publicerad: 2021
VÄXA väk3sa, v.2 växer, växte, vuxit vuk3sit2 l. växt, vuxen vuk3sen2 l. växt (ipf. sg. l. sg./pl. vax Gustaf II Adolf 73 (c. 1620: uppvax), Boivie SvSpr. 244 (1834; angivet ss. ålderdomligt), Lindgren OrmVäg 101 (1982; dial.). växte Apg. 5: 14 (NT 1526) osv. wox Dahlstierna (SVS) 120 (1698; i vers). — ipf. pl. vuxo (w-) Linné Ungd. 2: 287 (1734), Östergren (1969). woxo Hes. 19: 10 (Bib. 1541). — sup. voxit (w-, -edt) HH XIII. 1: 148 (1564), Wettersten Forssa 117 (c. 1750). vuxit (vxs-, w-, -xs-, -e) Botvidi G2A E 2 a (1634) osv. växit (-et) Linné Örtabok 17 (1725), EconA 1807, apr. s. 109. växt LPetri ChrPina O 7 b (1572) osv. — p. pf. voxen (w-) Esra 9: 6 (Bib. 1541), VDAkt. 1694, nr 1004 (: jämn voxne, pl.). voxt (w-, -gzs-) G1R 12: 147 (1539: skog wogzste, pl.), G1R 20: 155 (1549: skogvoxt). vuxen (vxs-, w-, -in) Bureus Suml. 44 (c. 1600) osv. växen (-in) G1R 23: 433 (1552: igen vexit, n. sg.), Meyerson SerafimInstr. 22 (i handl. fr. 1761: sammanwäxna, pl.). växt (-th) Luk. 12: 18 (NT 1526) osv. waxzitt (-th) TbLödöse 176 (1590). wextna, sg. best. Muræus Arndt 4: 40 (1648)). vbalsbst. -AN (†, RelCur. 56 (1682: tilwäxan)), -ANDE, -ELSE (†, Phrygius MRosengren B 8 a (1608: tilwäxelse)), -NING (numera bl. ss. vbalsbst. till verb med växa som senare ssgsled, Sigfridi a 8 b (1619) osv.); -ARE (tillf., SvD 5/11 1976, s. 21 (: växaråldern), osv.).
Ordformer
(vex- (u-, w-, -xs-) 1524 (: wpwexa)–1906. väx- (w-, -æ-, -gs-, -ks-) 1526 osv. wax- 1530 (: vpwaxe). wox- 1555)
Etymologi
[fsv. vaxa, växa; motsv. fd. vaxe, voxe (d., nor. bm. vokse), fvn. vaxa (nor. nn. vekse), fsax. wahsan (mlt. wassen), mnl., nl. wassen, ffris. waxa, fht. wahsan (mht., t. wachsen), feng. weaxan (eng. wax); jfr (med annat suffix) got. wahsjan; jfr äv. fvn. vexa, få att växa; till den rot som äv. föreligger i ÖKA. — Jfr BEVÄXA, OCKEL, OCKER, sbst.1, OXEL, sbst.3, TOVAS, VUXEN, VÄXT, sbst.]
