publicerad: 1945
MODER mω3der2, f., om sak r. l. f.; best. -dern, äv. -dren ((†) -deren G1R 3: 162 (1526), Rhyzelius Episc. 1: 75 (1752); -dran EkenäsDomb. 1: 173 (1653), Broman Glys. 3: 661 (c. 1740)); pl. mödrar mø3drar2, i södra Sv. äv. 40 (Mark. 10: 30 (NT 1526) osv.) ((†) modrar Syr. 36: 23 (”37”) (öv. 1536: Modhrana, pl. best.), HusgKamRSthm 1743—44, s. 627 (: skrufmodrar); möd(h)er HT 1895, s. 324 (1563), Lucidor (SVS) 330 (1673)); pl. best. mödrarna ((†) modrana (se ovan); möderna (-ne) Skytte Or. D 4 a (1604), Schroderus Os. 2: 46 (1635); mödren Schroderus Os. 2: 673 (1635), Lucidor (SVS) 231 (1672)); l. MOR mω4r, sbst.1, f.; best. (numera bl. bygdemålsfärgat) -en (ÅngermDombRenov. 1643, fol. 92 (: Suähr Mooren), Holmström Vitt. 200 (c. 1700)) ((†) -an, se MORA, sbst.1); pl. -or (se MORA, sbst.1). Anm. Det (mera) vårdade språket använder modern (-dren) ss. sg. best. o. mödrar ss. pl. till mor.
Ordformer
(moder (-dh-) 1524 osv. moer 1619 (: moerkär)—1672. moor 1577 (: Moorkyrka)—1718. mor (-hr) 1557 (: Morkäre) osv.)
Anm. Ang. förhållandet mellan formerna moder o. mor, ävensom olika böjningsformer jfr FADER anm. sp. F 39—42.
Etymologi
[fsv. moþir (pl. mödher), motsv. d. moder, isl. móðir, fsax. mōdor, fht. muotor (t. mutter), feng. módor (eng. mother), motsv. lat. mater, gr. μήτηρ, sanskr. mātar-. — Jfr MAMMA, sbst., MATRIX, MATRONA, MUTTER, samt MORA, sbst.1, MOSTER, MÖDERNE, ävensom FADER]
1) kvinna i förh. till barn som hon fött (l. varmed hon är havande); jfr MAMMA, sbst.; äv. i utvidgad anv., särsk. dels om styvmoder, fostermoder l. svärmoder, ävensom i ssgn GUD-MODER, dels om djur l. växt (se h). Moder till, stundom åt, förr äv. för l. (ut)av flera barn. (Hon var en) god maka och moder. En öm moder. Din mor l. (vard.) mor din (jfr DIN, sp. D 1432). Han är sin mors son, sin mor upp i dagen, mycket lik sin mor. Bli mor, om kvinna: få barn. Vara mor, äv.: vara havande. Mannen gifte om sig, men barnen trivdes aldrig med sin nya mor. Vara (ngn) i mo(de)rs ställe, förr äv. vara (ngn) för mo(de)r. Hon var som en mor för honom. Han avgudade henne som en mor. G1R 1: 279 (1524). Modheren till pighona. Mark. 5: 40 (NT 1526). For then skul skal en man offuergiffua fadher och modher, och bliffua widh sina hustru. 1Mos. 2: 24 (Bib. 1541). Tv skalt hedhra tin fadher och tina modher. 5Mos. 5: 16 (Därs.). (Cupido) är sins Moders Son. Then art han hafwer, / Then har han ärft af Venus, som sijn Moder. Stiernhielm Cup. 12 (1649, 1668). (Hon) wardt Moder utaff 20. Barn. Hoorn Jordg. 1: 32 (1697). För allom them, som jag för Moder är. Kolmodin QvSp. 1: 7 (1732). Hon skal snart bli Mor! Björn FörfFl. 38 (1791). Domprostinnan Fant, min andra mor, är död. Choræus Bref 114 (1802). Hans maka .. var mor för tie barn. Franzén Skald. 2: 71 (1825, 1828). Jag är en mor åt dig. Hagberg Shaksp. 10: 21 (1850; om fostermor). Hon kände, att hon var mor. Dalin (1853). Helsa till min mor, Dexippos! tack för denna glada lek! Rydberg Dikt. 1: 37 (1876, 1882). Hon undskyller sig inför sin man därmed, att hon ju nästan kunde vara mor åt hr Hirn. PT 1905, nr 264 A, s. 3. Fru Malmros .. var en utmärkt mor. Hellström Malmros 29 (1931). jfr: Hwad förstås med Fader och Moder? Wåra Föräldrar, Swärfader, Swärmoder, Fosterfäder, Öfwerheet, Lärare, Huszbönder, sampt alla andra som Faderligen om osz wårda. Swebilius Cat. 2: 15 (1689). — jfr BARN(A)-, DÄGGE-, FAR-, FOSTER-, GOD-, GUD-, JORD(E)-, JUNGFRU-, KONUNGA-, LJUS-, MOR-, STYV-, SVÄR-, UNG-MODER m. fl. — Anm. Med avs. på anv. av moder o. mamma gäller i huvudsak detsamma som vid anv. av fader o. pappa (se FADER I anm. sp. F 45). — särsk.
a) i ordspr. (se vidare under FADER I 1 a). Dottren far gerne j modrens särck. SvOrds. A 4 b (1604). Hon är modher som mathen giffuer. Därs. B 1 b; jfr 3. Moderen är altijdh wisz. Grubb 529 (1665). Modren är Barnsens läkieblaad .. (dvs.) Hon kan bäst stilla Barnsens grååth. Därs. Modrens skiööt är Barnsens treffnad. Därs. Skode wäl Moderen dhen Dotteren wil åga. Dens. 725. Bättre barnet gråter, än Modren. Rhodin Ordspr. 10 (1807). En trefven mor föder ofta up en lat dotter. Därs. 47.
b) (numera bl. i formen mor) i best. anv. i sg. utan slutartikel (likställt med ett egennamn), särsk. dels använt till l. om kvinna av hennes barn, ävensom av husfadern till l. om hustrun (eg. i hennes egenskap av hans barns moder), dels använt av andra personer, i sht vid tilltal till barnen om deras moder, ävensom av modern om sig själv vid tilltal till barnen (liktydigt med: jag, mig osv.); jfr FADER anm. 2:o sp. F 40. Hon är mor upp i dagen, mycket lik sin moder. God dag, min lille vän, är mor hemma? Kom hit så skall mor (dvs. jag) hjälpa dig. Rör inte detta; det är mors (dvs. mitt). Och hade .. moder med sigh samma min kar och hästh och tygh til Westherwijk. Rääf Ydre 3: 395 (i handl. fr. 1594). När far var dödh var en prest man som rådde .. her Olof i Arnäs til at han skulle tagha sal. mor til hustru. Bureus Suml. 59 (c. 1600). Fåå som Faar, men ingen som Moor. Grubb 528 (1665). Dhen som intet wil lydha Faar och Moor, så måste han lyda Trummeskinnet. Dens. 577. Då troolofningen skee skulle, har han sagt åt sin hustru; Moor haa ni något att gifwa dem till bästa. VDAkt. 1696, nr 42. Så drog han sig till minnes, att det förgått en lång tid, sedan han sist lät gumman mor nere i Skanör höra af honom. Nordensvan Figge 35 (1885). (Den lilla flickan) höll på att bli den ovärderliga varelse, som kallas ”mors hjälpreda”. Atterbom Walpole Jer. 197 (1924). — särsk. i vissa uttr.
α) (vard.) i uttr. inte mors bästa barn, inte ”Guds bästa barn”; förr äv. (inte) mors minsta gris, (inte) en obetydlig l. bortkommen stackare. Iag är inte Mors minsta gris nu, när iag blir intagen i en sådan Galant Dams audenzgabinet. 2Saml. 13: 85 (c. 1690). Han vill icke vara mors minsta gris. Granlund Ordspr. (c. 1880). Han har inte varit mors bästa barn i unga dar, men nu ä han läsare. Janson Ön 10 (1908).
β) (vard.) det var jämnt som mor skickade med, bildl.: det var (kostade) precis så mycket som jag osv. har (med mig osv.); äv. om annat än pängar: det passar precis.
γ) [efter eng.-amerik. mother's day] mors dag, benämning på nationell hedersdag för mödrarna, vilken sedan 1919 firas i Sv. sista söndagen i maj. SvD(A) 1919, nr 140, s. 6.
c) i förb. med attribut i mer l. mindre stående, formelartade uttr. för tillgivenhet o. vördnad. Förr än pilten skal kunna säya, Käre fadher, Kära modher. Jes. 8: 4 (”7”) (Bib. 1541). Mor, lilla Mor. Gullstrand SångMor 5 (1921). Anm. I fråga om brukligheten av hithörande uttr. gäller detsamma som i fråga om FADER (se d. o. I 1 b β anm.). — särsk.
α) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. mo(de)r kär(a) (ofta skrivet ss. ett ord, äv. i best. form mo(de)rkäran); tidigt avbleknat o. ungefär liktydigt med det enkla mor; äv. i det pleonastiska uttr. kära mor kär(a); jfr 3, 4. Min hjertans allra käraste Morkäre! VgFmT II. 8—9: 44 (1557). Förhindra, .. att den liffländaren icke motte bekomma morkärs godz i Lifflandh. OxBr. 3: 15 (1613). Jag skal gå till hanss mor kär och klaga. Rondeletius 52 (1614). Högvördige Moderkiäran. VDAkt. 1661, nr 350. Mor-käran därhemma hade nog lappat .. deras kläder. Heidenstam Svensk. 2: 256 (1910).
β) [jfr d. der hjælper ingen kæremo(de)r, holl. daar helpt geen lieve vader of moeder aan] (i vissa trakter) i uttr. där hjälper ingen kära mor o. d., där hjälper inga böner. Der hjelpte ingen kära mor, som man säger, utan drängen måste springa i samma lunk som hästarne. Wigström Folkd. 2: 190 (1881).
