SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BAD ba4d, n.; best. -et; pl. = ((†) -er Pijl Surbr. 98 (1741), Lind (1749, under bad), Björnståhl 1: 259 (1771), Fischerström 1: 296 (1779), Holmberg (1795, under eau) m. fl.).
Etymologi
[fsv. badh, n., (i sht varmt) bad (jfr LÖG), motsv. isl. bað, d. bad, fsax. bað, ags. bæð, eng. bath, fht. o. t. bad. Ordet står i afljudsförh. till den germ. rot som ingår i fht. bâjan, t. bähen, meng. bæwen, badda, värma med omslag; möjl. är det besläktadt med lat. foveo, värma, badda; jfr äfv. BASA. Med afs. på de gamla germanernas bruk af varma bad se Tacitus Germania kap. 22. Se för öfr. Tamm]
Jfr AFRIFNINGS-, ALUN-, ARBETAR-, ARM-, BADSTU(GU)-, BARR-, BASSÄNG-, BEN-, BLOD-, BRUD-, DOPP-, DROPP-, DUNST-, DUSCH-, FINN-, FIXER-, FLOD-, FOLK-, FOT-, FULL-, GAS-, GLYCERIN-, GULD-, GYTTJE-, GÖDSEL-, HAFS-, HALF-, HAND-, HEL-, HUFVUD-, IM-, INSJÖ-, JORD-, JÄRN-, KALL-, KAR-, KLI-, KOLSYRE-, KOLSYREGAS-, KRYDD-, KVAST-, LAKAN-, LOKAL-, LUFT-, LUT-, MALT-, METALL-, MINERAL-, MJÖLK-, MOR-, MUN-, MYR-, MÅNSKENS-, NATRON-, NÄS-, OLJE-, PARAFFIN-, REGN-, RENINGS-, RIS-, RÖK-, SALT-, SALTSJÖ-, SAND-, SENAPS-, SILFVER-, SIM-, SITT-, SJÖ-, SKOL-, SKUR-, SKÅP-, SKÖLJ-, SLANG-, SOL-, SPRIT-, STOL-, STRÖM-, STÅL-, STÖRT-, SUBLIMAT-, SVAFVEL-, SVALG-, SVETT-, SYRE-, SÅP-, SÖTVATTENS-, TALLBARRS-, TALLBARRSÅNG-, TERMAL-, TERPENTIN-, TÅRE-, VARM-, VARMLUFTS-, VATTEN-, ÅNG-, ÖGON-, ÖRON-BAD m. fl. — Af dessa ssgr torde de flesta förekomma i såväl abstr. (jfr 1 a α) som konkret bet. (jfr dels 1 a β, dels 2).
Anm. Hvad man känner om bad i äldsta tider här i landet o. hvad de äldsta språkprofven gifva vid handen synes häntyda på att man i Sv. med bad urspr. menat den nakna människokroppens behandling (vid ett särskildt tillfälle) med varmt vatten l. ångan däraf, äfv. med riskvistar o. d., med inbegrepp af lokal, ämnen o. redskap för handlingens utförande. Men i den mån dels sedvänjorna förändrats o. badet utvecklats till olika former, dels ngt visst moment särskildt framhållits, dels utländska inflytelser gjort sig gällande, hafva följ. mera speciella o. från grundbet. mer l. mindre afvikande användningar framträdt.
1) om en kropps l. ett föremåls osv. mer l. mindre fullständiga öfversköljande l. omgifvande med ngt (i sht flytande) ämne l. om tillståndet att vara omgifven o. påverkad af ngt sådant ämne; äfv. mer l. mindre konkret, om det ämne hvaraf kroppen osv. är omgifven. C. Curman i NF 1: 1416 (1876).
a) i fråga om den mänskliga kroppen (l. djurkropp) l. del däraf; jfr BADA 1 a.
α) (mera) abstrakt, om handlingen l. tillståndet att bada l. badas. Jag skulle vilja ha mig ett bad i dag. Taga (sig) ett (kallt, ljumt, varmt) bad. (Hel)ryska, halfryska, romerska, halfromerska bad. Ett skönt, uppfriskande bad. Lex. Linc. (1640, under lavatio). Jw warmare baad, jw meera swett. Grubb 403 (1665; ordspr. med afs. på badstugubad). Varma bad, så väl våta som torra. Troil Isl. 95 (1777). (Att) taga kalla bad .. kallades (i Växiö) Löga sig. Ödmann Hågk. 80 (1801). Ett bad kallas kallt, varmt eller hett, allt efter badtemperaturens förhållande till kroppsvärmen. Badet säges vara lagom varmt eller indifferent, då det hvarken höjer eller sänker kroppsvärmen. C. Curman i NF 1: 1416 (1876); jfr β. Animaliska bad och .. medikamentösa bad. Dens. Därs.; jfr β. De egentliga varmluftsbaden, s. k. romersk-turkiska bad. Dens. Därs. 1418. Elektriska badet. Levertin Sv. brunnar o. bad X (1883). (Äta) en brödbit efter badet. De Geer Minnen 1: 7 (1892). Det bästa och säkraste, ja, rent af enda medlet vi äga för att rätt vårda vår hud är bad. Englund Hudens vård 21 (1898). — (föga br.) i mera abstr. o. generaliserande anv.: badande. (Denna sjukdom uppkommer) aff heet maat och dryck eller aff mykit badh. B. Olavi 63 a (1578).
