publicerad: 2023
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 8) ÖVER-ALSTRING. (†) överproduktion; särsk. i fråga om omfattande men kvalitativt bristfällig l. undermålig intellektuell l. konstnärlig produktion; jfr alstring 2 a. Den vetenskapliga bokmarknaden lider af öfveralstring. PT 8/12 1860, s. 3. En följd af denna öfveralstring är .. att bilder af hans hand finnas spridda öfver hela landet. NF 8: 1463 (1884). GbgP 31/7 1891, s. 2. —
(II 8) -AMBITIÖS. om person: (i sin verksamhet l. målsättning o. d.) alltför l. överdrivet ambitiös; äv. om (resultat av) sådan verksamhet osv. Överambitiösa och orealistiska mål. AIK:s 8–0 på överambitiösa spelsvaga Reymers. AB(A) 9/8 1935, s. 12. Överambitiösa skolbarn borde naturligtvis inte ytterligare uppmuntras av överambitiösa föräldrar. SvD(A) 28/9 1963, s. 14. Ett överambitiöst, pretentiöst misslyckande. Östergren SistCig. 440 (2009). —
(II 7 a) -AMIRAL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (ss. titel för) högre befälhavare för örlogsflotta (särsk. ss. i svenska flottan 1715–1820 använd titel för innehavare av näst högsta amiralsgraden (närmast under generalamiral)). Her Jöns Bonde till Tranebergh öffuer ammeral för wår Schipzflotte, sampt Jacob Bagge vnderammeraell. HSH 9: 50 (1562). (Generalamiralen Henrik af Trolle) efterträddes af Öfversten vid Sveaborgs eskader, Grefve Ehrensvärd, som utnämndes till Öfver-Amiral med samma uppdrag som General-Amiralen. Gyllengranat SvSjökr. 2: 184 (1840). —
(II 8) -ANALYSERA. i alltför hög grad l. stor utsträckning analysera (se d. o. c, d) (ngt l. ngn); jfr -läsa 4 a. SvD(A) 5/8 1921, s. 9. (Psykologers) benägenhet att överanalysera folk i privatlivet, till exempel de egna barnen. DN 16/11 1986, s. 67. —
-ANDAS. särsk. (†) till II 2 a, i jämförelse l. bildl. anv., om yta: ss. gm ngns utandning (komma att) täckas av ett mycket tunt l. lätt lager l. skikt (av ngt). Hans hvita hy .. var på kinderna öfverandad af en flygtig rodnad. Mellin Nov. 1: 220 (1846, 1865). Hela ytan (bearbetas) med en bomullsboll doppad i seshim-lack men så lätt att ytan liksom endast öfverandas med detta lacklager. SvSlöjdFT 1908, s. 35. —
(II 7 a) -ANDE, förr äv. -ANDA. (numera bl. tillf.) jfr ande IV. Bælter JesuH 4: 240 (1757). Utom dessa öfverandar fanns en hel här af goda eller onda naturandar af lägre rang och mindre makt. Fries Grönl. 144 (1872). —
(II 8) -ANDLIG. alltför l. överdrivet andlig (se d. o. 2 a α β'); särsk. i substantivisk anv. Jag är icke af den mening, att genom evangelium alla konster skola slås till marken och gå under, såsom somliga öfverandliga föregifva. SD 13/11 1891, s. 4.
Avledn.: överandlighet, r. (Vi) må .. ej i högmodig öfverandlighet surmulet stänga oss ute från glada mänskors sällskap. Beskow DeUnga 50 (1904). —
(II 1) -ANSIKTE~020. (numera bl. tillf.) om övre delen av ansikte. Halfmasken .. döljer öfveransigtet, men hakan är fri. Lundgren MålAnt. 1: 109 (1847, 1870). —
(II 8) -ANSTRÄNGA~020, -ning. [efter t. überanstrengen] till övermått l. över förmåga l. kapacitet (o. med (risk för) negativa l. skadliga l. hälsovådliga följder) anstränga (se anstränga, v.1 2 a–c) (ngn (äv. sig) l. ngt); äv. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.; jfr -arbeta 3, -lasta 3 c β, -spänna 2 b. Överanstränga sina muskler. Överansträngd budget, ekonomi. Sanningen är, att jag, öfveransträngd af sjukbesök, .. redan 2:ne gånger befunnit mig i hög grad afficierad af sjukdomens förebud. AB 29/8 1834, s. 3. En resa till Pyreneerna .. hvarunder han var underkastad de största öfveransträngningar, bröt hans kraft. Warburg Velasquez 79 (1899). Har du lång väg att gå? Jag menar bara att du inte överanstränger dig kära lilla Märta. Hedberg DockDans. 197 (1955). Vi (tar) inte tecknen på överansträngning på allvar förrän hjärnan och hjärtat mer effektivt börjar sätta stopp för aktiviteterna. Femina 2003, nr 6, s. 167. särsk.
a) i fråga om elevers skolarbete. Öfveransträngningen i skolorna. BerASvLärM 1869, s. 45. Med biträde av skolläkaren skall rektor .. särskilt vaka över att lärjungarna icke vid undervisningen eller genom därmed sammanhängande arbete överansträngas. SFS 1933, s. 186. jfr studie-överansträngning.
b) med avs. på teknisk apparatur o. d.; jfr anstränga, v.1 2 c slutet, o. ut-matta 2. Palmstierna Artill. 114 (1872). Om det behagar en ångpanneegare att vanvårda eller öfveranstränga sin ångpanneanläggning. TT 1895, Allm. s. 157. Jeeparnas överansträngda motorer. DN 19/11 2005, s. 26.
Ssgr: överansträngnings-fråga(n). särsk. (numera bl. tillf.) till -anstränga a; jfr fråga, sbst. 3; i sht i sg. best. Ett faktum är, att våra anseddaste läkare och mest framstående skolmän egnat och fortfarande egna öfveransträngningsfrågan (inom våra läroanstalter) stor uppmärksamhet. Verd. 1883, s. 275.
(II 7 a) -ANTIKVARIE. antikvarie (se d. o. 2) i överordnad ställning; särsk. om (l. ss. titel för) näst högsta ämbetsmannen på Riksantikvarieämbetet (närmast under riksantikvarien). SvD(A) 7/7 1926, s. 5. Hon var överantikvarie 1972–1987 och riksantikvarie 1987–1993. SvD 27/11 2019, s. 33. —
(II 3 b) -ANTVARDA~020, -else (†, Strinnholm Hist. 3: 729 (1848)), -ing (†, AOxenstierna 5: 215 (1630)), -ning (†, Girs G1 165 (c. 1630), SvD(A) 14/8 1923, s. 9); -are (numera bl. tillf., Verelius 214 (1681) osv.). [fsv. ivir andvardha; efter mlt. överantworden; jfr mht., t. überantworten] (numera bl. ngt ålderdomligt l. arkaiserande) överlämna (ngn (äv. sig) l. ngt) (åt l. till ngn l. ngt) (i sht förr äv. med indirekt obj.); äv. närmande sig bet. dels: anförtro (i ngns vård l. beskydd o. d.), dels (med avs. på fånge l. brottsling o. d.): utlämna (se d. o. 3 slutet), dels: prisge l. blottställa (jfr utlämna 2); äv. mer l. mindre bildl., med saksubj.; jfr antvarda, v.1 Herren nepser mich wel, men han offuerantwardar mich icke döden om. Psalt. 118: 18 (öv. 1536). När tu vpstår om Morgonen skal tu tig således Gudi öfwerantwarda och befalla. Swebilius Cat. 1: b 1 a (1689). Kyrkonycklarnes och andre kyrkones såsom också dess skrud och egendom tillhöriga sakers överantvardande uti pastoris vaksamhet. Olsson Herdam. 2: 174 (i handl. fr. 1705). Ty Gud kan icke .. til straff öfwerantwarda någon oskyldig. Nohrborg 122 (c. 1765). Den förståndets tomhet, torka och grundlöshet, som öfverantvardat så mången människa utan värn och beskydd åt hjärtats råa naturliga begär. Nyblæus Forskn. III. 2: 127 (1888). Då denne skogsman nu var sedd och skärskådad på bar gärning, överantvardade hans herre och husbonde honom åt Uppvidinge härads ting. Moberg Rid 307 (1941). särsk. i sådana uttr. som överantvarda ngn l. ngt (ut)i ngns l. ngts händer (jfr antvarda, v.1 b), förr äv. överantvarda ngn i händer (jfr antvarda, v.1 a). Iagh skal offuerantwarda tigh them j hender hwilkers fiende tu äst. Hes. 23: 28 (Bib. 1541). När han tiugufyra år uppfyller .. tå bör honom allt Regemente och Konungzlig wälde i händer öfwerantwardas. Lagförsl. 28 (1609). Slottet, som öfwerantwardades uti hans händer. Fryxell Ber. 2: 260 (1826). Den man .. som han svurit att överantvarda i rättvisans händer. DN(A) 25/10 1925, Bil. s. 4. —
-ANTÄNDA~020, -ning. särsk.
1) (förr) till II 1, i fråga om antändning av krutladdning i kanon. Genom bakstycket (på kanonen) går ett cylindriskt hål, fänghålet .. , antingen i kärnliniens förlängning bakåt (centralantändning) eller ofvanifrån, bildande en vinkel mot kärnlinien (öfverantändning). NF 8: 169 (1884).
2) (numera bl. mera tillf.) till II 2, med avs. på hus l. byggnad o. d.: övertända; i sht dels i pass. övergående i dep., dels i p. pf. Dalpilen 1894, nr 35 A, s. 2. Huset överantändes och totalförstördes. AB 16/7 2005, s. 6. —
(II 8) -ANVÄNDA~020, -ning. i alltför stor utsträckning använda (ngt). Överanvändningen av antibiotika. Ett sista varningsord. Överanvänd inte dessa tricks. Orkesterjourn. 1936, nr 9, s. 7. —
-ARBETA~020, -ning; -are (se avledn.).
1) till II 2 c: (i syfte att förbättra l. färdigställa) bearbeta l. omarbeta (ngt); särsk. (o. i sht) med avs. på text(innehåll) l. konstalster o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are); jfr 2 o. arbeta över 2. Som alt har noga måst adjousterat och i vax på det närmaste öfferarbetas till sielfwe bronsgjutningen. SthmSlH 2: 119 (1699). Bibelkommissionens år 1861 offentliggjorda öfverarbetning af den öfversättning, som hon år 1853 utgifvit. SvTidskr. 1873, s. 356. Alltför lätt försvinner vid överarbetning den första konceptionens friskhet och doft. Wrangel Dikten 77 (1912). (1644 års Skånekarta) trycktes i överarbetat skick första gången av Johannes Janssonius .. 1646. Richter GeogrH 85 (1959).