γ) i uttr. (min osv.) fru mo(de)r (tidigast ofta skrivet ss. ett ord); anträffat bl. i anv. till l. om furstlig l. adlig person. Läter oss Frwmoor gå i Salen in. Messenius Sign. 31 (1612). Wår Allernådigste Drottnings Fru-Moder. Stiernhielm Cup. D 1 b (1649, 1668). Dahlberg Lefn. 21 (c. 1755; uppl. 1911).
d) om Jesus' moder, jungfru Maria. Guds moder, se GUD II 1 b β slutet. (Man bör icke) tilleggia then werdigha Modren Jungfru Maria .. guddomliga ähro. KOF 1: 331 (1575). En kyrka, kallad Vårfrukyrka och helgad den Heliga Modren. Afzelius Sag. 3: 95 (1841). Sylwan (o. Bing) 1: 142 (1910). — jfr GUDA-, GUDS-MODER.
e) om en antagen mor till fan l. djävulen o. d.; särsk. i uttr. fan osv. och (eller) hans mor (förr äv., eufemistiskt, påven och hans mor), ss. beteckning för vem l. vad det vara må; jfr FAN, sbst.1 1 d, 8, o. MORMODER. Jag lämnade dem fritt att communicera min begäran med de andra ja och med Påwen och hans mor om de willja. KKD 12: 165 (1703). Allenast de kunna vinna något, så gäller dem lika, om diefwulen och hans moder, som man plägar säja, ock skulle hielpa dem. Lagerström Bunyan 3: 147 (1744). (Han) pratade om mord och brand och fan och hans mor. Blanche Band. 297 (1848).
f) (vard.) bildl., i uttr. be l. tigga, äv. tala för sin sjuka mor, plädera för sig själv under föregivande av att tala för ngn annan (eg. om tiggande barn som påstå att deras mor är sjuk o. behöver hjälp). Rhodin Ordspr. 59 (1807: ber). Weste (1807: Tala). Granlund Ordspr. (c. 1880: Tigga).
g) bildl. (jfr f); i sht med tanke på den moderliga auktoriteten l. det beskydd l. den (ömma) omvårdnad som en moder lämnar sina barn. (Freja är) als-lefwande Moder, och Amma. Stiernhielm Herc. 94 (1648, 1668). Vore det icke en just passande verkningskrets för Sophie att vara mor för en hel församlings fattiga och betryckta. Choræus Bref 142 (1804). Tegnér (WB) 4: 30 (1822). — jfr BIKT-MODER. — särsk.
α) om drottning i förh. till sitt land; särsk. i uttr. landets moder. En mild Drottning och bewågen Landsens Moder. HC11H 6: 158 (1680). Du Sverges dyra Mor (dvs. Lovisa Ulrika). Nordenflycht Fruent. 53 (1761). Lysander RomLittH 108 (1858). jfr LANDS-MODER.
h) i utvidgad anv.
α) i fråga om djur. FörsprNT 6 a (1526). Lika såsom kycklingar löpa vnder modernes wingar .. så (osv.). BtFinlH 3: 254 (1550). Ankan är en god moder och kan ligga på 10—15 ägg. Juhlin-Dannfelt 17 (1886). jfr AP-, BI-, STEKEL-, VARG-MODER m. fl. särsk.
α') [efter (o. gm missuppfattning av) t. maus wie mutter, eg. benämningar på cunnus] (†) i ordspr. mus som moder, (det är) allt av samma sort, likadant, hugget som stucket. Mws som Moder, Katten bijter dhem båda. Grubb 534 (1665).
β') oeg., om äggkläckningsapparat; äv. i uttr. artificiell moder. LAHT 1913, s. 288. Jeppson HönsB 18 (1924). jfr KYCKLING-MODER.
Anm. till 1. I vulgärt spr., i sht i skolpojksslang, användas formerna morsa mωr3sa2, äv. mωs3a2, i sht i sg. best. morsan, mera sällan i pl. morsor, samt (i vissa trakter, i sht i tilltal, i barnspr.) mojan mωj3an2, sg. best. Strindberg SvÖ 2: 166 (1883: morsorna, pl. best.). Jag skulle hälsa från morsan. Strix 1897, nr 4, s. 1. Siwertz JoDr. 393 (1928). Skånehist. 24 (1944: mojan).
2) om kvinna i förh. till senare generationer än den omedelbara avkomman: stammoder, ättemoder, anmoder. Dalin (1853). — jfr ALL-, FÖR-, STAM-, ÅLD-, ÅLDER-, ÄTTE-MODER. — särsk.
a) om Eva ss. mänsklighetens stammoder. Adam kalladhe sinne hustrues nampn Heua, ther före at hon een modher är ått allom leffuandom. 1Mos. 3: 20 (Bib. 1541). Wår förste Far och Moor (dvs. Adam och Eva). Spegel ÖPar. 29 (1705). Med fikonalöf sig skylde Mor Eva / nu måste Gunås man båd spinna och väfva. Tegnér (WB) 3: 59 (1818). Wirsén Vis. 138 (1899).
b) (tillf.) i pl.: (ngns) kvinnliga förfäder. Lucidor (SVS) 231 (1672). Mina fäder fäcktade Statens slagtningar. Mina Mödrar voro Genuesarinnornas mönster. Fahlcrantz Schiller Fiesko 34 (1821).
3) (mor) husmoder; fru(n) i huset; matmoder; numera nästan bl. med avs. på äldre l. folkliga förh., särsk. på landsbygden; i sht i sg. obest. ss. ett slags egennamn; förr äv. i uttr. kära mor l. mor kära (jfr 1 c α, 4); stundom svårt att skilja från 4. H:s Högw: H(err) Biscopen sampt morkära i Bispesgården. VDAkt. 1670, nr 180. Iagh är nu faar i Täppesåås .., och du skall med Gudz hiälp blifva moor i Täppesååss. Därs. 1711, nr 138. Sonen, den nye husbonden på gården, gifter sig, och unga mor tycker att svärföräldrarne äro betänkligt seglifvade. Hedenstierna Kaleid. 252 (1884). Mor i huset med döttrar och tjenarinnor sysslade med sländorna. Rydberg Vap. 262 (1891). Hedin 1Varn. 22 (1912). — jfr FAMILJE-, HUS-, MAT-, NÄMNDEMANS-, PROST-, PRÄST-MO(DE)R m. fl. — Anm. Beträffande användningen av benämningen mor i denna bet. gäller detsamma som i fråga om far (se FADER I 5 anm., sp. F 50).
4) (utom i b bl. i formen mor) (numera bl. i folkligt spr.) ss. benämning l. titel, till l. om (ngt till åren kommen, i sht gift) kvinna (numera bl. ur de lägre samhällsklasserna); eg.: kvinna som med avs. på den vördnad l. auktoritet osv. som hon åtnjuter är att jämföra med en moder i hennes förh. till sina barn l. en husmoder i förh. till de övriga familjemedlemmarna; ofta omedelbart framför egennamn (förnamn l. efternamn); förr äv. i uttr. kära mor (jfr 1 c α, 3); stundom svårt att skilja från 3. SthmTb. 7/4 1600, s. 32 a. Gvdz frijdh Gamble Moor. Chronander Bel. I 7 b (1649). När gambla Moor böriar skumpa, så är hon intet at stilla .. (dvs.) När gammalt folck begynner skeerta, så är dher intet återhåld. Grubb 595 (1665). De, som förr tykte, att .. kiära mor eller madame .. voro hederlige titlar måste nu .. kallas .. Fru. Hof Underr. 81 (1766). Sötaste Mor Wingmark, Mor Wingmark stick öfver. Bellman (BellmS) 1: 135 (c. 1775, 1790). Stugan (på heden) .. egdes af mor Gertrud. Rydberg Vigg 3 (1875). Bättre heta mor och ha en kaka, än heta fru och inte ha något att baka. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hur står det till med mor nu för tiden? Strix 1902, nr 19, s. 3 (till en gammal änka). Johansson SmedBrukspatr. 30 (1933). — särsk.
a) (förr) om krogvärdinna; jfr MADAM 3 d, MUTTER, sbst.1 2. Låån till Mohr på (krogen) Draken. BoupptSthm 1684, s. 91 a, Bil. (1683).
5) (i sht i högre l. vitter stil) i bildl. anv. av 1, om ngn l. ngt som är upphov l. ursprung till ngt l. varur ngt uppkommit l. utvecklats l. varav ngt får näring, skydd o. d. — jfr ALLMODER. — särsk.
a) om kvinna (förr äv. man) som är upphovet till ngt; tillf. äv. om djur varifrån ngt erhålles. Her ture .. haffuer varit moderen till all then skada oc förderff Suerigis Rike en tid long öffuergongen är. G1R 6: 217 (1529). En skål för pennans mor! Stiernstolpe ESkr. 132 (1820; om gåsen). Det finnes några gamla tanter i familjen, dem jag misstänker för att vara mödrar till det narraktiga förslaget (ang. arvet). Blanche Våln. 580 (1847).
b) om land l. samhälle l. företag o. d. varifrån ngt härstammar l. om institution i förh. till ngt annat av liknande slag som utgått därifrån l. grundats därav. Then stora Babilon modhren till bolerij och till styggelse på iordhenne. Upp. 17: 5 (NT 1526). Jern-Grufworne .. äro modren, hwar ifrån Jernet hafwer sit ursprung. Bergv. 1: 503 (1696). Den församling, som Paulus grundat i Korint, blev moder till ett kristet samfund i Rom. Grimberg VärldH 4: 453 (1930). — särsk. om fosterlandet. Hör oss, Svea, moder åt oss alla! Wennerberg 4: 19 (1853, 1885). Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro. Heidenstam NDikt. 9 (1899, 1915).
c) [fsv. tomt ær akers moþir] (i ä. juridiskt spr.) i uttr. tomt är åkers moder o. d. Raam Åkerm. 64 (1670). FörarbSvLag 1: 423 (1693). Tomten var (enl. medeltidslagarna) ”åkers moder”; tomten skulle alltså utgöra grunden för delningen i byn och därigenom för delningen av övriga ägoslag. Minnesskr1734Lag 2: 339 (1934).