β) (mera) konkret, med mer l. mindre framträdande bibegrepp af de materiella medlen o. tillbehören (i sht vattnet). Vara, ligga, sitta i badet. Är badet färdigt? The sittia vthi itt bad, ther the warda genom wåte. L. Petri 3 Post. 103 b (1555). Thetta synes migh wara sundt och rätt, / Vthi Badet gå när man är halffmätt. Arvidi 128 (1651). Gör ett bad af Enebär, Engekrassa (m. m.) .. och bada ther med Fleckarna. Linder Skörb. 43 (1721); jfr BADD 1. Vapor calidus. bad; imm, ånga. Juslenius 193 (1745). Nu i dess (dvs. Annas) sofrum trädde en tropp af unga slafvinnor. / Ett välluktande bad åt dess skimrande lemmar de redde. Stagnelius 1: 29 (1817). Ett äkta friskt bad tillagades. Ödmann Hågk. 1: 20 (1830). Baden (i Uddevalla) serveras såväl varma som kalla. Holmberg Bohusl. 3: 135 (1845). Det rätta är, att .. till alla kalla bad .. gå hvild, lugn och .. varm. Lagberg Handb. i hydrother. 1: 54 (1853); jfr α. (Man bör ej) under en riklig svettning gifva sig i badet. Uhrström Hemläk. 21 (1886). Han begagnade nu baden i Marstrand. De Geer Minnen 2: 152 (1892); jfr 2 a anm. — i bild. Solen stigit / Nyss ur böljornas bad i glans. Runeberg 1: 439 (1844). Der plaskar Svanen i eterns bad. Wennerberg 2: 14 (1848, 1882; med afs. på stjärnbilden). — särsk.
α') (numera föga br.) i obest. form, i uttr. gå i bad. Thå thenne Oluff war gången i badh. L. Petri Kr. 45 (1559). Spegel Öp. par. 35 (1705). Weste (1807). Tranér 152 (1827, 1833). jfr Englund Hudens vård 23 (1898).
β') (i Finl.) om vatten som slås på ugnen i s. k. finsk bastu för att åstadkomma ånga. Varm är ock min moders bastu, / Fast ej bad i ugnen kastas. Topelius Vårt land 149 (1875, 1894). Lange Ödeb. 49 (1884).
b) mer l. mindre bildl., anslutande sig till a; jfr BADA 1 b.
α) (i religiös stil) om dopet, i uttr. dopets l. döpelsens, lifsens, nya födelsens, vattnets (osv.) bad. (Kristus) haffuer vthgiffuit sigh sielff för henne (dvs. församlingen) på thet han henne helgha skulle, reengiorda j watnens baadh genom oordhit. Ef. 5: 26 (NT 1526; gr. τῷ λουτρῷ τοῦ ὕδατος); jfr KOF 1: 222 (1575). Effter hans (dvs. sin) barmhertugheet giorde han oss salugha, genom then nyia födhelsens baadh. Tit. 3: 5 (NT 1526; gr. διὰ λουτροῦ παλιγγενεσίας; öfv. 1883: ett bad till ny födelse); jfr Handb. 1614, s. 9 a, Handb. 1894, s. 133. I dopets helga bad du (dvs. Gud) mig en Fader blifvit. Ps. 1819, 171: 2. Lifsens bad och nådens bord / Du (dvs. Jesus) så huldrik åt dem (dvs. lammen i din hjord) gömmer. Därs. 341: 2. Fahlcrantz 1: 12 (1846, 1863).
β) i oeg. o. hyperbolisk anv. Hvad bad mig öfvergick af svetter varm' och kalla. Kolmodin Qv.-sp. 1: 63 (1732). Hon tvår sin hvita kind i heta tårars bad. Livin 100 (1781). I ångerns tårar finna ett bad till själens stärkande. Rydberg Sägn. 63 (1874, 1884). Gräset glittrar i daggens bad. Wirsén Dikt. 123 (1876). — jfr SVETT-, TÅRE-BAD.
