publicerad: 1980
SNABB snab4, adj. -are (Söderman ExBook 148 (1679: snabbast) osv.) ((†) komp. -ar Lindh Huuszapot. 95 (1675; ss. adv.); superl. snabbst Lucidor (SVS) 247 (1672)). adv. -T.
Ordformer
(snab 1669 (: snabt, adv.), 1698 (: Snabfotar, pl.)— 1759 (: snabfotad), 1880 (: snabt, adv.). snabb 1652 osv. snabber 1619—1788)
Etymologi
[sannol. besläktat med mlt. snabben, biform till snappen (se SNAPPA, v.) o. utgörande växelform (med -bb-) till SNAPP, adj. (jfr ordparet SNOPPA, v.1: SNUBBA, v.). — Jfr SNABBA, SNABBIS]
som rör l. förflyttar sig l. kan röra l. förflytta sig med hög fart l. som göres l. sker med hög fart o. i härur utvecklade bet.; motsatt: långsam; jfr HASTIG 1—3, KVICK 4, RASK, adj. 1. Schroderus Dict. 166 (c. 1635). — jfr BLIXT-, IL-, LJUNGELDS-, O-, PIL-, RAKET-, REKORD-, REPTIL-, ROVFÅGELS-, RÖRELSE-, SEKUND-, ULTRA-, VING-SNABB m. fl.
a) om person l. djur: som rör l. förflyttar sig l. kan röra l. förflytta sig med hög fart; om person äv.: som gör l. uträttar l. kan göra l. uträtta ngt (t. ex. ett arbete) med hög fart, rask (se RASK, adj. 1 a β), flink; ofta i jämförelser. Snabb som en pil. Snabbare än en gasell. Snabb som tanken snodde han runt. Bullernæsius Lögn. 343 (1619). Snabber haar, snooker (dvs. sölaren) mister. Grubb 743 (1665). Qwinfolken (i Albany) äro gemenligen snabba hushållerskor, bittida uppe och sent i säng. Kalm Resa 3: 192 (1761). (Kosackernas fånge) Tvangs att följa, halfva milen, / Steppens fåle, snabb som ilen. Runeberg 5: 66 (1857). Svenskarne voro fullt ut lika snabba som egypterna (i fotbollsmatchen). SvD(A) 1924, nr 175, s. 11. Följande dag meddelade chefen att han fått en snabbare översättare, som arbetade på kontoret. Hammar Minn. 1: 254 (1937). (Flickan Eva-Lotta) var lika djärv och snabb som någon pojke. Lindgren MästBlomkv. 17 (1946). Gustaf-Janson ÖvOnd. 7 (1957; i pl., om löjstim). — särsk.
α) i ordspr. snabb i mål snäll i gärning (jfr β, γ), den som äter fort arbetar också fort. Grubb 743 (1665). Landgren Ordspr. 154 (1889).
β) i uttr. snabb i (äv. på) ngt (jfr α, γ), snabb med avseende på ngt; äv. i uttr. snabb i vändningarna (i sht förr äv. i sina vändningar), rask i vändningarna (se RASK, adj. 1 a α slutet). Snabb i rörelserna. Han är snabb i sitt arbete. Han war så snabb i föttren at den snällaste Häst ei kunde gå honom förbi i språnget. Mörk Ad. 1: 33 (1742). Sahlstedt (1773: i sina wändningar). Men redan snabba uti benen, / Sin väg de (dvs. pojkarna) sprungit öfver scenen. Nordlund Bit. 70 (1894). Han är en spelare med de största möjligheter, om han bara vore litet snabbare på bollen. IdrBl. 1924, nr 80, s. 3. SvHandordb. (1966: i vändningarna). — särsk. i uttr. snabb i tungan, rapp i tungan (se RAPP, adj. 2). Lagerlöf Länk. 4 (1894).
γ) som inte dröjer l. tvekar l. tövar (att l. i att göra ngt); äv. i uttr. snabb i (äv. med) ngt (jfr α, β), som inte dröjer osv. med avseende på ngt (äv.: som lätt hänger sig åt ngt, snar till ngt); äv. övergående till att beteckna att ngn utan närmare betänkande (alltför hastigt l. överilat l. förhastat) gör ngt (jfr b ι o. RASK, adj. 2). Jagh skall ombeflita migh .. häreffter at blifva snabbare (i fråga om att besvara brev). Carl XII Bref 166 (1717). Folket är så snabbt med omdöme. Tessin Bref 1: 41 (1751). En .. modig och kraftfull furste, snabb i beslut och handling. Odhner Lb. 165 (1869). Björnstjerne Björnson, just såsom han nu en gång är: våldsam, uppflammande, snabb i harm och snabb att försona. Heidenstam Dag. 31 (1902, 1909). Han var snabb att fatta beslut. Lagerlöf KristLeg. 204 (1904). Ni är snabb i att draga slutsatser. Jensen Hudson PurpL 160 (1924). — jfr ORD-, REPLIK-, RÅD-SNABB.
δ) (†) om person: som fort lär sig l. förstår, som har snabb (se b ϑ) uppfattningsförmåga; begåvad, intelligent; äv. i utvidgad anv., i fråga om mängd av kunskaper l. färdigheter: (som fort lär l. lärt sig o. alltså är) kunnig l. skicklig o. d.; jfr KVICK 5. En waker och snabb gåsse. BoupptSthm 1681, s. 11 a, Bil. Jag .. får tacka H. Doctoren och Professoren, för thet han sändt til osz en så snabb discipel i botanicis, som hr Linnæus är. OCelsius (1730) hos FÜRST Stobæus 78. (N. Stobæus' dotter) äger .. färdighet uti at giöra Swänska och Tyska wärsar. Då äfwen hans Söner äro snabba Poeter, så ser det ut, såsom wore den Poetiska gåfwan liksom medfödd i den Stobäiska Slägten. SvMerc. 1: 262 (1755). PH 6: 4431 (1756; om läkare).
b) om ngt sakligt; äv. ss. adv. (se λ).
α) om fordon l. om rörelse o. dyl. l. om hand l. fot l. ben l. vinge o. d.: som rör sig med l. kännetecknas av hög fart. Ett snabbt tåg. Vesslan har snabba rörelser. Snabba fötter och snabba fingrar. Floden har här ett snabbt lopp. I snabb takt. Ett snabbt arbetstempo. LejonkDr. 98 (1689; om fot). Med den snabba köl man öfver böjan far. Bellman Gell. 137 (1793). Snabba tänder, snabba händer. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr a α. (Svalungarnas) vingar hade blifvit både snabba och starka genom den flitiga öfningen. LbFolksk. 30 (1890). (Spelarna i bandylaget) Kamraterna gingo fram i snabba rusher. IdrBl. 1924, nr 7, s. 9. Så gick husmors snabba tunga / som ett torkat blad på aspen. Rundt SångKantelet. 75 (1937). — särsk. mer l. mindre bildl. Tidens snabba flygt. Weste (1807). Axel Lille .., en snabb penna, en smidig, klar, livlig intelligens. Estlander 11Årt. 2: 115 (1921). Snabb penna, hastig blick, växlande scenerier i kaleidoskopet, färg och fart .. sådant är Jac. Ahrenbergs författarskap. Därs. 206. Dåliga nyheter har snabba ben, sade far. Olzon Llewellyn GrönDal 109 (1940). särsk. (numera föga br.) med hand l. händer ss. huvudord, i uttr. betecknande att ngn snabbt (se λ) l. raskt l. flinkt, förr äv. skickligt (jfr a δ), gör l. uträttar ngt l. att ngn är snar till ngt; äv. i uttr. taga snabba fötter, snabbt ta till fötterna (se FOT 1 c ε). Potiphar hafwer snabba händer, til at låta fängsla Joseph, förutan all skuld och orsak. Spegel Pass. 36 (c. 1680). (Bilderna av Kristus) och de tolf apostlar, som pryda frambalken af läktaren, har en målare wid namn Gulich Mårtensson .. bewisat sin snabba hand uppå. Wettersten Forssa 75 (c. 1750). Afzelius Sag. 3: 45 (1841: togo snabba fötter). Se här min hand, en äkta adelsmans, snabb till strid och snabb till försoning. Jolin Mjölnarfr. 36 (1865).
β) som sker l. göres med hög fart (o. är av kort varaktighet); som tar kort tid (i anspråk) l. är av kort varaktighet, hastig, kort; hastigt övergående (jfr ε). Jag såg bara några snabba glimtar av landskapet vi körde igenom. Avlägga en snabb examen. Weste FörslSAOB (c. 1815; om resa). Långsamhet i rättegångar brukar räknas för ett fel, och en vis lagskipning har till föremål att göra rättvisan ej blott säker, utan äfven snabb. Svedelius i 2SAH 55: 13 (1878). Ja, här är väldigt trevligt! ropade hon med sin vanliga snabba rodnad. Siwertz Varuh. 80 (1926). Hon tryckte ett par lätta, snabba signaler på dörrklockan. Eriksson ÖmhHung. 84 (1948). Fru Esbeth ger honom ett snabbt ögonkast. Hedberg DockDans. 91 (1955). — särsk.