2) till II 8: i alltför hög grad l. stor utsträckning (o. till förfång för utfallet l. resultatet) bearbeta l. arbeta med (ngt); i sht förr särsk. i fråga om smörtillverkning (jfr -kärna); i vissa språkprov svårt att skilja från 1; jfr -producera. Huru liflösa, usla och glittrande se icke de omgifvande .. (tavlorna) ut i jemförelse med detta utarbetade men icke öfverarbetade stycke! DA 15/6 1838, s. 2. Den tjocka kärnmjölken är svår att fullständigt få aflägsnad ur smöret, hvarför detta gerna vill blifva öfverarbetadt. LAHT 1884, s. 119. Blanda ströbröd, vatten, ägg, salt och kryddor i en bunke .. Riv löken och rör i den och färsen. Se till att allt blir väl blandat, men överarbeta den inte. ICAKurir. 1996, nr 44, s. 48.
3) till II 8, refl.: arbeta ut sig l. överanstränga sig; i sht (o. numera bl.) i p. pf. i adjektivisk anv.: utarbetad l. överansträngd. Så tror jag .. att man ej bör öfver-arbeta sig för att desto längre kunna gagna på den plats där Herran satt oss. KyrkohÅ 1927, s. 332 (1842). Under 1 à 2 år önskar en något öfverarbetad samvetsgrann, plikttrogen, 28 års inspektor lindrigare plats. SvD(A) 22/5 1911, s. 11. Patienterna möter utbränd, utnyttjad och överarbetad vårdpersonal som förtvivlat försöker göra sitt jobb. DN 4/9 2016, s. 11.
4) (†) till II 10: arbeta (så l. så lång tid). Contract at uprätta Emillan Änkian och den Nådåhret skall öf(we)rarbeta. VDAkt. 1710, nr 154. Werkmästaren .. åligger at .. skrifteligen upgifwa Arbetarnes antal, med tiden, som de öfwerarbetat. Regl. 20/8 1805, s. B 1 b.
Avledn.: överarbetare, m.//ig. särsk. (numera bl. tillf.) till -arbeta 1. Atterbom PoesH 2: 47 (1848). A(dell) räknar .. med minst två mellanhänder för varje bok, en överarbetare och en renskrivare. KyrkohÅ 1937, s. 282. —
-ARBETE~020.
1) till II 8: (skadligt l. hälsovådligt) övermått av arbete; jfr överskotts-arbete. (Du) har nog erfarit .. (arbetets) stärkande kraft. Blott öfver-arbetet är försvagande. Bremer Brev 4: 163 (1861). Plötsliga dödsfall till följd av överarbete orsakas ofta av stroke. LäkT 2015, s. 22.
2) (†) till II 8 b: arbete utöver det ordinarie l. stipulerade, ungefär liktydigt med: övertids- l. extraarbete; jfr -arbetstid, -beting, -skikt 2 o. överlopps-arbete, överskotts-arbete. Öfverarbete .. kallas det arbete, som en bergsarbetare gör öfver vanligt beting och som då särskilt betalas. Rinman 2: 1239 (1789). Möjlighet att genom överarbete erhålla ytterligare högst 400 riksdaler. SvLantmät. 1: 51 (1928). Östergren (1971). —
(II 8 b) -ARBETSTID~102 , äv. ~200. (numera mindre br.) arbetstid utöver den ordinarie l. stipulerade, övertid (se d. o. 1 a); jfr -arbete 2. Kl. sex, då det egentliga dagsverket var till ända och öfverarbetstiden inträdde. Scholander 2: 275 (1880). Obetald överarbetstid. DN 5/2 1971, s. 2. —
(II 7 a) -ARKITEKT. jfr arkitekt a. Till öfverarkitekt (för kristallpalatset i New York) valdes hr Detmold. GHT 11/3 1853, s. 3. —
(II 1) -ARM. övre del av arm (från axel till armbåge); äv. om övre del av dels främre extremitet hos (ryggrads)djur l. vinge hos fågel (jfr arm, sbst. II 1 (c)), dels arm i maskin l. redskap o. d. (jfr arm, sbst. III 4). På axlarne är .. (klänningen) utskuren ända till hälften af öfwerarmen. SP 9/12 1813, s. 3. Sedan öfverarmens muskler borttagits, kan man på mindre fåglar rensa hela vingen inifrån. SkogsvT 1904, s. 437. Dessa maskiner, hvilka .. äro kraftigare utförda och försedda med öfverarm samt stöd för fräsdornen. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 239. Överarmarna var fulla av tatueringar. Östergren SistCig. 423 (2009).
Ssgr: överarms-, äv. överarm-ben. jfr ben, sbst.1 I 1 b, o. axel-ben 3. Florman Anat. 1: 383 (1823). I öfverarmen finnes endast ett ben, öfverarmsbenet eller humerus. Müller LbAnat. 31 (1905).
-fraktur. SvLäkT 1935, s. 1532. Av röntgensvaret framgick att flickan hade en överarmsfraktur. NorrbK 29/6 2018, s. 10.
-muskel. Wretlind Läk. 3: 49 (1895). Dessa år då överarmsmusklerna .. växte och hårdnade av det ändlösa skyffelspelet (vid fartygets ångpannor). Martinson Kap 43 (1933).
-sim. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om simsätt varvid överarmen i sin framåtrörelse framförs över vattenytan. 2NF 25: 565 (1916). Det sim som jag rekommenderar är överarmsimmet, det må nu vara crawl eller trudgeon. Swing 1921, nr 26, s. 7. —
(II 8) -ASSIGNERA, -ing. (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) utfärda assignation som saknar täckning; särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om konto l. (penning)summa o. d., dels (o. i sht) ss. vbalsbst. -ing; jfr -trassera. PH 2: 831 (1730). Hvarefter för öfverassignering, der svek icke kunde misstänkas, skulle bötas första gången 3 procent af den öfver-assignerade summan. Agardh o. Ljungberg I. 3: 100 (1853). Pastorns bankräkning var betydligt öfverassignerad. SD 5/5 1894, s. 2. —
(II 7 a) -AUDITÖR. (numera nästan bl. om ä. förh.) Stiernman Com. 5: 516 (1695). Överkrigsrätt utgöres av en generalsperson eller flaggman såsom ordförande, två överauditörer samt två officerare av regementsofficers grad. SFS 1914, nr 325, s. 1000. —
(II 7 b) -AVDELNING~020. (numera bl. mera tillf.) överordnad avdelning (se d. o. 3 (c, d)); särsk. i förb. med (o. motsatt) underavdelning. (Man) förmodar .. att artillerilärowerket wid Marieberg kommer att såsom en öfwerafdelning förenas med de bibehållna twå högsta klasserna wid Carlberg. JönkBl. 23/1 1847, s. 2. Det fanns en ordning som härskade mitt i kaoset, en lag som noggrant delade in alla människorna i under- och överavdelningar. Rynell VetaHut 33 (1979). —
(II 8) -AVVERKA~020, -ning. i sht skogsv. avverka (skog) i större omfattning än vad tillväxten medger; i sht ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare, om enskild omgång av sådan avverkning (jfr -sågning). Att öfverafverkning eller öfverskridande af naturliga och normala afverkningsbeloppet småningom nedsätter grundmassan, tills densamma är helt och hållet förtärd. JernkA 1851, s. 403. En garanti för att skogen icke öfverafverkades. Thelaus Skog. 139 (1865). Bolagets tidigare överavverkningar. Land 2014, nr 48, Skogsl. s. 3. —
(II 1) -BACKE. sport. i fråga om backhoppning, om den (brant lutande) del av skidbacken som slutar i stupet (se stup, sbst.1 2 a); jfr under-backe. Skidlöparne anmärkte mot Arvika-backen, att öfverbacken i densamma gjorts något för lång. NVärmlT 1/3 1904, s. 3. —
(II 8) -BALANS. († utom i a, b) om förhållandet att ngt gm att väga mer l. vara av större betydelse l. värde o. d. än ngt annat överskrider l. rubbar ett jämviktsläge; särsk. ungefär liktydigt med dels: övervikt, dels: dominans l. företräde. Secret:n nekade der till .. fast han intet woro wiss på, om brefwet derföre skulle hafwa öfwerbalance. UUKonsP 19: 19 (1688). Om wårt rike woro af med desse styggelige inhyseshion, eller rättare förklädde tyranner, åtminstone så wida, at de förlorade sin så länge ägde öfwerbalance, ach hwad hopp till lycksalighet då icke skulle upgå. 2BorgP 7: 824 (1741). FSjöbohm Skeppstakl. 5 (1792).
a) (numera mindre br.) i fråga om handelsbalans: överskott; jfr balans I 6 a o. -vikt 3 c. Tillväxt såväl af landsens producter som af fremmande medels indragande i riket, som förorsakar handelens öfverbalance på vår sida. 2RA 1: 616 (1723). Stater, som ha aktiv handelsbalans eller överbalans. Leander TidnHand. 118 (1926). IllSvOrdb. (1964).