γ) i utvidgad anv., om tillståndet att vara öfvergjuten l. omgifven af ngt som jämföres med vatten o. d. Akta dock, att solens bad / Icke bleker dina blad. B. E. Malmström 6: 57 (1842; i dikten Blomman). Den hela stad / tar ett bad / i ljus och doft och klockors klang. Rydberg Dikt. 1: 15 (1882). jfr LUFT-, SOL-BAD. — bestämdt af ett abstr. sbst. Verksamhetens friska bad. Bremer Hem. 1: 148 (1839).
c) [jfr motsv. anv. i t., holl. o. eng.; jfr äfv. fr. bain] tekn., fys., kem. om vätska o. d. i hvilken ett föremål för ngt (tekniskt) ändamål nedsänkes; jfr BADA 1 c. Björkegren (1784, under bain). Nyblæus Pharm. 153 (1846). Sedan degeln med det deruti förvarade ämnet blifvit uppvärmd 15 till 20° öfver omgifvande luft, insättes den i blykärlet, hvarefter detta sednare nedföres i ett bad af konstant temp(eratur, för erhållande af en bestämd värmegrad). Fock Fys. 457 (1855, 1861). Leufvenmark i AHB 45: 6 (1870; vid s. k. mattering vid betsning af mässing). Surt bad. Tekn. tidn. 1871, s. 190 (vid förtenning). Den egentliga utfärgningen af det betade tyget sker i en lösning eller infusion af färgstofter, kallad färgbadet, badet eller kypen. Uppf. b. 5: 509 (1874). I fotografien användas åtskilliga vätskor, kallade bad, såsom silfver-, natron- och guldbad, hvilka äro lösningar af silfver-, natrium- och guldsalter. NF 1: 1419 (1876). K. Styffe i Jernk. ann. 1892, s. 323. — jfr LUFT-, SAND-BAD m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] ställe där man badar; badställe; badlokal. Balneum .. badh(,) Therme idem(,) Sudatorium idem. Var. rer. 30 (1538); jfr c, d. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t.; jfr äfv. fr. les bains de Spaa, aller aux bains] (numera föga br.; jfr anm.) källa hvars vatten nyttjas till hälsobad, (varm) källa, (termer); ofta i pl. o. i förb. med adj. varm. Huru långt skulle tu draga (dvs. resa) effter itt sådant warmt badh, ther tu tina spettelsko .. kunde qwitt warda? P. Erici 2: 11 a (1582); jfr b. (Vid) thette Slottet .. äre och naturlighe Badh, någhra warme och någhra kålde. Lælius Res. 2: 11 (1588, 1595). Han (dvs. flodguden Akelous) hafwer warma Baad och många sura Brunnar. Spegel Guds verk 104 (1685). Resa til varma baden. Nordberg 1: 331 (1740). Aller aux eaux, resa til surbrunn el. varma bader. Holmberg (1795, under eau). (De) företogo en resa till Tyskland, för att nyttja baden. Rosenstein 2: 85 (1818). Badeschaum .. Hvit alkalisk jord som sprutar opp i vissa mineraliska bad. Deleen (1836). (†) En del (källor) äro varmare än luft-kretsen. De kallas bader. Bergman Jordkl. 176 (1766). En hög ler-ås, vid hvars fot .. 14 varma Bad upspringa. C. M. Blom i VetAH 27: 170 (1766). jfr: Grofva Bader .. Desse vatten framvisa straxt .. sina af Mineral-riket undfångne ingredientier. Wallerius Hydrol. 62 (1748). Anm. Då ordet numera användes i sådana förb. som t. ex. i språkprofvet från Rosenstein ofvan, åsyftas i allm. bet. 1 a β; jfr ex. från De Geer under detta moment.
b) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (mindre br. utom i facklitteratur) badort. Tå han .. vthi (dvs. till) Cumaner badhet fohr. Schroderus Liv. 771 (1626). Besöka något bad. Porthan Bref 488 (1798). Tegnér 6: 314 (1837). Grefvinnan P., .. den förnämsta notabiliteten vid badet. Carlén Skjutsg. 188 (1841, 1869). Djurgårdsbrunn var verkligen ett ”bad”, / — för här att tala riktigt europeiskt. Sturzen-Becker S. arb. 3: 8 (1861). C. Curman i NF 1: 1416 (1876). Svenska brunnar och bad. Levertin (1883; boktitel). Lord Salisbury har .. rest till ett bad på kontinenten. GHT 1898, nr 185 A, s. 2.
