publicerad: 1948
Ordformer
(netter, pl. 1554. nät (-ää-, -ht, -th) 1526 osv. nätt(h) (-ää-) 1541—1846)
Etymologi
[fsv. nät; jfr d. net, isl. net, got. nati, fsax. net o. netti, fht. nezzi (t. netz), feng. nett (eng. net); av ett germ. natja-, till den germ. roten nat, binda, knyta, som ingår i NÄSSLA, sbst., o. som står i avljudsförh. till NOT, sbst.1]
1) föremål (av olika utformning för olika ändamål) bestående av ett antal (i såväl höjdsom sidled) knutna (bundna) maskor; äv. i utvidgad anv., om nätliknande föremål vars maskor utförts i annan teknik (t. ex. flätning). Grova, fina nät, med stora resp. små maskor. Binda, knyta nät (i sht om ä. förh.). Tu skalt ock göra (till brännoffersaltaret) en galler såsom itt näät aff koppar. 2Mos. 27: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: ett nätverk av koppar). Nätet (på en snösko) förfärdigas af rå hud, som skäres i långa, smala strimlor. Balck Idr. 3: 122 (1888). PT 1908, nr 75 A, s. 3. — jfr BALLONG-, BOG-, FALL-, FINK-, FLUG-, GLÖD-, HÖNS-, JÄRNTRÅDS-, METALL-, METALLTRÅDS-, MOSKIT-, SKYDDS-, SLÄD-, STÅLTRÅDS-, TAGGTRÅDS-, TENNIS-, TORPED-NÄT m. fl. — särsk.
a) fisk. om nät för fångst av fisk, fisknät. Lägga (ut) nät. Vittja näten. The .. j båtenom till hopa lagde theres nät. Mark. 1: 19 (NT 1526). Att fiske med nät var känt i hela Nordeuropa redan under Ancylustid. SvFolket 1: 26 (1938). jfr ABBORR-, ARM-, BRAXEN-, DJUP-, DRAG-, DRIV-, FISK-, FLOTT-, FLUNDRE-, GRIM-, GÄDD-, GÖS-, ID-, KAST-, KROK-, LAGN-, LAX-, LÄGG-, LÖJ-, LÖP-, MAKRILL-, MOCK-, SIK-, SILL-, SKOTT-, STÄNG-, TORSK-NÄT m. fl.
b) (i sht förr) jäg. om nät avsett att användas vid jakt l. till djurfångst; jaktnät. Fåfengt är at kasta vth näät for foglanars öghon. SalOrdspr. 1: 17 (öv. 1536). Gammal Räff går intet giärna på nätet. Grubb 631 (1665). Nät af högst olika groflek hafva nyttjats för fångst af de flesta jaktbara djur. Fatab. 1906, s. 117. 2SvKulturb. 7—8: 292 (1937). jfr BJÖRN-, BÄVER-, DRAG-, FINK-, FÅGEL-, HAR-, HÖK-, JAGAR(E)-, JAKT-, KANIN-, LIGG-, LÄRK-, SÄL-, VARG-NÄT m. fl.
c) om större l. mindre, mer l. mindre påsliknande nät avsett att förvara l. bära ngt i; kasse (se KASSE, sbst.3 2); i sht ss. senare led i ssgr. Nordforss (1805). Man bär (i Tyskland) på sig idel guld och silfver (i stället för sedlar) i fina, gröna nät. Atterbom Minn. 34 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Dalin (1853). jfr BÄR-, HÖ-NÄT.
d) om till vissa slag av kvinnlig frisyr hörande nät; hårnät; ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dylik. MagKonst 1824, s. 72. jfr CHINJONG-, HÅR-NÄT.
e) i sht järnv. i personvagnskupé på visst sätt anbragt nät avsett för de resandes handbagage, bagagenät. Åkerhielm Hvidehus 153 (1899). Han lyfte kappsäcken upp i nätet. Bolander ManNas. 217 (1925).
f) idrott. om det nät (av vissa dimensioner) som spännes upp i vertikal led tvärs över en spelplan för vissa bollspel (t. ex. tennis, badminton) mitt emellan planens båda kortsidor. Hagdahl DBäst. 166 (1885). Nätet .. skall sträckas mellan stängerna, så att det lätt vidrör marken. Balck Idr. 1: 163 (1886). jfr: Nät i bollhus. Dalin FrSvLex. (1842; under filet).
g) idrott. i vissa bollspel, om det nät (av järntråd l. tjärad garntråd o. d.) som bildar bakväggen, sidostyckena o. taket i en målbur; äv. i uttr. i nät l. i nätet, i mål (jfr MÅL, sbst.5 4 b). NordIdrL 1901, s. 313. IdrBl. 1924, nr 15, s. 3 (: i nät; i bandy). Rydell dribblade sig ensam igenom synnerligen elegant och sköt i nätet. SDS 1924, nr 156, s. 9. jfr MÅL-NÄT.
