publicerad: 1960
RUND run4d, starkt vard. äv. run4 (rund eller runn Hof Skrifs. 143 (1753; i bet. I 6 a); i dagliga umgänget .. runn .. i högtidligt tal .. rund Moberg Gr. 99 (1815)), adj. -are; n. runt run4t. adv. RUND l. RUNDE l. RUNT (se RUNT, adv.).
Ordformer
(rund (-w-) 1525 osv. rundt, m. sg. 1667. runn (run) 1554— c. 1820. runt (-w-, -dt), n. sg. 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. runder; jfr dan. o. nor. rund; av mlt. runt, motsv. holl. rond, t. rund, eng. round; av fr. rond, av lat. rotundus, eg.: hjulformig (jfr ROTUNDA), till rota, hjul (jfr RATT, sbst.1, ROTARIAN, ROTERA, v.1, RÅD, hjul). — Jfr ARRONDERA, ROND, RONDELL, RONDÅ, RUND, sbst.1, RUNDA, sbst.1 o. v., RUNDAL, RUNDASS, RUNDEL, RUNDERA, RUNDIST, RUNDLIG m. fl.]
I. adj.
1) om figur l. föremål: som resp. vars sträckning l. omkrets bildar en mjuk kroklinje som till sin form mer l. mindre överensstämmer med en cirkel (l. en del därav). — jfr CIRKEL-, HALV-, JÄMN-, KRETS-, LÅNG-, O-, OVAL-, PLATT-, ÄGG-RUND m. fl.
a) (numera bl. tillf.) om linje l. figur l. om föremål med avseende på dess sträckning: som bildar en cirkel l. båglinje; äv. om rörelse: som beskriver en cirkellinje, som går i ring, kretsformig. Att himmelens lopp är rundt, och sker af öster till wester, haffuer man så förnummitt. Luth Astr. 25 (1584). (Ålen) böjes sedan rund, at han kan ligga i ring. Warg 295 (1755); möjl. adv.; jfr RUNT, adv. I 1. Lindfors (1824). Den runda yttermuren (av teatern). Hahr ArkitH 120 (1902); jfr e.
b) om yta l. fält l. föremål med avs. på dess yta l. grundplan: som har en form som mer l. mindre överensstämmer med en cirkelytas, cirkelformig; i vissa fall utan bestämd avgränsning från c. En rund spegel, skiva. Ett runt bord, fat. Ett runt hål. En rund byggnad, borg. Runda fönstret, se FÖNSTER 3 a. Ett runt ansikte (jfr e η). Riddarna av runda bordet, den brittiske sagokungen Arturs riddare (med uppgift att återfinna den heliga Graal), som vid Arturs hov hade sin plats kring ett runt bord. VarRerV 39 (1538). Tin naffle är såsom een rund skåål, then aldrigh dryck fattas. HögaV 7: 2 (Bib. 1541). VetAH 1773, s. 72 (om blad på en växt). Sjelfva griftstugan är icke, såsom hos alla de föregående, aflångt fyrkantig, utan rund. Nilsson Ur. I. 3: 5 (1838). Den nådiga frun, som tycks tro att penningarna äro runda för att de skola rulla. Backman Reuter Lifv. 1: 55 (1870); jfr α. Det runda huset, som av flera forskare anses vara den älsta formen för människobostad, lever mycket sällan kvar. Landsm. B 15: 24 (1916). Duken var .. för smal till det runda bordet med dess breda inläggsskivor. Spong Sjövinkel 16 (1949). — jfr KÄGLO-RUND. — särsk.
α) (om ä. förh.) om mynt med rund form, i motsats till samtidigt utgivna mynt med fyrkantig form (klippingar); ofta med särskild tanke på ett sådant mynt ss. lödigare o. värdefullare än klippingen; jfr RUNSTYCKE. Saa sænder iak ok tiig .. (två) M(ark) gyllen i rundt mynth. G1R 1: 59 (1523). (Du skall låta) förmynte rundt mynth, både dubbelmarck, marckstycker, halff marckstycker och två öre stycker och inge klippinger. Därs. 27: 58 (1557). (Begravningen betaldes med) [15]90 åårs runda marker reknade för 4 öre. BtÅboH I. 1: 151 (1597). 10 Kungh Carls runde daler. Schück Wivallius 1: 259 (i handl. fr. 1667). Heckscher SvEkonH 1: 209 (1935).
β) om öga l. blick, med tanke på ögonöppningen; ofta oeg. l. bildl., i uttr. som beteckna förvåning l. troskyldighet o. dyl.; jfr STOR. Hennes ögon voro runda av förvåning. Ödman VårD 1: 46 (1884, 1887). (Hon) såg med klara, runda barnaögon på mig. Siwertz Pagoden 95 (1954). Jag satt .. med blicken rund och blank av förväntan (på operan). DN(A) 1956, nr 258, s. 10. jfr (†): Andre wåre religionsförwandter .. (må icke) derigenom förargas, som såge wij widh slike anfächtningar (dvs. katolska stämplingar) igenom fingren, hafwandes inthet widare uthseende uthi dette ehrende, som til förste anblickande förekommer såssom af ringa wärde, men dogk hafwer sit uhrsprung af rundare ögon, dher the oppliusna (dvs. klarna). RARP 8: 200 (1660; betecknande att ngn ser klarare?).
c) om föremål: som har en form som mer l. mindre överensstämmer med en cylinders, valsformad, cylindrisk, rörformig o. d.; jfr b. En rund träpinne. Ett runt handtag. Th[et] runda nÿa tornit. OPetri Tb. 84 (1525); jfr b. Juslenius 27 (1745). Massiva pelare, runda eller åttkantiga. Hahr ArkitH 289 (1902). Av .. (borstpänslar) finnas såväl flata som runda. Kallstenius HbOljem. 32 (1915). Runda kängsnören. PrislCFNordströmSthm 1939, s. 41. Rund kabel. UtkOrdbFjärrförb. 21 (1940). — jfr CYLINDER-, KAVLE-, VALS-RUND. — särsk.
α) (i fackspr.) om timmer, virke, ved o. d.: som utgöres av okluvna (o. äv. i övrigt väsentligen obearbetade) stockar. Alla runda furuträd indelas i åtta Klasser, nemligen: .. Masteträd, .. Rundhultsspiror (osv.). ReglVirkeslefv. 1825, § 58. Rundt Virke. Därs. 1859, s. 27. Dels rund, dels kluven småved. HbSkogstekn. 780 (1922).
β) [jfr motsv. anv. i nor.] (i fackspr.) om fisk (med spolformig kropp): som icke undergått sådan behandling att dess normala, rundade kroppsform gått förlorad; särsk. motsatt: fläkt; i sht ss. förled i ssgr. Mindre fisk sprättes, rensades och torkades rund som den var. Hasslöf SvVästkustf. 348 (1949).
d) om föremål: som har en form som mer l. mindre överensstämmer med sfärens, klot- l. kulformig, trind. Rund som ett klot. Hiram .. fulkompnadhe .. the twå runda knappar offuan vppå the twå stodhar (i Jerusalems tämpel). 1Kon. 7: 41 (Bib. 1541; Bib. 1917: klotformiga pelarhuvuden). Alla (stjärnor) äre runna / Som Kloten. Spegel GW 165 (1685). Den långa rofvan vil hafva diupare grund än den runda. Serenius EngÅkerm. 222 (1727). 75 Runda Lod .. 5 Stånglod. Chapman Liniesk. 9 (1796). Jorden är rund. Sundén (1888). Rydberg Dikt. 2: 12 (1888, 1891). Han hade ett runt stort huvud. Hallström Händ. 40 (1927). Stora runda glaspärlor. Hedberg DockDans. 38 (1955). — jfr KLOT-, KUL-, ÄGG-, ÄRT-RUND. — särsk.
α) anat. i uttr. runda säcken, om en rund säckformig bildning (tillsammans med ovala säcken bildande förmaket) i hinnlabyrinten i människans inneröra. Müller LbAnat. 251 (1905).
β) (†) i uttr. runt huvud, rundhuvud (se d. o. 2). Bierkén HistEngl. 2: 314 (1805).
γ) (numera knappast br.) om jorden, med tanke på hela dess omfattning (jfr 5), i uttr. hela vida runda världen. Hela, vida, runda världen stod stilla i den kväljande hettan. Cavallin Kipling Kung 16 (1897).
δ) (numera knappast br.) bildl., om lyckan; jfr KLOT, sbst.1 2 o. Then runde Lyckan hwälfwer så snart neer, som opp. Stiernhielm Parn. 2: 1 (1651, 1668). (K. X G.) anser lyckan för fyrkantig, då deremot alla andra anse henne för rund. Topelius Fält. 2: 59 (1856).
ε) (†) oeg., om karta: framställd i merkatorsprojektion; motsatt: platt (se PLATT, adj. 1 m). De så kallade runda Korten. Strömer PVetA 1756, s. 13.
e) allmännare: som resp. vars kontur bildar en mjuk kroklinje som till sin form mer l. mindre överensstämmer med en del av en cirkel l. en båge; som till formen mer l. mindre överensstämmer med en del av en cirkelyta l. cylinder l. ett klot; rundad; utom i vissa speciella anv. (se α, ε, ζ) numera nästan bl. om en mera oregelmässig rundning; i sht förr äv. liktydigt med: sfäriskt buktad, välvd, kupig, bukig, konvex; stundom (i sht ss. förled i ssgr) om den mjuka form som ngt erhåller, då ojämnheter l. skarpa kanter l. skrovligheter på dess yta borttagas l. försvinna, motsatt: skarp, spetsig, kantig o. d. (Rägnbågen) haffuer giordt himmelen smukt rundan alt om kring. Syr. 43: 12 (öv. 1536; Apokr. 1921: välver sig över himmelen med sin strålande ring). En kiste m[ed] rundt lock. 2SthmTb. 4: 52 (1568). (Planeterna äro) mera runda midt på, än vid polerna. Duræus Naturk. 150 (1759). Den enas begrep fordrade et rundt, och det andra et mera platt synglas. Ekelund Fielding 291 (1765). (Sjön) Hvars runda bölja sakta brusar. JGOxenstierna 1: 21 (1772, 1805). (Vid midnatt) sitta vi, o Thorsten, på högar runda, / och språka öfver vattnet om ting som stunda. Tegnér (WB) 5: 18 (1825). Där toppkrönen (på högfjällen) är jämnare och rundare .. utbildas ingen toppdriva (av snö). Selander LevLandsk. 71 (1955). — särsk.
α) om bokstav(styp): åstadkommen l. sammansatt av mer l. mindre cirkelformiga l. ovala l. bågformigt krökta linjeelement (i fråga om skrivstil tillika: upprättstående); äv. om stil: som utmärkes av sådana bokstavstyper. Hof Skrifs. 160 (1753). Den s. k. runda stilen, hvars hufvudkännemärke är helovalen. Verd. 1890, s. 321. Benjamin skriver med sina största och rundaste bokstäver ett litet brev till systern i Bodö. Berg Grieg Skepp. 38 (1925).
β) (†) om klädesplagg o. d.: rundskuren; ringad. En halsdyna som är fram och bak rund utskuren. KonstNyhMag. 1: 32 (1818). Rund klädning utan släp. MagKonst 1829, s. 55.
γ) (†) om hår l. frisyr l. peruk: rundklippt (se RUND-KLIPPA, v. 2). En snö-hvit, rund perruque. Bellman (BellmS) 6: 53 (1787). Drängen Jacob Näsman .. (har) mörkt rundt hår. DA 1793, nr 127, s. 4. Meurman (1847).
δ) om veck på klädesplagg; motsatt: pressad, skarp. Garneringarne (på klänningslivet) bestå af remsor med runda veck. KonstNyhMag. 2: 4 (1819). Kjolen har lagts i runda veck. SDS 1959, nr 321, s. 10.
ε) sjöt. om akter(spegel): bågformigt l. jämnt buktad l. välvd, rundgattad; motsatt: platt- o. spetsgattad. KrigVAH 1830, s. 246. Äldre stålfartyg hade vanligen rund akter. SohlmanSjölex. 7 (1955).
ζ) om hatt l. hattkulle: rundkullig; ofta motsatt dels: hög, cylinder-, dels: flat, med flat kulle. Rund hatt. VarRerV 17 (1538; bet. oviss). 1 Hatt med Hög Kull 1 Dito medh Rundh Kull. BoupptSthm 1670, s. 1225. Rund hatt med uppstående plymer. De Geer Minn. 1: 74 (1892). På 1700-talet var .. (manshatten på Sollerön) bredskyggig med låg rund kulle. Gruddbo 433 (1938).
η) om kroppsdel l. om person l. (mera tillf.) annan varelse med avs. på dennes (dess) kropp l. kroppsdelar; särsk.: fyllig, knubbig, trind, rundhyllt; stundom liktydigt med: tjock l. pyknisk; motsatt: kantig, tunn, mager. Rund och fyllig. En rund och knubbig tös. Runda former. Runda barnlemmar. Han är rund som ett klot. Mont-Louis FrSpr. 291 (1739); jfr d. Hon var så smal om midja, / hon var så rund om barm. Tegnér (WB) 5: 86 (1825). Larsson .. (var) en liten rund gubbe. Topelius Fält. 1: 130 (1853). Runda barnkinder. Rydberg Vigg 9 (1875). Ungdomsfrisk du tycks för evigt vara, / Något rundare kring midjan bara. Nyblom VDikt. 240 (1876). Han steg fram, rund om magen som en herreman. Oljelund GrRidd. 34 (1926). Ponnyns runda bak. Siwertz Tråd. 91 (1957). De äldres skuldror blev allt rundare som tiden led. Lidman Regnspir. 307 (1958). — särsk.
α') (numera bl. tillf.) i fråga om en havande kvinnas kroppsform. Hur var brudens tillstånd? — rundt. Lenngren (SVS) 2: 237 (1799).
β') (vard.) bildl., i uttr. rund under fötterna, ostadig på fötterna; särsk. om berusad person. Se 1957, nr 43, s. 54.
ϑ) (i vitter stil o. vard.) om gest: varvid handen beskriver en båglinje; äv. med bibet. av: yvig l. flott o. d. (Poirier) blir idel solsken och runda gester när hans framtidsplaner bringas på tal. DN 1921, nr 70, s. 1. Här fanns .. bokhyllor, uppkallade efter .. världsdelarna. .. Farbror .. överfor sina världsdelar med en .. rund gest. Siwertz JoDr. 24 (1928).
2) konst. om konstföremål: som har karaktären av friskulptur, fristående, plastisk. Före 7:de århundradet brukades inga helt och hållet runda menniskobilder, på heliga platser. Hammarsköld KonstH 164 (1817). AHB 119: 3 (1884). — jfr FULL-RUND.
3) bildl., i fråga om ett mjukt o. behagligt intryck av ngt (mer l. mindre liknande det intryck som ett runt l. rundat föremål framkallar).
a) i sht psykol. om person: som präglas av gemyt, frodighet, vänlighet, mänsklig värme o. utåtriktad läggning l. överhuvud de egenskaper som utmärka den pykniska människotypen; äv. oeg., om ngns drag o. d. Doktorn är en ovanligt rund person, jag är fyrkantig. Idun 1948, nr 20, s. 6. Sjukhuschefen .., en rund och varmsint man, visar runt i det stora sjukhuset. DN(A) 1955, nr 287, s. 7. Servitrisen passerade. .. Också det var något runt och lugnt, mer trivsamt än eggande. Fogelström BorgTr. 33 (1957). Han sökte Ulrikas lugna runda drag inom sig. Lidman Regnspir. 198 (1958).
α) (i sht i fackspr.) i fråga om smak: mjuk o. fyllig. (Chokladkakan är) Diskret men ändå ”rund” i smaken. Bildjourn. 1955, nr 41, s. 48 (i annons). (Cocktailen) var stark! Jag tror den är farlig. Men så fin och rund i smaken. Hedberg DockDans. 321 (1955). En riktigt god ost med måttlig sälta och fet rund smak. GHT 1958, nr 264, s. 13.
β) (i sht i fackspr.) om ton o. d.: (jämn o. mjuk o.) fyllig, fulltonig, klangfull; jfr AVRUNDA 4 b β. Agrell Maroco 2: 147 (1797, 1807). Om äkta Cremonesarn det förtäljes / Att han ej får sin rätta, runda ton, / Förrän han, under nötning sönderbrusten, / Hopsättes åter, strängas om, föryngras. Valerius 1: 195 (1839). Träblåsarne .. utmärka sig för en vek, rund ton och fin nyansering. SDS 1900, nr 337, s. 2. Fru (N. N.) .. föreföll .. att ha utvecklat sin stämma ytterligare; jag har .. aldrig hört hennes höjd klinga så rund och stark som denna afton. SvD(A) 1935, nr 254, s. 13. (Poliskören) hade en rund, ren och jämn klang. Därs. 1959, nr 112, s. 15.