c) [jfr motsv. anv. i eng.; jfr äfv. fr. bains] i sht om antika o. österl. förh., vanl. i pl.: badhus, badanstalt, termer. The qvinnor måste vist af blygd all känsel sakna, / Som vti allmänt bad, bland manfolk, te sig nakna. Kolmodin Qv.-sp. 1: 432 (1732); jfr d, 1 a β. Romarna .. byggde präktiga bad. Callerholm Adam Antiqv. 2: 218 (1844). När Prinsessan gått in i badet. Sandström 1001 natt 2: 42 (1841). Med kupoler hvälfda bad. Heidenstam Vandr. 112 (1888). Offentliga bad (borde) hållas öppna helgdagsmorgnarna. C. Curman i Förh. vid allm. sv. läkaremötet 1891, s. 58.
d) [jfr fr. bains] (mindre br.) badrum. Caldarium eller sjelfva badet och hetaste rummet. Linné Västg. 50 (1747). Kejsar Commodus .. åt sin aftonmåltid inne i sjelfva badet. Bergius Præs. i VetA 1763, s. 11; jfr c. Jag (blef) .. presenterad för honom en gång i ryska badet, då vi bägge två endast voro iklädda yllefiltar och filttofflor. Wallengren En ensam 201 (1893).
e) (†) för badning lämplig vattensamling l. del af vattendrag. De ifrån Kiällorne .. öfver .. blomsterprydde Ängiar rinnande Bäckar, utvidgade sig på åtskilliga ställen, til Bad, så rena och klara som Crystal. Ehrenadler 8 (1723).
3) [jfr de fsv. bet. het strid, ödeläggelse, blodbad, hvilka sannol. bero dels på det forna bruket att vid badning i badstuga slå sig med en kvast, dels på den i badstugan rådande hettan; jfr äfv. ä. d. bad, nor. ba(d) (Ross)] (†) het dust l. strid l. pers, blodbad; ”klämma”, ”knipa”; ofta mer l. mindre bildl., anslutande sig till 1; jfr BADA 5. Hade Reynike lenger waret j thet badh, / Han hade mist både hws och maadh (dvs. mat). Svart Gensv. H 4 a (1558). Då hade wi tänckt (dvs. tilltänkt) Hertigen ett bad. Carl ix Rimkr. 13 (c. 1600) [jfr t. einem ein bad anrichten, bereda ngn en svår pers]. Then qvinna, som sin tro af någrom låter kräncka / At locka hiertat vr sin man, och androm skäncka. / Then vil jag hålla värd, med mig at gå i bad (dvs. att lida det samma som jag, att blifva bränd). Kolmodin Qv.-sp. 1: 294 (1732). Då hetaste badet tycktes vara förbi .. (och) de stormande .. skulle draga sig tilbaka. Nordberg 2: 95 (1740). En så stark och välbefästad stad, / Lär intet tagas in uti det första bad. Skjöldebrand Cleop. 22 (1749). Aldrig, sade Gustaf Adolf (efter slaget vid Stuhm), har jag varit i ett hetare bad. Fryxell Ber. 6: 107 (1833). jfr: Hvad mon thet migh doch skadha, / At Brwn (dvs. björnen) .. fick heett badh at badha. Fosz 146 (1621). Anm. I det uti språkprofvet från Fryxell förek. uttrycket, hvilket ännu stundom citeras, uppfattas i allm. ordet ss. en bildl. anv. af 1 a.
Ssgr [ofta med motsvarighet i d. o. t.] (i allm. till 1 a; jfr anm. till ssgrna efter BADA): A: BAD-AFGIFT3~02. Cavallin (1875). Levertin Sv. brunnar o. bad 114 (1883).
-ANSTALT~02. DA 1824, nr 156, s. 3. A. Levertin i Ill. hels. 380 (1889). jfr HAFS-BADANSTALT.
-ATTIRALJ~002. Levertin Sv. brunnar o. bad 201 (1883).
-BALJA~20. Lind (1749, under badtina). GHT 1896, nr 278 A, s. 4. —
-BASSÄNG~02. A. U. Bååth i GHT 1898, nr 86 B, s. 2. —
-BEHANDLING~020. Levertin Sv. brunnar o. bad 201 (1883).
-BETJÄNING~020. i sht koll. Drickspengar till badbetjeningen äro (i Lundsbrunn) frivilliga. Levertin Sv. brunnar o. bad 144 (1883). Lundin N. Sthm 144 (1888).
-BETJÄNT~02. Lunds adr.-kal. 1896, 1: 54. —
-BILJETT~02. vid badanstalt o. d. Lundin N. Sthm 139 (1888).
-BORSTE~20. GHT 1895, nr 214 A, s. 1. —
-BUNKE~20. (litet) badkar. Topelius Fält. 5: 23 (1867). Tavaststjerna Marin 21 (1890).
-BYXOR~20, pl. simbyxor. —
-DAG~2. Lördagen var (i ä. tider) vanligaste baddagen. Englund Hudens vård 27 (1898).