d) (ålderdomligt) i uttr. ängen är åkerns moder o. d. Bureus Suml. 69 (c. 1600). Enär äng årligen lemnar foder till kreaturen men i regeln all deras spillning, med undantag blott af, hvad de lemna under betning på ängen, föres på åkern, bidraga ängar att underhålla dennas fruktbarhet: ”ängen är åkerns moder”. Juhlin-Dannfelt 445 (1886).
e) om jorden l. vattnet, solen, naturen l. natten o. d. Moder jord(en). J iordenne then allas wåra modher är. Syr. 40: 1 (öv. 1536). Ljusets vidtblickande mor (dvs. solen). Sjöberg (SVS) 1: 254 (1820). Natten, tingens äldsta mor. Tegnér (WB) 9: 138 (1841). Modren natur. TheolT 1869, s. 143. Vattnet, som utan tvifvel är moder åt de äldsta lifsformerna. Quennerstedt LifvVäg. 21 (1906).
f) (†) biodl. moderkupa. Alm(Gbg) 1773, s. 37. (Det) hände at en Stock svärmade; men efter en stund gick på sin moder tilbaka. Lindström Bi 17 (1780).
g) om språk l. ord l. litterärt arbete som givit upphov till ngt annat av samma art l. om vetenskapsgren o. d. varur andra vetenskaper utvecklats. Geometria, een Tusend Konsters Moder. Stiernhielm Arch. A 3 b (1644). Wår Inrijkes Östgötha-Lagh skal bewijsa sigh wara een ächta Modher til the Longobarders Lagh i Italien. Dens. WgL Föret. 1 (1663). Thet gamla Götha ordet bragd hafwer utan twifwel waret Moder til thesza ofwannämde (ord, näml. brav m. fl.). Spegel 587 (1712). Åsigten om grekiskan såsom latinets moder. PedT 1876, s. 150.
h) om förhållande, egenskap o. d. som framkallar ett tillstånd l. en värksamhet o. d. Syndringh och tuædrekth .. haffuer warit rette moderen och störste wrsaken till al then schadha oc förderff som menige rikit .. haffuer wedher faras. G1R 3: 162 (1526). Förtwiflan är uproors modher. Gustaf II Adolf 86 (c. 1620). Girigheet och Wälde är en Moor til all Krijgh. Grubb 252 (1665). Lättjan är alla lasters moder. Ödmann AnvPred. 61 (1807). Nöden är uppfinningars moder. ÖoL (1852). Synden är dödens moder. Topelius Tb. 21 (1895).
6) bildl. (jfr 5), om föremål som påminner om l. liknas vid en moder (i bet. 1).
a) anat. livmoder; numera nästan bl. ss. förled i ssgr. BOlavi 1 a (1578). Modrens nederfall. VetAH 1758, s. 104. Cederschiöld HbBarnm. 24 (1843). — särsk. (†) i utvidgad anv., i sg. best. ss. beteckning för sjukligt tillstånd härrörande från livmodern; hysteri; jfr MODER-PASSION. Ett Pulver för Barnaföderskor wed alla Tillfällen af Modran. Roberg Beynon 58 (1697). Jag (kan) ej .. tåla henne, utan får liksom en släng af Modren, så snart jag får se den der tåpiga Kalkon-hönan. Stagnell Risbast. B 4 b (1755). EWigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 317.
b) om föremål som bildar en hålighet l. som omsluter ngt.
α) (†) skruvmutter. Rålamb 10: 37 b (1691). Sosom skrufwen hafwer 20 eller 30 genglor, så hafver modren uthi hwilken han går inthet mera än 3 eller 4 gänglor. Rudbeck Bref 381 (1700). Möller (1790, 1807). jfr SKRUV-MODER.
β) (†) om jord(klump) i förh. till därur uppväxande träd o. d. Bromelius Lup. 42 (1687). Lundberg Träg. 85 (1754).
γ) (†) om den bärgart varifrån ett mineral härstammar; moderklyft. Stiernhielm Arch. A 4 a (1644). En bergart .., som är .. (diamanternas) basis eller moder. Cronstedt Min. 41 (1758). Dalin FrSvLex. (1843; under matrice). jfr AGAT-, DIAMANT-MODER.
c) [jfr d. moder, holl. moer, t. mutter, eng. mother, fr. mère (de vinaigre)] (†) bottensats (i vin, ättika, öl, olja o. d.), drägg. Alt thet Franskt samt annat Wijn, som här införes, liggiandes på sielfwe Modren och Wijndrancken. Stiernman Com. 2: 627 (1650). Modren af Ettickian. Hildebrand MagNat. 260 (1650). Thet wijn, som (direkt importerat från Frankrike) .. ligger på flygande Modren, .. (skall) för den tijonde penningen i tullen befrijas. Stiernman Com. 3: 325 (1665). Modren af öl eller olja. Serenius (1741). Ju längre .. (vinbärsvin) får ligga på modren, ju bättre och starkare blir det. HushBibl. 1755, s. 223. Widegren (1788). Vin, som .. är en gång afstuckit eller, som det vanligen kallas, ligger på flygande modren. TaxaSjötull. 1816, s. 75. Dalin (1853). — jfr VIN-, ÄTTIK-MODER.
d) (†) om själva varhärden i en böld, ”blomma”. Modern i en bolde. Tholander Ordl. (c. 1875). — jfr BOLD-, BÖLD-, VAR-MODER.
(5) -AXEL. bot. den del av en stam från vilken ett skott utgår; jfr axel, sbst.1 II 9 c. Lundström Warming 113 (1882). —
(6 a) -BAKSTJÄLPNING. (†) obst. abnormt läge av livmodern varvid den böjes bakåt. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 218 (1836). —
(6 a) -BALSAM. [efter t. mutterbalsam] (förr) ett slags balsam använd mot hysteriska åkommor. Ehrencrona 107 (c. 1730). Dalin (1853). —
(6 a) -BAND. [efter t. mutterband] anat. livmoderband. De runda, främre o. bakre moderbanden. Hoorn Jordg. 2: 29 (1723). —
(1) -BARN. (moder- 1621. mors- c. 1670) (†) ngns styvmoders l. svärmoders barn. OxBr. 3: 32 (1621). Gyllenius Diar. 265 (c. 1670). —
(6 a) -BECK. (†) veter. beckliknande ämne i djurfosters tarmkanal vilket uttömmes de första dagarna efter födelsen, tarmbeck; jfr barn-beck. Juhlin-Dannfelt 399 (1886). Moderbeck hos kalv. Lundell (1893). —
(1 h α) -BI, n. (mindre br.) biodl. bidrottning, vise. Wahrman Manski o. Wolstein 304 (1807). FoFl. 1933, s. 235. —
(5) -BLAD. bot. blad i vars bladveck bladvecksknopparna stå, stödjeblad. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 78. BotN 1909, s. 16. —
-BRÖST, se B. —
(5 b) -BY. UpplFmT 37—39: 60 (1922—23). (Vissa) Byar .. stamma sannolikt från en moderby från vilken i sen tid utflyttningar gjorts. Fornv. 1935, s. 68. —
(5) -BÄRGART~02 l. ~20. miner. bärgart varifrån ett mineral härstammar; moderklyft. De tillfällen, då man anträffar ädelstenar i sin moderbergart, äro ytterst sällsynta. 2UB 5: 241 (1902). 2NF 10: 580 (1908). —
(5) -CELL. naturv. cell i förh. till annan cell (dottercell) som uppstått ur denna. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 413. —
(1 h α) -DAMM, r. l. m. (†) fisk. lekdamm (se d. o. 2). VetAH 1761, s. 266. En Moder-dam eller leke-ställe, hvaruti honorna få släppa sin rom, och af hannarnas miölke fecunderas, hvaraf en hop unge fiskar erhållas. Schultze Fisk. 219 (1778). —
-DJUR. (i fackspr.)
a) till 1 h α: hondjur som är moder (l. är avsett för betäckning). Nilsson Fauna 1: 631 (1847; om fenvalar). Man (bör) ej pålägga kalfvar, förr än moderdjurets mjölkproduktion står på sin höjd. Juhlin-Dannfelt 8 (1886). Getavelsstation skall .. bestå av minst en bock och 20 moderdjur. SFS 1930, s. 353.
