SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1973  
SKRIVARE skri3vare2, i bet. 14 m.||(ig.), i bet. 5 r. l. m., i bet. 6 m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(screffvere 1537 (: Slotzsc(re)ffve(re)ns). skrivare (sc-, sch-, -ff-, -ffu-, -f(f)v-, -ffw-, -fu-, -ere) 1521 (: sc(ri)ffuar(e)) osv. skriver (sc-, sch-, -ff(u-), -fu-, -fv-) 15241706 (: skrifversaker))
Etymologi
[fsv. skrivare (äv. skriffuer(e) o. d.); jfr fd. skrivere, skriver (d. skriver), fvn. skrifari, mlt. schrīver, mnl. schrīver (holl. schrijver), ffris. skrīvere, fht. scrībari (t. schreiber); avledn. av SKRIVA, v.]
A. om person.
1) motsv. skriva, v. 2, 4: person som skriver l. som skriver l. skrivit ngt; äv. om person med hänsyn till hans skrivförmåga (se d. o. 1). Wåre tiders kloke skrifware (ha) trädt ther vti ifrå them (som i äldre tider i onödan dubbeltecknat f i slutet av ord, ss. aff”, ”haffm. fl.): och skrifwa nu retteliga; af, haf (osv.). Swedberg Schibb. 11 (1716); jfr 4 a. En Klåckare-sysla .. fordrar en sådan Man, som (bl. a.) är .. snäll Skrifware, samt wettig och höflig. PH 5: 3127 (1751). När skrifvaren icke duger, så ger han pennan skulden. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det stafvades, lästes läxor och skrefs i nybyggestugan (där läraren höll sin ambulatoriska skola). .. Vid stugans långbord sutto ”skrifvarna”, med ovana fingrar förande pennan och formande hieroglyfiska bokstäfver. Hemberg ObanStig. 27 (1896). — jfr KONST-, RUN-, SKÖN-, SNABB-SKRIVARE. — särsk. mil. vid mera tillfällig signalstation: signalist som (främst) har till uppgift att skriva upp signalmeddelanden; jfr 2 a, 3. På varje signalstation (för granatkastare) tjänstgöra i regel två signalister — skrivaren (tillika stationschef) och telefonisten. InfRegl. 1945, 1: 150.
2) motsv. SKRIVA, v. 2 (c, d), 4 c γ; om person som (mer l. mindre) yrkesmässigt utför (arbete förenat med) skrivgöromål.
a) i speciellare anv., i fråga om visst slag av skrivgöromål; kopist l. (bok)avskrivare; skrivbiträde; bok- l. räkenskapsförare; bokhållare; kontorist; i sht förr äv. dels: kanslist l. notarie o. d., dels: sekreterare; utom ss. senare led i vissa ssgr numera nästan bl. om ä. förh. Ol(eff) sc(ri)ffuar(e). SthmSkotteb. 3: 165 (1521). ArkliR 1565, avd. 38 (om arkliskrivare). HovförtärSthm 1587, s. 9 (om fogdeskrivare). Cancelerare, eller the som wistas vthi Cancelij, Skriffuare. Linc. (1640; under cancellarii). Delachapelle ExBook 33 (1669; om regementsskrivare). Bokhållare och Skrifware wid Bruk, Manufacturier och flere slika inrättningar. PH 5: 3482 (1752). Kring Marcellusteatren sitta .. de välkända skrifvarna med sina bord framför sig och, mot en ringa betalning, föreläsa ankomna bref eller skrifva sådana på beställning. Ljunggren Resa 60 (1871). Cavallin (1876; äv. om handsekreterare). Lagsamlingen (har) första gången .. upptecknats af en sälländsk skrifvare, men sedermera omredigerats af en jute. AntT 5: 249 (1878). Kamreren var inte heller kamrer, .. han var något slags underordnad skrivare i något blygsamt kommunalt ämbetsverk eller något dylikt. Lindström Vindsröjn. 107 (1939). Johnson DrömRosEld 233 (1949; om ä. förh.). jfr ACCIS-, AMTS-, ARKLI-, BERGS-, BRUKS-, DAGSVERKS-, DEPARTEMENTS-, FABRIKS-, FAKTORI-, FOGDE-, GRUV-, HOV-, HYTTE-, HÄRADS-, JÄRN-, KAMMAR-, KANSLI-, KOMPANI-, KONTORS-, KORN-, KRYDD-, KVARN-, KYRKO-, KÄLLAR-, LAGER-, LANDS-, LANDSTINGS-, MASKIN-, MYNT-, NÄMND-, OXE-, PORT-, POST-, PROVINSIAL-, RANNSAKNINGS-, REN-, REV-, RIKS-, RUST-, RÅDHUS-, RÅDS-, RÄNTE-, SIDEN-, SKEPPS-, SKEPPSGÅRDS-, SLOTTS-, STADS-, STATIONS-, TID-, TULL-, UNDER-, UPPBÖRDS-, ÄMBETS-, ÖVER-SKRIVARE m. fl. särsk. (numera föga br.) i förening o. d.: sekreterare. Flensburg KnutGilld. 9: 1 (1743; om medeltida danska förh.). ReglLithogrFSjukBegrafnCassaSthm 1852, s. 5. Landsm. II. 1: 10 (1876; i landsmålsförening). Till (skånska) gillets skrifvare (utsågs) redaktör D. Åkerhielm. SDS 1907, nr 310 B, s. 2. jfr: Gesällskapens arvtagare synas ha satt en ära i att upprätthålla traditioner från skråtiden ifråga om föreningslivet. .. Man använde .. sådana benämningar som åltgesäll i stället för ordförande, skrivare i stället för sekreterare. Fatab. 1937, s. 122.