γ) (numera bl. mera tillf.) om språklig framställning l. språkligt uttryck l. språklig form l. enskilt ord o. d.: väl avvägd med avseende på rytm o. klang; formfulländad; svarvad, elegant, rundad (se RUNDA, v. IV 3 slutet), avrundad (se AVRUNDA, v. 4 b). Man torde blott för rundare ljud skull i vissa perioder begynt bruka utaf (i st. f. av). Sahlstedt CritSaml. 449 (1764). Era Orateurers granna, fintliga och runda perioder. Posten 1768, s. 99. Samtalet blev runt och avslutat. Hedberg Stopp 147 (1939).
4) om tal l. summa o. d.: jämn (se d. o. 8 b); vanl. om ett jämnt tal osv. som tillkommit gm avrundning: jämn o. blott ungefärlig, avrundad, avjämnad; särsk. i uttr. i runt tal. Stiernhielm Arch. D 4 b (1644). Jag brukar uthi denna räkning altiid rundt taal. Rudbeck Atl. 1: 119 (1679). Ett vanligt kassaförslag, uti hvilket posterna äro upptagna i runda summor. Samtiden 1873, s. 373. Vid de flesta tillfällen, där vi använda ordet ”tjog”, står det som ett rundt tal. UVTF 26: 86 (1880). En armé på i runt tal 25,000 förstklassiga soldater och 20 elefanter. Grimberg VärldH 3: 455 (1928). — särsk.
a) (†) i uttr. rund räkning, med användande av runda l. avrundade tal. SvTyHlex. (1851, 1872). Dalin (1855).
b) (†) allmännare, om svar: som innehåller ungefärliga (i runt tal lämnade) uppgifter; motsatt: exakt, detaljerad. Frågan (om hur lång tid studierna kräva) kan naturligtvis icke besvaras fullkomligen bestämdt. .. Men ett rundt svar kan lemnas. Reuterdahl InlTheol. 500 (1837).
5) (i sht bygdemålsfärgat i vissa trakter o. i vitter stil) ss. framförställt, förr äv. ngn gg efterställt attribut, företrädesvis ss. bestämning till ord betecknande en måttsenhet o. i förb. med annan bestämning (i allm. räkneord) som innehåller en måttsuppgift, betecknande att en viss angiven kvantitet (särsk. tidslängd) helt o. fullt (o. snarast ytterligare något därutöver) föreligger l. avses, ofta med tanke på denna kvantitet ss. stor (jfr 6) l. (t. ex. i fråga om tid) dryg; full (se d. o. 6 o), hel (se HEL, adj. 4 b); gott o. väl; jfr DRYG 2, LÅNG 7 a slutet, STYV. Jag hafver ej sett solen på femton runda år. SvForns. 2: 325. HSH 17: 57 (c. 1550). Brenner Pijn. 118 (1727; i vers, efterställt). Då han .. varit dessa församlingars lärare i runda 37 år, afsomnade han. Hallman Blacksta 81 (1748). Ingen enda dag under hela runda sommaren gick förbi, då ej någon främmande kom. FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 108. Runda tre eller fyra mil. Tavaststjerna Barnd. 116 (1886). En vinst på runda hundratusen. Bergman Mark. 13 (1919). På det sättet kunde han hålla på hela det runda året. Moberg SistBr. 26 (1959). — jfr HALV-RUND. — särsk.
b) (†) i uttr. vårt runda allt, allt som är vårt, vi människor med allt som hör samman med vår mänskliga natur l. dyl. Dhen (dvs. döden) aff wårt Runda alt ett hastigt intet gör. Wexionius Sinn. 4: C 3 b (1681, 1684).
6) (numera bl. ngn gg, med ålderdomlig prägel) frikostigt l. generöst l. icke njuggt l. snålt tillmätt l. tilltagen, riklig, rundlig, frikostig (se d. o. b); äv. allmännare: kraftigt tilltagen, ansenlig, betydande, stor o. d.; numera bl. om gåva l. förplägnad o. d. (i denna anv. stundom svårt att skilja från 7) l. tid (se a); företrädesvis ss. attribut. Visb. 1: 134 (c. 1620). Tu .. lätt vthdeela .. them hwsfattigom många runda almosor. Phrygius Agon 32 (1620). (Jag tackar biskopen) för seneste liuffliga Conversie och runda tractamente. VDAkt. 1658, nr 187. När Hr Sven tager hustrur i kyrckian, så prætenderar han derföre sin runda betahlning. Därs. 1702, nr 104. Spisen (som ges åt hönorna) skal vara rund och ömnig. Broman Glys. 3: 170 (c. 1730). Han egde en rund förmögenhet. Wetterbergh Selln. 23 (1853). Allt var rikligt och runt, så att man bjöds om två eller tre gånger av samma rätt. Lagergren Minn. 1: 347 (1922). — särsk.
a) om tid (jfr d): rundlig, lång, god; särsk. i det adverbiella uttr. en rund tid, en lång tid, länge. Then runda tijdh han hoos oss i Lijnköping wistades. MHaraldi Klingspor A 3 a (1637). Dhet beswärlige krijget, som medh Konungen och Rijket Danmarck, een rundh tijdh, är fördt wordet. Stiernman Riksd. 1358 (1660). The för en rund tijd sedan af honom uplagde .. Psalmböcker. 2PrästP 2: 81 (1723). Således förbigick en rund tid, kanske ett år, under hvilket Judeen, fritt för Romersk inblandning, styrdes af Rådet. Agardh ThSkr. 3: 49 (1846). Söderberg Glas 117 (1905). Östergren (1936).
b) (†) i uttr. runt mål, gott l. rikligt mått, rågat mått. Johan gullesson .. hafuer förwitt Lars månsson .., at han hafuer bruckat för rundt måll j kyrckio herberget. ÅngermDomb. 1641, s. 166. jfr: Bönderne veta ännu att tala om rundt och trångt öre tal: Rundt öretal kalla de det, när de kunna så halfannan, två eller tre tunnor på öreslandet. Botin Hem. 1: 22 (1755).
c) (†) om hopp: som utmärkes av långt gående förväntningar l. dyl. Bedragen i sit runda hopp och stora uträkningar. SvMerc. 1763, s. 588 (1761).
d) (†) i oeg. anv., om tid: då det är gott om ngt, god, gynnsam; i uttr. rund tid på ngt. De .. 2. förre åhren som Rundare tidh på Spannemåll warit hafuer, hafua .. (hospitalshjonen) mächta well blifuet spissade. VRP 1634, s. 533.
7) om person l. ngns handlande o. d.: frikostig, givmild, generös, rundhänt; icke snål l. njugg; flott; stundom: slösande; i sht förr äv. allmännare (i sht ironiskt l. utan tanke på sinnelaget), i fråga om benägenhet att icke spara på ngt l. att ta till i överkant o. d.; jfr 6. — jfr GIV-RUND.
a) (†) om person (l. ngt personifierat). PErici Musæus 2: 276 a (1582). Vthi wår tidh finnes neppeligen nogot landskap vthi hela Europa, ther rundare och giffmildare folck är, än vthi Swea och Göta land. Schroderus JMCr. 102 (1620). (Han) War mild och rund emoot sine Wänner. Dens. Liv. 458 (1626). Allt för runn, giör Wällingen tunn .. (dvs.) Dhen som geer så han tigger, skal man slåå så han ligger. Grubb 22 (1665). Gudh som alla wälgiärningars Runde belönare ähr. VDAkt. 1720, nr 159. Hushållerskan. som emot dem (dvs. gässen som blivit för feta) varit för rund. Dahlman Reddej. 109 (1743). När sönerne erhålla långa skjortor utvisar det en frikostig Far; och långa lintyg åt döttrarna beteckna en rund mor. Rääf Ydre 1: 131 (1856). — särsk. i sådana förb. o. uttr. som rund i ngt, frikostig med avseende på ngt l. när det gäller ngt; rund med l. på ngt, frikostig med ngt; rund (till) att göra ngt, frikostig l. flitig att göra ngt, som ofta l. gärna gör ngt o. d. Jeronimus .. finnes mångastadz warit mykit rund j .. (Uppenbarelsebokens l. dess författares) prijs. FörsprUpp. (NT 1526). Then frome är barmhertig och rund, / både med lån och skencker. Ps. 1536, s. 36; jfr Ps. 1695, 49: 6. (Konung Albrekt) war så rund och snar til at begåffua sina landmän med stora skenker, och förläna them slott och feste, land och lään, at thet kunde intit reckia til för honom sielffuom. OPetri Kr. 145 (c. 1540). Mång i taal ähr söth och rundh, / i hiertath menar han annorlundh. Visb. 1: 416 (c. 1621); jfr Ps. 1695, 260: 10. The Romerske Biskopar hafwa warit alt för runde til at lysa i Bann. Schroderus Os. 2: 73 (1635). Om jag minns rätt, så plä han intet vara alltför runn på de nye tiender, han vet. Ekeblad Bref 2: 193 (1660). I din belöning runder var. Frese AndelD 63 (1726). Tu äst rund i orden, men karg i händerna. Scherping Cober 1: 183 (1734). (Du är) rund att gifva, / sparsam att fly. Afzelius SæmE 167 (1818). Hagberg Shaksp. 2: 135 (1847: i).
b) (i sht i vitter stil) om ngns hand (med tanke på ngns sätt att göra ngt l. det sinnelag varmed ngt göres); företrädesvis (o. numera nästan bl.) i uttr. ge o. d. med rund hand (i sht förr äv. runda händer), ge osv. med frikostig l. varm l. slösande hand; jfr HAND 7. (Naturen) böd kring wida werlden, lysa, / Hur hon utur sit sköt med runda händer slöst. Brenner Dikt. 1: 85 (1686, 1713). Det guld han .. förtjänade, gaf han ut med rund hand. Ahrenberg StRätt 86 (1899). Gästfriheten, den runda svenska handen, förde .. (Hans Falkman) därhän, att han 1843 (utfattig) måste lämna Sverige. Dens. Männ. 2: 175 (1907). Östergren (1936).
d) (†) ss. bestämning till ord betecknande god egenskap hos ngn, t. ex. givmildhet, godhet o. d.: stor (jfr 6, 9). Är icke sådant (dvs. vissa gåvor) aff hennes runda mildheet kommet? Krokius ATrolle D 4 b (1618). (Hedvig Eleonoras) runda Hielpsamhet til åtskillige Kyrkors bygnad, många Studerandes underhåll (osv.). Spegel Kyrkioh. 1: 77 (1708). Gudz godhet mot oss (har) varit alt för runder. Kolmodin QvSp. 1: 177 (1732). Borg Luther 2: 204 (1753).
e) (i sht i vitter stil) ss. bestämning till ord betecknande handling o. d.: som är ett uttryck för frikostighet l. generositet o. d.; utom tillf. numera bl. om löfte o. d.; i sht i äldre ex. stundom svårt att skilja från 6. Monghe fagra ord och runda löfte. LPetri Kr. 146 (1559). En alt regerande Försyn, som en så rund utdelning giordt af .. (vattnet), utom hvilket, den ädla ordning af kroppar .. skulle aldeles vara stillaståndande. Serenius EngÅkerm. 124 (1727). Att gifva löften så runda. Fallström VDikt. 2: 116 (1893, 1899). Östergren (1936). — särsk.
α) (†) om beröm l. betygsgivning o. d.: frikostig, generös; som på grund av utdelarens generositet är tilltagen i överkant o. d.; jfr 6. At somliga kyrkioherdar och sochneprester meddelat soldaterna rundare attester så om deras kundskap i christendomen som deras förda lefverne, än de kunnat förtiena. SynodA 1: 302 (1725). Et det rundaste beröm. Kellgren (SVS) 5: 530 (1791).
β) (tillf.) med bibet. av: full; jfr 5. Mormor visste allt, och hon gav honom sin runda välsignelse i alla hans förehavanden. Hemmer Morgongåv. 291 (1934).
f) (†) övergående i bet.: slösaktig (i sämre mening). Han war för mÿket runder och osparsam. 3SthmTb. 2: 15 (1596). Taar tu en rundh ell' nidsk (till fru), ähr ondt. CupVen. C 6 a (1669). Posten 1768, s. 357.
g) (†) oeg., om tid: då man slösar o. d.; i ordspråket: En runder höst gör en fattig sommar. Granlund Ordspr. (c. 1880).
8) [jfr motsv. anv. i t.] (†) om yttrande l. mening o. d.: klar o. tydlig, öppen, som är utan krus o. krumbukter, enkel, rättfram, oförbehållsam; äv. om meddelad uppgift, sanning o. d. som klart o. tydligt l. rent ut säges. OxBr. 12: 216 (1622). Befaltes att Borgerskaped skulle taga saaken i betenkjande och gifva rundt svar innan 3 dagar. RP 1: 164 (1629). (Man ville förmå Melanchton till) en rund och richtigh Förklaring, hwad han meente om Herrans Nattward. Schroderus Os. III. 2: 70 (1635). Runda Sanningen at säya, så (osv.). Lindh Huuszapot. 83 (1675).
9) (†) ss. en allmän, jämförelsevis vag beteckning för att ngt är fullkomligt l. helt i sin ordning l. som det bör vara l. gott l. fullt tillfredsställande l. dyl. Hwar så ähr, at .. (polackerna) till ewentyrs sig kunne hafwa besinnat och tillbiuda nu någott lijdeligit redeligit och rundt Stillestånd, och .. förlijkningh .. (så bedja vi) att E. K. Mtt wille tå låta sig sådant behaga och med them inlåta. HT 1942, s. 397 (1621). Then rena Evangeliska Lärans långlige och runde befodring. PJAngermannus Vthl. 44 (1623). (Gud har) af sitt runda råd i Nåder så behagat, / At alt hwad Jordiskt är hwad under Månans ring / Begrijps, thess wäsend är en omförwansklig ting. Columbus BiblW B 3 b (1674).
II. (†) i sg. best., substantiviskt, i uttr. det runda l. detta runda o. d., i vissa anv.
1) världsrymden; världsalltet; världen; jorden. Stiernhielm Cup. 1 (1649, 1668). Är då slätt ingen til i dätta ganska runda, / Hvars lefnad evigt blijr? Columbus Vitt. 143 (1664). För'n något Stiernehwalf thet stoora Runda täckte. Dens. BiblW A 1 a (1674). Ifrån den första dag då Gud det stora runda, / På fasta fötter stält. Brenner Dikt. 1: 55 (1695, 1713). — särsk. i uttr. hela l. vida runda, hela l. vida världen, hela jordens rund. Alt hwad du för dig på wida runda ser. LejonkDr. 117 (1688). Dät Låf mig hela runda giett. Därs. 142.
2) himmeln, himlavalvet. Tijns dunders röst är vthi thet runda. Psalt. 77: 19 (öv. 1536; med förklaring: Runda .. Thet är, på himlenom). Hwem kan tin (dvs. Jesu) kärleks högd och diup utgrunda? / Han går högt öfwer thetta runda. / Ach! större diuphet än the afgrunds brunnar. Lybecker 96 (c. 1715); möjl. till 1.
Ssgr (Anm. Vissa av de nedan, under A anförda ssgrna kunna äv. hänföras till runda, v., t. ex. -sax, -såg, l. till rund, sbst.1, t. ex. -gång): A: (I 1 e η) RUND-ARMAD, p. adj. som har runda armar. Svea 1925, s. 224. —
(I 1 a) -BANA, r. l. f. kretsformig bana; särsk. sport. om tävlingsbana som bildar en sluten krets. Böttiger i 2SAH 50: 333 (1874). Motorför. 1928, nr 2, s. 11.
Ssgr (sport.): rundbane-lopp. tävlingslopp (med cykel l. bil) på rundbana. IdrBl. 1935, nr 68, s. 10.
(III 1) -BARKA, -ning. skogsv. avbarka (träd, stam, timmer) runtom (så att barken avlägsnas från trädet osv. i hela dess omkrets). Fredenberg Sågtimm. 25 (1892). —
(I 1 e η) -BARMAD, p. adj. (i sht i vitter stil) som har rund l. fyllig barm. Ackté Minn. 161 (1925). —
(I 1 e) -BETÄCKT, p. adj. (i fackspr.; i sht i fråga om byggnader av äldre typ) om byggnadsdel: övertäckt av ett valv l. en rundbåge l. dyl. Brunius Metr. 226 (1836). Triumfbågen (i kyrkan) är rundbetäckt. Dens. SkK 116 (1850). HTSkån. 1: 107 (1903). —
-BIFF, se d. o. —
-BILD. [jfr t. rundbild]
1) (mera tillf.) konst. till I 1 b: medaljong (se d. o. 3). Upmark Lübke 635 (1872). Grimberg VärldH 7: 516 (1936).
2) (mera tillf.) konst. till I 2: fristående l. plastisk figur, friskulptur; motsatt: relief, teckning, målning o. d. Bagge Wendt 84 (1835). Eichhorn KonstH 66 (1881).
3) (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) till III 3: panorama; särsk. bildl., om natursceneri o. d. Dalin (1855). Knappt har det lindriga stynget av tropikspleen gjort sin verkan, innan rundbilden åter förändras. Frosterus Jord. 91 (1930). Östergren (1936).
