt att uttrycka sig. Starka ord, äv. liktydigt med: kraftuttryck l. dyl. Han hade inte ord starka nog att fördöma företeelsen. Breffuen (från Paulus) .. äro swår och starck, men personlighe närwarelsen är swagh, och oordhen ringa actat. 2Kor. 10: 10 (NT 1526; Bib. 1917: myndiga och stränga). UUKonsP 6: 93 (1662; om påbud). (N. Chesnecopherus föll i onåd hos G. II A.) och måste gifwa en starck Skrifft ifrån sig .. och bekiänna, at hwad han i .. (en viss) Skrifft och Protestation författat hafwer, wara skiedt aff blotta obetäncksamheet. Widekindi G2A 383 (c. 1676). (En huvudregel i tal och skrift är) At ej slösa med ord, utan nyttja de starkaste och mäst innebärande, som språket för hwar sak äger, således at man likwäl noga förenar eftertryck med tydlighet. Bergklint MSam. 1: 189 (1781). Skalden väljer gerna det starka ordet. EHTegnér i 2SAH 58: 53 (1882). I harm kunde Järta till sina närmaste låta undfalla sig starka ord om Geijer. Wirsén i 3SAH 14: 133 (1899). Bellman är improvisatör i detta ords starkaste mening. Annerstedt Därs. 17: 30 (1902). Mor använde .. många starka ord innan hon fick rummen snygga. Martinson MötDikt. 55 (1950). — särsk. (numera föga br.) om person: som använder starka ord l. uttalar sig strängt, sträng. Erich Brunnius .. en ganska så starck Lagsens Predikant, at han på en tjd sattes ifrån Ämbet(et). Broman Glys. 2: 308 (c. 1745).
β) (i sht ngt vard.) som frestar l. chockerar känslan för vad som är anständigt l. tillåtet l. för vad man l. ngn kan acceptera l. förlika sig med l. tåla l. tro på l. åhöra med bevarad sinnesjämvikt, (väl) kraftig, ”magstark”, ”svårsmält”; frän, besk. (Vi) haffue fått starke tidende j frå thenne landzende Småland the ther fast dragha tiil eth nyth Inrikis opror. G1R 6: 33 (1529). Hr Voltaire, Hr d'Alembert, äfven Hr Rousseau och Hr Hume få här (dvs. i Lettres Critiques”, utgivna 1761 av en engelsk präst vid namn Brown) höra starka Sanningar. Björnståhl Resa 2: 39 (1773). En bonde ger ett starkt, ett groft, ett näsvist svar: / Han derför tiga bör som muren. Stenhammar 135 (1795). (Sv.) Ett starkt skämt, (t.) ein bitterer Scherz. Heinrich (1814). (Marat krävde 1790) fem till sex hundra .. hufvud .. och efterhand vande man sig att tåla än starkare saker; längre fram begärde han ej några hundra hufvud, utan 270,000. Hedin Rev. 130 (1879). De voro mycket goda vänner, förde ett fritt och starkt språk med hvarandra, skrädde ej orden. Billing LevnBisk. 59 (1914). Hoffman är romantikens enfant terrible, för stark till och med för Tieck. Östergren (1945). — särsk. ss. predikativ bestämning till neutralt pronomen syftande på satsinnehåll o. d., i sht i uttr. det är väl l. nog l. för l. bra starkt (för ngn), l. bl. det är starkt, det är svårt att finna sig i l. acceptera l. tåla l. tro; det är att ta i i överkant. Förlåt mig, det der tycks mig något starkt; grottorna, Joniska hafvet, ridande på kameler, alt ini Audience-salen. Nordforss Theaterdir. 35 (1799). Weste (1807: nog). Att inför denne småleende hofman blottställa en kär persons rykte .. det blef honom för starkt. Topelius Vint. II. 1: 133 (1850, 1881). Marjo. Jag sade ju ifrån .. hvarför lät ni mig inte vara i fred? Stina. Nej, det var för starkt; att du är en näspärla, det visste jag nog, men (osv.). Lundquist Vingåk. 10 (1877). Att en människa skall piska sig helt kallblodigt, det är alt bra starkt det. Lidforss DQ 2: 662 (1892). Att Petrarca .. skulle ha nyttjat sådana (bittra) ord (om en mot honom kritisk kardinal) i en epistel till äftervärlden, det synes mig dock vara alltför starkt. Wulff Petrarcab. 74 (1905). Hota Asta med att dra tillbaka din borgen i Sundsvallsbanken, det var väl ändå lite väl starkt, säg? Gustaf-Janson Äng. 304 (1967).
d) om (l. i fråga om) glasögon, kikare o. d.: som korrigerar resp. förstorar mycket. Med starka synglas kan man se flera tusen .. himlar. Melin Pred. 3: 145 (1852). Jag behöver starkare glasögon. Östergren (1945). Osynligt även i det starkaste mikroskop. Dens.
11) som ger sig tillkänna l. sker l. utvecklas l. manifesteras i hög (l. så l. så hög) grad l. utpräglad form l. stor (l. så l. så stor) omfattning l. (mycket) intensivt, kraftig; höggradig; häftig; äv. liktydigt med dels: snabb, dels: svår l. sträng (se e), dels: väl tilltagen l. stor; äv. (o. numera företrädesvis) med bibet. av 3 l. 4 l. 6. Stark förstoring, förtvivlan, förvirring, lutning, matlust, oro, pliktkänsla, rökutveckling, trängsel, verkan, värme. Han kände ett starkt begär att bemäktiga sig dyrgripen. Starka misstankar, motsatser. (Visheten gav den rättfärdige) segher j enom starkom campe, på thet han skulle weta at gudhactigheet är mectughare än all ting. SalWijsh. 10: 12 (öv. 1536; Bib. 1541: j en starck kamp; Apokr. 1921: svår); jfr e. Syr. 28: 10 (Bib. 1541; om vrede). Sedan ösa the thet salta watnet i en stor kättel (för utvinnande av salt) och göra starker eld. Bolinus Dagb. 31 (1668). En tämmeligen stark gissning och icke så just att anföra. Eneman Resa 2: 287 (1712). DeFoë RobCr. 52 (1752; om aptit). Man började med starka police förhör med de personer, som (osv.). HT 1918, s. 182 (1809). I afseende på rummet, som tillryggalägges, indelas galoppen i kort, stark och sträckt galopp. Billing Hipp. 162 (1836); jfr 3 a ε α'. Hwasser VSkr. 1: 3 (1852; om flit). Tidens nervositet gör sig .. i ganska stark mån kännbar. Rydberg Varia 135 (1894). Det enda man kunde anmärka på djuret var, att hullet möjligen var väl starkt. Falk Skolp. 151 (1903); jfr 13. Doktor Olaison hade ett både vetenskapligt och mänskligt starkt intresse för patienten. Siwertz Tråd. 65 (1957). — jfr HÅG-, KÄNSLO-, REKORD-, SOL-, TRAFIK-STARK. — särsk.
a) om vind l. ström l. sjögång l. annan fysisk kraft (i sht med starkare l. svagare bibet. av 3 b α): kraftig; häftig. Sy och skepen ee huru stoor the äro, och vthaff starka wädhre driffuas, warda the doch likwäl vmkastat medh itt litit rodher e hwart rodhermannen will. Jak. 3: 4 (NT 1526; Bib. 1917: starka vindar; NT 1981: hårda). War Kong Rolof sijst til reds (att segla); ther til med gick Drakan intet fort, efter han behöfde en stark wind. Verelius Gothr. 168 (1664). Brädet flytandes .. alt fort (ur Mälaren), är nu kommit til starkesta strömen. Hoorn Jordg. 2: 78 (1723). Fartyget rullade otäckt i den starka sjön, den starka sjögången. Östergren (1945). Motstå det starka trycket i (osv.). Dens.
b) (numera föga br.) om leende: stor, bred; äv. om ögonkast, dels: fast l. skarp, dels: markerad l. uttrycksfull o. stolt l. självmedveten o. d. (Jag) gaf gossen en stark blick. AvHauswolff (1809) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 276. Hallström Brilj. 184 (1896; om leende). I fönstren sitta kvinnorna med hy som alabast. / Och nedanför gå riddersmän med ridderliga later / och värjor och plymager och starka ögonkast. Folcke FörlSon. 9 (1920).
c) övergående i bet., förr äv. helt liktydigt med: som har stor utbredning l. (i sht) stort omfång (se d. o. 5) l. stor omfattning, stor; stundom närmande sig (o. i ä. språkprov svårt att skilja från) 15 b. Starcke præparationer giöres i Tysklandh. AOxenstierna 5: 58 (1630). Den 3:dje April gjorde vi en stark resa .. stante intet förr, än vi kommo inunder .. (berget Sinai) om aftonen. Eneman Resa 2: 16 (1712). Ert goda hjärta var försatt med en stark Portion skälmagtighet. Altén Fästm. 51 (1796). I de inre hedlanden (i Spanien) idkas en stark fårskötsel. Roth 1Geogr. 154 (1881). (Västergötl.) står redan öfver stambanan i stark trafik med Göteborg. GHT 1895, nr 236, s. 2. Under 1700-talets mitt har tydligen en stark import av tyska julseder till Sverige försiggått. Nilsson FestdVard. 127 (1925). Utbredningskartan .. visar, att kimningen i nutids- och äldre nutidsseden har sin starkaste utbredning i Malmöhus län. Bringéus Klockringn. 178 (1958).
d) (†) om väg: som är livligt trafikerad l. spelar stor roll för (den långväga) trafiken, stor. Elliest ligger detta giäldet mit wti starckesta Korss wäghar åt alla städer, och storste gässninge wägh. VDAkt. 1660, nr 38. (Landshövdingen skall) hafva därpå inseende, at .. Allmogen för skiutzhåldning skall befrias, hvarest inga starcka stråkvägar äro. 2RARP I. 2: 363 (1723). 2ne starcka landswägar stryka förbi och resande folk kunde gudstiensterna besöka. KulturbVg. 1: 7 (1742).