b) (numera bl. mera tillf., särsk. skämts. l. nedsättande) allmännare: person som i sin verksamhet sysslar med skrivgöromål; (lärd) skrivkarl (se d. o. 1), skrivbordskarl; i sht förr särsk. liktydigt med: civil ämbets- l. tjänsteman (särsk. motsatt: krigare). Vågade jag gifva råd, så vore det att afvakta E. K. M:ts hela (flott-)styrka innan för mycket vågas, men E. K. M. är på stället, ser och förstår, och en skrifvare bör hålla sig vid sin penna och sin bok. Rosenstein 3: 419 (1790). (Sv.) Han har blifwit skrifware. .. (Fr.) Il s'est mis dans la robe. Nordforss (1805). (Lady Ashton, av högre börd än sin make) föraktade honom äfven personligen, emedan han var civilist och skrifvare, och hon hörde till en ätt, som alltid älskat att afhugga politikens gordiska knut med svärdet. Hwasser VSkr. 2: 271 (c. 1850).
3) [specialanv. av 2 a] (i sht vard.) (icke vapenför) värnpliktig som utför skrivgöromål (på kompaniexpedition o. d.). Om man också bara var skrivare, inte tvungen att direkt slå ihjäl, vem kunde med hela sitt förnuft och sin moral fördöma kriget och sedan ta del i det? Wigforss Minn. 1: 248 (1950). jfr Langenfelt OffJarg. 272 (1947).
4) motsv. SKRIVA, v. 912: person som skrivit (l. skriver) ngt, person som skriver o. d.
a) (numera i sht i ssgr) motsv. SKRIVA, v. 9, 10: person som skrivit l. skriver ngt; person som skriver; författare; skribent; journalist; i sht förr särsk. nedsättande: bläcksuddare o. d.; äv. bildl. Then gode Skrifwaren och himmelske Cantzeleren, som är then helge Ande(,) hafwer henne (näml. brudvisan”, ps. 45 i Psalt.) sedan medh .. (en gudfruktig) Mans Tungos Penne, sammanskrifwit om then himmelske Brudgummen .. och hans Brudh. Kalff AUggla C 1 b (1643); jfr b. (Sv.) Skrifware, .. (t.) ein Dintenlecker, Blackscheisser. Lind (1749). Flera än Pesten ibland en gudlös Skrifvare dödar. Nicander GSann. 154 (1767). Skrifvaren af dessa rader. Atterbom Minn. 557 (1819); jfr α. Karl Kraus är redaktör för Wientidskriften ”Die Fackel”, är en fruktad och hatad skrifvare. Mattsson VSkr. 1: 184 (1910). Bry dig för övrigt om skrivaren (dvs. Tyrtaios) ej, men tänk blott på orden (dvs. maningen till enhet o. kamp) / om de ej säga dig just det, som ditt innersta vill! Brogren Mand. 14 (1915). SvD 1970, nr 203, s. 22 (om journalist). jfr: Man måste komma ihåg att .. (N. N.) är ”skrivare” — detta kuriösa ord har ju i vida kretsar kommit att bli synonymt med ”yngre, marxistiskt anstucken kulturskribent” — och alltså har en del konstigheter för sig. SDS 1957, nr 275, s. 5. — jfr ANEKDOT-, ANNAL-, BOK-, BREV-, BROSCHYR-, DAGBOKS-, DEVIS-, DIKT-, FABEL-, GRAMMATIK-, HISTORIE-, IDYLL-, KALENDER-, KNUT-, KRÖNIKE-, MÅNG-, ORDBOKS-, PAMFLETT-, PARTI-, PASS-, PEKORAL-, POSTILLA-, PROTOKOLL-, PSALM-, RAD-, RESE-, ROMAN-, RUBRIK-, SAGO-, SATIR-, SPÖK-, TIDNINGS-SKRIVARE m. fl. — särsk. (numera mindre br.) i sg. best.: den som skriver detta, författaren. Den första import af gödningsämnen till Sverige skedde år 1844, då skrifvaren till försöks anställande från England intog 24 c(en)t(ne)r Peru-guano. Möller Jordbr. 268 (1881). SvD(A) 1957, nr 299, s. 23.