2) i oeg. anv. av 1.
a) handarb. om tunn, nätlik spets o. d., tillvärkad enl. en med nätknytning likartad teknik (jfr KNYTA 5 f); äv. om tunt, fint textilföremål förfärdigat enl. annan teknik (t. ex. knyppling, virkning). Adler Meyer 211 (1893). SvSlöjdFT 1926, nr 4, annons. s. 5.
c) om spindelväv. VarRerV 54 b (1579). Den flitige spindeln har ett stort nät. Granlund Ordspr. (c. 1880). De flesta (spindlar) spinna ett nät, hvari de fånga sitt byte. UVTF 34: 20 (1886). jfr DVÄRGS-, FÅNG-, LOCK-, SPINDEL-NÄT.
3) mer l. mindre bildl., om ngt som liknar l. liknas vid ett nät (i bet. 1). Geijer I. 1: 72 (1818). Tellemarken består i ett oregelbundet nät af dalar och floder. Palmblad Norige 13 (1846). Trädens grenar voro sammanflätade till ett ogenomträngligt nät. Lagerlöf Holg. 2: 2 (1907). — jfr AUTOTYPI-, FLOD-, FÄSTNINGS-, GRAD-, KART-, KROMATIN-, KÄRN-, NERV-, OBSERVATIONS-, RASTER-, RUT-NÄT m. fl. — särsk.
a) (i fackspr.) om system av varandra korsande hjälplinjer (o. fixpunkter) som utlägges ss. stomme vid ritning av (geometriska) mönster, kartor o. d.; i sht ss. senare ssgsled. VetAH 1817, s. 166 (om projektionsnät). Alreik Landtm. 232 (1843; vid kartritning). Adler Meyer 14 (1892; vid mönsterritning). — jfr POLYGON-, PROJEKTIONS-, STOM-, TRIANGEL-NÄT.
b) om olika organ i människo- l. djurkroppen som till utseendet likna ett nät; särsk.
α) (numera mindre br.) i sg. best. l. i uttr. stora nätet, om den fettrika veckbildning i bukhinnan som fritt skjuter ned mellan tarmarna o. bukväggen, tarmkäx; jfr FETT-HINNA 2, ISTER-HINNA. Rosenstein Comp. 335 (1738). Galla felas (hos rakitiska barn) emedan de, i synnerhet i Nätet, ej hafva något fett. Alm(Ld) 1762, s. 28. Broman Männ. 2: 156 (1925).
β) (numera mindre br.) i uttr. lilla nätet, om den bindvävshinna som sträcker sig mellan levern o. magsäckens lilla kurvatur o. tolvfingertarmen. Rosenstein Comp. 336 (1738). Lundberg HusdjSj. 318 (1868). Broman Männ. 2: 156 (1925).
γ) (†) om fosterhinnorna. Den Huden eller Nätet, där inne ett Häste-Fööl är föölat medh. Rålamb 13: 179 (1690). Cederschiöld Ordl. (c. 1847).
δ) (†) om mellangärdet. Linc. (1640). Lindh Huuszapot. 160 (1675). Hamb. (1700). jfr MEDEL-, MELLAN-NÄT.
c) (i fackspr.) om system av kommunikationer l. av ledningar (för distribution av elektrisk kraft l. för avlopp av vatten o. d.); i sht ss. senare led i ssgr. Hamilton MilUnd. 7 (1842). De ännu järnvägsfattiga landsdelarnas kraf på nätets snabba utveckling. Forssell Stud. 2: 189 (1888). (Telefon-)samtal inom det lokala nätet. RTKatal. 1924, 1: X. Kraftverken i Ljusnan spänna sitt nät över Hälsinglands kustområde. SvGeogrÅb. 1929, s. 162. SFS 1941, s. 1669. — jfr BELYSNINGS-, DRÄNERINGS-, ELEKTRICITETS-, GATU-, HÖGSPÄNNINGS-, JÄRNVÄGS-, KLOAK-, KOMMUNIKATIONS-, LANDSVÄGS-, LEDNINGS-, LINJE-, LUFTTRAFIKS-, SPÅRVÄGS-, TELEFON-, TELEGRAF-, VÄG-NÄT m. fl.
