publicerad: 1978
SLÄT slä4t, äv. (numera i sht i vissa trakter) SLÄTT slät4, adj. -are ((†) komp. -ere G1R 28: 370 (1558: slättere); superl. -est AOxenstierna XI. 1: 180 (1634: thet slätteste), Stiernhielm Arch. G 4 a (1644: Slätteste Gull)); n. slätt slät4. adv. SLÄTT (se SLÄTT, adv.).
Ordformer
(sleett 1633. slet (-eth) 1536 (: sletmarker, pl.), 1558—1722. slett 1526—1746. slät (-ää-) 1538 osv. slätt 1526—1870, 1963 (: slättharven). — n. sg. schlet 1689. slett 1541—1710. slät 1599—1807. slätt 1530 osv.)
Etymologi
[fsv. släter, slätter, sv. dial. slät, slätt; jfr fd. slæt (d. slet), nor. slett, fvn. sléttr (nor. dial. slett, nyisl. sléttur), got. slaihts, fsax. sliht, utsirad, utsmyckad (mlt. slecht, slicht), mnl. slecht, slicht (nl. slecht), ffris. sliucht, fht. sleht (mht. sleht, sliht, t. schlecht, dålig, schlicht, slät, enkel o. d.), feng. -sliht (i ssgn eorðslihtes, adv., jämnhögt med marken); jfr äv. (m)eng. slight, smärt, klen, obetydlig (från nord. spr. l. mnl.); till den rot (med bet.: vara glatt, glida) som föreligger i mlt. slīken (se SLIKA, v.). — Jfr SLÄTING, SLÄTNA, SLÄTT, sbst.3, SLÄTTA, sbst.1—2, SLÄTTIKA, SLÄTVAR]
1) (relativt) fri från upphöjningar o. fördjupningar l. ojämnheter, jämn (se d. o. 2), plan (se PLAN, adj. 1); förr äv.: glatt l. hal o. d. Slät vägg, mur. Växtens blad är släta. Bokens släta stam. Duken är inte slät — du får stryka den. Skåpet hade slät framsida. Ett barns släta hy. Hon borstade håret så att det blev slätt och blankt. En timberman then epter arbete söker, affhugger itt trää, trådslår (dvs. snörslår) thet, och telier thet slätt. SalWijsh. 13: 11 (öv. 1536). Til Ympeqwistar moste man taga them, som slätast äro aff itt vngt och frodigt Trä på söder Sijdan. Risingh LandB 42 (1671). Slät .. (dvs.) Hal, sliprig, glatt. Schultze Ordb. 4469 (c. 1755). De betor som utwäljas till utsättning för fröskörd, böra wara wälbildade, med slät yta. Arrhenius Sockerb. 42 (1868). Ett paket, omsvept med ett fint, slätt papper. Ideström MannJava 35 (1914). Din farfar var slät i ansiktet och pannan som jag. Wassing Slott. 219 (1960). — jfr GOLV-, O-, SAMMETS-, SPEGEL-SLÄT. — särsk.
a) om markyta l. landområde o. d. (särsk. om väg): jämn (se d. o. 2 a) l. plan (se PLAN, adj. 1) l. flack (se FLACK, adj.1 (1 o.) 2); äv.: vågrät, horisontal; icke kuperad (särsk. om väg: fri från backar o. d.); äv. om ngt som beskriver l. avser markyta osv. Isen låg slät och jämn. Köra omkull på släta vägen. Stora, släta hedar. Byggnaden var uppförd på släta marken. Den släta sanden på badstranden. Landet är helt slätt, utan dalar och berg. Vägen var slät som ett golv. (Lat.) Campus (sv.) släät mark. VarRerV 40 (1538). En iempn och slät wägh, vthan diupa dalar och högh bergh. PErici Musæus 5: 19 b (1582). Alla Kyrckiogårdar skola hollas reenliga och, så mycket skee kan, iempna och sletta. KOF II. 1: 439 (1659). Colonners formering på Bataillons front, torde hvarken i slät eller afskuren näjd vara nyttiga eller användbara. KrigsmSH 1798, s. 22. Svenska kusten är mindre taggig (än den norska), i synnerhet är Skånska stranden slät och propre, utan öar och skär. Almqvist AmH 1: 81 (1840). Landskapets teckning är mindre klar (i Ruovesi än på vissa andra orter i Finl.), och släta linjer öfverväga, såsom alltid vid de stora stråtarna. Söderhjelm Runebg 1: 94 (1904). Selander LevLandsk. 17 (1955; om berggrund). — jfr LÅG-SLÄT. — särsk. (tillf.) i utvidgad anv., om promenad: som äger rum på slät mark. Mattsson VSkr. 1: 153 (1910).
b) sport. närmande sig 7, om bana (se BANA, sbst.1 3); som saknar hinder (se d. o. 3 b); motsatt: hinderbana. Förbud emot kapplöpningar på slät bana. THästv. 1870, s. 14. Löpning på slät bana. SvHandordb. (1966).
c) om hav l. sjö l. havsyta o. d.; särsk.: fri från vågor l. vågrörelser. Sjön låg slät som en spegel. När Båtzmännen något .. ifrån annorsijdon om Haafwet belägne orter hijt föra wela, så segla the på thet släta Hafwet. Schroderus Comenius 462 (1639). Uti stillt Wäder och slätt Wattn. Rosenfeldt Tourville 59 (1698). (Det var) Liten sydlig vind, slät sjö. Bladh (o. Hornstedt) 72 (1800). Barthel Ramsöpojk. 109 (1928: över släta Östersjön).
d) om person l. kroppsdel: hårlös (motsatt: luden); numera vanl. om kind l. haka o. d. hos (ung) man: skägglös l. rakad l. slätrakad. (Lat.) Glaber (sv.) slätt vtan håår. VarRerV 9 (1538). Mijn brodher Esau är ludhin, och iagh (dvs. Jakob) släter. 1Mos. 27: 11 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Slät om hakan som en amazon, / Han (dvs. den sextonårige Coriolanus) dref framför sig män med borstigt skägg. Hagberg Shaksp. 1: 155 (1847). Hetsigt vin och hetsig blod / Släta fänrikskinder färga (under en träta). Snoilsky 2: 100 (1881); möjl. att hänföra till huvudmom. Slät haka, (dvs.) skägglös, nyrakad. Sundén (1891). Östergren (1941; om haka).
e) om (person l.) djur, med tanke på hudens släthet vid fetma. Han var fet och slät i skinnet. Till .. (den gamla oxen) kom springandes en vngh, lustigh och slätt göddoxe. Balck Es. 143 (1603).
f) om (pipa l. lopp i) skjutvapen: slätborrad. Schreber v. Schreeb KonglMDrab. 68 (i handl. fr. 1695). Hagelböszor finare och gröfre, släta och räflade. Brummer 41 (1789). Oftast begagnas (vid vildsvinsjakt) dubbelbössa med en räfflad och en slät pipa. Jäg. 1897, 2: 151.
g) om dricksglas l. dryckeskärl l. tallrik o. d., i fråga om avsaknad av prydande utbuktningar l. inskärningar o. d. i ytan (t. ex. gravyr l. slipningar l. utsirningar; jfr 2); förr äv. i det attributiva uttr. med slät gärning, slätarbetad. Ett sölffstop medt slät gärning. G1R 18: 716 (1547). Tage ett slätt Dryckes glas, af them, som är lijke wijda vp och neder. Stiernhielm Arch. F 3 a (1644). En graverad silfwer ljussax med Guldsmeden Rydbergs namn, en slät dito. PH 12: 202 (1781). 16 st släta (tenn-)talrickar, 15 st hamrade D(it)o. BoupptVäxjö 1798. 2 Vinglas, släta. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 15. Ett stort slätt träkors omrankat av (osv.). Mörne Katz VitMän 134 (1928). (Frukt)assietter, släta och slipade. Östergren (1941).
h) om ring (se RING, sbst.1 1); numera bl.: som saknar utsirningar l. infattning (se INFATTNING, sbst.2 1 a) o. d.; jfr 2, 3. Släta förlovningsringar, vigselringar. Enn Slett Ringh medh en demantt vthj. HusgKamRSthm 1630, s. 116 b. Flere slätta och en juvèlguldring. BoupptVäxjö Brev 11/7 1781. På ringfingret .. (hade mor) utom giftasringarna andra släta ringar, presenter från far. Henning HbgMinn. 2: 19 (1953).
i) [jfr t. glatte natter] zool. i uttr. slät snok, snoken Coronella austriaca Laur., som har släta fjäll, hasselsnok, slätsnok. Stuxberg (o. Floderus) 1: 399 (1900). BonnierLex. (1966).
j) i sht kok. om välling, gröt, deg l. annan (i sht mjuk l. flytande l. halvflytande) massa (i sht avsedd l. använd ss. föda): finfördelad o. heltigenom homogen (utan klimpar l. inblandade stycken av ngt o. d.). Tag 3 halfstop miölk, 1 mark skijrt smör; koka med hwetemiöl en slät grööt, något hård, och arbeta honom wäl att han blijr slät. Valleria Hush. 6 (c. 1710). Täubel Boktr. 1: 198 (1823; om linolja). Hagdahl Kok. 193 (1879; om välling). En stadig deg, som med kräkla eller spade arbetas tills den blifver slät och smidig. Langlet Husm. 528 (1884). Sätt skålen (med blockchoklad) i hett vatten och rör om då och då, tills chokladmassan är slät. Beckman DamRödHatt 157 (1966).
k) (numera föga br.) i uttr. slät målning, anstrykning (se d. o. 1 a), slätmålning; jfr 2 o. SLÄTT, adv. 1. Holmberg 1: 1066 (1795). Weste (1807).
n) (†) i utvidgad anv.
α) om hamn, med tanke på dess botten: (flack o.) grund (se GRUND, adj.1 1). (Hamnen) vid Christianstad heller Åhus är .. så slätt att man med ingen farkost som går djupare än 12 fot, kan der på redden inkomma heller för ankar ligga. HSH 6: 142 (1658).
β) rak; dels om svans hos gris: som saknar knorr; dels om hår (motsatt: krusig l. krullig). Äfwen synes thet .. (att svin har dynt) när swantsen hänger slett. Aken Reseap. 277 (1746); möjl. till SLÄTT, adv. 1. De wilda djur, som närmast likna fåren, hafwa släta, korta hår. Berlin Lrb. 21 (1852).
o) mer l. mindre bildl.; äv. motsv. a (särsk. om väg o. d.). Läät .. tw (Herre) then helgha anda leedha mich påå slätta wägen. OPetri 1: 118 (1526). Träffar man tillsammans med .. (en stor skådespelare) vid tillfällen, då han är hågad att vända den släta sidan utåt, då kan han vara rent bedårande treflig. GHT 1898, nr 11 B, s. 1. Dankvartarna (var) .. lika släta på insidan av huvudet som utanpå. Siwertz JoDr. 118 (1928). Om inte annat så manglas vi släta av den moderna reklamen och propagandan. Ruin SjunknH 72 (1956). — särsk.
α) [jfr t. glatter satz] boktr. om sats: som utgöres av längre fortlöpande text utan typsnittsblandning. NordBoktrK 1910, s. 300.
β) (numera bl. tillf.) flat (se FLAT, adj. 2), ”tillplattad”, snopen, stukad. Hur släta, hur slagna, hur snopna de (dvs. bankruttörer) gå. Braun Z 33 (1858).
γ) (†) om tal, = OBUNDEN 3 c γ. En swatzande Poet .. gör aff ett slät Taal, ett ihopbundet. Schroderus Comenius 754 (1639). Schroderus Modersch. 106 (1642).
ε) (†) om ngt som utgör en stridsfråga mellan ngra: som man nått förlikning om, uppklarad, avgjord; jfr SLÄTA, v. 3. Himenius sade Besökiarens wittne icke kunna gillas, alldenstund de bägge en gång och slagits, som dem emellan än intet skall slätt wara. ConsAcAboP 7: 414 (1693); möjl. till SLÄTA, v. 3.
