SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1963  
SAFT saf4t, r. l. m. l. f. (Berchelt PestOrs. F 1 b (1589) osv.) ((†) n. HB 2: 293 (1596), Broocman Hush. 13: 72 (1739)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er32.
Ordformer
(saft (-ff-, -tt) 1623 osv. sapft (sapfft) 15891596. saptt 1584 (: Saptt grönn)1597)
Etymologi
[liksom d. saft av t. saft, m. (i ä. t. äv. n.), av mht. saft, n., utvidgning av saf, n., växtsaft m. m. (med avs. på förh. mellan saf o. saft jfr babes : babest, påve), av fht. saf, motsv. fsax. o. mlt. sap (se SAPP, saft, must)]
Schroderus Dict. 136 (c. 1635).
1) vätska i växt l. växtdel (i sht frukt l. bär); dels sammanfattande om vätskemassan i växt(del), dels om var o. en av de olika slags vätskor som förekomma i växter; äv. om vätska som avsöndra(t)s från l. gm pressning l. på annat sätt utvinnes (utvunnits) ur växt l. växtdel (i sht bär l. frukt); i sistnämnda anv. stundom närmande sig 2; äv. (se d, e) om sådan vätska som undergått ytterligare behandling l. om preparat o. d. som innehåller sådan vätska ss. viktigaste ingrediens (jfr 2). De flesta apelsiner innehålla rikligt med saft. Pressa, krama saften ur en citron. Saften sipprade ut från den brutna stjälken. L. Paulinus Gothus Pest. 68 b (1623). De blå safter af några blommor, blåklint, ackleya, riddersporar, oxetunga &c. Hiärne Förb. 27 (1706). Den, af .. (tranbär), präszade saften, med ymnigt socker tilredd, gifwer angenämt mos. Aspelin Fl. 25 (1749); jfr 2 a. Görs en inskärning uti grenarna (på kokospalmen), rinner där ut om natten en klar saft, hwar af sedermera fås sirap och ättika. Osbeck Resa 96 (1751, 1757). (Vintramparen) trycker .. den mogna Drufwan, som ymnigt utgjuter den rödfärgade saften. Ståhlberg ChristGethsem. 11 (1790); jfr 2 b. Vi måste skilja mellan frukt med röd saft, såsom körsbär, hallon, blåbär etc., och frukt med ljus saft, såsom äpplen, päron, melon etc. Holm AlltFläck. 18 (1946). — jfr ALOE-, APELSIN-, ASKLÖVS-, BALSAM-, BERBERIS-, BILDNINGS-, BJÖRK-, BLÅBÄRS-, BÄR-, CITRON-, DADEL-, DRUV-, FRUKT-, HALLON-, MJÖLK-, MÄRG-, ODÖRTS-, PEPPARROTS-, PLANTE-, PLOMMON-, PRESS-, PÄRON-, RABARBER-, VALLMO-, VATTEN-, VINTER-, VÄXT-, ÖRT-SAFT m. fl. — särsk.
a) om sådan vätska som (betraktas ur den synpunkten att den) ledes (från roten) upp genom l. i växten o. därmed ombesörjer tillförsel l. transport av näringsämnen, näringssaft; särsk. dels om det vatten med däri lösta mineralämnen m. m., som ledes från rötterna till bladen, dels om den (mer l. mindre trögflytande) vätska som består av vatten o. däri lösta l. uppslammade (vid kolsyreassimilationen bildade) organiska näringsämnen o. som ledes från bladen till växtens alla delar; i bot. fackspr., utom i vissa ssgr, numera bl. mera tillf. Swedberg SabbRo 767 (1688, 1710). Kanaler .. genom hvilka .. den concentrerade och utarbetade saften föres från löfvet till den öfriga vexten tillbaka. Berzelius Kemi 4: 79 (1827). Den från roten uppstigande saften förvandlas .. i de gröna delarne (av växten) högst väsentligt. Fries Växtr. 72 (1884). De mängder saft, som genom rottrycket pressas upp till växtens ovanjordiska delar, äro i allm(änhet) små. 2SvUppslB 24: 583 (1952). jfr NÄRINGS-, SILRÖRS-SAFT. särsk. (utom i ssgn SAFT-STIGNING numera bl. mera tillf.) om den vätska som på våren i riklig mängd uppstiger (särsk. mellan veden o. barken) i träd, sav. Månsson Trääg. 12 (1643). Fischerström 2: 23 (1780).
b) om den vätska som uppfyller växtcellernas vakuoler l. saftrum, cellsaft; utom i vissa ssgr numera bl. mera tillf. Agardh Bot. 1: 110 (1830). 3NF 14: 89 (1931). jfr CELL-, CELLUL-SAFT.
c) (utom i ssgn HONUNGS-SAFT numera bl. mera tillf.) om honungssaft. Nordenflycht QT 1745, s. 15. Än sammandra de (dvs. bina) i kakan / Honingens klara saft och skotten fylla med nektar. Adlerbeth Æn. 16 (1804). VäxtLiv 3: 315 (1936). jfr BLOM-, HONUNGS-, NEKTAR-SAFT.
d) (i sht i fackspr.) söt vätska erhållen ur sockerrör l. sockerbetor (särsk. ss. mellanprodukt vid sockerframställning). Wallerius Hydr. 72 (1748; om sockerrörssaft). (Betorna) rifvas .. till mos, och den sockerhaltiga saften utpressas ur betmoset medelst hydrauliska pressar. LAHT 1898, s. 222. Här nedan göra vi en sammanställning av analyser av de olika safter, diffusionssaft, tunnsaft och tjocksaft, vi hittills (i redogörelsen för sockerframställning) gjort bekantskap med. TeknVet. Kem. II. 1: 198 (1931). 2SvUppslB 26: 911 (1953). jfr BET-, DÄCK-, DÄCKNINGS-, RÅ-, SLAM-, SOCKER-, TJOCK-, TUNN-, VITBETS-SAFT.
e) om ur växt(del) erhållen vätska avsedd l. använd ss. (ingrediens i) läkemedel l. om läkemedel berett av sådan vätska.
α) om (i sht till beredning av sirap använd) vätska erhållen ur bär o. d. (äv. i uttr. sur saft; jfr 2 a); äv. (i sht om ä. förh.) om vätska erhållen ur andra växtdelar o. använd ss. (ingrediens i) läkemedel l. (i sht i ssgn PEPPARROTS-SAFT) om lättflytande läkemedel med sådan vätska ss. viktigaste ingrediens (äv. i uttr. grön saft, pressad om våren ur vissa gröna växter; jfr GRÖN-SAFT). Berchelt PestOrs. F 1 b (1589; om vätska ur en växt tillhörande syresläktet). Af örters saft then siuke wederfås. Kolmodin QvSp. 1: 498 (1732). Catechu .. (dvs.) Den af veden (från olika akaciaarter) beredda saften (extraktet). Berlin Farm. 1: 187 (1849). Lovén (föreslog) att jag på våren 1841 skulle begifva mig till Lund och dricka ”gröna safter”. I den tiden var det gröna safter som skulle hjelpa mot allt ondt. Ahnfelt StudM 2: 92 (1857). Den sura saften (av körsbär). KommentSvFarm. 1147 (1905). SvFarm. 579 (1946; av vinbär). jfr LÄKE-SAFT.
β) om sirap beredd av vätska ur växt l. växtdel (i sht bär); äv. i utvidgad anv. (jfr f) ss. beteckning för andra slag av sirap l. tjockflytande (sirapsartade) läkemedel; utom ss. efterled i vissa ssgr numera föga br. (Sv.) Saft .. (t.) eine dick eingekochte Feuchtigkeit einer Pflanze. Möller (1790). Saft .. är det vanliga fast oegentliga namnet på en mixtur, då den har något tjock konsistens, och en behaglig, söt, smak. Nyblæus Pharm. 211 (1846). Berlin Farm. 2: 442 (1851). jfr BRÖST-, KORALLE-, KÖRSBÄRS-, LAKRITS-, LUNG-, MUN-, PENSEL-, TORSK-SAFT m. fl.
f) (†) om fågellim (bestående av det klibbiga, hartsartade ämnet i mistelns bär); anträffat bl. bildl., ss. beteckning för försåt l. dyl. Nu seyes her Erich intz ware ther iblandt (dvs. ibland dem som skulle vara konung Sigismunds sändebud hos hertig Karl), eij eller greffue Erich vthan i then staden brodern och jagh, thz sanneste ehr än owetterligitt, men thz synes wara best wachte sigh för sapfted thz och will wara best ehuad rådh ther till kan finnes, wij haffue her till intz wared för näthen. GBanér (1596) i HB 2: 293.
g) i utvidgad anv. (jfr e β, f), om kambium; i ssgn BILDNINGS-SAFT.
2) [eg. specialanv. av 1] om dryck l. vid matlagning använd ingrediens framställd av vätska ur växtdel (i sht frukt l. bär).
a) ss. dryck (vanl. efter utspädning med vatten) l. ss. ingrediens i matlagning använd vätska som utvunnits ur bär l. frukt (stundom äv. annan växtdel) o. på ett l. annat sätt (särsk. gm kokning med socker l. gm tillsättning av bensoesyra, stundom äv. vinsyra) gjorts hållbar; ofta om dryck av saft (i ovan angivna bet.) o. vatten. De vuxna drucko kaffe medan barnen föredrogo saft. Ett glas saft. Servering av saft och läskedrycker. Bjuda på saft (och vatten). Blanda saft och vatten. Koka (in) saft. Sur saft (jfr 1 e α), konserverad gm inkokning utan tillsats av socker. (Manikéerna) brukade icke Kött eller Wijn, doch wederqwekte the sigh medh annan fast kosteligare Spijs, och medh the aldrasöteste Saffter. Schroderus Os. 1: 655 (1635). Til at insylta Fruchterna är och nyttigt, ther om gode Huushållare wetenskap hafwa, först at göra Must och Saffter aff them. Risingh LandB 48 (1671). Man kan framställa söt saft, afsedd att tillsatt med vatten, förtäras såsom läskedryck eller sur saft ämnad att begagnas vid matlagning. Abelin MTr. 120 (1902). Sur saft göres av bär eller frukt och vatten eller av enbart bär eller frukt. StKokb. 592 (1940). — jfr APELSIN-, BLÅBÄRS-, BÄR-, EFTER-, FRUKT-, HALLON-, KÖRSBÄRS-, NATUR-, PLOMMON-, RABARBER-, RÅ-, SOPP-, SUR-, SÖT-, VINBÄRS-, ÄPPEL-SAFT m. fl. — särsk. (†) i utvidgad anv., om fruktgelé. Serenius Dd 3 b (1734). ÖoL (1852).
b) om vin l. annan alkoholhaltig dryck; dels (i sht om vin) med vitter prägel, dels (i sht ss. senare led i ssgr som beteckna brännvin) skämts. Wjnet i Hiertat gör frisk Blod och Drufworna swettas / Then så krafftiga Saft at Sinnen och Lemmarna hettas. Spegel GW 21 (1685); jfr 1. Runius (SVS) 1: 17 (c. 1710; om nattvardsvin). Bellman (BellmS) 2: 128 (c. 1784, 1791; om punsch). På hvar bierkrog i det tyska landet / .. Sväljas kanntals kornets safter. Öman LyrBl. 2: 98 (1864, 1868). Ej mat och läckerheter tröto, / och vinets safter ständigt flöto. Jensen BöhmDiktn. 119 (1894). — jfr DRUV-, PLANK-, POTATIS-SAFT. — särsk.
