publicerad: 1943
MEDEL me4del, n. (G1R 4: 78 (1527; i bet. 11), OPetri 1Post. 73 a (1528; i bet. 13 a) osv.) ((†) r. l. m. l. f. G1R 2: 255 (1525; i bet. 10), VetAH 1795, s. 97 (i bet. 1 a)); best. -dlet ((†) -delet Muræus Arndt 1: A 4 b (1647), Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 256 (1856). — ss. r. l. m. l. f. -delen Ekeblad Bref 1: 146 (1652), VetAH 1795, s. 97); pl. =; pl. best. -dlen ((†) -delen VDAkt. 1720, nr 359 (: flychtingz medelen)).
Ordformer
(meddel(l) 1555—1795. medel (meedhell m. m.) 1524 osv. medill 1597. middel(l) 1527—1652. mid(h)el(l) 1525—1667. myddel 1546)
Etymologi
[fsv. midhel, medhel, middel, n. o. m., mitt, medelpunkt, mellanting, förmedling, moderation, utväg m. m.; jfr dan. o. nor. middel; i formen medel (midel) substantivering (under mnt. inflytande) av fsv. midhal-, adj. (anträffat bl. ss. förled i ssgr), i formen middel av mnt. middel, sbst. (motsv. t. mittel; jfr MITTEL), substantivering av mnt. middel, adj.; se vidare MEDEL, adj.]
1) ngts mellersta del, mitt; mittparti.
a) (†) i fråga om konkret föremål. At vid medlet af stora byar och städer har kölden på gator och gränder minsta värkan. VetAH 1757, s. 72. På medlet af bemälte lador .. göres öpna portar. Wijnblad Tegelbr. 9 (1761). VetAH 1795, s. 97.
b) (†; se dock slutet) i fråga om tid, händelseförlopp, levnadslopp o. d. Tijdzens begynnelse, enda och medhel. Vish. 7: 18 (Bib. 1541). Therföre see vppå Christi leffuernes begynnelse, medel och ände. Muræus Arndt 2: 124 (1648). Förmörkelsens Begynnelse, medel eller slut. Rålamb 4: 37 (1690). Sof ock roligt du, som skildes / Hän, i medlet af ditt lopp. Wallin Vitt. 1: 279 (1830). särsk. (i skriftspr., numera mindre br.) i sg. best., i sådana tidsbestämningar som i l. vid l. mot o. d. medlet av maj (månad), nästa vecka, 1800-talet, förra århundradet o. d., i osv. mitten av maj osv. Gadd Landtsk. 1: 46 (1773). I medlet af Juli kommer jag till Vermland. Geijer Brev 12 (1809). Sveriges inre tillstånd vid medlet af 17:de århundradet. 3SAH 2: 109 (1887). I medlet av 1800-talet. Ymer 1916, s. 49.
c) (†) i annan anv. (Våra vokalers) natur ock liud, som är mäst lika både uti ordens begynnelse medel ock ände. Tiällmann Gr. 70 (1696).
2) [efter motsv. anv. i ä. t.] (†) eg.: sammanfattningen av de personer som i en samlad skara befinna sig i mitten; anträffat bl. i utvidgad anv.: krets (av personer), skara, grupp, klass, stånd o. d.; särsk. i uttr. av ngns l. ngras o. d. medel, ur ngns osv. krets osv.; stundom svårt att skilja från 3. Att the gemene Krigzmän både af Befälet och Andre, wele af theres medel göre ett vthskott til Fijre eller Sex af huar Fane och skicke them .. till Stockholm. UrkFinlÖ I. 3: 59 (1596). Derföre wele wij (dvs. G. II A.) här medh alfuarligen befalet hafue, at professores åhrligen .. skole utwälia af sitt medhel en rectorem. Annerstedt UUH Bih. 1: 96 (i handl. fr. 1612). När Plebejerne började dela med Patricierna Republiquens Civil- och Militair-sysslor kommo äfven personer af deras medel til Senators värdigheten. Eberhardt AllmH 2: 347 (1768). VDAkt. 1793, nr 44. — jfr BORGAR-MEDEL.