ζ) (numera bl. i vissa trakter, vard.) som (helt) saknar ekonomiska medel, (ut)fattig, utblottad, utarmad. Rådet .. (i Engl.) ähre myckett slette och behöffue alt dett de kunne, aldenstundh de mest genom peningar ähre till deres offitia komne. OxBr. 3: 87 (1625). Hwar ock någon stad eller fläck så slätt wore och nödställt på fålk aff förmögenhet, då skall (borgerskapet upprätta gästgiveri). RARP 4: 597 (1651).
η) (†) om person: fin, elegant, uppklädd l. dyl. Jag var slät och fiffig, uppsträckt med verklig omsorg, såsom det anstod en ung man inbjuden till ”en af de aderton” (dvs. C. W. Böttiger). Ödman VårD 1: 198 (1882, 1887).
ϑ) (†) i vissa uttr.
α') göra ngt slätt, släta över ngt (se SLÄTA ÖVER 2); göra ngn ngt slätt och jämnt, förklara ngt för ngn. Giör mig slät och jämt, / Hwi Davids mun och penna / Har honom (dvs. Messias) Herra nämt. Runius (SVS) 1: 48 (c. 1710). Fast något wore, som ei syntes alt så rätt, / Gör kärleks handen thet i Christi sachtmod slätt. Lybecker 172 (c. 1715).
β') räkna och göra räkenskap slätt efter ngt, utreda de ekonomiska förhållandena beträffande ngt. 2SthmTb. 4: 109 (1570).
δ') (†) släter i mun, om person: som inte rör på munnen, tyst(låten). Hwar och en än går bleker och tyst som Skräddarn i läran. / Murken och släter i mund, som late[hun]den för skiäran. / Icke man än många ord af bundna tungan får höra, / Förr än källare-swän på flaskan börjar at röra (på morgonen efter bröllopsfesten). Strand NeliSuec. 38 (1753).
2) om vävnad l. (del av) klädesplagg o. d.: som saknar (från tygets yta uppstående o. prydande) broderier l. stickningar l. galoner o. dyl. l. veck l. rynkor l. krus l. puffar l. uddar l. ränder o. d.; stundom liktydigt med: enkel (se d. o. 7 b), simpel (se SIMPEL, adj. 4 b), osmyckad, konstlös o. d.; jfr 1 g, h. Klänning med slätt liv. Slätt broderi; motsatt: upphöjt broderi. En helt slät klänning. Hon bar en slät svart kjol. För en slett tröie mz skörte aff klede, haffuer gullit 5 öre. Skråordn. 311 (1546); möjl. att hänföra till 3. GripshR 1551 (om handkläden). Stora och vthpussadhe skiortekraghar eller släte kraghar. Rudbeckius Kyrkiost. 28 (c. 1635). Alla Tråd- och SilkesSpetsar, släta, eller uddige, öfwer en tums bredd, ware .. förbudne. PH 8: 7144 (1766). (Sv.) Släta manschetter, (t.) unausgenähete Manschetten. Heinrich (1814). Siwertz Sel. 2: 154 (1920; om frack som saknar väntade ordnar). Kjellstrand TextVaruk. 89 (1940). — särsk.
a) som saknar mönster (se MÖNSTER, sbst.3 5) l. ränder; motsatt: mönstrad l. randig. Släta och faconerade sidenband. 2RARP 16: 383 (1747). Bomulls, Linne och Ylle wäfnader, dels randiga dels släta. SvSaml. 1: 8 (i handl. fr. 1756). 36 st randiga handdukar 6 st släta dito. BoupptVäxjö 1880. PrelTextilteknOrdl. (1957; om vävnad).
b) sömn. om struktur i vävnad l. varv vid stickning l. knytning (se KNYTA, v. 5 f) l. om tvinning o. d.: som bildar l. åstadkommer l. kännetecknas av en jämn yta. SthmModeJ 1850, s. 39. Grekisk knytning. .. Nästa hvarf knytes slätt, och det följande är åter mönsterhvarf. Hagdahl Fråga 389 (1883). Släta strukturer (i silke) reflektera ljuset, ojämna strukturer däremot suga nästan till sig ljuset och bilda skuggor. SvSlöjdFT 1930, s. 127. Den släta tvinningen utföres då det gäller medelgrova och fina garner i ringtvinnmaskinen. HantvB I. 8. 1: 257 (1939).
3) (numera mindre br.) i allmännare anv. av 2, om person l. djur l. om ngt sakligt: enkel (se d. o. 7 b), simpel (se SIMPEL, adj. 4 b), okonstlad; äv.: enkel (se d. o. 7 e), simpel (se SIMPEL, adj. 8), vanlig, alldaglig, genomsnittlig. Thet är icke itt slett heluete, som .. (dråparen) haffuer förtient, vthan moste wara igtt medh the wersta och diupasta. LPetri Mandr. F 5 a (1562). Sielfue Gudarne pläga et slätt Offer af Salt och Miöl, thet af et reent Hierta härflyter; medh Nåder wedertaga och annamma. Stiernhielm Arch. B 3 a (1644). (Poeter bör) lämpa Ordzens anseende .. effter the Personers Stånd och Lägenheeter, hwilka vthi .. theras Dickter inföhras, så at the ingalunda bruka något prächtigt och högt Taal för nedrige Ståndz Personer, eller och något slätt och ringa Taal för the öfrige Ståndz Personer. Arvidi 120 (1651). (K. XII) brukade (aldrig annat) än en slät blå rock. KKD 2: 44 (1707). Håll til goda hos mig en liten slät aftonvard. Envallsson Kung. 25 (1784). Snoilsky 3: 82 (1883; om cigarr). — jfr VARDAGS-SLÄT. — särsk.
a) om person med tanke på klädedräkt o. d.; jfr 2. Kolmodinus Gen. B 1 b (1659). Greef Abraham .. Brahe, gref Pährs Far, .. har hållit sig mycket slätt i kläder, gådt mäst klädd i Sämsk. Columbus MålRoo 4 (c. 1678). Tin ring, tit hufwudband, tin staf jag af tig plaggar: / .. Så hyfsad som tu kom, så slätt tu frå mig danckar. Kolmodin QvSp. 1: 131 (c. 1710, 1732).
b) (†) om person l. om djurs gestalt: (i fråga om utseende l. utrustning) oansenlig (se d. o. 2) l. obetydlig. Marger Man är slätt af skapnad, och anseend; / Men doch fuller af wett. Stiernhielm Öfw. (1658, 1668). (Vagnshästen till dragaren på åkern:) Hur' anstår dig min Vän, så slät gestalt och ringa? Bellman Gell. 17 (1793).
4) [jfr 2, 3] i uttr. rät och slät(t), förr äv. slät och rät, se RÄT, adj.1 8; rätt och slätt, förr äv. slätt och rätt, se RÄTT, adj.2 14; jfr SLÄTT, adv. 4.
5) (†) om person: som är av (relativt) låg börd l. har (relativt) låg social ställning, ringa (se RINGA, adj. I 3 a), simpel (se SIMPEL, adj. 8), vanlig (särsk. om person som inte innehar offentligt ämbete o. d.; jfr PRIVAT-PERSON); äv. om härkomst o. d.: ringa (se RINGA, adj. I 3 b). Dauid hadhe .. heller warit en slätt man, men han moste doch for gudz skul och för folkens bätzsta skull, wara en konung. OPetri 2: 241 (1528). Dragha godha werior är icke konst, thet kan och en slett bonde göra. Dens. Kr. 80 (c. 1540). Then åtskildnat som nu är emellan Biscopar och sletta Prester, haffuer först j Christenhetenne icke warit. LPetri KO 74 b (1561, 1571). Någre komma hijt (dvs. till Wittenberg) til att studera, som geffua sigh vth för ädla Män, .. ther doch theras Föräldrar, när man beseeret wid liwset, äre slätte Folck. PJGothus Hunnius Oxenst. B 7 a (1600). En Comædia handlar om slätte eller Privatpersoners Lefwerne och Wäsende. Arvidi 13 (1651). DelaGardArch. 17: 21 (c. 1790; om härkomst). (Sv.) En slät karl, .. (fr.) un homme de bas aloi. Weste (1807); jfr 8 a.
6) (†; se dock slutet) enkel (se d. o. 7 a), okomplicerad; äv.: lätt att utföra l. förstå. Ehuru slett och eenfalligt thet synes, som .. (i bibeln) scriffuit är, så är thet doch .. Gudz .. ord. FörsprBib. a 2 a (1541). Thenne barnslige och slätta berättelsen. Phrygius Föret. 3 (1620). Att underskriffva breffven allenast i Richs-Cantzlerens ställe, ähr itt slätt värck. RP 6: 136 (1636). Triewald Förel. 2: 158 (1736; om instrument). Påliteligit folk, som detta okonstlade och släta murarbete kunna werkställa. VDAkt. 1779, nr 502; möjl. till 1. — särsk. (i sht i fackspr., fullt br.) om söm l. stygn: enkel, okomplicerad, vanlig; stundom med bibet. av platthet i ytan (jfr 2 b). (Hustrun kan endast) Sy slätt söm, sticka och flicka strumpor. Dalin Arg. 1: 263 (1733, 1754). (Man) kan .. sy med vanlig slät .. söm. Sömnadsb. 271 (1915). Granlund Träkärl 55 (1940; om stygn på svepta träkärls hopsydda svepändar).
7) som utgöres enbart av det som huvudordet anger, som saknar alla tillsatser l. tillbehör, blott (se BLOTT, adj. 4), blott o. bar, ren (se REN, adj. 11 c), ingenting annat än, ensam, uteslutande; numera företrädesvis i a, b, e, i; jfr 4. Slätta troon til gudh är icke nogh. OPetri 2: 196 (1528). (Jesus) war någhot meer än een slett menniskia. LPetri 1Post. N 5 b (1555); jfr 3. (I Trelleborg) är alldeles ingen hamn, utan bara släta redden. HSH 6: 127 (1658). Thet gemena eller släta Wattnets härliga Kraft och Wärckan. Aken Reseap. 158 (1746). Anton på Mon fick gå hem med en slät förmaning, ty strängare åtgärd tordes ingen vedervåga mot den svåre trollkarlen. Högberg Vred. 1: 285 (1906). De släta namnen sade ingenting. Swensson Willén 11 (1937). — särsk.
a) (ngt vard.) om (kopp) kaffe l. te: som drickes utan att man äter något till, utan ”dopp”. Kaffekitteln på och en ”slät” kopp, innan far går ut och tittar till hästen. TurÅ 1905, s. 95. Han (hade) kommit ut i köket och sagt, att han ville ha en slät kopp te. Hedberg Fria 211 (1933). En slät kopp kaffe l. En kopp slätt kaffe. Östergren (1941).
b) (förr) om betyget B l. godkänd: som inte innebär något som helst överbetyg utöver det nödvändiga betyget för att inte bli underkänd. Jag fick nöja mig med ett slätt Godkänd (på latinstilen). LundagKron. 2: 219 (1921). Ett slätt B eller B + (på den engelska stilen) duger bra för mej, sa han. Widding IngStorm. 128 (1950).
c) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om mått: som saknar råge (se d. o. 2 c), struken. Tunnan Potater à 36 släta kappar. VexjöBl. 1841, nr 7, Bih. s. 2.
d) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om svikthopp vid simhoppning: som saknar anlopp, (som utföres) utan anlopp. Svigthopp med gymnastiksats, släta svigthopp eller vanliga höjdhopp från svigt m. m. NordIdrL 1904, s. 229.
e) sjöt. om rigg l. mast: som saknar rår (se RÅ, sbst.2 2); jfr SLÄT-RIGGAD. Har ett fartyg två master, den främre (förmasten) råtacklad och den aktra (stormasten) slät, kallas det skonert. Bergdahl Antip. 150 (1906). Västerb. 1933, s. 171 (om rigg).
f) (†) i uttr. slätt rum, betecknande ett rum l. utrymme som saknar ngt som det omgivande rummet har, närmande sig bet.: tomrum. Broman Glys. 1: 338 (1710).
h) (†) om mineral: som inte utgör en metall, egentlig (se d. o. 6). Forsius Min. 38 (c. 1613). Därs. 39.
i) (vard.) i substantivisk anv. (jfr 8 a γ, 15), om sup utan tilltugg l. ngt annat att dricka till l. blanda brännvinet med (särsk. motsatt: kaffegök). Se'n tog jag en ”slät” och kanhända det blef två. Engström JanneB 16 (1864); möjl. att hänföra till 15; jfr Uhrström Sthmska (1911). Snart kom kaffet och flaskan med, så att de gamle fingo både varsin slät och varsin gök. Holmgren BlåmKist. 69 (1913). ArbFrih. 1941, nr 12, s. 1.
j) [med tanke på frånvaro av vänlighet o. d.] (†) i uttr. få slätt besked, få ett kort l. snävt l. avvisande svar; avfärdiga ngn med ett slätt avsked, avfärda ngn med slätt besked, avfärda ngn med ett kort osv. besked. Schroderus Os. III. 2: 106 (1635: Affskedh). Spegel GW 44 (1685: affärdad). Dalin Arg. 2: 378 (1734, 1754: fick).