e) (numera mindre br.) om ngt som drabbar ngn l. bereder ngn möda l. besvär l. räknas som moralisk belastning o. d.: svår; sträng; mödosam, tung. OPetri Kr. 166 (c. 1540; om vinter). Tå the Moabiters Konung sågh, at strijdhen wardt honom för starck, toogh han siw hundradhe män til sigh som swerd vthdrogho, til at slå vth emoot Edoms Konung. 2Kon. 3: 26 (Bib. 1541). Stora misgerningar och starka synder .. straffas .. medh stoort straff och starka plåghor. OMartini QuatConc. F 3 b (1614). RP 5: 86 (1635; om sjukdom). Det nekades mig .. i förstone att uthdela .. bröd åth wåre fattige fångne Wiborgske soldater, som af hunger alldeles försmächtade, och ändock ett starckt arbete med jordbärande wid (ryske) admiralens huus förrätta måste. ALLewenhaupt (1718) i KKD 2: 282. Vänta stark vinter. Östergren (1945).
f) som (är stor l. bred l. djup l. klart avgränsad från omgivningen o. därigm) tydligt l. i hög grad framträder för ögat; kraftig; framträdande; markerad; kraftigt tecknad. (Eng.) Thick-browed, (sv.) som har starka ögnabryn. Serenius E 2 B (1734). Litet Blått tilblandas (av porträttmålaren) för de delar (av ansiktet) som vika tilbaka, och tvärt om litet gult för de mera starka, det är, för dem som framstiga. Miniatursk. 34 (1784). Hon var ej ung mer och dragen voro alltför starka, men de voro af renaste form. Bremer Grann. 2: 116 (1837). Dens. NVerld. 2: 289 (1853; om näsa). Å alla fyra mot gården vettande yttermurarne finnas starka sprickor, synnerligast å norra husets södra mur. BtRiksdP 1893, Saml. 1. I. 2: nr 30, s. 20. Alldeles invid stolpen tog .. ett starkt spår av till vänster i rät vinkel mot landsvägen. Setterberg LängdSkid. 75 (1923). Bergholm Fys. 4: 22 (1957; om linjer, i solspektrum).
g) om l. i fråga om ljud l. ljus l. färg l. lukt l. smak: som ger kraftigt l. intensivt intryck o. d. — särsk.
α) om l. i fråga om ljud: kraftig(t ljudande), hög. Hebr. 5: 7 (NT 1526; om ropande; äv. i Bib. 1917; NT 1981: höga rop). Han .. är (för) svagh til sitt bröst och mål att vidare Academie läsningar utstå, som fodra starkt och myckijt talande. Rudbeck Bref 38 (1664). Med starcka Bösze-skott (dödas sälar), när the .. simba up i watubrynan. Broman Glys. 3: 561 (c. 1740). Orchestern stöter an uti starka Instrumenter för Minervæ ankomst. Lindahl MenlöshT 6 (1749). (O. I) utandades sina sista suckar med starka ljud, i hvilka man .. igenkände hans forna vanliga röst. De Geer Minn. 1: 187 (1892). Alla sjöng med efter förmåga, och sången steg stark under stugans låga tak. Moberg Utvandr. 177 (1949). — jfr TORDÖN-STARK. — särsk.
α') om röst l. stämma: kraftig, hög; stundom äv. om person, i uttr. stark i stämman (i sht förr äv. målet); särsk. med bibet. av 3 a η. Stark i stämman som han var hörde alla tydligt hans ord. (Isl.) Dimiraddadur .. (Sv.) Den som har en giäld och stark Röst, (lat.) Cui gravis & remugiens vox est. Verelius 50 (1681). Om än hwarje träd och gräs på wår mark / Fått stämma och talande tunga; / Om djurens och fåglarnas, ljuflig och stark / Som englarnes röst, kunde sjunga: / Förmådde de aldrig tillfyllest Guds Son, / Wår Frälsare Jesum, lofwa. Ps. 1819, 424: 4. (P. J. Rudbeck blev) 1692 Biskop i Skara, en långer man .. stark i målet. BL 5: 11 (1839). Herr X:s skäl äro lika svaga, som hans stämma är stark. Cederblad LevOrd. 36 (1933).
β') [jfr motsv. anv. av lat. fortis, adj.] språkv. om språkljud: kraftigt artikulerad l. starkt ljudande, särsk. om konsonant: kraftigt artikulerad (o. explosiv l. tonlös), som utgör en fortis; äv. (o. utom mera tillf. numera bl.) om uttal l. artikulation: kraftig. Denne mandomen i Swenska tungomålet wiser sig i synnerhet i det öwerflöd det hafwer på a, o, å, k, c, g, r, oc andra starka oc höga stäfwer. Pfeif DeHabitu 80 (1713). Uttalet bör hvarken vara för svagt eller för starkt. Moberg Gr. 21 (1815). Af de två clusila ljuden är det ena starkt (sonus fortis), t. ex. p, t, k; — det andra svagt (s. lenis), t. ex. b, d, g; — p är ett starkt uttal af b; t af d; k af g. VetAH 1855—56, s. 42. En ettljudande medljudsbokstaf är .. stark, då den betecknar ett starkt medljud. Nordvall Modersm. 11 (1863). Uti de ofwanstående exemplen äro de förra ljuden i hwarje ord starka; de senare swaga. Således: ö starkt, y swagt (i ordet försyn). Thorelius SvSpr. 2 (1867). Det starka tjock-l (dvs. tjockt l med efterslag) bildas sålunda, att (osv.). Svahn LbMuntlFöredr. 62 (1903). Ett ljud är, rent fysikaliskt eller ”objektivt” sedt, starkt (lat. fortis) eller svagt (lat. lenis) .. alltefter vibrationernas .. större eller mindre svängningsvidd. Noreen VS 1: 344 (1905).
γ') i sht språkv. om accent: som har stor intensitet l. representerar huvudtryck (l. starkt bitryck); äv. om stavelse o. d.: som har stark accent, betonad; äv. om tonhöjd. (Sv.) Starkare accent, uttal, (fr.) un accent plus prononcé. Weste (1807); jfr β'. Mankell Lb. 26 (1835; om taktdel). Slotten Carlberg och Rosendal .. uttalas .. med den högsta och starkaste betoningen på sista ordet. Rydqvist SSL 2: 348 (1857). Stafvelser med heltryck eller halftryck kallas tryckstarka eller starka stafvelser. Brate SvSpr. 10 (1898). Starkt bitryck. Östergren (1945). — jfr HALV-, TRYCK-STARK.
β) om l. i fråga om ljus, dager, färg o. d.: intensiv; med kraftig verkan, kraftig, klar (o. skarp). Understundom .. föll en så stark dag ned igenom then oöfwertäkta öpningen af nysnämde Skakt (i Sala gruva), at man nedre på första botnen af Grufwan under Skaktet på 106 famnars diup wid pasz, nästan kunnat läsa i bok derwid. VetAH 1741, s. 114. Beskow i 3SAH 37: 131 (1842; om belysning). Om sommaren skydda träden mot hetta och allt för starkt ljus. LbFolksk. 192 (1890). De närmaste höjderna skifta i starka gröna färger, de bortre i allt lättare blåa toner. Hedin Pol 2: 6 (1911). Hon älskade vita kläder .. men kände en instinktiv avsky för starka, heta kulörer. Siwertz JoDr. 82 (1928). — jfr FÄRG-, LJUS-STARK. — särsk. oeg. l. bildl. Den bitterhet, som Sveriges fiender .. (gm ovannämnda ohederliga beteende) troddes hafva ådagalagt emot detta Riket, målas med stark penna (i en viss skrift). Schönberg Bref 2: 389 (1778). Broder, dig vi alla tacke — / Starkt och ljust är oss ditt minne, / Du, som krafttag tog med lifvet, / Man med soligt, trofast sinne. Bååth GrStig. 168 (1889).
γ) (i fråga) om lukt l. smak: (i regel på ett mer l. mindre chockerande sätt) kraftig; ofta: kraftig o. obehaglig, frän l. besk; äv. (oftast med bibet. av 10 a) om t. ex. (födo)ämne: som har sådan smak (l. lukt). Stark kryddost l. senap. Tå the (dvs. nejonögonen) äro steekte, (kan man) giuta hwad Soppa en behagar öfwer them, allenast then är aff een starck Smak. Salé 71 (1664). På tungan smakar han (dvs. salpeter) kall och stark. Schultze PVetA 1762, s. 10. En stark smak af kanel. Weste FörslSAOB (c. 1817). De säga att fattiga klienter ha stark andedrägt, nu skola de få känna att wi också ha starka armar. Hagberg Shaksp. 1: 102 (1847); jfr 3 a. På Saltsjöns fördäck stod en besättningskarl och tjärströk en trall i solskenet. Tjärdoften slog emot dem, ren och frisk, och blev starkare ju närmare de kom. Gustaf-Janson ÖvOnd. 6 (1957). — jfr HUMLE-, KRYDD-, LÖK-, SMAK-STARK. — särsk. (i vitter stil) i uttr. vara stark av ngt, vara fylld av den starka lukten av ngt. Atmosfären var stark av sältran och skinn. Macfie o. Westerlund Wasaw. 183 (1935).
h) i överförd anv., om person (l. djur).