4) (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) till III 3, bildl.: översiktlig bild l. framställning av ngt, rundmålning (se d. o. b). Hilma Angered-Strandberg ger i ett par kapitel (av romanen) .. en rundbild af borgerlig handel och vandel, som är helt enkelt ypperlig. Böök 1Ess. 178 (1913). —
(I 1 b, e) -BLADIG. [jfr t. rundblätt(e)rig] bot. om växt(del): som har runt l. rundat l. runda l. rundade blad; särsk. i uttr. som utgöra namn på växter. Wikforss 2: 433 (1804). Rundbladig Daggört. Kindberg SvFl. 148 (1877). Rundbladig murreva. Hylander PrydnV 42 (1948). —
(I 1 e) -BLAD-MÅRA. bot. växten Galium rotundifolium Lin. (med rundade blad), gotlandsmåra. Nyman VäxtNatH 1: 82 (1867). —
(III 2, 3) -BLICK. [jfr t. rundblick] (i sht i vitter stil)
1) blick varmed man sveper över allt vad man kan se från en viss punkt, blick runtom; stundom: överblick (över ngt). En hastig rundblick på det stora fjellpanoramat. Ödman VårD 1: 136 (1882, 1887). Jokkinen .. tar sig en rundblick öfver omgifningen. SLagerlöf i BremerBild 134 (1913). Paul .. kastade en rundblick på församlingen. Siwertz Fribilj. 73 (1943).
2) utblick över ngt l. utsikt som man har från en viss plats; panorama l. bild som utbreder sig för den som står o. ser på ngt från en viss plats; jfr -sikt, sbst.1 1, -syn 1, -vy 1. En sådan rundblick, som man .. (från taket på en viss byggnad) har öfver sydsidan af Roma, återfinnes ej på något annat ställe. NordT 1878, s. 249. Fristående som .. (berget) är, erbjuder det från sin hjässa en vidsträckt rundblick. Därs. 1894, s. 610.
3) bildl., i uttr. rundblick över ngt, överblickande av l. blick på ngt; överblick l. översikt över ngt o. d.; jfr -syn 2. Veckorna närmast kring ett årsskifte lämpa sig .. för en rundblick över de politiska förhållandena utomlands. SvTidskr. 1931, s. 19.
4) (mera tillf.) bildl.: kringsynthet, omsikt. Den lille bereste polacken, vilken besatt en rundblick och ett kunskapsförråd, som var häpnadsväckande. Hammenhög PoB 35 (1931). —
(I 1) -BOCKA, -ning. i sht tekn. jfr -böja. Arbetsstycket .. rundbockas. Bergman HbJärn 2: 490 (1923).
(III 2) -BOLL. [jfr d. rundbold samt eng. rounders] sport. ett slags bollspel som spelas med bollträ o. slagboll av ett innelag o. ett utelag o. vari det gäller för innelagets slagman att, efter det han slagit ut bollen i fältet, springa runt planen till dess fyra hörn utan att bli ”bränd”; jfr bränn-boll. Balck Idr. 1: 172 (1886). —
(I 1 b) -BORD. runt bord; särsk. tekn. om runt bord med teknisk användning. BoupptSthm 1667, s. 1206. Ett rundbord ställes midt på golfvet och dukas till kaffebord. Fatab. 1911, s. 148. Rundbord, (dvs.) runt uppspänningsbord som för hand eller maskinellt kan vridas kring sin axel. TNCPubl. 16: 92 (1949). särsk. (†) om det runda bord kring vilket den brittiske sagokungen Arturs riddare samlades. En kämpe från Kung Arturs rundbord. Atterbom FB 59 (1839). Dens. PoesH 4: 109 (1848). —
-BOTTEN.
2) sjöt. till I 1 e: fartygsbotten med runt slag (dvs. så beskaffad att övergången mellan sida o. botten bildar en jämn kurva); motsatt t. ex.: V-botten. TT 1941, Skeppsb. s. 90.
-BOTTNAD, p. adj. [jfr eng. round-bottomed]
1) till I 1 b, e: som har rund l. rundat buktad l. välvd botten. Rundbottnade grytor. Molin FrÅdal 288 (c. 1895). Rundbottnade drickesglas. GHT 1895, nr 226 A, s. 4.
2) sjöt. till I 1 e, om fartyg: som har rundbotten (se d. o. 2). Rundbottnade, breda jollar utan köl. Lindström Blåst. 16 (1928). —
(III 5) -BREV. jfr -skrivelse. Crusenstolpe CJ 1: 34 (1845). Ett rundbref till Frankrikes diplomater. GHT 1860, nr 42, s. 1. SvLantmät. 1: 162 (1928). —
(III 1) -BROK. (numera bl. om ä. förh.) sjöt. viss part av surrningsbrokarna till en skeppsbåt; motsatt: långskeppsbrok. Frick o. Trolle 183 (1872). Björkman (1889). —
(I 1 b, e) -BRÄDE. bräde med rund l. rundad form l. rundad(e) kant(er). Rinman (1789). Yttertaket är täckt med rundbräder, tätadt med näfver. TT 1894, Byggn. s. 59. —
-BRÄNNARE, r. l. m. [jfr t. rundbrenner]
1) till I 1 a, c: rund (rörformig) brännare (till fotogenlampa l. gaskök o. d.) som är så beskaffad att luften tillföres lågan såväl utifrån som inifrån o. som alstrar en ringformig låga l. en krans av små lågor, argandbrännare; motsatt: flatbrännare. TT 1871, s. 191. Fotogenlampor med rundbrännare. 2UB 1: 582 (1898).
(I 1 e) -BUDDEL ~bud2el, r. l. m.; best. -n; pl. -buddlar. [av eng. round-buddle] (om ä. förh.) metall. = -härd. JernkA 1885, s. 111. TT 1902, K. s. 94. —
(I 1 e) -BUKIG. [jfr t. rundbäuchig] om person l. kärl o. d.: som har rund buk; bukig. Urnan är av rundbukig typ. Fornv. 1917, s. 72. Rundbukiga goddagspiltar. Lindqvist Herr. 328 (1917). —
(III 1, 4) -BULTA, v., -ning. [jfr d. rundjule, rundprygle, nor. rundjule] (i vissa trakter, vard.) prygla (ngn) grundligt; jfr -dänga, -spöa. SvTyHlex. (1851). Björkman (1889). —
(I 1 a, b, III 1) -BY. [jfr d. rundby, t. runddorf] etnol. i nordöstra Tyskland förekommande bytyp vars hus o. gårdar ligga tätt sammanbyggda i en krans kring en öppen mittplats. Norlind AllmogL 133 (1912). —
(I 1 b) -BYGGNAD. [jfr t. rundbau] byggnad med rund grundplan, rund byggnad; i fackmässigt spr. ofta liktydigt med: centralbyggnad; jfr -borg, -hus, -kyrka, -tämpel. Brunius Resa 1838 216 (1839). Mausoleet skulle utgöras av en rundbyggnad. Rig 1920, s. 8. SvFolket 2: 19 (1938). —
(III 1) -BÄNDSEL. sjöt. bändsel lagd (utan att kryssas) runt två trossar l. parter av samma tross som skola förenas. Oxenstierna Vanderdecken 25 (1865). —
(I 1 a, III 1) -BÄNK. rund l. bågformig bänk; särsk. om bänk som går runt ett träd l. dyl. Levertin Magistr. 58 (1900). Hon satt på rundbänken som gick runtom den tjocka lindens stam. Martinson VägUt 353 (1936). —
(I 1) -BÖJA, v., -ning. i sht tekn. böja (ngt) i rund l. cylindrisk l. välvd l. buktig form l. i bågform l. rundad krökning o. d.; i sht ss. p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Svarta ögon .. gnistrade under de fint penslade och behagligt rundböjda, korpsvarta bågarne. Knorring Förh. 2: 5 (1843). Att rundböja ett klufvet eller sågadt tunnt ekebräde. Eneberg Karmarsch 1: 16 (1858). Rundböjning af bleck till form af rännor, rör etc. 2NF 3: 664 (1905). —
(I 1 d, e) -CELL. [jfr t. rundzelle] biol. rund l. rundad cell (se d. o. 6). UpsLäkF 1869—70, s. 195.
Ssg: rundcells-sarkom. [jfr t. rundzellensarkom] med. sarkom som utmärkes av rundceller. UpsLäkF 1869—70, s. 197. —
(I 1 d, e) -CELLIG. [jfr t. rundzellig] i sht biol. som utmärkes av rundceller. Lovén ArsbVetA 1843—44, s. 232. —
(I 1 c) -DAMM. skeppsb. damm (se damm, sbst.3) som utgöres av en cylindrisk propp av hårt träslag, som vid timmerdelarnas hopfogning anbringas så att dammen kommer till hälften i vardera timmerdelen. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
(III 2) -DANS. [jfr t. rundtanz]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) dans varvid de dansande rörde sig i en sluten ring, ringdans. Wikforss 2: 434 (1804). Carole .., (dvs.) gammal fransk runddans. 3NF 4: 636 (1925).
2) (i fackspr.) pardans (t. ex. vals, polka) varvid de dansande svänga runt på stället l. vari dansfiguren utgör en vid cirkel runt dansgolvet; särsk. motsatt: figurdans. 2NF 5: 1317 (1906).
Ssg (till -dans 1): runddans-visa, r. l. f. visa avsedd att sjungas under utförande av en ringdans, dansvisa. Ek SvFolkv. 52 (1924). —
-DRAGA, -ning. särsk. tekn. till I 1 c: draga (ngt) till en tråd l. stång med cirkelrunt tvärsnitt. Almroth Karmarsch 237 (1838). Läskstången .. (till remingtongeväret) är af runddraget stål. EldhandvSkjutsk. 2: 88 (1877). Varulex. Beklädn. 57 (1945). —
(III 5) -DRICKNING. [jfr t. rundtrunk] (mera tillf.) drickande laget runt. Heidenstam Karol. 1: 335 (1897). —
(I 1) -DRIVEN, p. adj. rundad l. rundat böjd gm bearbetning med slag av hammare o. d.; jfr driva, v.2 21 a. Runddrifna kanter. Juhlin-Dannfelt 266 (1886). —
(III 1, 4) -DÄNGA, v., -ning. (i vissa trakter, vard.) = -bulta. (Jag) fick tag på en vidja och tog till att runddänga kokräket. ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 55. —
(I 1 b) -DÖS. [jfr d. runddysse] arkeol. dös med rund form l. grundplan; motsatt: långdös. Montelius SvFornt. 120 (1874). —
(I 1 e) -ETSNING. konst. etsning varvid de skarpa kanterna på klichén avrundas. 2UB 10: 321 (1907). —
(I 1 a) -FALS. tekn. cirkelformig fals för sammanfogning av två plåtrör l. för aptering av bottenstycket på ett plåtkärl; motsatt: långfals. HbVerkstTekn. 2: 185 (1944; med bild). —
(III 2, 4) -FART. [jfr t. rundfahrt] (numera mindre br.) rundfärd, rundtur. TT 1897, Allm. s. 237. SD(L) 1904, nr 96, s. 1. —
-FISK. [jfr mlt. runtvisch, t. rundfisch] i sht fisk.
1) till I 1 c: fisk med rund (spolformig) kroppsform; motsatt: flatfisk. Möller 1: 46 (1745). Hasslöf SvVästkustf. 194 (1949).
2) till I 1 c β: fångad fisk (särsk. torsk) som undergått viss behandling, utan att därvid dess normala, rundade kroppsform gått förlorad; motsatt: plattfisk (se d. o. 2). (Tecknet) Een krönter Rundfisk jämpte een halff Örn .. (betyder) Bergen. Rålamb 4: 97 (1690). PT 1758, nr 81, s. 4. SvGeogrÅb. 1950, s. 150. —
(I 1 e) -FLIK-LAV. bot. laven Parmelia acetabulum (Neck.) Dub., med i spetsen rundade flikar. Krok o. Almquist Fl. 2: 112 (1907). —
(III 2) -FLYGNING.
2) passagerarflygning (med flygmaskin) över ett område, med landning vid platsen för uppstigningen. ABÆrotransp. 1929, s. 9. SFS 1947, s. 2127. —
(III 2) -FLYTA, -ning. sport. vid simning: flyta runt på samma ställe (i ryggläge, med kroppen rak, oftast endast med hjälp av handrörelser); företrädesvis ss. vbalsbst. -ning. TIdr. 1897, s. 277. —
-FORM. rund form.
(I 1) -FORMA, v., -ning. ge (ngt) rund l. rundad form, forma rund, runda; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har rund form, rund, rundad. Små potatoes afkokas, rundformas och uppkokas. Sjöberg Singstock 93 (1832). Rundformade strömoln. Sparre Fyrmäst. 34 (1920). —
(I 1) -FORMIG. (numera bl. tillf.) som har rund l. rundad form, rund, rundad. UrFinlH 603 (1750). En stor rundformig kulle. Allvin Mo 20 (1857). Rundformiga föremål af silfver. Rydberg Myt. 1: 253 (1886). —
(I 1 d) -FRUKTIG. [jfr t. rundfrüchtig] (†) som har rund(a) frukt(er). Wikström ArsbVetA 1845—48, s. 428. —
(III 5) -FRÅGA, r. l. f. [jfr t. rundfrage] (ofta skriftlig) fråga (i allm. rörande ngt aktuellt spörsmål) som riktas till var o. en av en grupp av personer l. institutioner, enkät. Henriksson Tyskl. 157 (1901). En tidning har gjort en rundfråga till de olika länen för att erfara, huru det ställer sig med skördeutsigterna just nu. PT 1911, nr 179 A, s. 3. HT 1943, s. 134.
Ssgr: rundfråge-metod(en). metod(en) att gm en rundfråga l. rundfrågor införskaffa upplysningar om ngt. VetenskIDag 53 (1940).
(I 1 c, e) -FRÄS, r. l. m. tekn. fräs (se fräs, sbst.2 1) med rundad profil. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 89. —
(I 1) -FRÄSA, -ning. tekn. bearbeta (ett arbetsstycke) med fräs så att (ngn del av) dess yta blir rund l. rundad. EldhandvSkjutsk. 2: 54 (1886). Svarvade, rund- eller ovalfrästa .. arbeten. SFS 1918, s. 807. —
(I 1 d) -FRÖIG. bot. om växt: som har runda frön; i sht i uttr. som utgöra namn på växter. HbTrädg. 2: 99 (1872). —
(III 2, 4) -FÄRD. jfr -resa, -tur 1. Rydberg Myt. 1: 278 (1886). De medeltida konungarnas rundfärd genom rikets huvudprovinser. TurÅ 1942, s. 212. särsk. oeg. l. bildl. Oratoriet The apostles .. anträdde raskt sin rundfärd till de större musikcentra. 2NF 7: 391 (1907). —
(I 1 b) -FÖNSTER. [jfr t. rundfenster] byggn. runt fönster; särsk. om hjul- l. rosfönster. Brunius Resa 1838 12 (1839). Ofvanför altaret befinner sig å korslutets raka vägg ett stort rundfönster. PT 1892, nr 212, s. 3. —
(I 1 a, III 1) -GATA. gata som går runtom ngt l. bildar en sluten krets.
a) (förr) bef. om öppen gata runtom en fästning. KrigVAH 1835, s. 194. Wimarson Krig 1675—79 3: 11 (1912).
(I 1 e ε) -GATTAD, p. adj. [jfr t. rundgattet] sjöt. om ett fartygs akter l. (mera tillf.) för l. ett fartyg med avs. på dess akter l. för: bågformigt l. jämnt buktad l. välvd resp. som har en bågformigt osv. buktad akter l. för; vars vattenlinje har rund l. rundad form; motsatt: platt- o. spetsgattad. Tremastad Galliotte har .. rund gattad akter och för. Dalman 56 (1765). Rundgattade fartyg. Cnattingius 75 (1875, 1894). Nilsson Skeppsb. 167 (1932). särsk. bildl., om person: som har kraftig, fyllig bak. Wåhlin Wahlbom 26 (i handl. fr. c. 1850). En trivsamt rundgattad värdshusvärdinna. GbgP 1954, nr 87, s. 6. —
(I 1 e) -GAVEL. byggn. gavel med upptill rundad konturlinje. Ulriksdals lilla kyrka, byggd .. i holländsk renässans med höga rundgaflar. Nyblom i 3SAH 13: 225 (1898). —
(I 1 e) -GAVLAD, p. adj. byggn. som har en upptill rundad gavel. Rundgaflade vagnar. SkogsT 1906, s. 521. —
(I 1 e) -GELAD ~ge2lad, p. adj. (-gälad) (numera föga br.) sjöt. om segel o. d.: skuren så att dess kant bildar en inåt- l. utåtgående, rundad buktning. Platen Glascock 1: 298 (1836). Christenson MarSlup. 7 (1914). —
(I 1 e) -GJUTINSTRUMENT~0102 l. ~1002. gjutinstrument för tillvärkning av böjda stereotyper för rotationstryck. GrafUppslB (1951). —
(III 3) -GNIST. [efter t. rundfunk] (numera knappast br.) rundradio. Radio 1923, nr 1, s. 8. 2NF 38: 76 (1925).
