publicerad: 1964
SAMLA sam3la2, v. -ade (G1R 1: 141 (1523: tiil hopa sambladhe, p. pf. pl.) osv.) ((†) pr. sg. -er G1R 18: 403 (1547), RARP 1: 109 (1629)); o. SAMLAS sam3las2, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (†, Gustaf II Adolf 5 (c. 1620: Folkasamlan)), -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING; -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(sambl- 1523—1763. samel- i ssg 1745 (: samelplats). saml- (-mml-) 1526 (: församlinganar, pl. best.) osv. sammel- i ssgr 1677 (: sammelplatz) osv. sampl- 1547. -a 1523 osv. -as 1541 osv.)
Etymologi
[fsv. sambla(s); liksom fd. samle (d. samle) av mlt. samelen, uppkommet gm dissimilation l. suffixbyte av sam(e)nen (se SAMNA); jfr äv. mht. samelen (t. sammeln) av samenen. — Jfr SAMMELSURIUM]
1) med avs. på skilda föremål l. skilda delar l. mängder av ngt: föra samman (på en plats l. i en hög l. ett förråd o. d.) l. plocka ihop l. lägga tillsammans (i en behållare o. d.) l. (undan för undan) tillvarata l. spara l. hopa l. ackumulera l. skaffa ett förråd av; med avs. på vätska o. d.: låta uppfångas l. rinna ihop (i en behållare o. d.); med avs. på ägodelar l. pengar o. d.: sammanbringa l. spara ihop (numera ofta i utvidgad anv., i fråga om förvärv av en undan för undan ökad mängd av värden; jfr e); med avs. på odlade produkter äv. närmande sig bet.: skörda; äv., särsk. med avs. på ljusstrålar l. eld från vapen: koncentrera; äv. med mer l. mindre resultativt obj., betecknande hög l. förråd l. förmögenhet o. d. som åstadkommes l. behållare o. d. som fylles (särsk. i sådana uttr. som samla ngt fullt av ngt); äv. (i sht i a) med objektet ersatt av bestämning inledd av prep. på; äv. med indirekt (numera företrädesvis refl.) obj.; äv. abs., särsk.: spara (ihop); äv. refl. l. ss. dep. (se d β, e o); jfr SAMKA 1, SAMNA. Han samlade pinnarna i l. till en hög. Han samlade bitarna av den sönderslagna vasen i en kartong. Ekorren samlade nötter i förråd för vintern. Samla ved till ett bål. Samla bär, honung. Han har trångt i sina lådor, därför att han samlar på så mycket onödigt skräp. Samla (sig) en förmögenhet. Samla pengar till en resa. Samla på hög, se HÖG, sbst.1 2 c β; jfr e. Vi nödgomss .. beskatte kyrker oc clöster At vi swa mykit samble kunnom thet .. (de lybska herrarna) kunne bliffue bettalede. G1R 1: 115 (1523); jfr c. 2Kor. 8: 15 (NT 1526). (I augusti) skal bonden sin åker skära .. / oc samla thz han om wintren må tära. Ps. 1549, Kal. s. 9 a. Dhen girige sparar ingen mööda. Han är altijdh oförtruten til at sambla. Grubb 746 (1665). Eldens ledning omfattar .. (bl. a.) sättet för .. samlande eller fördelande af elden. HbArtillBef. 10: 48 (1882). Hon riktigt fråssade af blommor, af hvilka hon ideligen samlade sina små händer öfverfulla. Nordling Storstadsb. 23 (1890). Samlen eder icke skatter på jorden. Mat. 6: 19 (Bib. 1917). Samla regnvatten i såar vid stuprännorna. Östergren (1937). — jfr AN-, EFTER-, FRÖ-, FÖR-, HOP-, IN-, UPP-SAMLA m. fl. o. AX-, BARK-, BARR-, HONUNGS-, MJÖLK-, VATTEN-SAMLING m. fl. — särsk.
a) i fråga om sammanbringande av märkliga l. karakteristiska föremål i museum o. dyl. l. i fråga om sammanbringande av så fullständiga serier l. så stor mängd som möjligt av vissa föremål för vetenskapligt ändamål l. ss. en hobby; jfr h, 2 e γ α', h β β'. Samla (på) böcker, frimärken, konst, mynt, porslin. Opsökia och sambla en märkelig hoop Antiquiteter. Schück VittA 1: 130 (i handl. fr. 1641). Kejsarinnan Drottningen af Ungern låter samla från alla länder. Linné MusReg. XIII (1754). Den ene samlar knappar, en annan samlar käppar, en tredje sjöskumspipor. Hedenstierna Fideik. 226 (1895). Församlingen .. har .. börjat samla ett hembygdsmuseum. Böök ResSv. 155 (1924). Kulturen 1945, s. 5. — jfr AUTOGRAF-, VÄXT-SAMLANDE m. fl. o. FJÄRILS-, FRIMÄRKS-, NATURALIE-, PRETIOSA-, STEN-SAMLING m. fl.
b) med avs. på (de skilda delarna av) ngt mjukt l. böjligt l. i veck fallande (särsk. hår l. tyg): föra l. hålla samman (i l. med sin hand l. i ett grepp o. d.); äv.: rulla ihop (i sin hand); jfr g α. Hans ljusa hår, som vågigt flyter, / Du samlar med din lätta hand. Kellgren (SVS) 1: 238 (c. 1785). Hon samlade kjolarna i ett grepp och plaskade ut. Blomberg MolnBröd. 69 (1932). (Kerenski) viftade .. med sin röda näsduk .. för att återigen skickligt samla den till en boll i sin hand. Ackté Jalander 145 (1932).
c) med avs. på (penning)bidrag: hopbringa, insamla; i sht i fråga om insamling till välgörande ändamål; äv. abs.: bedriva insamling av penningbidrag (till ngt); äv. (numera bl. tillf., i fråga om förr förekommande uppbörd av naturaprestationer) med avs. på skatt o. d., övergående i bet.: uppbära l. indriva; jfr h β. Ther fore bede vj kerlige at för:de sölff hielp motte hastelighe framsendis Then oss hoppes nw vel samblet ær. G1R 1: 252 (1524). (Landshövdingen skall övervaka) at Fogdarne och flere, som wederbör, troligen omgås med giärdarne, som samlas. PH 2: 1096 (1734). Wid Prästmötet i Wexiö den 20 Sept. 1655 afgjordes följande: .. Aftaltes at en dag i Juhle-Helgen öfwer hela Stiftet samla Collect til Jönköpings Kyrko-byggnad. Wallquist EcclSaml. 1—4: 94 (1788). Samla till ett stipendium. Östergren (1937). — jfr IN-SAMLA o. ALLMOSE-SAMLANDE m. fl. — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ing, insamling (till ngt); äv. övergående i bet.: uppbörd. Thet förnimmes, at ej större sambling sker uti magasinet i Stralsund, än årligen förtäres. 2RA 1: 690 (1723). Jag såg ther i Holland .. huru thet tilgick, när någor hade lidit skada. .. Thet lystes på Söndagen förvt, at en .. collect eller samling skulle ske för honom Söndagen effter. Swedberg Lefw. 110 (1729); jfr h β. Hülphers SvStäd. 1: 90 (1778).
d) med saksubj. (jfr e).
α) tr.; särsk. dels om brännglas: koncentrera (strålar), dels om föremål: hopa (damm o. d.) på sig. De konvexa glasen .. uppfånga solstrålarna och samla dem på motsatta sidan om glaset i en punkt som derför kallas brännpunkt. Norman GossLek. 206 (1878). Jag går .. på stampen med den onyttiga gipshästen, som bara står där och samlar damm. Aronson SlumpMyndl. 172 (1922).
β) refl. l. ss. dep. (jfr e o): skocka sig samman l. hopa sig l. förena sig l. koncentrera sig l. hålla tätt ihop; äv. (numera företrädesvis i β'): bildas l. uppkomma gm att skilda beståndsdelar föras samman l. förenas l. gm sammandragning l. ackumulation av ngt; jfr SAMKA 1 b, SAMNA. (Jag håller) före, at hvarf och strata .. äro tilkomne af vatten-sqvalpning, dels vid Skapelsen, då jorden ur vatnet samlades, och dels före, dels efter den Almänna Floden. VetAH 1769, s. 134. För at bringa håren uti penselen at samla sig och gifva honom en god spits, bör man ofta, under det man arbetar, lägga honom på läppen och draga ihop samt fukta honom med tungan. Miniatursk. 16 (1784). På klockarens kinder samlade sig några skrynklor. Almqvist Amor. 172 (1839). I sjöarna samlade sig stockarna i sådan mängd, att de täckte hela deras yta (vid timmerflottning i Medelpad). Lagerlöf Holg. 2: 292 (1907). I spricksystem på isen samlades morän (då landisen smälte). Selander LevLandsk. Pl. 8 (1955). — jfr AN-SAMLA o. MJÖLK-, VÄDER-SAMLING m. fl. — särsk.
α') om moln o. d.: skocka sig samman; äv. om regn o. d.: bildas l. uppkomma (gm att moln skocka sig samman); jfr e o α', g β. Adlerbeth Buc. 46 (1814; om regn). På förmiddagen började moln samla sig. Runeberg 3: 278 (1837).
β') om vatten(drag) l. vätska (jfr γ'): rinna ihop (i en vattensamling o. d.) l. förena sig (i ett vattendrag o. d.); äv.: bilda en vattensamling l. vattensamlingar (äv. i sådana uttr. som samla sig l. samlas i träsk, bilda träsk); äv. om vattendrag l. vattensamling o. d. (äv. tår): bildas av vatten- (drag) l. tillflöden från olika håll l. av vatten l. vätska som rinner till under längre tid; förr äv. i uttr. samla sig till (en sjö o. d.), om enskilt vattenflöde: ha sitt utlopp i l. vidga sig till (en sjö osv.); jfr SAMNA. Tilas PVetA 1742, s. 5. Midt i denna lund, skall han (dvs. bäcken) samla sig til en dam. Enbom Gessner 125 (1794; t. orig.: zu einem kleinen Teich sich sammeln lassen). I sådana trakter, der vattnet ej kan aflöpa, utan samlar sig i träsk, är luftstrecket högst osundt. Palmblad LbGeogr. 70 (1835). (Böhmens) hufvudflod är .. Elbe, i hvilken Moldau, Eger, m. fl. samla sig. Därs. 135 (1851). Bäst hon med sänkta ögon stod, men täcka, / Så samlades en tår i ögonvrån. CVAStrandberg 5: 335 (1865). (Enligt sägnen har en jordbävning) gifvit upphof åt den landsänka, i hvars nedersta djup Döda hafvet samlat sig. Svensén Jord. 26 (1884). (I fördjupningarna på en gravsten) samlar sig regnvatten eller daggdroppar. Hedin Pol 1: 56 (1911).
γ') (†) refl., om ngt som är i mer l. mindre flytande tillstånd (jfr β'): tjockna l. stelna l. bli jämn o. slät; äv. om ingredienser i ngt mer l. mindre flytande: sammansmälta till en enhet; särsk. om grädde: flocka sig (till smör); jfr g γ o. SAMNA. När brödet synes wara wäl smält eller miukt, då wispas hon (dvs. soppan) något, så samlar det sig bättre. Warg 10 (1755). Då grädden (vid kärningen) samlat sig till smör, bör det hopkrammas. Wåhlin LbLandth. 76 (1804). Jude-lefwer, bockegalla, / Låt uti wår kittel falla .. / Rör och blanda idkelig / Att det wäl må samla sig. Hagberg Shaksp. 9: 275 (1850).
δ') om ljussken: falla koncentrerat (på ngn l. ngt). Lampans sken samlade sig på Apollons drag. Rydberg Ath. 42 (1859).
ε') om ägodelar l. förmögenhet: koncentreras (på ngn); ackumuleras, hopas. Förebygga, det allt för stora jordarealer samlas på en enda innehafvare. EkonS 2: 124 (1895). Det har samlat sig förmögenhet i boet. Cannelin (1921).
e) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (äv. motsv. d, med saksubj.); särsk. dels: förvärva l. skaffa sig l. få en undan för undan ökad mängd av (ngt, särsk. kunskaper l. intryck o. d.), dels: förena l. koncentrera (skilda l. spridda företeelser l. ngt som består av skilda delar), dels: uppta (i sig) den sammanlagda mängden o. d. av (ngt); jfr f γ, g δ, h δ, SAMKA 1 c o. SAMNA. Samla (glödande) kol på ngns huvud l. hjässa o. d., se GLÖDA I 1 b α o. KOL, sbst.1 1 d slutet. Advokaten samlade bevis för den åtalades oskuld. Arvidi 146 (1651). Jag har nu på ryggen, effter Gudz goda behag, 71. och 1/2 åhr, och samlat min grå hår, som mig hoppas, med ähro. Swedberg Lefw. 289 (i handl. fr. 1725). Edert uppdrag .. att .. skildra hvad den hädangångne varit, att samla de spridda dragen af hans lif och verksamhet och låta dem smälta samman till en helgjuten bild, har Ni fullgjort. Ljunggren i 2SAH 2: 130 (1887). Gubben slöt det ena ögat och betraktade Lars med det andra, som samlat i sig bådas skärpa. Rydberg Vap. 319 (1891). Att komma ut i världen och samla nya intryck. LfF 1897, s. 10. Jag har samlat hufvudet fullt af vett. Lundegård DrMarg. 1: 217 (1905). På det förhistoriska fältet var .. (Eckhoff) den raske och ärlige arbetaren, som samvetsgrannt och målmedvetet samlade i lador för andra att leva på. Fornv. 1923, s. 257; jfr γ o. LADA, sbst.1 f. Han stod över partierna — så kunde han också ena och samla stridiga viljor. Moberg Rosell 118 (1932). — jfr IN-, Å-SAMLA o. RUNO-, SAGO-, VIS-SAMLING m. fl. — särsk.
β) i fråga om sammanförande av skrifter l. sagor l. sånger l. bilder o. d. i en bok l. till ett verk (o. utgivande därav ss. en enhet); särsk. i fråga om sammanförande (o. utgivande ss. en enhet) av en författares samtliga arbeten (inom visst område); jfr g δ α', h δ α'. Ypperlige Författare .. gjorde väl för Vitterheten och sin egen heder at, medan de lefva, sjelfve samla och utgifva sine Arbeten. Kellgren (SVS) 5: 243 (1790). Ingen Lönnrot kan mera samla en Kalevala. ZTopelius (1886) i Konstnärsbrev 1: 269. Samla sina spridda avhandlingar i ett band. Auerbach (1913).
γ) med avs. på material till vetenskaplig undersökning l. till muntlig l. skriftlig framställning o. d.: sammanbringa; äv. abs.: sammanbringa material (till ngt); förr äv. dels: förena (skilda inslag) i en framställning, dels i uttr. samla ngt av ngt, sammanställa ngt av material ur ngt l. inhämta ngt ur ngt (äv. i uttr. samla begrepp om ngt av ngt, draga slutsatser om ngt ur ngt, sluta sig till ngt av ngt); jfr h δ β' o. SAMKA 1 c α. Samla material till en avhandling. (Arbetet) är samladt och ihopsatt af tusend andra arbeten, äller åtminstone de flästa Skrifter, som angående wårt Språk utkommit. Brunkman SvGr. 5 (1767). Det är förståndet, som af erfarenhetens lärdomar samlat begrepp om ett nyttigt och ett skadligt, hvilka ej bero af ögonblickets intryck. Rosenstein 2: 248 (1789). Någon .. (skall) en gång sysslosätta sin tysta erkänsla att samla målningen af Eder Kongl. Maj:ts egen lefnad och hågkomsten af välgörandet, vänskapen och umgänget: dessa, Konungars dyrbara och enskilta lemningar, dem historieskrifvaren så sällan infattar i storhetens taflor. JGOxenstierna hos Gustaf III 1: Dedik. 3 (1806). Hvad jag kunnat samla af hans skrifter .. (dvs.) Det jag kunnat inhemta af hans skrifter. Weste FörslSAOB (c. 1815). Ett Grek. Lexikon, hvartill jag ständigt samlar under mina Grekiska studier. Tegnér (WB) 3: 472 (1821). SvD(A) 1962, nr 147, s. 12. jfr: Jag giorde som the små bi the giöra. Jag samlade af alt thet jag i bökren las och fann nyttigt, och förde vnder sina egenteliga titlar vti ene bok. Swedberg SabbRo Föret. § 6 (1712). jfr äv. (†): Jag har .. med ganska mycken fägnad igenomläset (Stiernmans presidietal), och så theri som i alla thenna värda Mannens skrifter igenfinner mycken samling och oförtruten flit. BrefTalLärdVet. 1759, s. 3. — jfr FAKTA-, MATERIAL-SAMLANDE m. fl. o. STOFF-SAMLING m. fl.