b) (numera mindre br.) motsv. SKRIVA, v. 10, om person med hänsyn till hans förmåga att skriva; äv. pregnantare: person som är skicklig i att skriva. H. Smulgråt. .. Men huru skal jag giöra .. (med författande av ett tal vid frieriet). Ty intet kan jag sätta något sådant ihop? Truls. .. Jag har en af mina bekanta, som är en wacker ock galant skrifware. Modée HåkSmulgr. 39 (1738). Så käck Soldat han är, så slät skrifware är (Stenbock). Loenbom Stenbock 4: 177 (1765). Til författande af Expeditionerna (i allmänna beredningen) föreslås CanzlieRådet Elers, som är skrifvare och förstår samt kan få förtroende af alla i detta ämne författade skrifter. HT 1924, s. 386 (1789). Jag är ingen skrifvare — jag menar en sådan, som kan kommendera ordställningarna att formera sig i divisioner och plutoner så som disciplinerade trupper vanda vid tjenstgöring. Lundgren MålAnt. 3: 133 (1873).
c) (numera bl. mera tillf.) motsv. SKRIVA, v. 9, 11: brevskrivare. Såsom Brunsgäst, har jag laglig orsak at vara lat skrifvare. Porthan BrSamt. 1: 6 (1774). Det är nu så länge sedan jag hade den äran skrifva Herr Professoren till at jag, ehuru trög skrifvare jag annars är, likväl längtar derefter. Florman BrRetzius 14 (1825).
d) motsv. SKRIVA, v. 12 a; i ssgn NOT-SKRIVARE.
B. om ngt sakligt.
5) tekn. motsv. SKRIVA, v. 4: skrivapparat l. skrivanordning. Vid kontinuerlig afsändningsapparat (Poulsens ljusbåge) .. (användes) en s. k. fotografisk skrifvare, bestående af en galvanometer, som står under inflytande af de ankommande svängningarna förmedels en termodetektor. VetAÅb. 1914, s. 295. NFMånKr. 1939, s. 48 (om mottagare i teleprinter). GHT 1972, nr 180, s. 16 (i elektroniskt instrument). — jfr ANDE-, KURS-, STENCIL-, TEMPERATUR-SKRIVARE.
C. om djur.
6) [jfr 2 o. etymologisk parentes under SKRIFT-ABBORRE] (†) = SKRIFT-ABBORRE. 1Brehm III. 1: 195 (1876).
Ssgr (i allm. till 2 a o. i denna anv. numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): A: SKRIVAR-, äv. SKRIVARE-ARVODE~020.
1) arvode (se d. o. II) till skrivare, skrivarlön. Lind (1749; under abschreib-gebühr).
2) (förr) arvode (se d. o. II a β) till skrivhjälp, skrivarhjälp (se d. o. 2). BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. nr 1, s. 15 (till fängelsedirektör). Därs. 1900, 2Hufvudtit. s. 11. —
-BEFATTNING. befattning som skrivare. SvFlH 1: 342 (1942; om ä. förh.). HöganäsT 1947, nr 87, s. 3. —
-BESTÄLLNING. (skrivare-) (numera mindre br.) skrivarbefattning. Samuelsson HALärovUpps. 259 (cit. fr. 1807). Helmfrid Holmen 108 (1954).
-BITRÄDE~020.
1) (numera knappast br.) till 2 a, abstr.: biträde av skrivare, skrivhjälp; äv. konkretare, närmande sig l. övergående i 2. (Presidenten) föreslog .., att Secreteraren (i Vitterhetsakademien) måtte tills vidare få uppbära .. 33 1/3 Rdr till anskaffande af för honom nödigt skrifvarebiträde. Schück VittA 8: 71 (i handl. fr. 1827). Verd. 1884, s. 148. Cannelin (1921).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2 a, 4 a: person som biträder l. hjälper till med skrivgöromål; skrivbiträde. Wallin Rel. 4: 277 (1837). Det skickligaste skrifvarebiträde, .. (G. III) egde i Göteborg, var tvifvelsutan kabinettssekreteraren v. Asp. Beskow i 2SAH 42: 301 (1867). Östergren (1940).
(1, 2) -BLÄCK. (skrivare-) (†) skrivbläck. BOlavi 139 b (1578). Lyceum 2: 157 (1811).
(1, 2) -BORD. bord för skrivare (se d. o. 2 a); förr särsk. allmännare: skrivbord. Tegel E14 265 (1612; allmännare). Eichhorn Stud. 1: 38 (1869).
-BYCKA. (skrivare-) (†) ss. skällsord till (l. om) skrivarhustru l. skrivare o. d.; jfr hynda 1 b. 2SthmTb. 8: 324 (1591; om skrivarhustru). VDP 1678, s. 12 (om assessor).