Avledn.: rundgnista, v., -ning. (numera knappast br.) uppträda l. tala i (rund)radio. Hur känns det att rundgnista. Radio 1923, nr 1, s. 11 (rubrik). —
(I 1 e α) -GOTISK. (i fackspr.) i uttr. rundgotisk skrift o. d., om ett slags gotisk skrift med bredare o. rundare bokstavsformer än vanlig gotisk skrift, rotunda. GrafUppslB 74 (1951). —
(I 1 c) -GRÄS. (i vissa trakter) benämning på vissa gräs l. örter med runt strå resp. rund stjälk, som äro svåra att slå med lie. Carlsson ÄlvTimm. 207 (1949). —
(III 2) -GÅENDE, sbst.2 (sbst.1 se rund, sbst.1 ssgr), n. handlingen l. förhållandet att gå runt; rotation. Hjulens rundgående. Hwasser HbLokF 105 (1865). —
1) (†) till I 1 e: som går i en halvcirkel, bågformigt krökt, svängd. Den mörka, inåt rundgående väggen (av teaterscenen). Bremer GVerld. 6: 196 (1862).
2) till III 1: som sträcker sig l. är anbragt l. går runtom ngt. Sundblad GBruk 2 (1881). De rundgående järnband, som sammanhålla de byggda masterna. Smith 255 (1917).
3) till III 2: som går runt l. roterar, roterande. Langlet Husm. 572 (1884). Rundgående trampinrättning (till cykel). TT 1900, M. s. 33. —
-GÅNG. [jfr t. rundgang] A. abstr.
1) till III 2: handlingen att gå l. förhållandet att ngt rör sig runt om ngt l. i en sluten krets l. cirkel o. d., kretsgång; jfr 2, 3. Svederus Jagt 154 (1831). Slevens rundgång i grytan. Lo-Johansson Stat. 1: 188 (1936). (Sången) sjöngs .. under rundgång kring salsbordet. UpplNatÅ 1938, s. 20. särsk. bildl. Livets rundgång. Söderhjelm Levertin 1: 399 (1914).
2) till III 2, om roterande rörelse.
a) gymn. handlingen att låta kroppen rotera runt en bom varv efter varv i hängande l. hävhängande ställning, varvid händerna växelvis släppa sitt grepp o. förflyttas i bommens längdriktning till nytt grepp på samma sida av bommen. SvGymnFBok. 25: 78 (1935).
b) förhållandet att ett föremål l. en maskindel går runt sin egen axel l. roterar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 134. Nere i flodens vatten gick drivhjulet sin rundgång. Moberg Invandr. 162 (1952).
c) sjöt. o. tekn. handlingen att en maskin (vid provning av maskineriet) går runt l. att man går runt med en maskin (se gå runt 2 a). Frykholm Ångm. 297 (1881). Stenfelt (1920).
3) till III 4: handlingen att gå runt till olika platser inom ett område o. d.; stundom svårt att skilja från 1 l. 4. BL 19: 220 (1850). En rundgång genom slottet. TurÅ 1895, s. 366. Förmiddagens rundgång i butikerna. Boye Ast. 21 (1931). Att gå rundgång i kåtorna och dricka kaffe. TurÅ 1942, s. 361.
4) till III 5: förhållandet att en person l. sak går runt till var o. en tillhörande en viss krets l. ett lag o. d.; jfr 3. Sedan Brudgummen slutat sin rundgång (bland bröllopsgästerna). Stiernstolpe Arndt 3: 153 (1808); jfr 3. Hans bägge silverhorn (med bål) .. voro i rastlös rundgång kring bordet. Törneros (SVS) 1: 144 (1824). Skrifvelsen gick sin regelbundna rundgång bland landshöfdingeembeten. DN 1897, nr 9843 A, s. 2. Att han kan bespara sig en ny förödmjukelsens rundgång till (sina vänner för att få namn på en växel). Moberg Rosell 272 (1932). B. konkret(are).
5) till I 1 a, III 1: gång som sträcker sig l. löper runt omkring ngt l. i ring. En öppen rundgång af korinthiska pelare. Atterbom Minn. 442 (1818). Rundgången utanför kung Eriks fängelse. Börjesson Brödr. 12 (1861). Nyblom Österut 52 (1908).
6) [jfr rund, sbst.1 9] (numera föga br.) till III 2: tävlingsomgång, rond. Bergdahl Antip. 132 (1906; i boxningsmatch).
7) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till III 5: skål som dracks av l. dryck som ngn bjöd samtliga deltagare i ett lag, omgång. Vi blefvo genast bröder och spenderade en hvar sin ”rundgång”. Bergdahl Antip. 142 (1906). Hansson SkomYrkH 149 (1919). —
-GÅNGEN, p. adj. särsk. sjöt. o. tekn. till III 2, om motor l. maskin o. d.: som gått runt l. som man gått runt med (se gå runt 2 a). När jag anlände till flygslipen, var motorn rundgången och allt klart. VFl. 1918, s. 77. —
-GÅRD.
(I 1 e) -GÄNGAD, p. adj. [jfr t. rundgängig] tekn. om skruv o. d.: som har rundgängor. Björkman (1889). 2UB 6: 193 (1904). —
(I 1) -GÖRA, v., -else (†, Linc. Vvv 1 b (1640), Lind 1: 1293 (1749)). (numera knappast br.) göra rund. Linc. (1640; under conglobo). Heinrich (1828). —
(III 1, 4) -HACKAD, p. adj. tekn. om bult: här o. var runtom försedd med inhuggna, små fördjupningar. NF 2: 1324 (1878). —
(I 1 e) -HAGTORN~02, äv. ~20. bot. hagtornsarten Cratægus oxyacantha Lin. (som utmärkes därav att dess blad ha rundade flikar). Retzius FlOec. 198 (1806). —
-HALSAD, p. adj. [jfr t. rundhalsig]
1) till I 1 e β, om klädesplagg: rundringad.
(I 1) -HAMRA, -ing. (i fackspr.) bearbeta (ngt) med hammare för att ge det rund l. rundad form. JernkA 1838, s. 216. särsk.: bearbeta (bokrygg) för att åstadkomma ryggens rundning. UB 6: 518 (1874). —
(I 1 a, b, III 2) -HARV. [jfr d. rundharve] (förr) dubbelharv bestående av två slätharvar med rund omkrets, så konstruerad att harvarna under rörelse framåt rotera kring en lodrät axel. UB 3: 304 (1873). —
(I 1 e ζ) -HATT. [jfr t. rundhut] (om ä. förh.) manshatt med rund kulle (o. brett, icke uppvikt brätte); särsk. motsatt dels: cylinderhatt, dels: hatt med flat kulle. Linc. (1640; under galerus; bet. oviss). Linder Tid. 78 (1924). —
(I 1 e) -HOLTS, sbst.1 [jfr -holtsrot] (†) växten Aristolochia rotunda Lin. (med rundade stamknölar). PharmSuec. 4 (1817). Forshæll OrgPharm. 327 (1836). —
(I 1 e) -HOLTSROT~02, äv. ~20. [jfr -hålsrot] farm. om roten av växten Aristolochia rotunda Lin. (med medicinell anv.). Lindgren Läkem. (1891). —
(III 2) -HOPP. gymn. sidhopp (över häst l. plint) med från- l. åtvändning, med redskapet på längden (o. med benen pändlande runt redskapets bakre del). SvGymnFBok. 25: 95 (1935). —
(I 1 e) -HORISONT. [jfr t. rundhorizont] teat. på teaterscen: vit l. vitgrå bakgrund (numera vanl. tillvärkad av väv o. fritt nedhängande) som halvcylindriskt omsluter scenrummets fond o. sidor (o. vid specialbelysning ger illusionen av fri rymd); äv. oeg. l. bildl. SvD(A) 1920, nr 334, s. 3. Mot en rundhorisont av helt realistisk färgning tror jag nog att dramat (dvs. Fedra) skulle kunna göra sig, .. men den lyckligaste lösningen blir .. en neutral draperibakgrund. Stål LevÖgonbl. 41 (1928). Partiordförande .. (N. N.) kom .. i en besvärlig situation, när han försökte måla en rundhorisont av västkapitalistisk uppmarsch mot Sovjetunionen. MorgT(A) 1948, nr 328, s. 4. —
(I 1) -HUGGA, -ning. tillhugga (ngt) så att det blir runt l. rundat, runda (ngt) gm tillhuggning. Nordforss (1805). Att rundhuggna stenar .. blifvit under medeltiden begagnade till styckekulor. Brunius GotlK 1: 306 (1864). Grova, rundhuggna stockar. Väring Frost. 112 (1926). —
-HULT, se d. o. —
(I 1 b) -HUS.
1) [jfr d. rundhus] byggn. hus med rund grundplan; särsk. om det centrala partiet av en rundkyrka. Hildebrand Medelt. 3: 179 (1900). Byar och städer med rundhus (i Norditalien c. år 1000). Almquist VärldH II. 1: 34 (1931). (Rundkyrkorna) ha långhuset ersatt med ett rundhus. Stenberg KyrkSkrud 66 (1950).
2) [jfr holl. rondhuis, eng. round-house; möjl. urspr. till rund, sbst.1] (om ä. förh.) sjöt. ett slags däckshus (l. kajuta) på fartyg; särsk. om sådant hus avsett för vakthavande officeren; möjl. äv. om hela övre akterkastellet. En fyrkantig kajuta bär (på sjön) namn af rundhuset, hvilket är snörrätt stridande mot Euclides. Wallenberg (SVS) 1: 167 (1771). Rundhus, den tidens gängse namn på kaptenskajutan. Hammar FartygOstIndComp. 34 (1931).
3) sjöt. däckshus använt ss. avträde. Jag .. var tvungen att stiga upp i natt, för att gå till rundhuset. Kommendörkapten 4 (1830). Hägg Örl. 228 (1943).
Ssg (till -hus 1): rundhus-kyrka. byggn. kyrka med ett rundhus ss. centralparti, rundkyrka. Hildebrand Medelt. 3: 179 (1900). —
(I 1 d) -HUVAD, p. adj. [jfr t. rundköpfig] som har runt huvud; särsk.: brakycefal. EngSvOrdb. 888 (1874). NF 2: 1066 (1878; om kål). En godmodig, rundhufvad tysk. Hallström VilsnF 15 (1894). —
-HUVUD. [jfr t. rundkopf, eng. roundhead]
1) till I 1 d: runt huvud; person med runt huvud. Dalin (1855). Nils Bergman .. ett välformat rundhufvud med askgrått hår. Högberg Utböl. 1: 197 (1912). särsk. bildl.: dumbom o. d. Dom små mänskorna, dom små rundhuvena, sa Arthur envist. Lo-Johansson Gen. 214 (1947).
2) [benämningen föranledd av partimedlemmarnas sedvänja att på puritanskt sätt ha håret kortklippt] hist. till I 1, III 1; benämning på parlamentspartiets anhängare under det stora inbördeskriget i England vid mitten av 1600-talet. Scott SkottlH II. 1: 153 (1829). —
(I 1 e η) -HYLLT, äv. (enst.) -HYLLD, p. adj. (-hylld 1929. -hyllt 1897 osv.) knubbig, fyllig, tjock. NordT 1897, s. 147. Den livliga och rundhyllta prostinnan. Nilsson Präst. 7 (1933). särsk. (mera tillf.) i överförd anv., om beteende; jfr rund, adj. I 3 a. Rundhyllta leenden. GbgP 1951, nr 119, s. 6. —
(I 1 e) -HYVEL. [jfr t. rundhobel] (i fackspr.) handhyvel med (konvext l. konkavt) buktande botten (sula), använd för hyvling av konvexa l. konkava ytor, bukthyvel. BoupptSthm 1677, s. 121 b (1676). Varulex. Byggn. 2: 61 (1955). —
(I 1) -HYVLA, -ing. (i fackspr.) bearbeta (ngt) med rundhyvel; hyvla till (ngt) så att det får en rund form l. buktig yta. LfF 1840, s. 180. —
(I 1 e) -HÄLL. [jfr t. rundhöcker] geol. klipphäll som slipats glatt o. avrundad av en däröver framskridande jökelmassa (inlandsis). Nathorst JordH 448 (1891). —
(I 7 b) -HÄNT, ngn gg -HÄND, p. adj. [jfr d. rundhændet, nor. rundhendet] frikostig, givmild, generös; icke snål l. njugg, flott; jfr -handad. Vara rundhänt mot ngn, med ngt. Cavallin 879 (1874). Denna ostskiva var provet för husmodern, om hon var snål eller rundhänt. Suneson GGrund 91 (1926). Den nuvarande rundhänta understödspolitiken. SvD(A) 1934, nr 272, s. 4. Umgänget var livligt och trakteringen ganska rundhänt även hos småfolk (i Stockholm under förf:s barndom). Siwertz Ung 55 (1949). särsk. allmännare.
a) i sht ironiskt l. utan tanke på sinnelaget, i fråga om benägenhet hos ngn att icke spara på ngt o. d. Landtbruksapostlar komma visserligen med sådana konstiga nyheter, som att .. mor är för rundhändt vid sådden (av korn o. havre). TurÅ 1905, s. 91. Han var .. rundhänt med kvickhetens småmynt. Lewenhaupt MinnV 41 (1936).
b) (mera tillf.) ss. beteckning för att ngt förekommer resp. avgives l. dyl. i stor myckenhet l. rikt mått. Den vida skorstenen .. släppte rundhänt ut värmen, så fort brasan på spishällen slocknat. Enström Gråbacka 171 (1929). En för sitt rosiga hull och sin rundhänta fägring berömd flicka från Blanchs. Krusenstjerna Pahlen 4: 116 (1933).
Avledn.: rundhänthet, r. l. f. Cavallin (1876). särsk. till -hänt a. Rundhänthet med politiska belöningar. Almquist VärldH 7: 589 (1928). —
(I 1 e) -HÄRD. [jfr t. rundherd] (om ä. förh.) metall. kägelformig l. trattformig härd (se härd, sbst.1 3 b) för anrikning av malm. JernkA 1884, s. 90. —
(I 1 e η) -HÖFTAD, p. adj. (mera tillf.) som har knubbiga, runda höfter. Krusenstjerna Pahlen 6: 265 (1935). —
(I 1 e) -HÖRN. tekn. hörn (särsk. av gata l. byggnad) med rund form; äv. om bågformig kantsten som användes till ett sådant gathörn. Schulthess (1885). Rak kantsten levereras i längder om minst 1,5 m. Rundhörn i längder om minst 0,75 m. TLev. 1908, nr 23, s. 3. Ymer 1938, s. 29 (på byggnad). —
(I 1 e β) -JACKA, r. l. f. sjömil. rundskuren, kort uniformsjacka (använd inom flottan). SvD(A) 1946, nr 263, s. 4. —
-JÄRN. [jfr t. rundeisen] i sht tekn.
1) till I 1 c: stångjärn med cirkelformig genomskärning; vanl. ss. ämnesnamn. Rinman Jernförädl. 153 (1772). LB 4: 28 (1903).
2) till I 1, om olika redskap av järn som ha rund l. rundad form l. varmed åstadkommes en rund figur, ett runt hål l. en rundad yta på ngt o. d. Rundjärn hos tenngjutare. Wikforss 2: 434 (1804). Rundjern (mejsel att slå ur bultar). Tigerhielm 15 (1867). Sedan hvarje del (av trästycket) blifvit utsågad urkupas skedbladen med rundjern eller s. k. skedknif. Slöjdaren 1881, s. 4. Östergren (1936).
Ssgr (i allm. till -järn 1, i sht tekn.): rundjärns-, tillf. äv. rundjärn-avskärare, r. l. m. redskap att skära l. klippa av rundjärn med. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 127.
(I 1 a) -KAMMARE, r. l. m. [jfr t. rundkämmer; till -kam-maskin] textil. = -kam-maskin. Hagberg o. Asklund Textilind. 57 (1924). —
(I 1 a) -KAMMASKIN. [jfr t. rundkammaschine] textil. kammaskin med ringformiga kammar (ringkammar), ringkammaskin; motsatt: flatkammaskin. 2UB 8: 254 (1900). SvIndLex. 1: 363 (1948). —
(I 1 a, e) -KANT. [jfr t. rundkante] rund l. rundad l. rundat böjd (motsatt: spetsig l. skarp) kant (t. ex. på plåt). TT 1885, s. 79. —
(I 1 a, e) -KANTAD, p. adj. som har rund l. rundad l. rundat böjd kant. Ekman NorrlJakt 275 (1910). —
(III 3) -KASTA, -ning. [jfr ä. d. rundkaste samt nor. kringkaste] (†) uppträda l. tala i radio. Upsala(A) 1925, nr 293, s. 6. —
(I 1 c α) -KAVLING ~ka2vliŋ. r.; best. -en; pl. -ar. [senare ssgsleden avledn. av kavle] skogsv. rundkavle; äv. koll.: sågad. okluven ved. TT 1941, AutMot. s. 35. —
(I 1 e) -KIL. [jfr t. rundkeil] tekn. kil med rundad (särsk. konisk) form. TeknOrdb. 836 (1940). särsk. (förr) artill. om kil i bakladdningskanon med kilslutningsinrättning. Palmstierna Artill. 140 (1872). —
(I 1 e η) -KINDAD, p. adj. om person (l. djur) l. ngns ansikte o. d.: som har runda, fylliga kinder. Topelius Fält. 2: 386 (1856). Alla barnen voro rundkindade och blonda. Beskow Sagob. 100 (1915). —
(I 1 b) -KLINGA, r. l. f. (i fackspr.) hjul försett med skärande ägg (utan sågtänder). Vid Lacroix's (pappers-)maskiner göres snittet med en tunn rundklinga. TT 1902, M. s. 45. —
(I 1 b) -KLIPP, n. (i fackspr.) cirkulärt materialstycke av plåt, papp l. dyl., rondell. TT 1942, Allm. s. 30. —
-KLIPPA, v., -ning.