-DRÄKT~2. Iduna, tidn. f. qv. arb. 1864, s. 59. —
-FARTYG~20 l. ~02. (mindre br.) fartyg inredt till badning; jfr -SKEPP. Deleen (1836, under badeschiff).
-FILT~2. Freja 1885, s. 27.
(jfr BADA 4) -FISK~2. [jfr fin. dial. badfisk (Vendell Ordl. öfv. Finnbymålet)] När (fisken) .. skal gå til lek, kallar man .. (i Östergötl.) Badfisk .. den delen, som går en eller två dagar förut, liksom för-tråppar. C. F. Lund i VetAH 22: 186 (1761). Strindberg Hems. 125 (1887). jfr BADD-FISK, BAD-ID.
(jfr föreg. ssg) -FISKE~20. Iden blir föremål för en alldeles särskild sport som kallas badfisket. Strindberg Skärk. XVI (1888).
-FORM~2. slag af bad, sätt att bada l. att använda ett bad. Retzius Fin. kran. 120 (1878). G. H. Dovertie i Helsov. 1893, s. 121. —
-FÖRKLÄDE ~020 l. ~200. jfr -SKÖRTE. Lind (1749, under badschurtz).
-GRÄS~2. (badhe-) gräs till frottering vid badning. B. Olavi 183 b (1578).
-GUMMA~20. P. J. Bergius Præs. i VetA 1763, s. 73. Levertin Sv. brunnar o. bad 141 (1883). jfr -HUSTRU, -KVINNA, -MADAM.
-GYTTJA~20, till ingnidning vid (visst slags) bad. Möller (1790). SFS 1889, nr 54, s. 23. Jernhaltig badgyttja. AB 1890, nr 100, s. 4. —
-GÄST, se d. o. —
-HANDDUK~02 l. ~20. J. O. Andersson Väfn. 124 (1880).
-HANDSKE~20. Badhandske .. att frottera med. Freja 1874, s. 95. —
-HOTELL~02, vid badort. Ill. Sv. 1: 260 (1866, 1882).
-HUS, se d. o. —
-HUSTRU~20. Wikforss (1804, under badefrau). Schulthess (1885). jfr -GUMMA.
-HYTT~2. Små flyttbara badhytter på hjul. C. Curman i NF 14: 416 (1890); jfr -VAGN.
(jfr BADA 4) -ID~2. Iden samlas .. på sommaren under lugna och varma dagar invid stränderna i vikar och bukter. Fiskaren säger då, att fisken ”badar” och kallar honom ”bad-id”. R. Lundberg i NF 7: 404 (1883). jfr BAD-FISK.
-IMMA ~20. A. R. Martin i VetAH 25: 301 (1764).
-INGREDIENS(ER)~0102 l. ~1002. Levertin Sv. brunnar o. bad 155 (1883).
-INRÄTTNING~020.
1) badanstalt, badlokal. Bad-inrättningen på Strömsborg. J. A. Murray Intr. i VetA 1772, s. 7. C. Curman i NF 1: 1416 (1876). Stockholms bad- och siminrättning. VL 1894, nr 197, s. 3.
2) (mindre br.) anordning i o. för bad, badapparat (i ett rum). En badinrättning i eller intill sofrummet är i hög grad att rekommendera. Uppf. b. 1: 345 (1873).
-INTENDENT ~002, vid en badort. C. Curman i NF 1: 1416 (1876). Ill. Sv. 1: 472 (1882).
-KAFÉ~02. Lundin N. Sthm 140 (1888).
-KAMRER~02 l. -KAMRERARE~0200, vid en badort. Ill. Sv. 1: 473 (1882). Wallengren En ensam 191 (1893).
-KAPPA~20. Wikforss (1804, under bademantel). Freja 1873, s. 93. A. U. Bååth i GHT 1898, nr 86 B, s. 2. —
-KAR~2. (badhe- Helsingius (1587)) Bergius Præs. i VetA 1763, s. 9. C. Curman i Förh. vid allm. sv. läkaremötet 1891, s. 54. jfr MARMOR-, ZINK-BADKAR.
-KLUT. (†) Lind (1749, under bad-tuch).
-KLÄDE. (†) (ett visst) klädesplagg som användes vid badning; jfr -LAKAN. Subligaculum .. Badekläde, badstufwukläde. Lex. Linc. (1640). Lind (1749, under bad-tuch).
-KLÄDER~20, pl. badkostym. Schultze Ordb. 2323 (c. 1755). Carlén Repr. 455 (1839).
-KLÄNNING~20. särsk. (numera föga br.) = -DRÄKT. Möller (1790). Kindblad (1867).
-KNEKT. (bade-) [jfr t. badeknecht] (†) badtjänare. Var. rer. 30 (1538).
-KOPPA. (bade-) (†) badares koppglas. Flintberg Apot. 34 (1786; se under BADARE 2 b).