δ) med avs. på själsförmögenheter l. tankar l. krafter l. mod l. känsla o. d.: koncentrera; med avs. på krafter l. mod o. d. äv.: småningom förvärva l. återvinna; äv. (i sht med saksubj.): komma (tankar o. d.) att koncentrera sig; ngn gg äv. med avs. på person: komma (ngn) att samla sina tankar o. d.; jfr o β', g δ β', h δ γ', 3 o. SAMKA 1 c β. Han samlade all sin uppmärksamhet på vad han hade för händer. Han samlade allt sitt mod. Noreen SmDiktLejonk. 49 (i handl. fr. 1688). Ändamålet af en Beridares konst, är at lära en häst, som han begynner med, sluta sig eller samla sin styrka. Ungern-Sternberg Bourgelat 55 (1752); jfr 3. Mörkret samlar tankarna. Lantingshausen Young 1: 122 (1787). Riket fick nu under några år af yttre och inre fred samla krafter. Pallin NTidH 79 (1878). Herre, wår Gud, samla osz från wårt lifs förströddhet inför dig. Rudin 2Evigh. 2: 537 (1889). Mormor .. omfamnade honom, grät, samlade all sin tankekraft och sade (osv.). Asplund Stud. 29 (1912). — särsk.
α') (numera bl. tillf.) i uttr. samla sina (druckna) sinnen, koncentrera sina (omtöcknade) själsförmögenheter l. tankar (i uttr. samla sina sinnen äv.: sansa sig l. tänka sig för), hava sina sinnen samlade, vara koncentrerad l. sansad; äv. i uttr. samla ngns sinnen (till sig), komma ngns tankar att koncentreras (på sig); jfr g δ β' slutet. Min Gudh .. wijk icke ifrån tin Tienare i Wredene. .. Sambla mina Sinnen til tigh, och hielp migh at kunna förgäta alt thetta Timmeliga. Preutz Kempis 390 (1675). (Dråparen, som blivit väckt ur sömnen, har troligen) uti yra och hastigheet, innan han kunde sambla sine sinnen kommet till att begå denna giärning. VDAkt. 1720, nr 192. De fläste menniskior äro .. af den beskaffenhet, at de wid andeliga wärf måste likasom ledas genom något, som intager och samlar deras sinnen. Bælter Cerem. 42 (1760). (En kristen) bör .. söka till att bibehålla den andeliga nykterheten och hafwa sina sinnen samlade. Schartau Pred. 517 (1822). Jag vill / Först något samla mina druckna sinnen. Atterbom LÖ 1: 147 (1824). Ahlman (1872).
β') (i vitter stil) i uttr. samla sitt sinne till l. för ngt, skaffa sig ökad själskraft till ngt, koncentrera sig ss. förberedelse till ngt; ngn gg äv. i uttr. samla sin själ på ngt, koncentrera sig på ngt. Genom fasta och bön samla sitt sinne för lifwets allwar. Melin JesuL 3: 103 (1849; uppl. 1860: till). Att lämna allt annat och samla hela sin själ på att slå käglor och inrida hästar. (Cavallin o.) Lysander 23 (1851).
ε) i uttr. samla (så l. så många) röster, (vid val l. omröstning) få (så l. så många) röster; äv. med saksubj. Reservanternas förslag samlade de flesta rösterna. Östergren (1937). UNT(A) 1943, nr 118, s. 6.
ζ) (†) med avs. på sjukdom l. krämpor o. d.: ådraga l. åsamka sig; särsk. med avs. på sjukdom l. krämpor som ngn ådrager sig så småningom l. ackumulerar under lång tid (äv., med objektet ersatt av prep.-uttr., i uttr. samla på krämpor); jfr λ, μ slutet o. SAMKA 1 c γ. De krämpor, som Herr Öfwerste-Lieutenanten samlat under sina widlöftiga resor och fatiguer. Kempe FabritiiL 155 (1762). Denna febern har han samblat under resan till sin moster. Höpken 2: 14 (1763). Samla på krämpor, är Småningom ådraga sig dem el. samla ämnen därtill. Weste FörslSAOB (c. 1815).
η) (†) uppväcka l. alstra l. anstifta (ngt); jfr SAMKA 1 c δ. Ther före är wår welie .. att man wäll nöge haffwer acht på honum, att han icke någett hemeligit förräderie sampler ther hedenn (dvs. i Finland). G1R 18: 403 (1547). Samla .. gräl. Weste FörslSAOB (c. 1815).
ϑ) (†) med avs. på sömn: få l. njuta; anträffat bl. i negerad sats. Han blef lämnad uti en afskild kammare, där Han säkert ej samladt någon sömn, om Han intet (osv.). Wexell Rol. 163 (1755).
ι) (numera knappast br.) med avs. på ljud l. yttrande: uppfatta; förr äv. med obj. bestående av att-sats: förstå. Begynte ock en stor hop så gasta och storma, at man ei samla kunde, hwad som sades eller förehades. KulturbVg. 2: 5 (1721). GbgMag. 1759, s. 89 (: at). Toner, dem vanlig mänsklig hörsel ej förmår att samla. Hallström Than. 60 (1900).
κ) [efter eng. gather way] (†) i uttr. samla väg, om befälhavare på segelfartyg: få så mycket vind i seglen att fartyget lyder roder, få fart. Gosselman SNAmer. 2: 112 (1833).
λ) (numera bl. tillf.) i uttr. samla ngt över ngn l. över ngns huvud l. hjässa, förr äv. på ngn, utsätta ngn för l. göra ngn delaktig av (en undan för undan ökad mängd av) ngt l. vålla ngn ngt, samla ngt över sig, bli föremål för l. ådraga sig (en undan för undan ökad mängd av) ngt (jfr ζ o. μ slutet); förr äv. i uttr. samla ngt över ngt, hopa ngt på ngt; jfr SAMKA 1 c ε, ζ. Wee the aff felligha barnen, .. the som .. samla synd offuer synd. Jes. 30: 1 (Bib. 1541; Luther: zuheuffen eine sunde vber die ander). (Danskarna) slambre tilhope thet nyie och gamble, / Vppå Swenske ther mz store lögner samble. Svart Gensw. E 3 b (1558). På det sålunda rättmätigt öfwer honom (dvs. en angivare) kunde drabba, det han öfwer mig sambla tänckt. VDAkt. 1699, nr 99. Then thet giör (dvs. urskuldar den ogudaktige), han samlar förbannelse öfwer sig. Swedberg Dav. § 71 (1713). Samla välsignelser .. öfver sig. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Dottern skulle) kanhända förjaga hans lefnads / Frid och samla bedröfvelse öfver hans grånade hjessa. Runeberg (SVS) 3: 144 (1836). Kan du glömma alla sorger jag samlat öfver ditt hufvud? Jolin MSmith 138 (1847).
μ) med indirekt obj.: (undan för undan) förvärva l. skaffa l. ge (ngn ngt); särsk. (o. numera företrädesvis) med indirekt refl. obj. o. direkt obj. betecknande ngt som småningom ökas i mängd l. antal; jfr SAMKA 1 c ϑ. Samla sig tjensteår. PH 8: 54 (1765). Hans Lärares uplysta och trogna handledning, hans egit lyckliga begrep och oförtrutna flit, samlade honom et rikt förråd af kunskaper. 1VittAH 5: 263 (1788). Den själsodling, som man samlar sig på gymnasium eller genom kollegii-läsning vid universitetet. Wetterbergh SamhKärna 2: 28 (1857). Samla sig meriter. Cavallin (1876). — särsk. (†) med avs. på ngt abstrakt som är oangenämt l. skadligt (särsk. sjukdom): (undan för undan) åsamka l. vålla (ngn l. ngt ngt); särsk. med indirekt refl. obj.: ådraga (sig ngt), särsk. i undan för undan ökad mängd (äv. i uttr. samla sig ngt över halsen); jfr ζ, λ o. SAMKA 1 c ϑ slutet. Ther wij ellies moste .. sambla oss öffuer halsen Gudz strenga wredhe och hemd, måge wij nw (osv.). LPetri 1Post. N 4 b (1555). Är Girigheet ditt Namn ett wederstyggligt Ting, / Så samlar Slöserij dit Hjerta swåre sting. Columbus BiblW K 3 a (1676). Månge .. samlade sig siukdom. Spegel Dagb. 39 (1680). Han samlar sig sina Medbröders owänskap. Posten 1769, s. 1069. Schulthess (1885).
ν) (i vitter stil) göra (ngt) enhetligt; särsk. med saksubj. Anordningen (av parlamentsbyggnaden i London) som splittrar, mera än den samlar intrycket, beröfvar massan dess imponerande karakter. Estlander KonstH 73 (1867).
ξ) (i vitter stil) med saksubj.: inrymma (ngt inom ngt). (Tavaststjerna kunde) tycka att en rad samlade desto mera filosofi inom sina ord, ju mera öfverraskande och konstig den syntes. Söderhjelm Tavaststj. 92 (1900).
ο) refl. l. ss. dep. (jfr μ, d β); särsk. dels: hopa sig l. ackumuleras o. d. (förr äv. i uttr. samla och samka sig), dels: koncentrera sig (kring ngn l. ngt l. till ngt), dels: förena sig; jfr SAMKA 1 c ι, SAMNA. Den Regieringz Last och Tunga, som af dee förrige åhren widh K: M:tz inträdande till Regementet sigh samblat och samkat hadhe. RARP 4: 286 (1649). Allt hvad jag egde af tillgifvenhet samlade sig kring min far. Benedictsson Ber. 232 (1888). Skogskullarna hade samlat sig till tvenne höjdsträckningar. Anholm Norm. 90 (1898). Den ovilja som .. samlats hos Olof Rudbecks kolleger. Annerstedt Rudbeck Bref LV (1899). Striden samlade sig framför allt kring frågan, huruvida lekmannapredikan vore berättigad eller icke. Billing i 3SAH 15: 39 (1900). Tältduken (i lappkåtan) vilade på stadiga, böjda stänger, som sotsvarta av rök upptill samlade sig i mitten för att bilda det väldiga rökfånget. Didring Malm 1: 87 (1914). Olyckorna samlade sig över hans huvud. Östergren (1937). — särsk.
α') (numera bl. i vitter stil) motsv. d β α', om oväder (i bildl. anv., om obehag o. d.). Strindberg SvÖ 2: 239 (1883). Mig har Carlsons ställning i denna vigtiga fråga förefallit såsom ett vittnesbörd om den manliga hållning, han städse iakttog .. äfven om derigenom oväder samlades omkring hans hufvud. Rundgren i 3SAH 2: 66 (1887).
β') [jfr δ] refl. l. ss. dep., om tankar l. sinne o. d.: koncentrera sig o. d. (om sinne o. d. äv.: hämta sig); ss. refl. äv. om person (l. djur l. ngt som tänkes ss. person l. djur): koncentrera (sina själsförmögenheter o.) sina krafter (under sammandragning av kroppen) l. koncentrera sina tankar (kring ngt) l. sansa sig l. småningom vinna krafter l. hämta sig (från ngt); jfr 3. De sig i vår hjärna hastigt samlande, concentrerande .. tankar. Skjöldebrand Sublim. 58 (1792). Ändtligen hade vilddjuret (dvs. en tiger) samlat sig och skulle just taga fart, då Berndts skott small af. Wetterbergh Penning. 229 (1847). En tillflycktsort .. måste man ha der man kan samla sig ifrån dem (dvs. livets stormar), hvila ifrån dem. Bremer Brev 3: 139 (1848). Innan tankarne samlats, hade gubben kört sin gamla paraply genom de nya rutorna. Adelsköld Dagsv. 1: 49 (1899). Sinnet förmår icke samla sig, det kan icke fasthålla någon tanke. Söderblom StundVäxl. 1: 49 (1909). Jäktet hejdas för några korta ögonblick, och sinnet samlar sig i en lång, befriande andhämtning. Celander NordJul 1: 1 (1928). Vitus försökte samla sig kring psalmens ord, men varje ögonblick tappade han tråden, emedan världsliga tankar dök upp. Thulin Heinesen Gryn. 12 (1935). — särsk. refl., i uttr. samla sig till, äv. för ngt, dels om tankar l. sinne o. d.: gm koncentration förbereda sig till ngt (t. ex. bön, arbete), dels om person (l. djur l. ngt som tänkes ss. en person l. ett djur): gm koncentration förbereda sig till ngt l. koncentrera sina (själsförmögenheter o.) krafter på l. inför ngt l. för att kunna prestera ngt l. (åter)hämta sig o. prestera ngt. Vi samle oss till andakt och uppmärksamhet med en stilla bönesuck. Wallin 1Pred. 2: 255 (c. 1830). (Rektorn) stod en lång stund förbryllad och stammade några obegripliga ord, innan han kunde samla sig till den förklaring, att (osv.). Runeberg 4: 213 (1834). Tystnad / Rådde i salen, tystnaden lik i templet, då orgeln / Brusat till slut, och stilla till bön hvart sinne sig samlar. Dens. (SVS) 3: 256 (1841). (Kompositören Gluck skrev) en mängd operor .., operetter .. och balletter .., allt medan han samlade sig för allvarligare dåd. NF 5: 1302 (1882). Det (dvs. lärosätet i Uppsala) samlar sig (vid 1800-talets början) till en nationell och vetenskaplig väckelse. Quennerstedt StrSkr. 1: 68 (1884, 1919). Själf satt George stelare än vanligt, han samlade sig till mötet med Quiroga. Janson CostaN 2: 121 (1910). Jag förmådde inte samla mig till att skriva. Lo-Johansson Sold. 12 (1959).
γ') (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) om tidsperiod: läggas (till annan tidsperiod); särsk. med subj. i pl., dels: läggas till varandra, följa efter varandra, gå, dels: närma sig, komma. Eders Excellence täktes .. behierta, huru åhren samlas och huru seent iag kan giöra mig hopp at komma til något etablissement. Schück VittA 5: 7 (i handl. fr. 1744). Snart omgifver oss aftonens och grafvens skugge. De dagar samla sig oförmärkt, om hvilka vi skola säga: de behaga mig intet. Lehnberg Pred. 2: 76 (c. 1800). Under viljans kamp med sinnena samlade sig oräknad minut till minut. Rydberg Ath. 45 (1859). jfr: Dagarna samlade sig som droppar, veckorna blefvo till år. Lundegård DrMarg. 1: 192 (1905).
δ') (†) i uttr. samla sig från hedenhös, bestå av från hedenhös undan för undan tillkomna avlagringar. Målningen (i ett hus) tyks sig från hedenhös samla. Nordenflycht QT 1746—47, s. 139 (i rim).
ε') (numera bl. mera tillf.) opers., i fråga om förhållandet att ngt (t. ex. tanke l. känsla) småningom (gm ackumulation) resulterar i ngt: växa l. bli (till ngt inom ngn). Talat med dig har jag tusende gånger i andanom, men det har ej velat samla sig till ett bref. Bremer Brev 2: 20 (1839). (Hyndan) Tecki erfor en känsla af att ha velat vara i en vagn med sina valpar hos husbond. .. Det samlade sig till vilja inom henne. Berg Krig. 115 (1915).
f) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. — jfr AUTOGRAF-, KVÄVE-, MATERIAL-SAMLANDE m. fl. — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) om person l. persons hand o. d.: som samlar förråd l. spar ihop; jfr γ. Den samlande jordbrukaren, den köpman, som riktar det allmänna, under det han riktar sig sjelf, äro .. nyttige och berömlige medborgare. Rosenstein 2: 289 (1789). Joas var förste kontoristen, begåfvad med ett slugt hufvud och samlande hand. Topelius Planet. 1: 139 (1889).
β) (mera tillf.) om näringssätt: som består i insamlande av naturprodukter, som kännetecknar samlare (se d. o. 1 a α). Anmärkningsvärt är, att vissa instinktivt bedrivna ”samlande” näringssätt ännu leva kvar under 1700-talet. Smeds Malaxb. 182 (1935).