α) som i hög grad l. stor utsträckning l. med häftighet l. iver osv. är l. gör det som uttrycks med huvudordet; stor; häftig l. ivrig l. intensiv l. energisk. Jagh Herren tin Gudh är en starck hempnare, then som sökier fädhernas misgerning, in på barnen, alt in til tridie och fierde ledh. 2Mos. 20: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: en nitälskande Gud, som hemsöker ..). Om Keyser Tyberio läser man, honom hafwa warit en så stark och mechtigh Drinckare, at man förthenskull nämde honom, icke Tyberium, vthan Biberium. Schroderus Albert. 1: 6 (1638). (Jag) hörde Ekstedt och flera starka Mössor resonera öfver deras riksdagsgöromål. Tersmeden Mem. 4: 244 (c. 1790). En liten kaffehusnymf, en den starkaste brunett jag sett. MoB 2: 80 (1792); jfr g β. Det var en karl .. som gick omkring och tiggde och var en stark älskare af tobak. Nygård Päivärinta Bild. 4: 157 (1887). Thorild hade varit en stark motståndare till Akademien. Segerstedt i 3SAH XC. 1: 139 (1983). — särsk. (†) i uttr. stark värd, värd som bjuder frikostigt, värd som är duktig på att bjuda. (Han) var en stark värd emot främande. CFrGeijer (1768) hos Dahlgren Carl 32. Ehuru amiralen var stark värd, höllt bienséancen oss alla tillbakars, så att endast en glad munterhet utan superi rådde. Tersmeden Mem. 4: 269 (c. 1790).
β) (†) i uttr. stark i ngt, som häftigt är i ngt, som är i ngt av häftig l. svår karaktär. Nedlutad, blind och stark i vridna händers qval, / Ett ouphörligt ack! var hennes enda tal. Bellman Gell. 72 (1793).
12) ss. adv. (äv. ss. t-lös ssgsförled med adverbiell innebörd), motsv. 11: i hög grad l. utpräglad form l. stor omfattning, höggradigt, mycket; väl tilltaget; häftigt l. intensivt l. påtagligt l. livligt l. energiskt l. eftertryckligt l. snabbt (äv., o. numera företrädesvis, med bibet. av 3 l. 4 l. 5). Han kände sig starkt dragen till den radikala falangen. Det har varit starkt på tal att han skall flytta utomlands. Han talade med starkt dialektal brytning. Aldenstund her .. gik så stark(t) et rycht(e) af fienden, huruledes han kringh om Elbingen med macht ströfa skulle, haver jagh (dvs. J. Banér) för den skuld ichke (osv.). OxBr. 6: 7 (1626); möjl. adj. AOxenstierna 4: 619 (1629). (Galten) höltz före at starkare löpa än något annat diur. Rudbeck Atl. 1: 110 (1679). Jag är äfven starkt bjuden till Schwerins i Sala, en 5 à 6 mil härifrån. Jag tviflar att det blir af. Geijer Brev 185 (1814). Turkar och Svenskar .. drabbade starkt emot hvarandra (i Bender 1713). BL 23: 130 (1857). (Det hade) snöat så starkt, att trafiken på jernvägarne .. var afstannad. PT 1888, nr 3 A, s. 3. Jag funderar .. starkt på — att ta afsked. Cavallin Kipling Gadsby 136 (1897). Någon tid efteråt (dvs. efter ett samtal med O. II i en omtvistad fråga) sade mig Boström, ej utan misshumör: ”du måtte ha behandlat kungen starkt.” Billing AntRiksd. 194 (1901). Det var just nu som var verklighet — och han förnam detta så starkt, att han knappast kunde bära det, andas i det. Johnson Nu 231 (1934). (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 179 (1962; i fråga om överdrift). Hon svettades starkt under ärmarna. Gustafsson FamF 17 (1975). — särsk.
a) motsv. 11 b: intensivt l. fast. Hans .. tankar blefwo förstörde af en qwinna, som, sedan hon sett på honom helt starkt, låpp in i tjockaste skogen. Ekelund Fielding 119 (1765). Grefvinnan ser ganska starkt omkring sig. Envallsson Walltr. 90 (1793). Att titta på honom starkt var nästan som att ryka på en polis i tjänst. Johnson Slutsp. 307 (1937).
b) motsv. 11 c, närmande sig l. övergående i bet.: i stor mängd l. stort omfång l. talrikt; mycket; jfr 15 a, b. (Det) vore gott, att folcket icke för starckt anmarscherade, utan litet uppeholles på någre dagar. AOxenstierna 2: 667 (1624). I Dantzigk döör thet starckt. NAv. 19/3 1657, nr 1, s. 1. Han hade .. i 6. åhr legat til Sängz, och åt starckt, och sof mäst. Rudbeck Atl. 3: 245 (1698). Byggnaderne voro starkt omgifne af Gårdar. Linnerhielm 1Br. 145 (1797). Prag .. har ett starkt besökt universitet. Roth 1Geogr. 166 (1886). Mycket starkt befolkad är .. ön Java, om 13 mill. hektar med en folkmängd af 25 millioner. EkonS 2: 3 (1894).
c) (numera mindre br.) motsv. 11 e: svårt, häftigt (särsk. i fråga om sjukdom); förr äv.: i strängt l. tungt arbete. (I februari) gick kopporna och mäszlingen på barnen; och än starkare i följande Månader. Broman Glys. 1: 428 (1730). Hästen twättas under läpparne och tänderne några dagar efter Curen med Ättika eller salt lake, mödas litet och fodras, at han repar sig förr än han brukas starkt. PH 5: 3116 (1751). I Lund gå kopporna starkt nog. UrKorrCronholm 121 (1850).
d) liktydigt med: klart l. tydligt; jfr e. Ingenting ådagalägger starkare de svårigheter, med hvilka (osv.). Atterbom Minnest. 1: 272 (1848). I Simplicissimus visade sig nog (fiende-)hatet (i Tyskl. under första världskriget) starkast. Laurin Minn. 4: 486 (1932).
e) motsv. 11 f: med stark l. kraftig teckning l. starka l. kraftiga streck l. drag o. d., kraftigt; jfr d. De starkt tecknade ögonbrynen. Carlén Skuggsp. 1: 10 (1861, 1865). (Den tecknade människo-)typen, särskildt den qvinnliga, har en viss ideal prägel, med plastisk profil, stora starkt konturerade ögon i faceställning (osv.). PT 1896, nr 48 A, s. 3.
f) motsv. 11 g.
α) motsv. 11 g α: med starkt l. starka ljud; kraftigt, högt (o. eftertryckligt). Hwem till höör den koen swart / Som Stygger skäller på så start. Kolmodinus Gen. B 7 a (1659). ”Hans (dvs. hertig Karls) grymma välde måste krossas!” utbrast prinsessan starkt. Mellin Nov. 1: 571 (1832, 1865). Starkt applåderad. Edholm SeklSlut 23 (1873). På avstånd men starkt (hörs) en ångbåts vissling. Bergman Patr. 7 (1928). särsk. motsv. 11 g α β', γ'. Om jag jemför med hvarandra ljuden i orden sill, sil; så finner jag lätt, att l-ljudet uttalas starkare i förra ordet än i det senare. L-ljudet säges derföre vara starkt i ordet sill, men svagt i ordet sil. Nordvall Modersm. 10 (1863). Vid lös sammansättning kan förstavelsen även ställas för sig själv efter verbet. Förstavelsen blir då starkt betonad .. (t. ex.) avlämna eller lämna av .. urspåra eller spåra ur. Källquist SvSpr. 107 (1954).
β) motsv. 11 g β: med starkt ljus l. stark(a) färg(er), kraftigt l. intensivt. Nåden har låtit sitt ljus lysa allt starkare öfver verlden ifrån den stund, då änglarne i Bethlehems ängd bebådade Hans ankomst i verlden. Rundgren Minn. 2: 212 (1870, 1883). Himlen var klar och starkt blå och tätt genomstungen av stjärnor. Lagerlöf Holg. 1: 228 (1906). Solen lyste så starkt. Delblanc Gunn. 15 (1978).
γ) motsv. 11 g γ: kraftigt; fränt. Silfwer-blänkiande Håår (hade mannen), med band garnerat i Rooser, / Pudher alt i bestänckt, af alt starckt luchtade Balsam. CupVen. C 4 a (1669). Turkens tal, när det är bråttom, är intet ljuvt blomsterspråk utan osar starkt av svavel. Ambolt Kar. 132 (1935).
C. grov; dryg; talrik o. d.
13) (†; se dock slutet) (stor o.) grov; stor; fet, korpulent; sannol. äv. med bibet. av 2: kraftig, bastant. Iach sågh en starkan engil som predicadhe medh en högh röst. Upp. 5: 2 (NT 1526; Bib. 1917: väldig). (Sv.) Stark åkk tiåkk til kroppen, (lat.) Crassior & corpulentior. Schultze Ordb. 4966 (c. 1755). (Godset Tjolöholm) har .. ingen backe på sina vägar; men starka och branta berg här och där. Barchæus LandthHall. 36 (1773). Då bäst han grof — två starka stänger / Gediget Guld hans spada fann. Bellman Gell. 11 (1793). Pelaren är något starkare nedantill. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Rak-)asken vägde tolf lod, en stor och stark pjes. Wetterbergh Penning. 204 (1847). — särsk. (numera mindre br.) jäg. om (hane av) hjortdjur: stor l. tung, kraftig. Stark skofvelhjort. Hahr HbJäg. 342 (1866). Stark. Detta ord användes ofta af jägaren i stället för stor eller tung. Så säger man en stark hjort i stället för en stor hjort. Därs. 2: 461 (1882).
14) [jfr 11] (†) som gott o. väl utgör den mängd l. sträcka osv. som huvudordet betecknar, god (se d. o. 7), dryg (se d. o. 2). Så stoora Band (sättas i sädesskylen), att 2 Skylar till twå och en half, giöra ett starckt Lasz. Rålamb 13: 99 (1690). En starck fierdingzwäg. Hiärne 2Anl. 231 (1706). Äfwen anlades en trägård af starka 2:ne tunnelands rymd. Där äro satte mer än 80 äkta träd, alla wid gården updragne. Wallquist EcclSaml. 1—4: 146 (1788). Enligt Wallqvists berättelse, varade .. (ett av G. III hållet tal) i två starka timmar. Beskow i 2SAH 44: 227 (1868). Ahlman (1872; om mil).