8) med (väsentligen l. enbart) förklenande innebörd: som inte höjer sig över l. inte fullt når upp till medelnivån l. det ordinära, som ligger kring l. under medelmåttan, medioker, medelmåttig (se d. o. 2), slätstruken, skral, svag o. d.; ofta med starkare nedsättande prägel: som inte l. knappast kan godtas l. godkännas, som är av litet l. intet värde, dålig, usel; äv. (i bet. b): obetydlig, liten, ringa (se RINGA, adj. I 2).
a) om person (l. ngns själ o. d.). Han var en slät hushållare. En slät artist, historiker, musiker, pedagog, skribent, talare. LReg. 185 (1624). Men Herr Styrbjörn, skal då min Fröken ha en så slät Karl, som Herr Adolph? Dalin Vitt. II. 5: 86 (1738). Thorwid (måtte ha) warit en usel Ryttare och än slätare Krigsman. Lagerbring 1Hist. 2: 13 (1773). Den oordentlige blir med och utan theori en slät jordbrukare. EconA 1807, feb. s. 129. En dålig svensk blir slät kosmopolit. Wirsén NDikt. 99 (1880). Svenskarna, världens slätaste psykologer. Tegnér Stadion 279 (1938). Dædalus 1952, s. 60 (om präst). — särsk.
α) i fråga om kunskaper. UUKonsP 16: 163 (1683). En Finne och några fåå andra, som myckit släte woro i sin Christendom. OfferdalKArk. N I 1, s. 5 (1692). Annars är jag en slät karl i lärdomswägen, och som jag är hiärtlig hatare till all möda, lär jag ej bli annat. Wallenberg (SVS) 2: 140 (1771). Göran Stålgren .. befanns .. mägta slät i philosophien, då han undergick prestexamen. Cavallin Herdam. 4: 48 (1857).
β) i uttr. göra (äv. spela, förr äv. te) en slät figur, om person: (gm sitt beteende l. framträdande) framstå ss. obetydlig l. mer l. mindre löjlig l. göra ett dåligt l. svagt intryck (vid jämförelse med andra); äv. med pluralt subj.; förr äv. i uttr. under en slät figur, betecknande att ngn framträder under ett obetydligt yttre som gör ett dåligt l. svagt intryck; jfr b μ α', FIGUR 3 o. SLÄTT, adv. 9 a, b. Brenner Pijn. 49 (1727: ter, om själ). Ett stort, ett mäktigt snille förborgas / Under en slät figur. Adlerbeth HorSat. 10 (1814). Bland den andra ungdomen .. gjorde de (dvs. prästens systrar) en ganska slät figur. Knorring Ståndsp. 1: 148 (1838). KrigVAT 1894, s. 409 (: spela). Som ledare för den franska flottans operationer gjorde Napoleon en mycket slät figur. HT 1945, s. 263.
γ) (†) i substantivisk anv. (jfr 7 i, 15), ss. okvädinsord, för att beteckna en person ss. dålig l. usel l. oduglig. (En berusad kallar sin granne) för smörja och släter, / Bälghunder, rackare .. Svinhunder, Krycka. Strand NeliSuec. 50 (1753).
b) om ngt sakligt; numera i sht i fråga om (värdering av) kunskaper l. meriter o. d. Hans kunskaper var släta. Hon hade släta meriter för tjänsten. En kandidatexamen med mycket släta betyg. En slät examen. Thet är ingen så slett och ringa konst, kunna clarliga och redeliga lära andra. LPetri KO 81 b (1561, 1571). Denne åhrswäxten, som så swagh och slät rogh gif(wi)t haf(we)r, at (osv.). KamKollP 1: 394 (1633). (Gökens bo) är mycket slätt, sämre än andre foglars. Broman Glys. 3: 403 (c. 1740). Din (dvs. C. Livijns) harm öfver vår teaters släta tillstånd är billig. LHammarsköld (1805) i Hjärne DagDrabbn. 169. Berzelius Brev 10: 123 (1835; om hälsa). Slät seglare föll .. (kanonskeppet Laxen under Skånska kriget år 1679) i händerna på danskarna med deras över lag mycket bättre seglare än våra skepp. SvFlH 1: 242 (1942). UrDNHist. 3: 279 (1954; om skildring). — särsk.
α) i ordspr. Elakt godz gieer slät winningh. Grubb 181 (1665). Fåfäng träta giör slätt winningh. Dens. 226.
β) om tröst l. ära l. ursäkt: som är av litet l. intet värde, som det är föga bevänt med, otillräcklig l. värdelös. LPetri Œc. 33 (1559; om tröst). Slätt tröst, at andra haa och giordt illa. Grubb 733 (1665). Wåra Wänner gott göra är en slätt ähra. Rudbeckius Luther Cat. 90 (1667). Se dig ej om, med fariseisk inbillning, på dina medsyndare, och tänk .. att dig ej går värre än dem. Den tanken är en slät tröst, och sist ingen. Wallin Rel. 4: 45 (1838). IllSvOrdb. (1955; om ursäkt).
γ) i fråga om ekonomiska förhållanden (näringsliv, handel, privatekonomi o. d.); i sht om ekonomiskt tillstånd l. ekonomiska villkor o. d. Städernes willckor och lägenheett, hwillcken nu en tijd bortt ådt hafwer waritt fast slätt. RARP 2: 216 (1636). Skogarnes i bergslagen .. släta tillstånd. 2RA 3: 724 (1734). (Fastän jorden bär sin frukt,) hör man dock klagas öfwer de släta tider. Hoffmann Förnöjs. 30 (1752). (M. G. De la Gardie) hade .. med sin släta hushållning, haft mycken del i de oredor, hvilka .. (sedan gm reduktionen) spökade så besvärligen med .. hårda efterräkningar. Schönberg Bref 3: 171 (1778). Det fanns endast en hake med baron Koskull, och det var den släta ekonomien. Elkan Hall 97 (1899). — särsk. (†) om marknad l. handel: trög, flau (se d. o. 1); äv. bildl., i uttr. göra slät marknad, göra en dålig affär, ha dålig framgång (jfr MARKNAD 7 c). Icke alt godz man winner på. .. (dvs.) Man råkar och stundom i slätt marknad. Grubb 375 (1665). Serenius (1734: giorde; under bargain). (Sv.) Slät handel, (eng.) Dull trade. Dens. (1741). Klagan öfver en slät Marknad plägar väl aldrig vara rar. GT 1786, nr 11, s. 2.
δ) (†) om tanke l. åsikt o. d. som ngn hyser om ngt: låg (se LÅG, adj. 8 d α), föga smickrande. Vårt jern blifver .. uti ett slätt omdöme. NoraskogArk. 4: 168 (i handl. fr. 1692). Huru släta tanckar man i Engeland hyser om Irländare, är allmänt bekant. Ekelund Fielding 327 (1765). Är icke .. en hög ålder, oaktadt det släta begreppet derom, ett ämne för de flesta menniskors önskningar? GRegnér i 2SAH 3: 62 (1802). — särsk. i uttr. ha släta tankar om ngt, övergående i bet.: betvivla ngt, hysa tvivel om ngt. The som neka eller släta tanckar hafwa om the dödas vpståndelse. Swedberg SabbRo 1299 (1691, 1712).
ε) [jfr motsv. anv. i d., lt. o. t.] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om mynt l. metall (guld, silver, tenn): låghaltig, ringhaltig (motsatt: fullgod, fullhaltig, fullödig); äv. om mynt l. metall med viss bestämd lägre halt. Gaffz för .. en stämplet renisk gyllene En daler och Twå Skillinger Lybske. Och för en slätt reniske gyllene En daler och En skiling Lybske. G1R 18: 849 (1547); möjl. till 1. VDP 1632, s. 599 (om daler). (1730) fant Ryttaren Ruth, då han plögde i åker .. et Guld-stycke, som skall hafwa wägit 10 lod slätt Cronoguld. Schück VittA 4: 464 (i handl. fr. 1745). Jämförelser .. 1) Mellan Riksdaler samt gammalt slätt Werk-silfwer à 12 3/4 lödigt, eller 12 Lod 13 1/2 Grän .. 2) Mellan Riksdaler och 13 lödigt, eller wanligt gammalt Werk-silfwer .. 3) Mellan Riksdaler och 13 1/4 lödigt .. som är fullhaltigt Controll-Silfwer. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. Bih. 35 (1775). (Tennet) förarbetades .. i tre halter: fyrstämplat .., trestämplat .. och tvåstämplat eller s. k. slätt tenn till 66 2/3% tenn. Löfgren TenngjH I. 3: 93 (1950).
ζ) (†) om beskrivning: som skildrar ngt ss. dåligt, negativ. M:r Normandes, som ankommit i dessa dagar, gör en slät beskrifning om Ryska tillståndet, hvilken mycket fägnat mig att höra. Rosenstein 3: 291 (1788).
η) (†) om språk: som innehåller få l. skrala uttrycksmedel, torftig, fattig. Serenius (1734; under poor).
ϑ) (†) om begrepp (se d. o. 5 a): ofullkomlig, oredig, oklar. (Pastorn hade) mycket släta begrep om en församlings tillbörliga skötsel. Cavallin Herdam. 3: 151 (i handl. fr. 1736).
ι) (†) i fråga om makt l. (politisk l. ekonomisk) styrka: svag; motsatt: stark, mäktig. Frankerijke, som intet ähr någon slätt, uthan een mächtigh chrona. RP 6: 723 (1636). Rudbeck Atl. 3: 155 (1698).
κ) (†) om språklig lydelse: anspråkslös, föga påfallande, (till synes) obetydlig. Det Tredje Budet hörer till de bud, hwilka hafwa en slät och ringa lydelse, men en alldeles förskräcklig och på lifwet gående betydenhet. Rosenius Bud 114 (1858).
λ) (†) om lynne: dålig. Prästerskapets trätor med Parlamentet bidraga ej litet, til at hålla .. (Ludvig XV) wid sit släta sinne. 1Saml. 1: 95 (1773).
μ) i vissa uttr.