γ) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., motsv. e; särsk.: som förenar l. koncentrerar l. i sig upptar (o. sammansmälter) skilda beståndsdelar. Det milda, lugna, samlande öfverljuset i museisalen. SD(L) 1901, nr 575, s. 2. Blicken lyftes sällan till en samlande och fri blick över sceneriet (i romanen ”Kristin Lavransdatter”). Böök 4Sekl. 218 (1922, 1928). Men vad som alltjämt saknades (vid arbetet på allmogekulturens bevarande åt eftervärlden) var ett samlande och ledande organ för denna forskning. FoF 1944, s. 2.
g) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. dels om ljus l. om eld från vapen: koncentrerad, dels om förmögenhet l. penningmedel o. d.: sammanlagd l. hopsparad (äv. i uttr. en samlad slant, äv. styver l. penning, oeg., om sparkapital o. d.; jfr δ); jfr SAMKA 1 d. Det har warit gummans och min hustrus mening, att på en gång få en samlad styfwer. VDAkt. 1795, nr 29. Men korset stod / med törnekrans / som i en flod / af himmelsk glans / långt bort i korets samlade ljus. Rydberg Dikt. 1: 17 (1878, 1882). Sparsamma tjenare anlita sin samlade penning för kostnaden under läroåren vid praktiska skolor. SLorS 1: 24 (1890). En samlad och kraftig eld riktas mot den eller de punkter, där man sträfvar till ett afgörande. ExFältartill. 1893, 1: 188. Denne herr Eskil .. som var så rik, att hans samlade jordagods utgjorde ett helt härad. Lagerlöf Troll 2: 86 (1921). Det ena med det andra bildade en samlad slant att betala inventarierna med. HågkLivsintr. 10: 173 (1929). SvGeogrÅb. 1934, s. 10. — jfr O-SAMLAD. — särsk.
α) motsv. b, om hår o. d.: sammanförd, sammanhållen. (Flickhuvudet) ägde ett ovanligt skönhetstycke: med rikt, men noga samladt, blekblondt hår. Ullman FlickÄra 15 (1909).
β) motsv. d β α', om moln o. d.: som samlat sig. Ossian 3: 10 (1800). Och, som en stråle fördelar de samlade skyar, / Fridsbudet kommer, och glädjen och hoppet förnyar. Ps. 1819, 383: 2; jfr Ps. 1937, 511: 2.
γ) (†) motsv. d β γ', om sås: simmig. Lät .. (anrättningen) på sakta eld stå at koka til des kiöttet blifwer fullkokat och saucen samblad. Warg 103 (1755).
δ) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., motsv. e; särsk. dels: som uppkommit l. förvärvats gm att skilda mängder l. beståndsdelar l. enheter o. d. lagts samman, sammanlagd, ackumulerad (ofta med pluralt huvudord: som undan för undan lagts till varandra), dels: som i sig innesluter skilda (till en enhet förenade) beståndsdelar, dels: vars beståndsdelar l. enheter befinna sig tätt tillsammans, koncentrerad (ofta med pluralt huvudord), dels: sammanfattande; jfr SAMKA 1 d slutet, SAMNA. Samlad undervisning (pedag.), undervisning där stoff från två l. flera skolämnen l. livsområden sammanföres inom ramen för en o. samma undervisningsuppgift. Förpantningar, upnegotiationer och annor gjord och samlad gäld. HC11H 9: 116 (1697). Den ena (människan) dignade långsamt under samlade vedermödor — den andra .. föll för ett oväntadt slag. Lehnberg Pred. 2: 197 (c. 1800). Åkerleran bildar .. (i östra och sydöstra Dalsl.) en nästan sammanhängande ytbetäckning, ur hvilken dels enstaka, dels mera samlade berg och hällar .. uppsticka. NF 3: 778 (1879). Mig veterligt möter här för första gången en mera grundlig och samlad teckning av Calixtus' åskådning. HPleijel i SvTeolKv. 1930, s. 74. Samlad bebyggelse. SOU 1951, 26: XIII. — jfr O-SAMLAD. — särsk.
α') motsv. e β, om skrifter l. sagor l. sånger l. bilder o. d. (särsk. om samtliga arbeten över huvud l. inom visst område, som härröra från en författare): som sammanförts i en bok l. till ett verk (o. utgivits ss. en enhet); äv. om bokband l. upplaga: som innehåller skrifter osv. vilka sammanförts (o. utgivits ss. en enhet); äv. om utgivningsform: som innebär att skrifter osv. utges ss. en enhet. Argensons samblade police ordningar. BrinkmArch. 1: 180 (1713). Utgifvare af Thorilds samlade arbeten. Geijer I. 5: 226 (1820). En ny samlad upplaga af .. (Emilie Flygare-Carléns) romaner. Sylwan SvLit. 127 (1903). Vid medlet af 1700-talet .. utgaf Samuel Loenbom ”Kongl. Rådets och Fältmarskalkens Herr Grefve Magni Stenbocks Lefverne”, ett samladt kvartband på mer än 1000 sidor. AQuennerstedt i KKD 12: XXIV (1918). Jag framlägger dessa uppsatser i samlad form. Nilsson FestdVard. 7 (1925). Ett stort föremålsmaterial, som icke förut varit synligt i avbildning, framför allt icke samlat. Rig 1949, s. 130.
β') motsv. e δ, o β', om själsförmögenheter l. tankar l. krafter l. mod l. känsla o. d.: som kännetecknas av koncentration, koncentrerad (om krafter l. mod l. lugn o. d. äv.: som småningom förvärvats l. återvunnits); äv. om person (l. djur l. ngt som tänkes ss. en person l. ett djur) l. om persons väsen l. utseende l. om period i persons liv o. d.: som kännetecknas av l. vittnar om koncentrerade tankar l. krafter l. behärskning l. småningom vunna l. återvunna krafter, koncentrerad l. sansad l. behärskad; i sådana uttr. som med samlad kraft l. med samlat mod (jfr ι') äv. övergående i bet.: med (uppbjudande av) all sin kraft resp. allt sitt mod; jfr 3 o. SAMNA. SRosén (1741) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 66. Adam .. / Med samladt lugn till Eva talar åter. JGOxenstierna 4: 325 (1815; eng. orig.: in calm mood). Fru Ebba var på väg, att med samladt religiöst mod tilltala den okända varelsen (dvs. en vålnad). Almqvist TreFr. 2: 203 (1842). (Karl V) hade, af fruktan för .. (Frans I av Frankrike), hindrats att med samlad kraft uppträda mot reformationen. Pallin NTidH 24 (1878). Allting (på gårdsplanen) låg samladt och vaket och blekt och stirrade upp mot den ljusa natten. Hallström GHist. 35 (1895). Det var, som han just vaknat till en allvarsam, men lugn och samlad dag. Levertin Magistr. 114 (1900). Dittman återtog hastigt sitt samlade .. fackutseende. Siwertz JoDr. 143 (1928). — särsk. (numera bl. tillf.) motsv. e δ α', i uttr. med samlade sinnen, med koncentration l. själslig jämvikt. Rosenstein 3: 417 (1790). För att bättre fatta .. (Guds) närvarelse, för att med mera samlade sinnen kunna tillbedja och lofsjunga honom, behöfver (människan) ett särskilt och bestämdt ställe, ett Tempel. Tegnér (WB) 6: 358 (1830).
γ') (†) motsv. e ζ, om (disposition för) sjukdom o. d.: ådragen l. förvärvad; äv.: som ackumulerats (under lång tid). Efter en .. swår hectiqwe och bröstsjuka, samlad för flere år tilbakars. VDAkt. 1782, nr 352. Aftonkylan hade drifvit en under lång tid samlad sjuklighet till utbrott. Ljunggren Resa 9 (1871).
δ') bergv. om malm o. d.: som förekommer koncentrerad på ett begränsat område. Rinman 2: 788 (1789). Inom utmålen n:o 36, 35 och 6 har ej samlad malm blifvit påvisad. JernkA 1900, s. 267.
ε') i sht konst. om byggnadsverk l. planering av byggnadsverk o. d.: som kännetecknas av koncentration o. harmoni. (Hotell Standard) är icke braskande och storstadsvulet, utan samlat och snarare anspråkslöst. TurÅ 1917, s. 202. Det klassiska lugnet, den obrutna horisontallinjens ro, byggnadens samlade och monumentala anläggning, äro drag, som genomgå all gammal svensk byggnadskonst. Malmsten KaraktKonstk. 40 (1916).
ζ') om persons l. djurs lemmar (jfr ϑ'), i pl.: som hållas l. placerats intill varandra (äv. i uttr. samlade intill varandra); äv. (i sht gymn. o. sport.) om isättande av fötterna, då de lämna marken l. då de åter ta mark vid hopp: som sker med båda fötterna samtidigt (äv. om sats till hopp: som sker så att båda fötterna samtidigt lämna marken); stundom äv. om djurs språng: som sker så att fötterna ta mark nära varandra; jfr 3. Samlad sats. Ling Regl. 96 (1836). Det är en lika obegriplig som vanlig blindhet att .. ställa sig med .. raka ben och tätt samlade fötter och äfven låta .. (rörelsetagaren) fritt och utan stöd af ett fixerande biträde behålla fötterna samlade tätt intill hvarandra. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 35. Samladt språng kallas då fötterna (hos ett djur) i nedsprånget sättas nära bredvid hvarandra. BiblJäg. 4: 292 (1897). Själva ”stampet” skall vara samlat, d.v.s. båda fötterna skola samtidigt sättas i golvet. Silverstrand (o. Uggla) Hopp 43 (1918). Samlad betecknar .. att vid nedhopp båda fötterna samtidigt taga mark. Thulin Gymn. IV. 1: 23 (1935).
η') om persons kropp: som hålles så att de olika kroppsdelarna äro under god kontroll (o. så att icke kroppen l. ngn kroppsdel sträckes ut), koncentrerad; särsk. (sport.) om idrottsmans kropp; jfr 3. (Flickan) stannade och såg sig omkring med en lugn rörelse af hufvudet, händerna i kappfickorna, hela den späda figuren så underligt samlad, så fast. Hallström VilsnF 142 (1894). Det gäller (i häcklöpning) att alltid hålla sig så tätt intill häckarna som möjligt och att under hela loppet hafva kroppen väl samlad. Man får aldrig sträcka ut kroppen. Hjertberg HbIdr. 3: 48 (1912). SvD(A) 1916, nr 50, s. 6.
ϑ') (numera föga br.) i uttr. samlad hand, ss. beteckning för enighet l. samverkan; särsk. i uttr. med samlad hand, förr äv. med samlade händer l. genom samlad hand och förenade krafter, ss. beteckning för att två l. flera personer utföra en handling gemensamt: samfällt l. i förening l. med förenade krafter; jfr ι', HAND 9 o o. SAMNA. At intala Allmogen, at mz samlat hand å nyo bogård(en) .. låta upbyggia, kalckslå och spåna. OfferdalKArk. N I 1, s. 59 (1708). När olyckan är allmän, måste man vara betänkt på medel, att genom samlad hand och förenade krafter upprätta och förbättra, hvad som varit förloradt. HSH 1: 285 (1743). Enighet .. gör ljuft arbete, och samlad hand bryter alla hotande öden. Tessin Bref 2: 142 (1754). VDAkt. 1779, nr 502 (: med samlade händer). Snällp. 1848, nr 25, s. 3.
ι') om ngt som utföres l. alstras av flera personer l. om ngt vari flera personer delta l. ha del: samfälld, gemensam; särsk. i sådana uttr. som med samlad kraft (jfr β'), med samfälld kraft; förr äv. dels om nöjestillställning: vari många delta, dels i uttr. med samlad röst, se RÖST, sbst.3 3 f; jfr ϑ', 2 g (β), SAMKA 1 d slutet o. SAMNA. Allmänna och samlade nöjen. KulturbVg. 1: 113 (1768). Hanse-förbundet, hvilket nu med samlad kraft arbetade på att bringa hela Nordens handel och rörelse i sina händer. Odhner Lb. 52 (1869). Samlad makt har större kraft. Granlund Ordspr. (c. 1880). Sätta sig till samladt motvärn. Hjärne BlSpörsm. 209 (1898, 1903). Kommunstyrelsen (skall) vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas lämpliga för att arbetaropinionen mot regeringsförslaget må komma till ett klart och samlat uttryck. SocDem. 1928, nr 68 s. 1.
h) ss. vbalsbst. -ing i resultativ l. konkret(are) anv.; särsk. motsv. a, dels om sammanhållen mängd av gm samlande sammanbragta föremål o. d. (i museum l. vetenskaplig institution o. dyl. l. hos samlare), dels (i sht i pl.) om lokal l. institution där gm samlande sammanbragta föremål förvaras, dels i sådana uttr. som göra, äv. verkställa samlingar (av ngt), samla (ngt) l. utföra samlingsarbete (i fråga om ngt); förr äv. med bestämning inledd av prep. i betecknande ämnesområde inom vilket samlande ägt rum l. typ av föremål som samlats. Museets samling(ar) av modern konst är (äro) den (de) största i världen. En värdefull samling frimärken är till salu. Dalin Arg. 1: 131 (1733, 1754). Det är först i senare åren, man börjat anlägga dylika samlingar (av huvudskålar från forna tider). Nilsson Ur. 1: Förord V (1838). Lika begärliga för hvarje vettgirig .. (som O. Rudbecks modellkammare) voro hans rika samlingar i naturalhistorien och nordiska fornsaker. Atterbom Minnest. 1: 213 (1847). Samlingarna synas hufvudsakligen blifvit verkställda inom Damaras landet. ÖfversVetAFörh. 1860, s. 3. Då alla samlingar i Rom under juldagarna äro stängda, var man uteslutande hänvisad till kyrkorna (om man ville se sevärdheter). Ljunggren Resa 20 (1871). Göra samlingar (av mynt, fjärilar, blommor m. m.). Auerbach (1913). Många växtslag, som förr fanns blott i de varma växthusens botaniska samlingar, har nu fått hemortsrätt även i boningsrum. Ekbrant VVRumsv. 7 (1955). — jfr ANTIKVITETS-, ARKIVALIE-, AUTOGRAF-, AVSKRIFTS-, BEN-, BOK-, BRAKTEAT-, DUBBLETT-, ELSEVIR-, FJÄRILS-, FORN-SAKS-, FOTOGRAFI-, FRIMÄRKS-, FRÖ-, FÅGEL-, HANDSKRIFTS-, HONUNGS-, INKUNABEL-, INSEKT-, INSTRUMENT-, KABINETT-, KERAMIK-, KLIPP-, KONST-, KOPPARSTICKS-, KRIGS-, KURIOSITETS-, MANUSKRIPT-, MEDALJ-, MINERALIE-, MINIATYR-, MODELL-, MUSEI-, MUSIKALIE-, MUSSEL-, MYNT-, MÅLNINGS-, MÖNSTER-, NATURALIE-, PRETIOSA-, PRIVAT-, PROV-, SIGILL-, SKIV-, SKÅDE-, SNÄCK-, STEN-, STOFF-, SUVENIR-, TAVEL-, TYP-, URKUNDS-, VÄXT-SAMLING m. fl. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) om omgång av insamlande av odlade produkter, närmande sig bet.: skörd. Weyde sås wid Kyndermässan, och första samlingen sker wid midsommaren. Lindestolpe Färg. 58 (1720).
β) (†) motsv. c, om omgång av insamlande av bidrag till välgörande ändamål, insamling. Emellan 3 till 400 torftige få här i Soknen understöd af samlingar wid Bröllop, och andra tillfällen. Hülphers Dal. 120 (1762).
γ) motsv. d β, om ngt som samlat sig: anhopning o. d. Storsiön är den stora samling af vatn, som betäcker åtminstone 2/3 af Jordklotet. Duræus Naturk. 176 (1759). Samling av var. Auerbach (1913). — jfr BLOD-, VAR-, VATTEN-, VÄDER-SAMLING m. fl. — särsk. (†) druvbörd; jfr MISS-BÖRD 2 o. MÅNADS-KALV. Cederschiöld HbBarnm. 60 (1822). Tholander Ordl. (c. 1875).