-BÅT. (skrivare-) (†) av skeppsgårdsskrivare använd båt. Jttem samma dag Ana(ma)d(es) til sc(riffua)re båtthen, til Lappar, Båtzöm — iɉ C. .. Jttem samma dag kom til sc(riffua)re båtthen, til Lappar, wåghenskoth (dvs. ekbräde) — j st(yck)e. SkeppsgR 1543.
-DARRNING. (skrivar-) (†) om åkomma som härrör från överansträngning vid skrivarbete (o. därför särskilt drabbar skrivare) o. består i krampaktiga ryckningar i skrivarmen; jfr skriv-kramp. Hygiea 1844, s. 180. Tholander Ordl. (1872).
-DRÄNG. (skrivare-) (†) om kanslibiträde. Barckhusen Cotossichin 1 (1669).
(2 a, b) -DÖME. (ngt ålderdomligt) byråkrati (se d. o. 1); förr äv. = byråkrati 2. (Kvinnofrågan) likasom så många andra praktiska frågor, synes oss lida af trycket från ett omoget skrifvardöme, som litar alt för mycket till teoretiska hugskott och altför litet till erfarenheten. NordT 1885, s. 74. En part skrifvardöme säljer lag och rätt. Lundström Jörgenb. 111 (1895). Collinder SvOrdhjälp 30 (1968).
-FEL. skrivfel av skrivare. SvMerc. 1764, s. 41. —
-FITTA. (skrivare-) [senare leden identisk med vulgärspråkets fitta, könsorgan hos kvinna, av osäkert urspr.] (†) ss. grovt skällsord till (l. om) skrivare l. civil tjänsteman. VRP 22/12 1730 (om uppbördsman). VDAkt. 1731, nr 36. —
-FÖRÄRING. (skrivare-) (†) skrivarpenningar (se d. o. 1). HH XXVI. 1: 142 (1624).
-GOSSE. (förr) skrivarlärling. KyrkohÅ 1906, s. 174 (1733).
-GÅRD. [fsv. skrivara gardher] (förr) gård utgörande boställe för (mönster)skrivare. Uthi 1627 åhrs Rikzdagsbesluth står att präste- och skrifwaregårdarne skole iempte andra wara uthskrifningen underkastade. RARP 6: 119 (1657).
-GÄLD. (skrivare-) (†) skrivarpenningar (se d. o. 1). VinkällRSthm 1585.
-HAND. särsk.
1) (numera föga br.) till 1, 2 a; = hand 10 b (anträffat bl. oeg., om sätt att skriva; se skriva, v. 10). Hedberg Balzac Gor. XV (1898).
2) till 2 a, b: skrivares l. skrivkarls hand; särsk. liktydigt med: (vit,) klen o. valklös hand. Skrifware händer bära icke gärna hårt Trää. Celsius Ordspr. 2: 296 (1709). (Kamrer Lundholm) låg helt stilla, med de vita skrivarhänderna vilande mot lakanet. Hertzman-Ericson Hand. 16 (1943).
-HJÄLP.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, 2 a: skrivhjälp (av skrivare); äv. konkret(are): personal l. person som lämnar l. ger skrivhjälp, skrivbiträde. ÅgerupArk. Brev 6/3 1764. Belgien har .. (vid sin beskickning i Kina) en legationssekreterare .. med 11,000 francs i lön samt dessutom 6,000 francs till kinesisk skrifvarehjelp. BtRiksdP 1899, 3Hufvudtit. s. 30.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) anslag l. bidrag (särsk. räknat ss. lönetillägg) till skrivarhjälp (i bet. 1). PH 2: 869 (1731). FFS 1875, nr 18, s. 9. —
-HUSTRU. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(1, 2 a) -KAMMARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i ämbetsverk: lokal l. avdelning där skrivare arbeta; förr äv. för privatman: kontor (se d. o. 5); jfr kammare, sbst.2 2 e, 9, skriv-kammare. HusgKamRSthm 1651, Konc. s. 10. BoupptVäxjö 1794 (för privatman). Krigsrätten bestod (c. 1650) av krigsrättssalen, sekreterarens kammare .. samt bokhållare- och skrivarekammaren. SthmSlH 1: 250 (1940).
-KAPPE. (förr) kappe (se kappe, sbst.3 2 slutet) ss. skrivararvode. Schybergson BidrFinlH 80 (cit. fr. 1726). Därs. 93 (1875; om förh. i Finl. på 1720-talet).
(2 a, b) -KARL. (numera bl. tillf.) skrivare (se d. o. 2 a) l. tjänsteman sysslande med skrivgöromål; (lärd) skrivkarl (motsatt: krigare). Svara, Ni (dvs. kanslirådet von E.), som är skrifvarkarl, fordras ej egen bekännelse, eller två ojäfviga och samtidiga vittnen till fällande? Almqvist DrJ 225 (1834). Paulson Aristoph. 2: 98 (1903).