3) (†) medlem; i sht i pl.; ofta i uttr. magistratens l. rättens medel; stundom svårt att skilja från 2. OxBr. 5: 260 (1623). A:o 1659 dän 17 Novemb: wore Rättens medell på Ladugårdzlandet hos Sahl: Elias Monssons .. effterlefde Enkia. ArvskifteSthm 17/11 1659. The öfrige af Magistratens medel .. assistera (vid eldsvådan) the förriga medh rådh och anslag. Stiernman Com. 4: 127 (1675). Sedan .. blefvo samtelige desse Herrar Comministri tilfrågade .., om och hvilken de ville af sine medel (dvs. av sina kolleger) utse at, såsom deras fulmägtig, til nu instundande Riksdag afsända. VDAkt. 1792, nr 19. Weste (1807).
4) (†) om ngt som befinner sig emellan två föremål o. d.; anträffat bl. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.
a) om materia l. tomrum ss. plats för ett fysikaliskt skeende (särsk. för fortplantning av vågrörelse): medium (se d. o. 4). Stiernhielm Arch. Q 1 a (1644). När liuset utgår från lysande kroppar, antungen genom en tom rymd eller någon annan kropp, fast eller flytande, säges han gå genom et Medel (medium); ty så kallas alt det, som lemnar liuset genomfart. Klingenstierna Musschenbroek 345 (1747). Dalin (1853).
b) [efter ä. t. sich ins mittel schlagen] i uttr. slå sig (ut)i medlet, lägga sig emellan, intervenera. Brask Pufendorf Hist. 450 (1680). Gelanor slog sig sist vti medlet, och sade: I Herrar, hwar om träten j? Weise 295 (1697).
c) eg.: ngt mellankommande; handling(en) att sätta ngt hindrande emellan; i uttr. (för)utan allt medel, utan några förbehåll l. reservationer l. undanflykter o. d., utan vidare. Effter thenne tid schole alle helge dager, the ther icke udi then helge scrifft funderede eller begrundede äre, utan alt middel platt af satte och aflyste blifva. RA I. 1: 282 (1540). Föruthan allt midel eller utflucht. Därs. 386 (1544). När samme hammersmidie vpbygtt och fulbordet bliffwer, schole the vthan altt middell, göre oss och Cronen ther vtaff then rättigheet som the med oss j then motten öffwer ens komme kunne. G1R 17: 168 (1545).
5) (†) om ngt som i fråga om allmän beskaffenhet l. storlek l. intensitet o. d. befinner sig mitt emellan andra ting: mellanform, mellanting, medelväg o. d. Twå wäghar, som är then ena för the troogna, then andra för the otroogna, Emillan them är jntit middel. OPetri Sacr. H 3 a (1528). Emellan Himmelen och Helfwetit .. är intet Medhel. Schroderus KonFörähr. 60 b (1606). Tu .. må drabba ett Medel emellan thens eenes Alfwarsamheet, och thens andres Lättfärdigheet. Därs. 64 a. En wiss grad, som medlet är emellan varmt och kalt. Swedenborg RebNat. 3: 314 (1718). Et medel emellan tvenne ytterligheter. Weste (1807). Dalin (1853).
6) (†) medelnivå (hos vattenyta). När storm och urväder är, så häfver hafvet sig med sin flod gierna högre; när lungt väder är och kölden väntas eller är när, så siunker det ansenligen ned om medlet. VetAH 1747, s. 145.
7) (†) medeltal, genomsnitt. VetAH 1747, s. 146. Förut finnes att 12 tunl:d Åker som ett medel belöper sig å hvarje mantal. BtVLand 1: 68 (1775).
8) (†) i viss relation förefintligt mellanliggande led; förhållande(t) att det i en viss relation förefinnes ett dylikt led l. att ngt användes l. tjänstgör ss. ett sådant.
a) i uttr. (för)-utan medel, omedelbart, direkt(e). Thet första ordet, ogudhachtigheet, betyder alla synder, som vthan medhel skee emoot Gudh. PErici Musæus 6: 26 b (1582). The Closter, som äre .. Påfwen allena föruthan Medel vnderkastade. Schroderus Os. III. 2: 141 (1635). Brask Pufendorf Hist. 403 (1680).
b) i uttr. genom ngts medel l. utan medel genom ngt, gm resp. utan förmedling av ngt. Nw lära oss somblige gåå til fadhren vtan midhel genom wora gernigar, huilkit icke annat är än forkasta Christum. OPetri 1Post. 93 a (1528). Effter thett Gudh inghom giffuer kundskap om sigh annars än genom then helgha skrifftz medhell, så mosthe man iu haffua folck, som studera, prædika och elies tiena kunne. LPetri Œc. 45 (1559).