δ) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., motsv. e; särsk. dels om anhopning av företeelser i naturen l. av byggnader o. d. som befinna sig tätt intill varandra, dels om mängd (i sht förr äv. om förening) av tillsammans uppträdande egenskaper l. företeelser. Serenius I 2 a (1734). När Fägring, Wett och Dygd förente, wille wisa, / Hwad fägnad de förmå på jorden wäcka opp, / Så walde de til bo Fru Dalmans Själ och kropp, / Der man i en person fick deras samling prisa. Nordenflycht QT 1748—50, s. 49. En samling af öar. Weste FörslSAOB (c. 1815). Vahlin var en samling af motsägelser, han som andra. Tavaststjerna Inföd. 129 (1887). En samling hopgyttrade hyddor. Hahr ArkitH 49 (1902). — jfr AX-, BARR-, BEN-, BLOM-, EXEMPEL-, LÄNDER-, ORD-, ORDSPRÅKS-, ORDSTÄVS-, RULLSTENS-, RUNO-, SAGO-, SPOR-, VÄXT-SAMLING m. fl. — särsk.
α') motsv. e β, om verk (l. mer l. mindre fristående del av verk) som innehåller skrifter l. sagor l. sånger l. bilder o. d. sammanförda till en enhet (o. utgivna l. avsedda att utges ss. en enhet); samlingsverk. Frese VerldslD Föret. 1 (1726). (Palteboken) förnimmes wara en för uråldriga tider uprättad Samling, angående åtskillige Gods och deras Ägor. PH 2: 1568 (1739). Reglor för kort-spelare. Första samlingen. (1809; titel på häfte). Dumt är hvart särskildt stycke väl, / Men Samlingen tör lyckas. Tegnér (WB) 2: 177 (1814). Man kan följa .. (danslekarnas nya utveckling) i de tre av Nodermann tillsammans med ett par lärarinnor utgivna samlingarna Sånglekar. Nilsson FestdVard. 82 (1925). — jfr ANEKDOT-, DIKT-, ESSÄ-, EXEMPEL-, FÖRFATTNINGS-, LAG-, MEMOAR-, NOVELL-, ORD-, ORDSPRÅKS-, ORDSTÄVS-, PERIKOP-, POESI-, POTPURRI-, PREDIKO-, RUNO-, RÄTTS-, SAGO-, URKUNDS-, UTSIKTS-SAMLING m. fl.
β') motsv. e γ, i sg. l. pl., om gm samlande sammanbragt material till vetenskaplig undersökning o. d.; äv. i sådana uttr. som göra, äv. företaga samlingar, samla material (till ngt). Man kan ey häller begripa, at någon skal wara af den färdighet och skickelighet, at han straxt skal kunna sättia sig neder och skrifwa .. (Karl Knutssons) historia utan at hafwa giordt förut några samlingar därtil. Schück VittA 4: 367 (i handl. fr. 1740). Många sådane exempel (på rådets flathet mot konungen) har jag anteknat uti mina Historiska samlingar. Oelreich 607 (1755). (Stiernhielm) företog .. samlingar till ett Lexicon Gothicum philologicum. Beskow i 2SAH 31: 235 (1859). (G. II A.) påbjöd bl. a. anläggande af samlingar till ett fullständigt svenskt lexikon. Noreen VS 1: 186 (1903). — jfr MATERIAL-, STOFF-SAMLING m. fl.
γ') motsv. e δ, o β', om tillståndet att ha tankar o. krafter samlade l. vara fattad, koncentration l. fattning (äv. i uttr. sans och samling l. samling och sans). Jag har knappt kunnat komma till sans och samling. Bremer NVerld. 3: 456 (1854). Den samling och ro, som var nödig för fullbordande af större värk. Wegelius MusH 513 (1893). Elin rusade på dörren utan samling och sans. Lindhé Ledf. 183 (1903). (Läraren) stod .. liksom försjunken i kontemplation. .. Troligen kände han ett behov att mitt under pågående lektion vinna inre samling. ÅbSvUndH 59: 98 (1940).
δ') (numera föga br.) om ngt som utgör en sammanfattning av skilda enheter l. om den helhet som utgör sammanfattningen av de skilda delarna av ngt. Om man skulle så enstakat ällska Magen af sin kropp att för att fråssa man stod barbent, eller så ällskade Esprit att man bedrog sig. Så hadde man ej ällskatt samlingen af sin varelse. CAEhrensvärd Brev 2: 378 (1800). Solidus betecknade (ss. räknemynt) .. en samling af tolf enheter. Hildebrand Medelt. 1: 901 (1894).
ε') (†) i uttr. uti en samling, i mängd, i stort antal. Ehrenadler Tel. 64 (1723; fr. orig.: en foule).
2) med avs. på personer l. djur: föra l. kalla l. draga samman (på en plats l. i en grupp l. formation o. d.) l. få att komma samman l. att hålla sig närmare intill varandra; med obj. betecknande grupp l. formation o. d. äv. dels: bilda (grupp osv.) gm att få personer l. djur att komma samman (äv. med avs. på krigshär o. d.: draga samman), dels: få (grupp osv.) att draga sig samman (så att dess medlemmar hålla sig närmare intill varandra); äv. med objektet ersatt av bestämning inledd av prep. på (se e γ α'); äv. med indirekt refl. obj.: gm att föra l. kalla l. draga samman personer l. djur skaffa (sig en grupp, särsk. krigshär o. d.); äv. med saksubj.; äv. refl. l. ss. dep., om (grupp l. formation av) personer l. djur, äv. fordon l. fartyg o. d. som föras av personer: komma samman l. församla sig l. skocka sig l. sluta sig samman l. draga sig samman l. hålla sig närmare intill varandra (om personer l. grupp av personer äv. övergående i bet.: sammanträda); äv. abs., särsk.: samla folk o. d.; jfr SAMKA 2, SAMNA. Han samlade en krets av vänner hos sig. Reseledaren förmådde inte samla gruppen, utan deltagarna skingrades i folkvimlet. Författarna brukade samlas på ett kafé. Samling (sker) kl. 18. Apg. 17: 5 (NT 1526). När dhen rijke faller aff; Samblas hwar man til hans Graaff. Grubb 587 (1665). Det kan wara troligt, at Harald haft swårighet at få tilhopa tilräckeligt manskap, så framt man wetat, at han welat bewäpna sig emot sina egna undersåtare; men under förebärande af utländskt Krig, war samlingen lättare. Lagerbring 1Hist. 2: 15 (1773). Denne conseil, som i Eders Kongl. Maj:ts höga närvaro skulle samlas en dag i hvarje vecka .., synes böra bestå af 5 eller högst 6 ledamöter. HT 1918, s. 247 (1786). Samla gatpojkarne efter sig. Weste (1807). När konung Inge förnam detta, började han att samla sig en krigshär. Fryxell Ber. 2: 13 (1826). Spiselbrasan, hvilken äfven fick tjena som belysning, då den samlade omkring sig familjens medlemmar. Quennerstedt IndSold. 60 (1887). Från Beresina-öfvergången, då skarpa sammanstötningar när som hälst kunde väntas, måste en strängare samling iakttagas. KKD 3: VII (1907). (Mörten) samlar sig .. i stora, tätt packade stim på grunt vatten. Hammarström Sportfiske 319 (1925). jfr (†, om två personer): Callowai gissade att de begge älskande samlade sig i en .. paviljon, och då han gick dit, fann han, att han ej bedragit sig. PoetK 1813, Suppl. s. 44. — jfr FÖR-, HOP-, IN-, UPP-SAMLA m. fl., FOLKA-SAMLAN, FOLKA-SAMLANDE o. FOLK-SAMLING m. fl. — särsk.
a) med bestämning inledd av prep. till, betecknande dels person(er) hos vilken (vilka) personer sammanföras l. samla sig l. med vilken (vilka) person(er) förenas l. till vilken (vilka) person(er) föres (föras), dels farkost(er) med vilken (vilka) farkost(er) förenas; numera nästan bl. bildl. (se e α, γ β'); jfr b o. SAMKA 2 a. Hele Israel samladhe sigh til Dauid j Hebron. 1Krön. 12: 1 (Bib. 1541; Luther: samlet sich zu Dauid; Bib. 1917: de .. kommo till). Sex och trettijo Skep .. som kommo ther vth seglandes, i then Acht och Meening, at samla sigh til the andre widh Lisebon. Schroderus Os. III. 2: 306 (1635). Sten var lagd på börda, då äfven denne son (dvs. Nils Sture) var samlad till sin fader och sin broder i fängelset. Svedelius i 2SAH 51: 273 (1875). SAOB F 3117 (1927).
b) i uttr. samla sig l. samlas med ngn l. ngra, församla sig tillsammans med ngn l. ngra l. förena sig med ngn l. ngra (på en plats o. d.); i uttr. samlas med ngra äv.: sammankalla ngra o. ställa upp sig tillsammans med dem; numera nästan bl. bildl. (se e α β'); jfr a, e β, g γ. Alexander .. går til Elfwen Hypasis fort, ther han sigh medh Hephæstion samblade. Sylvius Curtius 637 (1682; lat. orig.: Hephæstione .. conjuncto). Han samlade sig en dag med de andra Herda-Barnen utmed Stranden. Mörk Ad. 1: 90 (1743). Skolmästaren hade samlats med skolbarnen .. och ämnade wid kungens ankomst uppstämma ett Hosianna. Lovén Folkl. 18 (1847). Tegnér Armfelt 3: 399 (1887).
c) (†) ss. dep., om två personer: fatta tag om varandra (o. brottas)? Detta (dvs. att Henrik ville slå Thomas) förtijchte Ambrosius och ville förtagat, och komo so tillhopa i fampnen och samblades, att Hendrich fööll under på gulfuet och fick eedt blodhsoor af vodhe. BtHforsH 1: 218 (1637).
d) i utvidgad anv., med obj. betecknande lokal där personer samlas, i uttr. som beteckna att denna är mer l. mindre fylld. Att mötet samlat fullt hus. Östergren (1937).
e) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels: sammanföra l. förena l. ena (personer i sammanslutning l. för gemensamma strävanden l. kring l. om gemensam uppgift l. paroll o. d.), dels refl. l. ss. dep.: sluta sig samman (i sammanslutning osv.); förr äv.: bilda (sammanslutning o. d.) gm sammanförande l. förenande l. enande (av personer); jfr SAMKA 2 b, SAMNA. Nya Testamentsens Kyrkia, som skulle samlas af Judar och Hedningar. Bælter JesuH 5: 603 (1759). Menniskan är af naturen så fatt, att hon behöfver andras hjelp, och måste derföre samla sig i större eller mindre samfund. Chydenius 93 (1765). En mängd framstående konstnärer hafva förläggarne lyckats samla omkring det nya företaget. GHT 1895, nr 251, s. 3. (Talaren) betonade med anledning af den politiska situationen vigten af nationell samling. PT 1905, nr 144 A, s. 3. Ej heller har någon ny paroll, hvarom man allmänt samlas, trädt i stället. Geijer SkriftsprNorm. 41 (1934). — särsk.
α) (i vitter l. högre stil) i uttr. som beteckna att ngn efter döden förenas med andra avlidna l. får leva tillsammans med andra avlidna l. en gud; särsk. (numera i sht i α') motsv. a, med bestämning inledd av prep. till, betecknande dem (ngn gg den) med vilka (vilken) ngn förenas l. tillsammans med vilka (vilken) ngn får leva efter döden; jfr SAMKA 2 b α. Mång' tusende / kämpar, dem Du, / Valfader, valt / å rykande slagtfält, / till Dig samlats. Geijer Skald. 22 (1811, 1835). Ack! för Jesu död och pina, / Fräls osz, Gud! från nöd och qwal; / Låt osz sist ibland de dina / Samlas i din fröjdesal. Ps. 1819, 386: 3; jfr Ps. 1937, 157: 3. Den himmel, dit du (dvs. Kristus) will / Samla dem dig höra till. Därs. 73: 6; jfr Ps. 1937, 35: 6. Nu får jag hem till Herran gå / Och samlas till de fromma, / Som före mig fullbordat loppet / Och wunnit kronan efter hoppet. Därs. 483: 3; jfr Ps. 1937, 565: 3. — särsk.
α') i uttr. samlas l. bliva samlad (förr äv. varda samlad) till sina fäder (äv. till fädrens aska o. d., i sht förr äv. till sitt folk), särsk. övergående i bet.: dö l. gå hädan; äv. i uttr. samla ngn till hans fäder, om Gud: låta ngn dö; jfr g δ α', FADER I 4 slutet, FÖRSAMLA a o. SAMKA 2 b α slutet. (Abraham) dödde .. och wardt samlat til sitt folk. 1Mos. 25: 8 (Bib. 1541; Luther: ward zu seinem volck gesamlet; Bib. 1917: blev samlad till sina fäder). Krögar-Madamer raska, / Stärken mig på min resa, / När jag til Fädrens aska / Samlas skall i natt. Bellman (BellmS) 1: 263 (1785, 1790). Därför vill jag samla dig till dina fäder. 2Kon. 22: 20 (Bib. 1917). Vi hade .. en gammal teckningslärare .., som nu för länge sedan samlats till sina fäder. Siwertz Fribilj. 135 (1943). jfr (†): Lät Aaron samla sigh til sitt folck. 4Mos. 20: 24 (Bib. 1541; Luther: Las sich Aaron samlen zu seinem volck). jfr äv. (†): Aaron skal ther (dvs. på berget Hor) samlas och döö. 4Mos. 20: 26 (Bib. 1541; Luther: sich .. samlen vnd sterben).
β') motsv. b, i uttr. samlas i paradis l. Valhall o. d. med ngra, komma till l. få leva i paradiset osv. tillsammans med ngra. Kom igen efter en enda ädel gärning och du skall samlas i Paradis med Magdalena från Magdala och den botfärdige röfvaren. Lindquist Dagsl. 2: 143 (1900). Samlas med hjältarna i Valhall. LdVBl. 1962, nr 16, s. 4.
γ') i uttr. samlas till skuggornas värld, övergående i bet.: dö, gå hädan. Snart samlas vi alla till skuggornas värld. Hedberg Räkn. 247 (1932).
δ') (†) ss. dep., i utvidgad anv., om människas stoft: återuppstå (efter döden). Et. Stoft. Som. På. Den. Stora. Domsens. Dag. Skal. Tindrande. Samlas. In. För. Guds. Ögon. Tessin Bref 1: 36 (1751).
β) (†) i uttr. samla ngn med ngn, förena ngn med ngn (i äktenskap); jfr b. Cons(istorium) har giort sin .. flit at samla H:r Nils .. kyrkoherde på Ifö, med den äldsta dottren i kallet uti ett christeligit äktenskap. Cavallin Herdam. 5: 96 (cit. fr. 1685).
γ) med avs. på (skara av) anhängare l. vänner l. bekantskaper l. subskribenter o. d.: undan för undan skaffa sig l. värva l. få o. d.; jfr h β. Den falske profeten samlade många anhängare. Samla prenumeranter. WoH (1904). — särsk.
α') med objektet ersatt av bestämning inledd av prep. på; särsk. med mer l. mindre tydlig anslutning till 1 a, i fråga om att skaffa sig ett så stort antal bekantskaper som möjligt (i sht för att kunna skryta därmed). Han samlar på fina bekanta. Jonas insåg nu, att i den nya trakt av livet, dit han kommit, där fick man inte bara samla på människor, man fick också lära sig att .. avskriva människor. Siwertz JoDr. 118 (1928).
β') (numera bl. tillf.) i uttr. samla ngn till (förr äv. in till) sin hjord, låta ngn få komma till o. bli medlem av sin hjord. Enär jag wilse gick, har tu (dvs. Jesus) mig til tig ropat, / .. Och nådigt samlat mig in til tin klena hiord. Lybecker 184 (c. 1715).
δ) få rösterna från (så l. så många deltagare i val l. omröstning); särsk. med saksubj. Vänstersocialisternas särlista samlade 248 valmän. Östergren (cit. fr. 1919).