α') med pluralt huvudord l. huvudord betecknande en följd av ngt l. betecknande ngt som kännetecknas av en följd av ngt (t. ex. puls med dess pulsslag): som (resp. vars komponenter) i tid följer tätt på varandra l. följer med hög fart efter varandra. Snabba steg hördes i trappan. Pulsen var .. något hastigare än vanligt ..; men ej det man egenteligen kallar snabb. VeckoskrLäk. 3: 83 (1782). På hans drag vexlade i snabbt lopp smärta och vrede. Carlén Repr. 458 (1839). Därpå följde en snabb ström av ord, vilka ljödo som spanska. AshtonWolfe OndTjusn. 201 (1931). En gång min puls slog snabba slag/ och hjärtat sved och brände. Lundberg Solbåg. 5 (1932). Lon kan riva två eller flera .. renar i snabb följd. DN(A) 1964, nr 339, s. 4.
β') (mera tillf.) i speciellare anv.: hastigt l. plötsligt påkommande l. påkommen. De många högadliga och adliga fröknar som han under sin första ungdom ägnade en snabb men hastigt övergående kärlek. Krusenstjerna Fatt. 1: 21 (1935).
γ) om ngt (som uppfattas ss.) mer l. mindre momentant (t. ex. om brev l. svar l. ngns fall l. slutet på ngt): som inte låter vänta på sig, som kommer efter kort tid l. omgående; äv.: som kännetecknas av kort väntetid (reaktionstid). Låt oss göra snabbt slag i saken. Gott pris utlovas vid snabb affär. Snabb hjälp är dubbel hjälp. Giftet har snabb verkan. Gif mig snabt swar. Serenius Fff 2 b (1734). Helsa Lundquist och tacka honom för hans snabba bref. AnderssonBrevväxl. 2: 296 (1849). Spartanerna önskade .. ett snabbt avgörande (i det andra peloponnesiska kriget), därför att de kände sig ekonomiskt underlägsna. Grimberg VärldH 2: 473 (1927). Scribes fall blir lika snabbt som hans rykte en gång vart stort. Kihlman NordProf. 256 (1930). PedT 1955, s. 8 (om reaktionsförmåga).
δ) om ngts tillväxt: som fortgår snabbt (se λ); äv. bildl. (särsk. om kärlek). Igenom Klagan, Kiärleeks Gnabb / Blier Kiärleek starck, beståndig, snabb. Lucidor (SVS) 446 (1674). Wäxten är snabb och kraftig (efter gödsling med fågelspillning). Serenius EngÅkerm. 144 (1727).
ε) (i vitter stil) om tid(speriod): som hastigt förgår l. förrinner; jfr β. De snabba dagar af förlorad sällhet. Kellgren (SVS) 2: 277 (c. 1788). Snabba äro lifvets stunder: / Liksom toner de förklinga, / Dem en skald på lyran slår. Mellin SDikt. 133 (1852). Den tid skall komma, då detta korta snabba lif skall skattas som det dyrbaraste, det vackraste, det höga af alt. Forsslund Djur 24 (1900). Några snabba timmar. Östergren (1942).
ζ) om växel på bil: som ger hög acceleration; jfr η. För Paris är fyrväxellådan med två snabba, tystgående högväxlar idealet. Rogberg Två 71 (1929).
η) med subjektsväxling, om väg l. bana l. före o. d.: som tillåter l. möjliggör hög fart; jfr ζ. Oscar II Tal 1872—1894 111 (1882, 1895; om järnväg). Vår stora olympiaman går givetvis under (rekordet i häck 110 meter) om banan är någorlunda snabb. IdrBl. 1924, nr 74, s. 3. SvD(B) 1943, nr 71, s. 10 (om skidföre). Ultramodernt sommardäck för snabba vägar. SvD(A) 1964, nr 94, s. 13 (annonsrubrik).
ϑ) om minne l. uppfattning(sförmåga) l. intelligens o. d.: som på kort tid inhämtar l. tillgodogör sig l. fattar nya intryck l. kunskaper l. lärdomar o. d.; äv. om huvud (äv. metonymiskt; jfr HUVUD 3 b α). Hans snabba Minne war wäl billigt at förundra. Lucidor (SVS) 226 (1672). (Sv.) Snabt hufwud, (t.) ein geschwinder oder hurtiger Kopff. Lind (1749). (De unga) inbilla sig .., at handa-slögder icke äro nog värdige för snabba hufvuden. Ljungenstjerna PVetA 1752, s. 38. Han hade .. snabb och säker uppfattning. Strindberg Hafsb. 54 (1890). Snabb fattningsgåva. Östergren (1942). I sällskapslivet var han känd för sina stora fordringar på snabb uppfattning och intelligens. Spong Sjövinkel 17 (1949).
ι) (†) med bibegrepp av att ngt göres utan närmare eftertanke l. betänkande o. d., närmande sig l. övergående i bet.: överilad, förhastad; jfr a γ. Lell den förhastigt plumpar sta / Begråter seent sit snabba Ja. Lucidor (SVS) 436 (1674). Forssell Hist. 1: 66 (1869; om lämnade uppgifter).
λ) ss. adv.: med l. i hög fart, fort (se FORT, adv. I 5 b); äv.: på l. efter mycket kort tid, med obetydlig väntan; äv. mer l. mindre bildl. Springa, arbeta snabbt. Nyheten spreds snabbt. Så snabbt som möjligt. Tänka, handla snabbt. CupVen. A 3 a (1669). Göra snabbt ifrån sig en sak. Widegren (1788). Ju snabbare kavaljerernas ombyte försiggår, desto lifligare blir turen (dvs. ”förföljandet” i kotiljong). Apelbom Danssk. 92 (1888). Experiment med snabbt verkande gifter. Hallström Händ. 57 (1927). Snabbt som tanken drog han fram en kniv och (osv.). Jacobsson HavVag. 55 (1933). Att kunna sätta igång med en filmvisning snabbt är ett så viktigt moment, att (osv.). Förberg SäljFilm 70 (1946). Våren flyger snabbt. Gullberg Terzin. 59 (1958). — särsk. (†) i uttr. som snabbast (ngn kan), så snabbt som möjligt. Så snart som ett Ledh har gifwit Fyhr .., måste Mouszquetererne laga sig til at ladda, som snabbast dhe kunna. Söderman ExBook 148 (1679). VDAkt. 1682, nr 77.
-ARBETA~020. arbeta snabbt; företrädesvis i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som arbetar snabbt. VLS 74 (1885; i p. pr., om fabriker). GHT 1900, nr 65 A, s. 2. —
-BAK. särsk. konkret: färdig blandning av ingredienser för bakning av sockerkaka l. vetebröd o. d., som efter utrörning med vätska omedelbart kan gräddas. DN 5/6 1966, Söndagsbil. s. 4.
(b ν) -BANA. bana (se bana, sbst.1 1 c, 2 b) för snabbtrafik, snabb bana. TT 1927, Allm. s. 44 (om spårvägsbana). —
-BAR. [med avs. på senare leden se sjömans-bar] bar där man snabbt kan (bli serverad o.) äta l. dricka. Idun 1962, nr 16, s. 25. —
-BEHANDLA, -ing. snabbt behandla (ngt l. ngn); särsk. motsv. behandla 5 e, 7. SkånD(B) 1958, nr 32, s. 1 (om riksdagsutskott, med avs. på proposition). DN(B) 1961, nr 2, s. 3 (: snabbehandling; i fråga om vård av skadad). —
-BEVINGAD, p. adj. (i vitter stil) snabbflygande, snabbvingad; särsk. bildl. Lyceum 2: 217 (1811; om tiden). —
-BINDANDE, p. adj. (i fackspr.) om cement: som snabbt binder (se binda, v. 10 b). HbByggnInd. 2: XX (1936). —
-BLICK. snabb blick (se blick, sbst.1 2, 3 b α). Snillets snabblick. NF 15: 1490 (1891). Kasta en snabblick tillbaka på naturskyddets utveckling. SvNat. 1934, s. 5. —
-BLIXTSKEN~02 l. ~20. fyrväs. blixtsken (se d. o. 3) med minst 60 blixtar per minut. SohlmanSjölex. 223 (1955). —
-BORRA, -ning. (i sht i fackspr.) borra snabbt (med snabborr). TNCPubl. 16: 66 (1949: snabborrning). DN(A) 1965, nr 87, s. 19 (i p. pr., om tandläkare). —
-BULLE. kok. bulle tillagad med bakpulver ss. jäsningsmedel (vilket gör att den omedelbart efter tillagningen kan gräddas), hastbulle; i sht i pl. Högstedt KokB 533 (1920). —
-BUREN, p. adj. (numera föga br.) om ko: som har kort fosterperiod; jfr bära, v. 9. 2UB 4: 251 (1899). —
-BÖTER, pl. böter som erläggs omedelbart vid brottets upptäckande. SDS 1966, nr 331, s. 1 (i fråga om trafikförseelse). —
-CHUCK. [med avs. på senare leden se rull-chuck] tekn. chuck som snabbt kan slutas om l. lösgöras från arbetsstycket; jfr -växelchuck. —
(a) -DIKTARE. person som skriver l. skrivit (en snabbdikt l.) snabbdikter. Upsala(A) 1920, nr 273, s. 4. —
-DISK. (i sht i skildring av ä. förh.) i butik där kunden i större utsträckning betjänas av expedit(er): varudisk med självbetjäning; jfr -köp 2. ST(A) 1946, nr 205, s. 11. —
-DOCKA. tekn. på svarv o. d.: docka (se docka, sbst.1 6 c) som snabbt kan slutas om l. lösgöras från arbetsstycket (utan att maskinen stannas). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 106. —
-DOM. snabbt fälld dom (se dom, sbst.1 2 a, c). HågkLivsintr. 16: 260 (1918). Trafiksyndare fick snabbdom. SvD(A) 1959, nr 192, s. 12. Se 1965, nr 8, s. 16. —
-DRIFT. snabb drift (se d. o. 14 a). JernkA 1907, Bih. s. 149 (i fråga om verktygsstål). Elektrisk snabbdrift (av tåg). 2NF 7: 239 (1907). —
-DÖDA. snabbt döda (person l. djur); äv. med saksubj.; ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Lewenhaupt Reddy 219 (1907; i p. pr., om ormar). (Ett visst insektsmedel) söker, finner och snabbdödar alla insekter. Expressen 1962, nr 111, s. 5. —
-ELD.