d) [utgående från 1 a, b] (i sht i vitter stil) i mer l. mindre utförd bild, om ngt vari ngn (l. ngt) försåtligen fångas l. låter fånga sig, snara, (lockande) försåt. Locka l. fånga (förr äv. komma) ngn i nätet. Falla l. fastna l. fångas i ngns nät. OPetri PEliæ c 2 b (1527). Hwj wiltu tå komma mijn siäl j nätet. 1Sam. 28: 9 (Bib. 1541). Krijgh är ett gyllende nääth. Grubb 429 (1665). Mademoiselle Carnaval använde all flit, at å nyo fånga mig i sina nät. Säfström Banquer. F 1 a (1753). Ni måste lägga nät för hennes hjerta / Med ljufva rim och klagande sonnetter. Hagberg Shaksp. 2: 197 (1847; eng. orig.: lay lime). (Sigismunds) diplomati knöt sina nät till motståndarens fördärv. Ahnlund GA 270 (1932). — jfr FRESTE-NÄT.
4) om nät (i bet. 1) ss. material för förfärdigande av ngt; nästan bl. i ssgr. Villebrådsbärare .. av brunt, starkt nät. KatalÅhlénHolm 35: 219 (1915). Kjellin (1927). — jfr BAST-, HÅV-NÄT.
Ssgr: A: (3 c) NÄT-ANSLUTEN~020, p. adj. el.-tekn. om elektrisk apparat: ansluten (l. avsedd att anslutas) till det elektriska ledningsnätet. Nätansluten radio(apparat), motsatt: batteriradio. SvD(A) 1932, nr 236, s. 4. —
(3 c) -ANSLUTNING~020. el.-tekn. Radioapparat avsedd för nätanslutning. —
(1 a) -BALK. (nät- 1913 osv. näte- 1751) fisk.
1) (i vissa trakter) om vart o. ett av de mindre nät varav en not (stundom ett större nät) sammanfogats. RedNordM 1913, s. 20.
(1 (a, b), 4) -BINDARE, m. (nät- 1730 osv. nätje- 1553) [fsv. nätbindare (CodUps. C 20 1: 83)] (i sht förr) person som binder nät. UpplDomb. 5: 25 (1553). —
(1 f) -BOLL. idrott. boll som i tennisspel o. d. vid passerandet över nätet berör detta. SAOL (1923). Anm. Ordet har (utan framgång) föreslagits ss. beteckning för ”tennisspel, lawntennis” av Balck Idr. 1: 161 (1886); jfr 2NF 3: 1023 (1905). —
-BOTTEN.
1) handarb. till 2 a, om nät som utgör botten (se d. o. II 1 b) i ett handarbete (spets o. d.). Freja 1874, s. 158. Valenciennesspetsarne arbetas med fin, tät nätbotten. Hagdahl DBäst 105 (1885). 2NF 28: 220 (1918).
(3 b α) -BROCK. (nät- 1755 osv. näte- 1694—1752) med. o. veter. brock som innehåller delar av nätet; äv. i uttr. nät- och tarmbrock, innehållande delar av såväl nätet som tarmarna. Ett näte och Tarmbråck tilsammans. CollMedP 8/10 1694. Bohm Husdj. 54 (1902). —
(3) -BROSK. (mindre br.) anat. om sådant brosk vars grundmassa består av nätformigt anordnade fibrer; elastiskt brosk. Holmgren Blodcell. 19 (1861). 3NF 3: 311 (1924). —
(4) -BUR. jäg. fångstbur bestående av en stomme överspänd med nät. Svederus Jagt 347 (1831; för fångst av rovfågel). Västerb. 1930, s. 93 (för sälfångst). —
(4) -BÅGE. jäg. med nät överspänd båge (se båge, sbst.1 5) i ett slagnät l. en slagbur (för fångst av vilda fyrfota djur o. större fåglar). Svederus Jagt 179 (1831). —
(1 a) -FISKARE. (nät- 1561 osv. näte- 1565. nätje- 1561—1593) fisk. person som (yrkesmässigt) bedriver nätfiske. KlädkamRSthm 1561 E, s. 10 b. —
(1 a) -FISKE. (nät- 1614 osv. nätje- 1526—1723) fisk. fiske med nät, garnfiske. G1R 3: 137 (1526). —
(3) -FJÄRIL. entomol. fjäril av dagfjärilsläktet Melitæa Fabr., med nätliknande teckning på vingarna; vanl. i pl., om detta släkte. 2NF (1913). —
-FORM; pl. -er. särsk. (i fackspr.) till (1 o.) 4: form (på ngt) påminnande om (maskorna i) ett nät. Hahr ArkitH 278 (1902). —
(1, 4) -FORMIG. (i fackspr.) vars form l. struktur påminner om (maskorna i) ett nät. Björkegren (1786; under reticulaire).