α) i uttr. Backi safter, äv. saft; se BACKUS b γ.
β) i uttr. druvans saft(er), vin. I skuggan skall du Lesbiska drufvans saft / oskyldigt njuta. Adlerbeth HorOd. 30 (1817). Druvans saft(er). Östergren (1937).
3) vätska som finnes i l. avsöndras ur (l. som enligt ä. uppfattning tänktes finnas i) kropp l. kroppsdel hos människa l. djur; kroppsvätska; äv. (se c) om vätska som finnes i l. avsöndras ur kött o. d. — jfr DJUR-SAFT.
a) hos människor l. ryggradsdjur; utom i γ samt i skildring av ä. uppfattningar numera företrädesvis (i sht ss. senare led i ssgr) om vävnadsvätska l. vissa slags sekret; i sht förr äv. sammanfattande om all vätska som finns i kroppen hos en människa. Roberg Beynon 166 (1697; om tjockflytande maginnehåll). (Människan) alstras i Moderlifwet af Modrens egen saft och warma. Elgh ÅkerbrSmål. 18 (1749). Den nya ersättande saften, som (efter en åderlåtning) tillföres blodet, är mycket tunnare än blodet. Lovén Anv. 23 (1838). Nej, — ingen gråt! all saften i min kropp / Ej släcker denna masugn i mitt hjerta. Hagberg Shaksp. 5: 32 (1848; eng. orig.: all my body's moisture). Om försöksdjur (kanin, marsvin) utsättas för afkylning, uttröttning eller annan åverkan, som kan nedsätta deras fysiologiska skyddskrafter inom safterna och väfnaderna, så kan man i blodet påvisa lefvande saprofyter. Sundberg Mikroorg. 163 (1896). Primäraffekterna (vid syfilis) äro, så länge hudlösheten finnes, starkt smittosamma, ty genom densamma kunna med den saft som utsipprar syfilisspirochaeter utkomma. Almkvist Könssj. 127 (1924). Svartz MatsmältnSj. 97 (1932; om tarmsaft). Därs. 227 (om bukspott). Redan Hippokrates, och efter honom Galenos, lärde, att kroppen har 4 safter. SvUppslB 13: 454 (1932); jfr HUMOR, sbst.1 — jfr KRÄFT-, KRÖS-, KÄRN-, LIVS-, MAG-, MAT-, MJÖLK-, NÄRINGS-, PANKREAS-, SEN-, TARM-, VÄVNADS-SAFT. — särsk.
α) (numera nästan bl. med ålderdomlig l. vitter l. skämtsam prägel) om blod; i sht förr äv. om tårar. O Jesu, Jesu, stilla / Med tin blodröda safft / Min vånda, som förspilla / Vill all min hiertekrafft. Lindschöld Vitt. 181 (1686). Blod är en mycket egen saft. Rydberg Faust 48 (1876; t. orig.: ein ganz besondrer Saft); jfr: Blod är en särdeles saft. Holm BevO 31 (1948). Afloppskanaler krafde amfiteatern verkligen ej endast för .. vatten, .. utan ock för blodet, som utgöts på arenan. Stundom flöt den saften bokstafligen i strömmar. Rydberg RomD 152 (1877). Doktor Faust kände sina egna ögon fyllas till brädden af medlidandets varma safter. Lundegård Ulla 127 (1894). Vid tinningen ryckte i skinnet / en åder med bleknad saft. Silfverstolpe Heml. 36 (1940). jfr (†): O! Himla-Magt, som Magter hwälfwer, / Hur obegriplig är din kraft? / Wid et dit ord naturen skälfwer: / Här pressas blodets inre saft! GbgMag. 1760, s. 219.
β) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. medicinsk uppfattning) om vätska som tänktes (gm stelning) ge upphov till benvävnad; förr äv. om (röd, ss. ett vätskebildande ämne uppfattad) benmärg. Jag .. blef skuten i min vänstra ben-pipa af en musquet kula, att safften utgick, ock måste låta uttaga 6 st. ben-skärfwor. JMLyth (1703) i KKD 2: 6. Sönnerberg Loder 14 (1799; om benbildande vätska). Florman Anat. 1: 33 (1823; om märg). Lovén Benväfn. 10 (1863; i skildring av ä. uppfattning). jfr BEN-, MÄRG-SAFT.
γ) (i sht i vitter stil) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i uttr. som beteckna livgivande kraft l. livskraft l. livfullhet, i sht i uttr. livets safter, äv. saft (jfr 6 b). En brånad som förtärt båd' kropps och sinnes krafter, / Som i dit unga bröst förgiftat lifvets safter. GFGyllenborg Vitt. 1: 167 (1762, 1795). Väl bränner ofta lifvets saft, / Med qval förutan like; / Men hoppet bor i Korsets kraft, / Och nåd i Ljusets rike. Atterbom SDikt. 2: 192 (1814, 1838). Den skånska mentaliteten .. blandade blod och safter med det gamla riket, påverkade och förändrade .. atmosfären i Sverige. Böök ResSv. 33 (1924). Vetenskapsmän av den sort som själva inte har något övermått av livets safter inombords brukar med en viss misstro betrakta sådana fakta som inte framställs torrt. BonnierLM 1954, s. 62.
b) hos ryggradslösa djur.
α) (numera knappast br.) om kroppsvätska motsvarande ryggradsdjurens blod o. lymfa, hemolymfa. Maskkräken hafva en kall Saft i stället för Blod. VetAH 1792, s. 7.
β) om olika slags sekret; utom ss. senare led i ssgn SPINN-SAFT numera bl. mera tillf. Linné FörelDjurr. 161 (1748; om ormgift). (Ett slags borstmask) bygger, af des egen mucilagineusa saft, sig .. stenartade rör. VetAH 1787, s. 104. Berlin Lsb. 146 (1852; om bläckfiskarnas bläck). Vid beröring utgjuta .. (lövbaggarna) en gul saft ur munnen. Trägårdh Skogsins. 78 (1939). jfr BLADLUS-, ORM-, SPINN-SAFT.
c) av vävnadsvätska, lösta salter, blodrester o. d. bestående (smakrik) vätska som finnes i kött o. framkommer vid kokning l. stekning o. d.; äv. om liknande vätska l. must i l. ur skaldjur l. fisk l. ägg o. d.; jfr 5 b. At steeka en Åål medh sitt eghit Safft. Kockeb. D 4 b (1650). Adlerbeth HorSat. 69 (1814; i ägg). Saften rinner af steken. Weste FörslSAOB (c. 1815). Ostron uti sin saft. Sjöberg Singstock 193 (1832). (Gm sönderdelning) får köttet en större yta, som utsättes för vattnet, varigenom köttets smakämnen och safter bäst dras ut i vattnet. StKokb. 247 (1940). — jfr BLOD-, KÖTT-SAFT. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i bild, med tanke på drastiska egenskaper hos ngt. Hwem weth huad som kan bliffue oss proponered, endogh ehuru thz bliffuer szå twifler jag neppeligen att steken ehr vthan mustigtt saptt. GBanér (1597) i HB 2: 316.
β) (†) i utvidgad anv., om buljong l. gelé. HovförtärSthm 1681 B, s. 87. Oxkiött till safft. Därs. 1724, s. 333. (Sv.) Saft kokad ur kött ell(er) frukt, (t.) Gallerte. ÖoL (1825); jfr 2 a slutet.
4) om fuktighet l. vätska i marken samt i anv. som närmast ansluta sig härtill.
a) (numera i sht i vitter stil) om fuktighet l. vätska i marken; oftast med tanke på fuktighetens betydelse för växternas liv l. (pregnant) om fuktighet som innehåller rikligt med näring för växter, must. Feetman som Wåhr-Watnet medh sigh hafwer lemnar både Safft eller Must och frodnat theraff Gräset wäxer. Risingh LandB 11 (1671). Om itt Trä skal wäxa som planteras i Jorden, så moste thet så diupt sättias, at Rötterna hinna til Safftet i Jorden. Ekman Siönödzl. 365 (1680). Strinnholm Hist. 4: 5 (1852; i bild). Den .. mäktiga (alm-)stammen, som bar jordens safter i höjden. Siwertz JoDr. 57 (1928); jfr 1 a. Markens safter. Lo-Johansson Förf. 16 (1957). — jfr NÄRINGS-SAFT.
b) (numera knappast br.) allmännare, om vatten (i vattensamling l. vattendrag). Spegel GW 53 (1685; i bild). All Maat vpätes nu (av Darius' krigsfolk), .. / All Safft i Elfwar diup, den blef och då vtsugen. Achrelius Dan. D 2 a (c. 1690). Han (dvs. Jesus vid bröllopet i Kana) källans klara saft i drufwoblod förbytte. Kolmodin QvSp. 2: 42 (1750). Liksom skyn uppfångar hafvets safter, / I herskarns hjerta folkets känslor slå. CGStrandberg 73 (1854).
c) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) om (mer l. mindre trögflytande) simmig vätska i l. ur jord- l. berglager l. om fuktig l. grötlik jordart som uppkommit gm utsilning ur berglager; äv., i utvidgad anv., om l. med inbegrepp av olika mineral som ansetts uppkomma gm utsilning l. utfällning o. dyl. l. olika gaser som tänktes ge upphov till l. medverka vid bildning av metaller. Salt, Alun, .. Stenollia, Armenisk Bolus, försiglat Jord, Blyhwit, Klita, Rödklijta, Zinober (m. m.) .. kallas Mineraliske Saffter. Schroderus Comenius 104 (1639; t. texten: Mineralische Säffte (Bergsäffte)). Jordbek (bitumen) eller annor petreolisk (dvs. om petroleum påminnande) saft. Hiärne 2Anl. 306 (1706). Wallerius Hydrol. 69 (1748; i pl., om vissa slammiga jordarter, bergolja o. vissa gaser). — jfr BERG-, MINERAL-SAFT.