-KLASS.
1) (förr) till 1; om den 1649 inrättade, med trivialskolan förenade klass (se d. o. 4 a) där huvudsakligen undervisning gavs i skrivning o. räkning o. som var avsedd för de elever som icke skulle fortsätta sina studier (utan ägna sig åt praktiska yrken, t. ex. skrivaryrket), skriv- o. räkneklass, apologistklass (se d. o. a); äv. = apologist-klass b; förr äv. i uttr. räkne- och skrivarklass, apologistklass (se d. o. b). Föräldrarne .. hafva (icke) lust att kosta på sina barn till studier, utan när man användt på dem någon tid, gå de tillbaka i Skrifvarclassen. HFinSkolvH 1: 356 (1747). Den 29 Maji erhölt .. Jacob Bæckius fullmagt at wara Apollogista uti Räken och Skrifware Classen här uti Kongl. Trivial Scholan. ÅbSvUndH 83—84: 199 (1747). PedBl. 1876, s. 104 (om förh. på 1600-talet).
2) till 2 a, b, motsv. klass 2; särsk. (†) = civilstånd 2. HSH 7: 228 (c. 1800).
-KLUDD. (vard.) kludd (se kludd, sbst.1 2) till skrivare. Wester Reymont Bönd. 3: 193 (1924).
(4 a) -KLÅDA. (numera bl. tillf.) skrivklåda. Bäckström Sång. 86 (1876).
-KONST. (skrivar- 1619. skrivare- 16081916)
1) (†) till 1, 2: skrivkonst (se d. o. 1). PrivSvStäd. 4: 490 (1608). Karlson ÖrebroSkolH 3: LXXXII (1875).
2) (†) till 1: norm(erande regler) för hur man skall skriva (se skriva, v. 4 j). Swedberg Schibb. e 4 b (1716).
3) (mindre br.) till 4: skrivkonst (se d. o. 4). Koch GudVV 2: 102 (1916).
(1, 2) -KRAMP. (skrivar- 18441931. skrivare- 1864) (numera föga br.) med. skrivkramp. Hygiea 1844, s. 7. Wirgin Häls. 2: 243 (1931).
(4) -KRIG. (numera bl. tillf.) skriftlig dispyt, pennfäktning. Wallenberg (SVS) 1: 30 (1763).
-KURIALIER, pl. (skrivare-) (†) = kurialier 2. Hof Självbiogr. 120 (1769).
-LOKA. (skrivar-) (†) = -klass 2; jfr loka, sbst.3 2. Düben Boileau Sat. 67 (1722).
-LÄRLING. (förr) yngling som lärde till skrivare, skrivargosse. Bergström Bild. 1: 162 (i handl. fr. c. 1830).
(2, 4 a, c) -LÄTTJA. särsk. (numera mindre br.) till 4 c: lättja i fråga om att skriva brev. Bremer Brev 4: 406 (1865).
-LÄXA. (skrivare-) (†) = -klass 1; jfr läxa, sbst. 4. KyrkohÅ 1916, s. 260 (1627). KOF II. 1: 456 (1659).
-LÖN. (skrivar(e)- 1525 osv. skrivara- 1530) [fsv. skrivara lön] lön (se lön, sbst.1 2) till skrivare; särsk.: skrivararvode. OPetri Tb. 46 (1525). (Det) åligger Skuteägaren och ey then, som äger Jernet, at betala Skrifwarelön på Accisen för Paszen. Bergv. 1: 384 (1689). (Sv.) Skrifwarlön, .. (fr.) les appointements d'un greffier. ÖoL (1852). Högberg Vred. 1: 295 (1906; till avskrivare).
-MUNK. (förr) munk som var avskrivare l. bokskrivare (se d. o. 1). SvD(B) 1957, nr 98, s. 7. LD 1958, nr 218, s. 5.
(1, 2) -NEUROS. (skrivare-) (numera föga br.) med. skrivkramp (betraktad som yrkesneuros). Wide MedGymn. 295 (1896).
-ORT, sbst.1 (skrivare-) (†) ort (se ort, sbst.1 5) bestämd för brytning av malm använd till skrivarpenningar (se d. o. 1). HC11H 12: 95 (1697).
-ORT, sbst.2 (förr) (i mantalsräntan ingående) skatt om en riksort per mantal, som urspr. erlades till slottsskrivaren på Bohus. Hellberg UndBohLHem. 47 (i handl. fr. c. 1690).
-PENGAR, se -penningar.
(1, 2, 4) -PENNA. särsk. (numera mindre br.) till 4 a: skrivares penna (se d. o. 3 a). Amnelius Quirsfeld 546 (1690).