1) till I 1: ge (ngt) rund form gm klippning; tillklippa (ngt) så att det tillklippta stycket i dess helhet bildar en rund figur l. att snittet l. den vid klippningen uppkomna kanten bildar en rundad kroklinje; företrädesvis i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr -skuren 1. Rinman 1: 432 (1788). En rundklippt stadig pappskiva. Hembygden(Hfors) 1913, s. 146 (1894). Korta fingrar och naglar, rundklippta och tunna. Lagerkvist Motiv 46 (1914). särsk. till I 1 d, om klippning av en trädkrona i klotform o. d. Lagerlöf Länk. 4 (1894). Rundklippta små myrtenträd. Oterdahl Skram 162 (1919).
2) till I 1, III 1, i fråga om ngns hår: kortklippa (hår) över hela huvudet; äv. (i sht om ä. förh.): klippa av (hår) så att det bildar en jämn kant runtom baktill (o. framtill) l. klippa (hår) så att ett (väl avgränsat) parti av längre hår täcker huvudets övre del, medan håret nedtill på sidorna o. i nacken är kortklippt; äv. med obj. betecknande person, med avs. på dennes hår; jfr -skuren 3. Svensson SkånFolkdr. 339 (i handl. fr. 1748). En fremling, klädd i fransk generaladjutantsuniform: den ende bland hela samlingen, som bar sitt mörka, krusiga, rundklippta hår opudradt. Crusenstolpe Mor. 5: 295 (1843). Håret var .. rundklippt i nacken. Topelius Fält. 3: 333 (1858). Ett långt, rundklippt hår hängde ner över tröjkragen. Moberg Utvandr. 301 (1949). När han äntligen blivit rundklippt var Per trind om huvudet som en stormhatt. Nilsson VännEmell. 183 (1955).
3) (mera tillf.) i bildl. anv. av 1 l. 2; särsk. (numera föga br.): (på ett artificiellt sätt) beskära l. begränsa (ngt). Det är föresatsen, principen, samvetet, som så rundklippa en stjufmors kärlek, att den ej förefaller naturlig. Wetterbergh SamhKärna 1: 213 (1857). —
(I 1 c, e) -KLIPPARE, m. l. r. (†) fiskarten Chætodon setifer Bl., med rundad kropp; jfr klippare, sbst.4 Linné MusReg. 64 (1754). —
(I 1 e) -KNIV. [jfr t. rundmesser] (i fackspr.) kniv med bågformigt böjd ägg, rund skavkniv, krumkniv, krokkniv. VetAH 1792, s. 58. Dalin (1855). —
(I 1 e) -KNUT. (i sht i fråga om byggnader av äldre typ) knut (se knut, sbst.1 3) med rund form. UpplFmT 33—36: 266 (1921). —
-KNÄPPT, p. adj. särsk. till I 1 c, om manschett: knäppt så att den ena delen lägges över den andra, varigm manschetten får cylindrisk form. Rundknäppta, blårandiga celluloidmanschetter. Blomberg MolnBröd. 151 (1932). —
(I 1 b) -KOKT, p. adj. kok. om fisk: kokt i tjocka skivor (skurna tvärsöver den rensade, icke uppskurna fisken). StKokb. 276 (1940). —
(III 1, 2) -KOLA, v., -ning. skogsv. kola (ved) gm en i spiral driven kolning (åstadkommen gm upptagning av hål successivt runt milan); företrädesvis i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Skograkt. 1893, s. 154. —
(I 1 d) -KOLV. [jfr t. rundkolben] (i fackspr.) sfärisk kolv (utan plan botten). Bolin KemPraktL 70 (1921). —
(I 1 c) -KOPPAR. [jfr t. rundkupfer] (i fackspr.) koppar i form av stänger l. trådar med cirkelformig genomskärning. JernkA 1897, s. 115. —
(I 1 e) -KOR. byggn. kor som har formen av en rundel (med den bakre väggen gående i en halvcirkel). Hahr ArkitH 269 (1902). —
(I 1 d) -KORNIG. [jfr t. rundkörnig] som utgöres av runda korn. Nordforss (1805). Rundkornigt bergskrut. Fries Krutl. 40 (1869). Juhlin-Dannfelt 400 (1886; om sand). —
(I 1, III 1) -KRAGE. [jfr t. rundkragen] rund krage; krage som går runtom halsen l. halsöppningen på ett klädesplagg. 4 st(ycke)n Rundkragar. BoupptSthm 1679, s. 282 a (möjl. om prästkrage; jfr a). Rundkragen eller Talma'n, som draperar sig öfver armen likt en shawl. SthmModeJ 1852, s. 15. (Klänningarna) har i regel en bred helt veckad eller ymnigt rynkad rundkrage som faller ner som en cape. DN(B) 1959, nr 29, s. 12. särsk. om prästkrage.
a) om prästkrage från äldre tid (sannol. om slät, bred nedvikskrage, möjl. om pipkrage). Högberg Vred. 1: 352 (1906).
b) i fråga om förh. under modern tid: runt halsen buren, uppstående (vanl. dubbelvikt), baktill knäppt (o. framtill helt sluten) prästkrage, i Sv. i sht buren av anhängarna av en viss högkyrklig riktning inom den sv. kyrkan; äv. ss. benämning på prästman som brukar bära sådan krage o. är anhängare av denna riktning. De yttre åthävorna, där ”rundkragarna” kommer farligt nära katolicismen. DN(B) 1953, nr 231, s. 5. Knäfall i kyrkbänken och rundkrage under prästhakan, och man vet till vilken riktning prästen .. hör. Idun 1955, nr 11, s. 13. —
(I 1 d, e) -KRONIG. (numera bl. tillf.) om träd: som har en klotformig l. rundad krona. Eneroth Pom. 2: 159 (1866). Rundkroniga lindars ljusa grönska. TurÅ 1904, s. 164. —
(I 1 c, d, e) -KROPPAD, p. adj. som har en rund l. rundad kropp; särsk. om fisk, motsatt: som är flatfisk. Rundkroppade fiskar. StKokb. 273 (1940). —
(I 1 d) -KULA. [jfr t. rundkugel]
1) (förr) klotformig kula för skjutvapen. Johansson Noraskog 2: 184 (i handl. fr. 1566). ExFlott. § 62 (c. 1740). Af kulor finnas två slag: rund- och spetskulor. Hahr HbJäg. 132 (1865). SvVapSÅ 1929—31, s. 101 (om förh. på 1830-talet).
2) (†) allmännare: klot. Caesar blifwer afsatter vppå en Glob eller rundkula och håller i sin högra Hand et Swärd. Dryselius Monarchsp. 140 (1691).
Ssgr (till -kula 1; förr): rundkule-kanon. kanon till vilken klotformiga kulor användas ss. ammunition. Palmstierna Artill. 103 (1872).
(I 1 e ζ) -KULLIG, adj.1 om huvudbonad: som har en mer l. mindre rund l. en rundat välvd kulle. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 61. Rundkullig svart slokhatt. ÅbSvUndH LIX. 2: 66 (1940). Rundkullig skinnmössa. Varulex. Beklädn. 254 (1945; bildunderskrift). —
(I 1 e) -KULLIG, adj.2 som l. vars övre del bildar l. utgör en rundat buktig upphöjning. En större rundkullig gråsten. GHT 1896, nr 266 A, s. 4. Den förr så rundkulliga magen. Boberg Varg. 91 (1934). —
(I 1 e ζ) -KULLS-HATT l. -KULLE-HATT. (i sht i skildring av ä. förh.) hatt med rundad l. rundat välvd kulle; särsk. motsatt: hatt med flat kulle o. cylinderhatt. Landsm. XI. 10: 44 (c. 1888). Moberg Rid 142 (1941). —
(I 1 c) -KUTTER, r. l. m. [jfr eng. round-cutter] tekn. kutter (se kutter, sbst.1) med (väsentligen) cirkulär genomskärning. Zidbäck (1890). HantvB I. 2: 134 (1934). —
(I 1 b) -KVIST. (i fackspr.) rund kvist (se kvist, sbst.1 2) i virke; motsatt: bladkvist (med långsträckt, bladliknande form). Edberg TräB 147 (1929). —
(I 1 b) -KYRKA. [jfr t. rundkirche] byggn. kyrka med rund grundplan; äv. om centralkyrka vars mittparti har rund grundplan. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 201 (1863). De uppländska rundkyrkorna hafva ursprungligen bestått af en större rundbyggnad som skepp och en mindre dylik som kor. Uppl. 1: 558 (1905). Nordens befästa rundkyrkor. Frölén (1911; boktitel). —
(I 1 b, d) -KÄRNIG. (i vetenskapligt fackspr.) som har rund kärna l. runda kärnor. 2NF 18: 1496 (1913). —
(III 2) -KÖRNING. särsk.: körning varvid alla fordonen köra i samma riktning runt en rondell l. dyl. SvD(A) 1931, nr 260, s. 5. —
-LAGD, p. adj.1
1) till I 1 e η, om person l. om kroppsdel, särsk. ansikte: som utmärkes av runda, fylliga former, (tämligen) rund l. fyllig. Enpart (människor) äre deglighe och rundlagde i ansichtet. .. Enpart långlagde och tunna i ansichtet. Forsius Phys. 248 (1611). Almqvist Pal. 35 (1838). En rundlagd, nästan knubbig man af gammaldags professorstyp. Bååth-Holmberg Morf. 1: 100 (1910). Han hade ett rundlagt ansikte. Moberg Sedebetyg 20 (1935).
2) (numera knappast br.) till I 1, allmännare, om föremål: (tämligen) rund, rundad l. dyl. Kyrkan är till dess byggnad nästan af ett äggs liknelse, så någorlunda aflång och rundlagd till öster och väster. Eneman Resa 2: 133 (1712). Almqvist Ekols. 2: 208 (1847).
(I 1 a, III 1) -LAGD, p. adj.2 (†)
2) om textilvara: lagd i rulle?; jfr platt-lagd. KlädkamRSthm 1636 A, s. 33 a. Bredt Hollandzlerft .. Dito rundlagd. OxBr. 11: 814 (1645). —
(I 1 e η) -LEMMAD, p. adj. som har runda lemmar. En vacker, rundlemmad, skärhyad flicka. Krusenstjerna Fatt. 1: 119 (1935). —
(I 1 c) -LINA, r. l. f. lina med rund genomskärning; motsatt t. ex.: band- o. plattlina. UB 4: 141 (1873). —
-LIST. (i fackspr.)
1) [jfr t. rundleiste] till I 1 e: (ornerande) list som i genomskärning har formen av en halvcirkel (l. cirkelsektor); jfr -stav 2. TT 1875, s. 99.
(I 1 b, III 1) -LOGE -lω2ge. (i Norrl. i sht förr förekommande, liksidig, ofta åttkantig) loge i vilken antingen tröskplatsen är belägen i mitten av logen, omgiven av sädesupplaget, l. en tröskbana löper runt byggnaden; motsatt: långloge. SamlRönLandtbr. 4: 58 (1783). Väring Frost. 112 (1926). Lidman Regnspir. 68 (1958). —
(III 2) -LOPP. [jfr t. rundlauf] ett slags lekredskap bestående av ett antal järnkedjor, nedtill försedda med en kort rundstav (l. en ring), vilka hänga ned från en järnring, som är rörligt fäst vid toppen av en lodrät stolpe l. vid en i en takbjälke l. dyl. fäst skallbult, slängkarusell; äv. om rundlöpning med detta redskap. Norman GossLek. 50 (1878). —
(I 1 e η) -LÄTT l. -LETT. (i sht i vissa trakter) om person l. kroppsdel: rundlagd, rundhyllt. Hännes rundletta ansigte. Weise 2: 13 (1771). En liten rundlett, välmående man. SD 1896, nr 191, s. 2. jfr (†): (På bärget) löper fram ett litet streck opphöjdt och rundlätt (som bildar en figur som liknar ett svept lik). Eneman Resa 2: 31 (1712). —
(III 1, 2, 4) -LÖPANDE, p. adj. som går i ring l. cirkel l. runtom ngt, som löper runt. SD(L) 1901, nr 71, s. 2. —
(III 1, 2, 4) -LÖPNING. handlingen att löpa l. förhållandet att ngt löper runt. VetAH 1780, s. 97. Snart skulle de vara tvungna att börja rundlöpningen igen för att få nya (identitetskort). Lo-Johansson VagFrankr. 15 (1927). —
(I 1 d) -MALD, p. adj. (†) om mjöl o. d.: framställd gm högmalning (o. finkornig); jfr -malning. Det .. Amerikanska Rundmalda Hvetemjölet. SDS 1892, nr 533, s. 4. —
(III 1, 2) -MARSCH. marsch runtom ngt l. i en cirkel l. sluten krets. Aho Soldan 169 (i handl. fr. 1849). —
(I 1 c) -MASK; pl. -ar. [jfr t. rundwurm, eng. round-worm] zool. mask (med spol- l. trådlik, i tvärsnitt rund kropp) av ordningen Nematodes (till vilken en mängd parasitiska arter höra), trådmask, nematod. Tidén Bosk. 121 (1841). —
-MASKIN.
1) [jfr t. rundmaschine; eg. till runda, v. I 1] tekn. till I 1: maskin för rundbockning av plåt. TT 1875, s. 39.
2) (†) till III 2: ett slags tröskmaskin (med vältar) som kördes runt på en loge. SamlRönLandtbr. 4: 57 (1783). Möller (1790, 1807). —
(III 2) -MATNING. tekn. automatisk matning (se mata, v. 5) som sker i cirkulär bana; äv. konkret, om matningsanordningen l. apparaten. TT 1873, s. 257 (konkret). TNCPubl. 16: 15 (1949).
Ssg: rundmatnings-bord. tekn. bord (se bord, sbst.1 5 d) inrättat för rundmatning. TT 1901, Allm. s. 93. —
(I 1 a, b, e) -MUN. [jfr d. rundmund, nor. rundmunn, t. rundmund, rundmaul, eng. roundmouth] zool. käklöst ryggradsdjur (med cirkel- l. halvcirkelformig sugmun) av ordningen Cyclostomi (omfattande familjerna nejonögon o. pirålar). Nilsson Fauna 4: 742 (1855).
(I 1 a, b, e) -MUNNAD, p. adj. [jfr d. rundmundet, nor. rundmunnet, eng. round-mouthed] (numera föga br.) zool. som tillhör rundmunnarna; särsk. i pl. i substantivisk anv. Hartman Naturk. 229 (1836). LoW (1911). —
(I 1 a, III 1) -MUR. ringformig l. cirkelformigt krökt mur; mur som går runtom ngt. Dybeck Runa 1848, s. 15 (1673). Brunius Resa 1838 30 (1839). —
(I 1 a, III 1) -MURAD, p. adj. (numera bl. tillf.) vars väggar utgöras av en rundmur. BtVLand 2: 85 (1760). En ofantlig rundmurad vattenbehållare. LbFolksk. 132 (1890). —
(I 1 e) -MUSSLING. bot. svampen Pleurotus ulmarius (Bull.) Fr., med rundad hatt. Krok o. Almquist Fl. 2: 212 (1907). Ingelström Svampfl. 152 (1940). —
(I 1 b α) -MYNT, n. (i sht om ä. förh.) mynt med rund form, runstycke; särsk. motsatt: klipping. 2VittAH 23: 145 (i handl. fr. 1660). Karl IX och Gustav II Adolf präglade av guld både rundmynt och klippingar av markvalörer. 3NF 14: 527 (1931). —
(I 1 e) -MYNTA, r. l. f. bot. myntarten Mentha rotundifolia Lin. (med jämnt rundade blad). Lilja SkånFl. 426 (1870). Svensson Kulturv. 474 (1893). —
(I 1 c, III 1) -MÅLNING. [jfr t. rundgemälde] på en stor cylindrisk yta (t. ex. väggen i ett runt rum) målad tavla (l. cykel av tavlor) med landskapsmotiv l. dyl. (framför vilken ofta äro uppställda föremål ägnade att ge perspektivisk illusion o.) som en åskådare kan se i dess helhet från en central plats (gm att vända sig runt); äv. om liknande (landskaps)målning l. dyl. som successivt föres förbi l. rullas upp framför åskådaren; äv. allmännare, om bred målning l. teckning l. fotografi föreställande ett landskap o. d., panorama, cyklorama. Nicander Minn. 1: 48 (1831). Dessa rörliga rundmålningar, hvilka utan all möda förflytta åskådaren från tafla till tafla. Topelius 24: 157 (1857). I Berlin visades .. (år 1888) flera jättelika rundmålningar, mest från slagfälten, men även över Lofotenöarna. Aldén Hemma 273 (1927). särsk. oeg. l. bildl.
a) = panorama c slutet. IllSv. 2: 110 (1882). Den rundmålning man .. (från högsta galleriet i tyska kyrkans torn) behärskar över Jerusalem är mycket lärorik. Hedin Jerus. 255 (1917).
b) översiktlig bild l. framställning av ngt, utblick o. d. Frey 1850, s. 444. Tolstoys vittomspännande romaner, som tyckas oss skänka en rundmålning av hela det ryska livet. OoB 1928, s. 483. —
(I 1 c) -MÄSSING. (i fackspr.) mässing i form av trådar l. stänger med rund genomskärning. TLev. 1907, nr 3, s. 1. —
(I 5 l. 9) -MÄTIG. (†) fullgod. Wij .. hafwe .. rundmätigh orsaak hafft .. honom medh Krijgh thet at wedhergelle. Schroderus Liv. 490 (1626). —
(I 1 b, e ζ) -MÖSSA. rund mössa; särsk. om skärmlös mössa med rund, flat kulle, sjömansmössa. BoupptSthm 3/11 1659. 2 st. rundmöÿssor med Mårdskins opslag. Därs. 1679, s. 3 a. Rundmössan bäres (av sjöman) så, att den varken sitter snett på huvudet eller tillbakaskjuten i nacken. UFlottMansk. 1945, s. 97. —
(I 1 c, e) -NÄBBAD, p. adj. [jfr nor. rundnebbet samt t. rund-schnäb(e)lig] (numera knappast br.) zool. som har en rund l. rundad näbb; motsatt: plattnäbbad; särsk. i uttr. rundnäbbad svärdfisk, svärdfisk av familjen Histiophoridæ (i pl. äv. ss. namn på familjen). Björkman (1889). De rundnäbbade svärdfiskarna. (Stuxberg o.) Floderus 3: 533 (1904). —
(I 1 c, e) -NÄBBS-PAPEGOJA. zool. papegoja av underfamiljen Cyclopsittacinæ (med kraftig, rundad näbb). 4Brehm 7: 575 (1925). —
(I 1 e η) -NÄTT. (nytt ord) nätt o. (lagom) fyllig l. rundlagd. SvD(B) 1951, nr 260, s. 8. Rundnätta badnymfer. TurÅ 1953, s. 281. —
(I 1 e) -NÖTA, -ning. med saksubj.: gm avnötning av kantigheter o. ojämnheter göra rund o. jämn; företrädesvis i pass., särsk. i p. pf., o. ss. vbalsbst. -ning. Rundnötta kullerstenar. VetAH 1805, s. 86. Under rotationen (åstadkommen av virvlar i vattenfall) rundnötas stenarna. Caldenius o. Sandegren Istid. 38 (1925). —
-PANNA.