5) i allmännare anv. av 1, 3 o. 4.
a) vätska; särsk. dels i pl. ss. sammanfattande beteckning för vätskor med undantag av vatten, dels (o. numera nästan bl., mera tillf.) om trögflytande (till konsistensen om saft (i bet. 1 d, 2 a) påminnande) vätska; jfr b. En Herrans låge (dvs. kärleken) som ey släkz af någon safft / På hwilken wattnet kalt förlorar all sin krafft. Runius (SVS) 1: 162 (1703). Främmande Vatten eller Safter .. (höra) icke til de naturliga vattnen, utan ha sin Origine och sit ursprung, antingen af Mineralier, Örter eller Djur. Wallerius Hydrol. 67 (1748). (Bina) skaffa til .. (larvernas) förnödenhet icke allenast Honung, utan äfwen wisza syrliga safter (som de samla bl. a. på ställen där hästgödsel legat). Fischerström 1: 582 (1779). Vid (natrontvål-)lösningens afkylande afskiljes kalktvålen i ett mycket fint fördeladt tillstånd, och det hela bildar nu en hvit, tjock saft, som utan att förändras kan förvaras i slutna kärl. TT 1871, s. 150.
b) (numera bl. mera tillf.) om närings- l. smakrik l. värdefull vätska i l. ur föda o. d.; äv. abstraktare, om egenskapen hos föda att innehålla sådan vätska l. sådana vätskor l. att ha fyllig smak o. d.; förr äv. i fråga om vin: styrka l. fyllig smak l. dyl. Roberg Beynon 166 (1697). Födans safter i vår kropp blifva styrka och lif. Thorild (SVS) 1: 313 (1778). Matsafts-rören, hwilka emottaga saften, som suges ur Maten. Hernquist Hästanat. 78 (1778); jfr 3. Detta winet har förlorat sin saft. Nordforss (1805). Brödets saft. Dens. Spong Sjövinkel 9 (1949; i bild, i fråga om bröd). — särsk. (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) mer l. mindre metonymiskt, om (näringsrik) föda. Envallsson Slått. 2 (1787). Vi (odalmän) reda för landet den närande saft, / Vi föda det — brödet är vårt. Geijer Skald. 13 (1811, 1835).
6) i oeg. l. bildl. anv. av 15 (jfr 3 a γ), om ngt (vanl. mer l. mindre abstrakt) som tänkes ss. en dryck l. ss. levande l. verkande kraft(er) l. ss. ngt mustigt o. d. Lät vppå sin dyra Post wåra herdar troget waka; / Vtur Zions rena kellor hemta ordetz klara saft. Kolmodin Rök. 101 (1728). Bleke man, då mista / skall jag allt det sälla, / som till sol min ungdom haft? / Offra till det sista, / bägarn från mig ställa / rågad än af lyckans saft. Levertin NDikt. 37 (1894). I det unga Uppsala jäste .. tidens våldsamma safter högt (efter 30-åriga krigets slut). Karlfeldt i 3SAH 24: 43 (1909). Det har heller icke sparats på komisk skaparglädje och drastiska safter i spelet. Märta Ekström och Anders de Wahl ha båda tagit sina roller med den rätta konstnärliga kalasaptiten. SvD(A) 1933, nr 264, s. 26. — jfr HIMLA-SAFT. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) om huvudinnehållet l. det väsentligaste l. värdefullaste l. centralaste l. innersta av l. i ngt; kvintessens (se d. o. 2); kärna (se KÄRNA, sbst.1 3 c); koncentrat (se d. o. c); kontenta (se d. o. 2); särsk. i uttr. pressa l. utpressa l. draga (bästa) saften av l. ur ngt. Förbundz conditionerne .. inneholla i sig safften af samme förbunded. HSH 29: 271 (1634). Man (är) föranlåten .. (utländska lärorika) Skriffter korteligen på dhet swenska Tungomåhlet at vthdraga och Safften dheraff at vthpressa. RelCur. Föret. 4 (1682). Om det främmande (i diktkonsten) utan alla förmedlingar upptages, om det icke förvandlas i folkets saft och kärna, kan det utan tvifvel verka menligt. Ljunggren i 2SAH 43: 7 (1867). Draga den bästa saften ur en bok. Schulthess (1885). Sundén (1888).
b) kraft (se d. o. 2) l. liv (se d. o. I 9) l. livfullhet l. friskhet l. intensitet l. frodighet (se d. o. 4); ofta [jfr t. saft und kraft] i uttr. saft och kraft; särsk. dels i fråga om ord l. språk l. muntlig l. skriftlig framställning, dels i fråga om person med tanke på hans l. hennes ord osv. l. natur l. väsen o. d.; jfr 3 a γ. Prophetiens safft och krafft (i Gamla testamentet). Sylvius Mornay 417 (1674). Vi .. (imitera) de nya franska skrifter, hvilcka, några få undantagne, äro utan saft, fast utvärtes mycket granna. Höpken 1: 434 (1765). Hvad musiken (i R. Genées operett Sjökadetten) beträffar, kan den kanske icke fullt mäta sig i saft och uppfinningsförmåga med hvad Suppé och Strauss .. presterat. GHT 1895, nr 232 A, s. 3. (Det kändes) stimulerande med en människa, för vilken livet var en så självklar sak. Han var en karl med bredd och saft och man kunde sannerligen inte märka på honom att han nyss semestrat nere hos sin far för att hämta krafter efter en lunginflammation. Siwertz Tråd. 94 (1957). — särsk. i sådana uttr. som ta saften ur ngn, ta kraften l. musten l. gadden ur ngn l. göra ngn alldeles matt o. d., suga saften ur ngt, beröva ngt dess friskhet l. omedelbarhet o. d. Alla lustkänslor .. dragas (hos puritanen) in i det etiska spindelnätet, där samvetet, rovgirigt och blodtörstigt, sitter och lurar för att ögonblickligen kasta sig över dem och suga glädjen och saften ur dem. Hellström Malmros 279 (1931). Om .. bomben var slut så var Klerk det också. Detta kastande, knäande, hävande hade bokstavligen tagit saften ur honom. Nilsson HistFärs 65 (1940).
c) (†) i uttr. pressa saften ur ngn, frampressa l. utvinna upplysningar av ngn, pumpa (se PUMPA, v.2 3 c β) ngn på upplysningar. AnderssonBrevväxl. 1: 297 (1857).
7) [jfr liknande anv. i t.] (†) smält slagg vari järnet färskade vid rännverkssmide. Rinman 2: 482 (1789).
Ssgr (i allm. till 1): A: SAFT-ANALYS. särsk. (i fackspr.): analys av (mängden av näringsämnen hos) vätskan i grönfoder o. d. LAHT 1933, s. 317.
(2 a) -APPARAT. apparat (se d. o. 3 a) för beredning av saft. VårkatalNK 1925, s. 54.
(1 a) -AVLEDARE~0200, r. l. m. trädg. på fruktträd o. d.: sidoskott betraktat ss. avledande en del av transpirationsströmmen från huvudskott; särsk.: (del av) sidoskott som kvarlämnas vid beskärning för att hindra alltför starkt flöde från det beskurna huvudskottet l. i syfte att gynna bildningen av blomknoppar på detta, avledare; jfr -ledare. HbTrädg. 3: 94 (1872).
(1, 3) -BANA, r. l. f. särsk. till 3.
1) anat. till 3 a: lymfkärl l. saftkanal (se d. o. a). NF 2: 543 (1877).
2) (numera knappast br.) till 3 b α; hos insekt: kroppshålighet innehållande hemolymfa. Ribbing Malaria 9 (1900).
-BEHÅLLARE, r. l. m.
1) (numera bl. mera tillf.) bot. till 1 c; hos vissa växter: organ som förvarar honungssaft, nektarbehållare, honungsgömme; jfr -hållare. Agardh LinnéArt. 88 (1885).
2) (i sht i fackspr.) till 1 d: cistern för sockersaft. KemT 1907, s. 115.
(13) -BEMÄNGD, p. adj. (upp)blandad med saft; särsk. till 1. Grafström Kond. 97 (1892; om sockerlag).
(1 d, e, 2 a) -BEREDNING. särsk.
1) till 1 d. LAHT 1892, s. 80.
2) till 2 a. Eneroth Pom. 2: 294 (1866).
(2 a) -BJUDNING. jfr -kalas. Martinson VägUt 63 (1936).
-BLAD. särsk. (†) i fråga om tobaksblad: saftrikt storgodsblad. Nordström SthmFirmH 296 (i handl. fr. 1843).
-BLADIG. (numera mindre br.) bot. om växt: som har köttiga o. saftrika blad; jfr -växt. Kruhs Jordkl. 2: 365 (1882). Lindman NordFl. 3: 205 (1903).
-BLANDNING. särsk. konkret.
1) till 1, 2 a: blandning av safter. Af 8 bitar husblåsz blifwer lagom substance till ett stop af hwad saftblandning man behagar (för beredning av gelé). Nordström Matlagn. 165 (1822).
2) (numera bl. i skildring av ä. uppfattningar) till 3 a, om blandning av kroppsvätskorna (uppfattad ss. konstitutiv för sjukdom). Hallin Hels. 2: 188 (1885). Då Karl XI låg sjuk, diskuterade hans läkare fallet vitt och brett och kommo till det resultatet, att det var fråga om en oriktig saftblandning i kroppen. Nyström Kir. 1: 44 (1926).
(1 c) -BLOMMA, r. l. f. [jfr t. saftblume] (†) honungsblomma (se d. o. 1). Agardh LinnéArt. 88 (1885).
-BLÅ. [jfr t. saftblau] (numera knappast br.) som har lackmusens (l. annat vegetabiliskt färgämnes) blåa färg; jfr lackmus-blå. Wikforss 2: 441 (1804). SvTyHlex. (1872).
(3 a) -BLÅSA, r. l. f. (†) anat. hos häst: i bakre delen av bålen belägen säckformig behållare i vilken lymfkärlstammen från bakre extremiteterna, buken, vänstra sidan av halsen o. vänstra frambenet mynna o. som fortsätter i stora bröstgången, kyluscistern. Hernquist Hästanat. 78 (1778).
-BLÅTT, n. [jfr t. saftblau] (numera knappast br.) lackmus (l. annat blått färgämne av vegetabiliskt ursprung); jfr -färg o. lackmus-blått. PH 11: 289 (1777). TySvOrdb. 1987 (1932).
(2 a) -BRICKA, r. l. f. bricka (avsedd för l.) använd vid servering av saft; bricka med saft o. tillbehör (glas m. m.). Solnedg. 2: 242 (1911).