ε) (numera bl. mera tillf.) abs.: hålla samman l. ena o. d. ”Jag hoppas .. (att bönehusen) skola blifva till samling och icke till skingring”, sade prosten med en suck. Kerfstedt Bränn. 214 (1899). jfr (†): Den som inthet skingrar, han samblar; så söker man gärna, när man är i krigh, att draga andre däruthi medh. RP 10: 586 (1644).
f) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. (motsv. e) mer l. mindre bildl.: enande, (icke omstridd utan) inflytelserik o. allmänt accepterad. Vid nomineringen av kandidater strävade man att finna ett samlande namn. LfF 1911, s. 65. (Svenska folk)partiets (i Finl.) inriktning efter samlande språkliga och kulturella linjer. SvD(B) 1927, nr 188, s. 2. En av 1600-talets icke största .. men mest tongivande och samlande litteraturkritiker. Wifstrand AndTal. 29 (1943).
g) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om personer l. djur, i pl.: som kommit samman l. hålla sig tätt intill varandra; äv. om grupp av personer l. djur, dels: som kommit samman, dels: vars medlemmar hålla sig tätt intill varandra l. bo tätt intill varandra (särsk. om befolkning o. d.: koncentrerad), dels: som består av flera enheter vilka förenats, dels övergående i bet.: samfälld (se särsk. β); jfr SAMNA. Effter långt discurerande .. är entligen blefwitt resolwerat (vid mötet mellan konungen o. kurfursten) .. att lefwerera fienden een slacht .. och medh sambladh macht gåå åth Leipzig fienden under ögonen. KrigVAT 1839, s. 200 (1632); jfr α. Det är Eva, som berättar för sina samlade Barn, sin utgång från Paradiset. Kellgren (SVS) 5: 426 (1790). För samlad sill frukta sig stora fiskar. Granlund Ordspr. (c. 1880). (Man) skiljer .. mellan spridd befolkning och samlad (agglomererad) befolkning. EkonS 2: 3 (1894). Herrarna i svart .. som åter står samlade .. och ljuger på varandra. Ruin SjunknH 19 (1956). — särsk.
α) mil. om förband (särsk. i uttr. samlad trupp): vars underavdelningar l. vars enskilda soldater hålla små avstånd till varandra l. som uppträder ss. en enhet; förr äv. dels: inkallad till tjänstgöring, dels (i utvidgad anv.) i uttr. samlad ställning, om gruppering av förband med jämförelsevis små avstånd mellan de ingående enheterna; jfr δ β'. Samlad ställning, då man afvaktar blifvande rörelser (är en av det österrikiska artilleriets uppställningsformer). KrigVAH 1858, s. 259. Då flera batterier skola utföra en fram- eller tillbakagående rörelse, verkställes den vanligen efter hand; ett ensamt batteri upprycker däremot städse samladt i den nya ställningen. ExFältartill. 1893, 1: 191. Jag har .. sett .. (bajonettanfall mot bulvan) öfvas vid flere infanteriregementen, dels af enskilda karlar .. dels i samlad trupp vid stormningsöfningar mot fältverk o. d. IllMilRevy 1898, s. 22. Fri läkarvård .. och fria läkemedel åtnjutas .. af officerare och underofficerare med vederlikar under tjänstgöring vid samlad trupp. SFS 1905, nr 33, s. 4.
β) admin. om förvaltningsorgan o. d.: som består av gemensamt sammanträdande representanter för olika underavdelningar, samfälld (se d. o. 1 b); jfr 1 g δ ι'. Samlad distriktsförvaltning (vid Statens järnvägar) åligger: att (osv.). SFS 1897, nr 86, s. 26.
γ) om medlemmar av rådplägande församling l. domstol o. d., i pl.: som sammanträda (till ngt) l. delta i pågående session; äv. om rådplägande församling osv.: vars session pågår; förr äv. (motsv. b) i uttr. vara samlade med ngn, om medlemmar av rådplägande församling: (sammanträda för att) delta i rådslag med ngn. Riksdagen är samlad från januari till maj. Wort elskelige raadt hafwe eij en nw alle samfælt warith tiil hopa sambladhe med oss. G1R 1: 141 (1523); möjl. ssg. Oc waare ther (dvs. vid herredagen i Jönköping) samblede medt hans nad thesse effterscreffne wtaff rikitzsens raadh. Därs. 237 (1524). Och som jättelika nämndmän, / samlade till häradsting, / stodo skuldra emot skuldra / mörka höjder rundt omkring. Fröding Guit. 17 (1891). Det nu samlade frikyrkliga predikantmötet. Östergren (1937).
δ) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr α); särsk.
α') (i vitter l. högre stil) motsv. e α (α'), i uttr. samlad till sina fäder, äv. till de döda, hädangången, död. Weste FörslSAOB (c. 1815). Den ädle Morars, samlad till de döde / I ungdomens och styrkans första dar. Atterbom SDikt. 2: 291 (1816, 1838).
β') i utvidgad anv. av α, i sådana uttr. som i samlad trupp l. i samlade kolonner, för att beteckna att folkmassa o. d. håller tätt samman l. uppträder ss. en enhet l. gemensamt. Marschen hem (från skolans vårutfärd) skedde .. i samlad trupp. MinnSvLärov. 1: 71 (1926). Varför tågade de (fattiga) inte i samlade kolonner väster ut .. och slogo in fönstren på köttbutiker och bagarbodar? Hellström Malmros 175 (1931). Spong Sjövinkel 13 (1949).
α) om omgång vari personer samlas l. djur drivas samman; äv. (motsv. e) i mer l. mindre bildl. anv. På de nationella samlingarna .. har alltid följt ett nationellt uppsving. Kjellén NatSaml. 17 (1906). Tillsynsman (vid lappväsendet åligger) .. tillse, att .. om renar lämnas efter, noggranna samlingar .. företagas och renarna snarast återföras till hjorden. SFS 1949, s. 1307.
β) om skara av personer l. djur som kommit samman på ett ställe; församling (se d. o. 2); numera i sht allmännare (utan särskild tanke på sammankommande), om grupp l. skara l. flock; äv. (motsv. e), om sammanslutning l. organisation o. d.; förr äv. dels om personer som samlats för att överlägga (o. besluta) i en stats angelägenheter: församling (se d. o. 2 a) l. riksdag o. d., dels i uttr. i samling, i samlad flock; jfr SAMNA. Kyrklig samling (kring bibel och bekännelse), benämning på 1958 bildad samarbetsorganisation för grupper inom den svenska kyrkan, enligt vilkas uppfattning prästvigning av kvinnor strider mot bibeln. Dalin Vitt. I. 2: 41 (1741). Om jag vid .. (presidenten Rosirs) grift hade att tala till en samling, som aldrig känt honom, så skulle (osv.). Rosenstein 1: 124 (1789). Gustaf Adolf höll ett Tal, som rörde och vederqvickte hela Samlingen (dvs. ständerna). Hallenberg Hist. 1: 202 (1790). Om monarkens makt var inskränkt (i antikens stater), så var det genom aristokrati, eller genom samlingar af hela folket, alltid oroliga och osäkra. Rosenstein 2: 232 (1793). (Det) tyckes .. otroligt, att sillar .. skulle begifwa sig så långt bort ifrån sin födelseort, för att sedan i samling gå tillbaka till samma ställe. Holmström Ström NatLb. 3: 128 (1852). Det är ej rättvist .. att .. skildra byalaget som en samling bönder, som söpo, slogos och kivades. Nilsson FestdVard. 68 (1925). En talrik samling åhörare. 3SAH LXI. 1: 7 (1950). jfr (†): (Binas) förödelse (är) total, när .. de til sin hela samling, utur sin dwala komma i en otidig rörelse. Koch Biskiöts. 4 (1753). — jfr BARNA-, BI-, FOLK-, FÖR-, RÅDS-SAMLING m. fl. — särsk.
α') med särskild tanke på originella l. egendomliga l. varandra olika inslag i en skara (särsk. i uttr. brokig samling); äv. övergående i bet.: originell l. egendomlig uppsättning l. rad (av personer). Corps diplomatique .. (är) en brokig samling från det bildade Europas stater. Strindberg NRik. 39 (1882). (Ida) var ändå den hyggligaste jungfru vi ha haft. — Ja, .. hvilken samling vi ha haft sedan. Söderberg Främl. 19 (1903). Harlock (1944).
β') (tillf.) motsv. e γ (med anslutning till 1 h), om den krets av bekantskaper som ngn skaffat sig (betraktad ss. material för iakttagelser). Mellquist var .. en ny människa i hans samling. Siwertz JoDr. 116 (1928).
γ) (numera bl. tillf.; jfr dock α' o. β') sammankomst l. sammanträde l. samkväm o. d.; förr äv. i uttr. göra samling, hålla sammankomst. Schmedeman Just. 204 (1621: giöre sambling). Academien sammankommer hvarje vecka minst en gång, och bör hvarje samling åtminstone vara i tvänne timar. 2VittAH 1: 21 (1786, 1789). En stor musikalisk samling hos Lindblad i Stockholm. FADahlgren (1840) hos Dahlgren 1Ransäter 243. Annan- och tredjedagen (under julen) hade ungdomen samling och dansade och lekte. Saxon Härjed. 85 (1894). Fatab. 1920, s. 186 (om norska förh.). — jfr FÖR-, RÅDS-SAMLING. — särsk.
α') (fullt br., utom i vissa trakter numera dock bl. i skildring av ä. förh.) om sammankomst för religiös uppbyggelse, bönemöte, konventikel. Pleijel Herrnh. 91 (cit. fr. 1767). Detta försmädande folket i Liuder .. afhåller sig från den allmänna Gudstjensten, och håller sina wanliga samlingar. VDAkt. 1785, nr 106. Vi höllo .. samlingar två gånger på söndag och icke så få voro närvarande. Sedan under fyra dagar hade vi bibelstunder. VästerbK 1927, nr 168, s. 6. DN(A) 1934, nr 335, s. 6 (om förh. på 1700-talet).
β') (fullt br.) sammankomst l. ceremoni vartill eleverna (l. vissa elever) i en skola regelbundet samlas; särsk. om sådan sammankomst l. ceremoni före undervisningens början för dagen, avsedd att ge inre samling (se 1 h δ γ'), uppbyggelse o. en känsla av gemenskap, morgonsamling; jfr SAMLINGS-STUND 2. Samlingen inleddes med några ord av läraren. Ingelög SamlUnderv. 83 (1935). Före dagens första lektion användes för morgonsamling en tid av högst 10 minuter eller, om samlingen är gemensam för flera klasser .. högst 15 minuter. SFS 1962, s. 1095.
δ) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om samlingsplats; jfr FÖRSAMLING 2 d. Man behövde bara .. blåsa i byhornet eller slå på bytrumman, för att alla byamännen skulle höra det och samlas på ett visst utsatt ställe vid bygatan, ”samlingen” med dess krets av stenar på Söderslätt. Nilsson FestdVard. 56 (1925).
ε) (numera bl. i skildring av ä. förh.) övergående i bet.: samlingssignal. (Alla böra) då sambling slåsz om, ofördröyeligen widh Capitainens Quarteer, inställa sigh. Söderman ExBook 164 (1679).
3) [jfr 1 e δ, o β', g δ β', ζ', η'] hippol. om ryttare: förmå (häst) att dra samman kroppen (gm att höja nacken o. föra fram bakbenen under kroppen med böjda ledgångar) o. att koncentrera sin kraft o. uppmärksamhet på kommande uppgift; äv. med saksubj., betecknande ryttares hand l. ben l. åtgärd o. d.; äv. refl., om häst: dra samman kroppen o. koncentrera sin kraft o. uppmärksamhet på kommande uppgift; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv., om ryttares hand l. ben l. åtgärd o. dyl. l. om inverkan på hästen l. övning o. d.: som åstadkommer (resp. innebär) att hästen samlar sig. Ungern-Sternberg Bourgelat 56 (1752). En lätt ock lindrig hand, samt öfvade ben, kunna altså samla en häst. Därs. 59. (Kavallerihästen) bör vara satt på hasarna och kunna samla sig. KrigsmSH 1798, s. 157. Hästarna samlas på lystrings-ordet, så att alla på verkställighetsordet kunna anträda marschen. ExFältartill. 1893, 1: 66. Stallmod och spänning hos (rid-)hästarna böra i allmänhet avlägsnas i fri trav, innan man övergår till mera samlande övningar, galopp och hinderhoppning. RidI 1914, s. 7. En samlande inverkan av skänklar, säte och överliv. Därs. s. 34. Ryttaren .. driver bakdelen under hästen för tryck av säte och samlande skänklar. Därs. s. 82. — särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om häst: som har nacken höjd o. bakbenen framförda under kroppen med böjda ledgångar o. har koncentrerat sin kraft o. uppmärksamhet på kommande uppgift; äv. om hästs hållning l. gångart o. d.: som kännetecknas av att hästen har nacken höjd osv. Samlad galopp, skritt. Samlad traf. KrigsmSH 1798, s. 194. Löjtnant Brunnströms bruna sto Gavotte tycktes ej vilja gå fullt samlad uti trafven och sidvärtsrörelserna. SD(L) 1898, nr 172, s. 3. En sidvärtsrörelse, varunder hästen .. med samlad hållning och väl undersatt bakdel rör sig åt motsatt sida mot böjningen. RidI 1914, s. 109.
Särsk. förb.: SAMLA FRAM10 4. (numera bl. tillf.) till 1: ta fram o. samla (ngt). Weste FörslSAOB (c. 1815). särsk. (†) med indirekt refl. obj.; anträffat bl. bildl. (motsv. samla 1 e μ slutet), i uttr. samla sig fram ngt, ådraga sig (en undan för undan ökad mängd av) ngt. Hwad gören i annat, med eder Hårdhet, och obotferdige Hiertan, än samla eder sielff fram Wrede, på Wredenes Dag. Fernander Theatr. 140 (1695). —
SAMLA IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032, förr äv. IHOPA, äv. (i bet. 1 b, 2 slutet) SAMLAS IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. [fsv. sambla (sik) tilhopa (i bet. 2)] jfr hopsamla.
1) till 1: plocka ihop l. spara ihop l. samla (ngt); äv. abs. (förr särsk.: spara ihop l. samla ägodelar); förr äv. med indirekt refl. obj.; jfr samka ihop 1. Hwad Peninger du kan samble och samke i en hast tilhopa, Befale wij att dhu hafwer tilstädes. SUFinlH 2: 249 (1606); möjl. icke särsk. förb. SvFlH 1: 515 (i handl. fr. 1644). Du har samlat dig en wacker egendom tilhopa. Modée HåkSmulgr. 60 (1738). (Bedragare) samla ihop och mena at de skola få behålla det samma. Lagerström Bunyan 3: 149 (1744). Han samlar ihop korten. Strindberg NRik. 75 (1882). särsk.
a) till 1 b, med avs. på ngt mjukt l. böjligt l. i veck fallande: föra samman l. draga ihop (ngt med sin hand o. d.). Benedictsson FruM 3 (1887). Vera samlade ihop kjolarna och kröp igenom .. (hålet) i staketet. Siwertz JoDr. 60 (1928).
b) (†) till 1 d β, ss. dep.: bildas l. uppkomma gm att skilda beståndsdelar förenas. JGOxenstierna 4: 107 (1815).
c) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. samla 1 e); jfr samka ihop 1 b. Spegel GW 77 (1685). Högberg Utböl. 1: 101 (1912). särsk.
α) motsv. 1 e δ; förr äv. (motsv. 1 e δ α') i uttr. samla sina sinnen tillhopa, samla sig, sansa sig. Samla Ehra sinnen tillhopa, kasta sorgen under bordet (osv.). Missförståndet 36 (1740). Gärna rör .. (Strandberg) sig i sonettens form och samlar där tillhopa sin harm uti några slående slutrader. Sylwan SvLit. 317 (1903).
β) refl. (motsv. samla 1 e o). Schmedeman Just. 247 (1647). särsk. (mindre br.) motsv. samla 1 e o β', i uttr. samla ihop sig, samla sig, koncentrera sig, ta sig samman. Lindqvist Herr. 301 (1917). Inge (som uppmanats att härma en person) stretade först emot och såg förlägen ut, men plötsligt samlade han ihop sig och trädde frimodigt fram. Hedberg Prins 152 (1936).
2) till 2: samla (personer l. djur); jfr samka ihop 2. Ehrenadler Tel. 685 (1723). Samla ihop de förskingrade fåren. Sahlstedt (1773). särsk. (numera bl. tillf.) ss. dep. l. (i uttr. samla sig ihop l. tillhopa) refl., om personer l. djur: samlas, samla sig; äv. övergående i bildl. anv.: sluta sig samman l. sammangadda sig; jfr samka ihop 2 slutet. Samla sig män tilhopa, och sätta sig up emot Konungens, eller thes Befalningshafwandes bud; tå (osv.). MB 6: 2 (Lag 1734). Nordenflycht QT 1746—47, s. 86 (: samlar sig ihop). J Systrar! samlens hop att noga öfverväga / Hur hon berömmas må som Er all styrka ger. VFörsök 1: 4 (1753). Klint (1906). —
1) till 1: samla o. föra in (ngt i en lokal o. d.); samla ihop o. ta vara på (ngt); äv. utan obj. 3Mos. 25: 3 (Bib. 1541). Vi behöfva endast en vårdag samla in en smula af den gröna, slemartade materia, som vi anträffa i första landsvägsdike för att (osv.). Lidforss Fragm. 31 (1904). Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador. Mat. 6: 26 (Bib. 1917). särsk.
a) till 1 c, med avs. på penningbidrag till visst ändamål; förr äv. med avs. på fordringar: driva in. Samla in fordringar. Nordforss (1805). Den envisa människa som samlat in orgelpengarna. Fridegård Somm. 9 (1954).