15) [jfr 5 (b γ) o. 11] talrik l. manstark; stor med hänsyn till sin summa l. sitt antal l. tal; omfattande o. d.
a) som har l. består av ett stort antal av ifrågavarande individer l. beståndsdelar o. d.; talrik; i sht i fråga om personer: talrik l. manstark, äv.: folkrik; äv. använt för att beteckna (storlek l. omfattning med hänsyn till individernas l. delarnas o. d.) numerär l. antal, särsk. i uttr. l. så många stark l. (o. numera företrädesvis) l. så många man stark, så l. så många (till antalet) l. med så l. så många i sitt följe l. sin här o. d. resp. (med) så l. så många man l. personer osv. (i sitt följe l. sin här o. d.); numera bl. med bevarad anslutning till 5 b γ. (Han kunde ej neka) tij th(e)r waa(re) saa stark witne til. OPetri Tb. 55 (1525). (Biskoparna samtyckte till Västerås recess 1527 o. beslutet att de) her i riket icke skola .. starkare ridha, en som konungen them tilstäder. RA I. 1: 88 (1527). Stiernman Com. 1: 954 (1627; om familj). The förmögne, mächtige och Rijke komma med itt starckare Föllie. Schouten Siam 41 (1675). Det är .. försigtigt, at .. lemna några ganska starka (bi-)kupor oskattade, i den ovisshet man altid är, huru fördelaktigt nästkommande året kan blifva. Gullander SvarVetA 114 (1773). Trakten (dvs. Listers härad i Blekinge) är rik, befolkningen ganska stark, boende mest i storbyar som i Skåne. Höjer Sv. 2: 453 (1877). De fem mycket olika starka kompanierna (vid adelsfanan) indelades (alldeles i början av 1700-talet under K. XII:s fälttåg i Polen) på sex jämnstarka. HT 1924, s. 250. Polisen kom tre man stark och gjorde slut på oväsendet. Östergren (1945). Bävern har en mycket stark stam i (Värml.). TurÅ 1985, s. 96. — jfr BI-, FOLK-, FÄLT-, KREATURS-, KVINN-, MAN-STARK m. fl. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. stark på l. till l. i l. med, förr äv. av ngt, talrik l. manstark l. välförsedd med avseende på ngt. Rydzerne ähre mykit starcke på resigfolk (dvs. ryttare). G1R 26: 337 (1556). RA I. 2: 13 (1561: medh). AOxenstierna 11: 145 (1634: till mantal). Rådet tyckte vara skiäligt, att, efftersom dhe i Commerciecollegio inthet ähre starke nogh till personer, dhet man några af Rådet deputerar, dhe der saken uptaga och deruthi resolvera. RP 16: 314 (1655). Söderman ExBook 4 (1679: aff). Committerade böra icke förbigå att anmärka huru Skaraborgs Höfdingedöme år 1751 warit starkare på folk än Halland. Hjelt OffRelSvTab. 31 (i handl. fr. 1761). Stark i rytteri. Cavallin (1876). De äro många bataljoner starkare på fotfolk. Hallström K11 92 (1918).
β) (†) föregånget av själv o. ordningstal l. grundtal, för att beteckna att ngn tillsammans med sitt följe utgör så l. så många man. Jagh haffuer .. lathit förähra posten, som stoona (från ärkebiskopen av Bremen) införde (i Sv.) .. 100 riksdaler till tärepeningar, aldenstundh han var sielff 4 stark. OxBr. 3: 43 (1622). Jag .. reste i föllie medh twenne neapolitanische adelsmän sielf siuende starke .. ifrån Neapoli till Capua. Dahlberg Dagb. 69 (c. 1660; uppl. 1912).
γ) (numera föga br.) i överförd anv.: som utföres l. representeras o. d. av många l. så l. så många (man); manstark. När wid omröstandet .. i Rådkammaren, meningarne blifwa lika starcke å bägge sidor, behåller den delen öfwerwigten, som Kongl. Maj:t bifaller. PH 1: 17 (1719). Stark .. marsch .. (dvs.) af många menniskor. Lindfors (1824).
δ) om skriftligt arbete; i uttr. så l. så många nummer l. sidor l. verser o. d. stark, som omfattar så l. så många sidor osv.; förr äv. utan bestämning: som omfattar många sidor, tjock, stor (jfr b). Verket kommer, at bestå af 2 starka Band i folio; och hvaraf det första lofvas färdigt sist til nästa års början. SvMerc. 1765, s. 190. Huru kan man väl yrka på sträng hållning i ett drama, som ofta var blott en dags göra, oaktadt det var hela 2 à 3000 vers starkt. Rydqvist i 2SAH 12: 360 (1827). (På geologiska institutionen i Lund finns) en 371 nummer stark bergartsamling. Tegnér LundUniv. 240 (1897). (C. G. Mannerheims bok) ”Resa genom Asien” (är) ett mycket omfångsrikt verk .. (Den engelska upplagan kom ut) i två digra volymer, den första .. omfattande 741 sidor, den andra, 250 sidor stark. Ymer 1940, s. 162.
ε) (†) i uttr. till l. vid l. av l. à så l. så många (man l. personer o. d.) stark, (till antalet) så l. så många (man l. personer osv.) l. med så l. så många (man l. personer osv.) i sitt följe l. sin här o. d. (Konungen var) vid 1400 folck stark. LPetri Kr. 127 (1559). Jens Gotus .. foor hwar winter omkring och visiterade wehll till 200 man starck. Svart G1 100 (1561). Jag låter edher veeta, att i går ähr ett parti uthur Polnische lägret uthmarcheradt, som berettes starcke till 3,000 musketerare. AOxenstierna 4: 556 (1629). 6 nywerfwadhe Regementer til Häst à 4000. starcke. PostTijd. 1655, s. 2. Sedan iag skreff i går är een rÿsk Enuoyé ankåmin stark aff ällefua pärsoner. Ekeblad Bref 2: 357 (1663; rättat efter hskr.).
Anm. till 15 a. Förr uppträdde stundom stark i denna bet. ss. ett oböjl. adj. När som hälst fursterne dragha til Konungens hoff, skole the tå icke starckare medh folck, anten til foot eller Ryttare komme, än hundret stark, Frwentimbret vndantagandes. Chesnecopherus Skäl I 4 a (1607). (Man ämnar) begära någre byiar till Wöre soken .. på dett att mantaledt måtte der i cappell håldett så starck blifve, att de caplanen der sammestedz destte better underhålla måtte. OxBr. 5: 29 (1613). The blefuo tusen starck framdeles. JMessenius (1629) i HB 1: 100.
b) med mindre klar l. utan tanke på talrikhet (särsk. om l. i fråga om (penning)summa): som (före)finns i riklig l. stor mängd l. utsträckning l. omfattning, rik(lig), omfattande, betydande, stor; äv. (o. numera bl.) med (bevarad) anslutning till 5 l. 10 l. 11, numera i sht om kassa: välförsedd l. god (särsk. i uttr. vara (stadd) vid stark kassa). (I varje stad borde finnas) ett wist Gille Borgare som anrättade och bearbetade starcke och store Humblegårder. RARP 3: 257 (1642). (Franciskanerna) hafva en starkare pung (än greker o. turkar i Jerusalem) och gripa djupare där in, enär det gäller (att vinna ngn träta). Eneman Resa 2: 221 (1712). Man såg ock deras dygd bli några lispund stark, / Som, på afundens wåg, knapt wägde up en mark. Nordenflycht (SVS) 1: 108 (1745). Angående Assistence-Contoiret beklaga någre sig at där tages för stark Procent, andre at de gifva alt för litet på Panterne (osv.). Fischerström Dagb. 50 (1773). Nicander 2: 192 (c. 1830; om penningsumma). Sällan är något vatten så rent, att det är fullt fritt från främmande .. beståndsdelar, af hvilka i hafsvattnet koksaltet är den starkaste. Palmblad LbGeogr. 24 (1851). Som jag var (stadd) vid tämligen stark kassa beslöt jag att slå på stort och (osv.). Östergren (1945). — jfr ANINGS-, EXTRAKT-, FANTASI-, GRÄDD-, GULD-, HUMLE-, JÄRN-, KAPITAL-, LIM-, LJUS-, MALT-, MEDEL-, MJÖL-, MULL-, NERV-, NUMMER-, PENNING-, RÖK-, SALT-, SAND-, VALUTA-STARK m. fl. — särsk. (†) i uttr. stark på l. i ngt (jfr a α), som har gott om l. är välförsedd med ngt, rik på ngt. Om han intet så starcker på medel vore, som han är, miukades väll hans sinne förr. VDAkt. 1703, nr 460. Om fantasien inskränker sig till åskådningen, så blir hon stark i natursanning, men fattig på idealitet. Ljunggren Est. 2: 214 (1860).
D.
16) [liksom hos eng. strong o. fr. fort efter motsv. (av J. Grimm lanserade) anv. av t. stark; eg.: som har egen l. inre förmåga till böjning (specialanv. av 6)] om deklination l. konjugation l. komparation som innebär förändring av stammen l. erbjuder jämförelsevis många distinktioner. Stark flexion, — denna mystiska bildning, som synes tillhöra språkets skapelse-dagar. Rydqvist SSL 1: 249 (1850). Böjningen kallas stark, när den hufvudsakligen visar sig i ordens stamstafvelser eller så att böjningsändelserna .. fogas till stammen. Strömborg SvSprSkol. 18 (1857).
a) om germ. nominalböjning av annan art än n-stamsböjning; dels om substantivböjning av all annan art än n-stamsböjning l. (inskränktare) om substantivböjning kännetecknande de gamla o-, i-, o. u-stammarna, dels om adjektivböjning: obestämd; äv. om nomen: som har sådan böjning. Den mest vetenskapliga indelning af substantiverna med afseende på deras böjning vore den uti svaga och starka. Schiller SvSpr. 31 (1855). Stark deklination hafva alla substantiver, som ändas på konsonant, samt alla maskuliner och femininer likasom flerstafviga neutrer, som ändas på vokal med ljudvigt. Därs. 90 (1859). Denna växling inom och mellan de särskilda germanspråken af starka och svaga substantivbildningar är en välkänd sak. AntT 5: 284 (1878). Vid stark böjning (av adj.) är böjningsändelsen -t eller i några fall -tt i neutrum singular och -a i alla genus i plural. Källquist SvSpr. 130 (1954).
b) om konjugation: som främst kännetecknas av avljud i stamstavelsen; äv. om verb: som har sådan konjugation. Verber, som bilda känneformerna genom vocalförändringar inom sjelfwa stammen, sägas wara starka. Munch FsvFnoSpr. 34 (1849). Gala och mala (har) haft en, ännu ej utdöd, stark böjning. Rydqvist SSL 1: 70 (1850). Imperfektum bildas .. starkt, d. v. s. utan ändelse och med förändring af stamvokalen (afljud). Beckman SvSpr. 100 (1904). Han ryckte till, när Vera plötsligt började tala om de starka verben i franskan. Siwertz JoDr. 39 (1928).
c) (†) om komparation: som kännetecknas av ändelserna -re, resp. -st o. vanl. avljud i stamstavelsen. Schiller SvSpr. 51 (1855). Därs. 119 (1859).