-BRUNT, n. [jfr t. saftbraun, om olika bruna färgämnen (t. ex. färg framställd ur valnötsskal l., i senare tid, ur brunkol)] (i sht förr) brunt färgämne framställt ur brunkol (o. använt vid pappersfabrikation); jfr kassel-brunt. BtRiksdP 1914 A, 4: nr 73, s. 3.
(2 a) -BUTELJ. saftflaska. Sundén (1888).
(2 a) -BÅL, r. l. m. bål innehållande saft (blandad med läskedrycker o. d.).
1) motsv. bål, sbst.2 1 slutet. Asplund Stud. 189 (1912).
2) motsv. bål, sbst.2 2. BVT 1928, nr 10, s. 7.
(1 c) -CELL. (†) bot. växtcell som utsöndrar honungssaft. BotN 1868, s. 118. —
-CELLUL. (†) cell innehållande mjölksaft. Agardh Bot. 1: 112 (1830); jfr Wikström ÅrsbVetA 1831, s. 250.
(1 a, 3) -CIRKULATION. särsk. till 1, om cirkulation av saft i växt; numera nästan bl. (mera tillf.) till 1 a, om saftledning (se d. o. 1). Wikström ÅrsbVetA 1823, s. 470. Andersson InlBot. 192 (1861; om plasmaströmning i olika riktningar i växtcell).
(1 a) -DRAGARE, r. l. m. (numera mindre br.) på träd: frisk gren l. friskt skott betraktad (betraktat) ss. befordrande transpirationsströmmen i trädet; jfr -sugare 1. Har tallen tillräckligt många friska kraftiga kvistar eller s. k. saftdragare nedanom den torra toppen, kan den lifnära sig länge nog. Skogvakt. 1891, s. 212.
(1 a) -DREV. [jfr t. safttrieb] (†) savstigning; äv. övergående i bet.: tid när savstigning sker; jfr -stigning. Alla löfträd hafva 2:ne saftdref om året: det första från löfvens utsprickning om våren till midsommar, .. det andra efter midsommar. Ström Skogsh. 29 (1830). Arrhenius Jordbr. 3: 236 (1861).
(1, 2 a) -DRYCK. dryck bestående av l. innehållande saft. Hugnar du (dvs. cypressen) öcknens gäst, som palmen, med dadlarnes saftdryck? Atterbom SDikt. 2: 303 (1816, 1838). En saftdryck på sommaren skall vara riktigt kall. StKokb. 533 (1940).
(15) -DRYPANDE, p. adj. särsk. till 1, 3 c. Den saftdrypande rapphönsvingen. Virén Skizz. 59 (1890). Sockerrörets saftdrypande stänglar. Jensen Goldschmidt Mex. 12 (1926).
(2 a) -DUNSTNING. (förr) om metoden l. handlingen att sakta uppvärma i flaskor upphälld saft till 100 C i syfte att göra den hållbar. Grafström Kond. 96 (1892).
-FABRIK.
1) (numera knappast br.) till 1 d: saftstation. LD 1904, nr 143, s. 2.
2) till 2 a: fabrik som tillverkar saft. Karamell- & Saftfabrik. RTKatal. 1904, 4: 277.
(1, 35) -FATTIG. Grafström Kond. 105 (1892; om vinbär).
(2 a) -FLAMMERI. kok. ett slags finare saftkräm avredd med ris- l. majsenamjöl. Walin o. Schager 96 (1896).
(2 a) -FLASKA. jfr flaska 1. Lind o. Gréen KonservB 169 (1911).
-FLUGA. (†) fluga av släktet Scopeuma Meigen, vars arter delvis suga honung l. förtära utsipprande sekret från träd o. d., dyngfluga. Dahlbom Insekt. 304 (1837; i pl.).
-FLÖDE.
1) (i sht i fackspr.) om utströmning av saft ur sår(yta) på växt (särsk. träd o. d.). Björkman Skogssk. 83 (1868).
2) (†) (ss. sjukdom betraktat) tillstånd hos träd då det är frodväxt, har lös ved o. skjuter onormalt stora årsskott. Stål Byggn. 1: 17 (1834: Saftflöd).
-FODER. lant. fodermedel med hög vattenhalt (bete, grönfoder, foderrotfrukter, potatis, ensilage, drank, betmassa o. d.). MeddCentralanstFörsöksvJordbr. 12: 37 (1909). Ssgr (lant.): saftfoder-giva, r. l. f. jfr giva, sbst. 1. Östergren (cit. fr. 1916). -mängd. LAHT 1933, s. 853. —
-FRUKT. bot. saftig frukt; frukt med saftig fruktvägg; äv. i uttr. egentlig saftfrukt, motsatt: bärfrukt. Vi .. (uppdela ätbara frukter) uti egentliga saftfrukter, bärfrukter och nötter. Jönsson Gagnv. 98 (1910). VäxtLiv 4: 325 (1938).
-FRUKT-BILDNING. bot. jfr -frukt; särsk. konkret. VäxtLiv 4: 325 (1938).
-FRUKTIG. bot. jfr -frukt. Frön av saftfruktiga växter. VäxtLiv 4: 328 (1938).
-FULL. (saft- 1652 osv. safte- 1768) full av saft; saftig, saftrik. Wollimhaus Ind. (1652).
1) till 1, om bär l. frukt l. växt(del); jfr saftig 1. VetAH 1739, s. 17.
2) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv. (delvis möjl. med anslutning till saft 4 a), om åker l. äng l. landskap o. d.: som (är rik på näringssafter o.) har (grön o.) frodig växtlighet; frodig; jfr saftig 2. PH 6: 4738 (1757; om åkrar). Äfven höjderna äro lummigt trädbeväxta. Det är en riktig njutning att betrakta detta saftfulla landskap, så olikt de flesta inom Attika. Bremer GVerld. 6: 96 (1862).
3) till 3; särsk.
a) (numera nästan bl. i skildring av ä. uppfattningar) till 3 a, om person l. kropp(sdel); jfr saftig 3 a. Rörelse är för alla nyttig; men saftfulle personer behöfva och tåla den samma alldramäst. Schulzenheim PVetA 1763, s. 35. Brösten och andra mera saftfulla partier hos qvinnan sjunka ihop efter förlossningar. Löwegren Hippokr. 2: 341 (1910).
b) till 3 c, om kött o. d.; jfr saftig 3 b. Almström KemTekn. 2: 644 (1845). (Piggvaren) Har ett fett, fast och saftfullt kött, som är finare .. än andra flundrors. Ekenberg (o. Landin) 270 (1889).
4) (numera bl. mera tillf.) till 5 b: full av näringsrik vätska; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 5). Jesu sunda safft-fulla lifs bröd (dvs. Guds ord). KyrkohÅ 1910, MoA. s. 4 (1736).
5) oeg. l. bildl. (jfr 4): full av kraft l. frodighet o. d. (jfr saft 6 b); särsk. om person: som har en livsbejakande l. frodig (se d. o. 5) natur l. läggning; jfr saftig 5 d. Leopold NLagstSnill. 91 (1792; om fantasi). Karlfeldt Tank. 145 (1928; om person). Avledn.: saftfullhet, r. l. f. särsk. till -full 1. JGOxenstierna 4: 318 (1815).
(15) -FYLLD, p. adj. jfr -full; särsk. till 1. Strindberg Blomst. 8 (1888).
(1 d) -FÅNGARE, r. l. m. [jfr t. saftfänger] tekn. i sockerbruk: (i anslutning till avdunstningsapparat l. kokpanna anbragt) anordning som uppfångar de droppar av sockersaft som följa med de avdunstande ångorna vid saftens inkokning. 2UB 4: 516 (1899).
(1, 3) -FÄRG. [jfr t. saftfarbe, eng. sap-colour] (transparent) färg av växtsaft l. växtextrakt l. (allmännare) av vegetabiliskt l. animaliskt ursprung (använd ss. vattenfärg l. till färgning av matvaror l. drycker); numera nästan bl. dels (i fackspr.) allmännare, om vattenfärg l. laserande färg, dels (mera tillf.) med anslutning till saft 2 a, om färg avsedd l. använd till färgning av saft (se d. o. 2 a); jfr -blått, -brunt, -grönt 2, -gult, -rött. (Det frågas) om man har befunit att .. (krapp o. vejde) ähro något beständigare än alla andra safft färger. Polhem Brev 78 (1711). En (ur spanskgröna erhållen) grön .. saftfärg, hvilken lätt är uplöslig uti varmt vatten och såmedelst tjenlig til grönt bleck och til lavering. Rinman 2: 763 (1789). En vacker gul saftfärg erhålles om ett afkok på berberisrot afdunstas till siraps stadga. Almström KemTekn. 2: 382 (1845). Mineralriket gifwer de flesta färgstofter, och dessa äga äfwen mer förmåga att täcka, än saftfärgerna, som erhållas antingen af wäxter eller djur. AHB 13: 20 (1865). Grafström Kond. 72 (1892; använd för färgning av karameller). BonnierKL (1926; om vattenfärger). Kjellander FärghVaruk. (1940; om laserande färger). IllSvOrdb. (1958; för färgning av saft).
(14) -FÖRANDE, p. adj. [jfr t. saftführend] som för l. leder l. innehåller saft.
1) bot. till 1. Ljunggren Est. 2: 174 (1860). VäxtLiv 3: 322 (1936; i fråga om honungssaft).
2) (i fackspr.) till 3 a. Vid läderberedning borttages även hår, överhud och det därunder liggande lagret av saftförande celler. Bolin OrgKem. 116 (1925).
(1 d) -FÖRVÄRMARE~0200, r. l. m. tekn. apparat vari råsaft som skall renas (skedas) uppvärmes med ånga (som tillföres apparaten från sockerfabrikens avdunstningssystem), råsaftförvärmare. TeknVet. Kem. II. 1: 180 (1931).
-GALLÄPPLE. [jfr t. saftgalle] (†) gallbildning med saftrik vävnad; jfr -knöl. Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 23. Thomson Insect. 284 (1862).
(1, 2 a) -GELÉ. kok. gelé på frukt- l. bärsaft. Zetterstrand Kokb. 363 (1877).
(1 d) -GLANDEL. [jfr t. saftdrüse] (numera bl. tillf.) honungskörtel; jfr honungs-glandel. Agardh Bot. 1: 346 (1830).
(2 a) -GLAS. dricksglas avsett för l. använt vid förtäring l. servering av saft; äv. med inbegrepp av i glaset upphälld saft: glas saft. BoupptVäxjö 1866. Eva kom i dörren med ett saftglas. Thorén Herre 27 (1942).
(1, 2 a) -GLASS. kok. glass beredd av frukt- l. bärsaft, socker o. vatten. Zetterstrand Kokb. 378 (1863). Saftglass på apelsin. StKokb. 499 (1940; rubrik).