b) med viss anslutning till över II 4, i uttr. ta överbalans(en), förlora jämvikten o. falla omkull, tappa balansen (se balans I 3); jfr -vikt 1 b. Då fick en annan af fruarna en knuff, så att hon tog öfverballans och föll ur farkosten. Wacklin Minn. 1: 57 (1844). Rullstolen tog överbalansen, pensionären ramlade ur och landade med knäna före på yttertrappan. GbgP 12/1 2003, s. 11. —
(II 8) -BALANSERA, -ing. överskrida l. rubba jämviktsläge gm att skapa l. åstadkomma mer än tillräcklig motvikt till (ngt) (jfr balansera 3); äv. bildl., särsk. (o. i sht): tillse att inkomsterna (i budget) är större än utgifterna (jfr balansera 6); ngn gg äv. intr., ungefär liktydigt med: överväga l. dominera. Överbalanserad statsbudget. Der .. flere wordo tulfrijhet gifwandes .. och i det fallet woro Sundet till stor last; hwilchen för Rixsens sækerheet schul, doch wæl kunde öfwerbalanseras. HSH 28: 215 (1659). Derföre öfverbalancera hos Romarne så ofta antingen den nakna hårdlemmade prosan eller den öfverlastade architektoniska siratligheten. Törneros (SVS) 4: 12 (1822). Att, när lasten aflyftes, sänkblocket ej orkar öfverbalansera hisslinan, utan stiger i höjden, tills jämvikt uppstått. TT 1902, M. s. 146. I nuvarande läge ansåg finansministern överbalansering icke nödvändig. SvD(A) 27/1 1939, s. 20. —
(II 1) -BAND. särsk. (boktr.): övre band (se band, sbst.1 32) i tryckpress. Nordin Boktr. 301 (1881). Överband jämte underband ha i vissa tryckpressar till uppgift att styra och transportera arket genom pressen. GrafUppslB (1951). —
(II 1) -BANK l. -BANKE. (†) vändbank; jfr bank, sbst.2 TSkogshush. 1876, s. 187. Fyrhjuliga vagnar hava vridningen för vagnens vändning förlagd till framvagnen, vars bank därför är dubbel, en vänd- eller överbank, som uppbär lasten eller överredet, och en underbank, vid vilken hjulaxeln är fäst och som bär en vagnbro, på vilken överbanken glider vid vändningen. LmUppslB 1152 (1923). —
(II 7 a) -BANMÄSTARE. (förr) jfr ban-mästare 1 a. Vid sammanträde med jernvägsstyrelsen i Wenersborg d. 21 d:s afgjordes frågan om tillsättande af baningeniör, på det sätt, att en öfverbanmästare för hela linien anställdes. GbgP 30/12 1867, s. 1. —
(II 7 a) -BARNMORSKA~020. särsk. om (l. ss. titel för) dels lärare vid barnmorskeskola, dels (o. utom i skildring av ä. förh. numera bl.) disputerad barnmorska. Agardh o. Ljungberg II. 1: 284 (1854). Vi neg genom hela barnmorskeskolan. När överbarnmorskan kom skulle vi niga. Så fort det kom en läkare skulle vi niga. DN 28/6 1981, Bil. s. 2. Det innebär att disputerade sjuksköterskor kan kalla sig till exempel översjuksköterska eller överbarnmorska. BlekLT 9/1 2018, s. 4. —
(II 7 a) -BAS. (ngt vard.) jfr bas, sbst.3 1. SocDem. 1892, nr 171, s. 2. Basarna gick i bomullsrockar. Överbasen i grå och underbasen i grön. AB 5/4 2008, s. 20. —
(II 2 a) -BECKA. becka över (ngt). VGR 1791, s. 66. Mindre skador (blev) medelst öfverbeckade, ingjutne klammer, stenskärfvor och kalkbruk afhulpne. Brunius Metr. 321 (1836). —
(II 7 a) -BEFALLNINGSMAN. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) jfr befallningsman 6. Hr Georg De Besche, Konungens Öfver-Befallningsman på Stockholms Slott. Hofcal. 1793, s. 65. —
(II 8) -BEFOLKA, -ning. med avs. på trakt l. (geografiskt) område l. bostad o. d.: (i förhållande till ytan) i alltför stort antal befolka; äv. dels utvidgat, om djur (se särsk. b), dels mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr befolka 1 slutet, 3 b). Nyfikenheten och lycksökeriet bidrogo, att nu några veckor öfverbefolka den eljest ensliga trakten. Crusenstolpe Tess. 1: 197 (1847). Att något göres för att, så vidt möjligt är, förhindra, att läroverkets lägre klasser öfverbefolkas med barn, som sakna anlag eller lust för studier. LärovKomBet. 1884–85, 1: Reserv. s. 73. De tusen och åter tusen främlingar av olika raser och nationer, som numera befolka, eller efter urinnevånarnas mening överbefolka, Schweiz. Lidforss Dagsb. 78 (1910). särsk.
a) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. ungefär liktydigt med: överfull l. överfylld; jfr befolka 3 a α. Överbefolkade flyktingläger, badstränder. De rysligt vedervärdiga föremål, hvaraf denna fantasi-verld tyckes mig vara öfverbefolkad. Livijn 1: 289 (1822). Som överbefolkad räknas ofta en bostad, då mer än 2 personer komma på 1 rum. Wirgin Häls. 1: 42 (1931). Mellanamerika och delar av Sydamerika rymmer .. några av världens mest överbefolkade områden. Ymer 1952, s. 137.
b) ss. vbalsbst. -ning; äv. konkret(are) (jfr befolkning 2); jfr överskotts-befolkning. SC 1: 123 (1820). (Binas svärmning) eger .. icke rum till följd af någon naturdrift, utan helt enkelt med anledning af öfverbefolkning. UVTF 35: 74 (1886). Man hade .. betraktat kolonierna .. som uppsamlingsställen för eventuell överbefolkning. Almquist VärldH 5: 613 (1933). Allt det här pratet om överbefolkning, ekologisk katastrof, kärnkraftkatastrof. Benecke Munro JupitMån. 202 (1985). —
(II 8) -BEFRUKTNING. (numera mindre br.) superfetation (jfr -börd); äv.: polyspermi (se d. o. 2). ÖoL (1852). Icke alltid intränger vid befruktningstillfället blott en sädescell i ägget; ej sällan inkomma flere, och man talar då om öfverbefruktning (polyspermi). Hammar FostUtv. 35 (1900). Super-fetation .. (dvs.) överbefruktning, då i samma havandeskap anses finnas befruktade ägg från skilda ovulationsperioder. Renander Wernstedt 556 (1971). —
(II 7) -BEFÄL. särsk. i fråga om militära förh.
a) till II 7 a: högre l. högsta befäl (se d. o. 4 a); förr särsk. ss. sammanfattande benämning för högre tjänstegrader inom sv. krigsmakt, motsatt: underbefäl; äv. i individuell anv., om sådan befälsperson (jfr d. o. 4 b o. -befälhavare, -kommendör, -officer). Schmedeman Just. 198 (1621). Gustaf Adolf .. upphöjer Baner till öfverbefäl. Gustaf III 1: 36 (1786). Hvarje kompani behåller samma antal af ordinarie öfver- och under-befäl, som hitintills. KrigVAT 1844, s. 533. Att åt öfver- och underbefäl samt bevakningspersonal måtte kunna beredas bättre bostäder än nu befintliga. BtRiksdP 1901, 6Hufvudtit. s. 235.
b) till II 7 b: högsta befäl(srätt) (se befäl 3 b); särsk. dels i förb. med sådana verb som ha l. föra, dels i sådana uttr. som stå under ngns överbefäl; äv. bildl.; jfr -bestyrelse, -kommando. Fält-Marschalken Scheremetof hade Öfwer-befälet. Nordberg C12 2: 183 (1740). Det gamla hederliga Geheime-Rådet, .. som inom kretsen af sit hus, helt och hållit stod under et qvinligt öfverbefäl. Eurén Kotzebue Orth. 3: 144 (1794). Napoleon III förde själv överbefälet, men han var ingen fältherre och dessutom nu bruten av sjukdom. Almquist VärldH 8: 263 (1938). —
(II 7 a) -BEFÄLHAVARE. högsta befälhavare för militär trupp l. försvarsanläggning o. d.; särsk. (o. utom i skildring av ä. förh. numera bl.) om (under statschef lydande) högste befälhavare för en nations försvarsmakt (ofta (i sht i fråga om sv. förh.) förkortat ÖB); jfr -befäl a, -fältherre, -general. Såsom Öfwerbefälhafware af Arméen till lands och watten. AdP 1: 51 (1789). Öfverbefälhafvaren på Carlstens fästning hade för tillsyn öfver fyren 30 R:dr årligt arfvode. Gynther Förf. 2: 469 (i handl. fr. 1841). En anordning av vikt för framtiden var, att Hindenburg .. gjorts till överbefälhavare för alla tyska stridskrafter i öster. Almquist VärldH 9: 46 (1934). Under Konungen utövas i krig befälet över krigsmakten av överbefälhavaren (ÖB). TrängRegl. 1940, s. 15. jfr skarpskytte-överbefälhavare. —
(II 2 a) -BEGJUTA, -ning. (numera bl. tillf.) övergjuta (ngt) (med vätska); äv. bildl. (jfr -gjuta slutet). Swedberg Dödst. 480 (1711). Konstverket kommer att överbegjutas med vatten. DN 28/11 1985, Runt stan (Sollentuna) s. 16. —
(II 8) -BEGÅVAD, p. adj. mer än genomsnittligt l. till övermått begåvad (se d. o. 2 a); särsk. om barn; jfr högt-begåvad. En bred och godmodig, ej öfverbegåfvad karl. SvD(A) 22/5 1910, s. 13. Hon var det överbegåvade barnet som, till skillnad mot Elena, inte fick studera vidare. AB 11/10 2016, s. 4. —
-BEHANDLA, -ing. särsk. till II 8, med avs. på patient l. sjukdom o. d.: till övermått l. i onödan behandla (se d. o. 5 e); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om enskild omgång av sådan behandling. OdontT 1897, s. 193. Tillverkarna (av läkemedel) får sälja mer. Men vissa patienter överbehandlas. DN 17/2 1982, s. 19. Om man kan skilja aggressiv cancer från den snälla så kan överbehandlingarna minska. AB 4/5 2011, s. 29. —
a) till II 2 f: få tag i l. komma över (ngt); ngn gg äv. med avs. på person (jfr bekomma 11 c); jfr -komma 2. Schall .. hvar och enn vare förplictedt alle förnempste fånger, the man udi schlachter, stoormer, schärmutzler eller annerledes öffverbekomma kann, leffverere och öffverantvarde. G1R 27: 285 (1557). The documenter, som han öfwerbekommit ifrån Halmstad. 2BorgP 8: 41 (1742).