2) till 2: samla o. föra in (personer l. djur i en lokal o. d.); särsk. i mer l. mindre bildl. anv. (motsv. samla 2 e). (Kriget) samlade in alla kategorier och födde till liv medborgarsinnet hos tusen sinom tusen individer. Hellström RedKav. 260 (1933). —
SAMLA MED SIG10 40. (numera bl. tillf.) samla o. föra med sig (ngt till en plats o. d.). Alt hwad han kan till Sweriges heder finna på den ort, han kommer, will han sambla medh sig hijt igen. Schück VittA 2: 80 (i handl. fr. 1687). —
SAMLA PÅ SIG10 40, förr äv. UPPÅ SIG. till 1: (i undan för undan ökad mängd) skaffa sig (ngt) att ta vara på l. svara för l. sköta o. d.; särsk. med avs. på ngt betungande; ofta med obj. betecknande ngt abstrakt, särsk. dels: hopa (arbete o. d.) på sig (så att man har olägenhet därav), dels: ådraga sig (skulder o. d.); jfr samla 1 e λ o. samka på sig. Utan at allmogen får tillfälle at samla på sig någon rest. 2RA 3: 807 (1734). I mågen icke samla uppå eder arbete och omsorg för twänne dagar på en gång. Bælter JesuH 4: 179 (1757). Detta (dvs. flyttsakerna) har vi alltså samlat på oss under fem år i .. lägenheten. Lindqvist Reklam. 12 (1957). särsk. (†) med avs. på sjukdom: (undan för undan) ådraga sig; jfr samla 1 e ζ. En alfvarsam nerf-feber, som hon samlat på sig sedan längre tid tillbaka. Palmstjerna Snapph. 3: 123 (1831). —
1) till 1: plocka ihop l. spara ihop l. samla ihop (ngt); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. samla 1 e); jfr samka samman 1. Dryselius Måne 294 (1694). Samle vi nu allt, hvad härtills anmärkt är, samman, så lärer det befinnas, att (osv.). KyrkohÅ 1908, s. 194 (i handl. fr. c. 1780).
2) till 2: samla (personer l. djur); äv. refl., i uttr. samla sig samman, om personer l. djur: samla sig, samlas, komma samman; jfr samka samman 2, samnas samman. Humbla Landcr. 147 (1740). —
SAMLA TILLBAKA10 040, äv. 032. (numera bl. tillf.) till 1: samla o. föra tillbaka (ngt); förr äv. bildl. (motsv. samla 1 e), i uttr. samla tillbaka ngras strödda sinnen, komma ngra att försonas l. enas. Jag (dvs. konungen) skall bidraga .. att samla tillbaka edra (dvs. ständernas) strödda sinnen, förena edra åtskilda hjertan. Gustaf III 1: 76 (1771). —
1) till 1: samla ihop o. ta upp l. ta vara på (ngt); plocka upp (ngt); jfr samka upp. 3SthmTb. 2: 288 (1599). På fältet samlade jag upp en mängd flintskärfvor. HHildebrand i AntT 3: 20 (1870). särsk.
a) till 1 b, med avs. på (de skilda delarna av) ngt mjukt l. böjligt l. i veck fallande (särsk. kjol o. d.): samla ihop o. lyfta l. draga upp. Hon samlade upp sitt släp och drog det till sig. PT 1897, nr 198, s. 2. Därs. 1902, nr 132 A, s. 2.
2) till 2; äv. (tillf.) i utvidgad anv.: få tag i (ngn) l. hitta (ngn). (Sångaren har) En förmögenhet i strupen. Zoraïda har samlat upp honom på en cabaret i Konstantinopel, och nu skall hon göra något storartat av honom. Cederschiöld Artist. 15 (1915). —
SAMLA ÅT SIG10 4 0. till 1: samla ihop (ngt) åt sig; äv. till 1 b, med avs. på kjol o. d.: samla ihop o. draga åt sig. Fattiga qvinnor och barn, hvilka få samla åt sig den såpa man utbredt, för att göra fartygets bana till vattenbrynet lättare och hal. Wacklin Minn. 1: 14 (1844). Östergren (1937; med avs. på kjolar l. släp).
Ssgr (i allm. till 1): A (†): SAMLA-PLATS, se E.
B (numera bl. ngn gg arkaiserande): SAMLE-DAG. (†)
-PLATS, se E. —
(1 c) -TID. (†) om tid varunder församlingsbornas bidrag till prästs avlöning skulle uppbäras. Såsom .. (komminister) Streling .. innom rätta samle tiden, lönen af berörde hemman, ja ock flere, opburit. VDAkt. 1736, nr 179.
C (†): SAMLINGES-DAG, se D.
D: SAMLINGS-ALBUM. (mera tillf.) jfr album 2. Andra samlingsalbum än frimärks-, vykorts- eller fotografialbum. VaruhbTulltaxa 1: 266 (1931). —
(1 a) -ANDA, r. l. f. (numera föga br.) intresse l. håg för att samla. Brinckman (1838) hos Ahnfelt Rääf 241 (i fråga om samlande av manuskript). —
-ANORDNING~020. konkret: anordning för samlande av ngt; särsk. om sådan anordning som utgör del av maskin. GrafUppslB 712 (1951; för samlande av papper i tryckpressar o. d.). —
-APPARAT. apparat för samlande av ngt.
-APPELL.
1) mil. till 2: signal avsedd att samla förband o. d.; jfr appell II 3 a α. CLJegerschjöld (c. 1850) i FoU 21: 368 (om förh. 1808).
2) till 2 e: vädjande om samling (inom en sammanslutning o. d.); jfr appell II 6 b. Almquist VärldH 7: 472 (1928). —
-ARBETE~020.
b) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. samla 1 e). Verd. 1892, s. 85 (i fråga om samlande av sina psykiska resurser). Nilsson FestdVard. 8 (1925; i fråga om samlande av folkminnen).
3) till 2; särsk. bildl. (motsv. samla 2 e), om arbete som går ut på att ena l. förena personer (l. delar av en stat o. d.). Boëthius HistLäsn. 2: 129 (1898).
(1 e β, h δ α') -BAND, n. band (se band, sbst.1 17) vari skrifter o. d. sammanförts. OoB 1894, s. 187. —
-BANGÅRD~02, äv. ~20. [jfr t. sammelbahnhof] järnv. bangård där man samlar vagnar från olika banor för att fördela dem på nytt sätt. TT 1899, Allm. s. 90. —
-BASSÄNG. [jfr t. sammelbassin]
1) i sht tekn. till 1: bassäng (se d. o. 1 a) avsedd för samlande av vätska (i sht vatten); jfr -bäcken 1. TT 1891, s. 245 (i kloaksystem). Därs. 1899, Allm. s. 313 (för samlande av grundvatten).
2) geogr. till 1 d β β': bassäng (se d. o. 2) där vatten från floder o. d. samlar sig; jfr -bäcken 2. 2NF 33: 94 (1921). —
(2) -BESKED. (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) skriftlig redogörelse för styrka o. sammansättning, som upprättades bl. a. då förband som icke ständigt var i tjänst samlats l. då förband som ständigt var i tjänst samlats utom sitt eget etablissemang, styrkebesked; jfr -förslag, -rapport o. besked 12 c. TjReglArm. 1889, s. 76. 3NF 3: 117 (1924). —
(1 e) -BILD. (i vitter stil) oeg. l. bildl.
2) om föreställning där flera delföreställningar sammansmält till en enhet, totalbild; jfr bild, sbst.1 3 b. Kleen YDoodle 1: 19 (1902). —
-BOM. skogsv. bom (se bom, sbst.1 2 a ε) avsedd att samla flottat timmer. TSkogshush. 1878, s. 187. —
(2) -BRICKA, r. l. f. (om ä. förh. i vissa trakter) budkavle av trä; jfr sanke-fjöl. Fatab. 1927, s. 31 (från norra Skåne). —
-BRUNN. [jfr t. sammelbrunnen]
1) tekn. brunn (se d. o. 1, 1 c α) avsedd för samlande av vätska (i sht vatten). VetAH 1773, s. 99. Palmberg Hels. 784 (1889; för vatten). TT 1901, M. s. 49 (för sulfitlösning).
2) (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (motsv. brunn 1 b). De tyska fånglägren äro stora samlingsbrunnar, som fyllas direkt från fronterna. Knöppel Barb. 27 (1916).
3) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv. av 1 (motsv. brunn 1 c β), om fördjupning där vätska samlar sig. Nora Sjön .. är en samlings Brunn för allt Vattn som kommer ifrån Masugnarne. Johansson Noraskog 1: 79 (i handl. fr. 1785). —
(1 e) -BULT. (numera knappast br.) bult (se bult, sbst.1 11) avsedd att hålla samman två l. flera lösa delar l. stycken, föreningsbult, sprint. Uggla Sjölex. 372 (1875). EngSvOrdb. 378 (1956). —
-BÄCKEN. [jfr t. sammelbecken]
1) (numera föga br.) tekn. till 1, = -bassäng 1; jfr bäcken 3. MosskT 1892, s. 331. TT 1901, V. s. 41.
-CISTERN.
2) (mera tillf.) cistern avsedd för förvaring (i sprit) av ngt som samlats in; jfr -flaska. Sjöstedt Västafr. 247 (1904). —
-CYLINDER. (i fackspr.) cylinder avsedd för samlande av ngt. TT 1895, Allm. s. 121 (i rörpanna). Fennia XXXIX. 7: 207 (1917; för samlande av vatten i nederbördsmätare). GrafUppslB (1951; om samlingsanordning i falsapparat). —
-DAG. (samlinges- 1541. samlings- 1703 osv.)
1) (†) till 1 c, om dag då kollekt upptages. Then sidste samblingz dagen til samma collect. VDR 1703, verif. 364.
2) till 2: dag då personer samlas l. skola samlas; stundom: sammanträdesdag. 3Mos. 23: 36 (Bib. 1541). SAD 1: 53 (1786; i pl., om sammanträdesdagar). särsk.
a) (numera icke i militärt fackspr.) dag (l. var o. en av de dagar) då militärt förband samlas, inryckningsdag. Loenbom Stenbock 2: 55 (1758). SFS 1912, nr 98, s. 215.
b) dag då medlemmar av en folkgrupp o. d. samlas för att manifestera o. stärka sin sammanhållning o. d. Den sjätte november instiftades som svensk samlingsdag (i Finl.). Estlander 11Årt. 3: 413 (1923).
c) (i högre stil) om dag då Gud samlar de avlidna (vid yttersta domen); jfr samla 2 e α. Kolmodin QvSp. 2: 477 (1750). —
-DAMM, r. l. m. [jfr t. sammelteich] (numera föga br.) tekn. damm (se damm, sbst.1 I 1) avsedd för samlande av vatten, magasineringsdamm; äv. om den gm en sådan damm bildade vattensamlingen (jfr damm, sbst.1 II), vattenmagasin. TT 1880, s. 54 (om magasineringsdamm). TeknOrdb. 1028 (1951; om vattenmagasin). —
-DIKE. (i fackspr.) dike avsett för samlande av vatten; särsk. (lant.): fångdike (se d. o. 2), stamdike. Juhlin-Dannfelt 428 (1886; i pl., om fångdiken). TNCPubl. 9: 30 (1947; vid torrläggning av byggnadsschakt). —
-DRIFT.
-ELEVATOR. [jfr eng. assembling elevator] boktr. i sättmaskin: anordning som uppbär samlaren o. hissar upp den i ett högre läge, då en färdigsatt rad skall avlämnas för transport till gjutapparaten, samlarelevator; vanl. med inbegrepp av samlaren. NordBoktrK 1906, s. 392. —
(2) -FEST. (numera föga br.) om fest vartill deltagare samlas från skilda håll. Carlstedt Her. 1: 262 (1832; om religiös fest). Alopæus Abnormsk. 10 (1889; om fest vartill forna elever vid skola samlas). —
-FLIT. (numera bl. mera tillf.) samlarflit; särsk. till 1 e γ, i fråga om samlande av material till vetenskaplig undersökning o. d. Calonius 3: 118 (1803). BL 1: 166 (1835). —
-FORM; pl. i bet. I -er, i bet. II -ar.
1) (numera knappast br.) mil. till 2, motsv. form I 6: av jämförelsevis små avstånd mellan ingående underavdelningar l. enskilda soldater kännetecknad formering som förband använder vid uppställning på så litet område som möjligt, uppställningsform; äv. om liknande formering använd vid förflyttning i sluten ordning, marschform. Denna dalgång utgör ett ganska afsevärdt hinder för truppers förflyttning i samlings- och manöverform. IllMilRevy 1898, s. 124. Kl. 8 f.m. skulle .. 3. brigaden stå i samlingsform 2,500 m. väster om Qviinge kyrka. Därs. 1899, s. 432. ArtillRegl. 1940, 2: 56.
2) (mera tillf.) till 2 e, motsv. form I 3, om organisationsform som i sig samlar skilda drag. Almquist VärldH II. 2: 207 (1931).
II. (förr) till 1: vid färgtryck i flera färger använd form (se d. o. II 2) varpå de olika färgbilderna (från formar med vardera endast en färg) sammanfördes. TT 1900, Allm. s. 214. —
(2 e) -FORMEL. (i fackspr.) formel om vilken personer med skilda uppfattningar kunna enas. SvTidskr. 1920, s. 415. —
(2) -FORMERING. (numera knappast br.) mil. = -form I 1. Tingsten FormTakt. 6 (1889). TySvOrdb. 2575 (1932). —
(2) -FRIHET~02, äv. ~20. (numera föga br.) församlingsfrihet (se d. o. 1). Berndtson (1880). Östergren (1937). —
-FÄRD. färd som företas för att samla ngt; särsk. dels till 1 a, dels till 1 e (γ); jfr samlar-färd. NF 8: 45 (1884; för runosamling). 2NF 32: 857 (1921; för samlande till museum). —
(1 e β, h δ α') -FÖLJD, r. l. f. följd (se d. o. 4 e) av volymer innehållande skrifter o. d. som sammanförts. NF 10: 1002 (1886). —
(1 e) -FÖRSÄKRING. [jfr t. sammelversicherung] försäkr. försäkring som innefattar försäkringar hörande till två l. flera försäkringsgrenar. SvFörsäkrTerm. 66 (1950). —
-GALLERI. (i fackspr., numera föga br.) vid vattenverk: för samlande av grundvatten avsedd stor samlingsledning av trä l. murverk med öppningar i sidor l. botten. TT 1891, s. 108. —
-GLAS. [jfr t. sammelglas (i bet. 1)]
2) (i fackspr.) med gummilösning överdragen glasskiva till vilken man överför skilda fotografiska negativ avsedda att samtidigt kopieras på etsplåt o. d. Kroon Reprodukt. 49 (1935). —
-GRAV, r. l. f. (i fackspr.) samlingskanal l. (jämförelsevis stort o. djupt) samlingsdike. TT 1894, Byggn. s. 88. —
(1 e β, h δ α') -HANDSKRIFT~02, äv. ~20. handskrift vari skilda texter sammanförts. Bengtsson NRagvaldi 7 (1947). —
-HÅR. [jfr t. sammelhaare, pl.] entomol. hos bi: hår som tjänar att kvarhålla frömjöl under transporten från blomman till boet; i sht i pl. 2NF 10: 1091 (1909). —
-HÄRD, r. l. m. [jfr t. sammelherd (i bet. 1)]
1) metall. härd (se härd, sbst.1 3 b) där metall samlas, sedan den framställts l. smälts i en ovanför l. bakom liggande ugn. Zidbäck (1890).