b) till 5; i fråga om lägre djurarter, om individ varur annan individ utvecklats. Thorell Zool. 1: 13 (1860). De lägre djuren, der ingen könsmotsats existerar och den könlösa fortplantningen sker genom en blott delning af moderdjuret. Rein Psyk. 2: 148 (1891). 2NF 12: 611 (1909; om infusionsdjur). —
(5) -DROG. farm. om växtbeståndsdel som användes vid beredning av läkemedel. Rosendahl Farm. 164 (1895). —
(6 a) -DROPPAR, pl. (förr) farm. droppar (av olika sammansättning) avsedda att användas mot hysteriska åkommor; äv. i uttr. Du Rietz' (l. Dörjes) moderdroppar; jfr -vatten 2. Aken Reseap. 16 (1746). 30 à 40 af de så kallade Doct. Dyrietz Moder-Droppar. Rosenstein BarnSj. 298 (1764). Lindgren Läkem. 54 (1902). —
(6 a) -ELIXIR. [jfr t. mutterelixir] (förr) elixir (se d. o. 2) avsett att användas mot hysteriska åkommor. BoupptSthm 1680, s. 426 a, Bil. Stockholmiskt Moder-Elixir. ApotT 1739, s. 23. Stillande Moder-Elixir. PH 11: 282 (1777). —
-FAMN, se B. —
(5) -FARTYG~02 l. ~20. sjömil. depåfartyg, förrådsfartyg för mindre fartyg. TSjöv. 1890, s. 38 (för torpedbåtar). Därs. 1901, s. 112 (för undervattensbåtar). jfr: Depotfartyg, utomlands ”moderfartyg” kallade. KrigVAH 1886, s. 168. —
(6 a) -FEL, n. (moder- 1917—18. moders- 1910) (i folkligt spr., i sht förr) (Vissa) sjukdomar och lyten .. hafva enligt folktron härrört från den tid, då individen låg uti moderlifvet, och sådana åkommor har man gifvit ett gemensamt namn ”modersfel”. Eneström Finv. 69 (1910). ”Moderfel”, ont under bröstet eller mjältsjuka, säges uppstå sålunda, ’att mjälten kommit upp i bröstet från sin rätta plats'. Hembygden(Hfors) 1917—18, s. 54. —
(1 h α) -FISK. jfr -djur a. Hos en del af .. (fiskarna) förblifva romkornen (äggen) inom moderfiskens kropp tills ungen blifvit utkläckt. Nilsson Fauna 4: XIV (1855). —
(5) -FLOD. (†) om huvudflod i förh. till sina bifloder. Castrén Res. 2: 113 (1845). Wallin Bref 191 (1849). —
(5) -FORMATION. (i fackspr.) Sernander SkandVeget. 91 (1901). Den växtformation, som givit upphov till varje enskilt (torvmosse-)lager, dettas s. k. moderformation. NoK 43: 121 (1925). —
(5) -FRÖ, n. (moder- 1876—1901. moders- 1898)
(5) -FRÖBETA~020. (i fackspr.) sockerbeta avsedd att lämna frö till nya fröbetor. Forsberg Sockerb. 37 (1894). —
-FRÖJD, se B. —
-FÖLJD, se B. —
(5 b) -FÖRETAG~102 l. ~200. jfr -bolag. Moder- och dotterföretag. BtRiksdP 1920, XI. 2: nr 1, s. 67. —
(5 b) -FÖRSAMLING. församling till vilken kapell- l. annan annexförsamling hör. PH 8: 433 (1766). I regel bor kyrkoherden i moderförsamlingen. JulbokGbg 1931, s. 102. —
-GRIS, se E. —
(6 a) -GRÄS. [jfr t. mutterkraut] (†) växten Chrysanthemum parthenium (Lin.) Bernh. (Matricaria parthenium Lin.), mattram; jfr -ört; äv. om Melissa officinalis Lin., meliss. At stilla Wärcken, sedan Quinnan födt hafwer. .. Tagh .. Melissa eller Modergräsz (m. m.). Lindh Huuszapot. 256 (1675). Hoorn Jordg. 2: 208 (1723). —
(1) -GUDINNA. rel.-hist. gudinna som företräder o. befrämjar den alstrande kraften i tillvaron, fruktbarhetsgudinna. Söderblom ÖversRelH 27 (1912). IllRelH 121 (1924). —
-GÅNG; pl. -ar.
1) zool. o. skogsv. till 1 h α: gång som honan av vissa skalbaggssläkten utgnager, vanl. under barken av träd, o. vari hon därefter lägger sina ägg. Thomson Insect. 78 (1862). SvSkog. 391 (1928).
(5) -GÅRD. huvudgård i förh. till därunder lydande jordlägenhet. Juhlin-Dannfelt 181 (1886). SLorS 6: 67 (1891). —
(6 b) -GÄNGA, r. l. f. (†) i pl.: invändiga gängor ss. i en mutter. (Patronen till svarvning av myntstämplar är) i mynningen till en half tums djup försedd med modergängor. VetAH 1820, s. 210. De Ron o. Virgin I. 5—7: 9 (1887). —
(6 a) -HARTS. (numera knappast br.) galbanum. NF 5: 787 (1882). Galbanum ansågs länge öva särskild verkan på livmodern — därav namnet moderharts. 3NF 8: 312 (1928).
-HEM, se B. —
(1) -HULD, adj. (moder- 1811—1851. moders- 1828—1856) (i vitter stil, föga br.) huld ss. en moder. Atterbom SDikt. 1: 78 (1811, 1836). Cygnæus 9: 197 (1856). —
(5 b) -HUS.
1) (i fråga om romersk-katolska förh.) religiös kongregations centrala ordenshus (särsk. i förh. till filialerna). NF 3: 1137 (1880). SvKyrkH 2: 558 (1941).
2) centralanstalt för utbildning av diakonissor vilka äv. efter utbildningstidens slut stå i gemenskap med anstalten. Brilioth SvKyrkKunsk. 401 (1933). Jfr B. —
-HYDDA, se B. —
(1 h α) -HÖNA. jfr -djur a. Hon tyckte hela prestgårdsfamiljen liknade en skock kycklingar, som samlade sig under moderhönans vingar. Tavaststjerna Inföd. 291 (1887). —
(5) -INDIVID. särsk.
a) bot. o. skogsv. om växt; jfr -buske, -planta; äv. = moder 1 h β. Från ett moderindivid uppstår .. en hel koloni af 10—40 träd af olika ålder. BotN 1892, s. 27.
(5 b) -INSTITUT. BetDöfstUnd. 1878, s. 6. Det stora institutet i Stockholm, moderinstitutet till den Zanderska gymnastikmetoden. Flodström SvFolk 120 (1918). —
(5) -JORD.
1) om jord varur en växt uppvuxit; särsk. om jordklump som omger en växts rötter; numera nästan bl. (i vitter stil) bildl. Rålamb 14: 57 (1690). Det (är) nästan emot Ekens natur at låta flyttia sig, om icke des Moder-jord tages med och hänger fast med vid Rötterne. Rosensten Skog. 1 (1737). Trozelius Rosensten Inl. 15 (1752). Rydberg Ath. 291 (1859; bildl.).
2) (i vitter stil) fosterjord; äv. bildl. Björnståhl Resa 6: 67 (1779; bildl.). Kärlek till moderjorden. Frey 1848, s. 168.
3) (†) om den odlade del av en jordegendom som ligger intill gården?; motsatt: utägor o. d. (Principen) at välja en stenig och oländig mark til upbrukande, och lemna moderjorden i vanhäfd. Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 3, s. 9. Moderjorden nyttjas .. (i södra fögderiet i Ångermanl.) mäst til kornsäde, men lägdland och ristjord til höstråg. Hülphers Norrl. 4: 362 (1779). —
(6 a) -KAKA. [jfr t. mutterkuchen] anat. organ bestående av en tjock, svampig, kakformig vävnadsmassa som utgör fostrets förbindelse med modern, placenta. Hoorn Jordg. 1: 61 (1697).
Ssg: moderkaks-djur. zool. om däggdjur hos vilka fosterhöljena utbilda en värklig moderkaka varigm näring tillföres fostret. NoK 36: 105 (1924). —
-KALL, se B. —
(6 a) -KANEL. [jfr t. mutterzimmet] (förr) farm. kanelarten Cortex Cinnamomi ceylanici, träkassia, som förr användes i medicin mot livmodersjukdomar. ApotT 1698, s. 12. Lindgren Läkem. 54 (1902). —
(5) -KLYFT. geol. om den fast anstående bärgart från vilken mineral l. löst block härstammar; jfr klyfta, sbst.1 9. Hisinger Ant. 4: 150 (1828). Guldets förnämsta moderklyft är qvartsiten. UB 4: 292 (1873). Rig 1928, s. 113. —
(5) -KNOPP. bot. knopp ur vilken andra knoppar utvecklats. Lundström Warming 113 (1882). De nya knopparne uppstå vid basen af moderknoppen. BotN 1884, s. 166. —
(6 a) -KOLIK. (†) krampartade smärtor i underlivet vilka ansågos härröra från livmodern. Dalin Vitt. II. 5: 131 (1738). Wretlind Läk. 8: 128 (1900; se under -kramp). —
(6 a) -KOLLER. (†) veter. koller (hos sto l. vissa andra hondjur) beroende på otillfredsställd könsdrift. Dannström Hering 442 (1848). Bohm Husdj. 97 (1902). —
(5 b) -KOLONI. särsk. om djurkoloni från vilken andra kolonier utgått. Thorell Zool. 1: 272 (1860). —
(6 a) -KRAMP. (†) livmoderkramp; jfr -kolik. Hoorn Jordg. 1: 107 (1697). Oftast äro moderkramperne en följd af hastig och stark depletion, såsom vid tvillingbörd. TLäk. 1834, s. 113. Plågor (i samband med menstruation) kallas .. med ett oegentligt namn moderkolik eller också moderkramp. Wretlind Läk. 8: 128 (1900). —
(6 a) -KRANS. (†) ringformig propp avsedd att införas i slidan för att stödja livmodern o. hålla den i rätt läge, pessarium; jfr -ring. VetAH 1752, s. 221. Dalin (1853). —
(1 h α) -KRÄFTA, f. l. r. jfr -djur a. Een Moderkräffweta, som haffwer sköna fulkommeliga ägg. IErici Colerus 1: 308 (c. 1645). —
(6 a) -KRÄNGNING. (†) Moderkrängning är moderbottnens nedsjunkning igenom modermunnen. Cederschiöld HbBarnm. 257 (1822). —
(5) -KULTUR.
2) jfr kultur 8. Hat (i Finl.) mot den gamla svenska moderkulturen. Tavaststjerna Marin 139 (1890). —
(5) -KUPA, r. l. f. biodl. bikupa varifrån en l. flera svärmar utgått. Linnæus Bijskjöts. 132 (1768). —
(6 a) -KVAV, n. (†) hysterisk åkomma med ångest- l. kvävningssymtom. BBergius PVetA 1780, 1: 45. Heinrich (1828). —
(6 a) -KVED. (moder- 1694—c. 1847. moders- c. 1740—1849. mors- 1658, 1668) (†) moderliv; livmoder. Stiernhielm Herc. 489 (1658, 1668). Jag döden ljöt då han ännu / I modersqveden låg. Hagberg Shaksp. 6: 126 (1849). särsk. bildl. De dyra steenars rum och moderqved är jorden. TRudeen Vitt. 298 (1694). —
(1) -KVINNA. (tillf.) Den ärbara moderkvinnan blir kysk i äktenskapet. Strindberg GötR 181 (1904). —
(5 b) -KYRKA. (moder- 1635 osv. moders- 1678—1701. mor- 1577—1720) [jfr t. mutterkirche, eng. mother-church]
1) huvudkyrka i ett pastorat, kyrka i moderförsamling; motsatt: annexkyrka. HFinlKyrkoh. 5: 10 (1577). Brilioth SvKyrkKunsk. 130 (1933). särsk. (i Finl., †) i utvidgad anv.: moderförsamling. JGTopelius (1808) hos Vasenius Top. 1: 171.