α') spela (äv. göra) en slät roll, om person: spela en roll (se ROLL, sbst.1 3 a) som (i det aktuella sammanhanget) gör ett obetydligt l. dåligt l. svagt (o. mer l. mindre löjligt) intryck l. kommer en att framstå ss. obetydlig (o. mer l. mindre löjlig); jfr a β. En anmärkare spelar vanligtvis en slät rôle. Han kommer efter arbetet liksom en lista på Tryckfelen. Tegnér Brev 1: 246 (1813). SvRiksd. 3: 57 (1933: göra). Gummerus Zilliacus 162 (1933: spela).
β') (†) ngns saker äro släta, ngns ställning är dålig, ngn ligger illa till. Gustaf II Adolf 532 (1629).
δ') (†) ngt ger en slät gissning att, ngt gör att man knappast kan tro l. näppeligen tror att. (En sökande till ett pastorat hade med hugg o. slag bemött församlingsmedlemmar, vilket) gaf en slätt gissning att han kunde blifwa en from själaherde. Cavallin Herdam. 4: 160 (i handl. fr. 1693).
9) (numera föga br.) i fråga om moral: dålig (se d. o. I 3). För sin slätta wandel och wäsende skul. Rudbeckius Luther Cat. 63 (1667). Jag är ej mägtig, at uplyfta mig öfwer denna släta delen af mig sjelf, öfwer denna usla hyddan. Riccoboni Catesby 68 (1761). Bekänn högt, och tillstå inför hela kasernen med rent Ja, att du är en skälm, en ganska slät pojke. Almqvist DrJ 461 (1834). Cavallin (1876; om seder).
10) som inte avviker l. försöker l. vågar avvika från det allmänt godtagna l. gängse l. vanliga, som saknar (originella l. djärva,) personliga l. individuella drag, konventionell l. utslätad l. slätstruken (se d. o. 2). Mina vänner .. ha ju bedt Eder (dvs. en översättare) endast göra en flott slät teaterfranska utan allt försök till modernism? Strindberg Brev 7: 151 (1888). 1800-talets enstöringar och kammarsittare med pomaderade tupéer, mjältsjuka och släta. Levertin Magistr. 49 (1900). (Pojkens) uppsatser .. voro tämligen släta och opersonliga. Swensson Willén 139 (1937). Den tråkiga, släta vardagskulturen. Björck HeidenstSek. 142 (1946).
11) (†) som saknar l. har mycket litet förstånd, oförståndig l. enfaldig l. dum. Rudbeckius KonReg. 223 (1615). AOxenstierna 7: 104 (1632; om huvuden). (Fältmarskalken Rehnsköld) har lell hafft den adressen först att säija hoos Gref Piper, huru iag måtte wara en alldeles slätt man och af mycket litet förstånd. ALLewenhaupt (1718) i KKD 2: 250.
12) (ngt vard.) efterlåten, eftergiven, undfallande; förr äv. om vilt djur: fredlig, from, foglig, beskedlig. (Det vilda djuret) blef .. så slätt och spakt. Verelius Gothr. 275 (1664; fvn. orig.: sua sliett oc hyrt). Jag (kan) berätta, att jag af naturen har en ganska blödig, försynt, ja slät natur. EMolin (c. 1740) i KyrkohÅ 1903, s. 239. (Jungfrun:) Jag har väl varit för slät och fjäskig mot herrn, gunås — så han tror, det passar mig, hvad för slag som helst! Ullman FlickÄra 109 (1909); möjl. till 13. Predikanterna .. voro .. inte så släta och eftergivna när det gällde klara, kristliga krav, som (osv.). Bergfors Norr. 101 (1936).
13) om person l. djur l. (i överförd anv.) om tunga l. läppar o. dyl. l. om ord l. min o. d.: låtsat l. inställsamt l. insmickrande vänlig l. artig, lismande, smilande, ”len”; äv. i sådana uttr. som göra sig slät (för ngn), vara slät med ngn, uppträda låtsat osv. vänligt osv. (mot ngn), (vara) slät i ögonen l. orden, visa ett inställsamt vänligt ansikte resp. använda inställsamt vänliga ord o. d. SalOrdspr. 2: 16 (öv. 1536; om ord; Bib. 1917: hala ord). Därs. 7: 21 (om läppar). Slääter i ögon, och falsker i hiärtat. Grubb 415 (1665). Lind (1749: i orden). Då Wikman var Notarius, gälde han allt hos Ärkebiskopen, och är nu (då han blivit professor) så slätt med honom. Porthan BrCalonius 268 (1796). I skolan där (bland eleverna) de hala, släta, slickade och kallblodiga ohjälpligen skörda de högsta vitsorden för sedligt uppförande. Rydberg 2: 328 (c. 1875). Doktorn gjorde sig släter, den illmaringen, och hällde litet på hufvudet och tog inte ögonen ifrån mig. Quennerstedt Torneå 1: 74 (1901). Katten (gick) sin väg och såg lika slät och from ut som nyss, när han kom. Lagerlöf Holg. 1: 19 (1906). IllSvOrdb. (1955; om miner). — särsk. (†) i inskränktare anv., utan tanke på förställning: vänlig, glad, vid gott lynne. Kan jag verlden bättre glömma, / Mitt besvär och trötta fjät, / Än när jag fått flaskan tömma, / Blir så kärlig, mjuk och slät? Bellman SkrNS 1: 87 (c. 1770).
14) [efter t. schlechterdings] (†) i uttr. slätt ting, adverbiellt: helt enkelt, utan vidare. HSH 37: 79 (1635).
15) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (DialectSocioling. 220 (i handl. fr. 1854; från Sthm))] (vard.) i substantivisk anv. (jfr 7 i, 8 a γ), om kyss. RBerg i Landsm. XVIII. 8: 37 (1900; angivet ss. student- o. skolpojksuttr. från Sthm). Snabb som fanken lutade han sig över bordet och gav Lotta en slät, en smällpuss. Engström Nak. 242 (1934).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till släta, v.; jfr anm. 1:o o. 2:o under slätt, sbst.3 ssgr): A: SLÄT-ARBETAD~020, p. adj. i fråga om arbetsstyckes yta o. d.: bearbetad till släthet. SMS 317 (1934). —
-BANA. sport. bana som saknar hinder, slät bana (se slät, adj. 1 b); jfr -löpningsbana. NordIdrL 1900, s. 118. IllSvOrdb. (1955).
Ssgr: slätbans- l. slätbane-jockej. (förr) jockej (se d. o. 2) specialiserad på slätlöpning (se d. o. b). THästv. 1869, s. 108.
Ssg: slätbarks-lav. (mera tillf.) laven Rinodina sophodes (Ach.) Mass., som förekommer på slät bark på lövträd. Krok o. Almquist Fl. 2: 118 (1907). —
-BARKAD, p. adj. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skinnplagg: barkad (se barka, v.1 II 1 a) till släthet. Molin SSkr. 315 (c. 1895). —
-BARKIG. om (virke från) träd: som har slät bark. Gran och andra .. slätbarkiga trädslag. SkogsvT 1912, 2: 256. HbSkogstekn. 773 (1922; om ved).
-BEARBETA ~0020, -ning. bearbeta (ngt) så att det blir slätt; jfr -göra. Förhållandet mellan grov- och slätbearbetning. Verkstäd. 1939, s. 47. Smith ReglMaskinritn. 106 (1946; i p. pf., om yta). —
-BENA. med avs. på hår: bena så att det blir slätt (i sht i p. pf., om hår, äv. om huvud l. person med tanke på håret). Håret slätbenadt och lagdt i långa engelska lockar. SthmModeJ 1843, nr 1, s. 8. (Lärarinnan) var gammal och slätbenad. Krusenstjerna Fatt. 2: 308 (1936). HågkLivsintr. 20: 19 (1939; i p. pf., om huvud). —
(8) -BERIDEN, p. adj. (†) illa l. dåligt beriden. Dragonerne .. wore tilförne icke annat än et slags slätberidit Fotfolk. Richardson Krigsv. 3: 27 (1749). —
-BILA, -ning. (i sht i fackspr.) med avs. på timmer o. d.: slätbearbeta medelst bilning (se bila, v.1); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. ArbB 130 (1887). Boberg IllRes. 104 (1935; i p. pf., om timmer). —
-BORR. (i fackspr.) borr för slätborrning. Rinman 1: 350 (1788; använd vid utborrning av kanonpipa). —
-BORRA, -ning. (i sht i fackspr.) (efter förborrning) slätbearbeta (ngt) gm borrning; i sht med avs. på (lopp l. eldrör o. d. i) gevär l. kanon o. d.; företrädesvis i. p. pf. (se slutet). Rinman 1: 351 (1788: slätbårrning; i fråga om gevärspipa). Kammaren (i en tackjärnskanon), som blifvit utborrad i sammanhang med kanalen, slätborras efter bandningen till rätt kaliber. JBratt hos Holmberg Artill. 3: Bih. 57 (1882). Dahl Jiggar 1: 152 (1939). särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; företrädesvis om (eldrör l. pipa l. lopp i) gevär l. kanon o. d. (motsatt: räfflad); jfr slät, adj. 1 f. Weste FörslSAOB (c. 1815; om pistoler). Artilleripjeser kunna vara .. slätborrade eller refflade. Palmstierna Artill. 1 (1872). Adelsköld Dagsv. 1: 111 (1899; om fågelbössa). SkjutlArm. 1956, mom. 163 (om eldrör i eldvapen). särsk. (mera tillf.) bildl., om person: dum, enfaldig; jfr slät, adj. 11. Hvar8Dag Omslagen 15: nr 23 A, s. 7 (1914). —
-BORSTA, -ning. borsta (ngt, särsk. hår) så att det blir slätt; äv. med avs. på person, med tanke på hår l. klädedräkt; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. om hår l. om person l. huvud med tanke på hår l. om person med tanke på klädedräkt); jfr -kamma 1. Baron Karl-Axel .., slätborstad och oklanderlig. Nordensvan Pens. 148 (1883). Hallström Sparfv. 150 (1903; i p. pf., om hår). Ju mer den gamla damen vattenkammade och slätborstade .. flickans askfärgade hår, desto mjukare och rikare blev det. Bergman Mark. 21 (1919). Krusenstjerna Fatt. 4: 64 (1938; i p. pf., om huvuden). —
-BOTTEN. (i fackspr.) slät botten. TT 1900, Allm. s. 347. Arwidsson Strömm. 39 (1913; om botten i fiskevatten). —
-BOTTNAD, p. adj. försedd med slät botten. TurÅ 1896, s. 165 (om bandskor). Rosberg Granö Altai 1: 29 (1919; om trågdalar). —
-BRÄDDIG, adj. [senare leden avledn. av brädd] (†) som har slät kant; jfr -bräddad. Löfgren TenngjH I. 3: 505 (i handl. fr. 1766). Djup Slätbräddig Tallrick form. BoupptVäxjö 1817 (efter tenngjutare). —
-BRÖST-FÅGEL. [jfr t. flachbrustvögel, pl.] i pl., ss. (i sht i ä. systematik använd) beteckning för strutsartade fåglar (som saknar bröstkam). 4Brehm 9: 506 (1926). —
(1 a) -BYGD. (numera mindre br.) slät bygd (se d. o. I 1, 2), slättbygd; jfr slätt, sbst.3 ssgr anm. 1:o. LReg. 246 (1648). Wrangel HbHästv. 1273 (1886). —
-DAMM. (förr) skibordsdamm som ovantill var beklädd med plank o. saknade dammluckor. Rinman 1: 497 (1788). —
-DUK. sjöt. om den del av ett beslaget segel som ligger ytterst (o. tjänstgör ss. överdrag, varför det hålles så slätt som möjligt). Roswall Skeppsm. 1: 23 (1803). IllSvOrdb. (1955). —
(7) -DÄCKAD, p. adj. (föga br.) om fartyg: vilkets översta däck saknar överbyggnader, flushdäckad. FFS 1920, nr 268, s. 685. —
-FIBLA. (†) växt tillhörande släktet Hypochoeris Lin., som kännetecknas av glatta blad (särsk. i pl., om växten H. glabra Lin., åkerfibla); äv. i uttr. glatt slättfibla, om åkerfibla, hårig slättfibla, rotfibla. Liljeblad Fl. 275 (1792; i pl.). Lilja SkånFl. 573 (1870). Därs. (: Glatt). Därs. (: Hårig). —
-FIL. (i fackspr.) fil för slätfilning; i sht (o. numera bl.) om finhuggen fil. Wollimhaus Ind. (1652). TNCPubl. 16: 84 (1949). jfr för-slätfil. —
-FILA, -ning. (i fackspr.) fila (ngt) så att det blir slätt; särsk.: fila (ngt) med slätfil; äv. oeg. l. bildl. (särsk. ss. vbalsbst. -ning, om noggrannhet i utförande o. d.); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Polhem ESkr. 1: 106 (c. 1710). Alt ohärdadt järn slätfilas först med en poler-fil. Dens. Test. 88 (c. 1745). ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 46 (i p. pf., om kammarlås). Finhet, d. v. s. slätfilning i utförandet är en sak som jag tror att man .. (i fråga om bildhuggeri) fäster sig mycket vid. Runeberg BrWalter 29 (1863). TNCPubl. 16: 84 (1949).