b) till II 8: i alltför stor mängd (o. orättmätigt) erhålla l. få (ngt); äv. abs. Michael Colmodinus bekänner hafwa den spannemål öfwerbekommet och weden, hwilken han tager på afräkning för dhe 2 resterande åhr. UUKonsP 8: 114 (1668). Af h:r Räntmästarens .. insinuerade lista förnimmes, huru en dehl af herrar Professorerne åhr 1693 öfwerbekommit. UUKonsP 20: 346 (1694). KlädkamRSthm 1745, s. 25. —
(II 8) -BELAMRA. i alltför hög grad l. till övermått belamra (ngt l. ngn); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -belasta a, d. En överbelamrad lägenhet. De var överbelamrade med arbete. PT 4/9 1873, s. 3. Atlasens över 4.000 namn äro samtliga skrivna i så stora stilar, att de utan svårighet kunna läsas, dock ej så stora att de överbelamra kartan. Globen 1927, s. 63. —
(II 8) -BELASTA, -ning. i alltför hög grad l. till övermått belasta (se belasta, v.1 1) (ngt); särsk. med avs. på kroppsdel; äv. med avs. på person (se särsk. d); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. (se särsk. a–d; jfr belasta, v.1 2); äv. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning (jfr belastning, sbst.1 1, 2) i konkretare anv.; jfr -börda, -lasta 3, -tunga, -tynga. PT 23/5 1853, s. 1. Vi kunna ej .. öka .. (lokomotiven) på höjden, då vidundren redan nu likna på hjul framilande torn, och dessa hjul .. redan äro öfverbelastade och i sin tur öfverbelasta skenorna. AB 4/2 1870, s. 2. Att .. undvika för långa spännvidder och öfverbelastningar af stolpar och takfästen. TT 1900, M. s. 26. I synnerhet på små bilar, som väl oftare än större bilar går överbelastade, måste fjädrarna kontrolleras rutinmässigt. Agvald Körtekn. 18 (1957). Tredje vanligast (bland fotbollsskadorna) är överbelastade knän eller fötter. DN 18/9 2017, s. 22. särsk.
a) med avs. på plats l. lokalitet; jfr belasta, v.1 1 a β δ′, o. -belamra, -lasta 3 c α. Alla platser i det inre utaf staden voro .. öfverbelastade med flaggor och fanor, blommor m. m. GHT 29/10 1866, s. 2. Tittar man in hos ett nyinflyttat par i ett propert och inte överbelastat hem, finner man (osv.). Form 1951, s. 116.
b) i sht tekn. med avs. på teknisk anordning ss. maskin l. ventil o. d.; jfr belasta, v.1 2 a α, belastning, sbst.1 2 a, o. -lasta 3 d. Skötandet af maskinen var anförtrodt åt en eldare, och det har visat sig, att han hade öfverbelastat ångventilen. AB 21/2 1885, s. 3. Överbelastning säges vara för handen, då större effekt under en längre tid uttages ur en maskin än denna är avsedd att utveckla under normal drift. Nerén (1930).
c) i sht el.-tekn. med avs. på elektrisk(t) nät (se nät, sbst. 3 c) l. system l. anordning (jfr belasta, v.1 2 a β, belastning, sbst.1 2 b); äv. (i sht tele. l. datal.) med avs. på nät osv. för dels tele-, dels datakommunikation; jfr -lasta 3 e. Överbelastning av telenätet. Gnistbildning .. på grund af öfverbelastning. TT 1899, M. s. 99. När den ordinarie strömmen åter kopplades in blev systemet överbelastat och säkringarna gick. Expressen 13/6 1990, s. 8. (Val)Myndighetens pressekreterare .. förklarade .. att sajten överbelastades när för många personer gick in samtidigt. SvD 11/9 2018, s. 17.
d) med avs. på (personal vid) företag l. institution l. myndighet o. d.; jfr belasta, v.1 2 a ϑ, belastning, sbst.1 2 a slutet, o. -belamra, -lasta 3 b. Icke skulle .. (lotsverket) kunna anse sig öfverbelastadt att äfven taga hand om de inre seglationslinierne. GHT 1/8 1854, s. 3. Konsekvensen (av minskad bemanning) blir stress och överbelastning för dem som blir kvar. SäljSkiten 106 (2009).
Ssgr (till -belasta c; el.-tekn.): överbelastnings-förmåga. förmåga (se förmåga, sbst. 3) att tåla överbelastning. TT 1898, M. s. 111. Enfasmätare med förhöjd överbelastningsförmåga. SvD(A) 28/5 1948, s. 1.
-skydd. skydd (se d. o. 2 b (slutet)) mot överbelastning; jfr -last-skydd, -ströms-skydd. SvD(A) 23/10 1943, s. 5. —
-BELYSA, -ning.
1) till II 1: belysa (ngt l. ngn) ovanifrån; i sht dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning (äv. konkret(are) (jfr -ljus-belysning)). Spegelhylla med överbelysning. TT 1873, s. 7. Öfverbelysningen från pelarens dimmiga gaslåga kastade underskugga från den smala och raka näsan öfver en hårdt sluten mun. Berger Ysaïl 28 (1905). Framför mig, överbelyst från en taklampa stod en ung kvinna av en egendomlig och betagande skönhet. Lindström Blåst. 60 (1928).
2) till II 8: i alltför hög grad belysa (ngt l. ngn); äv. abs.; jfr -exponera. I de flesta fall (är) interiörscenerna öfverbelysta. GbgMP 1919, nr 58, s. 6. Överbelys inte, låt det fula staketet döljas i mörker. SvD 28/8 2010, Mag. s. 6. —
(II 8) -BELÅNA, -ing. jfr belåna 1; särsk. i fråga om att belåna med (enligt regelverk l. avtal o. d.) otillräcklig säkerhet; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Överbelånade hushåll, bostadsrätter, stater. En överbelånad bostadsmarknad. Om de nya lånta kapitalerna endast användes för tillfridsställandet af den öfverhandtagande lyxen, så skulle ju ganska snart de lemnade Hypothekerna vara otillräckliga och blifva öfverbelånade. ÖgCorr. 24/4 1852, Bih. s. 1. —
(II 8 d) -BELÅTEN. (numera bl. mera tillf.) fullt l. mer än nöjd l. belåten, övernöjd. särsk. i substantivisk anv. De förtjuste eller öfverbelåtne, som äro fulle af beundran öfver våra statsmäns storhet. AB 23/9 1839, s. 2. —
-BELÄGGA, -ning.
1) (numera bl. tillf.) till II 2 a; i sht ss. vbalsbst. -ning (jfr beläggning 3) i konkret(are) anv.; jfr belägga 11 o. -täcka. Ett säkert bevis för en högre ålder är det, när fornlemningar .. antagit en öfverbeläggning af svartmylla. 2VittAH 14: 76 (1838).
2) till II 8, med avs. på (avdelning på) sjukhus l. fängelse l. hotell o. d.: belägga (se d. o. 14) i större utsträckning än vad utrymmet l. antalet platser egentligen tillåter; äv. abs.; i sht dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning, äv. konkret(are) (jfr beläggning 5 (slutet)). Branden har medfört överbelagda hotell och evakueringsplatser. SD(A) 1896, nr 579, s. 2. Varje sinnessjukhus (är) överbelagt till bristningsgränsen. 1942 beräknades överbeläggningen till över 2.400, d. v. s. närmare 10 procent. SocÅb. 1945, s. 82. Förra helgen hon arbetat, hade 96:an haft två överbeläggningar i korridoren. Jersild BabH 84 (1978). När (tillnyktrings)cellerna är fulla får de överbelägga eller använda sig av stationerna i ytterområdena. BoråsTidn. 14/7 2011, s. 5. —
(II 8) -BELÖNA. (numera bl. mera tillf.) i alltför hög grad belöna (ngn); särsk. i fråga om ekonomisk ersättning, liktydigt med: överbetala (se d. o. b); förr äv. till II 8 d: till fullo belöna. Den mig nu skedda heder öfverbelönar mig yppigt. PT 23/7 1838, s. 3. Spelarersättningarna (i fotbollsklubben) .. har varit helt orealistiska. Vi satsar hellre de pengarna på ledare och organisation än att överbelöna vissa spelare. NorrkpgT 24/1 2008, s. B8. —
-BEMANNA, -ing. särsk. till II 8: till övermått bemanna (ngt); jfr -manna 2. Överbemanningen inom industrin. Exempel å med officerare öfverbemannade fartyg. SvD(A) 3/4 1909, s. 4. —
(II 1) -BEMÄLT, p. adj. (†) ovannämnd; jfr -berörd o. ovan-bemäld. Rosén E14HNämnd 174 (i handl. fr. 1562). (Undertecknad som) anhåller om laga kallelse och stämning å öfwerbemälte Jonsson att stånda answar. NorrkpgT 22/10 1868, s. 3. —
-BEN.
1) till II 1, om övre delen av ben (se ben, sbst.1 II 1) (mellan höft o. knä); jfr -skänkel. Nilsson Fauna 1: 263 (1847). I ögonen fallande (hos tävlingscyklisten) är den kraftigt utbildade underkroppen, sällan ser man så muskulösa vador och öfverben. TIdr. 1887, s. 118.
2) till II (2,) 8, om benartad utväxt l. svulst; särsk. (o. numera bl., i fackspr. (särsk. veter.)) om sådan (gm stöt l. slag o. d. uppkommen) utväxt på skelettben (i sht främre skenben) hos häst. IErici Colerus 2: 345 (c. 1645). Then Veneriske Siukdomen, som redan wijste sig med hårda knylor, öfwerbeen och wexter på pijporne. Lindestolpe Frans. 33 (1713). (Vid besiktningen) känner veterinären igenom hästen för att hitta eventuella svullnader, ömheter, överben, eksem eller andra avvikelser. Land 2018, nr 24, s. 38. —
(II 7 a) -BERGMÄSTARE. (förr) Guthræus ASchmidt A 2 a (1641). (Salnecke herrgård) är uppförd 1641 af öfverbergmästaren Georg Griesbach, som erhöll godset i förläning af drottning Kristina. Nyblom Minn. 1: 211 (1904). —
(II 1) -BERÖRD, p. adj. (†) ovannämnd; jfr beröra 3 b o. -bemält o. ovan-berörd. Medh öfwerberörde Ordh, som han Vthi Iszphahan och Schiras skrifwit hafwer. Kiöping Resa 71 (1667). —
-BESATT, p. adj.
1) (†) till II 2 a: på stora delar av l. hela sin yta besatt (se besätta III 1 (a)) l. försedd (med ngt). Bössa medh Hiullåhs, tillförende all öfwerbesatt medh perlemor. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 64 (i handl. fr. 1655). En skön trägård, som är öfverbesatt af allehanda slags nyttiga och rara växter. Löwenhielm PVetA 1751, s. 13. SP 1780, s. 177.