Ssgr: A: (3 a) STARK-ARMAD, p. adj. som har starka armar. Nyblom Twain 2: 184 (1874).
(2) -BEHJULAD, p. adj. (i vitter stil) om vagn: försedd med starka hjul. Johansson HomIl. 8: 438 (1846).
(15 a) -BEMANNAD, p. adj. (numera mindre br.) talrik. Wid Hæstweete då stod een starck bemandat Tropp. Stobæus HoppFrijd C 2 a (1711); möjl. icke ssg. —
(9 a) -BESTÄLLD, p. adj. (†) skicklig, duktig; jfr beställa, v.1 7 (f). HPhJohnsen (1770) hos Hülphers Mus. Föret. 6 a (om musiker).
(2) -BETORNAD, p. adj. (i vitter stil) som (är väl befäst o.) har starka torn. Johansson HomIl. 7: 71 (1846).
(12 f β) -BLÅ. starkt blå. VetAH 1791, s. 189.
(13 slutet) -BOCK. (numera mindre br.) jäg. stor l. tung l. kraftig bock (av hjortdjur). Balck Idr. 2: 83 (1887).
(10 a) -BRYGD. (i sht i vitter stil) stark brygd; särsk. bildl. Hansson Kås. 66 (1897).
(3 a) -BRÖSTAD, p. adj. som har starkt l. kraftigt bröst. Ossian 1: 113 (1794; om oxe).
((1 b o.) 12) -BUNDEN, p. adj. (†) om jord: hårt sammanpackad, hård; jfr -binda, v. 11 d. Thomæus SvarVetA 106 (1762).
-BYGGD, p. adj. (stark- 1842 osv. starkt- 18531945) starkt byggd.
1) till 2 d. Johansson HomOd. 5: 33 (1842, 1844; om flotte).
2) till 3 a ζ. Det var en ung, glad och starkbygd arbetare. Wetterbergh Penning. 343 (1847). Ett starkbygdt hästpar drar .. som på lek. Kræmer Diam. 3 (1857).
(12 f α) -BÖLANDE, p. adj. (i vitter stil) starkt bölande. Johansson HomOd. 15: 235 (1845).
(2 a) -CELLULOSA. (föga br.) tekn. = -massa. HantvB I. 5: 282 (1937).
(12 f γ) -DOFTANDE, p. adj. (stark- 1905 osv. starkt- 19451964) starkt doftande. PT 1905, nr 300 A, s. 3.
(11) -ELD. (mera tillf.) stark eld; särsk. (keram.) i fråga om bränning av (sintrat) stengods. SvSlöjdFT 1916, s. 39.
(11) -ELDS-FÄRG. keram. för dekorering av keramik använd färg som tål mycket hög temperatur; i sht om var o. en av en uppsättning sådana färger (koboltblått, grönt, gult, manganviolett) använda till 1700-talsfajans. Bæckström Rörstr. 47 (1930). Fatab. 1974, s. 87.
(11) -ELDS-GODS. (numera i sht i skildring av ä. förh.) keram. eg.: i (mycket) stark eld bränt lergods; i sht om stengods l. sintrat stengods (av konstnärlig halt). SD 1915, nr 268, s. 13. Hemmagjorda beteckningar (för keramiska artiklar) florerar såsom ”keramik” för gods av krukmakartyp .. och ”starkeldsgods” för sintrat stengods. Boije o. Lidbeck Keramikhb. 17 (1957). Stengods, starkeldsgods eller ”grès” blev föremål för en romantisk dyrkan under jugendtiden. ÅbSvStatKonstsaml. 14: 24 (1967).
(11) -ELDS-KONSTNÄR. (numera i sht i skildring av ä. förh., mera tillf.) konstnär i starkeldsgods. Form 1935, s. 180.
(11) -ELDS-UGN. (numera i sht i skildring av ä. förh.) keram. ugn för bränning i mycket hög temperatur; ugn för bränning av starkeldsgods. Denna bordsskiva (från 1758) är ett .. exempel på, hur man vid Rörstrand nu lärt sig att bränna vissa färger i starkeldsugn och andra i muffelugn. Bæckström Rörstr. 116 (1930). Form 1951, s. 76 (för bränning av sintrat stengods).
(11 g γ) -FASIUM, n. [senare leden bildad (sannol. i skolslang) till fasen (se fan, sbst.1 anm. 1:o)] (†) ss. beteckning för stark odör, i uttr. osa starkfasium, lukta l. stinka som ”fy fasen”, stinka outhärdligt. (Mannen) satte näsan in i skåpet. Der osade rigtigt, hvad man säger, starkfasium; för öfrigt skönjdes ingenting ovanligt. CFDahlgren 5: 151 (1833).
(11 g α) -FLÖJT. orgelb. starktonsflöjt. Rosenquist Org. 45 (1937).
(12 f β) -FÄRGAD, p. adj. (stark- 1911 osv. starkt- 19281964) som har (givits) stark(a) färger l. är färgad i stark(a) färg(er). Lindqvist BakMoln. 202 (1911; om blommor). Borta på slätten ritade .. varje spår och varje driva sina streck av starktfärgad skugga. Hemmer Budsk. 37 (1928). Krey-Lange KolumbÅterk. 147 (1933; om jumprar).
(2 d) -FÄST, p. adj. (numera bl. mera tillf.) starkt fäst. 2BorgP 6: 111 (1738; om bommar).
(12 f β) -GRÖN. (stark- 1919 osv. starkt- 1945) starkt grön; äv. i n. sg. obest. i substantivisk anv. Till blusar väljes med förkärlek starkgrönt eller gräsgrönt. NordT 1919, s. 457. Östergren (1945).
(15 b) -HALTIG. (numera mindre br.) som har stark halt. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 143 (1854; om silvermynt).
(2) -HJULAD, p. adj. (i sht i vitter stil) om vagn: som har starka hjul. Wallenberg 6: 69 (1819).
(2, 13) -HORNIG. (†) som har kraftiga horn. Brunius GotlK 2: 287 (1865; om huvud på pilaster).
(2, 3 a) -HOVAD, p. adj. som har starka hovar; särsk. (i vitter stil) till 3 a. Ossian 2: 19 (1794). Lagerlöf HomIl. 74 (1912).
(4 c) -JORD. (†) (kompakt l. tung o.) näringsrik jord, ”stark” jord. Landtmannen .. delar jordmånen uti starkjord, som består af lera .. och lättjord, som kan bestå af swartmylla, mo, sand och gjäsjord. SörmlH 3: 12 (1761). Alm(Gbg) 1787, s. 39.
(4 b) -KORN. (†) om sexradigt korn. Broocman Hush. 2: 67 (1736). Stark-Korn, kallas wår allmännaste Korn-sort, emedan det framför andra Kornslag är starkast eller oömmast, och nöjer sig med sämre, både bruk och jordmån, än annat Korn. HushBibl. 1755, s. 132.
(12 (f γ)) -KRYDDAD, p. adj. starkt kryddad. IdrBl. 1935, nr 39, s. 12.
(13) -LAGD, p. adj. (†) grov l. stor i kroppen, kraftig(t byggd). Möller (1807).
(3 a o. 13) -LEMMAD, p. adj. som har starka (o. grova) lemmar; jfr grov-lemmad. (Eng.) Strong-docked, (sv.) stark-lemmad. Serenius P 1 b (1734). Starklemmade olympiasegrare. Östergren (1945).
(3 a o. 13) -LEMMIG. starklemmad. Ekblad 129 (1764).
(4) -LIVIG. [jfr t. starkleibig] (†) som har l. lever ett liv präglat av kraft o. hälsa. Phrygius HimLif. 97 (1615).
(12 f γ) -LUFTANDE, p. adj. (†) = -luktande. Amer. 22 (1675).
(12 f γ) -LUKTANDE, p. adj. (stark- 1807 osv. starkt- 17501964) som har stark lukt l. doft l. luktar l. doftar starkt. Orrelius Diurr. 19: 4 (1750; om örter). På bordet några rester: minst dagsgammal, stark- för att inte säga illaluktande föda. Östergren (1945).
(10 a) -LUT. i sht tekn. stark lut; särsk. (om ä. förh.) vid salt- o. vitriolsjuderier: lut inkokad till kristallisationspunkten. (I starklutspannor) sker Kokningen (av råluten) med inhängdt Järn .. tills Luten finnes hålla sin tillbörliga wigt eller blifwit till behörig Stark-Lut. Rinman JärnH 773 (1782). Dens. 2: 799 (1789; vid sjuderier). TT 1895, K. s. 28. Ssgr (om ä. förh.): starkluts- l. starklut-panna. panna vari inkokning till starklut sker. König LärdÖfn. 6: 60 (1747). -reservoar. LdVBl. 1830, nr 13, s. 4.
(2 a) -MASSA. (numera föga br.) tekn. om ”stark” sulfitmassa l. ”stark” sulfatmassa l. bådadera. 2NF 30: 174 (1919). HbSkogstekn. 187 (1922).