-GRÖN, r. l. m. [jfr t. saftgrün] (†) = -grönt 2; jfr sapp-grön. TullbSthm 13/7 1584. SvBot. nr 307 (1807).
-GRÖN, adj. [jfr t. saftgrün] som har en (för klorofyllet hos saftiga växter utmärkande) klargrön l. friskt l. intensivt grön färg l. karakteriseras av en frodig grönska. Schultze Ordb. 1632 (c. 1755). (Skogshöjdens) saftgröna sammetsmatta. Törneros (SVS) 4: 320 (1825). Mönstret till ekbladet .. klippes af saftgrönt kläde. Iduna 1864, s. 67. Höijer Martin 61 (1950; om tallkronor).
-GRÖNA, r. l. f. (†) = -grönt 2. Linné Vg. 215 (1747). FKM 2: 126 (1807).
-GRÖNT, n.
1) saftgrön färg (se färg, sbst.1 1); äv. [jfr 2] om sådan färg erhållen gm färgning med saftgrönt (i bet. 2). Saftgrönt frambringar man (på skinn), om man digererar 1 wigtsdel saftgrönt med 4 delar sprit (osv.). AHB 4: 30 (1860). HufvudkatalSonesson 1920, 5: 275 (om färg på porslinsplattor).
2) [jfr t. saftgrün, eng. sap-green] (i fackspr.) (i sht till akvarellmålning använt) i vatten lösligt, grönt färgämne framställt av (de mogna) bären från getapel (l. andra arter av brakvedssläktet) därigm att den utpressade (brunaktiga) saften kokas med alun (o. pottaska); jfr -färg, -grön, sbst., -gröna. Brenner Nomencl. (1680). Warg 672 (1755; använt för smakförbättring av brännvin). Saftgrönt är den utprässade saften af bären på flera species Rhamnus, blandad med alunlösning och afdunstad. Berlin Vextchem. 103 (1835). Kallstenius HbOljem. 30 (1915).
(2 a) -GRÖT. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) saftkräm. Wigforss Minn. 1: 25 (1950; om förh. i Halmstad c. 1890). jfr ANF 56: 211 (1942).
-GUL. [jfr t. saftgelb] (†) som har den gula färg som förekommer hos l. erhålles ur färgämnet saftgult. Marklin Illiger 80 (1818). SvTyHlex. (1872).
-GULT, n. (i fackspr.) färg framställd av det gula färgämnet hos (olika arter av) avignonbär o. utrörd i gummilösning; jfr -färg. Dalin (1854). Kjellander FärghVaruk. 341 (1940).
-GÅNG; pl. -ar. [jfr t. saftgang]
1) (numera bl. tillf.) till 1 (särsk. 1 a): gång (se d. o. III 1 e) l. kärl ledande l. innehållande saft (särsk. näringssaft); jfr -kärl 1. Ahlelöf SvarVetA 3 (1763). Agardh Bot. 1: 117 (1830). Ström Skogsh. 26 (1846).
2) anat. till 3 a, = -kanal a. Wernstedt (1951).
-GÖMME. (†) = -rum 1 a. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 307. —
-HUGGEN, p. adj. (†) om (rund)virke o. d.: huggen under savningstiden, savhuggen. Ström Skogsh. 150 (1830, 1846).
-HYLSA. (†) om mjölksaftkärl. VetAH 1774, s. 233.
(1 c) -HÅLLARE. [jfr t. safthalter] (†) = -behållare 1. Agardh Bot. 1: 346 (1830).
(3 a) -KAKA. (†) pastill som användes för att framkalla avsöndring av slem o. d.; jfr kaka, sbst. 5 a. Schroderus Comenius 792 (1639).
(2 a) -KALAS. kalas (se d. o. 1) l. bjudning vid vilket (vilken) man bjuder på l. förtär saft (jämte bullar, kakor o. d.); äv.: kalas (se d. o. 1 slutet) på saft (o. bullar, kakor o. d.). När sällskapet tröttnade på att segla, brukade de gå i land och hålla saftkalas på en klippholme. Lagerlöf Mårb. 43 (1922). På eftermiddan hade jag saftkalas för alla barna i Bullerbyn. Lindgren AllBarn 22 (1946).
(2 a) -KALLSKÅL~02, äv. ~20. kok. jfr kall-skål 1. HemKokb. 41 (1903).
(3 a) -KANAL. [jfr t. saftkanal, saftkanälchen] anat.
a) intercellulär hålighet innehållande lymfa l. vävnadssaft (l. bådadera); jfr -bana 1, -gång 2, -lucka, -rum 2 o. lymf-rum. NF (1890).
b) (†) i pl., i utvidgad anv., om kanaler med blodkärl i benvävnad, haversska kanaler. Wretlind Läk. 2: 3 (1894).
(2 a) -KARAFF. BoupptVäxjö 1860.
(2 a) -KARAFFIN. BoupptVäxjö 1871.
(1, 2 a) -KARAMELL. (förr) karamell kokad med fruktsaft i st. f. vatten. Almström KemTekn. 2: 261 (1845).
-KNÖL. (†) = -galläpple. Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 23.
((1 o.) 2 a) -KOK. jfr -kokning 1 o. kok, sbst.1 1 a, b; särsk. konkret. Siwertz Tråd. 14 (1957).
-KOKNING.
1) till (1 o.) 2 a: (in)kokning av saft, saftning. WoJ (1891).
2) (†) till 3 a, om födans kemiska sönderdelning o. dess resorption (o. ingående i mjölksaften) i tarmkäxets lymfkärl; jfr kokning 1 b slutet. Serenius (1734, 1757; under chylification).
(2 a) -KONCENTRAT. (i fackspr.) (i handeln förekommande) koncentrerad frukt- l. bärsaft. TeknOrdb. 840 (1940).
(2 a) -KRUS. (i sht förr) jfr krus, sbst.3 2. SmålP 1890, nr 90, s. 1.
(2 a) -KRÄM. (i allm. till efterrätt använd) kräm (se kräm, sbst.2 2) på saft; jfr -gröt o. röd-gröt. ZetterstrandKokb. 362 (1863: Saftcrême).
-KULA. [jfr t. saftkügelchen] (†) om klorofyllkropp. Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 160. Epidermidis celler äro uppfyllda med gröna små saft-kulor, då löfvet är tunnt. Därs. 1838, s. 443. Frey 1846, s. 124. —
-KVARN. (i fackspr.) kvarn (se d. o. 2) avsedd l. använd för sönderkrossning av o. utvinning av saften ur bär l. frukt. StKokb. 613 (1940).
-KÄRL.
1) (numera mindre br.) till 1 (särsk. 1 a): ledningsbana för l. kärl (se d. o. 2 b) ledande (närings- l. mjölk)saft; jfr -rör 1, -trumma 1, -åder. Kärlen (hos växterna) äro antingen Saftkärl eller Luftkärl. LittT 1797, s. 170. Lindström Lyell 178 (1859).
2) (†) zool. till 3 b α, om ledningsbana för näringsvätska hos manetdjur. VetAH 1791, s. 85.
(3 c β) -KÖTT. (†) kött använt l. avsett att användas till buljong l. gelé. HovförtärSthm 1694 A, s. 144. Därs. 1722 B, s. 606.
(1 a) -LEDANDE, p. adj. bot. jfr -ledning 1. Areschoug VäxtBygn. 64 (1875; om celler).
(1 a) -LEDARE, r. l. m. (numera föga br.) = -avledare. Abelin Frukt 137 (1902).
(1, 3) -LEDNING. [jfr t. saftleitung]
1) bot. till 1 a; i växt: transportering l. ledning av näringssaft; äv. konkretare, om ledningsbana för näringssaft; jfr -cirkulation, -lopp, -omlopp 1, -rörelse 1, -stigning, -strömning 1. Areschoug VäxtBygn. 68 (1875; abstr.). Stinkflyna livnära sig nästan uteslutande av .. sådana (växtdelar), där de lätt kunna komma åt saftledningen, d. v. s. unga skott, knoppar, saftiga frukter, blad och blomskaft. Trägårdh Skogsins. 211 (1914).
2) tekn. till 1 d: ledning (se ledning, sbst.2 2 a) genom vilken tunnsaft pumpas från saftstation till sockerbruk. LAHT 1892, s. 77.
(1 a) -LOPP. [jfr t. saftlauf] (numera knappast br.) om savstigning l. saftledning (se d. o. 1); äv. konkretare, om uppåtstigande vätska i växt. Santesson Sv. 41 (1887; konkretare). Abelin Frukt 62 (1902).
(3 a) -LUCKA. [jfr t. saftlücke] anat. = -kanal a. 2NF 3: 408 (1904).
(3 a) -LYNNE. (†) om egenskapen hos var o. en av de kroppsvätskor som enligt humoralpatologien bestämma kroppens hälsotillstånd l. om sådan kroppsvätska av viss beskaffenhet; anträffat bl. i pl. CAEhrensvärd Brev 2: 62 (1795).
-LÖS. som är (nästan l. till synes) utan saft; motsatt: saftig. Lind (1738).
1) till 1; ofta liktydigt med: livlös l. förtorkad l. utan frodighet. Vid torka blir kornas bete saftlöst och torrt. Månsson Trääg. 17 (1643). Tyst fräta maskarne på de saftlösa löfven. Bremer Nina 384 (1835).
2) (mera tillf.) i utvidgad anv. (delvis möjl. med anslutning till saft 4 a), om landskap o. d.: förtorkad (särsk.: som har en förtorkad o. till synes livlös vegetation); äv. i utvidgad anv., om landskaps utseende o. d.; jfr 4. Landskapet antager under den brännande tropiska solens inflytelse ett förtorkadt, saftlöst, nästan brunbrändt utseende. Svensén Jord. 69 (1884).
3) till 3; särsk.
a) (numera i sht i skildring av ä. uppfattningar) till 3 a, om kropp (sdel). Man (har hos personer som dött av hjärnskakning) funnit hjärnan onaturligt saftlös, hopklämd (osv.). Acrel Sår 104 (1745).
b) till 3 c, om kött o. d. Schulthess (1885).
4) (numera bl. tillf.) till 4 a, om jord o. d.: torr (o. näringsfattig). Rogberg Pred. 2: 200 (1827; i bild).
5) (numera bl. mera tillf.) till 5 b, om föda: torr l. utan must (o. smak). JGOxenstierna 2: 102 (1796, 1806; om bröd). Grotenfelt Mejerih. 173 (1881; om ost).