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (förr)
1) (fastställd) avgift till skrivare l. för visst arbete l. viss registrering o. d. av skrivare, skrivarlön; särsk. om avgift till tullskrivare l. ämbetsverk o. d. för tulluppbörd. VinkällRSthm 1585. Lagerström Holberg Westph. 40 (1737).
2) om viss (mantalsräntan tillhörande) skatt (urspr. avsedd ss. avgift till skrivare l. ss. skrivarlön). Almquist CivLokalförv. 2: 155 (i handl. fr. 1540). (I Halland) fanns (i mitten av 1640-talet) en mängd till mantalsräntans grupp hörande småskatter, såsom kungsskatt, matskatt, körsel, skrifvarpenningar, hjälpved och hjälptorf. 2NF 17: 820 (1912).
-PLATS. jfr plats, sbst.1 7 b. Lo-Johansson StädAnsikt. 220 (1930).
-POJKE. (förr) skrivarlärling. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(1, 2) -PULVER. (skrivare-) (†) raderpulver. Serenius (1734, 1757; under pounce, sbst.).
-PYTTJA. (skrivare-) (†) ss. skällsord: snobb l. sprätthök till skrivare. VDAkt. 1678, nr 170.
(1, 2) -REDSKAP~02 l. ~20. särsk. (†): skrivredskap. Carl XII Bref 157 (1716). Törneros (SVS) 1: 324 (1825; i sg. i koll. anv.).
-REGEMENTE. (numera bl. mera tillf.) sekreterarregemente; jfr -välde 1. 2VittAH 26: 52 (1864, 1869).
-RÄNTA. (förr) ränta (se ränta, sbst.1 1) utgjord till slottsskrivare. HFinlKamF 2: 27 (1537).
(1, 2) -SAK. (skrivar-) (numera mindre br.) i pl.: göromål l. uppgifter o. d. som är av skriftlig art l. falla inom en skrivares verksamhetsområde. (Under arméns overksamhet) är mäst medh skrifversaker till giörandes. Carl XII Bref 80 (1706).
(1, 2) -SAND. (skrivar-) (numera föga br.) skrivsand (se d. o. 2); anträffat bl. bildl. Heidenstam NDikt. 127 (1900, 1915).
(1, 2) -SJUKA. (skrivar- 18591964. skrivare- 18641906) (numera mindre br.) med. skrivkramp. Hygiea 1859, s. 37. IllSvOrdb. (1964).
-SKOLA.
1) till 1 (o. 2), om en under medeltiden uppkommen (o. i Sv. sedermera av trivialskolans skrivarklass avlöst) skola som var avsedd som förberedelse för praktiska yrken o. gav elementär undervisning i främst skrivning o. räkning, skrivskola, stadsskola. KOF I. 1: 348 (1575).
2) till 2 a: skola för utbildning av skrivare; äv.: skola (se skola, sbst. 6, 7) av skrivare. En reform (av den urartade frankiska skriften) infördes under Karl den stores tid, för hvilken .. förtjensten tillkommer den skrifvarskola, som i Tours stod under den berömda engelsmannen Alcuins ledning. HB 5: 25 (1878). Bland .. (handskrifterna till Magnus Erikssons landslag) är D från Södermanland ..; E är från samma trakt, till och med samma skrifvarskola eller skrifstuga som föregående. HT 1917, s. 298. (Bland fynden i det feniciska Ugarit) finnas dokument på babyloniskt språk, man har funnit resterna av en skrivareskola, men (osv.). VetenskIDag 157 (1940).
(2, 4) -SKRÅ. (mera tillf.) särsk. till 4 a, om det skrå (se skrå, sbst.2 3) som skribenter l. författare utgöra; författarskrå. Detta, att en starkt accentuerad personlighet träder fram ur vad .. (Dan Andersson) skrivit, höjer honom väsentligt över skrivarskråets genomsnitt. TFogelqvist (1922) hos Andersson Kolarhist. LIII. GHT 1947, nr 249, s. 6 (i fråga om journalister).
(1, 2) -SKÅP. (skrivare-) (†) skrivskåp. Roth Kägleh. 31 (i handl. fr. 1686).
-SKÄPPA. (förr) om skäppa säd som lämnades till slottsskrivaren för varje tunna levererad altarhavre. LMil. 2: 93 (1687).
-SLAV.
1) (om ä. utländska förh.) slav som arbetade ss. avskrivare l. bokskrivare (se d. o. 1). Schück VLittH 1: 440 (1899; om förh. i det forntida Rom).