2) (numera bl. mera tillf.) till II 8: överfull; särsk. om läktare l. lokal o. d. (jfr besätta III 5). Den belgiska simmarveckan fortsattes på fredagskvällen .. inför överbesatta läktare. SvD(A) 23/7 1921, s. 7. —
(II 7 b) -BESIKTNING. (förnyad o.) av högre instans förrättad besiktning (i syfte att kontrollera resultatet av tidigare besiktning); särsk. konkretare, om enskilt tillfälle av sådan besiktning. Weste (1807). Besigtningar och öfwerbesigtningar af waror. SFS 1847, nr 48, s. 1. Överbesiktningen blev en framgång för entreprenören Dynacon på punkt efter punkt. BlekLT 4/5 2018, s. 9. —
(II 8) -BESKATTA, -ning. i alltför hög grad l. alltför mycket beskatta (ngn l. ngt).
a) i fråga om uttag av skatt; jfr beskatta 1 a o. -skatta 1. Summan är den, att Svenska folket lider af öfverbeskattning, och att denna är en bland hufvudorsakerna till dess fattigdom och obestånd. Læstadius Tank. 54 (1840). Lastbilsbyggare och åkare brukar hävda att landsvägstrafiken är överbeskattad. GbgP 19/6 1984, s. 8.
b) i fråga om att hämta avkastning l. produkter från (plats l. lokalitet för) fiske- l. viltbestånd; jfr beskatta 1 f. En överbeskattning av älgbeståndet. SvD(A) 31/10 1925, s. 9. De har med hjälp av alltför generösa kvoter alltför länge fått överbeskatta torsk och lodda. GbgP 18/7 1989, s. 32. —
(II 8) -BESKYDDA. [jfr eng. overprotect] i alltför hög grad beskydda (ngn, i sht barn); ofta i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -skydda, v.2 2. Överbeskyddande föräldrar. En överbeskyddande uppfostran, inställning. På alla främmande marknader kunna britiske industriidkare täfla med Förenta staternas öfverbeskyddade fabrikanter. GHT 1890, nr 237 A, s. 2. Vi vill skydda våra barn, skona dem från misslyckanden. Innan vi vet ordet av, har vi börjat överbeskydda dem. SvD(A) 11/3 1963, s. 16. —
(II 1 a) -BESLAG. (i fackspr.) om beslag (se d. o. I 1 b α) fastsatt l. avsett att fastsättas ovanpå ngt. Vinkeljern med öfverbeslag. TLev. 1902, nr 19, s. 1. I Sverige används .. (blyplåt) rätt flitigt till överbeslag av skorstenar. TurÅ 1989, s. 99. —
(II 7 b) -BESTYR. (†) särsk. i sådana uttr. som ha l. äga överbestyr vid ngt, ha högsta ansvaret för l. tillsynen över ngt; jfr bestyr 2 o. -bestyrelse. Wood, som tycktes hafva öfverbestyret vid tillställningen, gick förut. SC 1: 799 (1820). Vid .. (prinsens) återkomst till hufvudstaden förlidne måndag hade den, som eger öfverbestyret vid dess hof, icke föranstaltat, att hofvagnar funnos vid landstigningsstället. FolkRöst 19/6 1858, s. 1. —
(II 7) -BESTYRELSE. [jfr d. overbestyrelse] (†) högsta ansvar l. befäl (jfr -befäl b, -bestyr, -styrelse, sbst.2 1); äv. konkret: överstyrelse (se -styrelse, sbst.2 2); särsk. om utländska (i sht dan.) förh. Öfverbestyrelsen af hela Sjöförsvaret (i Danmark) är uppdraget åt Marinministern. PT 5/5 1848, s. 3. (British Museums) öfverbestyrelse, som består af mycket förnäma män, t. ex. biskopen af London, lordkanslern af England o. s. v. GHT 11/3 1859, s. 3. SvLärT 1928, s. 625 (i fråga om dan. förh.). —
(II 1) -BESTÅND. skogsv. i skiktad skog, om bestånd (se d. o. 11 a) av (äldre) träd med högre kronskikt, motsatt: underbestånd; äv. med viss anslutning till över II 8; jfr -skog. Björkman Skogssk. 96 (1868). Kvarstående överståndare från det gamla beståndet bilda överbeståndet, medan ett olikåldrigt underbestånd bildas av den uppkommande återväxten. Geete o. Grinndal 102 (1923). Ekvirket betalas numera icke så bra, att man kan bygga ekparkernas fortsatta existens på den avkastning, överbeståndet kan ge. TurÅ 1971, s. 29. —
(II 7 a) -BESÖKARE. (†) om överordnad tulltjänsteman; jfr besökare 1. BtFinlH 2: 415 (1646). Vi fick sedan veta, at det var Öfverbesökarn som har upsigten vid Tullarne. BtVLand 2: 77 (1760). —
(II 8) -BETA, -ning. jfr beta, v.2 3 b. Kullarna ödeläggs när markerna överbetas. Myrdal KulturKorsv. 146 (1960). (På 1930-talet) förstördes genom överbetning och överodling det skyddande vegetationstäcket i USAs präriestater. ForsknFramst. 1977, nr 8, s. 3. —
(II 8) -BETALA, -ning. med avs. på vara l. tjänst o. d.: betala (se d. o. 1 b) alltför mycket l. över värdet för; äv. dels med obj. betecknande penningmedel o. d. (se a), dels (o. numera i sht) med personobj. (se b), dels utan obj. (jfr betala 1 d); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; jfr betala över. Överbetalda arbeten. Överbetalningarna för vårdplatserna uppgår till miljonbelopp. Verelius 188 (1681). Betalning för en fordran af 1,110 Dal. 4 öre smt, som bemälte Rusthållare hos Cronan skola äga för öfverbetalt gevähr. 2RARP 4: 473 (1727). Efterfrågan å jord (är) mångenstädes så stark, att jordegendomar regelbundet öfverbetalas. EkonS 1: 409 (1894). Det är ett allvarligt fel att överbetala som investerare. SvD 24/7 2017, Näringsliv s. 11. särsk.
a) (numera bl. ngn gg) med avs. på (summa) penningmedel (särsk. (utgörande) tull l. skatt o. d.): betala (se d. o. 1 a) för mycket; jfr -lägga 6. UUKonsP 13: 205 (1678). De twå procent, han till följe häraf (dvs. räntenedsättningen) öfwerbetalt. SPF 1848, s. 89. Restitution af för högt beräknad eller öfverbetald tull för en vara. 2NF 30: 288 (1920).
b) med avs. på person: betala (se d. o. 1 c) alltför mycket (i lön l. ersättning); jfr -belöna. Överbetalda direktörer. Dhen öfwerbetalning, som Sal. Swen Påfwelsson af bem(äl)te Casseur på sin Löhn bekommit hafwer. BoupptSthm 1671, s. 562. Gruvartiklarna fastställde .. böter om 40 mark för den bergsman som överbetalade sina gruvdrängar. Lindroth Gruvbrytn. 1: 172 (1955).
c) (†) till fullo l. mer än nog betala (ngt); äv. refl.: (till fullo) betala sig (se betala 2 c). Dalin Hist. III. 1: 258 (1761). I detta afseende har Hr Kansli-Rådet redan längesedan öfverbetalt sin skuld till Wexiö Läroverk. PT 15/11 1836, s. 1. Vare sig .. (husmodern) köper en dyr vara, som öfverbetalar sig genom sin varaktighet, eller hon i rätta ögonblicket köper en billig. Tenow Solidar 3: 190 (1907). —
(II 8 (b)) -BETING. (†) jfr beting, sbst.2 1 b, o. -arbete 2. Hjelt Medicinalv. 3: 264 (i handl. fr. 1773). Til arbetets bedrifwande undfår Bolaget 1000 til 1200 man af Wårt och Kronans manskap, hwilka .. på det sätt aflönas, at hwarje af manskapet bestås 4 skill. om dagen, utom hwad genom öfwerbeting kan förtjenas. PH 15: 529 (1793). SvD(A) 8/1 1908, s. 7. —
-BETJÄNING. särsk. (†) till II 7; jfr betjäning 3 b. Weste 2: 1911 (1807). Hwarföre ock Commerce-Collegium bör .. noga waka deröfwer att de för öfwerbetjeningen wid werket utfärdade .. särskildte instructioner ofelbart efterlefwas. Danckwardt SmndrFörf. 153 (i handl. fr. 1817). SD 19/11 1881, s. 5. —
(II 7 a) -BETJÄNT. särsk. (†) om högre statlig tjänsteman (särsk. inom tullväsendet); jfr betjänt, sbst. 2. Kiöping Resa 31 (1667). Att, då fartyg lastade med spannmål .. anlända, wederbörande Tullkammare-föreståndare eller annan öfwer-betjent bör wara tillstädes wid fartygets öpnande. SFS 1825, s. 24. BtRiksdP 1904, 7Hufvudtit. s. 36. —
(II 8) -BETONA, -ing. särsk.: i alltför hög grad betona (se d. o. I 2) l. framhäva (ngt), lägga alltför stor vikt vid; jfr -accentuera, -tona 2 b. PedT 1897, s. 39. Vi måste hålla en vaken och oafbruten kritik i gång mot alla försök att öfverbetona människornas natursida. Holmberg Kulturr. 34 (1912). —
(II 1(, 2)) -BETT. bett (se d. o. 7 slutet) kännetecknat av att överkäkens framtänder skjuter ut över (o. (delvis) täcker) underkäkens framtänder när käkarna bits ihop, motsatt: underbett; äv. om övre tandraden; jfr -bitning o. karp-bett. Hunden säges bita öfver eller hafva ett öfverbett, ett bland de största fel en tax kan hafva. SvKennelklT 1903, s. 268. Och så var ett par tänder borta, i överbettet. Johnson Slutsp. 259 (1937). Överbett och trångställningar .. hör till de vanligaste tandställningsfelen. SvD(A) 12/1 1964, s. 15. —
(II 1 b) -BETYG. betyg (se d. o. I 2 b) högre än godkänt (se godkänna c slutet); äv. dels i allmännare anv., om mycket positivt l. fördelaktigt omdöme (särsk. i fråga om idrottsprestation), dels (med anslutning till över II 8) om alltför högt betyg i förhållande till prestation. (Talaren vid lärarsällskapets möte) yrkade .. att en yngling väl kunde tillåtas hafva underbetyg i ett, högst tvänne ämnen, i händelse han hade öfverbetyg i andra ämnen. AB 28/9 1875, s. 3. Friskolor ger oftare överbetyg, betyg som är högre än resultatet på nationella proven motiverar. SvD 31/10 2013, s. 10. Varken han eller någon annan IFK-are förtjänar överbetyg. YstadAlleh. 3/9 2018, s. A19. —