6) oeg. l. bildl. (motsv. saft 6 b): som (nästan helt) saknar must (se d. o. 6) l. kraft(fullhet) l. liv(fullhet); kraftlös; torr. Warnmark Epigr. C 2 a (1688). Herren .. förnye sit namns kraft i wåra safftlösa själar. SRosén (1733) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 35. Ack! hwad du är saftlös och förtorkad utan Jesu! Liljestråle Kempis 83 (1798). Böttiger 4: 102 (1847, 1869; om retorik). Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 16 (1920; om stämma). Avledn.: saftlöshet, r. l. f. egenskapen att vara saftlös; särsk. till -lös 6: brist på liv(fullhet), torrhet o. d. Lind (1749; under safftlosigkeit). En viss saftlöshet, matthet, färglöshet i uppfattningen (av företeelser o. människor). Verd. 1888, s. 19. —
-MASSA, r. l. f.
1) (i fackspr.) till 1 d, motsv. massa, sbst.2 1 a. Arrhenius OdlSockerb. 54 (1869).
2) (numera mindre br.) till 3 a, motsv. massa, sbst.2 1 b. Från såret kan (orm-)giftet intränga i saftmassan, dock blifva bett af våra inhemska ormar sällan dödande. Hallin Hels. 2: 620 (1885).
(1 d) -MELIS. [jfr t. saftmelis] (förr) (vid råsockerbruk) direkt (dvs. icke via mellanprodukten råsocker) ur betsaft (tjocksaft) framställt strösocker. Grönberger Hvitbet. 30 (1872). 2NF 26: 223 (1917).
(1 c) -MÄRKE. [jfr t. saftmal] bot. honungsmärke, honungstecken; jfr -tecken, -visare. NF 6: 1479 (1883).
(2 a) -MÄTARE, r. l. m. (i sht i fackspr.) = -portionerare. SvD(A) 1933, nr 105, s. 1. —
-OMLOPP. [jfr t. saftumlauf, säfteumlauf] (†)
1) till 1 a: saftledning (se d. o. 1). Hartman Naturk. 105 (1836). HbTrädg. 3: 33 (1877). NPress. 1892, nr 206, s. 4.
2) anat. till 3 a, = -strömning 2. Det är antagligen genom .. (tandfibrillerna i dentinkanalerna), som saftomloppet och ämnesomsättningen i tanden förmedlas. Ulmgren Tänd. 13 (1881). Ssg (till -omlopp 1): saftomlopps-tid. (†) = saft-tid. Ström Skogsh. 150 (1830, 1846).
(3 b β) -PIPA, r. l. f. (†) = -rör 3. Dahlbom Insekt. 133 (1837). LfF 1847, s. 255. —
-PLANTA, r. l. f. [jfr t. saftpflanze] (†) = -växt. Agardh LinnéArt. 125 (1885).
-PLÅSTER. [jfr t. saftpflaster] (förr) farm. plåster innehållande avkok av rot av gladiolus. Björkegren 911 (1784).
(2 a) -PLÄTT. (i sht förr) plätt (se plätt, sbst.2 IV) gjord av en smet vari saft ingår i stället för mjölk. Ekberg Hvad äta? 321 (1899).
(2 a) -PORTIONERARE, r. l. m. (i sht i fackspr.) apparat bestående av en l. flera behållare för saft, försedd(a) med en anordning varmed en viss (t. ex. för ett glas utspädd saft lämplig) kvantitet outspädd saft urtappas gm ett enkelt handgrepp, saftmätare. —
-PRESS. apparat l. maskin för utpressning av saft ur bär l. frukt; jfr bär-press. AB 1869, nr 227, s. 4. —
-PRESSERI1004, äv. 3~002. lokal l. (avdelning inom) fabrik där (saftpressar finnas inrymda o.) saft pressas ur frukt l. bär (o. beredes till dryck l. dyl.). PT 1911, nr 45 B, s. 1. —
-PRESSNINGS-MASKIN. jfr -press. SmålAlleh. 1883, nr 149, s. 1.
(1 (d), 2 a) -PUMP. (i fackspr.) jfr pump, sbst.1 1. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 101 (om maskin för pumpning av sockersaft). Fabriksrum med filter, två läskedrycksapparater och korkmaskiner samt en saftpump. PT 1903, nr 211 B, s. 2. —
-PÅSE, r. l. m.
1) (†) till 1: säckformigt hölje kring (saftrik) fröämneskärna hos blomväxter, fröämneshinna, integument. Marklin Illiger 426 (1818; t. orig.: saftbälgchen).
2) (i fackspr.) till 1, 2 a: påse av tyg o. d., använd (i saftapparat l. saftpress) för silning av saft. Grafström Kond. 93 (1892).
-PÄRON. [jfr t. saftbirne] om flera olika saftrika päronsorter; numera nästan bl. (i vissa trakter, i sht i uttr. franska saftpäron) om sorten Epargne, kejsarinnepäron. Spegel 342 (1712). Eneroth Pom. 2: 194 (1866; om gråpäron). SvNat. 1919, s. 31 (: ”franska saftpäron”; från Gotl.).
(1 d) -RENING. rening av sockersaft. TT 1874, s. 261. Ssgr: saftrenings-metod. SvVäxtförädl. 1: 403 (1951). -process. Grönberger Hvitbet. 23 (1872).
-RIK. rik på saft; saftig; saftfull o. d. Wikforss (1804; under saftreich). särsk.
1) till 1, om frukt l. bär l. växt(del); jfr saftig 1. Fischerström 4: 463 (c. 1795). särsk.
a) (tillf.) i utvidgad anv., om korg innehållande frukt. Bremer Nina 405 (1835).
b) mer l. mindre bildl. (A. Klinckowström) har kring den saftrika kärnan i denna diktcykel (dvs. Svipdag Egilssons saga) lagt ett hardt när ogenomträngligt skal af polyonomi (dvs. namnrikedom). Rydberg Brev 3: 147 (1893).
2) (mera tillf.) i utvidgad anv. (delvis möjl. med anslutning till saft 4 a), om äng o. d.: som (är rik på näringssafter o.) har (saftrik o.) frodig växtlighet o. d.; frodig; jfr saftig 2. FGrafström Dikt. 205 (1858).
3) (numera i sht i skildring av ä. uppfattningar) till 3 a; om kropp (sdel); jfr saftig 3 a. Men närhelst man ämnar gifva detta (kräk-)medel (dvs. prustrot), bör man förut sörja för, att patientens kropp är någorlunda saftrik. Odenius 2Celsus 109 (1906). Avledn.: saftrikhet, r. l. f. egenskapen att vara saftrik; särsk.
1) till -rik 1. Fischerström 4: 214 (1792).
2) oeg. l. bildl.: kraft l. livfullhet l. saftighet (se d. o. 2) o. d. SthmFig. 1845, s. 258. —
-RIKEDOM~002, äv. ~200. rikedom på saft; saftighet o. d.; särsk.
1) till 1. Agardh LinnéArt. 125 (1885).
2) (numera i sht i skildring av ä. uppfattningar) till 3 a. Rosenthal .. ansåg, att .. (en muskels) blod- och saftrikedom .. ökades genom massage. SvLäkT 1935, s. 1703. —
-RUM, n. [jfr d. saftrum, t. saftraum]
1) till 1.
a) (†) sekretbehållare; jfr -gömme. Andersson InlBot. 196 (1861). Areschoug LbBot. 37 (1863).
b) bot. till 1 b; i växtcells protoplasma: av cellsaft fylld hålighet, vakuol. Lundström Warming 3 (1882).
c) tekn. till 1 d; i avdunstningsapparat vid sockerbruk: rum (se rum, sbst.3 6) för sockersaft. UB 5: 65 (1873).
2) anat. till 3 a, = -kanal a. Lovén Blod. 11 (1876).
-RÖD. som har (en färg som liknar) den för röda bär- l. fruktsafter karakteristiska färgen; lysande röd; klarröd. Benedictsson FruM 196 (1887; om läppar). Sjödin StHjärt. 272 (1911; om rödmålade stugor).
-RÖR. [jfr t. saftröhre]
1) (numera mindre br.) bot. till 1 a, = -kärl 1; förr äv. om vedcell (l. rad av vedceller). Möller 1: 16 (1755). Ved-rör .. kallas af många Författare de allmänna rören (Vasa communia), af andra för saft-rören (Vasa chymiphora). EconA 1808, juni s. 41. Cannelin (1939).
2) (†) till 3 a: lymfkärl l. mjölksaftkärl (se d. o. 2). Serenius EngÅkerm. 136 (1727; om mjölksaftkärl). Schulthess (1885).
3) (numera bl. tillf.) till 3 b β, om vart o. ett av de i bakdelen av bladlöss förekommande tvenne rör varigenom sekret avsöndras, ryggrör, sifon; jfr -pipa. Thomson Insect. 130 (1862). Trägårdh Skogsins. 219 (1914).
-RÖRELSE. [jfr t. saftbewegung] (†)
1) till 1 (a), om saftledning (se d. o. 1) l. (i växtcell) plasmaströmning. Wikström ÅrsbVetA 1823, s. 471. Därs. 1827, s. 195 (om plasmaströmning). Andersson InlBot. 212 (1861).
2) till 3 a, = -strömning 2. Hallin Hels. 1: 371 (1885). Wretlind Läk. 2: 3 (1894).
-RÖTT, n. [jfr t. saftrot] (†) färnbockslack; jfr -färg. SFS 1876, nr 8, s. 5.
(1, 2 a) -SIL. använd vid beredning av saft. BoupptVäxjö 1913.
-SKIVLING. [svamparna innehålla en vattenaktig saft i riklig mängd] (numera knappast br.) bot. svamp tillhörande släktet Hygrophorus Fr., vaxskivling; särsk.: svamp tillhörande undersläktet Hygrocybe Fr. Fries Ant. 44 (1836). Saftskivling (hygrocybe). Lundell (1893).
(6 b) -SMOCKA, r. l. f. [möjl. (åtminstone delvis) till safta 7 a] (tillf., starkt vard.) med kraft utdelat (knytnävs)slag o. d. (som träffar motståndaren mitt i ansiktet l. på munnen), saftig(t) (se saftig 5 e α) slag l. smäll. IdrBl. 1935, nr 28, s. 12 (i boxning).
(2 a) -SOPPA, r. l. f. jfr -kräm. Zetterstrand Kokb. 190 (1863).
(1 b) -SPÄND, p. adj. [jfr d. saftspændt] bot. som har saftspänning, turgescent. VäxtLiv 1: 517 (1932).
(1 b) -SPÄNNING. [jfr d. saftspænding] bot. av (insugen vätska i) växtcellens cellsaft framkallat hydrostatiskt tryck (mot cellväggen) som ger cellen fasthet o. därigm (medverkar till att skänka större) stadga åt växt l. växtdel, turgor, turgescens; jfr -tryck. Skårman Forssell 153 (1898).
(1 d) -STATION. [jfr dan. o. t. saftstation] (i sht i fackspr.) till råsockerbruk hörande fabrik vid vilken tunnsaft produceras o. via rörledningar pumpas till sockerbruket (för fortsatt bearbetning till råsocker). LAHT 1892, s. 77.