Avledn.: slätfilare, m. (i fackspr.) person som yrkesmässigt sysslar med (precisionskrävande) slätfilning. Dalin FrSvLex. (1843; under planeur). —
-FLUNDRA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sandskädda; äv. om slätvar; jfr slätta, sbst.1, o. -skrubba, -skädda. VetAH 1806, s. 207 (om slätvar). Nilsson Fauna 4: 627 (1855: Slättflundra; från Skåne). —
2) (mera tillf.) fog i vilken murbrukets ytteryta ligger i samma plan som murstenens ytteryta. BonnierLex. (1966). —
-FOTA, oböjl. adj. (†) som har släta fötter; anträffat bl. bildl., om släde (med tanke på dess medar). Skogekär Bärgbo Wen. 63 (c. 1650, 1680). —
(8) -FÄRGARE. [jfr t. schlechtfärber] (förr) färgare som endast färgade med oäkta (kortvariga) färger; motsatt: skönfärgare. König LärdÖfn. 5: 50 (1747).
Ssg: slätfärgar-, äv. slätfärgare-mästerstycke. (förr) jfr mäster-stycke 3. Lindestolpe Färg. 11 (1720: Slätt-färgare Mästarstycket). —
-GRAVERING. (i fackspr.) gravering varvid linjer o. punkter sticks upp i en slät yta, ytgravering. 3NF 8: 963 (1928). —
(1 j) -GRÖT. (numera i sht i vissa trakter) vetemjölsgröt; jfr snäll-gröt. Tholander Ordl. (1872). Höijer Martin 172 (1950). —
-GÖRA, -ing. med avs. på tyg o. d.: göra slät. Juslenius 374 (1745). DN 1967, nr 74, s. 18 (med avs. på lakan). —
-HAJ. [jfr t. glatthai; hajen har slätt skinn] (†) hajen Squalus acanthias Lin., (vanlig) pigghaj. Scheutz NatH 157 (1843). Dalin (1854). —
-HAKE. (förr) hake (se hake, sbst.2 1 f) för slätsvarvning (av insidan på skålar o. d.). Grundell UnderrArtill. 220 (1705). —
(7) -HALLARE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hallare som saknar klor (se klo, sbst.1 3). Arwidsson Strömm. 16 (1913). —
-HAMMARE. [jfr t. schlichthammer] i sht metall. hammare (med plan slagyta) för släthamring (i sht av metall); jfr planer-, platt-hammare. Holmkvist BergslHyttspr. 86 (i handl. fr. 1669). Järnbruksminn. 109 (1952). —
-HAMRA, -ing. i sht metall. med avs. på metall(föremål): hamra slät (med släthammare). Weste FörslSAOB (c. 1815). JernkA 1860, s. 114 (: släthamring). TNCPubl. 16: 29 (1949). —
-HARV. i sht lant. relativt grundgående harv (med raka pinnar) använd för ytluckring o. slätbearbetning av åkerjord o. d. (före sådd); jfr lätt-, yt-harv. Arrhenius Jordbr. 3: 351 (1861). SIS 353001, s. 3 (1960). —
-HARVA, -ning. i sht lant. med avs. på åkerjord o. d.: harva slät; i sht: bearbeta (åkerjord o. d.) med slätharv; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild gång då sådan harvning sker. Arrhenius Jordbr. 3: 79 (1861; i p. pf., om åkerfält). Det ärjades, billharvades, slättharvades. Suneson GGrund 65 (1926). Efter skumplöjningen bör följa en slätharvning. Bolin Åkerogräs. 39 (1926). —
(2) -HATT. (förr) (till folkdräkt hörande) damhatt utan rynkor; motsatt: rynkhatt. BoupptNordMus. 11/1 1774. —
-HUGGA, -ning. (i sht i fackspr.) med avs. på (föremål av) trä l. sten o. d.: hugga (se hugga, v.1 8) slät, slätbearbeta gm huggning; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Till Huggståckens släthuggande. HovförtärSthm 1706 A, s. 264. (Kilskriften) förekommer .. på släthuggna klippväggar. Frey 1850, s. 455. Ytan (på timmerstocken) släthugges med den tunna och breda timmermansbilan. ArbB 127 (1887). särsk. (tillf.) till 1 a; i p. pf. i utvidgad anv., om skog: kalhuggen. Ramsay Barnaår 8: 229 (1907). —
-HYVEL. [jfr t. schlichthobel] i sht snick. hyvel med brett o. rakt hyveljärn (stundom med spånbrytare; jfr dubbel-hyvel) som ger arbetsstycket en slät yta (äv. använd ss. stöthyvel), putshyvel l. rubank o. d. VarRerV 39 (1538). Släthyfvel .. (dvs.) Ett slags hyfvel med bred, rak egg, och oftast med två tänder, af hvilka den ena, slöare, hvilar framför och på den andra. Dalin (1854). Släthyfveln .. användes efter skrubbhyfveln, för att utplåna de starka spåren af den senare. Eneberg Karmarsch 1: 127 (1858). Landsm. XVIII. 1: 6 (1912; använd ss. stöthyvel). Varulex. Byggn. 2: 57 (1955). särsk. mer l. mindre bildl.; i sht förr särsk. dels nedsättande, om inställsam person (jfr slät, adj. 13), dels i uttr. gå över (äv. överfara) ngt med släthyveln, dels: mera noggrant (o. slutgiltigt) gå över l. behandla ngt (efter en förberedande behandling; i sht i fråga om rättande av fel o. d.), dels: behandla ngt (i sht ngt klandervärt) på ett milt l. överseende (överslätande) sätt. Mig är nog, om jag kunnat gå med Skrubb-höfwelen, andra efter mig må nogare öfwerfara alt med Slätt-höfwelen. Linné Vg. Föret. 5 a (1747). Lindfors (1824: Gå öfwer något). Högberg Vred. 3: 133 (1906; om person). jfr: Fara öfver en sak som en släthyfvel är att gå ytligt och öfverseende tillväga. MinnVg. 174 (1900). —
-HYVEL-JÄRN. i sht snick. hyveljärn till l. på släthyvel; jfr -hyvel-stål. Ambrosiani DokumPprsbr. 194 (i handl. fr. 1788). —
-HYVLA, -ing. i sht snick. med avs. på bräda l. föremål av trä l. järn o. d.: hyvla slät (med släthyvel); äv. i utvidgad anv., i fråga om slätgöring med sandpapper l. gm nötning o. d.; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Polhem Invent. 52 (1729; i p. pf., om bräder). (Timmermannen använder bl. a.) hyflar af många olika slag och namn, med hvilka han .. släthyflar finare arbeten. ArbB 128 (1887). Den på alla stötsidor (av en glaciär) släthyflade berggrunden. De Geer SkGeogrUtv. 10 (1896). MeddSlöjdF 1899, 2: 27 (i p. pf., om furuskåp). Gartz Segelsport. 71 (1919; i fråga om slätgöring med sandpapper). Ett stål, som är avsett för släthyvling av gjutjärnsytor. Hallström Verkt. 39 (1923). Gavrilins ansikte liknade en släthyvlad rova. Riwkin Ilf o. Petrov Stol. 75 (1937). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. i fråga om bortarbetande av fel o. d. (jfr -hyvel slutet). Den gamla fransyska affilade och släthyflade poesien. Sturzen-Becker 1: 13 (1845, 1861). För att lyckas med släthyvlingen av Pachita, måste han först börja med att grovhyvla sig själv. Hillman Pardo Bazán Hemsj. 140 (1915). —
-HÅRAD, p. adj. (numera bl. tillf.) släthårig. SvLittFT 1838, sp. 336 (om människoras på Söderhavsöarna). —
a) om person; förr särsk. i fråga om indelning i människoraser (motsatt: krushårig l. ullhårig o. d.); äv. bildl.: slätkammad (se -kamma 1 slutet). Orrelius Diurr. 83: 8 (1750: the släthårige). LBÄ 9—10: 107 (1798; om pojke). Braun Z 201 (1858; bildl.). Enligt detta system (för indelning av människoraser) uppställas först och främst två stora hufvudafdelningar, de ullhårige och de släthårige. Svensén Jord. 105 (1884).
b) om djur (l. pälsverk o. d.); särsk. (i sht i fackspr.) om hund: som har hårt, rakt o. slätt liggande hår (jfr kort-, lång-, sträv-hårig). Verelius Gothr. 101 (1664; om varg o. björn). LdVBl. 1844, nr 50, s. 4 (om rapphönshund). Idun 1888, s. 92 (om pälsverk). BonnierLex. 7: 98 (1964; om foxterrier).
-HÄNGA, -ning. med avs. på lakan o. d.: (efter slätgöring medelst dragning o. d.) hänga slät till torkning (för att slippa mangling). Tvättbok. 60 (1959). Släthängning av lakan. SvD 1969, nr 106, s. 8. —
-JÄRN. (slät- 1673 osv. släte- 1559 osv.) [jfr t. schlichteisen] (i fackspr.) om järnredskap (i sht eggjärn) för slätbearbetning. ArkliR 1559, avd. 3 (för svarvning). BoupptSthm 1673, s. 1411 a (efter sämskmakare). Dalin (1854; om hyveljärn). Kulturen 1950, s. 100 (använt av träskomakare). —
-KAMMA, -kamning.
1) med avs. på hår: kamma slät; äv. med avs. på person l. persons huvud: kamma håret slätt på; företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om hår l. person l. persons huvud. Rademine Knigge 1: 90 (1804; i p. pf., om hår). Jag will se feta menniskor omkring mig, / Slätkammadt folk, som sofwa godt om natten. Hagberg Shaksp. 12: 14 (1851; eng. orig.: Sleekheaded men); jfr slutet o. Holm BevO 61 (1939). Hennes burriga ljusa hår har ej låtit slätkamma sig helt och hållet. Fahlcrantz Kyrkoh. 228 (1907). Krusenstjerna Pahlen 6: 429 (1935; i p. pf., om huvuden). Rudenschöld MHund. 203 (1936; i p. pf., om barn). En liten herre med slätkammat mellanblont hår. Siwertz Tråd. 22 (1957). särsk. bildl., i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om person (med tanke på hårets utseende ss. tecken på psykiska egenskaper): som (gärna) följer konventionerna o. inte (gärna) opponerar mot makthavande o. d.; ängsligt korrekt o. konventionell, slätstruken (se d. o. 2; jfr slät, adj. 10); äv. om persons yttre l. om språk o. d.: som vittnar om l. kännetecknas av sådana egenskaper. Hedenstierna Komm. 174 (1891). Lundegård Tit. 22 (1892; om kvinnas yttre). (Tegnér) uppmuntrade den slätkammade Nicander, men besvarade aldrig Vitalis' heta kärlek. OoB 1932, s. 582. Den slätkammat korrekte kamrern. Vi 1949, nr 3, s. 2. En .. urvattnad och slätkammad svenska, där det inte förekommer några ”fel”. PedT 1958, s. 105.