1) (†) till I 1 b, e: (kok-, stek)panna (se panna, sbst.1 1) med rund form (o. buktad botten). HovförtärSthm 1592 C, s. 59. BoupptRasbo 1771.
(I 1 e) -PASS, sbst.1 byggn. pass (se pass, sbst.1 14) sammansatt av cirkelsegment som ha formen av rundbågar; äv. om ett enskilt cirkelsegment av detta slag. Wrangel ByggnH 24 (1904). —
(I 1 c) -PELARE. [jfr t. rundpfeiler] byggn. pelare med rund genomskärning, rund pelare. Sydow Lübke 37 (1867). —
(I 1 c) -PLATTING. [jfr t. rundplatting] i sht sjöt. platting med rund (l. halvrund) genomskärning, platting lagd kring en rund kärna. Stenfelt (1920). —
(I 1 c) -PROV. tekn. prov (vanl. metallprov) varvid man bearbetar materialprovet till runda stavar; äv. konkret, om det bearbetade stycket. JernkA 1897, s. 93. SFS 1906, Bih. nr 21, s. 10. —
(III 2) -PUMPNING. tekn. o. sjöt. pumpning som avser att sätta vätskan i en ångpanna l. ett rörsystem i cirkulation i syfte att erhålla likformig temperatur l. koncentration. Stenfelt (1920).
(I 1 e) -PUNS. tekn. puns (se puns, sbst.3 2) med rundad spets. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 57 (1881). —
(I 1 c) -PÅLE. [jfr t. rundpfahl] (i fackspr.) påle med rund genomskärning, rund påle. TT 1875, s. 226. —
(III 3) -RADIERA, -ing. [jfr rundradio] utsända (ngt) i (rund)radio, radiera; ss. vbalsbst. -ing i sht förr äv. konkretare, närmande sig bet.: radio. SvD 24/3 1923, Söndagsbil. s. 5. Radioteknikens och rundradieringens utveckling. SvD(A) 1926, nr 35, s. 4. Rundradierade riksdagsdebatter. Därs. 1933, nr 45, s. 4.
-RADIO, se d. o. —
(I 1, III 1) -RAKA, v. (†) refl.: slätraka hela huvudet l. raka kalott på sig. Schroderus Os. 1: 122 (1635). —
(I 1 b) -RASTER. fotogr. cirkelrunt raster (som kan vridas till godtycklig linjeriktning). Kroon Reprodukt. 41 (1935). —
(III 2, 4) -RESA, r. l. f. [jfr t. rundreise] resa runtom ngt l. runt inom ett område (till olika platser inom området); resa som slutar vid utgångspunkten. En rundresa kring Gotland. Thomée IllSv. 316 (1866). Erkebiskopen .. begaf sig .. på en rundresa i sitt stift. Forssell Stud. 1: 362 (1875). Järnvägsstyrelsen anordnar i sommar .. ett antal rundresor genom södra och mellersta Sverige till nedsatt pris. SvKomm. 1931, nr 5, s. 145.
Ssgr: rundrese-befraktning. (i fackspr.) befraktning av ett fartyg gällande en hel rundresa (från en plats o. tillbaka till utgångsplatsen). SohlmanSjölex. (1955).
-biljett. [jfr ä. t. rundreisebillet] biljett gällande för en rundresa; särsk. om tågbiljett gällande för en rundresa från en plats o. tillbaka till utgångsplatsen. IllSv. 1: IX (1882).
-kreditiv. resekreditiv gällande i olika banker i flera länder (för användning vid rundresa o. d.). SvAffärslex. 99 (1948).
(III 2, 4) -RESANDE, p. adj. i substantivisk anv. (mera tillf.) = -resare. Ödman VårD 2: 75 (1883, 1888). —
(III 2, 4) -RESARE. (mera tillf.) person som gör en rundresa (särsk. med järnväg). Ödman VårD 2: 73 (1883, 1888). TurÅ 1934, s. 189. —
(I 1 b) -REV, n. (tillf.) rev (se rev, sbst.5) med rund form, ringrev. Mörne Katz VitMän 166 (1928). —
(I 6, 7) -RIKT, adv. (rund- 1675—1676. runde- 1677) (†) frikostigt, rundligt, rikligt; äv. allmännare: i riklig l. stor mängd l. dyl. Brödet .., som them så rundriikt brötz. Westhius Vitt. 12 (1675). Därs. 27 (1676). Därs. 33 (1677). —
(I 1) -RIKTNING. tekn. riktning (se rikta, v.2 1) som avser att ge ngt dess riktiga, runda form. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 107. —
(I 1 e β) -RINGAD, p. adj. om plagg o. d.: ringad i en cirkelformig (l. oval) öppning o. d. Damtröjor .. rundringade. UNT 1931, nr 10961, s. 10 (i annons). —
(III 5) -RINGNING. handlingen att ringa (telefonera) runt till ett antal personer l. institutioner o. d. SvD(A) 1926, nr 94, s. 3. —
(I 1 b) -ROCKA, f. l. r. [jfr nor. rundrokke] zool. fisken Raja fyllæ Lütken (med en, i sht under den första levnadstiden, nästan cirkelrund kroppsform). FoFl. 1907, s. 294. —
(I 1 e) -RYGG.
1) om rundat krökt rygg (hos en människa); särsk. om rygg som utmärkes av såväl krökning av ryggraden som rundning tvärsöver i sidled. Hygiea 1892, 1: 553. Wirgin Häls. 4: 65 (1939).
(I 1 e) -RYGGAD, p. adj. [jfr eng. round-backed]
1) om person: som har rundrygg. Wallengren Mann. 23 (1895). Liten och rundryggad satt Anna Katrine i kärran. Oterdahl Skram 25 (1919).
2) om bärg o. d.: som har en mjukt böjd, rundad rygg (som icke bildar en skarp kam). TT 1900, K. s. 110. Rundryggade fjäll. Skottsberg Båtf. 314 (1909). —
(I 1 c β) -RÖKA, -ning. [jfr nor. rundrøke] röka (fisk) rund som den är (utan att helt skära upp l. fläka den o. d.); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. GHT 1895, nr 256 A, s. 3. Extra fin rundrökt ål. NDA(A) 1933, nr 275, s. 3. —
(III 2) -RÖRELSE. tekn. rörelse runt; kretsformig rörelse; äv. konkretare, om del av ngt, som löper runt l. som driver ngt runt. PriskatalSonesson 1895, s. 35 (konkretare). —
(I 1 c β) -SALTA, -ning. [jfr nor. rundsalte] salta (fisk) rund som den är (utan att helt skära upp l. fläka den o. d.); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Lindhé Ledf. 92 (1903). —
(I 1) -SAX. tekn. redskap l. maskin (bestående av två likt skänklarna på en sax samarbetande skärtrissor) som användes för tillklippning av stycken med cirkelformig l. rundad konturlinje (runda stycken, ringar o. d.) ur plåt, cirkelsax. Almroth Karmarsch 281 (1839). —
(I 1 e) -SIDA. (mera tillf.) sida (av t. ex. en trädstam) med rundat buktig form. HbSkogstekn. 834 (1922). Kluvna furustockar, inåt plana men utåt med bibehållna rundsidor. Fatab. 1930, s. 173. —
(III 2, 3) -SIKT, sbst.1 [jfr t. rundsicht]
1) (i vitter stil, mera tillf.) = -blick 2. Högst uppe (i tornet), där man har en rundsikt över staden och Mälarfjärden. Björkquist SigtunStift. 20 (1928).
2) (i fackspr.) fri sikt åt alla håll (i bil). Rundsikt fördubblar (bil-)körningens behag. ST(A) 1955, nr 60, s. 10. —
(I 1 c) -SIKT, sbst.2 [jfr t. rundsichter] (i fackspr.) (kvarnmaskin med) cylindersikt. TT 1897, Allm. s. 322. 2UB 4: 463 (1899). —
(III 2) -SIMNING. sport. simning på rygg varvid kroppen sättes i roterande rörelse gm simtag med armarna. TIdr. 1897, s. 412. —
(I 1 e) -SIMSHYVEL~020. snick. simshyvel med runt buktande botten(sula). Eneberg Karmarsch 1: 126 (1858). —
(I 1 b) -SITSIG. om stol o. d.: som har rund sits. Erixon Möbl. 2: XLIV (1926). —
(III 2, 4) -SJÅARE. (förr) sjöt. om hamnsjåare som i kustfart togos ombord runt kusten för att användas vid lossnings- o. lastningsarbeten, särsk. på mindre lastplatser, där arbetskraft för lossning o. lastning icke fanns att tillgå. Åter ett rop 92 (1913). —
(I 1 a, III 1) -SKALL. (om ä. förh.) jäg. skalljakt varvid drevkarlarna uppställdes så att de (jämte skyttarna) bildade en ring kring den plats där villebrådet befann sig. TJäg. 1833, s. 391. TIdr. 1881, s. 3. —
(I 1 d, e) -SKALLE. [jfr t. rund schädel] skalle med rund form; kortskalle som företer avrundad form i hjässvyn. LfF 1907, s. 4.
Avledn.: rundskallig, adj. [jfr t. rundschäd(e)lig] Den lille hjulbente och rundskallige advokaten. Hellström Kärlek 200 (1942). —
(I 1 a, III 1) -SKARV, r. l. m. tekn. skarv som bildar en cirkel l. går runtom ngt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 620. —
(I 1 b) -SKIVA, r. l. f.
1) [jfr t. rundscheibe] rund skiva; särsk.
(I 1 a) -SKJUTA, -ning. i sht sjöt. lägga (ett tåg) i ring. Frick o. Trolle 230 (1872). UFlottMansk. 1945, s. 254 (med bild). —
-SKRIFT.
1) [jfr t. rundschrift samt eng. round-hand] till I 1 e α: (skrift skriven med en) skrivstil som utmärkes av (upprättstående) runda o. breda bokstäver, skrivna utan nämnvärd tryckning med pännan. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 269. SFS 1906, nr 10, s. 42.
Ssgr (till -skrift 1): rundskrifts-pänna. [jfr t. rundschriftfeder] för skrivning med rundskriftsstil. Auerbach (1913).
(III 5) -SKRIVELSE. [jfr t. rundschreiben]
1) skrivelse till samtliga institutioner l. personer tillhörande en viss grupp l. krets, vanl. utfärdad i flera likalydande exemplar, cirkulär(skrivelse). Vinterbl. 1853, s. 174 (klandrat). En rundskrifvelse till Europas hof. Malmström Hist. 2: 233 (1863). Etzler Zig. 50 (1944).
(I 1 d, e) -SKROT l. -SKRÅ, n. (rund- c. 1695—1796. runt- c. 1695—1752) (†) om runda metallstycken använda till kanonammunition. Grundell AnlArtill. 2: 41 (c. 1695). Chapman Liniesk. 9 (1796). —
(I 2) -SKULPTERAD, p. adj. konst. om konstföremål: som utgör en rundskulptur. Sarkofag med ett rundskulpterat, liggande lejon. Rig 1945, s. 126. —
(I 2) -SKULPTUR. konst. om fristående skulptur (i motsats till relief o. d.); särsk.: friskulptur som är konstnärligt bearbetad på alla sidor. SvSlöjdFT 1917, s. 41. —
-SKUREN, p. adj.
1) till I 1: skuren på ett sådant sätt att det tillskurna stycket i dess helhet bildar en rund figur l. att snittet l. den vid skärningen uppkomna kanten bildar en cirkel l. rundad kroklinje; om klädesplagg o. d. i sht förr stundom motsatt: försedd med skört l. snibb o. d. En rundskuren kjol, kappa, krage. Alldeles rundskurna kjortlar .. af tjockt sidentyg. Bååth-Holmberg FlickDagb. 139 (i handl. fr. 1808). En rundskuren jacka utan upslag eller skört. KrigVAT 1834, s. 191. (K. XI var) klädd i en grå vallmarskappa med liten rundskuren krage. Afzelius Sag. X. 2: 246 (1866). Ridrock med rundskurna skört. TIdr. 1883, s. 15. En .. rundskuren skinnfäll, som genom ett dragsnöre i kanten kunde förvandlas i ett slags säck eller påse. Tegnér OrdförklGTNT 3 (1915). (Klännings-)Livet var ofta rundskuret. Paulsson SvStad 1—2: 401 (1950). särsk. (tillf.) till I 1 d, om potatis o. d.: skuren i små kulformiga stycken. Liten, rundskuren rostad potatis. Lewenhaupt MinnV 132 (1936).
2) till I 1 b, III 1, om fisk, frukt o. d.: skuren tvärsöver l. runt om (i runda skivor). Stekt gös .. garneras med rundskurna oliver och förlorade ägg. Langlet Husm. 342 (1884). Upsala 1918, nr 288, s. 2.
3) (†) till I 1 e γ, III 1: om hår, peruk o. d.: rundklippt (se -klippa 2). Rundskurna hår (på huvudet). Tersmeden Mem. 5: 139 (1778). En rundskuren, rödaktig peruk. Böttiger 6: 124 (c. 1875). —
(I 1 a, b) -SKYL. lant. skyl med rund form (med kärvarna ställda i ring); motsatt: långskyl. PT 1912, nr 210 A, s. 3. —
(I 1 e, III 1) -SKÄGG. [jfr d. rundskæg] (†) skägg runtom hakan (från det ena örat till det andra), skepparkrans l. dyl. Tavaststjerna Kvinn. 3 (1894). —
(I 1) -SKÄRA, v., -ning. skära (ngt) på ett sådant sätt att stycket i dess helhet får rund form l. att snittet l. den vid skärningen uppkomna kanten bildar en cirkel l. en rundad kroklinje o. d.; jfr -skuren 1, -klippa, v. 1. Sidosömmarne (på skor) .. sned- eller rundskäras. Eksell TvistSkoarb. 2 (1765). LfF 1900, s. 21.
(I 1) -SKÄRARE, r. l. m. särsk. tekn. om redskap för utskärning av runda läderpackningar, packningsskärare. Varulex. Byggn. 2: 207 (1955). —
-SLAG. [jfr holl. rondslag, t. rundschlag]
1) sjöt. till I 1 a, III 1, = -törn 1. FSjöbohm Skeppstakl. 34 (1792). Ändan af fallet fästas med rundslag om sjelfva råen. Witt Skeppsb. 257 (1863). Hägg Flagga 70 (1937).
2) sjöt. till I 1 a, III 1, = -törn 2; äv. bildl. (Hunden) bar svansen i rundslag öfver bakryggen. Berg Sjöf. 110 (1910).
3) till III 2: slag varvid man svänger slagredskapet ett helt varv runt; slag med stor uttagning o. rak arm. Dædalus 1941, s. 107. Rundslag med yxa nära döda polisman. KvällsP 1957, nr 354, s. 6 (rubrik).