9) (†) handling(en) att medla, medling. Och ept[er] for[næmde] godhe mäns medhel gaff hust[rv] A[n]na hon[om] .. jtt steg[er]hws. OPetri Tb. 30 (1524; uppl. 1929). När wij nw lenge nog sådane skade hwar annen giort haffwe, will thet än dhå på sidzsten komme till godemendz middell. G1R 14: 260 (1542).
10) (†) förlikning; överenskommelse; villkor l. bestämmelse (i fördrag l. överenskommelse); förslag (till fred o. d.). The lubske ramadhe en midhell emellan eder och oss. G1R 2: 255 (1525). Swenske Sändebuden besluta uti Roskild et fredsfördrag på olidelige medel. Girs J3 4 (1627). Kongen i Danmark hafwer alle fridelighe medhell slagitt i wädrett. RARP 6: 318 (1658). — jfr FREDS-, FÖRDRAGS-MEDEL.
11) (†) jämkning av ngt så att det blir lättare att bära l. komma ut med o. d., nedsättning (i straff l. utskylder o. d.), lindring, minskning, eftergift; jfr FÖRMEDLA II 2. G1R 4: 78 (1527). At man på wåre wegne måge göre något medel medh them vti wår Fodring, tagendes någott ringere än the tre öre för hesten. Därs. 14: 362 (1542). Szå warth dhå .. beslutid m[ed] fougtens och rådzens samtyckie, th[et] sa[m]ma köpswener schulle haff[u]e middell på theras skott. 2SthmTb. 1: 173 (1546). Thenne Mathies dömdes för sine gerninger til reep, menn vm medel och nåder, skötz til wår nådige öfuerheet. 3SthmTb. 1: 108 (1593). RA II. 1: 259 (1612).
12) (†) riktig avvägning l. avpassning av ngt så att det blir varken för mycket l. för litet; måtta; (väl) avvägt l. avpassat förhållande l. (rätt) proportion (mellan olika beståndsdelar i ngt). (Kristus ser) huru folket platt intet mått eller medel haller, vthan .. gör j sakenne antingen för mykit eller för litet. PErici Musæus 2: 184 b (1582; i fråga om goda gärningar). Vthan är nogh, at man effter sorten i Myntat-Gull, någorlunda weet huad thet håller meera Huit (dvs. silver), eller Rödt (dvs. koppar), i Tilsattet; och i Smijde, at man håller Medlet; eller läncker sigh dijt, han seer färgan wil falla. Stiernhielm Arch. G 1 b (1644). SvSaml. 1: 39 (1763).
13) om ngt som användes l. kan användas för att förvärkliga en avsikt l. tillgodose ett ändamål; ofta om ngt abstrakt (särsk. handling l. förfaringssätt): (vad som erbjuder) möjlighet(er) l. utväg(ar), sätt, metod o. d.; äv. om person, särsk. (i sht i högre stil) i uttr. använda l. bruka o. d. ngn såsom medel (att), (endast) vara ett medel i ngns (l. Guds) hand (till ngt). Använda l. bruka ngt såsom medel (att osv.). Hava medel i händerna att osv. Försöka l. pröva alla medel (och utvägar). Med små l. enkla medel uträtta stora ting. Icke sky l. försmå några medel. Icke vara nogräknad om medlen. Tillgripa ett sista, yttersta medel. Ändamålet helgar medlen, se HELGA 2 a slutet. Intit annat middel är til ath borttagha synderna än Christus. OPetri 1Post. 73 a (1528). E: K: finner vtan tuill (dvs. tvivel) the beste midell och wäger, ath stella same kneckter till friidz. G1R 11: 26 (1536). Löper .. (lärgosse) bort, äge Patronen magt, at honom med tienliga medel återtaga. PH 5: 3304 (1752). Vi böre anse Tungomålen såsom ett medel, det den Alsmägtiga Visheten förlänt Samhällen till deras bestånd. Rudenschöld PVetA 1772, s. 15. I den andra speciela formeln för det (av Kant uppställda) kategoriska imperativet yrkas att menskligheten alltid skall behandlas icke blott såsom medel, utan tillika såsom ändamål. Sahlin InbjUUJub. 1877, s. 12. Han sökte dock tro, att vännen ville det goda och rätta, fast han tillgripit ohederliga medel för sitt uppsåt. Moberg Rosell 142 (1932). jfr AVSKRÄCKNINGS-, AVSTRAFFNINGS-, BARNUPPFOSTRINGS-, BEFORDRINGS-, BEVIS-, BILDNINGS-, BOTE-, DRAG-, DÖV-, EFFEKT-, FRAMSTÄLLNINGS-, FÖDO-, HJÄLP-, HÄLSO-, KOMMUNIKATIONS-, LIVS-, LOCK-, MAKT-, NÅDE-, PÅTRYCKNINGS-, SALIGHETS-, SKRÄCK-, SKYDDS-, STIL-, STRAFF-, STRIDS-, TRÖSTE-, TVÅNGS-, UTTRYCKS-, VÅLDS-, VÄCKELSE-MEDEL m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. vidtaga medel o. d., vidtaga åtgärder. Posten 1769, s. 902. Det (är) i sanning nödvändigt att man mot det inbrytande Barbariet vidtar snara och kraftiga medel. Tegnér (WB) 2: 459 (1816).