1) [efter fvn. vafrlogi] (†) om den mytiska eld varom berättas i eddadikten Skírnismál. Rydberg Myt. 1: 182 (1886).
2) [jfr t. schnellfeuer, eng. rapid firing, fr. feu rapide] mil. snabb eld (se d. o. 9 b), hastig eld; särsk. (i sht i skildring av ä. förh.) i fråga om icke automatiska handeldvapen; förr äv. i fråga om artilleri o. d. LfF 1873, s. 118. Nordensvan (o. Krusenstjerna) Hb. 2: 78 (1880; i fråga om artilleri). Eld avges (med granatkastare) såsom eld skottvis eller snabbeld. InfRegl. 1945, 1: 142. särsk. oeg. l. bildl., om skur av föremål l. ord som regnar över ngn resp. som ngn uttalar. Kattor bryta .. sig in .. och mottagas då med snabbeld från kängor och andra lösartiklar. Nyström NKina 1: 222 (1902, 1914). (Han) underhöll .. en oavbruten snabbeld av ord. Gripenberg Fleming IntKina 137 (1936).
Ssgr (till -eld 2; numera bl. i skildring av ä. förh.): snabbelds-, äv. snabbeld-avstånd. avstånd (till målet) lämpligt för snabbeld; jfr -elds-håll. Tingsten AnvTakt. 101 (1887).
-förmåga. hos eldvapen: förmåga att avge snabbeld. Kulsprutans stora snabbeldsförmåga. KrigVAH 1889, s. 196.
(b ϑ) -FATT. (†) om öga: som snabbt uppfattar synintryck; anträffat bl. i komp.; jfr -synt. Intet öga är snabb-fattare, än et barn-öga. Tessin Bref 1: 283 (1753). —
-FIKA ~fi2ka, n.; best. -t. [senare leden är sv. slang fika, s. k. ”backslang” (med inversion av stavelseföljden) av sv. dial. kaffi, kaffe (se kaffe)] (vard.) = -kaffe 1. DN 1969, nr 353, s. 26. —
-FIL. (i fackspr.) fil (se fil, sbst.2 1) för snabb filning (tillverkad av snabbstål o. d.); särsk. om sågfil. KatalÅhlénHolm 1912—13, s. 212 (om sågfilar). —
-FILTER l. -FILTRUM. (i fackspr.) filter för snabbfiltrering; jfr snäll-filtrum. KemT 1909, s. 180 (för filtrering av vatten). —
-FILTRERING. (i fackspr.) snabb filtrering (med hjälp av tryck). JernkA 1907, Bih. s. 305 (i fråga om malmprover). Wirgin Häls. 2: 29 (1936; i fråga om dricksvatten). —
-FINGRAD, p. adj. som har snabba fingrar; äv. oeg., om ngt sakligt. SAOL (1923). Den snabbfingrade händigheten. SvKulturb. 5—6: 64 (1930). Barthel Harstena 94 (1933; om nötplockare). —
-FIXERANDE, p. adj. fotogr. om fixersalt o. d.: som fixerar (se fixera, v.1 2 b) snabbt. KatalÅhlénHolm 89: 128 (1925). —
(a) -FLUGA. (†) fluga tillhörande familjen Tachinidæ (Larvævoridæ), som kännetecknas av snabb flykt, parasitfluga; äv. i uttr. allmän snabbfluga, om parasitflugan Phryxe vulgaris Fall. VetAH 1816, s. 234. Dahlbom Insekt. 318 (1837: Allmän). LfF 1848, s. 209.
-FLUGEN, p. adj.
-FLYGANDE, p. adj. (snabb- 1818 osv. snabbt- 1872 osv.) om fågel o. d.: som flyger snabbt; jfr -flugen 1, -vingad. Adlerbeth Ov. 345 (1818). —
(a, b) -FLYGARE. särsk. till a, om snabbflygande fågel o. d. Staren är den verkliga snabbflygaren. SvD(A) 1934, nr 212, s. 3. —
-FLYGNING. snabb flygning (se flyga 2); ngn gg äv. om flygning med flygplan i otillåtet hög fart. Böter för snabbflygning. UNT 1931, nr 10860, s. 2. Därs. 1941, nr 12, s. 5. —
Ssg: snabbflykts-vinge. (mera tillf.) Svalorna segla på snabbflyktsvingar. Ullman Västk. 76 (1903). —
-FLYTANDE, p. adj. (snabb- 1884 osv. snabbt- 1942 osv.) som flyter (se flyta, v.1 II 1) snabbt; äv. bildl., motsv. flyta, v.1 II 1 d α. (Floden) Jug är en snabbflytande ström. NF 7: 1418 (1884). Hedén 4: 300 (1922; bildl., om stilens ström i bok). —
-FOT. särsk. (numera bl. mera tillf.) metaforiskt, om snabbfotad person l. snabbfotat djur; jfr -foting o. snäll-fot. Rudbeck Atl. 3: 207 (1698: Snabfotar; om personer). Hvad jag gerna går på jagt! — och vi skola i morgon knäppa ett dussin snabbfötter (dvs. rävar o. harar), om Ni vill. Sparre Frisegl. 3: 339 (1832). —
-FOTAD, p. adj. som har snabba fötter, som går l. springer snabbt, snabb (jfr -fota, -fotig); äv. i oeg. l. överförd anv., dels om fordon: som rör sig snabbt, dels om ngt sakligt: som förflyttas l. förflyttar sig snabbt, dels om dans: som kräver snabba fötter; jfr snäll-fotad. Lucidor (SVS) 317 (1673; om person). DeFoë RobCr. 61 (1752; om getter). TIdr. 1896, s. 457 (om isjakter). Den gamla snabbfotade svenska valsen. LundagKron. 1: 478 (1918). Han .. trodde inte att posten mellan Norrköping och Stockholm var så snabbfotad. Lundgren SkildStig. 161 (1939). —
(a) -FOTING. (mera tillf.) om snabbfotad person l. snabbfotat djur; jfr -fot. Wærnér Hundår 125 (1900; om ridhäst). DN 1975, nr 191, s. 13 (om sprinter). —
-FOTO. foto som snabbt blir färdigt; äv. abstr.: snabb fotograferingsmetod. SvD(A) 1941, nr 93, s. 7 (abstr.). IllSvOrdb. (1955). —
Ssg: snabbfotografi-rörelse. (förr) rörelse (se d. o. 7 b) omfattande snabbfotografering; jfr poly-foto. Östergren (cit. fr. 1916). —
-FRYSA, -fryste, -fryst (se d. o.) l. -frusen (se d. o.); -ning. med avs. på livsmedel: snabbt frysa (se frysa, v. 4 b), snabbt djupfrysa. Östergren (1942). GHT 1944, nr 88, s. 3. —
-FYNDIG. (numera föga br.) snarfyndig; jfr -rådig o. snäll-fundig. Nordforss (1805). VL 1893, nr 204, s. 2.
Avledn.: snabbfyndighet, r. l. f. (numera föga br.) snarfyndighet. Nordforss (1805). Topelius Planet. 2: 95 (1889). —
-FÄLLARE. (i fackspr.) tillsats för åstadkommande av snabb utfällning av föroreningar vid vattenrening; jfr fälla, v. 9 a. Dædalus 1952, Ann. s. 3. —
-FÄRD. snabb färd; äv. bildl. SmålP 1900, nr 110, s. 3 (om järnvägsresa). 2SvKulturb. 7—8: 286 (1937; bildl.). —
-FÄRDIG. som snabbt blir färdig (se d. o. 6), snabb; äv. om ngt sakligt: som kännetecknas av snabbhet; äv.: snabbt färdig (se d. o. 4 a) l. redo l. parat. Historien visar, huru föga man får påräkna, att bland den mängd af röster, som vid .. (offentliga personers) bortgång höja sig till doms, de snabbfärdigaste och högljuddaste alltid äro tillika de sannaste. Atterbom Minnest. 2: 169 (1853). Tikkanen KonstH 139 (1925; om produktivitet). De snabbfärdigaste bland impressionisterna. Därs. 387.