-KANT.
1) tekn. på klippt l. stansad plåt o. d., om den kant (se kant, sbst. 3, 4) där klippverktyget mött arbetsstycket o. som saknar de grader (se grad, sbst.2 1) som utmärker den kant där verktyget släppt arbetsstycket. TNCPubl. 16: 33 (1949).
Ssgr (till -kant 2, i fackspr.): slätkants- l. slätkant-fräs. (i fackspr.) fräs (se fräs, sbst.2 1) för slätkantshyvling. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 228.
-KANTAD, p. adj. som har slät kant l. släta kanter (se kant, sbst. 4, 9); jfr -kantig. Ström Skogsh. 98 (1830; om blad hos växt). —
-KANTIG. (numera mindre br.) slätkantad. Ström Skogsh. 95 (1830; om blad). Bremer NVerld. 1: 434 (1853; om löv). —
-KARTA. [sv. dial. slätkarta] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klättra uppför en slät yta; särsk. i uttr. slätkarta på ngt, klättra på ngts släta yta. Kjellgren Smar. 140 (1939: på masten). SvD 1973, nr 264, s. 12. —
-KINDAD. p. adj. som har släta kinder; särsk. till 1 d: som har skägglösa kinder. Lagerlöf Theokr. 36 (1884; om yngling). —
-KLAPPA, -ning. med avs. på massa l. föremål o. d.: klappa slät (se klappa, v. 1 b). Cederborgh Mjölkh. 46 (1883; med avs. på smör). —
-KNACKA, -ning. med avs. på byggnadssten o. d.: knacka slät (se knacka 2). Arsenius Västk. 81 (1905; i p. pf., om stenblock för husbygge). Östergren (1941). —
-KNUT. (i sht förr) på knuttimrat hus: knut (se knut, sbst.1 3) vars fogar bildar släta ytor (motsatt: korsknut). Fatab. 1908, s. 186. —
(2) -KRAGE. slät krage (se d. o. 2); i sht (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) motsatt: krus- l. spetskrage o. d. (Tyg utlämnas) till krwss krager och 2 al(na)r hollendz Lerefft till Slett Krager. KlädkamRSthm 1619 A, s. 63 b. —
-KRATTA, -ning. med avs. på trädgårdsland l. sandgång o. d.: kratta slät. Gellerstedt Hult 130 (1906; i p. pf., om trädgårdsland). —
-KUTTER. (numera föga br.) i trähyvelmaskin: kutter som rikthyvlar o. släthyvlar arbetsstycket. TT 1873, s. 241. —
-KÖLAD, p. adj. bot. om blad: som har slät kölliknande mittnerv; jfr kölad a. Nyman VäxtNatH 2: 340 (1868). —
(1 a) -LAND. (numera mindre br.) slätt land (se d. o. 1 c), slättland; jfr slätt, sbst.3 ssgr anm. 1:o. RARP 17: 411 (1714). JMStjernstolpe i 3SAH LVI. 3: 36 (1827).
Ssg (numera föga br.): slätlands-stam. häststam hemmahörande på slättland. Wrangel HbHästv. 1273 (1886). —
-LAV. bot. laven Gyrophora polyphylla Lin., som har slät bålyta; förr äv. om laven Arthonia dispersa Schrad., som har slät bålyta. VetAH 1794, s. 31 (om G. polyphylla). Acharius Lich. 23 (1798; om A. dispersa). —
(1, 7) -LINA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid gymnastik använd lina utan knutar (motsatt: knutlina). Norlander LingFäktsal 12 (i handl. fr. 1805). Därs. 42 (1908). —
-LINS. [växtens balja är slät] (numera föga br.) växten Vicia tetrasperma (Lin.) Moench, sparvvicker; jfr lins I 2. Liljeblad Fl. 321 (1798). Gellerstedt NerFl. 84 (1831). —
-LOPP.
1) sport. till 1 a, b: lopp (se d. o. 1 b) på slät mark l. slät bana (motsatt: lopp i hinderlöpning, hinderlopp); äv. om deltagarna i sådant lopp; jfr -löpning. Balck Idr. 1: 280 (1886; i fråga om hästkapplöpning). IdrBl. 1924, nr 101, s. 7 (i fråga om fotlöpning). Dahlin Canada 122 (1929; om deltagare).
3) till 1 f; i (eldrör på) kanon o. d.: slätborrat (icke räfflat) lopp (se d. o. 5 a α); ss. förled i ssgr.
Ssgr: slätlopps-form. sport. till -lopp 1: form (se d. o. I 8) i l. för slätlopp. Wiedesheim-Paul Turf. 59 (1927; i fråga om hästkapplöpning).
-kula. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -lopp 3: kula för l. från skjutvapen med slätt lopp. Hemberg JagtbDäggdj. 25 (1897).
-träning. sport. till -lopp 1: träning för slätlopp. Wiedesheim-Paul KavFullbl. 159 (1929; i fråga om hästkapplöpning). —
-LOSTA. [gräset har kala strån, blad o. slidor] (numera föga br.) gräset Bromus inermis Leys., foderlosta, svingellosta. LAHT 1886, s. 211. —
(1 a, b) -LÖPARE. sport. person l. (o. numera vanl.) häst som är specialiserad på l. skicklig i (l. deltar i) slätlöpning. THästv. 1869, s. 63 (om häst). NordIdrL 1901, s. 79 (i fråga om skildlöpning). IdrBl. 1924, nr 55, s. 2 (om person; i fråga om fotlöpning). —
(1 a, b) -LÖPNING. sport. löpning på slät mark l. slät bana (särsk. motsatt: hinderlöpning); jfr -lopp 1.
a) i fråga om personer.
γ) om skidlöpning på väg l. i annan slät terräng (motsatt dels: åkning i kuperad l. beväxt terräng, dels: utförsåkning). TurÅ 1912, s. 256. Stavarna hållas med samma fattning (vid utförsåkning på skidor) som vid slätlöpning men riktade snett bakåt. IdrIMar. 1935, s. 247.
b) i fråga om hästkapplöpning. TIdr. 1886, s. 2. Galopplöpningarna äro delade i slätlöpningar och hinderlöpningar. GHT 1936, nr 144, s. 5.
-MANGLA, -ing. med avs. på lakan, duktyg o. d.: mangla slät, slätgöra gm mangling. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 37 (1886; i pf., om duk). UNT 1933, nr 31, s. 10 (: slätmangling; i annons). —
(1 a) -MARK. (slät- 1536 osv. släte- 1701) slät mark (jfr slätt-mark); ofta med tanke på frånvaro av skog l. snår o. d.; jfr slätt, sbst.3 ssgr anm. 1:o. The sletmarker äre fulla mz fåår. Psalt. 65: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: Ängarna). I Wästerg[ötland] är .. (både) skogh och muhlbete, detta är på uth- och slätmarken, men skogen hafwa de inhängnat i hagar. FörarbSvLag 1: 453 (1693). Östra Rysslands slätmarker. Ahlqvist Kult. 119 (1871). Han vann på henne i slätmark, förlorade när kosan bar genom snåren. Johansson RödaHuv. 1: 36 (1917). Wigforss Minn. 1: 30 (1950).
-MÅLA, -ning. (numera bl. mera tillf.) måla (ngt) utan mönster l. figurer o. d. i en färg, anstryka; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tekniken att måla på detta sätt; jfr slät, adj. 1 k. En .. fyrsitsig Vagn, ny och slätmålad. GT 1787, nr 27, s. 4. Hvad Hörberg vid denna tid, då han lifnärde sig med att göra schatuller .. samt i bästa fall hvitmena och slätmåla kyrkor, verkeligen visste och kunde, är svårt att rätt föreställa sig. Estlander KonstH 482 (1867). Under Karl Johanstiden finner man den helt vita slätmålningen i större utsträckning använd i rumsinteriörer. HantvB I. 1: 402 (1934). —
-MÅLARE. [jfr -måla] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt utför slätmålning, målare (se målare, sbst.2 1); äv. ss. (nedsättande) beteckning på icke yrkesskicklig sådan målare l. konstnärlig målare (se målare, sbst.2 3), ”plankstrykare”. Weste (1807). Jag studerar under De Melville, slät- och porträttmålare. Nyblom Twain 2: 45 (1874). Eichhorn Stud. 3: 127 (1881; nedsättande). Östergren (1941). —
-NACKE.
1) [möjl. med tanke på att pennornas skaft framåt spolen på översidan är släta] (†) om armpenna hos svan. Linné Sk. 228 (1751).
2) fisk. (för slantning avsedd) fiskkrok utan spiralfjäder (o. med endast en spets); jfr blank-krok 1. Gyllenborg Insjöfisket 28 (1770). Dalin (1854). —
-PANEL. (i sht i fackspr.) panel (se panel, sbst.2 2) som saknar spont l. andra utsirningar, slät panel. 2SvKulturb. 1—2: 161 (1934).
Avledn.: slätpanelad, p. adj. (i sht i fackspr.) om vägg o. d.: försedd med slätpanel. Hofrén Herrg. 243 (1937). —
(13) -PER. (slät- 1749 osv. släte- 1849 osv.) (numera bl. i vissa trakter) om insmickrande person. Lind (1749). —
-PINN-HARV l. -PINNE-HARV. (-pinn- 1904 osv. -pinne- 1946 osv.) i sht lant. slätharv. GotlAlleh. 1904, nr 35, s. 1. —
-POLERA, -ing. med avs. på (yta hos) föremål: polera slät; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. TT 1900, M. s. 86 (i p. pf.). Östergren (1941). —
-POTATIS. (numera bl. tillf.) potatis med slät yta; motsatt: knölpotatis (se d. o. 1). LAHT 1889, s. 228. —
-PRESSA, -ning. med avs. på tyg o. d.: pressa slät (se pressa I 1 a, särsk. a β). Eneberg Karmarsch 2: 733 (1862). —
-PRICK.
1) sjöt. till 7: (vanl. svart l. svartvit) prick (se prick, sbst.1 II; t. ex. utsjöprick) utan topptecken; förr äv. om prick med kula l. ballong l. kon ss. topptecken; äv. bildl.; jfr -boj o. slät, sbst.1 Sydvest — eller ”slätpricken” är svart med kula på toppen eller omålad och slät. Balck Idr. 1: 55 (1886). Slätprick, sjömärke bestående av en rund stång, ibland försett med ett toppmärke i form av en eller två ballonger. Nerén (1930). Ångström Meteor. 58 (1935; bildl.). SvFlH 3: 560 (1945).