b) om konkret föremål, ämne l. preparat o. d. som användes för åstadkommande l. förvärkligande l. tillgodoseende av ngt.
α) om ngt som användes till förtäring o. dyl. l. till hälsans l. kroppens vård l. till reglering av vissa livsfunktioner l. ngt som står i samband därmed; nästan bl. med bestämning angivande ändamålet l. värkningssättet; utom ss. senare led i ssgr företrädesvis om läkemedel. Stärkande, lugnande, upplivande, sömngivande, svettdrivande medel. Ett kraftigt, osvikligt medel mot ngt. Kosmetiska, preventiva medel. Ehrenadler Tel. 700 (1723). I djur-läkarekonsten har man icke mindre än i mennisko-medicinen högt värderat de så kallade preserverande medel. KrigVAH 1826, s. 46. Vanliga lugnande och hostlindrande medel kunna .. ej undvaras i de svåra fallen (av kikhosta). Petrén EpidSj. 90 (1926). jfr ABORTIV-, AVFÖRINGS-, BEDÖVNINGS-, BERUS- NINGS-, BITTER-, BOTE-, BRÖST-, DRAG-, DRIV-, FEBER-, FODER-, FROSS-, FRÄT-, FÖDNINGS-, FÖDO-, FÖRSKÖNINGS-, HUS-, HÅR-, HÅRFÄRGNINGS-, HÄLSO-, INVÄRTES-, JÄRN-, KRÄFT-, KRÄK-, KUR-, LAXER-, LEVNADS-, LIVS-, LUKT-, LÄKE-, NÄRINGS-, RET-, RUS-, STYRKE-, SÅR-, TOALETT-, UNIVERSAL-MEDEL m. fl.
β) i annan anv.; nästan bl. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för sådana; se APPRETERINGS-, BEKLÄDNADS-, BELYSNINGS-, BESPRUTNINGS-, BIND(E)-, BLEK-, DESINFEKTIONS-, DRIV-, ETS-, FIXER-, FLÄCKUTTAGNINGS-, FORTKOMST-, FRÄT-, FÄLLNINGS-, FÄRG-, FÖRBINDELSE-, FÖRSVARS-, FÖRVARINGS-, GÖDNINGS-, HJÄLP-, ISOLERINGS-, JORDFÖRBÄTTRINGS-, JÄS-, JÄSNINGS-, KLAR-, KOMMUNIKATIONS-, KONSERVERINGS-, PRODUKTIONS-, PUTS-, RENGÖRINGS-, SAMFÄRDS-, SMÖRJ-, SPRÄNG-, STRIDS-, SÖTNINGS-, TRAFIK-, TRANSPORT-, TVÄTT-, TÄND-MEDEL m. fl.