(1 a) -STIGNING. i sht bot. i växt: uppåtströmning av vatten med däri lösta näringsämnen; savstigning; jfr -drev, -ledning 1. Trädbarkning på rot åstadkommer en modererad saftstigning i träden. Fischerström 1: 334 (1779). 2SvUppslB 25: 360 (1953). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. med anslutning till saft 3 a. Man kallar .. (ynglingens äckel inför samhället) vårflod, och vill dermed säga att det icke var annat än en barnsjukdom, .. en saftstigning, som framkallade blodstockning och yrsel. Strindberg TjqvS 2: 68 (1886).
(1 a) -STOCKNING. bot. i växt(del): gm stark tillströmning åstadkommen anhopning av näringssaft. HbTrädg. 3: 104 (1872).
(13) -STRÖM. ström av saft l. saftliknande vätska; särsk.
1) till 1.
a) bot. dels om ström av protoplasma i växtcell, dels (o. numera nästan bl.) till 1 a, om ström av näringssaft (i kärl) hos växt. Wikström ÅrsbVetA 1823, s. 470. Saft-strömmen uppstiger ifrån basen af cellen, likt en spring-källa, till cell-taket, hvarest den fördelar sig i mångfaldiga stammar. Därs. 1838, s. 444. När (träd-) stammen tilltager i grovlek, skär gördeln in och försvårar passagen för den nedåtriktade saftströmmen. SvVäxtförädl. 2: 605 (1951).
b) (mera tillf.) till 1 d: ström av sockersaft (i apparat på sockerbruk). LAHT 1910, s. 427.
2) fysiol. till 3 a; särsk. om ström av vävnadsvätska l. sekret. Bohm Husdj. 267 (1902). Thunberg Livsförrättn. 178 (1924; om ström av saliv). Småningom går cancern också över i de lymfkörtlar, som upptaga saftströmmen från det angripna partiet. Kräftsjukd. 141 (1930).
(13) -STRÖMNING. [jfr t. saftströmung] Ahlman (1872). särsk.
1) bot. till 1 a: saftledning (se d. o. 1); äv. liktydigt med: saftstigning. Den saftströmning, som sker i näringssaft-kärlen .. benämnes af Schultz .. Cyklos. Fries BotUtfl. 1: 290 (1843). Saftströmningen från roten upp till bladen. Holmström Naturl. 1: 102 (1888).
2) (numera bl. mera tillf.) till 3 a: strömning av safter, särsk. av vävnadssaft (l. lymfa); jfr -omlopp 2, -rörelse 2. Hammarsten Matsmältn. 57 (1875).
(2 a) -STÄLL. ställ för saftkaraff o. dricksglas. BoupptVäxjö 1899.
(1, 2 a) -STÄLLNING. (i fackspr.) (vid bord o. d. fästbart) järnstativ o. d. vid vilket silpåse är anbringad (l. kan anbringas). Sonesson HbTrädg. 581 (1919).
-SUGARE, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 r. l. m.
1) till 1 a, om djur som suger i sig l. förtär sav l. växtsaft.
a) [jfr amerik. eng. sap-sucker] (numera bl. tillf.) zool. hackspetten Sphyrapicus varius Lin., savsugare. (Stuxberg o.) Floderus 3: 283 (1904).
b) [jfr t. saftschlürfer] entomol. till 1 b: minerarinsekt som i larvstadiet livnär sig på cellsaft i blad l. barr; jfr -ätare.
2) (numera knappast br.) = -dragare. Björkman Skogssk. 85 (1868). Cnattingius 174 (1879, 1894).
-SVÄLLANDE, p. adj. (mera tillf.) om växt(del) l. frukt o. d.: svällande l. fylld av saft. Kruhs Jordkl. 2: 259 (1882; om skott). Moberg Invandr. 554 (1952; om äpplen).
-SVÄLLD, p. adj. i sht bot. jfr -spänd. VäxtLiv 4: 308 (1938; om fruktfoder).
(1, 2 a) -SÅS. i sht kok. (till efterrätt serverad) sås beredd av saft l. med saft ss. ingrediens. Zetterstrand Kokb. 257 (1863).
(1 c) -TECKEN. [jfr t. saftmal] (†) = -märke. Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 181.
(1 a) -TID. (numera bl. tillf.) i fråga om träd: tidsperiod under vilken vattenupptagning o. tillväxt sker, vegetationsperiod; jfr -omlopps-tid. Juhlin-Dannfelt 231 (1886).
(1, 3) -TILLFÖRSEL~020. särsk. (i sht bot.) till 1 a: tillförsel av näringssaft. HbTrädg. 3: 45 (1872).
(1, 3) -TILLOPP~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) jfr -tillförsel; särsk. till 1 a. HbTrädg. 3: 35 (1872).
-TOM, adj. [jfr t. saftleer] (numera bl. tillf.) = -lös 1. Areschoug LVäxt. 197 (1875).
-TRUMMA, r. l. f. (†)
1) till 1 a; om kärl ledande näringssaft; jfr -kärl 1. VetAH 1763, s. 266.
2) till 1 d: (vid sockerbruk l. saftstation använd) rivtrumma för sönderrivning av sockerbetor. Grönberger Hvitbet. 14 (1872).
-TRYCK. [jfr t. saftdruck] bot. = -spänning. 2NF 30: 362 (1920).
-TRÅD.
1) [jfr t. saftfaden] bot. parafys. Marklin Illiger 440 (1818).
2) (mera tillf.) till 1 d: trådliknande sträng av koncentrerad tjocksaft. Kokaren (tar) mellan tummen och pekfingret .. en droppe av saften, varav vid fingrarnas skiljande bildas en safttråd, som blir desto längre och kraftigare, ju mera koncentrerad saften är. TeknVet. Kem. II. 1: 199 (1931).
-UTBYTE~020. särsk.
1) till 1.
a) (numera bl. mera tillf.) till 1 b: osmotiskt utbyte mellan växtceller av ämnen i cellsaft. Areschoug VäxtBygn. 5 (1875).
b) (i sht i fackspr.) till 1 d: saftutvinning. LAHT 1911, s. 208.
2) anat. till 3 a: av vävnadsvätska förmedlat utbyte av ämnen mellan blod o. kroppsceller. Genom pulpans död, nekros, stänges denna väg för saftutbytet med den övriga organismen. Hylin Munn. 2: 169 (1933).
-UTVINNING~020. särsk. (i sht i fackspr.) till 1 d: utvinning av sockersaft (ur sockerbetor); jfr -vinning, -utbyte 2. TeknVet. Kem. II. 1: 171 (1931). Ssg: saftutvinnings-metod. (i sht i fackspr.) Julius Robert (införde) år 1864 .. sitt diffusionsförfarande, varigenom alla (andra) saftutvinningsmetoder efter hand utträngdes. TeknVet. Kem. II. 1: 171 (1931).
(1 b) -VAKUOL. bot. = -rum 1 b. VäxtLiv 3: 162 (1936).
-VATTEN.
1) (mera tillf.) till 1, om vatten ss. beståndsdel av fruktsaft o. d. Ekenberg (o. Landin) 302 (1890).
2) (i Finl.) till 2 a: dryck av saft o. vatten. Vallgren ABCBok 122 (1917).
3) (numera bl. tillf.) till 3 c: vätska som vid äggviteämnenas koagulering avskiljes ur fiskkött under inkokning (för konservering). Patent nr 8152 (1896). LAHT 1901, s. 8.
(1 c) -VENTIL. [jfr t. saftventil] bot. klyvöppning genom vilken honungssaft avsöndras. VäxtLiv 3: 316 (1936).
((1 o.) 2 a) -VIN. (i sht förr) dryck tillredd gm blandning av saft, sprit o. socker. Leufvenmark Vin. 2: 112 (1870).
(1 d) -VINNING. [jfr t. saftgewinnung] (numera bl. mera tillf.) = -utvinning. 2NF 26: 219 (1917). Ssgr (numera bl. mera tillf.): saftvinnings-apparat. apparat för utvinning av sockersaft. SFS 1893, nr 40, s. 6. -metod. Grönberger Hvitbet. 11 (1872).
(1 c) -VISARE, r. l. m. [jfr t. saftmal] (†) = -märke. Agardh Bot. 1: 346 (1830).
-VÄXT, r. l. m. [jfr t. saftgewächse, pl.] bot. suckulent; i sht i pl.; jfr -planta. Wikström ÅrsbVetA 1830, s. 65. —
-ÅDER. (†) till 1 a: kärl som leder näringssaft; jfr -kärl 1. Ehrenadler Tel. 954 (1723).
(1 d) -ÅNGA, r. l. f. [jfr t. saftdampf] tekn. ånga som vid sockersaftens indunstning bildas i o. ledes från avdunstningsapparat. TT 1897, K. s. 1. —
-ÄPPLE. [jfr t. saftapfel] (i fackspr.) av svampen Exobasidium rhododendri Cramer framkallad gallbildning på bladen av alpros, alprosäpple; jfr -galläpple. SvUppslB 8: 1126 (1931).
-ÄTARE, m. l. r. (föga br.) = -sugare 2 b. 3NF 14: 89 (1931).
(2 a) -ÄTTIKA. (†) av frukt- l. bärsaft framställd ättika. Stark Sylt-Ätticka (säljes) för 16 s(killing) kannan samt röd Saft-Ätticka för 16 s(killing) dito. VexjöBl. 1829, nr 43, s. 4.
B (†): SAFTE-FULL, se A.
Avledn.: SAFTA, se d. o. —
SAFTIG, adj. [jfr dan. o. nor. saftig; sannol. av t. saftig] som innehåller l. är rik på l. full av saft o. d.; saftrik, saftfull. Linc. (1640).
1) till 1; om frukt l. bär l. växt(del); om växt ofta närmande sig bet.: frodig(t växande); äv. ss. adv.; jfr saft-full 1, saft-rik 1. Linc. Dddd 4 b (1640). Tiåcka saftiga blad. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 49. Mossan lyste saftigt grön. Tigerschiöld Dikt. 1: 48 (1888). Sluttningarna äro täckta med saftigt gräs och ståtliga ekar. Torpson Eur. 1: 27 (1895). Saftiga äpplen. Martinson BakSvenskv. 292 (1944). särsk.
a) om kreatursfoder: som har hög vattenhalt; motsatt: torr (o. näringsfattig). En god vinterutfodring bör vara tillräckligt fyllande, saftig, närande och jemn. TLandtm. 1900, s. 919.
b) mer l. mindre bildl. Att retas och om möjligt framkalla avundens saftiga grönska. Hedberg VackrTänd. 81 (1943).