-KOSTYM~02. Freja 1874, s. 95. —
-KRYDDOR, pl. (badhe- B. Olavi, Sparrman Sund. sp. 321 (1642; å s. 344: badh-). bada- I. Erici 1: 184, 185 (c. 1640)) [jfr t. badekräuter] (†) = -ÖRTER. Twätte sigh medh lwt och badhekrydder. B. Olavi 9 b (1578). Dähnert (1784).
-KUR~2, sbst.1 begagnande af bad (under ngn viss tid) ss. botemedel (mot ngn sjukdom). Hiärne Surbr. 53 (1680). Ordinera en badkur. Cavallin (1875). Genomgå en badkur på Helgoland. De Geer Minnen 1: 210 (1892).
-KUR~2, sbst.2 (mindre br.) mindre badrum, ångskåp. Lind (1749, under badstuga). Kindblad (1867).
-KVAST~2. (bade- Stiernman m. fl.) (numera i sht i Finl.) kvast l. ruska, i sht af björkris, hvarmed i badstugor kroppen piskas l. gnides. Hwar Huuswärd skal vthi sitt Huus hafwa .. några Badeqwastar i förråd. Sthms brandordn. 1675, 2: 7. Til desse Badares skilt och känneteckn, kunne uthängas .. ett bäcken med en upsatt badeqwast .. uppå. Stiernman Com. 4: 88 (1675). Rothof 27 (1762). Gumman band präktiga badqvastar af ungt björklöf. Topelius Läsn. f. barn 3: 44 (1867, 1883). C. Curman i NF 1: 1428 (1876).
-KVINNA~20. (bade- Lex. Linc.) (mindre br.) Lex. Linc. (1640, under balneatrix). AB 1890, nr 22, s. 4. jfr -GUMMA.
-KÄLLA~20. (bade- Muræus 4: 35 (1748)) Varma badkällor. F. Björnström i NF 13: 1353 (1889).
-KÄRL~2. (bade-kiärill Sthms stadsord.) (föga br.) Sthms stadsord. 2: 419 (1716). Deleen (1836, under bademulde).
-LAFVE. (i Finl., föga br.) = BADSTUGU-LAFVE. Europæus (1852). Hahnsson (1884).
-LAKAN~20. (badhe- Helsingius) [fsv. badhlakan] lakan som efter badet användes till kroppens torkning. Helsingius (1587). A. U. Bååth i GHT 1898, nr 86 B, s. 2. —
-LASARETT~002. Ill. Sv. 1: 472 (1882).
-LIF~2. = BADORTS-LIF. Badlifvets hvimmel. Levertin Sv. brunnar o. bad 164 (1883). Badlifvet är .. (vid de skandinaviska kusterna) mera omvexlande och rörligt än det enformiga strandlifvet. C. Curman i NF 14: 417 (1890).
-LINNE~20.
1) koll.: linnepersedlar som användas vid badning. Dalin (1850). Nödigt badlinne af minst ett par gröfre lakan och tvenne handdukar bör kurgästen (i Mösseberg) sjelf medföra. Levertin Sv. brunnar o. bad 194 (1883).
2) lintyg, äfv. skjorta, som användes vid badning. Dalin (1850). Tre dussin badlinnen af högsta elegans. Sthms modejourn. 1856, s. 16. —
-LOKAL~02. Levertin Sv. brunnar o. bad 200 (1883).
-LYSTEN~20. Lind (1749, under baderlich).
-LÄKARE~200. C. Curman i NF 1: 1416 (1876). Kuylenstierna Beroende 34 (1898).
-MADAM~02. VL 1894, nr 170, s. 2. jfr -GUMMA.
-MASSAGE~02. C. Curman i NF 14: 417 (1890).
-MATTA~20. GHT 1895, nr 231, s. 1. —
-MEDIUM~200. ämne hvari man badar. C. Curman i NF 1: 1416 (1876).
-MODER. [jfr d. dial. o. mnt. bademoder, t. bademutter; se för öfr. BARNMORSKA] (†) (Badet) är en så vigtig del vid nyssfödde barns skötsel, at ock Jordegummorne af den orsaken fått namn af badmödrar. Fischerström 1: 354 (1779).
-MÄSTARE~200. uppsyningsman l. särskildt inöfvadt manligt biträde vid bad (å badinrättning); i ä. tid: badare (se d. o. 2 b). Wikforss (1804, under bademeister). Dalin (1850, under badare). Lundgren Mål. ant. 3: 235 (1873). Lunds adr.-kal. 1896, 1: 54. —
-MÖSSA~20. Wikforss (1804, under badhut). A. Levertin i Ill. hels. 411 (1889).
-NÖJE~20. Dalin (1850).