(II 8 d) -BETYGA. [fsv. ivirbetygha] (†) överbevisa (ngn) om (ngt); äv. utan sakobj.; äv. med saksubj. o. utan indirekt personobj.: till fullo bevisa (ngt) (jfr -bevisa slutet); jfr betyga, v.1 1 a α α′, o. betyga över. Att han hade .. kasted vp eller spytt, vm påsche dagh, när han hade tagit Christi lekome till sigh, och bleff offuerbetyged aff klockaren .. att han war drucken för än han gick till Gudz bord. UpplDomb. 3: 116 (1541). Derföre wil wara reett, at .. (prästerna) måtte haffua frit tilstond och fulmacht, them allom tiltala, offuerbetyge och föruarha, som annor läre haffue och sig vnderstå låte henne vtsprida och förwidga. SynodA 2: 44 (1586). Denne gården, som widh mitt tillträde war heelt ööde och förfallen, det nogsampt och bewissligen Husesÿns Jnstrumentet lärer öfwerbetÿga. VDAkt. 1686, nr 29. VDAkt. 1696, nr 121. —
(II 2 a) -BETÄCKT, p. adj. (numera föga br.) (helt o. hållet) övertäckt; jfr betäcka 1. The Pomtiners Land hade .. warit medh Gräszhåppar öfwer betäckt, lijkasåsom medh en sky. Schroderus Liv. 783 (1626). Fönstren äro överbetäckta med damm, likaså skåpen. ArbT 1932, nr 37, s. 3. —
(II 8 d) -BEVISA, -ning. [fsv. ivirbevisa; efter mlt. överbewīsen] med indirekt obj. betecknande inför domstol o. d. anklagad person: (mot dennas nekande) gm framläggande av full bevisning finna l. förklara skyldig till (ngt brottsligt l. olovligt l. förkastligt o. d.); i sht i (omskrivet) pass.; äv. allmännare (se slutet); äv. (o. numera bl.) dels med det direkta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av om, dels med utelämnat sakobj., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (i sht förr äv. om brottslig osv. handling); jfr -betyga, -dyvla, -föra 2, -vinna 3, -visa 2, -vittna o. bevisa över o. övertyga 1. Rätten menar att de åtalade inte är överbevisade om sin skuld. Överbevisade brottslingar. För sådane theris geenswar haffwe wij icke kunnedt för:ne Jönss Månsson och Mårthen Tommason för thesse saker fälle, medh mindre att them sådant medh någen annen och ytterligere skäll öffwerbewises och betyges kann. HH XIII. 1: 159 (1564). Krabbens förargelige och straffwärdige handlingar och öfwerbewiste förseelser. HC11H 8: 10 (1678). Hwilken af eder kan öfwerbewisa mig någon synd? Bælter JesuH 5: 129 (1759). Fullmakten .. innebar, att han till sina gods i Ingermanland fick överföra alla, som överbevistes om olovlig jakt eller åverkan å bärande träd. UpplFmT 40: 78 (c. 1925). Tingsrätten anser dem överbevisade och dömer båda till två och ett halvt års fängelse. Sydsv. 13/5 2018, s. B15. särsk. i allmännare anv.: till fullo bevisa (existensen av l. sanningshalten i ngt o. d.) (för ngn); äv.: (till fullo) övertyga (ngn) (om ngt); särsk. med obj. bestående av att-sats; äv. dels med utelämnat (direkt l. indirekt) obj., dels med saksubj. De överbevisade honom om att han hade fel. Thet så mycket mera troligit är som wåre Antiqvarier med starck skähl öfwerbewisa Swithurs Rjke hade warit med folk besatt strax efter Syndafloden. Broman Glys. 1: 5 (c. 1730). (Kvinnan) skall segra mer genom att öfvertala, än genom att öfverbevisa. Almqvist AmH 1: 25 (1840). Manderström, som .. sagt sig aldrig blifva sjösjuk, hade blifvit fulleligen öfverbevisad om motsatsen. De Geer Minn. 1: 260 (1892). Det har .. lyckats mig, att vid flera tillfällen överbevisa landsortsbefolkningen .. att svamp är läcker föda. Cortin SvampHb. 156 (1937). Det kan synas förvånande, men hon var ju överbevisad av verkligheten. Hedberg VackrTänd. 229 (1943). —
(II 8 d) -BEVISLIG. (†) som till fullo kan bevisas; äv. om person, ungefär liktydigt med: fullt vittnesgill l. trovärdig. Hwar till man eij häller andra öfwerbewijsliga ock fullgiltiga wittnen kan bekomma. VRP 1704, s. 736. At kiättare böra med eld förgiöras, och hellre således öfwertygas om sina galne satser, än igenom wälgrundade discourser och tal med öfwerbewisliga skiäl. Lundberg Paulson Erasmus 208 (1728). 2RARP 13: 362 (1742). —
(II 7 a) -BIBLIOTEKARIE. om chef för större bibliotek; förr särsk. om chef för Kungliga biblioteket i Sthm (jfr riks-bibliotekarie). Kongl. Würtembergske ÖfwerBibliotekarien och HofteaterCensorn von Matthiszon. SP 2/9 1813, s. 1. Kungl. bibliotekets personal består af en öfverbibliotekarie, två bibliotekarier (osv.). 2NF 3: 283 (1904). Överbibliotekarie vid stadsbiblioteket (i Göteborg). SvStatskal. 1939, s. 482. —
-BILDA, -ning. särsk. [jfr t. überbilden] (numera bl. tillf.) till II 8: i alltför hög grad l. stort mått (o. på ett ytligt l. missriktat sätt o. till förfång för samhället l. individen) (ut)bilda (se bilda, v.1 6 b) (ngn); i sht dels i p. pf. (jfr bildad 2 a α), dels ss. vbalsbst. -ning (särsk. konkretare; jfr bildning 5 b β); jfr för-bilda, v.2 2. Utgöra tröghet och torftighet det bestämda skiljemärket på en outbildad menniska, så utgöra deremot tröghet och njutningsraseri det på en öfverbildad. Livijn 2: 5 (1817). Lifwets blomning uppoffras .. för en förwänd, bortkonstlad mode-uppfostran, så att wi blott hafwa känslolösa, öfwerbildade, af kloka mödrar och talentfulla gouvernanter dreszerade flickor. SvLittFT 1835, sp. 605. Denna smak var det i ytterlig grad förfinade uttrycket af en bildning, som oupphörligen sväfvade på gränsen af öfverbildning eller förbildning. BEMalmström 7: 140 (1850). Man håller på att överbilda oss med ständigt vidgade undervisningsanstalter, fordringar, kurser (osv.). SvD(A) 20/8 1928, s. 4. —
-BINDA, -ning. särsk. till II 2 a: binda över (ngt med ngt); äv. med obj. betecknande det varmed ngt binds över; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are). Linc. Eeee 2 a (1640). (Släden) öfwerbindes medh grofft lärefft. RannsaknAntikv. I. 1: 304 (1674). En glas-burk, som förwaras wäl med öfwerbundit papper. Warg 431 (1755). Vattnet .. bör räcka (sylt)burkarne ända upp till öfverbindningen. Grafström Kond. 89 (1892). Numera äro (häftena) till den grad sönderlästa, att jag måste överbinda dem med korsband, för att bladen icke skola spridas hit och dit. JulbGbg 1931, s. 91. —
(II 7 b) -BISATS~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) om bisats som är överordnad annan bisats; jfr under-bisats. Svedbom Satsl. 83 (1843). —
(II 7 a) -BISKOP. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) jfr biskop 3. Gezelius Spegel O 2 a (1714). Att Gustaf i allt detta handlade såsom en oinskränkt evangelisk öfwerbiskop. Reuterdahl SKH 4: 341 (1866). Den mäktige italienske överbiskopen, kardinal Angelo Bagnasco, skräder inte orden om dem som mörklagt katolska prästers pedofila övergrepp. GbgP 12/4 2010, s. 16. —
(II 1, 2) -BITNING. (i fackspr.) jfr bita I 8 o. -bett. Bettet (hos människan) kännetecknas .. af en öfverbitning, d. v. s. öfverkäkens fram- och hörntänder bita i hvila (ocklusionsläge) utanför underkäkens. 2NF 30: 744 (1920). —
1) (†) till II 6: befalla l. påbjuda (ngn att göra ngt). Hvilken dom the medt theres bref och incigler til ath stadtfeste och bekrefftige ofverbudne äre. RA I. 1: 479 (1546).
2) till II 8, i fråga om (an)bud l. förslag o. d.: bjuda över (ngn); äv. dels med avs. på ngt sakligt, dels abs., dels i allmännare l. bildl. anv., i fråga om aktivitet l. prestation o. d., mer l. mindre liktydigt med: (söka att) överträffa (jfr bjuda över 3) (särsk. reciprokt; äv. med saksubj. (se a, b)); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare (se särsk. a). Riksdagspartierna överbjuder varandra i fråga om välfärd och utbildning. Verelius 186 (1681). Den gambla lagen .. har stadgat, att en sådan (arv)jord skulle wärderas, samt dereffter utaf bördemannen inlösas, på det en främmande .. genom oskälig öfwerbiudning de fattige bördemännerna eij skulle præjudicera. FörarbSvLag 7: 265 (1695). Derför sökte båda öfverbjuda hvarandra i glädtiga miner; hvar och en ville göra den andra stark. Benedictsson FruM 110 (1887). Trehundra, försöker någon som om det gällde att överbjuda vid en auktion. Lundkvist Vindingev. 308 (1956). Radikala i sina fordringar har också andra människor varit. Kants kategoriska imperativ kan knappast överbjudas. ÅbKristHum. 1964, s. 208.
a) spelt. i fråga om kortspel (jfr bjuda över 2 a); förr särsk. om spel (se spel, sbst.1 7 b; jfr bjuda över 2 b). Ett högre Spel (i lomber) öfverbjuder alltid ett lägre. Düben Talism. 2: 58 (1817). Eljest nämnes (i kortspelet Boston) aldrig vid öfverbjudningar färgen, förrän man blir öfverbjuden. Wilson Spelb. 437 (1888). En gyllene regel är i allmänhet att underbjuda i stället för överbjuda sin hand. Werner o. Sandgren Kortox. 51 (1949).