2) kyrkosamfund varifrån andra religiösa samfund utgått. Frey 1841, s. 27. En till ”moderkyrkan i Sverige” afgifven redogörelse för ”Skandinaviska Evangeliskt-Lutherska Augustana-synoden i Nord-Amerika ..”. (Agardh o.) Ljungberg 4: 394 (cit. fr. 1861).
Ssgr (till -kyrka 1 slutet; i Finl., †): moderkyrko-bo, m.||ig. invånare i moderförsamling. Murenius AV 17 (1637). Därs. 584 (1666).
-klockare. Murenius AV 187 (1649). Om moorkyrkioklockaren (i Lumparland) iche schaffar sig en tienlig capelsklockare, så mister han capellet i nesta visitation. Därs. 289 (1654).
-län. moderförsamling(s område); jfr län, sbst.3 1 b. HdlCollMed. 18/4 1746. Smeds Malaxb. 330 (cit. fr. 1812). —
-KYSS, -KÄNSLA, -KÄRLEK, se B. —
(1) -KÄRLIG; adv. -en (HSH 8: 99 (1672)). (†) moderligt kärleksfull; med en moders l. moderlig kärlek. Af Moderkiärligit bewåg. BoupptSthm 24/10 1671. HdlÅgerupArk. 1727. —
(5 b) -LAND. (moder- 1771 osv. moders- 1822)
1) land i förh. till de kolonier som bildats därifrån l. till de invånare som utvandrat därifrån, ävensom i förh. till underlydande länder; huvudland (se d. o. 1). Greklands östra colonier förelyste moderlandet i .. konsten. Ekelund 1GH 19 (1826). Upland är moderlandet för de andra Svealandskapen. Schlyter JurAfh. 2: 142 (1879). Det mäktiga rike (dvs. Ryssland), som .. (gm freden i Fredrikshamn) blifvit Finlands moderland. Tegnér Armfelt 3: 319 (1887).
2) (i sht i vitter stil) fosterland, fädernesland. Höpken 2: 685 (1771). När syslolösa människor öfvergifva sitt moderland. Ekmanson Sterne 1: 36 (1790).
3) land som utgör ursprunget l. källan för ngt. UrFinlH 766 (1793). Det storindustriella produktionssystemet — hvars moderland England är. Steffen ModEngl. 393 (1893). —
-LIK, adj. (moder- 1648—1880. mor- 1658—1756) (†) lik sin moder. Stiernhielm Herc. 21 (1648, 1668). De säga, att hon skall vara moderlikast af alla sex (syskonen). Topelius Vint. I. 2: 10 (1867, 1880). —
(jfr 6 a) -LIV. (moder- 1526 osv. moders- 1709—1905. mor- 1695) [d. moder(s)liv, t. mutterleib] (numera nästan bl. i högre, särsk. bibliskt spr.) livmoder; förr äv.: (ngns) moders livmoder. Alt manköön först ypnandes moder liffuit, skal kallas helogt herranom. Luk. 2: 23 (NT 1526). Tu haffuer draghit migh vthu mitt modherlijff. Psalt. 22: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: ur moderlivet). Fostret i moderlifvet är .. öfverdragit med (epitel). Rosenstein Comp. 222 (1738). Karlfeldt FridLustg. 133 (1901). särsk.
a) i uttr. som beteckna ngns fosterstadium l. tidigaste tillvaro; ofta i uttr. som beteckna medfödda egenskaper o. d.; äv. bildl. ss. uttr. för att ngt befinner sig i ett outvecklat stadium. Alt jfrå mitt modherlijff haffuer iagh gerna hughswalat. Job 31: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: från min moders liv). Åsnan grånar i moderlijfwet, och är intet deste klookare. Grubb 891 (1665). Pathologien låg ännu i moderlifvet. Wadman Saml. 1: 6 (1817, 1830). Norrländingen, en händig slöjdare och naturmekaniker av moderlivet. Högberg Frib. 21 (1910).
b) bildl. In uti jordens moderlif (dvs. Dannemora gruva) jag for. Nybom SDikt. 1: 94 (1848, 1880). Rydberg FilosFörel. 1: 295 (1876). —
(5 b) -LOGE ~lå2ʃ. ordensloge från vilken andra (dotter)loger utvecklats. Valerius 2: 244 (1839; bildl.). FoU 19: 206 (1906). —
(5) -LUT.
1) kem. vätska varur kristaller avsatt sig o. som återstår efter kristallisationen; jfr mutter-lut. Wallerius ChemPhys. 1: 201 (1759).
2) (i fackspr.) enl. viss metod erhållen koncentrerad lösning av saltvatten, använd till förstärkning av salthalten i bad, i sht förr äv. till omslag vid vissa sjukdomar. 2NF (1912).
(6 a) -LÄKA, f. (†) växten Bryonia alba Lin., hundrova, som i ä. tid ansågs värksam mot hysteriska åkommor. Rudbeck HortBot. 20 (1685). —
(5) -LÖK. bot. Ahlich 14 (1722). De kring moderlöken .. framkommande smålökarne. HbTrädg. 6: 244 (1884). —
-LÖS. (moder- 1526 osv. mor- 1658—1930. möder- 1641 (: sex småå Mödherlösa Barn)) [fsv. modhorlös (CodUps. C 20 1: 388)] som är utan moder, som förlorat sin moder. Fadherlösz och modherlösz barn. Jak. 1: 27 (NT 1526). Stiernhielm Herc. 421 (1658, 1668; bildl.).
Avledn.: moderlöshet, r. l. f. —
-MJÖLK, se B. —
(6 a) -MUN. anat. livmodermun. (Livmodern) hafwer en Ypning som kallas den indra Moder-Mund, hwilken utaff somliga kallas Slutet. Hoorn Jordg. 1: 21 (1697). Den nedersta (yttre) mynningen af moderhalsen kallas yttre modermun. Wretlind Läk. 8: 123 (1900).
Ssg: modermuns-häfta, r. l. f. obst. Cederschiöld HbBarnm. 134 (1843). Modermunshäfta. Då modermunnen dröjer förlänge att öppna sig, till följd af overksamhet i lifmodrens nedre del. Dens. Ordl. (c. 1847). —
(1, 6 a) -MÄLE. (moder- c. 1755—1762. moders- 1684) (†) födelsemärke. Palmberg Ört. 209 (1684). Modermäle, el. teckn, som ett barn får i moderlifvet vid eldsvåda. Schultze Ordb. 2920 (c. 1755). Bruno Gumm. 23 (1762). —
(1, 6 a) -MÄRKE. (moder- 1847—c. 1875. moders- 1847—c. 1875. mors- 1755) (†) födelsemärke. SvMerc. 1: 311 (1755). Svalin Ordl. (1847). Tholander Ordl. (c. 1875). —
-NAMN, se B. —
(1) -NATT. [jfr t. mütternacht, feng. modranicht (Beda); ang. ordets urspr. bet. se M. P. Nilsson i ArchRelW 19: 130 (1916)] i sg. best., äldre benämning på årets längsta natt; ännu ngn gg i vissa trakter benämning på natten till den 13 dec. (Luciadagen). Hiorter Alm. 1741, s. 7. Dalin Hist. 1: 166 (1747). MeddNordM 1898, s. 11 (om natten till den 13 dec.). —
(5) -NEJLIKA. [jfr d. modernellike, t. mutternelke] handel. torkad, mer l. mindre utvecklad frukt av kryddnejlikträdet (motsatt: kryddnejlikor, som utgöras av torkade blomknoppar). TullbSthm 26/10 1543. Kjellin 786 (1927). —
(5) -NÄRING. om jordbruket (o. dess binäringar), betraktat ss. den ursprungliga näringsgrenen, från vilken arbetsgivare o. arbetare övergått till andra näringsgrenar. LBÄ 21—22: 69 (1799). Modernäringarna, åkerbruket och boskapsskötseln. Palmblad Norige 158 (1846). Våra modernäringar, jord- och skogsbruk. SkogsvT 1908, s. 337. —
(6 a) -PASSION. (moder- 1735 osv. moders- 1790) äldre benämning på hysteri; jfr -sjuka. Man har ingen ting annat, at tilskrifva .. de starka moder-passioner hos våra Fruentimber, än de ringa rörige syslor och arbeten, de sig företaga. Kling Spect. Hh 3 b (1735). I ett anfall af moderpassion började hon att skrika fram en bön till Gud. Strindberg SvÖ 3: 311 (1890). —
(6 a) -PILL. (†) = -piller. Om .. (det döda fostret) eij vore framkommit, skulle vij hafva giort åt .. (modern) en Moder-pill, eller modertapp af oxgalla. Hoorn Jordg. 2: 99 (1723). —
(6 a) -PILLER. (†) piller avsett att påvärka livmodern. Moder-piller .. (tages) för kolik, moderpassion och väderplågor. Darelli Sockenapot. 33 (1760). PH 11: 298 (1777). —
(5) -PLANTA, r. l. f. bot. planta från vilken andra plantor utvecklas; särsk. om växt som vid korsning tjänstgör ss. ”moder”; jfr moder 1 h β. EconA 1807, dec. s. 69. De .. vexter, som man kallar hybrider, liknande både fader- och moderplantan. Agardh Bot. 2: 354 (1832). Förökningsplantor af krusbär, hvilka hösten förut skilts från moderplantorna. LAHT 1907, s. 292. —
(6 a) -PLÅGA, r. l. f. (†) smärta i livmodern; hysteri. Darelli Sockenapot. 40 (1760). Auerbach (1911). —
(6 a) -PLÅSTER. [jfr t. mutterpflaster] (†) använt ss. medel mot hysteriska åkommor l. avsett att påvärka livmodern. BoupptSthm 1680, s. 426 b, Bil. Man kan .. läggia utwärtes på Buken et Moder-Plåster. Hoorn Jordg. 1: 90 (1697). PH 11: 282 (1777). —
(6 a) -POLYP. (numera knappast br.) med. i l. på livmodern. Cederschiöld HbBarnm. 267 (1822). Dalin (1853). —
(6 a) -RASERI. (†) onaturligt stegrad könsdrift hos kvinna; hysteri. Björkegren 2754 (1786). Auerbach (1911). —
(5 b) -RIKE. (mera tillf.) = -land 1. VetAH 1764, s. 90. Finnlands sista, ovärderliga skänk till det gamla moderrike, ur hvars minne det aldrig kan utplånas! Atterbom Siare 3: III (1844; om Sverge). —
(6 a) -RING. (numera knappast br.) livmoderring, pessarium; jfr -krans. Hoorn Jordg. 1: 321 (1697). Cederschiöld QvSlägtl. 1: 222 (1836). Moderringar, af hårdgummi och patentgummi. PriskurWBecker 1902, s. 56. —
-ROT.