(1 a) -FÄRG. (i fackspr.) avsedd för färgning (o. impregnering) av fisknät. Priskur WBecker 1902, s. 36. —
(4) -FÖNSTER. fönsterbåge (utan glasruta) med däri utspänt fint nät (till skydd mot insekter). SFS 1920, s. 587. —
(3) -FÖRBAND. [jfr t. netzverband, nylat. opus reticulatum] byggn. murförband vars mönster gm stenarnas anordning har ett nätliknande utseende. NF 12: 33 (1887). —
(1 a, b) -GARN. (nät- 1793 osv. näte- 1888. näti- 1555. nätje- 1938 (fr. Öland)) (i fackspr.) för tillvärkning av fisknät l. jaktnät; äv. oeg., om nät. Teitt Klag. 216 (1555). Fatab. 1906, s. 117 (om fisk- o. jaktnät). —
(3) -GLAS. (i fackspr.) glasskiva överdragen med ett fint, nätliknande linjesystem (för framställning av autotypier); raster. SD(L) 1896, nr 121, s. 8. VaruhbTulltaxa 1: 383 (1931). —
(3) -GROPIG. (i fackspr., i sht bot.) försedd med (små) gropar i nätliknande mönster. NF 3: 941 (1879; om frön).
(3) -GURKA. bot. o. farm. gurkväxt tillhörande släktet Luffa Tourn., vars frukter i sitt inre ha ett nätvärk av fibrer. NF 10: 214 (1886). —
(1 a, b) -GÅRD. (nät- 1843 osv. nätja- 1660. nätje- 1608—1778) fisk. o. (i sht förr) jäg. om gård av nät; jfr gård, sbst.1 3. Schmedeman Just. 126 (1608). —
-HINNA, r. l. f.
2) (†) anat. till 3, om det (nätliknande) lager av huden som är närmast under överhuden. Hernquist Hästanat. 107 (1778). Oldendorp 1: 376 (1786). Dalin (1853).
3) anat. till 3, om den innersta (tredje) av ögats hinnor (bestående av nervvävnad som breder ut sig ss. ett nät). Duræus Naturk. 123 (1759). Berg Ögat 23 (1929).
Ssgr (till -hinna 3): näthinne-avlossning. med. gm olyckshändelse (hårt slag på ögat) l. gm sjukliga processer i ögat (i förening med kroppsansträngning) framkallad avlossning av näthinnan från åderhinnan. Hygiea 1870, s. 397.
-bild. (i fackspr., särsk. oftalm. o. fys.) den (upp och nedvända) bild av ett betraktat föremål som avtecknar sig på näthinnan. Fock 1Fys. 330 (1854). VerdS 250: 28 (1921).
(1, 4) -HÖK, r. l. m. [sv. dial. näthök] (i vissa trakter) tyngd (vanl. träbit av viss form) som fästes i en nätslinga för att gm sin tyngd hålla den utspänd under bindningen; maskbit. HRhezelius (c. 1635) i Fatab. 1915, s. 106 (på Öland). —
(1, 4) -KAVLE. (i sht förr) litet, cylindriskt trästycke över vilket nät bindes, bindkavle; jfr kavle 1 f. Lind (1749). —
(2 a) -KJORTEL. (†) kjol garnerad med nätliknande vävnad? Enn blomerat sametz widkiortill (blev) förandret till en Nätkiortill .. (med) stijffning. KlädkamRSthm 1589 A, s. 35 a. Därs. 1590 D, s. 17 a. —
(3) -KORALL. [jfr t. netzkoralle, ävensom släktets nylat. namn Retepora; dessa mossdjur bilda nätliknande kolonier] zool. individ av det till mossdjuren hörande (koralliknande) släktet Retepora Lam. Weste (1807). —
(1) -KÄMPE. [efter lat. retiarius] (om förh. i det gamla Rom) gladiator utrustad med bl. a. ett nät att fånga motståndaren i. Rydberg RomD 154 (1874, 1877). —
(1 a) -LAG, n. (nät- 1798. näte- 1753—1860. nätje- 1528—1765)
1) [fsv. nætia lagh; jfr MeijerbArk. 1: 17 ff. (1937)] (†) fisk. fiskeplats där nät bruka utsättas. Thet stakefiske och nättielag må brukas .. som tilförna vantt är. G1R 5: 69 (1528). LandtmFörordn. 30 (1765).