-FÖRBINDELSE. i sht järnv. snabb förbindelse (se d. o. 1 c). SD(L) 1900, nr 303, s. 2 (i fråga om järnväg). —
-FÖRBRUNNEN, p. adj. (snabb- 1907 osv. snabbt- 1946 osv.) (i vitter stil) om eld: snabbt förbrunnen. Heidenstam NDikt. 75 (1907, 1915). —
-FÖRFLYTANDE, p. adj. (snabb- 1942 osv. snabbt- 1942 osv.) om tid: som förflyter snabbt. Östergren (1942). —
-GARVERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snällgarveri. SDS 1896, nr 168, s. 3. —
-GARVNINGSMETOD~0002. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snällgarvningsmetod. GHT 1895, nr 210, s. 4. —
-GLIDANDE, p. adj. (snabb- 1942 osv. snabbt- 1918 osv.) om kanot o. d.: som glider snabbt (iväg). Lindblad Long DjurL 1: 49 (1918). —
-GROENDE, p. adj. (snabb- 1923 osv. snabbt- 1942 osv.) om frö l. utsäde o. d.: som snabbt gror. LmUppslB 1147 (1923; om sort av utsäde). —
-GRÄDDA, -ning. snabbt grädda (bröd o. d.); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Snabbgräddade teel. lunchbröd. SvUppslB 24: 335 (1935). —
-GÅENDE, n. (numera bl. tillf.) om förhållandet att ett fartyg o. d. är snabbgående. Lundin o. Strindberg GSthm 524 (1881). —
-GÅENDE, p. adj. (snabb- 1851 osv. snabbt- 1942 osv.) som går snabbt.
1) om fartyg l. tåg l. hiss o. d. (jfr gå I 3 c, d); äv. om bana (se bana, sbst. 1 c): på vilken man kan färdas snabbt (jfr snabb, adj. b η); äv. bildl., särsk. om tidevarv o. d.: som kännetecknas av brådska. Bäckman Sjöj. 2: 70 (1851; om ångfartyg). TT 1875, s. 110 (om lokomotiv). Vårt snabbgående tidehvarf. Lundin o. Strindberg GSthm 274 (1881). TT 1899, Allm. s. 31 (om järnvägsbanor). SD(L) 1901, nr 83, s. 2 (om hiss). IllSvOrdb. (1955; om tåg).
2) om motor l. mekanism o. d.; jfr gå I 10 o. snäll-gående. SvD(A) 1928, nr 283, s. 6 (om dieselmotorer). Snabbgående väljare. OrdbFjärrförb. 112 (1940). —
-GÅNG. snabb gång. 1) i fråga om person l. djur; jfr gång I 1 d. Björk Beebe UndHavsyt. 24 (1937). 2) i fråga om maskin l. mekanism o. d. (jfr gång I 9 b); äv. i fråga om förflyttning (t. ex. i höjd- l. sidled) av maskin o. d. under dess arbete. Dahl Jiggar 1: 162 (1939; i fråga om förflyttning).
Ssg (till -gång 2): snabbgångs-anordning. anordning för åstadkommande av snabb gång. SvD(A) 1949, nr 162, s. 1 (på automatsvarv). —
(a, b) -GÅNGARE. särsk. om person l. om båt som går snabbt, snabb fotgängare resp. snabbgående båt. Berndtson (1880). SödermNyh. 1894, nr 90, s. 4 (om person). TurÅ 1937, s. 256 (om båt). —
-HAMMARE. (i fackspr.) snabbgående hammare (se hammare, sbst.2 2 b); jfr snäll-hammare. JernkA 1900, Bih. s. 291. —
-HÄNT, p. adj. som har snabba händer, flyhänt (se d. o. 1); äv. oeg., om ngt sakligt. Nyblom Österut 132 (1908; om målarpensel). Tikkanen KonstH 144 (1925; om skicklighet).
-ILGODS~02 l. ~20. (förr) ilgods avsett att befordras med större skyndsamhet än vanligt ilgods, expressgods. Flyckt o. Wiberg JärnvHb. 139 (1915). IllSvOrdb. (1955). —
-INSTÄLLNING~020. i sht tekn. i fråga om verktyg l. maskin o. d.: snabb inställning (se d. o. 3 a); äv. konkret, om anordning för sådan inställning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 217. Sonesson BöndB 129 (1955; konkret, på tröskverk). —
-INVENTERA, -ing. snabbt inventera (ngt; se inventera II 1); företrädesvis ss. vbalsbst. -ing. Rig 1918, s. 85 (: snabbinventeringen; i fråga om kyrklig konst). Flygplatsbehovet snabbinventeras. DN(A) 1963, nr 247, s. 7. —
-JÄSA, -ning. snabbt jäsa (se d. o. 1); äv.: snabbt jäsa (ngt; se jäsa 3); i sht dels ss. vbalsbst. -ning, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Snabbjäsning av viner. Bergström Vinb. 58 (1928). En snabbjäst deg. Östergren (1942). —
-JÄST. (numera föga br.) om bakpulver (som ger snabb jäsning). Ekenberg (o. Landin) 41 (1888). PT 1899, nr 122, s. 1. —
-KAFFE.
1) (vard.) om snabbt drucket kaffe (se d. o. 1) l. om kort kafferast, ”snabbfika”, ”språngfika”. SvD(A) 1963, nr 285, s. 12.
2) om kaffe (se d. o. 2) som beretts gm att färdig dryck indunstats till torrhet i pulverform o. som tillredes gm tillsättande av hett vatten. BonnierLex. 7: 1125 (1964). —
-KAKA. kok. om snabbt tillredd kaka (utan jäsmedel l. innehållande bakpulver ss. jäsmedel, varigm ingen jäsning behövs före gräddningen). Ekberg Hvad äta? 324 (1899). —
Ssg: snabbklack-bar. [med avs. på senare leden se sjömans-bar] mindre affärslokal med verkstad för snabbklackning. DN(A) 1964, nr 21, s. 42. —
-KOKA, -ning. snabbt koka; dels tr. (motsv. koka, v.2 I 1), dels intr. (motsv. koka, v.2 II 1); i sht dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om födoämne: som snabbt kokar färdigt, dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om födoämne: som snabbt kokar färdigt (äv. om kärl: i vilket födoämne snabbt kokar upp l. kokar färdigt). Helsov. 1886, s. 167 (i p. pf., om havregryn). Svalöfs snabbkokande korngrynsflingor. SvD(A) 1915, nr 67, s. 1. Form 1932, s. 15 (i p. pr., om kokkärl). Östergren (1942). —
-KOKPLATTA~020. kokplatta som snabbt uppvärmes, då den sättes i funktion, snabbplatta. Form 1951, Ann. s. 27. —
-KOLONISATION. särsk. (numera bl. tillf.) snabb kolonisation (se d. o. a). Nu 1940, nr 38, s. 7 (i fråga om förh. i Finl.). —
-KONSERVERA, -ing. (i fackspr.) med avs. på kropp av dött djur: konservera (se d. o. 2) snabbt (o. preliminärt). DjurVärld 15: 167 (1961). —
-KOPIERING. snabbt utförd kopiering (se kopiera 1 a). TSvLärov. 1952, s. 151 (i fråga om kopiering av inspelade band).
-KOPPLANDE, p. adj.
2) (vard.) bildl.: som snabbt förstår l. inser sammanhang o. d. ST(A) 1964, nr 301, s. 22 (om deltagare i frågetävling). —
-KOPPLING. snabb koppling; vanl. konkret: koppling (se d. o. c) som snabbt kan appliceras o. löstagas; jfr snäll-koppling. TT 1897, M. s. 53 (på axel till bergborrningsmaskin). Sonesson BöndB 161 (1955).
-KRÄM. kräm utgörande halvfabrikat som snabbt kan färdiglagas (t. ex. gm utrörning med vatten o. kort tids kokning). SvD(A) 1950, nr 19, s. 7. —
-KURS. snabb kurs (se d. o. 7). Snabbkurser (i språk) för resande till utlandet. DN 1894, nr 8838 A, s. 4. —
(a) -KÅR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snabbrörlig kår; jfr flyga 5 a α α'. SAOB F 906 (1925). —
-KÖP.
1) snabbt gjort köp; i sht ss. förled i ssgr.
2) butik för snabbköp (i bet. 1), snabbköpsbutik, självbetjäningsbutik; jfr själv-köp. SvD(A) 1941, nr 163, s. 9.
Ssgr: snabbköps-affär. till -köp 1, 2: självbetjäningsbutik, snabbköp (se d. o. 2). DN(B) 1947, nr 153, s. 7.
-KÖPA. köpa (ngt) snabbt (utan noggrant betänkande l. på impuls o. d.); äv. utan obj. Expressen 1963, nr 239, s. 28. DN(A) 1966, nr 86, s. 12 (utan obj.). —
(a, b) -KÖRANDE, p. adj. som kör (se köra, v. 10, 13) snabbt. SvD(A) 1914, nr 238, s. 7 (om bilar). —
(a, b) -KÖRARE. snabbkörande person (med fordon) l. snabbkörande fordon. Samzelius Gränsm. 12 (1915; om person med hästfordon). —
-KÖRD, p. adj. särsk. om väg: som det går att köra snabbt på, snabb (se snabb, adj. b η). ÖgCorr. 1940, nr 2, s. 6. —
-LADDA. med avs. på elektriskt batteri: ladda (se ladda, v. 4) snabbt; äv. utan obj. SvD(A) 1966, nr 40, s. 1 (utan obj.). NTeknik 1968, nr 9, s. 4. —
-LADDAD, p. adj. särsk. (numera i sht i skildringar av ä. förh.): snabbladdande. TSjöv. 1904, s. 236 (om artilleri). —
-LADDANDE, p. adj. särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om eldvapen: som snabbt kan laddas. Hedin KrRyssl. 454 (1915). —
-LADDARE.