(10 b) -MAT. (numera bl. mera tillf.) stark mat. Duktyg på bordet, öl och starkmat därtill, jag tackar, jag tackar! Dahllöf Otyg 12 (1915).
(11 g β) -OPAL. (†) höggradigt vit opalfärg. Stark-opal .. Spiritus ochræ ifrån Medewi medh allun. Hiärne Förb. 54 (1706).
(10 a) -PANNA. (†) starklutspanna. Rinman JärnH 773 (1782). Dens. 2: 799 (1789).
(10 a) -PEPPAR.
1) (numera nästan bl. i vissa trakter) peppar som består av de omogna torkade frukterna av Piper nigrum Lin. (o. har en starkare smak än vitpeppar), svartpeppar. DA 1771, nr 93, s. 4. särsk. bildl. ”Jaså — du är av den sorten?” sade pojken (till fågeln som han sköt på med bössa laddad med krut). ”Du vill inte lyda med lämpor — då får du känna på starkpeppar, skall du se.” Lindholm SagLappl. 11 (1918).
2) (†) = kubeber. Linné Öl. 222 (1745). Ssg: starkpeppar-sup. (numera nästan bl. i vissa trakter) till -peppar 1: sup av brännvin kryddat med svartpeppar. Moberg Invandr. 106 (1952).
(10 a α) -PORTER. porter av högsta styrkeklassen (klass III), porter utgörande starköl. jfr -öl. SvD(A) 1934, nr 74, s. 4. Varulex. Livsm. 398 (1942).
(12) -RINNANDE, p. adj. (numera mindre br.) som rinner med stark ström(hastighet). Brask Pufendorf Hist. 77 (1680; om fors).
(2 d) -ROTAD, p. adj. (i sht i vitter stil) starkt rotad. Wilhelm Selene 74 (1922).
(12 f β) -RÖD. (stark- 1900 osv. starkt- 19451964) starkt röd. Laurin Konsth. 310 (1900).
(10 a α β') -SAKER, pl. (vard.) starkvaror. WoJ (1891).
(10 a γ) -SAND. (†) sandjord som i hög grad utgörs av ren sand. Salander Gårdzf. 117 (1731). Därs. 161 (1758).
(3 a) -SENAD, p. adj. (numera mindre br.) som har starka senor, senig. Salander Gårdsf. 77 (1758).
(10 a) -SENAP. stark senap. SvD(A) 19/12 1922, s. 19.
(5 a) -SINT, p. adj. (†) storsint, högsint. Forsius Fosz 75 (1621).
(11 e) -SJUKA. (stark- 16571872. starke- 1640) (†) om rödsot (se d. o. 1). Linc. (1640; under dysenteria). En slem och skröpelig sjukdom, som kallades starksjukan, hwilken befrämjades af owanlig matredning af bark, rötter, knopp, agnar. SvMerc. IV. 1: 23 (i handl. fr. 1657). Tholander Ordl. (1872).
(12 f γ) -SMAKANDE, p. adj. (stark- 1892 osv. starkt- 19451964) som smakar starkt, som har stark smak. Grafström Kond. 230 (1892; om vaniljglasyr).
(1 ? l. 11 g γ?) -SOCKER. (†) om (ss. godsak använt) socker som har hård l. seg konsistens l. getts stark smak l. bådadera (jfr kandisocker)? Vthi Begrafnings Weckan .. 50 schalpd (dvs. skålpund) Puder Sucker a 15 öre .. 20 schalpd Stark Sucker a 1 1/2 D(ale)r. HovförtärSthm 1634 A, s. 21.
(10 a α) -SPRIT. sammanfattande om alkoholstarka spritdrycker (brännvin, konjak, visky o. d.), motsatt: vin, öl o. d. SvD(A) 1929, nr 351, s. 6.
(3 a γ) -SPRUNGEN, p. adj. som springer snabbt o. uthålligt, som har god löpförmåga; i sht (jäg.) om hund. Starksprungne hundar, som äro wäl öfwade, gripa ofta Räfwen. Greiff Jagt 48 (1821). Lilljeborg Däggdj. 489 (1871; om lodjur o. varg). NF 5: 1211 (1882; om häst). Sergeanten löpte, långbent och starksprungen som han var, ett långt stycke framför plutonen. Schulze Emigr. 222 (1930). Avledn.: starksprungenhet, r. l. f. Östergren (1945).
(3 b β) -STRÖM. el.-tekn. om elektrisk ström med jämförelsevis stor strömstyrka (o. hög spänning) för belysning, värmekraft l. andra mera effektförbrukande ändamål (motsatt: svagström), särsk. om sådan ström med avgränsning från svagström med hänsyn till vad som kan innebära fara för person l. egendom; i sht förr äv. i individuell anv., om (ledning med) sådan ledad ström. TT 1896, M. s. 36 (äv. i individuell anv.). Elteknik 1972, nr 11, s. 40. Ssgr (el.-tekn.): starkströms-anläggning. anläggning för alstrande l. utnyttjande av starkström. TT 1896, M. s. 36. Dædalus 1951, Ann. s. 19. -elektriker. SvYrkeslex. nr 180, s. 1 (1956). -elektroteknik. BtRiksdP 1904, 6Hufvudtit. s. 231. -kabel. TT 1900, Allm. s. 115. -ledning. konkret (jfr ledning, sbst.2 2 b). TT 1899, M. s. 66. SFS 1902, nr 137, s. 7. -mikrofon. (förr) till telefon (för telefonering på långa avstånd): (av svenskarna K. Egnér och J. G. Holmström 1909 uppfunnen) mikrofon konstruerad för starkström. 2NF 18: 470 (1912). -nät. jfr nät, sbst. 3 c. VocTélInt. 224 (1931). -teknik. om den del av elektrotekniken som omfattar starkströmsanläggningar. 2UB 3: 6 (1896). -tekniker. jfr -ströms-teknik. SvD(A) 1959, nr 186, s. 2. jfr: Vi starkströmsteknici inom kommittén hade klart för oss, att (osv.). TT 1901, Allm. s. 348. -teknisk. jfr -ströms-teknik. TSvLärov. 1955, s. 515. -telefon. (förr använd) telefon med starkströmsmikrofon. SvD 9/6 1912, s. 5.
(12) -STRÖMMANDE, p. adj. som rinner med stark ström, starkt strömmande. Ore älvs smala men starkströmmande vatten. Dahlbäck Åb. 275 (1914).
(2 a) -SULFIT. (numera mindre br.) tekn. = -sulfitmassa. TNCPubl. 29: 18 (1958).
(2 a) -SULFITMASSA. (mindre br.) tekn. ”stark” sulfitmassa. TNCPubl. 29: 18 (1958).
(9 b) -SYNT. som har stark l. bra syn. Månge äre glosögde, månge Sne- eller windögde; månge närsynte; månge starck- och månge swagsynte .. Thetta kommer dels af folkslaget, dels af tilstötande orsaker .. (t. ex.) af kärlek; wrede; wäderleken. Broman Glys. 1: 753 (c. 1730).
-TON.
1) till 11 g α: stark l. kraftig ton; i sht ss. förled i ssgr. IllSvOrdb. (1955).
2) språkv. till 11 g α γ': stark betoning; starktonig ställning l. starktryck; ton hos stavelse med starktryck. Absolut l. grav starkton. Stafvelse med intensitetsgraden fortis (starktryck, ”starkton”). Noreen VS 2: 189 (1908). (Vi) förändra den exspiratoriska accenten på .. (ett ord), om det intimt förbindes med ett följande ord, som har starkton på första stavelsen. Danell SvLjudl. 42 (1911). Ordet förekommer .. oftast i starkton. Östergren (1945). Ssgr: starktons-, äv. starkton-flöjt. (-ton- 1937 osv.) orgelb. till -ton 1: flöjt (se flöjt, sbst.2 2) utgörande starktonsstämma; jfr stark-flöjt. Rosenquist Org. 45 (1937). -gamba (-ton- 1937 osv.) orgelb. till -ton 1: gamba (se d. o. 2) utgörande starktonsstämma. Rosenquist Org. 45 (1937). -nål. (förr) till -ton 1: grammofonstift för starkton. KatalÅhlénHolm 1913—14, s. 97. -stavelse. språkv. till -ton 2: stavelse i starkton, starktonig stavelse. Östergren (1945). SAOL (1973). -stämma. orgelb. till -ton 1, om var o. en av en grupp labialstämmor med stark tonangivning (medelst stora kärnspalter o. riklig lufttillförsel). Rosenquist Org. 45 (1937).
-TONIG. [jfr -ton]
1) till 11 g α: som kännetecknas av l. har avseende på stark(a) ton(er); i sht förr särsk. bildl.: högröstad. SvD(B) 1919, nr 224, s. 5 (bildl.).
2) språkv. till 11 g α γ': som kännetecknas av l. har avseende på starkton (se d. o. 2); som inträffar l. står i starkton. Starktonig ställning. Noreen VS 1: 112 (1903; om vokal). (Elfstrand o.) Gabrielson 82 (1945; om ord). Avledn.: starktonighet, r. l. f. i sht (språkv.) till -tonig 2. Östergren (1945).
(5 a) -TROGEN. (†) som har en stark kristen tro. Nordberg C12 2: 82 (1740). Lind Zzzz 2 a (1749).
(11) -TRYCK. särsk. (språkv.) till 11 g α γ': starkt tryck l. huvudtryck, starkton (se d. o. 2). Noreen VS 2: 189 (1908). SAOL (1973).
(11) -TRYCKIG. [jfr -tryck] särsk. (språkv.) till 11 g α γ': starktonig. Noreen VS 2: 189 (1908). SAOL (1973).
(10 a α α') -VAROR, pl. (ngt vard.) spritdryck(er) l. sprit. Värden kryddade vår måltid med en outtömlig språksamhet, äfvensom med några glas starkvaror. Törneros (SVS) 2: 248 (1827). SkånHembFÅb. 1955, s. 42.