b) i bildl. anv., om ngt sakligt: överträffa l. överstiga l. övergå (ngt). En förkänsla af denna salighet som öfwerbjöd sjelfwa de annalkande qwalens fasansfulla makt. Thomander Pred. 1: 534 (1849). Dagens upptäckter öfverbjuda beständigt gårdagens. Topelius Tb. 38 (1895). —
-BLAD. särsk. (förr) till II 1, om övre del av sadelstomme; jfr blad 3 f. InventVagnHovstall. 1814, s. 67. Fordonets framvigt uppbäres medelst stångkappan, som trädes genom tisteländens ögla och fästes vid öfverbladet, hvilket lägges öfver hästens rygg. Billmanson Vap. 91 (1882). —
(II (1,) 2 c slutet) -BLICK. [efter t. überblick] om förhållandet l. handlingen att (från en högre belägen plats l. punkt) betrakta l. blicka ut över o. i sin helhet (ha möjlighet att) uppfatta o. få en bild av ngt (särsk. trakt l. område o. d., ibland ungefär liktydigt med: utsikt (äv. konkretare)); särsk. i sådana uttr. som ha l. få (en) l. ta en överblick över l. av ngt; äv. oeg. l. bildl., utan (mera framträdande) tanke på synförnimmelse (se slutet); jfr översikt 1. Ta en överblick över förödelsen. Katalogen .. visar redan vid en flyktig öfverblick, att (osv.). AB 9/3 1833, s. 3. Här kunde de se mer än tjugo mil åt alla håll, så att de fingo en sista överblick av hela sitt kära Jämtland. Lagerlöf Holg. 2: 379 (1907). Det förefaller, som hade fjällvärlden själf med sina stora vidder och breda öfverblickar inspirerat planen till detta samhälle (dvs. Kiruna). SDS 1911, nr 76, s. 8. Genom häcken hade han överblick över trädgården. Mankell Villospår s. 109 (1995). särsk. oeg. l. bildl., om uppfattande av l. kunskap l. kännedom om helheten av ngt (jfr blick, sbst.1 2 b α); äv. närmande sig l. övergående i bet.: helhetsbild; särsk. i sådana uttr. som erhålla l. ge en överblick över l. av ngt; äv. konkretare (se slutet); jfr -syn 3 o. orientering 10, översikt 1 slutet. En överblick över situationen. Bokens många detaljer försvårar överblicken. Man skall då erhålla en helt annan öfwerblick af werlden och sig sjelf, än den man hittills haft. SP 1822, nr 249, s. 3. Det linnéanska systemet, som skapade ordning och överblick inom naturföreteelsernas värld. SvLittH 2: 263 (1919). Räkenskaper .. som erfordras för erhållande av en tillförlitlig överblick över driftens räntabilitet. SFS 1940, s. 1112. För effektivitet krävs både central överblick och lokal självständighet. Borgenhammar VårdaLiv 232 (1993). särsk. om (sammanfattande) beskrivning l. skildring av helheten av ngt, mer l. mindre liktydigt med: översikt (se d. o. 2); jfr orientering 11. Föreläsaren gav en historisk överblick av häxprocesserna. (Jag) nödgas .. här inskränka mig till allmänna öfverblickar af Prof. Hällströms rika verkningskrets. JJNervander 1: 100 (1845). Det gäller nu att .. göra en sammanfattande öfverblick. 3SAH 2: 804 (1887). Min särskilda insats blev den inledande överblicken av hela den industriella demokratiens problem och den allmänna motiveringen för kommitténs lagförslag. Wigforss Minn. 2: 160 (1951). —
(II (1,) 2 c slutet) -BLICKA. [jfr t. überblicken] ta en l. ha överblick över (ngt); ha utsikt över; äv. oeg. l. bildl., dels om ngt sakligt, dels utan (mera framträdande) tanke på synförnimmelse (se slutet); jfr blicka, v.1 4, o. -fara 3, -flyga slutet, -se 1, -skåda, -ögna. Drottningen öfwerblickade nyfiken och nästan ängsligt den oöfwerskådliga menniskomaszan. GbgAlleh. 1837, nr 136, s. 2. Sätta .. (stenknäckarna) sig fritt, så göra de det i de höga topparna, där de kunna överblicka omgivningen. Rosenius SvFågl. 2: 109 (1922). Det gamla feniciska fästet Gibralfaro på sin kulle överblickar det hela, stad, land och hav. Lagergren Minn. 4: 28 (1925). Program trycktes och tillställdes ledamöterna, som härigenom fingo tillfälle att överblicka, vad som skulle förekomma vid sammankomsterna. Bergstrand SvLäkS 61 (1958). särsk.: få l. ha kunskap l. kännedom om l. insikt i l. förståelse för helheten av (ngt, i sht ngt abstrakt); äv. med bibegrepp av förmedling av sådan kunskap osv.; jfr -se 1 slutet, -skåda slutet. Överblicka situationen. Konsekvenserna är svåra att överblicka. Med så mycket större skarpsinnighet och rigtighet i omdömet öfwerblickar han det hela af Nordamerikas konstitutionella system. SP 1826, nr 90, s. 2. Vi hafva härmed i korthet öfverblickat det betydliga antal saker som denna utställning erbjuder åskådaren och forskaren. Eichhorn Stud. 3: 239 (cit. fr. 1877). (Inom järnvägen har) även innehavaren av en förhållandevis anspråkslös tjänst betydligt större möjligheter att överblicka och förstå hur det hela fungerar än vad som kanske är möjligt på vissa andra håll. Järnvägsminn. 201 (1952). Hur många hotell jag tagit in på kan jag inte överblicka. Söderström Linan 134 (1983).
Avledn.: överblickbar, adj. som är möjlig att överblicka; i sht till -blicka slutet; jfr -skådlig (slutet) o.
översebar. Överblickbara kostnader. Under en öfverblickbar tidsperiod. SvD(A) 28/1 1904, s. 2. (Arkitekten har) i det funktionella huset ordnat en stor, väl överblickbar saluhall med många färger och lätta diskar och skyltningar. DN(A) 9/2 1947, s. 17. —
-BLIVA, -sel (se avledn.). [fsv. ivirbliva]
1) till II 9, om ngt som (i sitt sammanhang) finns l. föreligger i alltför stort mått l. stor utsträckning: inte gå åt l. komma till användning, bli över (se bliva över 2); särsk. om dels materiel l. varor l. livsmedel o. d., dels penningmedel; särsk. (o. numera nästan bl., tillf.) i p. pr. i adjektivisk anv.: resterande l. övrig (jfr -bliven 1); förr äv. ngn gg tr.: bli över vid l. i samband med (ngt); i ä. språkprov ibland utan klar avgränsning från 2 b. Hemter til hoopa stycken som öffuerbleffuen äro, ath the icke förfaras. Joh. 6: 12 (NT 1526; Bib. 1999: bitarna som har blivit över). Så skall och wår Skaffare .. strax måltijdh hållin ähr, optaga och förwara dedh öfwerblifwer, så att thet onytteligen icke förspilles. Schmedeman Just. 91 (1590). Hwad som Styckegjutningen öfwerblifwer, upsmides på Stångjärns Hamrarne. HC11H 13: 31 (1697). At imedlertid inlåta sig i Handel med Mångelskor eller andre Förkiöpare, hwilcka kunna .. kiöpa hwad hos Säljaren öfwerblifwer. PH 1: 125 (1719). Att överblivande medel skulle tillfalla behövande landstormsmän. DN(A) 19/8 1917, s. 3. särsk. om ngt abstrakt, särsk. dels tid, dels matematisk storhet. At ingen tijdh är öffuerbliffuen til at läsa. LPetri KO 3 b (1571). Men bråket som öfverblifver vid extractionen, är i taflan gemenliga giordt til et helt. Här kan man ock bruka de samma fördelar uti räknande .. ock nyttja Logarithmer, om slika taflor äro til hands. VetAH 1743, s. 206. Han (var) outtröttlig i sina embeten, och delade den öfverblifvande tiden åt sin familj och boken. 1SAH 5: 255 (1794, 1813).
2) (†) till II 10 (c).
a) om person: bli l. stanna l. leva kvar; särsk. dels: stanna över (så l. så lång tid) (jfr bliva över 1), dels (särsk. i samband med krig): klara sig l. överleva. Fögho folck skal offuerbliffua aff idher. 5Mos. 28: 62 (Bib. 1541; Bib. 1999: leva kvar). Aff siwttijo tusend Man, som woro dragne i Syrien emot the Saracener, öfwerblefwo icke mehr än trytusend. Schroderus Os. 2: 705 (1635). Uti någon angelägenhet ämnar jag .. oförtöfvat resa til Halland och där en månad öfverblifva. VDAkt. 1785, nr 219. Enligt den äldre lagstiftningen skulle hvarje lapp-by utgöra den byn ålagda ränta, ehuru få Lappar inom byn öfverblefvo. Agardh o. Ljungberg III. 2: 68 (1857).
b) om ngt sakligt: bli l. finnas kvar, återstå l. kvarstå; klara sig l. bevaras; jfr 1. Theras sköna krusade hoffuudh skära öffuer kamb, at icke itt håår .. skulle öffuerbliffua. PErici Musæus 5: 62 a (1582). Skiljaktigheter skola alltid öfverblifva i ämnen, som bero af mennisko-sinnet. Rosenstein 3: 87 (1787). De tvenne förstnämda utvägar synas således ensamt öfverblifva. 2SAH 1: Föret. 77 (1801). Till slut öfverblef, efter den intorkade moderluten, endast ett hvitt mjöligt stoft. VetAH 1815, s. 191. Af dessa (dokument) hafwa många öfwerblifwit. Reuterdahl SKH 1: 163 (1838).
Avledn. (till -bliva 2; †): överblivsel, r. l. f. [jfr t. überbleibsel] överlevnad; kvarleva l. återstod. At bedia fiärr och när, At Gud oss länge må then öfverblifslen unna. URudenschöld Vitt. 364 (1727). Linfrö från Lifland, Est- och Curland är ännu den endaste öfwerblefsel för Lübeck, af all des fordna stora Commerce. Salander Gårdsf. 237 (1758). —
-BLIVEN, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. överbliven se under -bliva. [eg. p. pf. av -bliva o. bliva över]
1) till II 9, motsv. -bliva 1: som blivit över l. kvar; ofta liktydigt med: resterande (se restera, v.1 1 a); äv. närmande sig bet.: överflödig; särsk. om matematisk storhet; ngn gg äv. om person; i ä. språkprov ibland utan klar avgränsning från 2 b; jfr över-skjuta 6 c. Överblivna mediciner, möbler. Addera thet öfwerblefne taal til thet andra talet. Aurelius Räkn. C 5 a (1614). Man kan och betiäna sig af öfwerblefna stekta höns, och då stöta sönder både kiött och ben, ty uti dem är mycken must. Warg 61 (1755). Officeren, hvilken kommenderar en af underbefälet att öfverräkna och inlemna den öfverblifna ammunitionen. EldhandvFältartill. 1887, s. 72. Öfverblifna voro .. alla de kvinnor, hvilka icke som husmödrar kunnat få ett eget hem. Kleen Kvinn. 8 (1910). särsk. i fråga om vid postanstalt icke avhämtade försändelser, särsk. i uttr. dels överblivet brev, dels (o. numera nästan bl., i bildl. anv.) på överblivna kartan (jfr karta, sbst.2 3 slutet (slutet)), förr äv. i uttr. på överblivna brevkartan (se brev-karta slutet). Holm Postv. IV. 2: 88 (i handl. fr. 1694). De öfwerblefne brefwen, som icke, för den fölljande postens ankomst, finnes affordrade, skall Postmästaren låta anteckna på särdeles chartor under öfwerblefne bref. CivInstr. 511 (1704). Ett samhälle som hamnat på överblivna kartan. DN 13/10 2008, Kultur s. 29.