2) = -sättning 2. (När siken stiger uppför vattendragen) fås han med långa Näte-lag. VetAH 1753, s. 207. Ett lag (N(ota) B(ene) Nätlag) utgör 20 famnar. NorrlS 1—6: 96 (1798). —
(1, 4) -LIKNANDE, p. adj. (Ekenberg o.) Landin 906 (1894). —
(1 b) -LINA, r. l. f. lina (av grövre material än själva nätet) varmed ett jaktnät är kantat. Leijonflycht (1827). —
(1 a) -LÄGGNING. fisk. utläggning av fisknät; äv. konkret, om (plats för) utlagda nät. Smeds Malaxb. 92 (cit. fr. 1589). Goda Nätlägningar at fånga Sik (finnas här). Broman Glys. 3: 720 (c. 1740). —
(3) -MAGE. [jfr nylat. reticulum; åsyftande den nätlikt veckade insidan] veter. o. zool. den minsta (o. från vommen räknat den andra i ordningen) av de avdelningar varav idisslarnas mage består. Sundevall Zool. 37 (1835). —
(3) -MELON. [jfr nylat. melo reticulatus] visst slags melon, vars yta är överdragen med nätliknande linjer. Nordforss (1805). —
(3) -MÖNSTER (i fackspr.) nätliknande mönster (se mönster, sbst.3 5). Wrangel Konststil. 37 (1897). —
(1, 4) -NÅL. (i sht förr) visst slags nål använd till nätbindning; bindnål (se d. o. a). Juslenius 142 (1745). —
(3) -PIL. [jfr växtens nylat. namn Salix reticulata] bot. pilarten Salix reticulata Lin., vars blad (särskilt på undersidan) äro nätådriga, nätådrigt vide. Liljeblad Fl. 304 (1798). Nyman VäxtNatH 2: 263 (1868). —
(4) -PÅSE. (i fackspr.) om påse l. kasse o. d. av nät; jfr nät, sbst. 1 c samt -kasse. Holmberg 2: 657 (1795). RedNordM 1928, s. 22. —
-SAX.
1) sjömil. till 1, om anordning fastsatt i spetsen av en torped o. avsedd att skära hål i det skyddsnät av stålwire som förr uthängdes kring större fartyg o. som numera stundom ingår i skyddet av hamninlopp. SD(L) 1904, nr 336, s. 2.
2) (förr) jäg. till 1 b: sax (för djurfångst) med vid skalmarna fästa nät, i vilka det fångade djuret trasslade in sig. Källström Jagt 198 (1850; för hökfångst). —
(1, 4) -SLINGA, r. l. f. (i fackspr.) viss längd av omonterat nät. DA 1793, nr 10, s. 4. KatalFiskrDelsbo 1928, s. 7. —
(1 f) -SPEL. idrott. i tennis: spel varvid en spelare placerar sig intill (beger sig fram till) nätet för att där möta motståndarens (motståndarnas) bollar. SAOL (1923). (Han) briljerade ofta med ett effektivt nätspel. SDS 1935, nr 89, s. 11. —
(3 c) -SPÄNNING. el.-tekn. den spänning (i volt) som förefinnes i ett elektriskt ledningsnät. TT 1899, M. s. 46. —
(1 a) -STICKA, r. l. f. fisk.
1) vid övertelnen fäst sticka varpå nätet uppträdes (då det tages upp ur vattnet). Möller (1790; bet. oviss). SkandFisk. Bih. 10 (1837). KatalFiskrDelsbo 1928, s. 5.
(1, 4) -STRUKTUR. (i fackspr.) struktur (hos ngt) som påminner om (maskorna i) ett nät. BotN 1908, s. 79 (hos cellkärna). —
-SÄCK.
1) (i fackspr.) till 1, 4: säck av nät; nät gjort i form av en säck. Hahr HbJäg. 213 (1865; ss. del i rapphönsryssja). MeddLantbrStyr. 1927, 5: 44 (ss. del i laxgård).