2) (mera tillf.) oeg.: skrivare vars ställning kan jämföras med en slavs. (G. I:s) skrivarslavar, som från morgon till kväll hör den kungliga onådens åskor dåna. NDag 1948, nr 244, s. 3. —
-SPANN. (skrivara- 1654. skrivare- 15931862) (†) = damm-spann; äv. i uttr. damm- och skrivarespann, dammspann. Item at prosteting hållas må om nödtorftige saker och rät tiendens utgörande, och at honom (dvs. prosten) för sitt omak må prostetunnan vara effterlatin och prestenom för sit omack och flit schrifvare span. RA I. 3: 111 (1593). (Han) Tog .. ifrån migh och .. Larss Nilss 8. T(unno)r Sp(annm)åll 1644. för S. fader togh Schrifuaraspannen i några åhr. VDAkt. 1654, nr 89. (K. Maj:t har) funnit nu gällande föreskrifter rörande den, under benämning af damm- och skrifwarespann, i Stora Kopparbergs läns kronoräkenskaper förekommande afkortning af kronotionden för närwarande wara mindre lämpliga. SFS 1862, nr 77, s. 14.
(2 a, b) -STAT.
1) (†) om sammanfattningen l. organisationen av skrivarna l. (de lägre) tjänstemännen i ett ämbetsverk o. d.; äv. allmännare, om den yrkeskår skrivarna osv. utgjorde, äv. övergående i bet.: ämbetsmannabana. Wij (se) dageligen .. många wackre karlar (efter universitetsstudiernas slut) gå uthan tienst, cantsli och skrifwar stater förminskade, många (osv.). Rudbeck Bref 337 (1688). Skrifwar Staten lekte .. (närmast efter den militära banan) i min håg. Säfström Banquer. C 1 b (1753). HReuterdahl (1838) i KyrkohÅ 1905, s. 183.
2) (numera bl. mera tillf.) stat dominerad av ämbetsmän l. byråkrater. Ljunggren Est. 2: 202 (1860).
-STIL. skrivares handstil; särsk.: (driven) handstil utmärkande för skrivare. HBrulin (1909) hos AOxenstierna 4: 749. Handskriften på Esplunda består af tre ark. .. Den är skrifven med kursiv skrifvarestil, men namnunderskriften är egenhändig. AQuennerstedt (1913) i KKD 8: II. —
-STUGA. [fsv. skrivara stova]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2 a: lokal där skrivare arbetade; särsk. dels: lokal där avskrivare l. bokskrivare (se d. o. 1) arbetade, skriptorium, dels: (räkenskaps)kontor o. d. (särsk. i slott l. stad); äv.: kansli; jfr skriv-stuga 1. OPetri Tb. 167 (1527). Blasius Skrifvares Räkenskap uti Skrifvarestugan på Stockholms Slott (är av) Anno 1540. Hallenberg Mynt 222 (1798). Nohrström StrövtBöck. 198 (1935; i kloster). Den förnämsta av .. (Karl Knutssons propagandaskrifter) är den stora ”Karlskrönikan” på rim, till vilken flera poeter i hans skrivarstuga ha fått lämna bidrag. Andersson SvH 130 (1943).
2) (mera tillf.) till 4 a, om stuga l. lokal där skribent l. författare arbetar, skrivstuga (se d. o. 2). Rig 1959, s. 96.
(2 a, b) -STÅND. (skrivare-) (†) skrivares (samhälls)stånd; särsk. = civilstånd 2; äv.: skrivande tjänstemäns yrke. Johannes Broman, född 1679; I skrifware ståndet förfaren: Vice Häradsfogde hos fadern; LensMan; Brofogde. Broman Glys. 2: 290 (c. 1730). Skrifwaren utlät sig (i rätten): den här Köpmannen föraktar wårt Skrifwarestånd. Sahlstedt TuppSag. 35 (1759). Ni måste medge att Societeterna i Skrifwareståndet inte är särdeles roliga. Ristell Vis. 14 (1787).
(2 a) -SYSSLA. skrivartjänst, skrivarbefattning; äv.: göromål utfört av skrivare, skrivgöromål. Några år tilförne var en ringa Capellans tjenst eller Skrifvare sysla alt hwad jag fikte efter. Roman Holbg 259 (1746). KansliH 1: 56 (1935; i pl., om göromål).
(1, 2 a) -TAVLA. (skrivare-) (†) skrivtavla (se d. o. 1); äv. ss. metonymisk beteckning för: skrivarklass (se d. o. 1). VGR 1667, s. 27 (om stor skrivtavla till skolsal). En vngh persohn Johan Jfuarson i Torp i Limnehullt sochn bekom lof att ahntagas till skrifuare taflan. VDP 1667, s. 89. —
-TJÄNST. tjänst ss. skrivare, skrivarbefattning, skrivarsyssla. CivInstr. 516 (1704).
(1, 2) -TYG. (skrivar-) (†) skriv(bords)ställ; jfr skriv-tyg 2. Löfgren TenngjH I. 3: 502 (i handl. fr. 1754; av tenn).
-VERK. (skrivare-) (†)
1) till 2: ämbetsverk. Skolordn. 1778, s. XXXIII. ÅbSvUndH 83—84: 284 (1780).