1) [jfr t. schnellader] (förr) patronbehållare av papp l. dyl. som fastsattes vid gevärsstock för att åstadkomma snabbladdning (se d. o. 1); jfr snäll-laddare o. magasin 3 c. EldhandvSkjutsk. 2: 125 (1886).
2) (i sht i fackspr.) anordning för snabbladdning (se d. o. 3), snabbladdningsaggregat. SEN R 8105, s. 5 (1955). —
-LADDNING. snabb laddning; särsk.
Ssgr: snabbladdnings-aggregat. (i sht i fackspr.) till -laddning 3: snabbladdare (se d. o. 2). ST(A) 1948, nr 33, s. 22.
-LOPP.
1) snabbt lopp (se d. o. 1); i sht om hästs lopp (se d. o. 1 b); numera oftast [jfr d. hurtigløb] (sport.) om travlopp för en travbanas snabbaste hästar. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 85 (1868). IdrBl. 1924, nr 78, s. 14 (i fråga om fotbollsspelare). SvD(A) 1941, nr 53, s. 13 (på travbana).
2) (numera bl. tillf.) i fråga om ngt sakligt: snabbt lopp (se d. o. 3, särsk. 3 c). Melin JesuL 2: 80 (1843; i fråga om komet). —
-LOTTERI. lotteri i vilket köpare av lott genast efter köpet (på lottsedeln) kan kontrollera om vinst erhållits. Kyrkpress. 1979, nr 19, s. 9. —
-LUNCH. [jfr eng. quick-lunch] enklare) lunch som (serveras o.) ätes snabbt, snabb lunch. TSvLärov. 1945, s. 377 (i hemmet). IllSvOrdb. (1955; serverad på restaurang).
-LÄKAS, v. dep. (mera tillf.) om skada l. skadad lem o. d.: snabbt läkas (se läka, v.2 2). DN(A) 1963, nr 256, s. 23. —
-LÄKT, p. adj. om skada o. d.: snabbt läkt (se läka, v.2 1). Hans tumskada från Revalsbrottningarna var snabbläkt. IdrBl. 1935, nr 141, s. 12. —
-LÄNK. (i sht i fackspr.) om var o. en av de korta länkar (se länk 6) som (vid dikeskörning l. fastkörning i snö o. d.) snabbt kan läggas på drivande bilhjul för att öka dess friktion; jfr -kätting o. snö-kedja. Agvald Körtekn. 93 (1957). —
-LÄSA. läsa (ngt) snabbt; äv. utan obj. Högberg Vred. 3: 10 (1906; i p. pr.). Östergren (1942; äv. utan obj.). —
-LÄSARE.
1) till a: person som snabbläser l. kan l. brukar snabbläsa; stundom äv. oeg., i uttr. snabbläsare av människor, om person som snabbt bildar sig en riktig uppfattning om andra människors karaktär. Claëson 2: 196 (c. 1859). MeddLdFörsvFörb. 1: 8 (1890: af menniskor).
2) (i fackspr.) till b: maskin för maskinell avläsning av uppgifter givna medelst hål o. d. på pappersremsor (hålremsor). DN 1970, nr 19, s. 12 (hörande till dator). —
-LÄSNING. snabb (o. summarisk) läsning (varvid det lästa uppfattas i större helheter); jfr skumma, v.1 5 b, o. skum-läsning. Cederschiöld Skriftspr. 71 (1897). (Texterna) är avsedda att träna eleverna i snabbläsning. Skolvärld. 1968, nr 3, s. 12. —
-LÖPANDE, p. adj. som löper snabbt.
1) motsv. löpa, v.1 I 1, om person l. djur; äv. bildl., om tid o. d. Lyceum I. 1: 5 (1810; om hundar). Vår otåliga, snabblöpande tid. Cygnæus 5: 424 (1860).
3) motsv. löpa, v.1 II 2, 5, om rörlig maskin(del) o. d. 2NF 7: 1178 (1907; om kolvpumpar). SvIndustri 192 (1935; om elektriska turbiner).
4) (numera bl. tillf.) om studier: snabbt fortskridande; jfr löpa, v.1 X 2 a. Järta 2: 435 (1828). —
-LÖPARE. [jfr t. schnelläufer]
1) till a: snabblöpande person l. djur, snabb löpare; sprinter; äv. bildl.; jfr snäll-löpare. JMStiernstolpe (1827) i 3SAH LVI. 3: 32 (om person). Det goda är ej snabblöpare. SvLittFT 1833, s. 85. THästv. 1870, s. 11 (om kapplöpningshästar). TIdr. 1896, s. 47 (ss. övers. av eng. sprinter). Järven är ingen snabblöpare. Berg Sjul 63 (1936).
4) astron. till b, om stjärna som i förhållande till solen har större hastighet än 65 km/sek. 2SvUppslB (1953).
Ssgr (till -löpare 1): snabblöpar-, äv. snabblöpare-ben. Wester Leskov Förtroll. 57 (1929; hos sto).
-LÖPNING. om snabb löpning (ss. idrottsgren), kapplöpning; i sht förr ofta om sådan löpning på kort distans (motsatt: långdistanslöpning, uthållighetslöpning): sprinterlöpning; äv. i utvidgad anv., särsk. om båtfärd i hög fart (då en båt jagar en annan). Dalin (1854). TIdr. 1886, s. 18 (vid skridskotävling). Idealtyper (av skidor) för skilda ändamål såsom för snabblöpning i lätt eller svår terräng. NordIdrL 1900, s. 379. Heikel Stil. 89 (1929; om båtfärd). Före 12 år sker snabblöpning på endast korta sträckor, omkring 50 meter, från det tolfte levnadsåret kan den utsträckas till 100 meter och mera. Wirgin Häls. 4: 297 (1939). —
-LÖSA. med avs. på problem l. praktisk uppgift o. d.: snabbt lösa (se d. o. 15, 17). SvD(A) 1961, nr 119, s. 3. —
-LÖSLIG. snabbt löslig (se d. o. I 1), lättlöslig, lättlöst. DN(A) 1959, nr 283, s. 39 (om sötningsmedel). —
-LÖSNING. snabb lösning (se lösning, sbst.2 I 7, 8). En snabblösning av lönefrågan. TSvLärov. 1952, s. 335. —
-LÖST, p. adj. om problem l. praktisk uppgift o. d.: snabbt löst (se lösa 15, 17); jfr lätt-löst 3. NordT 1928, s. 379 (om ekonomiska problem). —
-MANÖVRERAD, p. adj. om fartyg l. bil o. d.: som snabbt låter sig manövreras (se manövrera 2). SvFlH 2: 38 (1943; om fregatt). DN(B) 1962, nr 25, s. 2 (om bil). —
-MARSCH. snabb marsch; äv. bildl.; jfr snäll-marsch. Högberg Vred. 3: 178 (1906). SvRiksd. 1: 104 (1931; bildl.). —
-MATARE. el.-tekn. i snabbregulator: hjälpmaskin l. dyl. med uppgift att alstra tillsatsspänning i magnetkretsen hos snabbregulatorns matare. 3NF 23: 886 (1937). —
-MOGNAD, p. adj. om säd l. bär o. d.: snabbt mognad; äv.: snabbmognande. SvD(A) 1934, nr 129, s. 11 (om vete). IllSvOrdb. (1955). —
-MOGNANDE, p. adj. (snabb- 1934 osv. snabbt- 1942 osv.) om säd, bär o. d.: som snabbt mognar; jfr -mognad. SvD(A) 1934, nr 129, s. 11 (om säd). —
-MÅLA. snabbt måla (ngt l. ngn); dels eg. (motsv. måla, v.2 3); dels bildl. (motsv. måla, v.2 3 d); äv. utan obj. Topelius Läsn. 4: 231 (1871; utan obj.). Drömmens snabbmålande fantasi. Folcker Stinde 2: 149 (1886). Wilhelm Dvärg. 46 (1922; bildl.). —
(a) -MÅLARE. person som snabbmålar (i fråga om ä. förh. särsk. om person som yrkesmässigt uppträdde på varietéer o. d.); i sht förr äv. bildl., i fråga om litterär skildring av ngt, i uttr. snabbmålare av ngt. Cygnæus 1: 148 (1852: af). SD 1893, nr 13, s. 3 (på varieté). Samzelius SkogFjäll. 145 (1905).
Avledn.: snabbmålarinna, f. [möjl. äv. att hänföra till -måla] (mera tillf.) snabbmålerska. Östergren (1942). —
-MÅLERI1004 l. 0104, äv. 3~002. snabbmålning. Estlander KonstH 494 (1867; i pl., konkret). Krusenstjerna Pahlen 4: 196 (1933; abstr.). —
-MÅLNING. snabb målning; vanl. konkret, om resultatet av målningen, i sht bildl., om (litterär) beskrivning i ord; jfr -teckning. Liffullt utförda snabbmålningar ur samtidens litterära värld. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 128 (1915). Finansministerns snabbmålning av det ekonomiska läget. ÖgD 1942, nr 17, s. 3.