(10 a α) -VIN. om (sött) vin (madeira, malaga, sherry, portvin o. d.) som (gm tillsats av sprit) håller högre alkoholhalt än vad som kan erhållas gm enbart jäsning (motsatt: lättvin), enligt nutida internationell standard 17—21 l. 18—21 viktprocent, enl. nutida svensk standard 16—21 viktprocent; jfr dessert-vin, likör-vin; ngn gg äv. allmännare: starkt vin. Vi drucko med gamman. / Men när det lidit en stund, så beslöto vi dricka i starkvin / skålen för den som det lyste en hvar, men bekänna, för hvilken. Lagerlöf Theokr. 80 (1884). I Norge har sedan 1916 rådt förbud för spritdrycker och 1917—23 äfven för starkvin. 2NF 37: 859 (1925). Ssgr: starkvins-fat. (-vin- 1929) Wilhelm BerByn 286 (1929). -glas. glas för starkvin (större än likörglas, mindre än glas för lättvin); jfr madeira-, portvins-, sherry-glas. DN(A) 1928, nr 266, s. 5.
(2, 3 a) -VINGAD, p. adj. som har starka vingar; särsk. (i sht i vitter stil) till 3 a. Arfwidsson Oisian 2: 376 (1846).
-VUXEN, p. adj. särsk.
1) till 3 a, a γ, ζ, 4: starkt vuxen; som vuxit sig stark. Afganen är starkvuxen. NF 1: 199 (1875). Thors starkvuxna skuldror. Rydberg Myt. 1: 707 (1886). Folket i det landet (dvs. Finl.), kärvt till minen, tystlåtet, inåtvändt, starkvuxet i nöd och arbete. Hallström i 3SAH 50: 23 (1940).
2) till 4 b, 12: som vuxit sig stark l. har stark (l. frodig) växt. Renlärigheten (kämpade under upplysningstiden) emot en starkvuxen neologisk riktning i vår kyrka. KyrkohÅ 1916, s. 173. Med ett par hundra människokroppars gödning måste Ängen för bra många år ge frodigt gräs och starkvuxna örter. Sandgren Furst. 274 (1962).
(2) -VÄGGAD, p. adj. som har (försetts med) starka väggar (l. stark vägg). LAHT 1900, s. 309 (om glasrör).
(2) -VÄGGIG. som har starka väggar (l. stark vägg). Ahlberg FarmT 41 (1899; om glaskolv). Bolin VFöda 254 (1933; om växtceller).
(2, 2 d) -VÄVD, p. adj. starkt vävd l. vävd stark. NJournD 1860, s. 158.
(4 b, 12) -VÄXANDE, p. adj. (stark- 1864 osv. starkt- 19451964) som har stark växt. Eneroth Pom. 1: 182 (1864).
(10 a) -VÖRT. brygg. outspädd vört (som silas av innan pålakningen börjar). TNCPubl. 47: 86 (1971).
(10 a α) -ÖL. (stark- 1683 osv. starkt- 1666) om öl (av viss sort l. art) med hög (särsk. till sin undre gräns fixerad l. ungefärligt fixerad) alkohol- o. vörtstyrka, starkt öl; i fråga om nutida förh. i Sv.: (ss. rusdryck räknat) öl som innehåller mer än 2,8 viktprocent alkohol; äv.: flaska l. burk med starköl (i ovan angivna bet.); jfr -porter o. export-öl, dubbel-öl. Banér GenGuvBer. 112 (i handl. fr. 1666: starckt- och swagtöhl). 2 fat Starköhl .. 1 fat Swagöhl. HovförtärSthm 1683, s. 1362. Det starköl, som fordom brygdes i Sverige, var beredt på vida extraktrikare vört än nutidens starkaste öl, ty i 1622 års förordning stadgades bland annat, att en tunna malt ej fick gifva mer än 1 1/4 tunna starköl. LAHT 1898, s. 233. Skatten utgår med fyrtioåtta öre för liter öl och en krona fyrtioett öre för liter starköl. SFS 1958, s. 117. Jag sprang enkom ner på Systemet och köpte en starköl åt dig. Delblanc Homunc. 36 (1965). Ssgr: starköls-bryggeri. SFS 1954, s. 1072. -förbud. förbud mot starkölsförsäljning. SvD(A) 4/2 1922, s. 4. -försäljning. SvD(A) 4/2 1922, s. 4. -rättighet(er). jfr rättighet 1 e. Motorför. 1955, nr 3, s. 37. -tomglas. tomflaska l. -flaskor som innehållit starköl. RiksdP 1957, 2 K nr 11, s. 52. -tunna. (förr) Lenngren (SVS) 1: 75 (1775).
B: STARKE-BÄR, -SJUKA, se A.
C (numera bl. tillf.): STARKT-BYGGD, se A.
(12 f α) -BÖRJANDE, p. adj. (†) om ord: som har huvudtryck l. starkton på första stavelsen. Två sammansatta, starktbörjande ord. Kræmer EnstafvOrd 19 (1882). Dens. TrestafvOrd 160 (1899).
-DOFTANDE, -FÄRGAD, -GRÖN, -LUKTANDE, -RÖD, -SMAKANDE, -VÄXANDE, -ÖL, se A.
Avledn.: STARKELIG, se d. o. —
STARKHET, r. l. f. [fsv. starkhet; jfr fd. starkhet, stærkhet (d. stærkhed), mlt. starkhēit, mht. starcheit (ä. t. starkheit)] förhållandet l. egenskapen att vara stark, styrka l. kraft; utom ss. förled i ssgn starkhets-bälte o. i mera tillf. anv. numera nästan bl. i högre stil (i sht i bet. 4). (Sv.) Starckheet .. (Lat.) Robur. (Gr.) ῥῶμα. ἰσχῦς. Schroderus Dict. 149 (c. 1635). särsk.
1) till 2. OxBr. 1: 168 (1621; hos tåg). ”Den 31 januari .. blev jag av Hans Kungl. Maj:t skickad .. till Lolland att rekognoscera isens starkhet uppå Bälten. HT 1951, s. 27 (1659). (Man bör inte) skatta en Fästning aff desz stoorleek, mer än för desz starckheet skull. Rålamb 8: 79 (1691); jfr stark 2 e. Alla styckens grofhet och starckhet (i en maskin bör) proportionera sig efter sina effecters krafft. Polhem Invent. 4 (1729). Klint (1906).
2) till 3.
a) till 3 a. (Gud) haffuer icke lust til hestens starkheet, och intit behagh j manzs beenom. Psalt. 147: 10 (öv. 1536; Bib. 1917: styrka). Musen .. berömdhe sigh ther aff .. at hon medh sijn ringa starkheet, hade kunnet reeta så stoort och starkt Creatur (som oxen) til wredhe. Balck Es. 150 (1603). (Björnen, som) medh sin grymheet och starckheet dhe andra diuren Öfwergåhr. Landsm. XVII. 1: 43 (1671). (Det berättas) om en Bonde i Sikfors, och en Piga i Trundafwa af besynnerlig starkhet och storlek. Hülphers Norrl. V. 1: 134 (1789). Tålamod öfwerwinner starkhet. Wensell Ordspr. (1863); jfr stark 3 a α.
b) till 3 b, särsk. 3 b α. (Lat.) Rapidus .. (Sv.) Hastig medh starckheet såsom ström. Florinus Nomencl. 147 (1678). Dens. Voc. 236 (1695).
3) till 4; äv.: hälsa. SalOrdspr. 31: 25 (öv. 1536). Må man bruka här aff (dvs. av en viss medicin) itt quintin j sender, eller ock halfftannat, effter personens starckheet. BOlavi 86 a (1578). Tag om Morgonen ther aff (dvs. av laxermedlet) 4 lod, till 8. eller 10. effter Personens starckheet och ålderen. Lindh Huuszapot. 276 (1675). Får jag lefwa och gud will hielpa mig till helsan, så lär jag aldrig komma till min forra starkheet. VDAkt. 1695, s. 551. Den utslitna gamla oxen .. kan väl .. få skörda litet torrt hö till döddagar på de åkrar, han i sin starkhets dagar så många gånger plöjde upp till utsädet. Munthe Skizz. 93 (1888).
4) till 5 a, b [l. utvidgad l. bildl. anv. av starkhet (1 o.) 2]: styrka, kraft, makt; äv.: frimodighet, starkt mod (se mod, sbst.1 1 d, 7) l. manhaftighet o. d. Warer starke j herranom, och j hans starkheetz mact. Ef. 6: 10 (NT 1526; Bib. 1917: väldiga kraft; NT 1981: oerhörda kraft). (Herren) haffuer sönderbrutit Israels starckheet vthi sinne grymma wredhe. Klag. 2: 3 (Bib. 1541); jfr stark 5 b γ. O Gudh som äst theras starckheet som hoppas på tigh, see mildeligha til wåra böner. EvEp. 1562, s. L 1 b. Hoo Lyckan vthan starckheet / I hast försökia wil, / Migh synes thet wara dårheet, / Och halff förlorat spel. Rudbeckius Starcke A 7 a (1624). Anse ej ogunstigt, at et swagt käril wågar nalkas Er starkhet. Posten 1769, s. 899. Gjut (o Gud) ödmjukhet i mitt hjerta, gif ljus åt mitt förstånd, starkhet åt min vilja, klarhet åt mitt ord. Ergo 1941, s. 252 (1859). En förvissning om att han ägde den rätta trons lära, en oförändrad Augsburgsk bekännelse, gav Esbjörn en känsla av starkhet, som han annars icke ägde. KyrkohÅ 1960, s. 155. särsk.
a) närmande sig bet.: det värdefulla l. enastående (hos ngn l. ngt); jfr stark 6. Christus (är) bådhe korsfäst och dödh, och thet är hans swagheet, och han är vpstonden j gen och är leffuandes, och thet är hans starkheet. OPetri 2: 59 (1528). Kyrckia .. och Kornhws äre Stadzens Föörleek (starckheet, starckleeck.). Schroderus Comenius 622 (1639). Blyghet .. Skiönhetens store Starkhet, / Tysthetens Ljfwe-Ros. Warnmark Epigr. F 2 a (1688).
b) i konkretare, individuell anv.: manifestation av styrka l. kraft, kraft. Effter wij haffuom så weldiga och öffuermåttom arga Fiender, så haffuer Gudh .. skenckt oss ther emoot, tree besynnerliga starckheter .. Then första är Gudz Ord .. Then andra starkheten är then H. Ande .. Then tridie starkheten är förfarenheten vnder korset. Balck Ridd. A 1 a, b (1599). När jagh nu himmelens figur jempte planeternes starckheter och themata lunationum noga beskådar, befinner jag at Venus blifwer mächtigast aff alla planeter. Thuronius Alm. 1660, Prognost. s. 2 b.