(1 a) -SÄTT. (nät- 1920. näta- 1689) (i vissa trakter) fisk. = -sättning 2. VRP 1689, s. 448. FoFl. 1920, s. 87. —
(1 a) -SÄTTNING. fisk.
2) ett antal med varandra sammanfogade, på en gg utsatta nät; omgång med varandra sammanfogade nät; länk (se d. o. 6 c); jfr -lag 2. VetAH 1770, s. 166. Ekman NorrlJakt 333 (1910). —
(3) -TECKNAD, p. adj. (i fackspr.) = -mönstrad. Thomson Insect. 377 (1862). Rosendahl Farm. 17 (1895). —
(1 a) -TELN, äv. -TELNA, förr äv. -TELNE. fisk. grov lina (teln) anbragt längs kanterna av ett nät. Peringskiöld MonUpl. 154 (1710). —
(1, 4) -TJUGA. vid nätbindning använt redskap på vilket de färdigbundna delarna fästas under arbetets gång. LReg. 385 (1734). RedNordM 1922, s. 19. —
(3) -VALV. byggn. ett slags kryssvalv med ett antal nätformigt anbragta valvstrålar. Upmark Lübke 432 (1872). —
(4) -VANTE. vante av nät l. nätliknande material. KatalCronquistSon 1906—07, s. 10. jfr: Fruntimmers Nätvantar. BoupptVäxjö 1776. —
(3) -VINGE, m. l. r. entomol. insekt av insektsordningen Neuroptera Lin., som kännetecknas av nätådriga vingar; nästan bl. i pl., om denna ordning. CAlströmer PVetA 1770, s. 60. —
-VÄRK, n.
1) (i sht i fackspr.) till 1 (o. 4): nät. Rosenstein Comp. 136 (1736; i jämförelse). Nätverket (i ett slagträ) får ej vara så löst att det blifver påsigt. Balck Idr. 1: 194 (1886).
2) oeg.
b) (mera tillf.) om spindelväv; jfr nät, sbst. 2 c. Levertin Salomo 67 (1905). Janzon Prop. 3: 21 (1911).
3) (i sht i fackspr. samt i vitter stil) bildl.; jfr nät, sbst. 3. SvT 1852, nr 224, s. 3. Ögon, omgifna af ett nätverk fina rynkor. Janson CostaN 1: 157 (1910). särsk. (föga br.) byggn. om nätförband. Centerwall RomRuin. 24 (1889). SvUppslB 20: 497 (1934). —
-VÄVNAD. (i fackspr.) till 1 o. 2: nätliknande vävnad. HbTrädg. 3: 13 (1872; av järntråd). SkrGbgJub. 19: 235 (1923; om nät i hummertina). —
(3) -ÅDRAD, p. adj. (i fackspr., mindre br.) nätådrig. Wikström ÅrsbVetA 1843 —44, s. 233. Jönsson Gagnv. 49 (1910). —
(3) -ÅDRIG. (i fackspr., i sht bot. o. entomol.) vars ådror l. nerver o. d. bilda ett nätliknande mönster; nätmönstrad. VetAH 1810, s. 8 (om fot på svamp). (Hos rätvingarna äro) flygvingarne nätådrige. Sundevall Zool. 96 (1835). särsk. bot. i uttr. nätådrigt vide, nätpil. Lindman NordFl. 3: 294 (1904). —
B (†): NÄTA-SÄTT, se A. —
C (†): NÄTE-BALK, -BROCK, -FISKARE, -GARN, -LAG, se A. —
D (†): NÄTI-GARN, se A. —
E (†): NÄTJA-FLARN, -GÅRD, se A. —
F (numera bl. starkt bygdemålsfärgat): NÄTJE-BINDARE, -FISKARE, -FISKE, -GARN, -GÅRD, -LAG, se A.
Avledn.: NÄTA, v.1, -ning.
1) (föga br.) till 1: förse (ngt) med nät, montera nät på (ngt); fläta nät på (ett slagträ). (Slagträet) skall nätas med strängar. Balck Idr. 1: 194 (1886). Därs. 3: 95 (1888).
3) idrott. till 1 g, i bollspel med målnät: göra mål (eg. gm att skicka bollen i målnätet); äv. i uttr. näta mål. Första målet nätades af Öhman sju minuter från matchens början. SD(L) 1912, nr 205, s. 7 (i fotboll). Trotsande varje försök att hindra, nätade han obevekligt. SvD(A) 1919, nr 46, s. 9 (i bandy).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content