-PERSONTÅG-PAR. (numera mindre br.) tågpar bestående av snabbpersontåg. PT 1912, nr 96 A, s. 3. SvKomm. 1962, nr 6, s. 17. —
-PRODUKTION. snabb produktion (se d. o. 3 a, 4 a, 5 a). Schück Shaksp. 2: 7 (1916; i fråga om litterär produktion). Snabbproduktion av läroverkslärare. TSvLärov. 1952, s. 493. —
-PROTOKOLL. statsv. riksdagsprotokoll som snabbt (dagen efter vederbörande session) trycks. DN(B) 1950, nr 143, s. 2. —
-RAM. (i fackspr.) i l. för sågverk: snabbgående ram (se ram, sbst.1 3 b). GHT 1898, nr 12 A, s. 4. —
-REAKTOR. [jfr eng. fast reactor] (i fackspr.) reaktor (se d. o. 2) i vilken klyvningarna åstadkommes huvudsakligen av snabba neutroner. TNCPubl. 36: 70 (1962). —
-REGULATOR. el.-tekn. snabbverkande automatisk spänningsregulator för t.ex. elektriska generatorer. 2NF 29: 132 (1919). —
-REPETITION. snabb repetition (se d. o. 1 a, 3) i syfte att inpränta l. inlära ngt; äv. i utvidgad anv., övergående till att beteckna ngt konkret som innehåller sådan repetition. TSvLärov. 1941, s. 179 (i utvidgad anv.). SvD(A) 1957, nr 320, s. 14. —
-RESA, r. l. f. snabbt gjord resa; ngn gg äv. om redogörelse för sådan resa. SvLittFT 1833, sp. 78. Att i en enda stor snabbresa referera hela Europas land och landbefolkning. Strindberg TjqvS 5: 87 (1886, 1909). —
-RESA, v. (mera tillf.) snabbt resa l. göra en snabbresa (till en plats). Larsson Livskall 205 (1948). —
-REV. (numera föga br.) rev (se rev, sbst.8) för snabbrevning. TIdr. 1882, s. 27. Balck Idr. 1: 385 (1886). —
-REVY. snabb revy (se d. o. 2, 3); särsk. i uttr. snabbrevy över (äv. av) ngt. Låt oss .. ta en snabbrevy av en ögonläkares verksamhet. HågkLivsintr. 10: 64 (1929). SMalmström i 3SAH LXXV. 3: 186 (1967: över). —
-RODD, p. adj. om båt: som går att ro snabbt (jfr -roende); äv. om konstruktion o. d. på sådan båt: som gör att båten går att ro snabbt. Bäckström Folkb. 1: 254 (1845). TIdr. 1887, s. 80 (om konstruktion). —
-ROENDE, p. adj. särsk. (föga br.) om båt: snabbrodd (se -rodd, p. adj.); jfr -gående, p. adj. 1. Skogman Eug. 2: 83 (1855). —
(a) -RYTTARE.
-RÄKNARE.
2) till b, om bok (med tabeller o. d.) med vars hjälp man kan snabbräkna. Fritzes snabbräknare. (1926; boktitel).
-RÖKA, -ning. (i sht i fackspr.) snabbt röka (matvara; se röka, v.2 1 d); äv. i utvidgad anv.: impregnera (matvara) med träättika o. torka den (varigm snabbt nås samma effekt som vid rökning); jfr snäll-röka. Langlet Husm. 586 (1884). 2NF 24: 150 (1916; i utvidgad anv.). —
-RÖRELSE. tekn. snabb rörelse (se d. o. 1 c); jfr -matning, -transport. Bergman HbJärn 6: 18 (1939). —
-RÖRLIG.
1) till a, b, om person l. djur: som rör sig snabbt l. är snabb o. rörlig (se d. o. 2); äv. om jon o. d. Kullberg Ariosto 4: 412 (1870; om ridhäst). LAHT 1931, s. 1117 (om joner). Hörner ResLop 16 (1936; om ryttare).
2) till b, om vagn o. d.: snabbt rörlig (se d. o. 1 f). SvD(A) 1965, nr 16, s. 9 (om vagn för luftvärnspjäs).
3) handel. till b, om konsumtionsvara: som kännetecknas av snabbt föränderlig efterfrågan; jfr rörlig 7. SvD(A) 1962, nr 131, s. 6.
-RÖTNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om snabb (kemisk) rötning (se röta, v.3 3 a) av lin o. d.; jfr snäll-rötning. LAHT 1899, s. 32. —
-SEGLANDE, p. adj. (snabb- 1812 osv. snabbt- 1942 osv.) om segelfartyg: som seglar snabbt, snällseglande. Tranér HomIl. 75 (1812). —
-SERVERING. särsk. konkret: servering (se servera, v.1 4 a) där man snabbt serveras; jfr -bar. Wahlöö Mord 43 (1964). —
-SIMMAD, p. adj. om simbana l. vatten o. d.: som lämpar sig för snabbsimning; jfr snabb, adj. b η. IdrBl. 1924, nr 155, s. 8 (om simbana). —
(a) -SIMMARE. person (man) som simmar snabbt; jfr -simmerska. NordIdrL 1900, s. 262 (om tävlingssimmare). —
-SIMNING. snabb simning; förr äv. om tävlingssimning (i sht på kort distans, sprintersimning; motsatt: uthållighetssimning); jfr kapp-simma. Täflingar i snabbsimning på 100 meter. IdrFinl. 4: 125 (1906). FoFl. 1907, s. 198 (i fråga om fiskar). SvUppslB 24: 831 (1935; ss. idrottsgren). —
-SKAPANDE, p. adj. (snabbt- 1842 osv.) som skapar snabbt. Snellman Gift. 1: 144 (1842; om fantasi). —
-SKILSMÄSSA~020. snabbt genomförd skilsmässa (erhållen utan hemskillnadsår). DN(A) 1964, nr 238, s. 2. —
-SKISS. snabbt utförd skiss (se d. o. 1, 2). Kjellin Troili 2: 165 (1917; om blyertsteckning). Fatab. 1960, s. 33 (om litterärt kort utkast). —
-SKJUTANDE, p. adj.
1) sport. om bandyspelare o. d.: som skjuter (se skjuta, v.1 I 3 c) snabbt. IdrBl. 1935, nr 154, s. 11.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om kanon l. artilleri o. d., i sht förr äv. om icke automatiskt handeldvapen: som skjuter snabbt, som avger l. kan avge snabbeld (se d. o. 2). EldhandvSkjutsk. 2: 3 (1877; om gevär). KrigVAH 1888, s. 112 (om kanoner). IllMilRevy 1898, s. 103 (om artilleri). De .. mera snabbskjutande 27 cm. pjäserna. VFl. 1935, s. 114. —
-SKJUTARE.
1) (mera tillf.) till a, om snabbskjutande idrottsman (fotbollsspelare l. bandyspelare o. d.). IdrBl. 1935, nr 154, s. 11 (om fotbollsspelare).
-SKJUTNING. (numera föga br.) snabb skjutning (se skjuta, v.1 I 2), snabbeld (se d. o. 2); äv. om sådan skjutning vid tävlingsskytte. KrigVAH 1837, s. 49 (i fråga om krigsvapen). TIdr. 1881, s. 48 (i fråga om jaktgevär). SD(L) 1892, nr 239, s. 2 (vid skyttetävling).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): snabbskjutnings-gevär. gevär för snabbskjutning, snabbeldsgevär. Schulthess Tigerhielm 1 (1880).
-SKOTT. snabbt (o. utan noggrann siktning) skjutet skott (se skott, sbst.2 2 a, 3 b); jfr slarv-, slump-, släng-skott. Svederus Jagt 24 (1831). Stjärnfeldt Ishockey 19 (1969). —
-SKRIFT. skrift (se skrift, sbst.1 2) som kännetecknas av lättskrivna skrivtecken o. möjliggör snabbhet vid skrivningen; i sht konkretare, om sådant skriftsystem (bestående av en förenkling av bokstavsskriften o.) med syfte att uppnå talets snabbhet vid nedskrivningen, stenografi (äv. om skrivning enl. sådant system); äv. konkret, om stenograferad text; jfr braky-grafi, kort-skrift, snäll-skrift, taky-grafi. JournManuf. 2: 41 (1826; om stenografi). CVAStrandberg 4: 70 (1857; om text). Nyström Telegr. 255 (1869; om skrift med morsealfabet). Lärobok i förenklad snabbskrift. Melin (1892; boktitel). Romarna .. kände en stenografisk eller snabbskrift, de s. k. notæ tironianæ. 2NF 20: 1276 (1914). Den frivilliga undervisningen i stenografi (i lärlingsskolan) omfattar övningar i snabbskrift med svensk text efter något hos oss allmänt gängse system. SFS 1918, s. 2751. PsykPedUppslB 2168 (1946; om stenografi).
Ssgr: snabbskrifts- l. snabbskrift-apparat. (numera bl. i skildring av ä. förh.) apparat för snabbskriftstelegrafering. Sthm 3: 204 (1897).