14) i pl., förr äv. i sg. (i kollektiv anv.): ekonomiska tillgångar l. resurser; särsk.: pänningar, pänningmedel. Allmänna, kommunala, enskilda medel. Slöseri med (statens) medel. Vara utan medel. Brist på (kontanta) medel. Ha gott, knappt om medel. Hustrun har egna medel, dvs. enskild förmögenhet. Förvalta andras medel. Upplåna l. uppbringa erforderliga medel. Skaffa medel till sitt uppehälle. Huad denna tilstundande läningen belangar, därtill ähra här slätt inga meddell. OxBr. 6: 58 (1630). Dhen mehr wil tähra, än medlen räckia til, han får fattigdom til Löhn. Grubb 734 (1665). Ej må then vara förmyndare, .. som hafver Kronones, eller andra sådana medel under händer. ÄB 20: 8 (Lag 1734). Den medel, som i Cassa kistan .. förvarats. VDAkt. 1792, nr 69. Den summa Rikets Ständer, af tillgänglige medel, vilja anslå, användes på följande sätt (osv.). Oscar I Straff 150 (1840). Högskolan .. antog med tacksamhet den av enskilda medel hopskjutna personliga professuren. Siwertz JoDr. 119 (1928). jfr ACCIS-, ANLAGS-, ARRENDE-, ARVS-, AUKTIONS-, AVLATS-, AVLÖNINGS-, BARNHUS-, BESPARINGS-, BEVILLNINGS-, BIBLIOTEKS-, BOLAGS-, BRANDSTODS-, BRÄNNVINS-, BÅK-, BÖTES-, DIKES-, DISPOSITIONS-, DONATIONS-, DRÄTSEL-, EXPENS-, FATTIG-, FORTIFIKATIONS-, FYR-, FÅNG-, FÅNGVÅRDS-, FÖRMYNDAR-, GRATIFIKATIONS-, GÅVO-, HYRES-, HÄRADS-, INSÄTTAR-, KASSA-, KOLLEKT-, KONTRIBUTIONS-, KRONO-, KYRKO-, LANDSTINGS-, LASARETTS-, LOTS-, POST-, PÄNNING-, RÄNTE-, SOCKENGÅNGS-, SPAR-, SPARBANKS-, STATS-, STIPENDIE-, UNDERHÅLLS-, ÖVERSKOTTS-MEDEL m. fl. — särsk.
a) i vissa numera obr. uttr. med bet.: ha gott l. knappt om pängar, vara förmögen l. medellös.
α) vara (en man) av (goda, stora, rika) medel, inte vara av några synnerliga medel, vara av ringa medel o. d. Borgarne ähre intet aff nogre synnerlige medell eller hafve nogon stohr cassa. RP 7: 89 (1637). Lärd ästu, och kallas Edel / Om tu äst en Man af medel / Har du inge, weet dijn lag: / Narr blijr du, så wäl som Iag. Stiernhielm Parn. 2: 6 (1651, 1668). M:r Olaus är af godha medhel och wilkor. BraheBrevväxl. II. 1: 87 (1657). Att äfven bland (den studerande) adeln funnos de som voro af ringa medel och dock hade vackra ingenia. Annerstedt UUH II. 2: 422 (1909; efter handl. fr. 1696).
β) vara stadd vid l. med medel, vara vid medel, sitta vid goda medel. I dett han intett war stadder medh medell. CSparre (1690) i SvBrIt. 2: 17. Är (lär-)Poiken (som vill sluta hos mästaren) ej vid Medel, betale då Läremästaren, och aftiene då Poiken desza utlagde Penningar såsom Lärodräng. SkråOrdn. 1720, s. B 4 a. Comministern Herr Lindevall sitter vid så goda medel, at han väl hade utkomst at betala 4 eller 5 gånger mehr. VDAkt. 1735, nr 387.
b) (†) närmande sig l. övergående i bet.: inkomstkälla. Tullen är hans (dvs. Danmarks) förnemsta medel. RP 8: 135 (1640).
c) allmännare l. bildl.: tillgångar. Vårt språk är af egna medel rikt, och behöfver ganska litet eller intet läna af andra. Hof Skrifs. 245 (1753). jfr RÖST-MEDEL.