2) (tillf., vard.) till 8; ordlekande, med syftning på bet. 1: slät prick (se prick, sbst.1 I 6). Oss emellan så var Chinard egentligen en slätprick. Som humanist och studiosus. Siwertz Ung 231 (1949). —
-PUTS. (i fackspr.) puts (se puts, sbst.4 1) med slät yta; jfr sprit-puts. TT 1893, Byggn. s. 5. Fasaden (på ett boningshus) är utförd i tyskt fasadtegel och slätputs. Därs. 1899, Byggn. s. 106. Spritputsen är .. hållbarare än slätputsen. Hesselman HusbyggSthm 43 (1941). —
-PUTSA, -ning. (i fackspr.) med avs. på vägg o. d.: putsa slät; förse med slätputs; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Rothstein Byggn. 586 (1859: slätputsning). Ett .. sätt (att putsa fasader) som särdeles väl lämpar sig för vårt klimat är att hafva murytans olika fält omväxlande sprit- och slätputsade. TT 1900, Byggn. s. 23. Väggarna (på slottet) slätputsades. Hofrén Herrg. 320 (1937). —
(1 d) -RAKA, -ning. [jfr -rakad] med avs. på ansikte, kind, haka o. dyl. l. person med tanke på ansikte osv.: raka slät; äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr -rakad slutet). SAOL (1900). Zilliacus Stämpl. 47 (1922; med avs. på ansikte). Form 1937, Ann. s. 62 (bildl.). (Låta) slätraka sig. Östergren (1941). —
(1 d) -RAKAD, p. adj. om ansikte, kind, haka o. dyl. l. om person med tanke på ansikte osv.: rakad så att ansiktet osv. är helt skägglöst, som har helt slät hy; äv. om huvud o. d.: rakad, hårlös. Ödman UngdM 1: 145 (1874, 1881; om ansikte). Ymer 1935, s. 119 (om huvud). Hedberg Blomb. 307 (1953; om person). särsk. (ngt vard.) i utvidgad l. bildl. anv. (med anslutning till slät, adj. 7): fråntagen alla utsmyckningar o. dyl. l. allt som ger liv o. d. (åt en slät yta); äv. i fråga om språkligt uttryckssätt: som saknar alla stilistiska utsmyckningar o. d., enkel o. rättfram o. osmyckad, rät o. slät o. d. (Gårdshusen i ett kvarter i Sthm) afvika från .. (gathusen) så till vida, att de äro än mer slätrakade och att stilen blifvit än mer förenklad. SD(L) 1900, nr 483, s. 2. Form 1937, Ann. s. 62 (om husfasader). Mycket av det slätrakade draget i allas vårt uttryckssätt återgår på Hemingway. BonnierLM 1954, s. 684. —
-RANDNING. (numera föga br.) om åstadkommande av slät rand på mynt(platt); jfr randa 4. Eneberg Karmarsch 2: 722 (1862). Schulthess (1885). —
-RAPPA, -ning. (i fackspr.) med avs. på vägg o. d.: rappa slät (se rappa, v.2); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ning (äv. konkret: slätputs); jfr skarp-rappa. VDAkt. 1837, nr 98 (: slätrappning; konkret). Kånna Kyrka behöfver .. utwändigt skarp-rappas och inwändigt tarfvas slätrappning. Därs. 1839, nr 430. Bildt Ital. 77 (1896; i p. pf., om fasad). Östergren (1941). —
(7 e) -RIGGAD, p. adj. sjöt. om (mast på) segelfartyg: som har slät rigg, som saknar rår, som endast för snedsegel, slättacklad, slättoppad. NF 2: 486 (1877; om fartyg). GHT 1905, nr 209 B, s. 4 (om master). Bergdahl Antip. 150 (1906; om segelfartyg). —
-RIVA, -ning.
1) (i fackspr., ngt vard.) till 1, med avs. på rappning o. d.: riva slät (se riva, v.2 IV 3), slätputsa. JournManuf. 3: 101 (1833; med avs. på rappning).
2) (i sht förr) till 1, med avs. på träyta o. d.: riva slät (se riva, v.2 III 5, V). Stöckel o. Thon 32 (1857).
3) (i fackspr.) till 1 j, med avs. på mineraliskt ämne o. d.: riva slät (se riva, v.2 V a). Grafström Kond. 39 (1892; i p. pf., om ultramarin). —
-ROCKA. [jfr t. glattroche; rockan har tämligen slät översida] zool. rockan Raja batis Lin. Holmström Ström NatLb. 3: 112 (1852). —
-RUNDNING. snick. i fråga om träsvarvning: rundning under samtidig slätbearbetning. JernkA 1861, s. 140. —
-SALVIA. [växten har släta blad] (†) växten Chrysanthemum balsamita Lin., balsamblad; jfr salvia 2 a. Tillandz D 8 a (1683: SlättSalwie); möjl. icke ssg. —
-SIDA. (i sht i fackspr.) slät sida. Schultze Ordb. 4087 (c. 1755). Sylwan Ryor 12 (1934; på rya). —
-SKIVLING. [svamparna har slät hatt] bot. hattsvamp tillhörande skivlingsläktet Psilocybe (Fr.) Quel.; i pl. äv. om släktet. Krok o. Almquist Fl. 2: 256 (1947; i pl., om släktet). Cortin SvampHb. 178 (1951: tuvad slätskivling, om svampen P. spadicea (Schæff. ex. Fr.) Quel.). jfr sump-slätskivling. —
-SKO. (i fackspr.) hästsko (l. oxsko) utan hakar o. grepp. Hästen 150 (1938). jfr LandsmFrågel. 23: 12 (1929; för oxar). —
(jfr 1 o ζ) -SKRAPAD, p. adj. (numera bl. tillf.) barskrapad (se d. o. 2). Bergman (o. Söderberg) KHjalleBo 119 (1892). —
-SKRUBBA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sandskädda; jfr -flundra. Malm Fauna 525 (1877; från Bohusl.). —
-SKUREN, p. adj. om träföremål o. d.: skuren slät; särsk. (textil.) om tyg o. d.: överskuren. Slättskuren (trä-)kafle kan .. ersätta papperets bruk. Holmberg Nordb. 329 (1854). TT 1884, s. 33 (om togor hos romarna). Paletåer .. Högfin blå slätskuren eskimå. Upsala(A) 1920, nr 255, s. 6. Frimärken (avsedda för automater o. frankeringsapparater) äro perforerade endast på två sidor samt slätskurna på två sidor. SvD(A) 1920, nr 112, s. 8. särsk.
b) mer l. mindre bildl.; särsk.: ordinär (se d. o. I 4) l. slät (se slät, adj. 10) l. slätstruken l. utslätad o. d. Man skulle utvalsa det extravaganta. .. Det skulle blifva ett mönstersamhälle. .. Men hvad ser man? Oordentlighet på oordentlighet. Ingen aktning för det slätskurna, ingen likformighet alls. Topelius Vint. II. 2: 257 (1882). En även i andligt avseende slätskuren typ. Östergren (1941). —
-SKÄDDA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sandskädda; äv. dels om slätvar, dels om skrubbskädda; jfr -flundra. Linné Fauna nr 300 (1746: Slättskädda; om skrubbskädda; från Bohusl.). VetAH 1806, s. 207 (: Slättskjädda; om slätvar). Nilsson Fauna 4: 627 (1855: Slättskädda; från Bohusl. o. Gbg). —
-SKÄR. tekn.
Ssg (till -skär 1; tekn.): slätskärs-fräsning. fräsning varvid slätskär göres. Nerén PraktFräsn. 104 (1940). —
-SKÄRNING. tekn. i fråga om spånavskiljande bearbetning: slätbearbetning medelst skärning. TT 1895, M. s. 31 (i fråga om svarvning). —
-SLADD. lant. sladd (se sladd, sbst.1 1) utan pinnar för slätbearbetning o. finfördelning av åkerjord. Arrhenius Jordbr. 3: 16 (1861). —
-SLADDA. lant. med avs. på åkerjord o. d.: sladda slät (med slätsladd). MosskT 1893, s. 68 (i p. pf., om torvjord). Det höstplöjda fältet pinnsladdades, harfvades, årderkördes och slätsladdades på våren. LAHT 1903, s. 168. —
(8 b) -SLAM. (†) finkornig malm med dålig halt av metall; jfr slam, sbst.3 JernkA 1904, s. 553 (1610). —
-SLICKA, -ning. [jfr -slickad] (mera tillf.) med avs. på djurs päls o. d.: slicka slät. Östergren (1941). —
-SLICKAD, p. adj. om djurs päls: slickad slät; vanl. oeg., om persons hår: som ligger helt slätt (som om det vore slickat); ofta bildl.: slät (se slät, adj. 8, 10), (konventionellt) utslätad l. slätstruken o. d. Det slätslickade svarta håret. Alving Skandalh. 67 (1911). Något mera fanatiskt slätslickat (än tant Karin) till kropp och själ har jag aldrig sett. LOljelund i HågkLivsintr. 11: 194 (1930). Rövarbandet .. var den levande protesten mot .. det slätslickade och tråkiga. Böök Storsk. 173 (1940). —
-SLIPA, -ning. med avs. på (föremål av) trä l. sten o. d.: slipa slät; äv. bildl.; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Polhem ESkr. 1: 129 (c. 1710: slätslijpningen; i fråga om slipning av glas). Brunius Metr. 129 (1836; i p. pf., om gravsten). Sedan dessa båda (vid lackering av föremål först pålagda) lager hvar för sig hårdnat, jemn- och slätslipas de på en slipsten. MeddSlöjdF 1884, s. 120. Bergh Konst 167 (1901, 1908; bildl.). IllSvOrdb. (1955; i p. pf., om träyta). särsk. allmännare, motsv. slipa, v.2 2 f, i fråga om nötning på sten l. berg o. d. av vatten l. glaciär o. d. Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 455 (: slätslipning). Från havsbottnen fick min hand .. upp en platt sten, alldeles slätslipad. Karlén FinNov. 134 (1930). —
-SLITEN, p. adj. om verktyg l. yta o. d.: som (gm nötning) slitits slät. Nilsson Ur I. 1: 44 (1839; om hacka). jfr: (Hästen) var alldeles slätsliten under hofvarne och halkade för hvarje steg. GHT 1897, nr 32, s. 3. —
-SMIDNING. i sht metall. slätbearbetning gm smidning; jfr släta, v. 2 a. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 72 (1953). —
-SNOK. zool. hasselsnok, slät snok (se slät, adj. 1 i); i pl. förr äv. om släktet Coronella Laur. l. (den i ä. systematik förekommande) familjen Coronellidæ (med icke kölade fjäll). 1Brehm III. 1: 84 (1876; i pl., om släktet Coronella). NF (1890; i pl., om familjen Coronellidæ). Cyrén Orm. 131 (1934). —
-SPONT l. -SPÅNT. snick. koll.: spontade o. (på ena sidan) släthyvlade bräder l. spontade bräder utan fas l. pärlstav; äv. i individuell anv., om spontprofil utan fas l. pärlstav. Västerb. 1932, s. 23. TNCPubl. 23: 62 (1954; om spontprofil). Därs. 107.
-SPONTAD l. -SPÅNTAD, p. adj. snick. om bräda o. d.: spontad o. (med ena sidan) släthyvlad (jfr -spont); försedd med spontprofil utan fas l. pärlstav, försedd med slätspont. Bräder af furu eller gran .. hyflade, slätspåntade. TLev. 1906, nr 45 A, s. 2. Slätspontat (virke), med godsida finhyvlad och baksida grovhyvlad, jämntjockt. SvByggkatal. 1955, s. 280. —
-SPRÄNGD, p. adj. (i fackspr.) om bergvägg o. d.: som gm slätsprängning gjorts slät. Ullman FlickÄra 203 (1909). —
-SPRÄNGNING. (i fackspr.) om handling l. metod att gm sprängning åstadkomma slät yta i behandlat berg o. d. TT 1954, s. 601. —
-STAMP. tekn. stamp med slät yta. SvUppslB 22: 110 (1935; om myntstamp). Dædalus 1941, s. 107 (för utsmidning av järnlänkar till kätting). —
(2 a) -STICKA, -ning. [jfr -stickad] textil. med avs. på klädesplagg: sticka slät (utan mönster l. upphöjda ränder); i sht ss. vbalsbst. -ning (äv. konkret, om det på sådant sätt åstadkomna resultatet). MärthaskolHb. 96 (1941: slätstickningen; konkret). PrelTextilteknOrdl. (1957). —
(2 a) -STICKAD, p. adj. textil. om tyg l. strumpa o. d.: stickad utan mönster l. upphöjda ränder o. d. PriskurCronquist 1898, s. 51 (om bomullsstrumpor). SvD(A) 1937, nr 331, s. 11 (om ylle i kofta). —
-STRUKEN, p. adj.