1) bot. till 5: rot(liknande del) varur sidorötter l. skott utvecklats. Lundberg Träg. 156 (1754). NoK 73: 65 (1927).
2) [jfr t. mutterwurzel] (†) till 6 a: växten Meum athamanticum Jacq., förr använd till läkemedel mot hysteriska åkommor; äv. i uttr. välsk moderrot. Welsk Moderroot. ApotT 1698, s. 64. Dalin (1853). —
(1) -RÄTT, r. l. m. (moder- 1898 osv. moders- 1893—1925) [jfr t. mutterrecht] (i fackspr.) hos vissa primitiva folk (i sht i äldre tid) rådande förhållande att släktskap räknas på mödernet o. arv tillfaller anförvant på moderns sida. Westermarck Äkt. 108 (1893).
(6 a) -RÖR.
2) (föga br.) böjt rör av glas l. hårdgummi till apparat för slidsköljning. PriskurWBecker 1902, s. 56. Svenson Sinnessj. 131 (1907). —
(5) -SAK. jur. om ngt som frambragt l. alstrat ngt annat. Det (är) .. ägaren till den frambringande, s. k. modersaken, som också får alstren: trädgårdens frukt .. o. s. v. Björling CivR 71 (1906). —
(5 b) -SAMFUND~02 l. ~20. jfr -loge. Bremer NVerld. 2: 200 (1853). De spanska filialordnarna (av cisterciensorden) voro de första som .. skilde sig från modersamfundet. NF 3: 378 (1879). —
(5 b) -SAMHÄLLE~020. Bremer NVerld. 3: 438 (1854). 2NF 19: 109 (1913; om myrsamhälle). särsk. (i fackspr.) om torvbildande vegetation i förh. till den därav bildade torven. Flodström Naturförh. 124 (1918). Torfvens modersamhälle har varit ett sankt, periodiskt öfversvämmadt starrkärr. FoFl. 1923, s. 152. —
(1) -SIDA(N). (moder- 1886 osv. moders- 1738—1886. mors- 1749—1845) mödernesidan, mödernet. Lind (1738; under mutter-halben). Thjasses fränder på modersidan. Rydberg Myt. 1: 133 (1886). —
(6 a) -SJUK. (†) om kvinna: som lider av sjukdom i livmodern l. av hysterisk åkomma. VetAH 1765, s. 237. Landsm. 1911, s. 681. —
(6 a) -SJUKA. [jfr t. mutterkrankheit] (numera bl. ngn gg i folkligt spr.) hysterisk åkomma; särsk.: med plågor förenad underlivssjukdom (hos kvinnor); hysteri; jfr -passion. (Hon) hafwer .. hwar Höst warit bekajat medh den så kallade Modersiukan. Svenonius GGutheim E 4 a (1683). Modersiuka .. yttrar sig med oro i sinnet, .. dåningar .., brånader, blodskölgningar eller hetta up åt ansigtet (m. m.). Darelli Sockenapot. 196 (1760). Hembygden(Hfors) 1917—18, s. 3. —
(5) -SKOLA, r. l. f.
1) (†) om skola i stiftsstad i förh. till de mindre skolorna i andra städer. SkaraDP 4/7 1689. Stifftets Moder-Schola och Kongl.: Gymnasium i Vexiö. VDAkt. 1719, nr 201.
2) trädg. plantskola av träd l. buskar från vilka ympkvistar l. avläggare o. sticklingar tagas för sortens förökning. LAHT 1907, s. 67. —
(5) -SKOTT. bot. När ett skott förgrenar sig, bildas nya knoppar .. i de yttersta väfnaderna af moderskottet. Lundström Warming 112 (1882). —
-SKRUV.
1) (†) till 6 a: ett förr använt instrument för öppnande av livmodermunnen. Hoorn Siphra 56 (1715). Dens. Jordg. 2: 30 (1723).
2) (†) till 6 b: invändigt gängad hylsa. Moderskrufven å (sprut-)slangen fastskrufvas till faderskrufven å .. inloppet till sugröret. Ahlström Eldsl. 400 (1879). Holmberg Artill. 3: Bih. 57 (1882). —
-SKYDD, SKÖTE, se B. —
(6 a) -SLIDA. (†) anat. rörformigt organ som sträcker sig från blygden upp till livmodern, vagina, slida. Hoorn Jordg. 1: 20 (1697). Dalin (1853).
(6 a) -SLUT. anat. livmoderns mynning mot slidan, livmodermun; förr äv. = -tapp 1. Hoorn Siphra 4 (1715). Acrell PVetA 1750, s. 37. —
(6 a) -SPEGEL. (†) Moderspegel, ett instrument, som införes i moderslidan, för att antingen inuti denna eller å lifmodern göra en syning eller en operation. Svalin Ordl. (1847). Tholander Ordl. (c. 1875). —
-SPENE, se B. —
(5 g) -SPRÅK. (moder- (i bet. 2 alltid) 1680 osv. moders- 1619—1814) [jfr t. muttersprache, eng. mother language]
1) (numera mindre br.) modersmål. Bullernæsius Lögn. 48 (1619). Ingen prestman finnes som .. Gudz ordh kan Predicka (för lapparna) i deres eget Modersspråck. KyrkohÅ 1914, s. 424 (1631). Moderspråk, du bär i din famn / allt oss i världen är kärast. Levertin Dikt. 5 (1901).
2) språk i förh. till annat språk som utvecklats därur; urspråk; motsatt: dotterspråk. Björkegren 1735 (1786). Franskans moderspråk latinet. Collinder IntrSpråkv. 34 (1941). —
(5 b) -STAD.
1) (i vitter stil) stad varifrån man härstammar, fädernestad. Meroë .. skall vara de andra Æthiopernes moderstad. Carlstedt Her. 1: 231 (1832). Moderstaden .. hade .. förskjutit sin son. 2SAH 39: 194 (1864).
2) stad i förh. till andra samhällen som utgått därifrån; motsatt: dotterstad. Ett krig mellan Rom och dess moderstad Alba. Ekelund 1GH 13 (1826). Gamla Lödöse, Göteborgs moderstad. Thomée Sv. 137 (1857).
3) stad där ngt (en värksamhet o. d.) har sitt ursprung. Rom, .. konsternas och vetenskapernas moderstad. Ekelund 1FädH II. 1: 207 (1830). —
(5) -STAM. (moder- 1722 osv. moders- 1911) stam från vilken förgreningar utgå; särsk.
a) bot., trädg. o. skogsv. om huvudstam (av träd l. andra växter) i förh. till avläggare l. rotskott l. (avskilda) grenar o. d. Ahlich 150 (1722). HbTrädg. 3: 15 (1872).
b) om folkstam. Hildebrand Hedn. 107 (1872). Kongoområdets tusen olika stammar .. (kunna ha) utgått från en och samma moderstam. Dahlgren Stanley 1: 388 (1890).
(5 b) -STAT. jfr -land 1. Holmbergsson Sartorius 131 (1800). Förhållandet .. emellan nybyggen och deras moderstater. 2SAH 33: 212 (1861). —
-STEN.
1) (numera föga br.) miner. till 5: moderbärgart. JernkA 1832, Bih. s. 238. Moderstenen för de sydafrikanska diamanterna, den s. k. kimberliten. 2NF 21: 480 (1914).
2) (†) till 6 a, om ett slags stenfyllning i vissa snäckor. Holmberg 2: 395 (1795). Dalin FrSvLex. (1842; under hystérolithe). —
(5) -STOCK. biodl. bistock från vilken en svärm utgår; jfr -kupa. Alm(Gbg) 1773, s. 37. VetAH 1776, s. 237. Dahm Biet 76 (1878). —
(5) -STUBBE. skogsv. jfr -stam a. Återväxten (av lövskog) påräknas genom utslående af skott från moderstubbarne. Thelaus Skog. 141 (1865). —
(1) -STYCKE. (moder- c. 1755. moders- 1716) (†) gärning av l. bevis på moderlig kärlek. VDAkt. 1716, nr 176. Schultze Ordb. 5039 (c. 1755). —
(6 a) -STÖRTNING. (†) med. blödning från livmodern. Trozelius Rosensten 59 (1752). Heinrich (1828). —
(5) -SYRA, r. l. f. mejeri. kultur av mjölksyrebakterier, använd som utgångsmaterial för gräddes syrning vid smörberedning. TLandtm. 1897, s. 591. —
(6 a) -SÄNKNING. (†) med. ofullkomligt livmoderframfall, då livmodern nedsjunkit i blygden. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 220 (1836). Tholander Ordl. (c. 1875). —
(1 h α) -TACKA, f. jfr -djur a. QLm. 1: 81 (1833). Modertackor, ännu i stånd att lamma. Därs. 5: 16 (1835). —
(6 a) -TAPP.