2) i utvidgad anv., om äng o. d.: som har saftrik o. frodig växtlighet l. grönska; frodig(t grönskande); jfr saft-full 2, saft-rik 2. Torpson Eur. 1: 12 (1895). Annerstedt i 3SAH 17: 50 (1902; i bild). Ännu mer än av de saftiga ängarna utmärks zonen från trädgränsen och något hundratal meter uppåt av videsnåren. Selander LevLandsk. 94 (1955).
3) till 3; särsk.
a) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. uppfattningar) till 3 a, om kropp: saftrik (se d. o. 3); äv. om person: som har (rikligt med kroppsvätskor o. därigm) stark konstitution, sund l. kraftig (jfr 5); jfr saft-full 3 a. Croup har Förf. sällan sett hos barn under ett år, och då högst sällan hos saftiga, starkt utvecklade, men oftare pseudocroup. Hygiea 1841, s. 321. Icke heller får läkaren sakna kännedom om den sjukes konstitution, huruvida hans kropp är mera saftig eller mera torr. Odenius 2Celsus 33 (1906).
b) till 3 c, om kött l. (mera tillf.) annan animalisk föda. En saftig stek. VetAH 1748, s. 137 (om strömming). Han .. njöt av det saftiga möra köttet och slukade två jätteportioner. Siwertz Tråd. 109 (1957).
4) i allmännare anv. (jfr 5).
a) (skämts., med prägel av slang) med anslutning till saft 4 a, i fråga om beskaffenhet hos mark l. väglag o. d.: full av fuktighet l. sörja, (våt o.) sörjig. Flottisten mönstrade .. Martins lervåta kläder ... Det är saftigt på vischan, sade flottisten. Martinson VägUt 187 (1936).
b) motsv. saft 5 b, om föda i fast form: som innehåller rikligt med (närande o. välsmakande) safter l. som har fyllig smak o. d.; förr äv. om vätska i föda o. d.: som har (för matsmältning o. ämnesomsättning) lämplig (tjockflytande) konsistens (o. sammansättning). En tunn Wattachtig Fuchtighet går snart igen bort, och gifwer ingen Näring (i människans kropp), emedan hon hwarcken är wedhängiande, eller rätt safftig. Roberg Beynon 166 (1697; t. orig.: safftig). Thet är nyttigt, gifwa .. (amman) saftig och lösz Mat, om Barnet eljest intet förmycket puszigt är. Aken Reseap. 213 (1746); jfr 3 b. LB 3: 588 (1906; om ost). Ett saftigt, hållbart vetebröd. StKokb. 11 (1940).
5) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 1 b, 2, 4).
a) [jfr 3 a, b] (i sht vard.) med tanke på fysisk beskaffenhet, om person (jfr d) l. kropp(sdel) o. d.: kraftig l. frodig l. mastig o. d.; om mun äv.: som har (fuktiga o.) fylliga läppar. Siwertz Låg. 93 (1932; om ansikte). Det var hål i bälgen (på dragspelet), .. och ibland smackade den till som en kyss med saftig mun av Holsteins väldigaste bondkvinna. Martinson Kap 49 (1933). Jag har .. av naturen blivit begåvad med en rätt ”saftig” fysik. IdrBl. 1935, nr 111, s. 7. Han viftade med en saftig labb. Edlund Chandler Syst. 129 (1950). Karln synade honom från topp till tå. Ni är en saftig bit, sa han. Dens. Chandler EneDöd 199 (1952).
b) (numera bl. vard.) om kyss: som ges med (fuktiga o.) fylliga läppar l. med kraft o. innerlighet; kraftig l. hjärtlig. Ack, Elsa, kan du ej en gång i tankan ömma, / Du, som dock fått af mig så mången saftig puss? Bellman SkrNSaml. 1: 110 (c. 1770). Hon blev välkomnad med starka och saftiga kyssar. Fridholm Espina Marifl. 39 (1929).
c) [jfr motsv. anv. i nor.] (mera tillf.) om flin o. d.: bred (o. plump). GHT 1897, nr 14, s. 2.
d) kraftfull (se d. o. 3), kärnfull; livfull; mustig (se d. o. 5 a, c); frodig (se d. o. 5); fyllig (se d. o. 2); dels om konstnärlig framställning l. färg(verkan) l. musik l. röst o. d., dels om (person med tanke på hans l. hennes) framställning(ssätt) i tal l. skrift l. dyl. o. i denna anv. numera i sht (oftast ngt vard.) närmande sig l. övergående i bet.: drastisk l. osminkad l. grovkornig; äv. (se δ) om (person med tanke på hans l. hennes) lynne l. (livs)åskådning o. d.; äv. ss. adv. Saftiga uttryck. Weste (1807; fam.). Atterbom Minn. 296 (i senare bearbetat brev fr. 1818; om färger). Utan punsch finner stockholmaren äfven den saftigaste aftonmusik odrägligt torr. Lundin NSthm 313 (1888). Därs. 503 (1889; om stilleben). (Skådespelerskans) breda, saftiga komik. GHT 1896, nr 219 A, s. 3. (Sin) barndoms och sin ungdoms värld skildrar .. (Malla Silfverstolpe) saftigt fullt och runt. Johanson SpeglL 101 (1912, 1926). De tre männens röster .. drunknade i savolaksiskornas saftiga sopraner. Lampén TLands 86 (1918). (Skådespelaren som spelade titelrollen i Den inbillningssjuke) var så saftig och dråplig på premiären .., att jag totalt tappade bort min förargelse (över hans taktlöshet). Siwertz Förtr. 147 (1945). jfr (numera föga br.): (Jesu) lärdom war af must och himla-sötma saftig. Kolmodin QvSp. 2: 347 (1750). särsk.
α) (i vitter stil) om pensel, dels betecknande levande l. kraftfullt l. fylligt sätt att måla, dels ss. beteckning för kraftfull(t) l. åskådlig(t) l. levande framställning(ssätt) i tal l. skrift l. på scenen o. d.; jfr pensel 1 b, c. Dalin (1854). Efter att en gång hafva funnit ett riktigt, bestämdt och temligen torrt framställningssätt, synes .. (J. M. Stäck) sedan utan framgång hafva gjort upprepade försök att måla med saftigare pensel. Estlander KonstH 544 (1867). Hedberg SvSkådesp. 187 (1884; i fråga om scenisk framställning). I lefnadens qväll .. tecknade (W. E. Svedelius) med bred och saftig pensel .. hågkomsterna från sitt förflutna lif. Sander i 3SAH 4: 16 (1889). Östergren (1937).
β) (vard.) om historia l. anekdot o. d.: mustig (se d. o. 5 a α), grov; oanständig. Själv gav hon (på herrmiddagen) signalen till de saftiga anekdoterna efter maten. Siwertz Sel. 2: 204 (1920). Inte ens de allra råaste .. kom sig för att dra de saftigaste sakerna i fruntimmers närvaro. SkogsarbMinn. 174 (1950).
γ) (vard.) om ed l. svordom: mustig (se d. o. 5 a) l. grov l. svavelosande. (Han) avlade .. en helig och mycket saftig ed på, att han snarliga skulle se kattrackans hjärteblod. Sparre FimpSt. 187 (1915). Saftiga svordomar och ovanliga prydnadsord glimmar till likt fiskdrag i det flödande snacket. (Tattaren) Oskar Kron talar fort. Lundkvist Vindingev. 17 (1956).
δ) om (person med tanke på hans l. hennes) psyke l. lynne l. (livs- l. natur)åskådning l. humor: frodig. Författaren .. förenar med en saftig och lefvande naturåskådning .. den varmaste tro på kristendomens grundsanningar. Samtiden 1872, s. 7. ”Jag menar jag är en gammal german, / en saftig fan, / en smula släkt / med Engelbrekt. Karlfeldt FlBell. 105 (1918); jfr a. Så förtegen .. (Karlfeldt) eljes är, kan han dock, när han skildrar andra, ge uttryck åt sin egen saftiga natur. Schück SvLitt. 2: 265 (1935). Med korta träffande vändningar, i en personligt originell form, med ofta saftig humor sade han sina roligheter. Petrén LundMed. 54 (1943).
e) [jfr d (β)] (vard.) om ärende l. ”affär” (som skall handläggas): som har skandalösa l. drastiska drag o. (därför) är av allvarlig l. svår natur. (Rektorn) var ingen vän av .. saftigare sedebetygsaffärer. Swensson Willén 145 (1937).
f) (starkt vard.) allmännare: kraftig o. d.; särsk.
α) om slag l. skott o. d.: given l. utdelad resp. skjuten med (väldig) kraft, kraftig; ”rungande”. Saftiga rapp. TIdr. 1897, julnr s. 29. Utan att Battling visste ordet av, gav Dunbar honom en saftig högerswing. Swing 1921, nr 21, s. 11. Jonny Johansson var nog den bästa (i Södertälje bandylag) och märktes alltid, då det gällde att klämma iväg ett saftigare skott. IdrBl. 1924, nr 1, s. 11.
β) ss. förstärkande adv.: kraftigt (se kraftig 4 f slutet). Saftigt tilltagna ersättningar. Östergren (cit. fr. 1929).
6) (†) om smälta o. d.: rik på slagg (o. därigm i halvflytande tillstånd); jfr saft 7. Icke förgätes att då och då påströ slagg, så tillräckligt att smältan håller sig wäl saftig. Rosborg StångjSmid. 36 (1809). Holmberg Artill. 3: Bih. 22 (1882). Avledn.: saftighet, r. l. f. [jfr d. saftighed, t. saftigkeit] egenskapen att vara saftig; saftrikedom.
1) till saftig 1, 2, 3 b, 4 b. Serenius (1734; under juiciness). Foderblandningens saftighet. TLandtm. 1900, s. 920. Fårköttet ute i Mongoliet överträffar allt annat fårkött i saftighet och mörhet. Larson Mong. 221 (1929).
2) oeg. l. bildl.; särsk. motsv. saftig 5 d: kraftfullhet l. livfullhet l. frodighet l. mustighet l. friskhet o. d. Ljunggren Est. 2: 309 (1860). Genom .. (humorns) inflytelse .. kan äfven det i sig sjelf torraste ämne erhålla nödtorftig poetisk saftighet. Cygnæus 3: 307 (1861). Målningarna (med limfärg på kalkgrund äro) hållbarare; färgerna erhålla äfven ett djup af saftighet som är omöjlig på limfärgsgrund. MeddSlöjdF 1899, 2: 86. Genom ett .. begränsat, eller vad vi kunde kalla ”nyttigt” återskall (i en konsertsal) förlänas ljudet en friskhet och så att säga saftighet, som (osv.). Berg Akust. 1 (1921). Roosval FornkristK 4 (1933).
Spoiler title