Ssgr (i allm. till 14): A (jfr MEDEL, adj. ssgr A): MEDEL-ANSKAFFNING, se B. —
-BAR, adj.1 (adj.2 se sp. 618). (†) nödställd, utblottad; äv. om tillstånd. Dhen gamble medhelbare mannen. VDAkt. 1688, nr 695. Min broders Theodori Svalandri medelbare tillstånd. Därs. 1703, nr 382. —
-BRIST, -FÖRVALTANDE, -FÖRVALTNING, se B. —
-LÖS, -LÖSA, se d. o. —
(13) -ORSAK. (numera föga br.) filos. o. teol. (orsak som värkar blott ss.) medel; sekundär orsak. Salighetennes .. Medelorsaker, genom hwilka Menniskian warder delachtigh, vtaff Gvdz nådh och Iesu Christi förtienst, förmedelst thens H. Andas werckan. L. Paulinus Gothus ThesCat. 156 (1631). Först en högsta orsak gör (enl. Aristoteles) alla medelorsaker till orsaker. Nyblæus Forskn. III. 2: 80 (1888). —
(8, 9) -PERSON. (†) person som användes ss. mellanhand l. (för)medlare. Phrygius HimLif. 142 (1615). Den Hel. Ande lärer allestädes, at vi ej hafva gagn af Fadren utan Medlare, och lider icke, at vi skola gå til Fadren förutan Medelperson. Borg Luther 2: 47 (1753). Moses (hade) varit den ängel, det sändebud, den medelperson, genom hvilken det gamla förbundet blifvit besegladt. Bring Högm. 497 (1862). —
-RIK. (†) rik på medel. Kyrckiornars medel finnas här j summewijs upsatte, och huru Medel-Rijk hwar kyrckia ähr. VDAkt. 1691, nr 377. —
-SAK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 611). (†) i pl.: ekonomiska tillgångar l. resurser; pänningangelägenheter. Den mäst betydande oredan yppar sig doch i academiens medel saker genom rectors och inspectorum ærarii årliga omväxling. Lagerbring Skr. 97 (1763). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 84 (1868). —
-SPILLNAD. (†) förbrukning av pängar. Stor tijds- och medell spilnadt. Annerstedt UUH Bih. 2: 62 (i handl. fr. 1663). —
-STARK, adj.1 (adj.2 se sp. 612). (†) väl försedd med medel (pängar). Men han påstod alt mer och mer, säjandes sig vara medel stark, och vilja mig på allahanda sätt tilhanda gå. VDAkt. 1732, nr 276. —
-TILLGÅNG, se B. —
(13) -VÄG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 617) utväg, sätt. Somblige gofwe ock detta till förslagh: Att man skulle låta blifwa wed förste Instantien under Grefwen, der man ingen annan medelwägh funne. RARP V. 2: 153 (1655). Om än skönt hoos Dn. Rectorem någhot fehl funnes, får man icke straxt gå till privation, uthan först andra medelwäghar sökia, huru samma fehl rättas kann. HärnösDP 1661, s. 49.
B (i sht i fackspr.): MEDELS-ANSKAFFNING~020. (medel- 1924 osv. medels- 1926 osv.) Reuterskiöld Grundlag. 84 (1924). —
-BRIST. (medel- 1761 osv. medels- 1807 osv.) Dalin Hist. III. 1: 79 (1761). TT 1898, Byggn. s. 77. —
-FÖRVALTANDE, p. adj. (medel- 1905 osv. medels- 1924 osv.) SvH 8: 196 (1905). Medelsförvaltande allmänna verk och inrättningar. SFS 1924, s. 888. —
-FÖRVALTNING. (medel- 1871 osv. medels- 1893 osv.) Samtiden 1871, s. 18. Vägstyrelsens medelsförvaltning. SFS 1926, s. 1017. —
-REDOGÖRELSE~10200. jfr -redovisning. SFS 1856, nr 59, s. 15. Sjukhusintendenten .. upprättar sjukhusets medels-, persedel- och öfriga redogörelser. Därs. 1906, nr 57, s. 6. —
-REDOVISNING~1020. redovisning för förvaltade medel. FörslTjReglArm. 1885, 1: 82. Postkontors medelsredovisning omfattar redogörelse för medel och frankotecken. Döss o. Lannge (1915). —
-REKVISITION. FörslReglSjukvFält 1889, s. 7. Om gjord medelsrekvisition .. icke af arméförvaltningen bifalles, underrättas kassaförvaltningen därom af arméförvaltningen. SFS 1907, nr 144, s. 2. —
-RÄKNING. jfr -bokföring, -redogörelse, -redovisning. Weste (1807). I medelsräkning (i postvärket) för sista månaden i ett kalenderkvartal skall .. (bl. a.) krediteras för under kvartalet för tjänsteförsändelser åtgångna frankotecken samt debiterad lösen. Döss o. Lannge 472 (1908). —
-TILLGÅNG~02 l. ~20. (medel- 1844 osv. medels- 1892 osv.) KrigVAT 1844, s. 591. Postsparbankens kontanta medelstillgång. Döss o. Lannge 628 (1915).
Spoiler title
Spoiler content