1) (numera föga br.) anat. livmodertapp. Cederschiöld HbBarnm. 18 (1822). Den del af .. (livmoderhalsen), som sticker fritt fram i moderslidan kallas modertappen. Wretlind Läk. 8: 123 (1900).
2) (†) om visst preparat avsett att påvärka livmodern (vid barnsbörd). Hoorn Jordg. 2: 99 (1723; se under -pill). —
(6 a) -TINKTUR. (†) använd ss. läkemedel mot hysteriska åkommor. BoupptSthm 1680, s. 426 a, Bil. Därs. 426 b, Bil. —
(6 a) -TRUMPET. [jfr t. muttertrompete] anat. o. zool. om vartdera av de rör som från grannskapet av äggstockarna gå in i övre hörnet av livmodern; äggledare. Hoorn Jordg. 2: 64 (1723). VerdS 116: 33 (1903). —
(6 a) -TRUT. (†) anat. livmodertapp; jfr -knapp. Cederschiöld HbBarnm. 18 (1822). TLäk. 1833, s. 297. Dalin (1853). —
(5) -TRÄD. (moder- 1754 osv. moders- 1859) trädg. o. skogsv. träd som (gm frö l. på vegetativt sätt) givit upphov till nya träd. Lundberg Träg. 73 (1754). —
(5) -TYP. (i fackspr.) Man (har) ofta att bland de främmande fornsakerna söka modertyperna till våra egna. Tegnér LundUniv. 179 (1897). —
(6 a) -VATTEN.
2) (förr) farm. destillat använt ss. medicin mot hysteriska åkommor; äv. i uttr. Du Rietz' (l. Dörjes) modervatten, om en av arkiatern F. G. Du Rietz († 1682) sammansatt medicin; äv. i uttr. gyllene modervatten. Thet gyldene Moderwatn aff thet bästa Brändewijn. Utterman Ertmann D 2 a (1672). ApotT 1698, s. 78. Dyriets Modervatn. Därs. 1739, s. 6. Duriez' (på folkspråket Dörjes) ”modervatten” användes ännu. Lundin (o. Strindberg) GSthm 197 (1880).
Ssg: modervattens-syra, r. l. f. (†) till -vatten 1. Berzelius Kemi 1: 383 (1808). Dessa kristaller äro allantoissyra, eller hvad man fordom kallade modervattenssyra. Dens. ÅrsbVetA 1838, s. 536. —
(5) -VETENSKAP~102. FKM 4: 114 (1815). Invärtes medicin .. är den centrala vetenskapen, modervetenskapen, från vilken de andra kliniska specialiteterna .. avspjälkat sig. Holmgren InlInvSj. 15 (1933). —
(1) -VETT. (moder- 1759—1858. mors- 1761) [jfr t. mutterwitz, eng. mother wit] (†) medfött vett l. förstånd, vanligt sunt förnuft. SvMerc. IV. 3: 13 (1759). Half lärdom är sämre än ingen, emedan den utmagrar hjertat och fördunklar det sunda modervettet. Tegnér (WB) 6: 223 (1828). Lysander RomLittH 20 (1858). —
(6 a) -VRÄNGNING. (†) om förhållandet att livmoderns botten nedtränger i l. genom modermunnen; äv. i uttr. fullkomlig, ofullkomlig modervrängning. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 98 (1839). —
-VÅRD, se B. —
(6 a) -VÄRK, sbst.1, r. l. m. (†) Modervärk (Hysteralgia), en mer eller mindre häftig värk, som har sitt säte i lifmodern och utgör en yttring af flera olikartade sjukdomar. Collin Ordl. (1847). Tholander Ordl. (c. 1875). —
(5) -VÄRK, sbst.2, n. (numera bl. tillf.) jfr -företag. 2RA 1: 439 (1723). (Alingsås är) ock af RSt. sielfva för ett modervärk och manufacturschola i landet förklarat och antagit. Därs. 3: 985 (1734). Sjöstén ÅmVetA 1799, s. 42. —
(5) -VÄTSKA, r. l. f. kem. vätska (lösning) varur ngt ämne utskiljes vid kristallisering. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 162. —
(5) -VÄVNAD. särsk. anat. Moderväfnaden för benet är brosket, på hvars bekostnad benet först bildas. NF 5: 649 (1882). —
-VÄXT.
1) bot. till 5: växt varur andra utvecklats; äv. om växt på vilken annan växt inympats. Wikström ÅrsbVetA 1831, s. 183. LAHT 1909, s. 348.
2) (†) till 6 a: polyp l. tumör i l. på livmodern. Hoorn Jordg. 1: 114 (1697). Cederschiöld Ordl. (c. 1847). —
(6 a) -ÅDER. (†) veter. en gren av nedre hålvenen. Den yttra Ländådren går ur baklifvet och ger 1:o Moderådren hos Stoen och 2:o Frörednings ådren hos Hästar. Hernquist Hästanat. 52 (1778). —
(5) -ÅKER. (†) jfr -jord 3. Stridsberg Åkerbr. 61 (1727). (Jordägarna) hafva funnit, at .. nya upodlingar förökat göromålen, .. åstadkommit moder-åkrens försämrande, och ändå varit föga lönande. Fischerström 1: 167 (1779). EconA 1807, mars s. 153. —
(5) -ÄMNE. i sht kem. ämne varur ngt annat ämne utvinnes l. uppkommer l. ansetts uppkomma. Lindestolpe Frans. 98 (1713). Calcium carbid, acetylenens moderämne. GHT 1898, nr 82 B, s. 2. —
(6 a) -ÄTTIKA. (†) Moderättika, Acetum antihystericum Ludovici .. användes vid hysteriska anfall. Åstrand (1855). —
-ÖGA, -ÖMHET, se B. —
(6 a) -ÖRT. (†) om vissa växter som i ä. tid användes till läkemedel mot åkommor som (ansetts) härröra från livmodern; särsk. = -rot 2; äv. i uttr. välsk moderört. Franckenius Spec. D 2 a (1638). Serenius Iiii 4 a (1757; om mattram). Lindgren Läkem. 54 (1902; om drog).
B (i allm. till 1): MODERS-ARM, r. l. m. (i sht i högre stil) Atterbom Lyr. 3: 99 (1815; bildl.). Jag (vaggas) nu af hafvets mjukt svallande vågor såsom ett barn på modersarmar. Bremer GVerld. 4: 126 (1861). Jfr H. —
-ARV, n. (moders- 1790 osv. mors- 1893 osv.) arv efter moder, mödernearv; äv. bildl., om egenskap o. d. som ngn ärvt efter sin moder. Möller (1790). IllMilRevy 1898, s. 58 (bildl.). Mitt morsarv gick i fars konkurs. KonsumBl. 1929, nr 12, s. 12. —
-BRÖST. (moder- 1582—1882. moders- 1582 osv. modra- 1678. mors- 1734)
1) motsv. bröst 1; särsk. med tanke på digivningen; ofta i sg. avseende båda brösten; äv. i uttr. allt ifrån modersbröstet, allt sedan den späda ålder då ngn diade sin moders bröst; äv. bildl. (Efter födelsen) woro strax bådhon moders brösten, såsom flaskor fulla medh miölk til wår födho. PErici Musæus 2: 263 b (1582). En aflägsen skogsbygd, der jag alltifrån modersbröstet uppväxte. PoetK 1816, s. XLI. Ett folk, som i sin barndom ännu ligger vid naturens modersbröst. Schlyter JurAfh. 2: 108 (1879). Jag fick aldrig modersbröst. Strindberg Kamm. 4: 58 (1907).
-FAMN. (moder- 1672—1814. moders- 1825 osv.) (i sht i högre stil)
-FEL, se A. —
-FRÖ, se A. —
-FÅFÄNGA ~020. jfr -stolthet. Valerius 1: 26 (1806). Den sårade modersfåfängan. Carlén Klein 84 (1838). —
-FÖLJD. (moder- 1918. moders- 1928) [efter t. mutterfolge] (i fackspr.) förhållandet att ngn rättsligen tillhör sin moders (o. icke sin faders) familj (o. klass). Frillobarns moderföljd. Flodström SvFolk 368 (1918). NoK 85: 30 (1928). —
-GLÄDJE. en moders glädje över sitt barn, moderlig glädje; äv. konkretare; jfr -stolthet. Tre unga döttrars skönhet / Var hennes modersglädje. Runeberg 1: 245 (1841). Östergren Dikt. 159 (1871). —
-GRIS, se E. —
-HAND. (i vitter stil) PoetK 1816, 1: 152. Modershand / Hans ljusa hufvud smekte. Wirsén Vis. 180 (1899). —
-HEM, n. (moder- 1837. moders- 1790 osv.) (i vitter stil) mödernehem; förr äv. bildl., om fosterland. Möller (1790; om fosterland). Under sina tidigare barndomsår i modershemmet. KrigVAH 1881, s. 197. Jfr H. —
-HJÄRTA. (moders- 1720 osv. mors- 1665—1911)
1) moderligt hjärta l. hjärtelag. Moors Hiertat är altijdh ömdt. Grubb 528 (1665). Hon .. har .. inget morshjärta för olycksbarnet. Högberg Baggböl. 1: 210 (1911).