-ORT~2. [jfr t. badeort] ort l. ställe där (större) badanstalt finnes inrättad o. särskilda anordningar blifvit vidtagna för badgästers mottagande. Ligga vid en badort. Konv.-lex. (1845). Marstrand, såsom badort, (är) för det närvarande .. på modet. Holmberg Bohusl. 3: 434 (1845). Levertin Sv. brunnar o. bad 181 (1883). En af Italiens mest fashionabla badorter. E. C. Tegnér Sv. bild. 144 (1896).
-ORTSLIF—0~2. lif som föres vid badort. Wallengren En ensam 183 (1893).
-PARK~2. parkanläggning vid badort. O. Tamm i LAHT 1882, s. 226. —
-PENNINGAR~200. (numera knappast br.) badafgift. Lind (1749, under bad-geld). Kindblad (1867). jfr: I ett program 1633 .. nämnes .., att novitierna efter studentedens afläggande .. hade att gifva studiosi veterani af sin nation s. k. ”nummos balneares” (badpenningar). Hollander Sv. underv. 1: 519 (1884). jfr äfv.: Hvad vi nu kalla drickspengar, kallades .. (förr ofta) badpengar. F. Lilljekvist i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1887, s. 72; Curman Om bad 1: 30 (1871) [jfr mnt. badelon; se för öfr. Schiller o. Lübben (under stovengelt)]. —
-PLATS~2.
1) = -STÄLLE 1. Tj.-regl. 1889, s. 302. Rydberg Vap. 328 (1891).
2) [jfr holl. badplaats] (mindre br.) = -ORT. (Dessa) smärre badplatser (hafva) uppvuxit under de senare åren. Ill. Sv. 1: 202 (1866, 1882).
-PREDIKANT~002, vid badort. Levertin Sv. brunnar o. bad 194 (1883).
-PÅSE. (†) kryddpåse. Lind (1749, under bähe-säcklein). jfr BADD-PÅSE.
-RESA~20. Carlén Skjutsg. 70 (1841, 1869). Snoilsky i SAH 52: 39 (1876).
-RUM~2. Bergius Præs. i VetA 1763, s. 8. Badrummen (i Loka äro) stora, ljusa och trefliga. Levertin Sv. brunnar o. bad 139 (1883). Ahrenberg Stockj. 161 (1892).
-SEJOUR~02, vid badort. Ill. Sv. 1: 413 (1882).
-SERVERING~020. C. Curman i NF 14: 417 (1890).
-SKEPP~2. (mindre br.) = -FARTYG. Dalin (1850). Kindblad (1867).
-SKJORTA~20. jfr -LINNE 2. Wikforss (1804, under badehemd). Lundgren Mål. ant. 3: 232 (1873).
-SKO~2. jfr -TOFFEL.
-SKRAPA~20. (bade- Thomander) om antika förh.: skrapa hvarmed man i badet aflägsnar smuts o. svett från kroppen. Thomander Skr. 3: 366 (c. 1826). A. M. Alexanderson i NF 6: 1114 (1883).
-SKÅP~2, för dusch l. ångbad. Dalin (1850). Schulthess (1885).
-SKÄRARE, se BÅRDSKÄRARE.
-SKÖRTE. (bade-) (†) skynke som af blygsamhetsskäl användes vid badning; jfr -FÖRKLÄDE. Castula .. Qwinfolks Badeskörte. Lex. Linc. (1640).
-SOCIETET~1002 l. ~0102, vid badort. Wenström (1891). En bazar i badsocieteten förberedes i dessa dagar. Wallengren En ensam 185 (1893).
-STOL~2.
1) ett slags hvilstol för badgäster. (Kurgästerna i Bath) åkte ut eller skötos ut i badstolar. Backman Pickw. 2: 117 (1871).
2) (†) duschskåp. Vatten pumpas ifrån canalen uti et i vinden stående kar, hvarifrån det nedföres genom taket til bad-stolarne, förmedelst tvänne läder-slangar. Fischerström 1: 294 (1779).
-STRAND~2. (En med Helgolands hufvudö sammanhängande) hög sandö .., hvars fasta och fina sand erbjuder den bästa badstrand. NF 6: 953 (1882). Därs. 15: 1575 (1891).
-STU(GA), se d. o. —
-STÄLLE~20.
1) ställe som är lämpligt för badning l. där man vanl. badar; jfr -PLATS 1. S. Ödmann i VetANH 1: 239 (1780). Godt badställe alldeles invid boningshuset. Hedenstierna Fru W. 13 (1890).
2) (numera föga br.) = -ORT, -PLATS 2. Geijer I. 3: 69 (1810). Blanche Bild. 2: 112 (1864).