2) (†) till II 10 (c), motsv. -bliva 2: som överlevt l. bibehållits l. bevarats o. därigm fortfarande finns till l. kvar, kvarlevande l. kvarvarande l. återstående; jfr 1.
a) om person: som ännu är kvar i livet; särsk. liktydigt med dels: efterlevande, dels: överlevande; äv. i substantivisk anv. RARP 2: 143 (1634). Högehrev:ge H:r Dombprobstens Sal: Enevaldi Widbeckii 4. öfuerblefne omyndige Barn. VDAkt. 1699, nr 691. Hufvudstyrkan af de öfverblefna flydde till bergen i Wales. Strinnholm Hist. 2: 7 (1836). Jag önskar ingenting, annat än att få umgås med dig och med de få öfverblifna vännerna. Wulff Petrarcab. 134 (1905).
b) om ngt sakligt; särsk. liktydigt med: bevarad. Öffuerbleffna onda lustar. Phrygius HimLif. 120 (1615). De få af Flottan efter förberörde, olyckelige Combatter öfwerblefne Skeppen. HC11H 11: 121 (1769). Att bota de efter det långvarige kriget öfverblefne inrikes olägenheter. 2RARP 6: 577 (1731). I öfverblifna handlingar från unionstiden omtalas blott landboarnes pålagor. Styffe Un. 40 (1867).
Avledn. (till -bliven 1): överblivenhet, r. om förhållandet l. tillståndet att vara överbliven. AB 28/11 1912, s. 10. Känslan av överblivenhet. HbgD 15/9 2013, s. 47. —
(II 1 a) -BLOCK. (i sht i fackspr.) jfr block 4. Rinman 1: 786 (1788). Öfverblock, (dvs.) klumpformiga, ovala eller linsformiga stenar, på mer eller mindre låga fotkulor eller fötter upplyftade (i forntidsmonument). 2VittAH 14: 13 (1828, 1838). —
-BLODIG. [fsv. ivirblodhogher] särsk. (†) till II 2: täckt av blod. Hudflengdan, slagnan och öfwerblodigan med öpen sido före. Swedberg Dödst. 132 (1711). —
-BLOMMA, -blomning.
1) (†) till II 8: överblomstra; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning. Den materiella öfverblomning, hvartill vår tid sträfvar. AB 7/12 1858, s. 3. De tillfälliga spår af öfverblomning eller ansträngning, som hos den odödlige målaren förekomma. 3SAH 11: 158 (1896). DN(A) 11/12 1907, s. 2.
2) till II 11, om växt l. samling av växter: blomma ut l. över, avsluta blomning; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har sin blomstringstid bakom sig (äv. bildl. (se slutet)). Överblommade rabatter. Wikström ÅrsbVetA 1830, s. 179. Alla till hö afsedda foderväxter böra skördas vid blomningens början. Sedan de öfverblommat, lemna de ett hö af mycket underordnad beskaffenhet. NF 7: 314 (1883). En daglig översyn och omvårdnad då man plockar bort överblommade blommor och vissna blad. Walfridson OdlKruk. 30 (1993). särsk. (numera bl. mera tillf.) i p. pf. i bildl. anv.; särsk. om konst l. kultur o. d., i sht förr äv. om person; jfr blomma, v. III 1 e. I halfdunklet af den swagt upplysta böne-salen bewistade wi om aftonen twå, redan öfwerblommade personers wigsel. SP 1822, nr 152, s. 3. Under andra århundradet efter Kristus, då den grekiska konsten redan war öfwerblommad och den gamla werlden höll på att instörta. Ljunggren Est. 1: 10 (1869). —
-BLOMSTRA, -ing. särsk. (numera bl. tillf.) till II 8, i bildl. anv.: uppvisa l. kännetecknas av överdriven prakt l. storslagenhet l. utsmyckning o. d.; i sht dels i p. pr. o. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ing; i p. pr. ngn gg äv. i tr. anv.: i fråga om blomstring överträffande (ngt); jfr blomstra III 1 b α, γ o. -blomma 1. Något sednare anlades .. Istropolis, Tomi, Odessos, Apollonia, samt det alla dessa orter vida öfverblomstrande Olbia. Palmblad Fornk. 1: 67 (1843). Dikten är .. utmärkt af en viss fantasiens öfverblomstring och öfverdrifna yppighet. PT 1882, nr 282 A, s. 3. Under slika perioder af en öfverblomstrad kulturs förfall, af förståndets öfverförfining och hela sinnesriktningens blaserade skepticism. AB 13/2 1884, s. 3. En överblomstrande poetisk legend. DN 11/10 2006, Kultur s. 7. —
(II 1) -BLOTT. (†) i fråga om fäktning: blotta (se blotta, sbst. 3) på övre delen av kroppen; jfr blott, sbst.1 Porath Pal. 1: M 1 a (1693). —
(II 2) -BLUS. (numera bl. mera tillf.) jfr blus, sbst.1 2 b, o. utanpå-blus. Den vida, ärmlösa öfverblusen. ST(A) 18/8 1908, s. 3. —
-BLÅSA, -ning. [fsv. ivirbläsa]
1) till II 2 a: till följd av blåst (falla o.) lägga sig över l. täcka (ngt); ngn gg äv. med avs. på person, särsk. ungefär liktydigt med: drabba; i sht i p. pf. Denna värld är nu .. för oss, som äro änkjor, som alla oväder måtte öfverblåsa. Horn Lefv. 160 (cit. fr. 1671). Telegraftrådarna hafva .. under natten .. sprungit: förmodligen till följe af öfverblåsta träd. FolkRöst 2/12 1857, s. 2. Vägen (var) helt överblåst av sand. SDS 17/9 2001, s. 11.
2) (numera bl. ngn gg, i sht om ä. förh.) till II 3 c: blåsa över (se blåsa över 3); i sht ss. vbalsbst. -ning. VFl. 1931, s. 195. Mönsterherren hälsades när han steg över fallrepet med uppbördsskepparens allra finaste överblåsning på skepparepipan. Hägg Örl. 18 (1943).
3) mus. till II 8, med avs. på vissa blåsinstrument, i fråga om att gm särskilt avpassad (o. stark) anblåsning av en ton frambringa en av dess övertoner; äv. intr., om orgelstämma o. d.; i sht ss. vbalsbst. -ning. Drake Töpfer 95 (1850). Flûte harmonique, .. en nyuppfunnen (orgel)stämma, öfverblåser från ettstrukna fiss. NDA 27/3 1863, s. 3. Öfverblåsning spelar en viktig roll för alla moderna blåsinstrument, i synnerhet bleckinstrumenten. 2NF 38: 1329 (1926). På grund av klaffbristen gick det (dvs. blåsinstrumentet) inte att överblåsa. DN(A) 20/4 1959, s. 16.
4) (förr) till II 8 b, i fråga om utsmältning l. framställning av metall i hytta l. ugn: blåsa (se blåsa, v.2 14) (metall) under längre tid än den stadgade l. normala; i sht ss. vbalsbst. -ning. NoraskogArk. 4: 316 (1724). Att för all öfverblåsning betalas 12 rdr pr dygn. NoraskogArk. 6: 143 (1850). Öfverblåsningen ökar mängden af den i metallbadet upplösta jernoxiden och nödvändiggör följaktligen tillsättning af en betydlig myckenhet mangan. JernkA 1879, s. 423. Ett litet smidesprof eller gnistprof tages af stålet, efter hvilket bedömes, om detta är färdigt, eller om det behöfver öfverblåsas ett tag till. LfF 1911, s. 137.
5) till II 11, om vind l. oväder o. d.: blåsa över (se blåsa över 1); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: övergående. Sedan thenne wädherhwerffwelen war wäl öffwerbläst. Phrygius Föret. 18 (1620). Snabbt överblåsande kritik från omvärlden. BoråsTidn. 28/1 2016, s. 24. —
(II 3, 8 (d)) -BOCKA. [efter ä. t. überbücken] (†) (gm att böja sig framöver) ödmjuka sig l. underkasta sig straff l. tuktan; jfr bocka, v.1 I 4 a. Så mosten J .. på Marterbenken öffuerbocka. PJGothus Pollio Fast. 273 (1614). —
(II 8) -BOKA, -ning. [efter eng. overbook] med avs. på ngt som har begränsat antal platser (ss. hotell l. färdmedel (särsk. flygplan) l. (rese)arrangemang o. d.): boka för fler personer än vad platserna tillåter; äv. dels med konstruktionsväxling, med avs. på person som berörs av sådan bokning, dels abs. Överbokade flygplan, passagerare. AB(A) 4/8 1946, s. 7. Den ursprungligen tänkta (res)vägen är överbokad, och nu gäller det att få truppen över New York för vidare befordran till Sydamerika. DN(A) 2/10 1947, s. 16. Ofta beklagas att svenska hotell så sällan överbokar, d. v. s. tar emot fler beställningar än de har plats för och räknar med en regelbunden avbeställningsfrekvens. SvD(A) 1958, nr 328, s. 9. Förekommer det ”patientbortfall” vid mottagningarna som gör att viss överbokning kan vara rimlig? Borgenhammar VårdaLiv 290 (1993). —
(II 1, 2) -BOLSTER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr bolster 1 o. -kast. TullbSthm 4/7 (1583). Till sängen hörde .. halm i ett var, däröver fjäderbolster och överbolster eller rya. SvKulturb. 9–10: 301 (1931).
Spoiler title
Spoiler content