-telegraf. (numera bl. i skildring av ä. förh.) telegraf som använde snabbskrift. Nyström Telegr. 280 (1869).
-telegrafering. (numera bl. i skildring av ä. förh.) telegrafering med användande av snabbskrift. TT 1895, M. s. 95. —
-SKRINNANDE, p. adj. (i sht i Finl. o. sport.) om person: som åker skridsko snabbt. IdrBl. 1935, nr 21, s. 9. —
-SKRINNING. (i sht i Finl. o. sport.) hastighetsåkning på skridsko (ss. idrottstävling). Forssman Gret. 173 (1897). —
-SKRIVANDE, n. snabbskrivning; äv. motsv. skriva, v. 10, om snabbt författande. Det journalistiska snabbskrivandet. Siwertz JoDr. 309 (1928). Östergren (1942). —
-SKRIVARE.
1) till a: person (man) som skriver (se skriva, v. 4) snabbt; i sht: person som skriver snabbskrift; stenograf; äv.: person som snabbt skriver (se skriva, v. 10) l. författar; jfr snäll-skrivare. SC 1: 939 (1821). AdP 1823, 6: 584 (i förslag om ”riksdagsstenograf” i adelsståndet). Den ordrika snabbskrifvaren (av skoluppsatser). Claëson 1: 326 (1859). Plutarkus berättar .. att ett af Catos tal genom Ciceros försorg blifvit af snabbskrifvare upptecknadt. 2UB 10: 139 (1906).
2) till b: apparat (i sht skrivmaskin) för snabbskrivning. AB 1897, nr 123 A, s. 3 (om skrivmaskin). Programmering (av en dator) sker med sikte på användning av magnetband och snabbskrivare. SvD(A) 1962, nr 131, s. 6. —
Avledn.: snabbskrivenhet, r. l. f. om egenskapen att vara snabbskriven. Melin Snabbskr. 10 (1893; i fråga om stenografisystem). Vid rättstavningen är det även skäl att tänka på snabbskrivenheten. Östergren (1942). —
-SKRIVERI1004 l. 0104, äv. 3~002. snabbskrivning (jfr skriveri 1); äv. (i sht vard., ofta ngt nedsättande): snabbt utfört skriveri (se d. o. 2 a, b); i sht förr äv. om stenografi; jfr snäll-skriveri, taky-grafi. SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 66. Att nu gifva besked om allt som talades .., dertill fordrades en skicklighet i snabbskrifveri, och så mycket bläck, att (osv.). CFDahlgren 5: 136 (1833). Cygnæus 5: 442 (1860; om publicists snabba skrivande). Hans snabbskriverier bli lätt ytliga och fel saknas icke. Östergren (1942).
-SKRIVMASKIN~002 l. ~200. skrivmaskin för snabbskrivning. KatalIndUtstSthm 1897, s. 197. Expressen 1963, nr 83, s. 11 (i en dator). —
-SKRIVNING. snabb skrivning (se skriva, v. 4), snabbskrivande; oftast konkretare, om snabbskrift, i sht om stenografi; jfr snäll-skrivning. Två .. Portugiser hafva rest till Madrid, att lära sig snabbskrifning. SC 1: 774 (1820). Jag .. antecknade under lektionerna med en slags snabbskrifning hufvudsaken af hvarje föreläsning. Berzelius Själfbiogr. 23 (c. 1845). Verd. 1890, s. 146 (om stenografi).
Ssgr: snabbskrivnings-apparat. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snabbskriftsapparat. TT 1885, s. 155.
-konst. (numera mindre br.) om konsten att skriva snabbt; särsk. om stenografin; jfr snällskrivnings-konst. JournManuf. 2: 33 (1826). Under medeltiden förekomma ytterst få spår af en verklig snabbskrifningskonst, om ock förkortningar ofta begagnats i de lärdas arbeten. UB 1: 513 (1874). 2UB 10: 139 (1906; om stenografin).
-lära. särsk.: lärobok i stenografi. Snabbskrifnings-lära. Götrek (1847; boktitel).
-SKÄRMASKIN~002 l. ~200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snabbgående skärmaskin (se d. o. 1 b); jfr snäll-skärmaskin. NordBoktrK 1912, s. 178. —
-SLUTNING.
1) om snabb tillslutning av ngt; ss. förled i ssgr.
-gåva. (numera bl. tillf.) till -slutning 2: gåva att kunna dra snabba slutsatser. Strindberg Brev 8: 169 (1891).
-SPOLA, -ning. snabbt spola (ngt); äv. utan obj. TSvLärov. 1953, s. 503 (: snabbspolning). Han knäppte på bandspelaren och lät bandet snabbspola. Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 45 (1969). —
-SPRUNGEN, p. adj.
2) i sht sport. om (löpar)bana o. d.: som man kan springa snabbt på, snabb (se snabb, adj. b η). SAOL (1950); möjl. att hänföra till 1. IllSvOrdb. (1955).
-SPÄNNANDE, p. adj. (i fackspr.) om (typ av) skruv(tving) l. chuck o. d.: som snabbt spänner fast arbetsstycke o. d. PriskatalSonesson 1895, s. 75 (om skruvtvingar). Chucken är af snabbspännande typ. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 298. SvSkog. 953 (1928; om stockvagnar i ramsåg). —
-START. snabb start; äv. konkret, om apparat för åstadkommande av sådan start. SEN R 8601: 11 (1954). SvByggKatal. 1955, s. 961 (konkret). —
-STARTA. (ngt vard.) starta (börja l. sätta igång) snabbt. IdrBl. 1924, nr 30, s. 1 (i p. pr., om bandyspelare). SvD(A) 1963, nr 59, s. 3. —
(a) -STEKEL. (†) stekeln Tachysphex pompiliformis Panz., som kännetecknas av stor snabbhet. Dahlbom Insekt. 249 (1837).
-STÅL. [jfr t. schnellstahl] tekn. specialstål med goda skäregenskaper även vid hög temperatur (beroende på hög halt av volfram l. krom l. vanadin l. molybden l. dyl.) o. använt till borr o. d. för snabbgående svarvar o. d., snabbsvarvstål; äv. om verktyg av sådant stål; jfr rapid-, volfram-stål. SD(A) 1915, nr 124, s. 1. Två snabbstål medfölja hvarje hållare (för skärstål). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 7.
-SVARV. (numera i sht i skildring av ä. förh.) snabbgående svarv (för snabbstål); i sht om robust sådan supportsvarv för arbeten med snabbstålsverktyg. KatalIndUtstSthm 1897, s. 192. 2SvUppslB 28: 40 (1954). —
-SYN. snabb synuppfattning; äv.: snabbt beskådande. Spanien är inte ett land för snabbsyn. Rogberg Två 126 (1929). IllSvOrdb. (1955). —
-SYNT, p. adj. som har snabb synuppfattning; äv. om ngt sakligt: snabb; äv. i oeg. l. bildl. anv.; jfr -fatt, -ögd. Strindberg Giftas 2: 52 (1886). En snabbsynt överblick av de svenska möblernas stilhistoria. Form 1947, s. 156.
-SÄNDARE. (i fackspr.) radiosändare som kan sända (kod)meddelanden mycket snabbt. SvD(A) 1968, nr 85, s. 13. —
-TALANDE, p. adj. om person l. stämma o. d.: som talar snabbt. Benedictsson Folkl. 88 (1887; om stämma). —
Ssg: snabbtanks-, äv. snabbtank-station. bensinstation med snabbtank(ar). SvD(A) 1960, nr 162, s. 13. —
-TANKA, -ning. tanka (bil o. d.) snabbt (i sht vid snabbtank); äv. utan obj. Expressen 1963, nr 21, s. 9 (utan obj.). —
-TECKNA. snabbt teckna (ngt); äv.: i snabba drag skildra l. beskriva (ngt; jfr -måla); äv. utan obj. Östergren (1942; utan obj.). IllSvOrdb. (1955). —
-TECKNING. om handlingen att snabbteckna; äv. konkret, om teckningen (resp. skildringen); jfr -målning. SD 1912, nr 214, s. 6 (om skildring i ord). Cederschiöld Artist. 44 (1915; abstr.). Bergvall Michaëlis Bibi 72 (1935; i pl., konkret). —
-TELEFON.
2) anläggning för lokal telefoni (inom t. ex. ett kontor), bestående av flera apparater, där varje apparat kan förbindas med varje annan apparat o. där en högtalare fungerar ss. mikrofon o. hörtelefon; äv. om enskild apparat i sådan anläggning. SvIndKal. 1948, TillverknReg. s. 186. På skrivbordet fanns en snabbtelefon. Wahlöö Mord 13 (1964). —
-TELEGRAF. (numera bl. i skildring av ä. förh.) telegrafanläggning för snabbtelegrafering, maskintelegraf, automatisk telegraf. TT 1899, M. s. 112. —
-TELEGRAFAPPARAT~001002. (numera bl. i skildring av ä. förh.) telegrafapparat för snabbtelegrafering. 2UB 3: 492 (1897). —
-TELEGRAFERING. snabb telegrafering; i sht (numera bl. i skildring av ä. förh.) om automatisk telegrafering. TT 1894, Allm. s. 143. —
-TORKA. snabbt torka (ngt); äv. intr.: snabbt torka. UNT 1938, nr 202, s. 1 (med avs. på grönfoder). —
-TORKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (tillf.) anläggning för snabbtorkning. SvGeolU Ca 6: 460 (1915; vid tegelbruk). —
-TRAFIK. snabb(gående) trafik; äv. i fråga om förbindelser medelst post, telegraf o. d. TT 1898, M. s. 66. HandInd. 393 (1926).