-SUMP~2. (mindre) instängd bassäng; öfver vattnet uppfördt (mindre) badhus. Dalin (1850). SvT 1852, nr 159, s. 3. Levertin Sv. brunnar o. bad 179 (1883).
-SUP~2, efter badet. —
-SVAMP~2.
1) svamp som användes vid badning. Nyblæus Pharm. 143 (1846). Rydberg Rom. d. 196 (1882).
2) [jfr t. badeschwamm] zool. fönstersvamp, tvättsvamp. Badsvamp .. Spongia .., ett slägte af hafssvamparnas klass .. Den europeiske badsvampen härstammar från Medelhafvet. F. A. Smitt i NF 1: 1429 (1876). Carlson Skolgeogr. 1: 89 (1894).
-SVEN. (badhe-) (†) Balneator .. En Badhare, eller Badheswen. Lex. Linc. (1640).
-SÅ~2. (numera föga br.) Lind (1749). Heinrich (1814).
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. Carlén Skjutsg. 116 (1841, 1869). Seså, här kommer nu hela badsällskapet. Hedberg Blommor 112 (1862). (Vid Mösseberg) råder större enskild frihet, än vid många andra kurorter i vårt land, på så sätt, att badsällskapet icke tvingas att på allmän befallning roa sig. Levertin Sv. brunnar o. bad 202 (1883).
-SÄSONG~02, vid badort. Carstens Finl. badorter 21 (1890).
-TEKNIK~02. C. Curman i NF 1: 1416 (1876).
-TEMPERATUR~1002. C. Curman i NF 1: 1416 (1876).
-TERMIN~02. Badtiden delas vid våra svenska badorter ofta i två badterminer. Under första Badterminen uti Uddevalla. DA 1825, nr 121, s. 4. Ill. Sv. 1: 283 (1882).
-TERMOMETER~0020. A. Levertin i Ill. hels. 380 (1889).
-TID~2. Wikforss (1804, under badezeit). Carlén Skjutsg. 138 (1841, 1869). Badtiden (i Marstrand) räcker från 1 juni till slutet af september. Ill. Sv. 1: 438 (1866, 1882). jfr -SÄSONG samt -TERMIN.
-TIMME~20, äfv. -TIMMA~20. timme för (en persons) bad; särsk.: bestämd tid på hvilken badanstalt l. badhus osv. står till (en persons) förfogande. Lindfors (1815). Jag försummar badtimman. Carlén Skjutsg. 143 (1841, 1869). Abonnerad badtimme. Levertin Sv. brunnar o. bad 154 (1883).
-TINA~20. (numera knappast br.) = -KAR. Möller (1745, under baignoire). N. R. v. Rosenstein Præs. i VetA 1772, s. 16. Hwasser Sm. skr. 1: 109 (1839).
-TJÄNARE~200. Lagberg Handb. i hydrother. 1: 80 (1853). Kraftiga, påpassliga badtjenare, som obarmhertigt doppa den motspänstige i vågskummet. C. Curman i NF 14: 416 (1890).
-TOFFEL~20. Freja 1874, s. 95. —
-TVÅL~2. AHB 55: 27 (1871).
-VAGN~2. (vid vissa hafsbad använd) å hjul anbragt badhytt som köres ut i vågsvallet. Schulthess (1885).
-VANNA. (bade-) (numera bl. i Finl.) = -KAR. Lex. Linc. (1640, under solium). Pijl Surbr. 84 (1741).
-VANTE~20. jfr -HANDSKE. GHT 1895, nr 211 A, s. 1. —
-VARM~2. (mindre br.) om vatten o. d.: lagom varm att begagnas till badning. Dalin (1850). Schulthess (1885).
-VATTEN~20. (bade- Hiärne) Hwad sårt är, helar wäl Badewatnet igen. Hiärne Surbr. 61 (1780). Lagberg Handb. i hydrother. 1: 166 (1853). särsk. [jfr t. das kind mit dem badewasser ausschütten] i det ordspråkslika talesättet kasta ut barnet med badvattnet, (visa stor brist på urskillning gm att) förkasta det goda med det dåliga. Thomander Skr. 2: 389 (1853). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 50 (1864). jfr J. A. Eklund i Sv. tidskr. 1891, s. 518. —
-ÖRT(ER)~2. (badhe- B. Olavi) [jfr d. badeurter] (numera knappast br.) Karbadh medh badhe örter. B. Olavi 5 a (1578). Lind (1749, under badkräuter). Dalin (1850). jfr -KRYDDOR samt BADD-KRYDDOR.
B: BADE-GRÄS, -KAR, -KNEKT, -KRYDDOR, -KVAST, -KVINNA, -KÄLLA, -KÄRL, -LAKAN, -SKRAPA, -SVEN, -VANNA, -VATTEN, -ÖRT(ER) m. fl., se A.
Spoiler title