2) (i vitter stil) bildl. (äv. motsv. samla 2); särsk. dels om förening där personer samlas, dels om tidningsorgan o. d. där bidrag från olika författare samlas; jfr härd, sbst.1 4. Flensburg (o. Collin) 103 (1910, 1915; om gille). Bergman i 3SAH 51: 139 (1940; i pl., om tidskrifter). —
(1 e) -JOURNAL. [jfr t. sammeljournal] bokför. vid bokföring enligt tysk l. fransk metod använd journal i vilken (de ur de kronologiskt ordnade bokföringsböckerna hämtade) posterna ordnas i vissa grupper före överföringen till de systematiska bokföringsböckerna. Ramstedt BokförGr. 48 (1915). —
-KANAL. (i fackspr.) kanal (se d. o. 1, 2 a) avsedd för samlande av vätska l. gas. TT 1898, Byggn. s. 63 (använd vid torrläggning av sjö). —
-KAR, n. tekn. jfr kar, sbst.1 2. SkogsvT 1908, s. 548 (för samlande av tjära o. terpentin m. m. som erhålles vid kolning). —
-KARTONG. kartong (se d. o. 2) avsedd för samlande av papper l. småtryck o. d. SD 1915, nr 331 B, s. 8. —
-KISTA. kista avsedd för samlande av ngt. UB 5: 31 (1874; för samlande av mjöl som siktats i cylindersikt). särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.
a) (numera föga br.) el.-tekn. kabelkista där till ett distributionsnät hörande fördelningsledningar äro förenade med huvudledning, fördelningsbox. TT 1892, s. 135.
b) (†) motsv. samla 1 d β β', om utrymme i varelses kropp, där vätska samlar sig; jfr -rum 2. Acrel Sår 180 (1745). —
(1 e) -KONTO. [jfr t. sammelkonto] bokför. konto där man sammanför vissa poster (för att få överblick över rörelse o. dyl. l. i avvaktan på slutgiltig bokföring). Ramstedt BokförGr. 45 (1915). —
-KRAFT.
2) (i vitter stil) till 2 e, om kraft som strävar att samla personer kring gemensamma uppgifter o. d. Hedin TalUngdemokr. 32 (1914). —
-LEDNING. [jfr t. sammelleitung] (i fackspr.) jfr -kanal. TT 1896, Byggn. s. 70 (om ledning för vatten). Därs. 1900, Byggn. s. 150 (om kloakledning). —
(2 e) -LINJE. om linje (se d. o. 11 e) som förmår l. är avsedd att samla anhängare från olika håll. SvD 1918, nr 325, s. 7. —
-LINS. [jfr t. sammellinse] opt. lins som sammanbryter ljusstrålar, positiv lins, konvex lins; motsatt: spridningslins; jfr -glas 1. Fock 1Fys. 301 (1854). —
(2 e) -LISTA, r. l. f. om en för två l. flera partier gemensam lista vid val. Hellström Malmros 10 (1931). —
-LOKAL, r. l. m.
1) (i fackspr.) till 1 a: lokal (se lokal, sbst.1 1 d) där insamling av vetenskapligt material företagits. Ymer 1936, s. 20.
2) till 2: lokal (se lokal, sbst.1 3 a) där personer (bruka l. kunna) samlas (till sammankomster). TT 1881, s. 75 (för ordenssällskap). —
-LUST l. -LUSTA, r. l. f. lust att samla, samlarlust; särsk. till 1 a. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 16, s. 5. —
-LYSTNAD. (numera föga br.) lystnad som går ut på att samla ägodelar, snikenhet. Nohrborg 1064 (c. 1765). —
-LÅDA, r. l. f. (i sht i fackspr.) jfr -kista. TT 1872, s. 44. särsk. (mera tillf.) bildl. (motsv. samla 1 e). Järta 2: 305 (1824; om huvud ss. säte för kunskaper o. d.). —
(2) -MARKNAD. (†) marknad (se d. o. 1) där personer från skilda håll samlas. CBonde (1658) i HSH 6: 126. —
-MJÖLK. (mindre br.) lant. sammanslagen mjölk från skilda kor. LAHT 1911, s. 672. SFS 1934, s. 794. —
-MÖTE. (†) möte (se d. o. 2) varvid varor från flera leverantörer uppsamlas. FörordnSaltpSiudWärk. 1723, s. A 4 b. —
(1 e) -NAMN.
1) namn varunder varandra närstående enheter (arter l. företeelser o. d.) sammanfattas, kollektivnamn. Sundberg Mikroorg. 89 (1895).
-NEGATIV, n. [jfr t. sammelnegativ] (i fackspr.) negativ där flera små negativ äro samlade; jfr -glas 2. HantvB I. 7: 58 (1939). —
-OBJEKT. (i sht i fackspr.) objekt (se d. o. 3) varpå samlande är inriktat; jfr -föremål o. samlar-objekt. Romdahl NordeurBildK 192 (1926). —
-OMRÅDE ~020. område (se d. o. 3) varpå samlande är inriktat; jfr samlar-område. MeddSlöjdF 83 (1893). —
-ORGAN.
1) entomol. till 1: organ (se d. o. 2) avsett för samlande av frömjöl; i sht om sådant organ hos vissa bin; jfr -apparat b. 2NF 18: 50 (1912).
-ORT, r. l. m.
1) (numera bl. tillf.) till 1, om ort (se ort, sbst.1 II 1) där varor avsedda att levereras av flera leverantörer uppsamlas l. där handelsvaror från olika håll sammanföras. FörordnSaltpSiudWärk. 1723, s. B 1 b. (Mekkas) hamn heter .. Dsjidda, samlings-ort för de pilgrimer samt det ris och hvete, som hitkomma från Ægypten. Palmblad LbGeogr. 204 (1835); jfr 2.
2) till 2: ort (se ort, sbst.1 II 1) där personer l. fartyg o. d. samla(t)s l. skola samlas; särsk. (numera icke i militärt fackspr.) om ort där militärt förband som icke ständigt är i tjänst samlas, inryckningsort, inställelseplats. NyttGam. 1768, s. 548. Arméns samlingsorter. Lefrén Förel. 3: 215 (1817).
3) (numera föga br.) till 2: ställe där personer o. d. samlas, samlingsplats (se d. o. 2); jfr ort, sbst.1 II 4. En klok man flyr alla spelbanker, hvilka egenteligen borde vara för evigt bannlysta ifrån alla allmänna samlingsorter. Rademine Knigge 2: 193 (1804). Ljunggren Resa 14 (1871). —
(2 e) -PARTI. parti som strävar att samla olika fraktioner o. d. kring ett gemensamt program. Liberala samlingspartiet, svenskt politiskt parti existerande 1900—1924. Nationella samlingspartiet, benämning på 1918 bildat politiskt parti i Finl. SDS 1900, nr 23, s. 3.
Avledn.: samlingspartist, m.||ig. medlem l. anhängare av samlingsparti. Arbetet 1900, nr 17, s. 2 (om medlem av liberala samlingspartiet). —
-PLATS, r. l. m.
1) till 1: plats där man samlar ngt l. där ngt samlar sig l. finnes samlat; jfr -punkt 1, -ställe 1. Brenner Pijn. 102 (1727).
2) till 2: plats där personer l. djur l. fartyg o. d. samla(t)s l. skola samlas; jfr -ort 3, -punkt 2, -ställe 2. OxBr. 1: 275 (1625). jfr kompani-, regements-samlingsplats.
3) (i vitter l. högre stil) i bildl. anv. av 1 o. 2 (motsv. samla 1 e, 2 e); särsk. om sammanslutning o. d. där personer förenas för gemensamma strävanden; jfr -punkt 3. Hagberg Pred. 4: 111 (1818). Detta samfund var en samlingsplats för pietistiska strävanden. KyrkohÅ 1941, s. 176. —
(2 e) -POLITIK. politik som strävar att samla anhängare av olika meningsriktningar (kring gemensamma uppgifter o. d.). 2NF 16: 1277 (1912). —
(1 e) -POST, r. l. m. bokför. post (se post, sbst.4 2) som erhållits gm att smärre poster av samma slag adderats samman. Hemberg o. Sillén Bokföringsl. 30 (1930). —
(2 e) -PROGRAM. program kring vilket parti(er) o. d. samla(t)s, samlande program. Arbetet 1900, nr 14, s. 2. —
-PUNKT.
1) (numera bl. tillf.) till 1: punkt (se d. o. 7) där man samlar ngt l. där ngt samlar sig l. finnes samlat, samlingsplats (se d. o. 1). 2VittAH 12: 93 (1826). särsk. (†) i utvidgad anv.: fokus (se d. o. 3), brännpunkt (se d. o. 2). Swedenborg Reg. 104 (1718).
3) i bildl. anv. av 1 o. 2 (motsv. samla 1 e, 2 e); jfr -plats 3. Bremer Nina 701 (1835). Det arbete .. som har sin samlingspunkt i Kyrkliga Frivilligkåren. VLösen 1921, s. 269. —
-PÄRM. pärm avsedd att samla handlingar l. häften o. d. i; särsk. om sådan pärm avsedd för aktuella handlingar på kontor o. d. SFS 1911, nr 80, s. 50. FörnuftFörvar. 5 (1956; för aktuella handlingar). —
(2) -RAPPORT. (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) i fråga om förband som icke ständigt var i tjänst: rapport över tillgänglig personal o. materiel, som upprättades sedan förbandet samlats; jfr -besked. TjReglArm. 1858, 3: 4. —
-RAS, r. l. m. l. f. biol. grupp som omfattar flera varandra närstående raser, kollektivras, ras av första ordningen. Hofsten Ärftl. 2: 156 (1931). —
(2 e) -REGERING. regering vari representanter för ett lands alla (större) parlamentariska partier ingå (särsk. om sådan regering som bildas i svår situation för att markera nationell enighet); ngn gg äv. om koalitionsregering; jfr -ministär. Arbetet 1905, nr 176, s. 3. Wigforss Minn. 2: 207 (1951; om koalitionsregering). —
(2) -ROP. rop avsett att samla personer l. djur; äv. mer l. mindre bildl. (motsv. samla 2 e). AB 1898, nr 131, s. 3 (bildl.). FoFl. 1924, s. 198. —
(1 e) -RUBRIK.
1) rubrik (se d. o. 2) som sammanfattar innehållet i (avdelning av) bok o. dyl. l. serie av artiklar o. dyl. l. grupp av annonser o. d. HT 1951, s. 124.
2) rubrik (se d. o. 4) som ger en sammanfattande beteckning för det som inrangerats under den. TSvLärov. 1952, s. 555 (för en serie diskussionsaftnar). —
-RUM, n. [jfr t. sammelraum (i bet. 1)]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: rum (se rum, sbst.3 6) avsett för samlande av ngt; särsk. om sådant rum som utgör del av apparat o. d. JernkA 1876, s. 47 (om rum i kupolugn, där tackjärn samlas). HufvudkatalSonesson 1920, 6: 121 (i oljereningsapparat).
2) (†) till 1 d β β', om utrymme i varelses kropp, där vätska samlar sig; jfr -kista b o. rum, sbst.3 6 a. Det omedelbara samlings rummet af den i tarmarne utarbetade närings saften. Acrel Sår 179 (1745).
3) till 1 h: rum (se rum, sbst.3 9) där samling(ar) förvaras; jfr -sal 1. Dalin Vitt. 3: 305 (1751).
4) till 2: rum (se rum, sbst.3 9) där personer samlas (stundom: sammanträdesrum); förr äv. allmännare (motsv. rum, sbst.3 12), om (plats med) lokaliteter där personer samlas, samlingsplats l. samlingslokal; jfr -sal 2. Ständerne träda .. hwar til sitt wanliga samlings-rum. PH 1: 512 (1723). (Anabaptisterna) hafva .. i Amsterdam flera gudeliga Samlingsrum. MGWallenstråle (1761) i SvMerc. 1763, s. 574. Det är ett samlingsrum för allahanda folk. Weste FörslSAOB (c. 1815). Kjellgren Smar. 227 (1939). särsk. (i vitter l. högre stil) i mer l. mindre bildl. anv.; förr särsk. om plats där avlidna tänkas vara samlade l. samla sig. Hafva för tig sig öppnat / portarna till the dödas samlingsrum? Tingstadius Job 120 (1795). Hagberg Pred. 2: 384 (1822). —
-RÖR, n. [jfr t. sammelröhre (i bet. 1)]
1) tekn. till 1: rör (se rör, sbst.3 3) avsett för samlande av ngt; äv. om rör som mottar innehållet från flera (smärre) rör. UB 6: 533 (1874; för skruvar i apparat för sulning av skor). TT 1895, K. s. 20 (för vätska i elektrisk generator). Samlingsrör, (dvs.) Rör där flera rör samlas. Stenfelt (1920).
2) anat. till 1 d α, β, i människas l. djurs kropp: kanal som samlar ngt l. där ngt samlar sig; jfr rör, sbst.3 5 a. 2NF 19: 1090 (1913; om fin kanal som uppsamlar urin i njure). Hanström MännParasit. 87 (1933). —
-RÖRELSE.
1) mil. till 2, i fråga om militärt förband: övergång från en formering till en annan varvid varje man för sig beger sig till sin nya plats. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 41 (1886).
2) till 2 e, om rörelse (inom ett samfund o. d.) som syftar till att samla personer kring gemensamma uppgifter o. d. Cannelin (1912). Den svenska nationalitetens i Finland samlingsrörelse. Lille (1921; boktitel). —
-SAL.
2) till 2: sal där personer samlas; särsk. om sal där en skolas elever samlas, aula; jfr -rum 4. Atterbom Minn. 416 (1818). Katedralskolans samlingssal. LdVBl. 1885, nr 130, s. 1. —
(2) -SIGNAL. signal avsedd att samla personer l. djur. SP 1792, nr 267, s. 3. särsk. bildl. (motsv. samla 2 e), om ngt som är avsett att samla personer kring gemensamma uppgifter o. d. Ahnlund i 3SAH LXIV. 1: 147 (1954). —
(1 e) -SKENA, r. l. f. [jfr t. sammelschiene] el.-tekn. i elektriskt ställverk: skena (av koppar o. d.) i vilken ström samlas från flera ingående ledningar l. från vilken ström avgår till flera utgående ledningar; ngn gg äv. om vardera av de skenor (av bly) som förbinda de positiva resp. de negativa plattorna i blyackumulator, förbindelseskena. TT 1892, s. 89 (på instrumenttavla i kraftstation). Nerén (1930; i startbatteri till bil).
Ssgr (el.-tekn.): samlingsskene-, äv. samlingsskens-brytare, r. l. m. i ställverk: anordning varmed förbindelsen mellan olika sektioner av en samlingsskena l. mellan en samlingsskena o. en till denna ingående l. från denna utgående ledning kan brytas. FörslElektrOrdl. (1931).
-SPEGEL. [jfr t. sammelspiegel] opt. spegel som sammanbryter ljusstrålar, konkav spegel. UB 2: 311 (1873). —
-SPÅR. (i fackspr.) spår där man samlar ngt l. där ngt samlar sig; särsk. (järnv.): spår där man samlar järnvägsvagnar. TT 1895, Byggn. s. 30. —
-STATION. [jfr t. sammelstation (i bet. 1)]
1) (i fackspr.) till 1: station där man samlar ngt. NF 4: 758 (1881; om järnvägsstation där förråd samlas för en härs etappväsen). jfr post-samlingsstation. särsk. (förr) i utvidgad anv. (motsv. samla 1 e), om större telegrafstation som utgjorde en knutpunkt för trafiken mellan telegrafstationerna inom ett område. 2NF 28: 723 (1918).
2) (mera tillf.) till 2, om samlingsplats (se d. o. 2) som användes ss. bas för visst företag o. d. Rig 1944, s. 16 (1942; för sillfiskare). —
-STUND.
2) till 2: stund då personer äro samlade; särsk. om stund då elever i skola äro samlade (före undervisningens början för dagen l. vid högtidligheter o. d.); jfr samla 2 h γ β'. Ingelög SamlUnderv. 83 (1935). —
-STÄLLE.