1) slätbearbetad l. slätgjord gm strykning (jfr ut-slätad); i sht dels om textilt material: slätgjord gm strykning med strykjärn o. d., dels om hår: slätgjord gm kamning l. borstning l. strykning med handen o. d., dels om vägg o. d.: slätbearbetad gm bestrykning med puts o. d. Tersmeden Mem. 4: 227 (c. 1790; om hår). Det .. i gul puts slätstrukna herrgårdshuset. HågkLivsintr. 21: 320 (1940). Det vita, slätstrukna linnet. Östergren (1941). särsk.
a) allmännare, utan tanke på strykning, närmande sig bet.: slät (se slät, adj. 1); särsk. dels om jordyta, dels om ansikte (l., i överförd anv., min l. ansiktsuttryck o. d.); jfr 2 o. ut-slätad. Vid dessa (nyss nämnda) ord flög det som en skugga öfver hans annars så milda och slätstrukna ansigte. Hedberg Ridån 345 (1888). Den procentande hedersmannen .. med sin slätstrukna, korrekta min. Geijerstam LycklMänn. 54 (1899). LbKir. 2: 254 (1922; om ansiktsuttryck). PåSkid. 1928, s. 82 (om fjällplatå ss. underlag för skidåkning).
b) i utvidgad anv.
β) (numera bl. tillf.) som ligger slätt an (utefter kroppen). Knöppel SvRidd. 211 (1912; om öron hos hare).
2) bildl.; i sht: som inte höjer sig över l. inte fullt når upp till medelnivån l. det ordinära, medioker, medelmåttig (se d. o. 2), skral, svag, slät (se slät, adj. 8); äv.: som inte avviker l. vågar avvika från det vanliga l. allmänt godtagna, som saknar (originella l. djärva,) personliga l. individuella drag, som saknar särprägel, (konventionell o.) intetsägande l. färglös, utslätad, slät (se slät, adj. 10). NordT 1886, s. 584. Ett slätstruket approbatur i profårsbetyg. PedT 1901, s. 93. En stillsam, välmenande och slätstruken gentleman. Hagberg VärldB 109 (1927). Utan .. (de år jag ägnade åt botaniska o. zoologiska studier) skulle hela den värld jag lever i vara fattigare, slätstruknare och intresselösare. Selander SvMark 62 (1934). Charlotte blev en mönsterflicka, slätstruken och småförnuftig, inte alls romantisk. Wägner i 3SAH LIX. 2: 11 (1948). (En offererad dikt) honorerades, med 5 kronor när den var slätstruken, 10 kronor om den var bra. UrDNHist. 1: 232 (1952). särsk. (tillf.) om färg (se färg, sbst.1 1): som saknar nyanser l. färgskiftningar, onyanserad l. ensartad o. d. Eurén Yeats GrevCathl. 9 (1923; eng. orig.: flat).
Avledn.: slätstrukenhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara slätstruken.
2) till -struken 2. Hedberg Ridån 123 (1888). Det fins sena teckningar af Sergels hand, som i karaktärslös slätstrukenhet i formgifningen komma en Åkerströms mycket nära. Göthe Sergel 217 (1898). Slätstrukenhet och nivellering förläna en starkt betonad kollektiv prägel åt befolkningen i sovjetriket. Mohn Afghan. 13 (1930). (Landskampen i friidrott) bar slätstrukenhetens stämpel. DN(A) 1964, nr 256, s. 26. —
-STRYKA, -ning. (i sht i fackspr.) slätbearbeta l. slätgöra (ngt) medelst strykning; i sht dels med avs. på tyg l. klädesplagg o. d.: stryka l. pressa med strykjärn o. d., dels (byggn.) med avs. på putsyta: slätbearbeta med rivbräde, dels (mål.) med avs. på nystruken färg: stryka för att utjämna penselstreck o. d. (jfr släta, v. 2 b); i sht förr äv.: slätmåla (ngt); äv. utan obj.; äv. bildl., särsk.: göra slätstruken (se d. o. 2) l. likformig o. d. PoetK 1821, 1: 227 (utan obj.; i bild, i fråga om målning). (Smugglaren) stoppade lite vax i hålen (på de skadade sigillen), dröp derpå lack och slätströk med ett varmt knifblad sigillet öfver hålet. Carlén Köpm. 2: 393 (1860). Tenow Solidar 2: 139 (1906: slätstrykning; om slätmålning). Sömnadsb. 98 (1915; med strykjärn). Tiden har gått fram med sin hyvel och slätstrukit allt — bygder och folk. Hasselblad BergslVärml. 23 (1929). IllSvOrdb. (1955; äv. med avs. på putsyta). TNCPubl. 42: 96 (1969; i fråga om utjämning av penselstreck). —
-STRYKARE. [jfr -stryka] (numera bl. tillf.) person som slätstryker; äv. ss. nedsättande beteckning för målare (se målare, sbst.2 1). UB 4: 670 (1873; om målare). —
-STÅL. [jfr t. schlichtstahl] (i fackspr.) eggstål med rak egg (i sht för slätbearbetning; jfr -järn); i sht om svarvstål för slätsvarvning. BoupptVäxjö 1784 (om svarvstål). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 114 (i maskin för framställning av träull). —
-SVAMP. [svamparna har slätt sporlager] bot. svamp tillhörande familjen Thelephoraceæ. Krok o. Almquist Fl. 2: 318 (1907). —
-SVARVA, -ning. (i fackspr.) slätbearbeta (ngt) medelst svarvning; jfr fin-svarva. Luttropp Svarfk. 252 (1839: slätsvarfning). —
(6 slutet) -SÖM.
1) sömn. ss. (sammanfattande) benämning på olika slags enklare handsömnad (för husbehov); i sht om sömnad utförd med enkla stygn (efterstygn, kaststygn, fållstygn o. d.) l. varigm raka, enkla sömmar bildas l. om sömnad som inte avser att åstadkomma en prydande effekt (utan bl. att sammanfoga tygstycken o. d.; motsatt: prydnadssöm); äv. konkret, om den framställda l. under framställning varande sömmen l. sömnaden; äv. bildl.; jfr -sömnad. Ett fruntimmer som skryter med en slät-söm eller en wattgröt, är en Pedantska. Sahlstedt TuppSag. 39 (1759). Undertecknad åtager sig att informera barn uti Läsning samt slätsöm och stickning. LdVBl. 1833, nr 4, s. 4. BEMalmström 7: 358 (1852; bildl.). För det mesta satt hon med hufvudet något nedlutadt öfver den slätsöm, hon hade för hand. FoU 17: 123 (1904). De få men ytterst viktiga styngsorter, som krävas vid all husbehovssöm (slätsöm). SFS 1919, s. 2705. Slätsöm (dvs.) vanlig linnesöm. IllSvOrdb. (1955).
(6 slutet) -SÖMMERSKA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sömmerska som sysslar med enklare sömnad. SPF 1831, s. 154. —
(6 slutet) -SÖMNAD. sömn. abstr., om enklare sömnad, slätsöm (se d. o. 1). Engelke Småstad 64 (1906). —
(7 e) -TACKLAD, p. adj. sjöt. slätriggad. NF (1890). Bergdahl Antip. 150 (1906; om master). NFSportlex. 6: 425 (1946; om fartyg). —
-TANDAD, p. adj. zool. om orm tillhörande gruppen Aglypha av underfamiljen Colubridæ (äkta snokar): som har släta tänder (utan fåror l. kanaler). 4Brehm 10: 195 (1927). —
-TOBIS. zool. (den i sht i Medelhavet förekommande) tobisfisken Ammodytes cicerellus Raf., som har slät kroppsyta. Lilljeborg Fisk. 2: 228 (1886). FoFl. 1907, s. 244. —
-TOLK. (i fackspr.) tolk (kontrollverktyg) som saknar profilering (t. ex. gänga). Karleboser. 2: 30 (1943). —
(7 e) -TOPPAD, p. adj. sjöt. slätriggad. UFlott. 2: 8 (1881; om skonert). Taube BöljBlå 13 (1920; om master). —
-TÄCKNING. (i fackspr.) om taktäckning med papp, varvid pappen lägges slätt i ett lager (med överlappning l. skarvremsor, utan lister o. d.). TLev. 1892, nr 23, s. 2. —
-TÄLJA. med avs. på föremål av trä o. d.: tälja slät. LBÄ 44—50: 253 (1801). (Hörnstolparna till ett hus) äro slättäljda med yxa. Rig 1949, s. 145. —
-VAR, se d. o. —
(7) -VIND. (†) sädesrensningsmaskin utan skaksåll. Skak- och slätvindar. GotlAlleh. 1904, nr 35, s. 2. —
(1 j) -VÄLLING. kok. slät välling kokad på (vete)mjöl o. mjölk l. vatten; jfr mjöl-välling. Broman Glys. 3: 200 (c. 1730). —
-VÄLTA, -ning. lant. med avs. på åker o. d.: välta slät (med slätvält). Arrhenius Sockerb. 20 (1868; i p. pf., om åker). LB 4: 261 (1905: slätvältning). —
(2, 2 a) -VÄVD, p. adj. vävn. vävd så att slät yta erhållits; särsk. till 2 a: vävd utan mönster (motsatt: konstvävd, mönstervävd). PriskurCronquist 1898, s. 41. Slätvävda ränder mellan de skyttlade mönsterbanden. SvSlöjdFT 1924, s. 18. —
(2, 2 a) -VÄVNAD. vävn. vävnad utförd så att slät yta erhållits; äv. om enklare vävnad (utan mönster o. d., motsatt: konstvävnad); äv. konkret, om det frambragta tyget. TT 1878, s. 266. Andersson Väfn. 103 (1880; konkret). SvSlöjdFT 1923, s. 43.
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (8 b ε) SLÄTE-DALER. [jfr ä. d. sletdaler, i pl. äv. slettedaler] (†) daler av ringa halt (motsatt: riksdaler). OxBr. 12: 409 (1624). —
-JÄRN, -MARK, -PER, se A. —
Avledn.: SLÄTA, v., se d. o. —
SLÄTHET, r. l. f. om egenskapen att vara slät.
1) till 1: jämnhet; äv. dels motsv. slät, adj. 1 a, d, e, dels bildl. (jfr slät, adj. 1 o); förr äv. konkret, om slät yta o. d. Helsingius (1587). (Peruken skall vara) smalare nedantil och bredare i slätheten uppå fronten. Bergius Småsak. 1: 187 (1757). Järta 2: 263 (1824; i bild). En ärrlös man, hvars kropp skiner af släthet och vällefnad. Emanuelsson Plut. 2: 349 (1842). Landets släthet är överdriven. Gripenberg Fleming IntKina 16 (1936). Hyns släthet. Östergren (1941).
2) (numera bl. mera tillf.) till 8: slätstrukenhet l. dålighet l. obetydlighet o. d. Iag weet, wårt Måål aff osz sielfwom inföddom wanwyrdas och förachtas, för desz Släthet, och Fattigdoms skull, (så säye wij). Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). Ingenting (göres) för sin slätthets skuld, utan för sin merits. Thorild (SVS) 3: 18 (1791).
3) (ngt vard.) till 12: eftergivenhet, efterlåtenhet, undfallenhet. Den sorts larviga släthet, som benämnes tolerans och vidhjärtenhet. SvD(A) 1922, nr 66, s. 7.
4) till 13: inställsam vänlighet, inställsamhet, kryperi o. d. Dig störta skal ej des (dvs. en listig kvinnas) tungos släthet i wåda. Nicander SalOrdspr. 14 (1760).
Ssg (till släthet 1): släthets-grad. grad (se grad, sbst.1 2) av släthet. Frykholm Ångm. 276 (1881). —
SLÄTNA, se d. o. —
SLÄTNAD, m. [jfr med avs. på bildningen fullnad] (†) till 1: släthet. Speghelens .. slätnadt. L. Paulinus Gothus Com. a 3 a (1613).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content