5) till 10 a: (stor) kraft l. styrka. (Man skall) känne och vette hvart krutz krafft och starckhett, att mann sedenn thär effter veett skicke ladningenn. G1R 28: 473 (1558); jfr 2 b. Månsson Åderlåt. 144 (1642; hos dryck). Desz bättre Humblen inpackat och tiltäpt är, desz längre behåller han sin Starckheet och Krafft. Bromelius Lup. 49 (1687). Största starkheten (hos humle) består uti fröet, och mjölet på bladet kring fröet. Dahlman Humleg. 11 (1748).
6) till 11; särsk. dels till 11 a, dels till 11 e, dels till 11 g α (förr särsk. g α γ', i konkretare anv.: betonad l. tryckstark enhet (ord l. orddel)) o. 11 g β (se starkhets-grad). (Plantor utan säkert fäste) warda .. omakade aff wädrena, och aff wädrenas starkheet vtrotadhe. SalWijsh. 4: 4 (öv. 1536; Bib. 1541: starckt wädher; Apokr. 1921: vindarnas våld). Wårt älende .. blef så mycket större, som wintrens starckhet så tilltog, att (osv.). HH XXXIV. 2: 215 (c. 1715). Af intonation beror en tons starkhet mera, än af wädrets styrka, ty på et swagt wäder kan man intonera en (orgel)-pipa starkt, och twärt om. Hülphers Mus. 317 (1773). ”Han åt upp maten” .. borde uttalas .. (med betoning på han, upp o. ma-) men .. (uttalas ofta med betoning på åt o. ma-), hvarvid obehaget af sammanstötningen af två starkheter vid det första uttalssättet undvikes. Kræmer EnstafvOrd 11 (1882).
7) till 15 a: talrikhet, styrka. Till H. K. M:t om krigzfolcketz i Finland starckheet, underhåldning och tillföring ifrån pommerske städher. G1R 26: 780 (1556). (Befälhavaren bör icke) beswerlighit hafwa, til wissa sin fennickes starckhet at wetta. Gustaf II Adolf 40 (c. 1620). Ssgr: starkhets-bälte. till starkhet 2 a. 1) om det bälte (”megingjord”) som guden Tor enl. den fornnordiska mytologien ägde o. som förlänade bäraren dubbel styrka, styrkebälte; äv. (rel.-hist.) i utvidgad anv., om motsvarande attribut hos vissa andra mytologiska figurer. (Guden Tor,) starkhetsbältets mägtiga egare. Strinnholm Hist. 1: 152 (1834). Rig 1967, s. 85 (i utvidgad anv.). 2) (i vitter stil) bildl. Helt ensam snillet vandra kan sin väg, / Ty aldrig saknar det sitt starkhets-bälte. Ridderstad SDikt. 1: 277 (1843, 1855). (Han måste be hyresgästen flytta), fastän det sved i själen. Prosten omgjordade sig således med sitt starkhetsbälte och gick ner till kaptenen. Wetterbergh Altart. 316 (1848). KrigVAH 1881, s. 94 (om fästningsgördel). Här har vi gamla Järnbäraland, det gamla starkhetsbältet kring Sveriges midja. TurÅ 1945, s. 82. -förhållande. (numera föga br.) till starkhet 4 o. 7: styrkeförhållande. Folkhushållningens mekanism med .. de historiskt gifna starkhetsförhållandena betraktas som den naturliga. EkonS 1: 113 (1891). -grad. (mera tillf.) till starkhet 6: styrkegrad. Kulturen 1937, s. 60. -gördel. (numera mindre br.) till starkhet 2 a, = -bälte 1. Phosph. 1811, s. 10. -källa. (mera tillf., numera nästan bl. i vitter stil) till starkhet 4: styrkekälla. Norrl. 9: 3 (1908). -prov. (numera bl. mera tillf.) till starkhet 1, 2, 46: styrkeprov. Östergren (1945). SAOL (1973). -typ. (numera föga br.) till starkhet 4; om typ av starka människor. Bremer NVerld. 3: 296 (1854). -vapen. (i vitter stil, tillf.) till starkhet 4: vapen som skänker styrka. Rydberg Dikt. 1: 168 (1877, 1882).
STARKLEK, r. l. m. [fsv. starkleker; jfr fvn. sterkleikr] (†) förhållandet l. egenskapen att vara stark, styrka (o. d.). (Sv.) Starcklek. (Lat.) Robur. Schroderus Lex. 86 (1637).
1) till 2. (Sv.) Starkleek. (T.) Festigkeit. (Lat.) Robur. Schroderus Dict. 84 (c. 1635); sannol. äv. till 4. Skulle någon handtwerkare wårdslöst tillwercka falskt arbete, som anten, till wigt, modell, eller fullkomlig starcklek och godhet icke befinnes wara .. som det bör wara, då skall (osv.). Stiernman Com. 4: 537 (1683). Celsius Alm. 1735, s. 6 (hos lin). särsk. till 2 e. KKD 12: 291 (c. 1705; hos fästning).
2) till 3.
a) till 3 a. (Vargens) bästa styrckia och Starckleek står främst i Skuldrorna, Brystbenen, Hals och Hufwud. IErici Colerus 1: 15 (c. 1645). (Människor) hafwa funnitz intet så store til wäxten; men doch af en owahnlig starcklek: Såsom än i dagh någon kan wara så föhr; at han kan händer emellan giöra en hästsko raker. Isogæus Segersk. 616 (c. 1700). (Några drängar lär ha) lyfftat på en kuhla att försöka sin starckleek. VRP 26/7 1720. Ekblad 129 (1764).
b) till 3 b. När man på Fogel, i synnerhet Gås will finna lederne måste Knifwen med sin Starcklek ansättias, man skall intet hårdt eller med Gewalt der på tryckia. TrenchierB 4 (1696). Den tilförene så kallade Swenska Rörstafwen höll ännu (i slaget vid Gadebusch 1712), och fienden hade nog fått känna desz starklek. Loenbom Stenbock 3: 273 (1760).
3) till 4; äv.: (full) hälsa. När Gudh will wij komme till wår fulkomplig starcklech igen. G1R 12: 239 (1539). (Varje fogde skall upprätta) registher opå så monge hester, som hvar i befalningh haffver, item antechnedt .. hvar hesth vedh sin leet, alder och starcklek. Därs. 26: 300 (1556). (Vi förledas) offta drista på wår vngdom, och starckleek, hwilket är owist och intet warachtigt. NBenedicti KSoop B 4 b (1624). Humlan (i Norrl.) skadas af köld, så at den sällan hinner til jämngod starklek med nedre Landet. Hülphers Norrl. 4: 196 (1779).
4) till 5 [l. utvidgad l. bildl. anv. av starklek 3] om icke materiell styrka l. kraft; makt. Kyrckia, Rusthws .. och Kornhws äre Stadzens Föörleek (starckheet, starckleeck.). Schroderus Comenius 622 (1639). Greef Johan Baner har icke brukat mindre konst-greep i Tyssland, än macht-greep (at iag så må nemna starck-leken). Columbus MålRoo 41 (c. 1678). (När snille och hjärta förenas) vinnes en verkelig sinnets styrka, denna hugens starklek, som våre förfäder (osv.). Schönberg ÅmVetA 1796, s. 83. särsk. till 5 b γ; utan klar avgränsning från 7. Samme dag confoederation opbröt från Scroda till Stavizin .. (sände general K. G. Rehnschiöld en officer) att see deras marche och starckleek. KKD 9: 70 (1703). Fijendens starkleek (har) vahrit 8 Estandarer af dhe vedh Kiexholm stående 3ne Regementer. HFinlÖ 144 (1710). At recognoscera fiendens starcklek och förehafwande. Nordberg C12 1: 761 (1740).
5) till 10 a, a α. (Köttbuljongen skall) tagas in vthi annat Safft aff steekt Kiött, eller och vthi een Soppa, så mycket som ther til kan behöfwas och man finner starckleeken aff begge slagen wara stoor til. Salé 54 (1664). RelCur. 255 (1682; hos gift). Det kommer mycket an på dosis eller myckenheten och starkleken af Brännwinet; hwar-efter det .. giör en glad, skämtsam .. narraktig, raglande. Linné hos Hiorter Alm. 1748, s. 30.
6) till 11. Wendes rullen .. (med termometern) emot kölden och får ther .. stå hel stilla; så faller .. (temperaturen), i anseende til köldens starcklek. Swedenborg RebNat. 3: 314 (1718). Bakefter rodret (på skeppet), där starkaste rörelsen är, har .. vattnet blänkt ibland 4, 5 à 6 famnar efter åt, ibland allenast 1. 2 à 3 alnar, alt efter rörelsens starklek och luftens mörker. Loefling Resa 6 (1751). särsk. till 11 g γ: stark smak. Purio som är wäl färwäld, at starckleken går af honom. Oec. 199 (1730). Warg 674 (1755).
7) till 15 a: talrikhet, styrka, numerär; jfr 4 slutet. 14 Regementer Strelitzer, medh Öfwersternes Nampn, Regementernes Starckleek, och Liverier. Palmquist ObsRyssl. 31 (1674). HH XXXIV. 2: 22 (c. 1715).
STARKLIGA, STARKNA, se d. o.
Spoiler title