2) (vard.) skämtsam benämning på moder; vanl. i sg. best. Modershjärtat är en kvinna med grundsatser. SvD(A) 1931, nr 152, s. 9. —
-HULD, se A. —
-HYDDA, r. l. f. (moder- 1815—1825. moders- 1842) (i vitter stil) jfr -hem. För trång är moderhyddans vård. Atterbom Lyr. 3: 98 (1815). —
-HÄRD. (i vitter stil) jfr -hem. Bygg små luftslott du, / Bygg dem tryggt vid modershärden. Ödman UngdM 1: 2 (1861, 1881). —
-INSTINKT~02. moderlig instinkt; i fråga om människor l. djur. Bremer NVerld. 1: 166 (1853). Vaknande modersinstinkt. 2NF 12: 737 (1909). —
-KVED, -KYRKA, se A. —
-KÄRLEK. (moder- 1732—1848. moders- 1805 osv. mors- 1749) en moders kärlek till sitt barn, moderlig kärlek. Kolmodin QvSp. 1: 364 (1732). —
-LAND, se A. —
-LINJE. (†) möderne; jfr linje 7 a. At Storfursten Zaar Michael Federovitz skulle warit tyrannen Ivan Vasilivitz förwandt på Moderslinien. Widekindi KrijgH Eeeeee 1 b (1671). —
-LIV, se A. —
-LÄNGTAN. kvinnas längtan att bli mor. Atterbom Minn. 658 (1821; bildl.). Kvinnor, som kroppsligen och andligen taga skada af att ej få tillfredsställa sin moderslängtan. SD(L) 1904, nr 50, s. 2. —
-MJÖLK. (moder- 1638—1916. moders- 1697 osv.) [y. fsv. modhor miolk (PMånsson 221)] mjölk i moderns bröst, di; i fråga om människor l. djur; äv. bildl. Schroderus Albert. 1: 1 (1638). Moder-Miölken är för Barnet bästa Spijsen. Hoorn Jordg. 1: Y 4 a (1697). Florman Hushållsdj. 38 (1834; i fråga om hästar). (Av alkemisterna samlades) den rika erfarenhet, ur hvilken .. Kemien .. sög sin modersmjölk. Rydberg Frib. 69 (1857). särsk. bildl., i uttr. som beteckna medfödda l. redan i den tidigaste barndomen förvärvade egenskaper l. intryck o. d.; jfr -bröst 1. Insupa l. få ngt med modersmjölken. Så att Hans Maijestet med Moders Miölken har / Insupit Lusten till att fråga åg att weta. SkrVSocLd 20: 76 (1697). En prins, som snart sagdt från modersmjölken blifvit invigd stats-ärenden. 2SAH 32: 119 (1859). —
-MÅL, se d. o. —
-MÄLE, -MÄRKE, se A. —
-NAMN. (moder- 1682—1759. moders- 1820 osv. mors- 1818 osv.)
1) ordet ”moder” ss. benämning, särsk. ss. barnets tilltalsord till o. benämning på modern. Een .. Qwinsperson .. i Paris hafwer på sitt 10:de åhr förwärfwat sigh Modernambnet. RelCur. 301 (1682).
2) moderns namn, särsk. använt i l. ss. efternamn. 2NF 19: 564 (1913). Det var skamset att kallas med morsnamn. Moberg Sedebetyg 148 (1935). —
-PASSION, se A. —
-PLIKT. plikt l. skyldighet som en moder har mot sitt barn. De första Moderspligterna och den första barnavården. Ammon (1844; boktitel). Den viktigaste modersplikten, digivningen. Flodström SvFolk 95 (1918). —
-RÄTT, -SIDA, se A. —
-SKYDD. (moder- 1922 osv. moders- 1910 osv.) skydd för havande kvinnor o. mödrar med spädbarn. 2NF 13: 1464 (1910). —
-SKÖTE. (moder- 1672 osv. moders- 1716 osv.) (i sht i vitter stil)
1) en moders sköte; dels om en moders knä (se d. o. I 2), dels om moderliv. Lind (1749; under mutter-schos). Din rena jungfrubild, med barnet uti moderskötet eller på modersarmar. Rudin 1Evigh. 1: 116 (1869, 1878). Job 3: 11 (Bib. 1917). särsk. i uttr. som beteckna medfödda l. redan i den späda barndomen förvärvade egenskaper l. intryck o. d. Hwad i modersskiötet .. tillika med maten och drycken insupit .. är. Swedberg Schibb. e 2 a (1716). På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet. Psalt. 22: 11 (öv. 1887).
2) bildl.
a) ss. beteckning för plats där man finner frid o. trygghet o. d.; särsk. om jorden ss. de dödas vilorum. Lucidor (SVS) 248 (1672). Soff nu sött i Jordens Moder-Skiöte. Brobergen 171 (1697, 1708). (Pater Martin arbetar på Sverges) återförande i den katolska kyrkans modersköte. Fornv. 1936, s. 362.
b) ss. beteckning för ngts ursprung l. upphov. (Natten) moderskötet för hvar bild af lif och färg. Atterbom LÖ 2: 161 (1827). BotN 1898, s. 81. —
-SORG. en moders sorg över sitt barn. Den grav, vari fru Sofia i förtid neddrogs av tärande moderssorg. Högberg Utböl. 2: 209 (1912). —
-SPENE. (moder- 1685—1884. moders- 1932 osv.) i fråga om människa l. (numera vanl.) djur. (Dottern) hade mykken Miölk i sina Moder-Spenar. Spegel GW 208 (1685). Tackans moderspenar. Lagerlöf Theokr. 111 (1884). Moberg Rosell 32 (1932). —
-SPRÅK, -STAM, se A. —
-STYCKE, -TRÄD, se A. —
-VARM. (i vitter stil) moderligt varm. Atterbom LÖ 2: 130 (1827). Min hembygds och min barndoms / modersvarma ro. Hansson Nott. 87 (1885). —
-VÅRD. (moder- 1846—1856. moders- 1840—1896) (ngt ålderdomligt) moderlig vård l. omvårdnad. Crusenstolpe Mor. 2: 300 (1840). Den modersvård han erhöll under .. sina första fem år. 3SAH 11: 19 (1896). —
-VÄLDE, se A. —
-ÖGA. (moder- 1818. moders- 1821 osv.) Atterbom Minn. 522 (1818). Det vaksamma modersögat. Hedenstierna FruW 96 (1890). —
-ÖMHET~20 l. ~02. (moder- 1834. moders- 1857 osv.) SvLittFT 1834, sp. 309. Job 39: 16 (Bib. 1917; i fråga om strutshona).
C (†): MODRA-BRÖST, se B.
-FÄDERNE. [fsv. moþor fäþerni; till morfader] (†) arv efter morfader. BoupptSthm 6/7 1677. Därs. 26/8 1680. —
-FÖRÄLDRAHEM, n. —
-KYRKA, se A. —
-LIK, -LIV, -LÖS, se A. —
-MÄSSA, se d. o. —
1) i uttr. på mormödernet, i fråga om släktledning: på mormoderns sida. Jag var .. på mormödernet polack. Ahrenberg Öst. 87 (1890).
E (till 1): MORS-ARV, se B. —
-BARN, se A. —
-BRÖST, se B. —
(1 b γ) -DAGS-TELEGRAM03~002. telegram på ”mors dag”; äv. oeg., om telegramliknande gratulation(s-blankett). Morsdagstelegram ... Med en vacker versifierad tillägnan till mor. KatalÅhlénHolm 89: 197 (1925). —
-FASTER, se D. —
-GRIS. (moder- c. 1755. moders- 1749—1826. mors- 1612 osv.) (vard.) en moders älsklingsbarn; person som blivit bortklemad av sin moder, moders ”kelgris”; ”mammas gosse”, vekling. Messenius Sign. 4 (1612; ss. namn). Du Moors-Grijser, / Du äst nappast afwänd än från Tissarne; / Och wilst gå på frijerij? Stiernhielm Cup. 8 (1649, 1668; om Cupido). Hemföding och moorsgrijs, / Ligger hema i askan och fijs. Törning 63 (1677). Morsgrisar ä' vi allihopa. SånglekNääs 1: 39 (1905). Beskedliga morsgrisar. Swensson Willén 8 (1937).
Avledn.: morsgriseri, n. (†) klemig behandling av barn, bortklemande. Det klemiga morsgriseriet var .. fullkomligt främmande för mig. Svedelius Lif 24 (1887). —
-GRYTA. (i Finl.) om (visst fält i ”hagen” till) leken ”hoppa hage”; särsk. i uttr. hoppa, leka, rita opp morsgryta. FoU 15: 61 (1902). Hirn Barnlek 138 (1916). —
-GUMMA, f. (vard.) skämtsam o. smeksam benämning på moder (l. hustru); vanl. i sg. best. Lundell (1893). Eller hur, morsgumman? Kuylenstierna-Wenster Ber. 82 (1898). När man kommer hem, har man något att berätta för morsgumman. Bergman LBrenn. 137 (1928). —
-HJÄRTA, se B. —
-KVED, se A. —
-KÄRLEK, se B. —
-LOTT. arvslott efter moder. Att .. (de) erkänt sig hafva utbekommit sina morslotter. BoupptVäxjö Brev 25/6 1879. —
-MÄRKE, se A. —
-NAMN, se B. —
-SIDA, se A. —
-VETT, se A.
F (†): MÖDER-LÖS, se A.
G (†): (1) MÖDERS-FRÄNDER, pl. släktingar på mödernet. Min HalfBroders närmaste mödersFränder. VDAkt. 1784, nr 364. Jfr B. —
H (till 1): MÖDRA-ARM, r. l. m. (i vitter stil) i pl.: en moders armar. Lagus Kellgren 292 (1884). Jfr B. —
-BARM. (i högre stil) modersbarm; bildl. Är det den jord, hvars mödra-barm / Des söners blod så nyligt färgat? Kellgren (SVS) 2: 13 (1780). Jfr B. —
-FÖRENING. förening av mödrar. —
-HEM, n. (vilo)hem för mödrar. Vårt första svenska mödrahem .. Rönneberga sjuk-, förlossnings- och vilohem. Upsala(A) 1925, nr 226, s. 3. Jfr B. —
-HJÄLP. på statens bekostnad lämnad ekonomisk hjälp åt nödställda mödrar. SFS 1937, s. 648. Beträffande mödrahjälpen har man .. gått över till att lämna hjälpen mer in natura. Form 1939, s. 63.
Ssg: mödrahjälps-nämnd. för ändamålet särskilt tillsatt nämnd med uppgift att besluta om mödrahjälp. SFS 1937, s. 648. —
-VÅRD. särsk. om den av riksdagen 1937 införda rådgivande värksamheten för havande kvinnor o. mödrar med spädbarn; äv. i uttr. mödra- och barnavård. SOU 1935, 19: 11.
Spoiler title
Spoiler content