-TRAV. (numera föga br.) snabbt trav (sådant det förekommer i travtävlingar), kapplöpningstrav. TIdr. 1883, s. 22. Hästen 27 (1938). —
(a) -TRAVARE. snabbtravande häst (särsk. kapplöpningshäst). TIdr. 1882, s. 56 (om kapplöpningshäst). —
-TUNGAD, p. adj. som kännetecknas av snabb tunga, som talar snabbt l. snabbt finner ord, talför l. rapp i tungan l. slagfärdig o. d.; äv. med sakligt huvudord l. ss. adv. Riksdagens mest snabbtungade talare. Zweigbergk PolitRöntg. 92 (1896). Det snabbtungade franska pratet på kajen. Almqvist Comfort Routl. 61 (1913). Lindström LeendGud. 108 (1951; ss. adv.). —
-TVÄTT. snabbt utförd tvätt; äv. om tvättinrättning som tvättar snabbt. Östergren (cit. fr. 1941). IllSvOrdb. (1955; äv. om tvättinrättning). —
-TÅG.
1) (mera tillf.) snabbt genomfört krigståg. KKD 9: III (1913).
2) snabbgående tåg; särsk. om sådant persontåg som stannar vid ett mindre antal stationer; jfr express-, snäll-tåg. Vi lemnade Paris med ett snabbtåg till Lyon. Kræmer Span. 85 (1860). SvKomm. 1962, nr 6, s. 17.
-TÄNKT, p. adj. om person l. om hjärna o. d.: som tänker snabbt, kvicktänkt; äv. om spel o. d.: som kännetecknas av att deltagarna måste tänka snabbt. Tessin Bref 1: 128 (1752). Hvarför är .. kustbon mera vaken och snabbtänkt än folk långt inne i landet? LfF 1912, s. 20. IdrBl. 1924, nr 22, s. 11 (om bandyspel). Lloyd Georges snabbtänkta och smidiga hjärna. Nordström Wells Självbiogr. 1: 22 (1935).
-UTBILDA~020. snabbt utbilda (ngn). 400 studenter borde snabbutbildas till folkskollärare. DN(B) 1946, nr 17, s. 8. —
-VAL. om förhållandet att l. egenskapen hos en radioapparat o. d. att man snabbt kan ställa in station l. frekvens o. d. DN 1973, nr 250, s. 26. —
-VANDRING. snabb vandring; äv. bildl. Johansson RödaHuv. 1: 52 (1917). (Han föreläste om) konstens historia — en snabbvandring genom seklerna. Lundgren VintMån. 117 (1933). —
-VERKANDE, p. adj. (snabb- 1902 osv. snabbt- 1942 osv.) som har snabb verkan, snabbt verkande; jfr snäll-verkande. Lundberg Lok. 253 (1902; om ventil). IllSvOrdb. (1955; om gift). —
-VINGAD, p. adj. snabbflygande; äv. bildl., om rykte o. d.; jfr -bevingad. Snellman Gift. 2—3: 113 (1842; om svala). Ahrenberg Landsm. 188 (1897; om rykte). —
-VINGE. entomol. snabbvingefjäril; i pl. äv. om underfamiljen Ruralinæ. 2NF (1917; i pl.). jfr: Björnbärssnabbvingen. Nordström VFjär. 1: 39 (1934; om fjärilen Callophrys rubi Lin.). jfr ek-snabbvinge. —
-VINGE-FJÄRIL. fjäril tillhörande den av snabb flykt (snabba vingar) kännetecknade underfamiljen Ruralinæ av familjen Lycænidæ (blåvingar); ofta i pl., om underfamiljen l. om släktet Thecla Fabr.; jfr -vinge. BonnierKL 7: 915 (1925; i pl., om släktet Thecla). 2SvUppslB (1953; i pl., om underfamiljen). —
-VUXEN, p. adj. snabbväxande; särsk. dels om växt (i sht träd), dels om djur (i sht tamdjur). Sjöstedt Husdj. 1: 249 (1860; om nötkreatursraser). LAHT 1893, s. 319 (om forell). Hvitgranen är ett det snabbvuxnaste skogsträd. PT 1906, nr 176, s. 3. Selander LevLandsk. 145 (1955; om skottsystem hos strandvegetation).
Avledn.: snabbvuxenhet, r. l. f. Sjöstedt Husdj. 1: 310 (1860; i fråga om svinras). LD 1959, nr 181, s. 4 (i fråga om asp). —
-VÄLJARE. på radioapparat o. d.: teknisk anordning (tryckknappssystem l. dyl.) med vilken man snabbt kan välja sändningskanal o. d. DN(A) 1965, nr 178, s. 11. —
-VÄRPT, p. adj. (numera bl. tillf.) om anka o. d.: som värper med korta mellanrum. Fischerström 1: 123 (1779). —
-VÄXANDE, p. adj. som växer snabbt; i sht om växt; äv. bildl.; jfr -vuxen, -växt. Ström Skogsh. 52 (1830; om träd). Steffen Krig 1: 84 (1914; bildl.). 2NF 28: 203 (1918; om fiskraser). DN 1971, nr 277, s. 2 (om behov av socialhjälp). —
-VÄXLANDE, p. adj. tekn. särsk. om borrchuck o. d. (snabbchuck): som man snabbt kan byta borr o. d. i. Hallström Verkt. 56 (1923). —
-VÄXLING. En stor lynnets ojemnhet och snabbvexling. Atterbom Minnest. 2: 153 (1853). (Radioapparaten har) snabbväxling mellan förinställda program. VästerbK 1965, nr 128, s. 15. —
-VÄXT, p. adj. snabbväxande, snabbvuxen. QLm. 1: 89 (1833; i pl., om ungbaggar). Balsampoppeln är mycket snabbväxt. Skogvakt. 1892, s. 11.
-ÅKARE.
1) till a: snabbåkande person. Hahnsson 883 (1899; om cykelåkare). IdrFinl. 3: 155 (1906; om skridskoåkare).
-ÅKNING. snabb åkning; särsk. (numera föga br.) om hastighetsåkning på skridskor (motsatt: ”skönåkning”, konståkning). AB 1890, nr 1, s. 2. IdrFinl. 3: 166 (1906; om hastighetsåkning).
Ssg: snabbåknings-tävling. (numera föga br.) tävling i hastighetsåkning på skridskor. IdrFinl. 3: 152 (1906). —
(a) -ÄTARE. person l. djur som äter l. brukar äta snabbt. Mörne Katz VitMän 234 (1928; om hjortar). —
-ÖGD, p. adj. snabbsynt; äv. bildl. Östergren (1942). En utomordentligt ledig, snabbögt observerande konst. ST 1962, nr 100, s. 4.
B (mera tillf.): SNABBT-FLYGANDE, -FLYTANDE, -FÖRBRUNNEN, se A. —
-FÖRFLYTANDE, -GLIDANDE, -GROENDE, -GÅENDE, -MOGNANDE, -SEGLANDE, -SKAPANDE, -VERKANDE, se A.
Avledn.: SNABBHET, r. l. f. till a, b, om egenskapen att vara snabb; äv.: fart (se d. o. 7), hastighet; förr äv. övergående i bet.: kunnighet l. skicklighet; jfr kvickhet 4 a. Verelius 125 (1681). (Chr. Mylius) war en ung Lärd från Berlin, känd för wacker insigt i Physiken och snabbhet at gjöra behagelig värs. SvMerc. 1: 131 (1755). Snabbhet i uppfattning och beslut. Odhner Lb. 7 (1869). Mest utmärkt för klokhet, uthållighet och snabbhet är den arabiska hästen. Berlin Lrb. 25 (1876). Fartyget uppnådde vid provturen en snabbhet av 19 knop. Auerbach (1913). (På kassörens bord) rådde den mest perfekta ordning. .. Men den minutiösa ordningen uteslöt inte snabbhet och effektivitet. Siwertz Tråd. 22 (1957).
Ssgr: snabbhets-prov. prov utfört för att utröna ngns l. ngts snabbhet. Wrangel HbHästv. 1010 (1886; i fråga om ridhäst).
-träning. sport. träning med uppgift att öka snabbheten, hastighetsträning. IdrBl. 1924, nr 42, s. 3 (i fråga om löpning).
-tävling. tävling där snabbheten fäller utslaget. THästv. 1868—69, s. 3 (i fråga om hästkapplöpning). —
SNABBING, m.//ig. (vard., mera tillf.) till a, om snabb person; jfr snabbis 1. Värmlandsberg 1967, nr 86, s. 6 (i fråga om simning). —
SNABBLIGEN, adv. (numera föga br.) till b: snabbt. Hr Bertelsens bref fick .. (jag) nyss, och skall snabbligen svara. Almqvist Brev 207 (1847).
Spoiler title
Spoiler content