2) till 4 a: verksamheten att vara skribent l. att skriva, skriveri. Svedelius Lif 357 (1887).
(4 a) -VURM. (skrivare-) (föga br.) = skriv-vurm 2. Klint (1906).
(2 b) -VÄG. (skrivar-) (†) i sg. best.: den civila ämbetsmannabanan. Med flit jag undflytt militära banan, / Att ej förtvina under ekens skugga —: / Min lycka jag i skrifvarvägen söker. Almqvist Amor. 89 (1822, 1839).
-VÄLDE.
1) hist. till 2 a: sekreterarregemente. Werwing Hist. 2: 233 (c. 1690).
2) (numera mindre br.) till 2 a, b: byråkrati, skrivardöme; äv. allmännare, med tanke på det skrivnas dominerande roll i ett samhälle. SmålAlleh. 1883, nr 149, s. 2. ST(A) 1952, nr 249, s. 4 (allmännare).
-YRKE.
1) till 2 a. Dalin (1854). Efterhand uppstod (i Tyskl. under förra hälften av 1400-talet) ett särskilt skrivareyrke, vilkets medlemmar specialiserade sig i skönskrivare, illuminatorer och rubrikskrivare. NordBoktrK 1915, s. 339.
2) (mera tillf.) till 4 a: författaryrke. Fridegård LHårdVid. 124 (1951).
-ÄMBETE. (skrivare-) (†) skrivartjänst l. skrivaryrke. G1R 28: 582 (1558).
-ÄNGEL.
1) relig. ängel som föreställes bokföra människors handlingar l. världsordningen o. d.; särsk. i fråga om gammaltestamentliga l. muhammedanska föreställningar. Nekir och Munkar, skrifvareenglarne, som protokollföra menniskornas handlingar, hade dagligen .. antecknat de gröfsta synder, men (osv.). Heidenstam Vallf. 95 (1888). (Den babyloniske guden) Nebo är gamla testamentets och judendomens skrivarängel och hans böcker spela en roll även i nya testamentets eskatologi. IllRelH 145 (1924).
2) (i vitter stil, tillf.) bildl., om person som tänkes genomskåda o. notera ngns handlingar o. tankar. Siwertz Glasb. 103, 115 (1952).
B (†): SKRIVARA-LÖN, -SPANN, se A.
Avledn.: SKRIVARAKTIG, adj. (numera mindre br.) till 2 a, b: som liknar l. utmärker skrivare; särsk. med nedsättande innebörd. (Sv.) skrifwaraktig, (t.) schreiberisch. Lind (1749). Avledn.: skrivaraktighet, r. l. f. (numera mindre br.) Med all den billiga aktning jag .. hyser för militären samt oaktadt G .. ns tanke om min skrifvaraktighet, så bekänner jag, att hela nöjet af det stora lägret icke ersätter ohyggligheten af trenne krossade bröstben. CFleming (1796) i MoB 10: 47. —
SKRIVARINNA, r. l. f. [delvis möjl. bildat direkt till skriva, v.; jfr t. schreiberin] (numera bl. mera tillf.) till 1, 2, 4: kvinna (l. flicka) som skriver l. skrivit ngt; särsk. till 4 c: brevskriverska. Dalin Arg. 2: 295 (1734, 1754; om kvinna som sänt en biljett till Argus' utgivare). SödermNyh. 1894, nr 95, s. 3 (om kvinna som skriver efter diktamen). MinnGPrästh. 5: 196 (1929; om brevskriverska). jfr brev-skrivarinna.
SKRIVARIST, m. [sannol. till ssgn skrivar-klass] (†) elev i skrivarklass (se d. o. 1). Nordlund Skolförh. 18 (1893; om ä. förh.).
SKRIVERSKA, f. [delvis sannol. till skriva, v.; jfr d. skriverske; jfr äv. fsv. skrivirska (i ssgr, t. ex. tolskrivirska, tullskrivares hustru l. änka] (utom i vissa ssgr numera bl. mera tillf.) till 1, 2, 4: kvinna (l. flicka) som skriver l. som skrivit ngt; ss. enkelt ord särsk. till 2 a: kvinnlig skrivare, maskinskriverska, skrivbiträde. (För att) genom eget förvärv inta en mera oberoende ställning .. (gå de unga hemmadöttrarna) nu ut och söka sig en anställning vid kontor och kassor som rena skriverskor och telegrafister. CGEstlander (1884) i SnoilskyVänn. 2: 288. (Författaren kan) ha avsett att med sitt val av stoff och ord mera karakterisera skriverskan (dvs. en romanfigur som nedtecknade vissa iakttagelser) än att ge uttryck åt sin egen uppfattning. SvStil 82 (1935). IllSvLittH 1: 219 (1955; om nunnor som voro bokskrivare). jfr brev-, maskin-, ned-, nid-, order-, ren-, roman-, skandal-skriverska.
Spoiler title