4) (†) till III 2: förhållandet att ett fartyg svänger l. svajar runt sitt ankare; jfr -svaja. Björnståhl Resa 3: 242 (1779). —
(III 2) -SLAGNING. (nytt ord) förhållandet att ngt slår runt l. gör en volt. SvD(A) 1959, nr 115, s. 10. —
(I 1 c l. III 2) -SLID. [jfr nor. rundsleid, t. rundschieber] tekn. slid som glider på en cylindrisk yta (med axiell l. roterande rörelse), vridslid; motsatt: planslid. TT 1874, s. 134. Corliss' rundslid. JernkA 1906, s. 579. Nerén (1930). —
(I 1) -SLIPA, -ning. ge (ngt) en rund l. rundad form l. en jämn o. glatt yta gm slipning l. avslipning av kanter o. ojämnheter o. d.; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning.
a) med saksubj., om avslipning gm nötning. Nilsson Dagb. 32 (1816, 1879). Stranden är full af .. flata, rundslipade kiselstenar. Anholm Norm. 143 (1898).
b) med personsubj.; särsk. dels (tekn.) om bearbetning av ngt i rundslipmaskin, dels (förr) om slipning av värjklinga för att ge dess flatsidor en flack, konvex utformning. Käkarna (till mikrometern) äro härdade och rundslipade vid ändarna. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 193. Seitz SvärdVärj. 68 (1955; om ä. förh.). —
(I 1) -SLIPARE. tekn. person som yrkesmässigt utför rundslipning (med rundslipmaskin). ST 1914, nr 7401 B, s. 4. —
(I 1) -SLIP-MASKIN. [jfr t. rundschleifmaschine] tekn. slipmaskin för (utvändig) bearbetning av rotationskroppar. Auerbach (1913). DN(A) 1934, nr 247, s. 18. —
(I 1 e) -SLITA, -ning. med saksubj., = -nöta; företrädesvis i pass., särsk. i p. pf., o. ss. vbalsbst. -ning. VetAH 1811, s. 277. En rundsliten slägga. Benedictsson Folkl. 56 (1887). Mjukare deckel och hårt tryck .. medför mycket snabbt att typerna rundslitas. NordBoktrK 1908, s. 30. —
(I 1 e) -SLUTEN, p. adj. (rund- 1836 osv. runt- 1836) (i fackspr.; i sht i fråga om byggnader av äldre typ) om byggnadsdel: vars avslutande del har rundad form. Brunius Metr. 2 (1836). En rundsluten och rundbetäckt nisch. HTSkån. 1: 107 (1901). —
-SLÅ, v. (mera tillf.) företrädesvis i pass., särsk. i p. pf.
2) till I 1 a, III 1, i p. pf.: lagd i en slinga l. ögla; jfr -slag 2. (Hunden) Njurko .. rörde på sin rundslagna svans. Berg Sjöf. 30 (1910).
3) till I 1 a, III 1: slå l. sno (rep) så att parterna ligga i spiral runt varandra. JernkA 1821, s. 354. —
(I 1) -SMIDA, -ning. (i fackspr.) ge (ngt) rund l. rundad form gm smidning. VetAH 1820, s. 209. Rundsmidda jernstänger. Holmberg Artill. 3: 218 (1883). —
(III 5) -SMÖRJA, v., -ning. [jfr t. rundschmieren] företaga en (regelbundet återkommande) smörjning av olika delar av (en maskin l., numera i sht, bil) enligt ett visst smörjningsschema. Frykholm Ångm. 299 (1881; med avs. på ångare). Jag .. (sade) till om tvättning och rundsmörjning (av bilen). Gustaf-Janson DödlKär 126 (1953). —
(III 4) -SNACK. (i vissa trakter, vard.) prat om litet av varje. Expressen 1954, nr 15, s. 28. SvD(B) 1957, nr 315, s. 2. —
(III 4) -SNACKA. (i vissa trakter, vard.) prata om litet av varje; jfr -prata. Fogelström Vakna 247 (1949). —
(I 1 e) -SNÄCKA. zool. snäckan Emarginula fissura Lin. (med ett regelbundet skålformigt skal). Rebau NatH 1: 711 (1879). —
(I 1 c) -SNÖRE. [jfr t. rundschnur] (i fackspr.) tvinnat l. snott snöre (med rund genomskärning); särsk. om tvinnat l. snott snöre för användning ss. besättning på klädesplagg o. d. KlädkamRSthm 1753 A, s. 135. SvLädSkoInd. 1910, s. 88. jfr silver-rundsnöre. —
(I 1 a, III 1) -SOFFA. soffa med kransformig sits, rund soffa; särsk. om soffa som är anbragt runtom ngt, t. ex. en pelare. Lundquist Småfl. 3 (1891). Kandelabrar, vid hvars fot voro anbringade bekväma rundsoffor. MeddSlöjdF 1898, 2: 48. —
(I 1 e) -SPADE. (i fackspr.) spade med bågliknande form nedtill; motsatt: spets- o. tvärspade. Grotenfelt JordbrMet. 292 (1899). —
(I 1 e) -SPETSAD, p. adj.
2) [jfr (ä.) t. rundspitze, kägla] (†) kägelformad, konisk. En krigare, iklädd en röd kappa och rundspetsad jernhatt. 2VittAH 21: 364 (1857; på väggmålning). —
(I 1 e) -SPOLA, -ning. ge (ngt) en rund l. rundad form l. en jämn o. glatt yta gm spolning med vatten l. annan vätska (som nöter på det); vanl. med saksubj. betecknande vatten l. dyl.; företrädesvis i pass., särsk. i p. pf., o. ss. vbalsbst. -ning. Hedin GmAs. 1: 251 (1898). De små rundspolade kiselstenarna (på stranden). Krusenstjerna Fatt. 1: 38 (1935). —
(I 1 a) -SPÅR. järnv. på station l. vid hållplats: genomgående sidospår förenat med huvudspår l. annat spår gm växel i vardera ändan. BtRiksdP 1898, 6Hufvudtit. s. 141. —
(III 1, 4) -SPÖA. (i vissa trakter, vard.) prygla (ngn) grundligt; jfr -bulta, -dänga. Barthel Colón 193 (1932). —
(I 1 b) -STAMP, r. l. m. (i sht om ä. förh.) tekn. stamp l. stans för framställning av runda stycken av ngt, t. ex. av kopparplåt. VetAH 1740, s. 445. JernkA 1868, s. 97. —
(I 1 b) -STANS. tekn. stans för utstansning av runda stycken av ngt. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 127. —
(I 1) -STARR. bot. om vissa arter av släktet Carex Lin., särsk. C. rotundata Wg (med rundade fruktgömmen), C. diandra Schrank (med nedtill rundat strå), C. lasiocarpa Ehrh. (med trådsmala blad). Liljeblad Fl. 37 (1816; om C. rotundata Wg). TurÅ 1906, s. 210 (om C. lasiocarpa Ehrh.). —
-STAV. [jfr t. rundstab]
1) (i sht i fackspr.) till I 1 c: rund stav (av trä l. annat material); (hyvlad) virkesvara med rund genomskärning; äv. koll. l. ss. ämnesnamn. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 215. Det .. af rundstaf och stolpar bestående staketet. SD(L) 1896, nr 70, s. 4. TurÅ 1952, s. 188.
2) byggn. till I 1 e: stavliknande list l. kant på ngt (särsk. på byggnad l. möbel) som i genomskärning har formen av en halvcirkel (l. del av cirkel). Stål Byggn. 1: 232 (1834). En med två rundstavar, en större och en mindre, profilerad sandstenskvader. Fornv. 1952, s. 68.
Ssgr (till -stav 2, byggn.): rundstavs-hyvel. [jfr t. rundstabhobel] för åstadkommande av rundstavslister. Ikonen (1889).
1) till I 1 c: valsformig slipsten. AHB 116: 12 (1883). Slipningen av håljärn går bäst på rundsten. HantvB I. 2: 116 (1934).
2) [jfr t. rundstein] till I 1 d, e: sten med rund l. rundad form l. med (gm nötning o. avslipning) rundade kanter o. hörn; jfr kullersten. At en rundsten fins wid Prästegårds gatuled. KulturbVg. 3: 205 (i handl. fr. 1720). Småstenen, som .. användes (till betong), kan .. bestå .. af naturlig rundsten, utan inblandning af finare grus och sand, s. k. singel. VägVattenbK 1851—1901 461 (1904). —
(I 1 e) -STEREOTYP, r. tekn. om de halvcirkelformigt böjda tryckplattor som användas i rotationspressar. GrafUppslB 779 (1951; i bildunderskrift). —
(I 1 e) -STEREOTYPI. tekn. stereotypi för framställning av rundstereotyper. Elge BoktrK 76 (1915). —
(I 1 c) -STICKA, v., -ning. textil. sticka (ngt) i ett sammanhängande, rörformigt stycke (utan söm); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. TT 1873, s. 182. Tröjans ärmar äro helt rundstickade med början vid handleden. Fatab. 1935, s. 88. Plagg av s. k. rundstickad trikå. Varulex. Beklädn. 81 (1945).
Ssg: rundstick- l. rundsticknings-maskin. [jfr t. rundstrickmaschine] textil. maskin för rundstickning. 2UB 8: 375 (1900). —
(I 1 c) -STICKEL. [jfr t. rundstichel] tekn. (grav)stickel med rundad genomskärning. Luttrop Svarfk. 253 (1839). —
(I 1 c α) -STOCK. (obearbetad) okluven stock. Carlén Köpm. 1: 132 (1860). En bro av rundstockar. Möllersvärd Jägarl. 174 (1926). Väggarna av rundstockar. Moberg Nybygg. 204 (1956). —
-STOL.
1) till I 1 b: stol med rund sits. BoupptVäxjö 1879. Heidenstam Alienus 3: 64 (1892). särsk. (numera knappast br.) om klosettstol. Nilsson TreTerm. 448 (1943).
2) [jfr t. rundstuhl] textil. till I 1 c: rundstickningsmaskin. UB 7: 760 (1875). Varulex. Beklädn. 81 (1945). —
(III 1) -STOPPARE, r. l. m. (†) kort, i däck fastsatt tåg, använt till att försäkra ankartåget, då fartyget låg till ankars. Rajalin Skiepzb. 235 (1730). Roswall Skeppsm. 1: 71 (1803). —
(I 1 e) -STRYKNING. (i fackspr.) påstrykning av färg o. d. varvid pänseln föres i en bågformig linje. HantvB I. 1: 149 (1934). —
(I 1 b) -STYCKE, sbst.1
1) (numera bl. tillf.) runt stycke av ngt material, t. ex. runt stenstycke l. rund byggnadssten. På kapitälerna böjer sig det släta rundstycket ut till den qvadratiska täckstenens kanter. Bergman GotlVisby 31 (1858). Brunius GotlK 3: 357 (1866).
2) [jfr dan. o. nor. rundstykke, t. rundstück] litet runt franskbröd, använt ss. kuvert- l. frukostbröd. NTid 1938, nr 65, s. 5. —
-STÅL. [jfr t. rundstahl, eng. round-steel] tekn.
1) till I 1 c: stål i form av stänger l. tråd med rund genomskärning; numera vanl. liktydigt med: rundjärn; vanl. koll. l. ss. ämnesnamn. Almroth Karmarsch 237 (1838). Räfspinnarne äro merendels af rundstål. TT 1899, M. s. 58.
2) till I 1 e, om olika stålredskap med rund l. rundad form, särsk. svarvstål med rundad, konkav l. konvex ägg; motsatt: slät- o. spetsstål. SvT 1852, nr 24, s. 4. 2NF 27: 848 (1918). —
(I 1 c) -STÅNG. stång med rund genomskärning. Kalldragen, slipad, strängpressad, svarvad rundstång. JernkA 1833, s. 585. Fatab. 1928, s. 145. —
(I 1 a, III 1) -STÄNG. fisk. vadstäng varigm fisken innestänges på så sätt att vaden drages som en ring omkring fiskstimmet. GHT 1895, nr 218, s. 3. —
(I 1) -SVARVA, -ning. (rund- 1754 osv. runt- 1754—55) ge (ngt) en rund l. rundad form l. en rundat buktig l. jämn o. glatt yta gm svarvning; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. HusgKamRSthm 1754—55, s. 459. Rundsvarvade stavar. Näsström FornDSv. 1: 325 (1941). särsk. oeg. l. bildl.
a) med saksubj., i fråga om avslipning av naturföremål gm nötning o. d. Carlén Rosen 397 (1842). Norska Österdalens rundsvarfvade pyramidfjäll. TurÅ 1887, s. 16.
b) i p. pf., om växtdel l. (i sht) kroppsdel: rund l. jämnt rundad (ss. ett svarvat föremål). (Kärnan hos en viss havresort är) särdeles fint rundsvarfvad, nästan flasklik. UtsädT 1902, s. 15. Emilie hade ännu som gammal en vacker figur med en rundsvarvad midja. Furuhjelm StigOron 40 (1935). —
-SVEP. (ngt vard.)
2) till III 2, 3: hastig rundblick l. dyl. Ett snabbt rundsvep med blicken. Karlzén BlåNov. 184 (1951). —
(I 1 e, III 1) -SVETS. tekn. svets som löper runt om en cylinder; krökt sömsvets, kurvsvets. SvTeknOrdb. (1946). —
-SVÄNG.
1) i sht sport. till III 2: handlingen att svänga ngt l. snurra med hela kroppen ett varv runt l. dyl. SD(L) 1905, nr 84, s. 4. (Man) bör .. i diskus först träna utan sats, d. v. s. .. utan rundsväng. Frostell IdrB 122 (1914).
2) (vard.) till III 2, 4: handlingen att ta en sväng som går i ring l. går runt till olika platser inom ett område. Då lyfte .. (sjöfåglarna) och svängde upp. Så gick det en rundsväng utöfver. Berg Sjöf. 43 (1910). —
(III 2) -SVÄNGA, -ning.
1) tr.: svänga (ngt) ett varv runt l. dyl.; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. UFlott. 2: 104 (1898).
2) intr.: svänga (ett varv) runt; i sht i p. pr. (äv. adjektiviskt) o. ss. vbalsbst. -ning. Rundsvängande grävmaskin. SvD(A) 1920, nr 14, s. 2. —
(I 1 e) -SVÄNGD, p. adj. rundat svängd l. buktad. Sarkofagernas rundsvängda lock. Upmark Lübke 589 (1872). —
(III 2, 3) -SYN. (i sht i vitter stil)
(I 1) -SÅG. såg (med smal klinga) för kroklinjig sågning, kontursåg. ReglStyrFl. 1836, Tab. II. HantvB I. 2: 106 (1934). —
(III 5) -SÅNG. [jfr t. rundgesang; möjl. efter fr. rondeau (se rondå) l. it. rondo (se rondo); jfr runda, sbst.2] (om ä. förh.) sång varav ett visst återkommande tema l. en viss strof l. refräng i tur o. ordning sjöngs av var o. en av de i sången deltagande l. i korus av samtliga deltagande. Mankell Lb. 159 (1835). —
(I 1 c) -SÄNKE. [jfr t. rundgesenke] tekn. sänke använt vid smidning av ngt till runda stänger o. d. Almroth Karmarsch 207 (1838). HufvudkatalSonesson 1920, s. XXIII. —
(I 1 e, III 1) -SÖM, r. l. m. [jfr dan. o. nor. rundsøm, eng. round-seam] (i fackspr.) söm som erhålles då kanterna av två stycken sys samman på så sätt att styckena läggas mot varandra o. sys samman med stygn som omfatta kanterna; använd t. ex. inom segelmakeriet o. handskmakeriet. Frick o. Trolle 100 (1872; om segelsöm). Förbundet 1907, nr 11, s. 5 (om handsksöm). —
(III 2) -TAGNING. sjöt. o. tekn. handlingen att taga rund en maskin; jfr runt, adv. I 2 b α α'. Konow (1887). —
-TAVLA. [jfr t. rundgemälde] (†)
(III 3) -TELEVISION. [jfr rundradio] (föga br.) television. RöstRadio 1950, nr 50, s. 13 (klandrat). —
(I 1 c α) -TIMMER. timmer som utgöres av avkapade, avkvistade o. ev. avbarkade men okluvna o. icke i övrigt bearbetade stockar; jfr -trä, -virke. Stål Byggn. 1: 22 (1834). Ett hundraårigt corps de logis af rundtimmer. Holmberg Bohusl. 3: 197 (1845). Hasslöf SvVästkustf. 498 (1949).