2) till 2, = -plats 2; förr äv. om sammanträdeslokal. Borgare- och Bondeståndens samlingsställe. 2RARP 20: 7 (1760). Ett samlingsställe för allehanda slödder. Östergren (1937). —
(2) -STÄLLNING. (numera knappast br.) mil. uppställningsplats för trupper som samlas för att sätta sig i marsch l. för att intaga beredskapsställning l. stridsställning. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 178 (1886). Auerbach 1184 (1913). —
(2 e) -SYMBOL. symbol kring vilken anhängare av viss åsiktsriktning o. d. samla sig; jfr -tecken. Björck HeidenstSek. 36 (1946). —
(2 e) -TANKE. tanke som går ut på att samla personer (i en sammanslutning l. kring gemensamma uppgifter o. d.). Sjöberg Kris. 136 (1926). —
(2) -TECKEN. tecken avsett att samla personer; särsk. bildl. (motsv. samla 2 e), om ngt kring vilket anhängare av viss åsiktsriktning l. medlemmar av viss grupp o. d. samla sig, samlingssymbol o. d. 2NF 27: 1213 (1918; bildl.). Dahlby ScoutledHb. 82 (1944). —
(2) -TERMIN. (†) utsatt tid varunder samling skall ske; jfr -tid 2. PH 7: 4893 (1759; för handelsfartyg som ämna sig till vissa länder). —
-TID.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: tid varunder man samlar ngt l. varunder det är lämpligt att samla ngt. Ström Skogsh. 201 (1830; i fråga om samlande av frön från träd).
2) till 2: tidpunkt då l. tid varunder samling sker l. skall ske; tid varunder ngra äro samlade l. varunder rådplägande församling o. d. är samlad; jfr -termin. AdP 1789, s. 515. Rätta stunden att begränsa stortingets samlingstid .. den var då. Oscar II Mem. 2: 6 (1881). Kan det ej anses lämpligt, att föreläsningstiden vid Tekniska Högskolan inskränkes till en timme med 5 minuters samlingstid? TT 1887, s. 109. —
-TIMME. (numera bl. mera tillf.)
1) (i vitter stil) till 1 e δ, o β': timme varunder ngn ägnar sig åt inre samling. Strindberg Inf. 164 (1897).
2) till 2: tidpunkt då personer samlas l. skola samlas (stundom: sammanträdestid); förr äv. i uttr. allmän samlingstimme, om tid då alla till en viss grupp hörande personer äro samlade. SällskUtileDulciProt. 15/3 1769 (om sammanträdestid). Sedan morgon-visitationen är förrättad göres Korum inom kompanierne, hvarvid manskapet .. uppropas af fahnjunkaren .. som vid denna allmänna samlingstimma noga underrättar sig om förhållandet. TjReglArm. 1858, 2: 121. —
-TITEL.
1) till 1 e: titel varunder företeelser o. d. sammanförts; särsk. (admin.): bokföringstitel varunder poster av likartad natur sammanförts. SFS 1919, s. 1736.
-TRANSPORTÖR. tekn. transportör avsedd för (periodiskt) samlande av ngt; särsk. om sådan transportör för sågat virke. HbSkogstekn. 451 (1922; för sågat virke). SvTeknolFHb. 37: 22 (1933). —
-TRUMMA, r. l. f. tekn. trumma avsedd för samlande av ngt. MeddSlöjdF 1893, s. 101 (för samlande av tryckark som tryckts i rotationsmaskin). TT 1896, Byggn. s. 18 (för vatten som tränger genom filter). —
-TUB. tekn. tub avsedd för samlande av ngt. SkogsvT 1908, s. 556 (för vatten som sammanföres från skilda tuber). FrFiberTågv. 99 (1949; om repslageriredskap använt vid drivning av dukter). —
-UTSTÄLLNING~020. utställning där alster av skilda upphovsmän utställas tillsammans. Form 1949, s. 93. —
-VALS; pl. -ar. (i sht förr) boktr. i tvillingpress: vals avsedd för samlande av tryckarken från de båda pressarna. 2UB 10: 220 (1906). —
-VERK.
1) till 1 e β, h δ α': verk innehållande skrifter o. d. av skilda upphovsmän (äv. övergående i bet.: uppslagsverk); stundom äv. om verk innehållande skilda skrifter o. d. av en upphovsman; jfr -arbete 2. När vid de biografiska uppgifterna ingen särskild källa finnes nämnd, återfinnas de i allmänt kända och lätt tillgängliga samlingsverk. Eichhorn Stud. 1: 95 (1869). Ett kulturellt och skönlitterärt samlingsverk af olika pennor öfver Stockholm. DN(A) 1908, nr 13806, s. 2. Samlingsverket ”Osynliga länkar” (av Selma Lagerlöf). BonnierLM 1954, s. 368.
2) (†) till 2: befästningsverk avsett till samlingsplats för personal (i fästning), skyddsrum. KrigVAH 1842, s. 92. 2NF (1916). —
-VERKSAMHET~102, äv. ~200. samlarverksamhet; särsk. till 1 a. Fatab. 1931, s. 200 (i fråga om museer). —
(3) -VIDRIG. (†) om rörelse: som hindrar l. motverkar samling. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 70 (1836). —
-VÄG. i uttr. i samlingsväg, i fråga om samling(ar); särsk. till 1 a, h. Andersson Verldsoms. 2: 4 (1854). —
E: SAMMEL-ARBETE~020.
1) till 1, abstr., = samlings-arbete 1; särsk. = samlings-arbete 1 b. NordT 1892, s. 328 (i fråga om sammanförande av de olika beståndsdelarna av Rigveda).
(1 d β β') -BÄCKEN. [jfr t. sammelbecken] geogr. = samlings-bäcken 2. Ramsay VägvFinl. 275 (1895). —
(1 e β) -KODEX. (i fackspr.) kodex (se d. o. 1) vari skilda texter sammanförts, samlingshandskrift. AntT XVI. 4: 85 (1897). —
(1 e) -NAMN. [jfr t. sammelname]
-PLATS, r. l. m. (samla- 1694. samle- 1689—1828, 1941 (arkaiserande). sammel- 1677 osv.) [jfr t. sammelplatz]
1) (numera föga br.) till 1: samlingsplats (se d. o. 1); särsk. med bestämning inledd av prep. för (förr äv. av), betecknande det man samlar l. det som samlar sig. En sammelplats af rägnvatten. Eneman Resa 1: 22 (1711). Luftkretsen (är) en samleplats för allehanda fina och lätta ämnen af mångfaldiga slag. Bergman Jordkl. 2: 1 (1774). Nordforss (1827).
2) till 2: samlingsplats (se d. o. 2); särsk. med bestämning inledd av prep. för, betecknande dels förrättning l. sammankomst till vilken personer samlas, dels personer l. djur l. fartyg o. d. som samlas (förr äv. med bestämning inledd av prep. av, betecknande personer som samlas). Dahlberg Dagb. 204 (1677; uppl. 1912). Sammelplats af det Compagnie, hwarunder Knekten eller Båtsmannen sorterar. LMil. 3: 360 (1693). Carlstad är .. en sambleplatz för munstringar, skrifningar, lagmansting ock commissioner. 2RA 1: 224 (1723). En sammelplats för svenskar i förskingringen. Östergren (1937). jfr bataljons-, regements-sammelplats m. fl.
3) (i vitter stil) i bildl. anv. av 1 o. 2 (motsv. samla 1 e, 2 e); särsk. med bestämning inledd av prep. för (förr äv. av), betecknande det som finnes samlat l. samlas. Wexionius Sinn. 4: A 4 a (1684). Hennes Hierta .. har warit en rätt sammleplatz af alla Dygder. Humbla Landcr. 566 (1740). Hjertat blir en samleplats för alt ondt. VDAkt. 1792, nr 432. —
(1, 2) -PUNKT. [jfr t. sammelpunkt] särsk. bildl., = samlings-punkt 3. Blanck NordRenäss. 336 (1911). —
(1 e) -RÄKNEORD~102, äv. ~200. [jfr t. sammelzahlwort] (föga br.) språkv. räkneord som anger att ett flertal sammanfattas till en enhet, kollektivt räkneord; jfr samlings-tal. 2NF 24: 55 (1916). —
(1 e) -SKENA, r. l. f. [jfr t. sammelschiene] (föga br.) el.-tekn. i elektriskt ställverk: samlingsskena. TT 1900, M. o. E. s. 146. —
(1 e β) -UPPLAGA~020. upplaga som innehåller samlade skrifter l. sagor l. sånger l. bilder o. d.; särsk. om upplaga som innehåller en författares samtliga arbeten (inom visst område). SD 1900, nr 144, s. 1. —
-VERK. [jfr t. sammelwerk]
1) (i vitter stil) till 1, om resultatet av handlingen att samla ngt; särsk. till 1 e. Allt vetande är sammelverk och är färgadt af personligheten. Strindberg TjqvS 2: 156 (1886).
2) till 1 e β, = samlings-verk 1. Samtiden 1874, s. 60. SvBL 10: 632 (1907; i fråga om skrifter av en författare). Söderblom Gudstr. 384 (1914; om encyklopedi).
Avledn.: SAMLARE, om person m.||ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m. [jfr t. sammler]
1) till 1.
a) person l. djur som samlar ngt; om person i sht till 1 a; särsk. dels med bestämning inledd av prep. av (förr äv. på), betecknande samlingsobjekt, dels med bestämning inledd av prep. inom (förr äv. i), betecknande samlingsområde. Linc. (1640; under lector). Den yngre Hasten, som är född till samlare i Historia naturali. Linné SvArb. 1: 186 (1747). (C. G. Tessin) var en stor samlare på böcker, målningar (m. m.). Höpken 1: 266 (1771). PT 1903, nr 138, s. 3 (i pl., om bin). De ovisa samlarna af gammalt skräp. VL 1905, nr 253 A, s. 3. Asplund LivSmultr. 180 (1945). jfr all-, allmose-, antikvitets-, arve-, autograf-, ax-, ben-, bok-, etsnings-, exlibris-, forn-, frimärks-, frö-, honungs-, insekt-, klut-, konst-, kopparsticks-, lump-, lunt-, medalj-, mineralie-, mynt-, naturalie-, privat-, ris-, sigill-, sten-, tavel-, urkunds-, växt-, ägg-samlare m. fl. särsk.
α) etnogr. person som lever på ett kulturstadium där insamlandet av naturprodukter utgör en väsentlig del av försörjningen. Såväl nomader i detta ords vanliga mening som de människor, vilka stå på än lägre stadier, de må nu kallas samlare, vildar eller jägare ock fiskare. Landsm. XIX. 4: 2 (1901). Nilsson PrimKult. 89 (1923).
β) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. samla 1 e); särsk. (motsv. samla 1 e γ) om person som samlar material till vetenskaplig undersökning (i sht förr äv. med bestämning inledd av prep. till, betecknande samlingsområde). Kellgren (SVS) 5: 210 (1789). Denne professor var .. en man af förtjenst .. såsom oförtruten samlare till litteraturens och klericiets historia. Atterbom Minnest. 1: 246 (1847). Mer eller mindre skarpsinniga samlare af wetenskapligt stoff. Ljunggren Est. 1: 1 (1856). jfr abonnent-, anekdot-, material-, prenumerant-, run-, runo-, sago-, språkprovs-, subskriptions-samlare m. fl.
b) om tidskrift där bidrag av skilda upphovsmän införas; i sht i sg. best., ss. namn på sådan tidskrift. Den litteraturhistoriska tidskriften Samlaren har utkommit sedan 1880. Samlaren. (1773; titel på tidskrift). Joukkahainen .. är en samlare af unge mäns literära produktioner. Runeberg ESkr. 2: 313 (1844).
c) om anordning l. apparat l. ämne l. företeelse som samlar ngt; äv. om behållare o. d. vari man samlar ngt l. vari ngt samlar sig. Den .. icke förbrukade .. (oljan) rinner ned i en liten samlare. TT 1886, s. 20. Mälaren är samlare af flere landskaps vattenflöde. Sundén (1888). SvKylteknFHb. 3: 27 (1947). jfr damm-, frö-, kraft-, kväve-, mull-, olje-, ström-, säd-, tryck-, vatten-, ång-samlare m. fl. särsk.
α) [jfr motsv. anv. i t. samt av eng. assembler] boktr. i sättmaskin: anordning i vilken matriser o. kilar samlas till en rad, samlingsram. NordBoktrK 1906, s. 390.
β) [jfr motsv. anv. i t. samt av eng. collector] bergv. vid anrikning av malm som söndermalts o. blandats med vatten o. skumbildande ämne(n): ämne som tillsättes för att ge mineralkornen större förmåga att samla sig i väggarna på de luftblåsor som bildas, då luft inblåses l. då massan omröres, samlarreagens. TeknVet. Bergsv. 1: 683 (1931). Tidigare voro oljor mest använda som samlare, men deras plats har intagits av xantat. 2SvUppslB 9: 1009 (1948).
2) till 2.
b) (i fackspr.) anordning avsedd att samla (yngel av) fisk o. d. LAHT 1903, s. 419 (om risknippor avsedda att samla ostronyngel). Jönsson SkånSomr. 50 (1935; om del av ålgarn). jfr ris-samlare.
Ssgr (i allm. till samlare 1 a): samlar-, äv. samlare-arbete. samlingsarbete (se d. o. 1); särsk. till samlare 1 a β. NordT 1892, s. 599 (inom språkvetenskapen). SvGeogrÅb. 1949, s. 53 (i fråga om samlande av fossil).
-bi, n. (i fackspr.) bi som samlar honung, flygbi; motsatt: husbi; jfr samlings-bi. VäxtLiv 3: 383 (1936).
-bord. (förr) till samlare 1 c, på slåttermaskin apterad för sädesskörd: underlag på vilket den avskurna säden samlades, till dess mängden blivit lagom för en kärve. LB 4: 339 (1905).
-elevator. [jfr t. sammlerelevator] boktr. till samlare 1 c α: samlingselevator. NordBoktrK 1915, s. 307.
-energi. särsk. till samlare 1 a β. Landsm. VII. 1: 17 (1888; i fråga om samlande av folkvisor o. d.).
-flit. jfr flit 6 o. samlings-flit; särsk. till samlare 1 a β. Claëson 1: 275 (1858; i fråga om samlande av polyhistoriskt vetande).
-förmåga, r. l. f. förmåga att samla; särsk. till samlare 1 a β. Hagström Herdam. 3: 625 (1899; i fråga om samlande av språkprov).
-hem, n. om samlares hem (se d. o. I 2); äv. motsv. hem I 2 b. HågkLivsintr. 12: 46 (1931). En tät ström av människor har vandrat upp till Stockholms auktionsverk för att titta på ett samlarhem, som skickats hit från Gävle. SvD(A) 1953, nr 293, s. 7.
-intresse. jfr intresse 4; särsk. till samlare 1 a β. Odhner i 2SAH 62: 49 (1885; i fråga om samlande av fornsaker). Rig 1943, s. 9 (i fråga om samlande av sånger o. sagor).
-nit, n. jfr nit, sbst.3 4, o. samlings-nit; särsk. till samlare 1 a β. MeddSlöjdF 1884, s. 148. 2NF 13: 609 (1910; i fråga om folkloristiskt samlande).
-rem, r. l. m. boktr. till samlare 1 c α: ändlös transportrem som för de från magasinet nedfallande matriserna till samlaren, matarrem.
-spett, m. l. r. [jfr t. sammelspecht] zool. (den i Mexiko o. Kalifornien inhemska) hackspetten Melanerpes formicivorus Swains., som samlar stora vinterförråd av ekollon. 4Brehm 7: 103 (1925).
-vurm, om person m.||ig., om mani r. l. m. 1) samlarmani; jfr samlings-vurm. Snoilsky 4: 140 (1887). 2) (mera tillf.) person som vurmar för att samla ngt. Fröding Eftersk. 1: 107 (1889, 1910).
SAMLERI104, n. (numera bl. mera tillf.) till 1: samlarverksamhet, samlande. PT 1892, nr 112 A, s. 3. —
SAMLERSKA, f. till 1: kvinnlig samlare. Key SjälNeutr. 105 (1916). jfr lump-, sten-samlerska m. fl. —
SAMLIG, adj. (†) till 1 d β γ', om soppa o. d.: som tjocknat, som blivit lagom tjock, simmig; äv. i uttr. bliva samlig med ngt, om ingrediens i maträtt: förena sig med l. lösa sig i ngt. Warg 6 (1755). Til en lagom stor tårta tages 2 skålpund swiskon, som kokas uti watten ..: sedan hackas de litet och läggas derpå i samma spad at koka, til des de blifwa sambliga med såppan, at hon ej skiljer sig ifrån. Dens. 482. Soppan är ej nog samlig. Weste FörslSAOB (c. 1815). Meurman (1847).
Avledn.: samlighet, r. l. f. (†) om soppas egenskap att vara tjock l. simmig. Weste (1807). Meurman (1847). —
SAMLINGSBAR, adj. (mera tillf.) till 1: möjlig att samla. Den generation museimän .. för vilken inget mänskligt icke var samlingsbart. LD 1958, nr 6, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content