(I 1 b, c) -TORN, n. [jfr eng. round tower] runt torn; särsk. om runt befästningstorn, rondell (se d. o. 1), rundel (se d. o. 4). Dalin Vitt. 3: 485 (c. 1750). Stockholms slott .. hade en yttre borggård, på hvilken det höga rundtornet ”Kärnan” med sina många skytthål reste sig, och en inre. Sydow Lübke 676 (1871). TurÅ 1950, s. 69. —
(III 2) -TRAMPARE, r. l. m. (†) cykel med rundtrampning. TIdr. 1897, s. 63. TT 1898, Allm. s. 251. —
(III 2) -TRAMPNING. (i sht i skildring av ä. förh.) trampning (för drivande av cykel) varvid foten följer veven runt; motsatt: upp- o. nedgående trampning (på vissa cyklar av äldre typ). SD(L) 1898, nr 78, s. 3. 2NF 31: 1094 (1921). —
(I 1 b, III 2) -TRAPPA. byggn. trappa med rund plan, vindeltrappa. Serenius H 2 a (1734). Fatab. 1932, s. 182. —
(I 1 e) -TRUBBA. med avs. på spets l. ngt spetsigt: göra runt l. rundat trubbig; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: rundtrubbig. Scheutz Ritk. 199 (1832). (Växt-)blad med rundtrubbad spets. ArkBot. XIV. 3: 7 (1915). Med en fil lät han rundtrubba de sylvassa flyna på draggen. Nilsson BombiNick 151 (1946). —
(I 1 e) -TRUBBIG. om spets l. ngt spetsigt: runt l. rundat trubbig. Kalkbladen (hos stubbtåg) äro .. rundtrubbiga. Nyman VäxtNatH 2: 365 (1868). ArkBot. VI. 18: 19 (1907). —
(I 1 c) -TRÅD. [jfr t. runddraht] (i fackspr., i sht tekn.) tråd (i sht metalltråd) med rund genomskärning; ofta koll. l. ss. ämnesnamn. TLev. 1900, nr 44, s. 2. —
(I 1 c) -TRÅDIG.
1) tekn. som utgöres av rundtråd. Rundtrådig torsionsskruffjäder (hos indikator). TT 1895, M. s. 63.
2) (numera mindre br.) textil. om garn l. vävnad: som är rundtvinnad l. har rund genomskärning resp. som är vävd av sådant garn. Linnelärfter .. Tjocka, rundtrådiga. PriskurKMLundberg 1887, s. 3. Rundtrådigt, hårdtvinnadt garn. Därs. 1900, s. 17. SvD(A) 1920, nr 143, s. 7. —
(I 1 c α) -TRÄ, n. [jfr t. rundholz] jfr -timmer. Stål Byggn. 1: 22 (1834). Helträt kan antingen vara osågat rundträ eller fyrkanthuggna bilade block. Landsm. XVIII. 1: 28 (1912). —
(I 1 e β) -TRÖJA. [jfr nor. rundtrøie] (om ä. förh.) sjömil. jämförelsevis kort uniformsjacka (utan skört), använd inom flottan; jfr -jacka. Engelske Matrosen har sin rundtröja af god fris eller duff. KrigVAT 1835, s. 122. Hägg TretungFl. 100 (1941; om förh. 1841). —
(III 2, 4) -TUR.
1) rundresa, rundvandring; särsk. dels om rundresa l. rundvandring som organiserats för visning av ngt l. ss. utflyktsresa till en viss plats l. inom ett visst område, dels om rundresa som slutar vid utgångspunkten. NSvTidskr. 1883, s. 539. Statens Järnvägars billiga rundturer. TurKal. 1932, s. 61. Trots .. betänkligheter, företog konung Gustaf .. en rundtur i öppen vagn genom staden. VFl. 1933, s. 56.
2) sammanfattande benämning på en serie av arrangemang varigm allmänheten under en viss tid får tillfälle att bese ett l. flera samhällens olika institutioner o. företag, ofta förbundna med särskilda festligheter; äv. konkretare, om en sådan serie av arrangemang betraktad ss. en institution. Rundturen på söndagen upptager följande saker att bese .. Brandkåren .. Nationalmuseum (m. m.). SvD(A) 1910, nr 274, s. 9. Rundturens traditionella amatördivertissemang. SDS 1945, nr 205, s. 16.
Ssgr: rundturs-biljett. till -tur 1 o. 2: gällande för rundtur resp. för (ngt av) de till en rundtur (i bet. 2) hörande evenemangen. TurKal. 1932, s. 61.
-dag. om var o. en av de dagar varunder en rundtur varar; särsk. till -tur 2. SvD(A) 1910, nr 274, s. 9.
-häfte. särsk. till -tur 2: häfte innehållande biljetter till de olika, till en rundtur hörande evenemangen. SvD(A) 1910, nr 274, s. 9.
(III 2, 4) -TURIST. [avledn. av -tur, med anslutning till turist] (mera tillf.) rundtursresenär. Med fjällvärlden får rundturisten ingen kontakt. TurÅ 1957, s. 272. —
(I 1 c) -TVINNAD, p. adj. textil. om tråd o. d.: tvinnad så att genomskärningen är rund, hårdtvinnad, hårdsnodd. Rundtvinnadt Ullgarn. Malmbgt 1894, nr 55, s. 4. Varulex. Beklädn. 103 (1945). —
(I 1 c, e) -TÅNG. [jfr t. rundzange] tekn. böjtång med runda l. koniska käftar; smidestång med rundad urholkning i käftarna. Almroth Karmarsch 550 (1839). 2NF 30: 721 (1920; med bild). —
(I 1 b) -TÄMPEL. [jfr t. rundtempel] byggn. o. arkeol. tämpel med rund grundplan; i sht om sådant tämpel från antiken. Sydow Lübke 147 (1868). —
-TÖRN. [jfr dan. o. nor. rundtørn; av eng. round turn]
1) sjöt. till I 1 a, III 1: läggande av ett tåg o. dyl. l. förhållandet att ett tåg osv. är lagt l. (konkret) tåg osv. som är lagt ett varv runt ngt föremål l. runt ett annat tåg l. egen part. Göra l. lägga l. ta l. slå en rundtörn. Roswall Skeppsm. 1: 86 (1803). Rundtörn med halvslag .., vanlig och stark permanent fastsättning av en tross. SohlmanSjölex. (1955).
2) sjöt. till I 1 a, III 1: figur som bildas då ett tåg l. dyl. är lagt löst i en ring, ögla, slinga. Öhrvall Knut. 19 (1908).
3) sjöt. till III 2: förhållandet att ankartågen l. -kättingarna till ett fartyg som är förankrat med två ankare snott sig om varandra ett helt varv, då fartyget svängt l. svajat runt; särsk. i uttr. rundtörn i kättingen l. kättingarna. Svajar man tredje gången en halfcirkel samma väg, så uppkommer full rundtörn. Roswall Skeppsm. 1: 156 (1803). Stenfelt (1920).
4) (enst.) till III 2, bildl., i uttr. ta en rundtörn i ngt, om vind, för att beteckna att vinden sveper runt ngt l. dyl. Nordanvinden från Jungfrufjärden sopar rakt in (i min trädgård) om den också kan ta en rundtörn i stugknutarna. Strindberg Blomst. 123 (1888). —
(I 1 c) -VALSA, -ning. tekn. göra rund gm valsning; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Rundvalsade trådtenar. Almroth Karmarsch 235 (1838).
(I 1 e) -VALV. [jfr t. rundgewölbe] (numera mindre br.) byggn. valv med rund l. rundad välvning, rundbågsvalv. Brunius Metr. 56 (1836). UpplFmT 19—22: 107 (1899). —
(III 2, 4) -VANDRA. (mera tillf.) göra rundvandring, vandra omkring. 320 elever .. som med ett tiotal lärare rundvandrade i Upsala. UNT 1932, nr 11222, s. 6. —
(III 2, 4) -VANDRING. vandring runt om ngt l. runt inom ett område (till olika platser inom området); vandring som slutar vid utgångspunkten; äv. bildl. Ödman VexlBild. 219 (1893; bildl.). En rundvandring i fabrikör Anders Åviks Plåtförädlingsfabrik. Sjöberg Kvart. 666 (1924). —
(III 1, 5) -VASKA, -ning. (starkt vard.) refl.: tvätta hela kroppen l. bada. Kjellgren Smar. 287 (1939). Langenfelt OffJarg. 263 (1947). —
(I 1 c α) -VED. ved som utgöres av icke kluvna stockar o. grenar. Nathorst LandtbrSk. 74 (1896). Kluven ved torkar bättre än rundved och hel- eller randbarkad ved bättre än obarkad. De Geer SvNatRiked. 1: 56 (1946). —
(I 1 c) -VIRA, r. l. f. tekn. vira spänd över en cylinder; viracylinder med tillbehör. Papperstillv. 44 (1957).
Ssgr (tekn.): rundvira-maskin. pappersmaskin med arkformning på cylindriskt spänd vira. Papperstillv. 44 (1957).
(I 1 c α) -VIRKE. (rund- 1874 osv. runt- 1825) jfr -timmer. Rundtvirke af Gran. ReglVirkeslefv. 1825, s. 50. Gärdesgårdar resta .. af groft rundvirke. TurÅ 1905, s. 300. BtRiksdP 1953, 8: nr 12, s. 2.
(I 1 e η) -VULEN. (i vissa trakter) rundad, rundlagd, rund l. dyl. Ericson Fågelkås. 2: 154 (1907; om ejder). —
(III 2, 3) -VY. (numera bl. tillf.)
1) = -blick 2. Strindberg TjqvS 3: 108 (1887). Från Krokhaugen har man en vacker rundvy af Rondanes imposanta fjällgrupper. 2NF 16: 518 (1911).
2) fotografisk vy av ett panorama, panoramabild. TurÅ 1899, s. 331. En kamera för fotografiskt upptagande af rundvyer. 2NF 21: 687 (1914). —
(I 1 e) -VÄLVD, p. adj. [jfr t. rundgewölbt] byggn. runt l. rundat välvd, som bildar l. är försedd med ett valv med rund l. rundad välvning. Spegel GW 77 (1685). Taket är rundhvälfdt. Kræmer Span. 35 (1860). Fornv. 1913, s. 98. särsk. (i vitter stil) oeg. l. bildl., om (formen av) en kroppsdel. Rosenius SvFågl. 3: 42 (1927). Hon hade frestat honom med ögon granna .., bröst rundvälvda och höfter mjuka. Moberg Rid 171 (1941). —
(I 1 c) -VÄVA, -ning. (rund- 1879 osv. runt- 1801) textil. väva (ngt) i ett stycke som har formen av ett rör l. en säck l. dyl. (o. är utan söm); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. LBÄ 44—50: 369 (1801). (Brand-)slangar af tyg äro antingen sydda eller .. enkom rundväfda. Ahlström Eldsl. 255 (1879). —
(I 1 c) -VÄVSTOL~02, äv. ~20. [jfr t. rundwebstuhl] textil. vävstol för vävning av rundvävnad. Auerbach (1913). —
(I 1 b β) -ÖGD, ngn gg -ÖGAD, p. adj. [jfr t. rundäugig, eng. round-eyed]
1) om levande varelse: som har stora, runda ögon (särsk. ögon som blivit stora av förvåning l. häpnad l. dyl.); äv. oeg., om förvåning l. häpnad o. d. SvTyHlex. (1851). Roffskoj .. stirrade på honom i rundögd häpnad. Lindqvist Dagsl. 2: 27 (1900). Vad tusan är det? frågade han rundögd. Moberg Rosell 164 (1932).
2) (mera tillf.) om nål: som har runt öga. Rund-, kort- eller långögade nålar. Eneberg Karmarsch 2: 671 (1862).
B (†): RUNDE-RIKT, se A.
Avledn.: RUNDAKTIG, adj. [jfr d. rundagtig, nor. rundaktig, holl. rondachtig] (numera mindre br.) till I 1: som har en form som mer l. mindre närmar sig rund form, mer l. mindre rund, rundad o. d. VocLib. Adj. (c. 1580). En rundachtig och stoor högd. Rudbeck Atl. 1: 172 (1679). Stielken var intet trekantig utan rundaktig. Linné Gothl. 240 (1745). Sand- och Stybbesskyffel .. bör vara litet skålig och emot ändan rundaktig. Garney Masmäst. 359 (1791). TT 1871, s. 246. Östergren (1936).
Avledn.: rundaktighet, r. l. f. (numera mindre br.) egenskapen l. förhållandet att vara mer l. mindre rund l. rundad. VetAH 1739, s. 74. Meurman (1847). —
RUNDHET, r. l. f. [y. fsv. rundhet; jfr d. rundhed, nor. rundhet, t. rundheit]
1) till I 1: egenskapen l. förhållandet att vara rund till formen, rund form o. d. HB 1: 188 (1572). Af ögonens rundhet kan jag sluta, at han varit något närsynt. Björnståhl Resa 2: 136 (1773). Bordets rundhet skulle beteckna alla fullgiltiga riddares jemnlikhet. Atterbom PoesH 4: 114 (1848). En .. nödvändig egenskap hos klotet är dess absoluta rundhet. Balck Idr. 1: 476 (1886). Rullarna äro af stål med en garanterad rundhet af 0,01 mm. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 19. särsk.
a) till I 1 e η; äv. (numera bl. tillf.) med särskild tanke på en havande kvinnas kroppsform. Åt Din Biskopinna ”Helsa och sundhet / samt margfaldig rundhet”. Beskow (1827) i 3SAH XLVI. 2: 88. Den lille mannens rundhet. Siwertz JoDr. 116 (1928).
b) (numera knappast br.) konkret(are), om rundningen l. runt parti hos ngn l. ngt l. rund figur l. formation l. runt föremål o. d. At Hafwet i månan uthgiuter sigh om thes heela Rundheet. RelCur. 14 (1682; t. orig.: um die Kugel). (Lårbenets) främre del är convex; bakåt är det concavt, hvaraf 2/3 blifva intagne af en linea aspera: Det öfriga utgör en platt rundhet. Martin Bensj. 108 (1782). Hofcal. 1789, s. 2.
c) (†) i uttr. i rundheten, i omkrets. Thenna Staden är vthi Rundheeten wijdh pass twenne Italienske Mijl. Kiöping Resa 60 (1667). RelCur. 169 (1682).
2) till I 3 (o. med motsv. bruklighet): egenskapen l. förhållandet att vara rund l. rundad (se runda, v. IV 3) l. avrundad; jfr rundning 5. Mecklin BegTonk. 22 (1802). Man bör råda Hr. Ficker .. att i flöjtens djupare toner beflita sig om mera rundhet och fyllighet. JournLTh. 1810, s. 523. (Laurentii Petri) talrika arbeten, som utmärka sig genom stylens rundhet och behag. Franzén Minnest. 3: 535 (1842). (Författaren Bandello) älskade rundhet och fullhet i detaljer. Hallström LevDikt 24 (1914).
3) (†) till I 7: givmildhet, frikostighet, generositet, flotthet. LPetri ChrPred. D 6 a (1561). Tin (dvs. Jesu) rundhet till oss gå (dvs. må gå), mädh klädhe och lifsens födho. Visb. 1: 134 (c. 1620); jfr Ps. 1695, 340: 1. Tanausis stora rundheet emoot Konung Sorin i Meden, then han så lätt och obetenckt hade begåfwat medh så månge landskap. Schroderus JMCr. 28 (1620). Brenner Dikt. 1: 70 (1702, 1713). Cavallin 1: 881 (1873).
Ssg (till rundhet 3): rundhets-tecken. (†) tecken l. bevis på frikostighet. Chesnecopherus Skäl Ff 2 b (i handl. fr. 1595). —
RUNDIG, adj.; adv. -t. [jfr sv. dial. (Finl.) rundog, (ä.) t. rundig] (†) till I 1: mer l. mindre rund, rundad. Tilas PVetA 1742, s. 6. Streken, hvaraf .. (bokstäverna på de falska sedlarna) bestå, äro af Bedragaren mera rundigt utgrafne, än som de finnas på de rätta Sedlarne. PH 5: 3632 (1754). —
RUNDLEK, r. l. m. (numera bl. i vissa trakter) till I 1: rundhet; förr äv.: omkrets, omfång (särsk. i uttr. uti rundleken, i omkrets). (Pelarna) äro af dhen stoorleek att dheras hufwud inunder hwalfwet, uti rundleeken äro öf:r 10 allnar. KKD 5: 79 (1710). Kärilets rundlek. VetAH 1774, s. 165. Man har nånting att säga om lövskruden, om kransarnas storlek och rundlek. Selin GamlUtskärssl. 77 (1937). —
RUNDLING, r. l. m. (mera tillf.) till I 1 a: ngt som ligger i ring, slinga, ringel, vindling. (Han) Vek ihop sillgarnet i rundlingar över stolen. Månsson Rättf. 1: 5 (1916). —
RUNDNA, v. (mera tillf.) till I 1: bli rund l. rundare. Düben Förel. 113 (1857). särsk. till I 1 b β, om blick l. öga (ss. tecken på förvåning o. d.). Lindström LeendGud. 138 (1951). Kolbjörns ögon rundnade när han hörde detta nämnas. Dens. Österhus 34 (1952).
Särsk. förb.: rundna till10 4. (mera tillf.) börja bli rund l. rundare. a) till rundna slutet. De trekantiga ögonen rundnar till. GbgMP 1947, nr 245, s. 6. b) om person, med avs. på dennes kropp. Nu piggnar till vart litet kvinns; .. hon rund- och sötnar till. KStangenberg i NSvSkämtl. 143: 22 (1920). —
RUNDSAM, adj. (†) till I 6 l. 7: frikostig l. givmild. Gudh honom .. / .. hielpen rundsam tee. Rudbeckius Starcke B 1 b (1624).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content