A. gm naturlig biologisk process bli större l. längre l. mognare l. mer utvecklad.
1) om person (l. djur), äv. om kroppsdel l. hår o. d.; särsk. i fråga om barns (l. djurunges) utveckling till att bli (full)vuxen; äv. i utvidgad anv., i fråga om människas känslomässiga l. intellektuella l. sociala mognad: utvecklas (i riktning mot ngt högre l. bättre l. starkare o. d.); förr särsk. i uttr. i rundan växa, växa i omfång (på grund av graviditet) (jfr RUNDA, sbst.1 1 b); äv. refl. (se a α); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., dels om hjärta l. själ (se c), dels i uttr. vingarna växer (se VINGE, sbst.2 3 c). Valparna mådde bra och växte som de skulle. Hon växte med uppgiften. Pijge spöne (dvs. en flickas bröst) som forst begynnar wexa. VarRerV 6 (1538). Ehr Swänner äfwen wäl förbiudes denna läxa. / Det går allenast an dem som i rundan wäxa. Brenner (SVS) I. 1: 208 (1697). Han hade på ett halft år vuxit ansenligt både i konungens och landets ögon. 3SAH 2: 99 (1891). Jag låter .. mitt hår växa rätt länge, innan jag klipper det. Engström 2Bok 37 (1909). Man växer av arbete. Johnson Här 132 (1935). Jag hade ju växt och krävde dyra skor och kläder för skolgång. Martinson MötDikt. 54 (1950). — jfr FULL-, JÄMN-VUXEN m. fl. o. AN-, FRÅN-, FULL-, IGEN-, IN-, KRING-, NED-, SAMMAN-, TILL-, UPP-, UT-VÄXA m. fl. o. FULL-VÄXEN samt DIGER-, DVÄRG-, FULL-VÄXT m. fl. — särsk.
a) i förb. med bestämning angivande resultat l. följd av utveckling l. tillväxt o. dyl. l. med karakteriserande bestämning l. ssgsförled; särsk. i p. pf. närmande sig adjektivisk anv.: som har (sådan l. sådan) kroppsbyggnad l. konstitution; förr äv. ss. senare led i sådana ssgr som HÅR-, SKÄGG-VUXEN: beväxt l. försedd med (det som anges av förleden); jfr 2, 3 d. Att han vedh dhen tijden inthet var sine 14. åhr, fast ähn han var högh vuxen. VDAkt. 1679, nr 258. I öfrigit är han wäl wäxt. Dalin Arg. 1: 11 (1732, 1754). Flickan, som döptes till Margarita, växte fager och stark. Hillman SpNov. 219 (1896). Min ståtligt växta kusin Milli. Fröding NyttGam. 75 (1897). Japans faderliga regering, som söker att få rasen kraftigare växt, uppmuntrar .. köttdiet. Nyblom Österut 102 (1908). De som värpt om hava ofta små eller klent vuxna ungar. Samzelius Björnsk. 180 (1921). — jfr BEN-, GROV-, HÖG-, JÄTTE-, KLEN-, KORT-, LÅG-, LÅNG-, RAK-, SKÖN-, SMAL-, SMÅ-, SNABB-, SNED-, SPÄD-, STARK-, STOR-VUXEN m. fl. o. FROD-, GROV-, HÖG-, KLEN-, KORT-, RAK-, SEN-VÄXT m. fl.
α) i sådana resultativa uttr. som dels växa sig sådan l. sådan, växa o. bli sådan l. sådan, dels låta ngt växa (sig) sådant l. sådant. På det han måtte synas sig olik, hade han låtit sitt skägg växa långt. 2VittAH 10: 197 (1811, 1816). Nära Gud växer sig den inre människan stark. Beskow Pred. 314 (1901). Signe Gud dig, lillebror! / Blif oss, när du växt dig stor, / samma fröjdeämne! Söderberg Rytm. 27 (1907). Den 24-åriga ingenjören beskriver sig själv som en ”pojkflicka” med nördiga glasögon som vägrar låta håret växa sig långt. Metro(Sthm) 6/3 2015, s. 13.
β) i förb. med bestämning inledd av prep. till, angivande resultatet av växandet. Han wäxer til siw alnar. Linc. G 6 a (1640). Såsom den enskilde alltid en gång varit barn och först småningom vuxit till hvad han nu är. Wikner Pred. 384 (1879). Älgen .. växte till ett starkt och ståtligt djur. Lagerlöf Holg. 2: 12 (1907).
b) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., för att ange att ngn är ung (o. ännu inte fullvuxen); särsk. i sådana uttr. som det växande släktet, i ngns växande ålder, i sht förr äv. i sina växande år. Wäxande vngdom. Helsingius Nn 3 b (1587). När han var en växande gosse så var han qvick och munter. UrFinlH 334 (1790). Redan i hans växande ålder beröfvade honom döden hans begge föräldrar. Franzén Minnest. 3: 228 (1835). Uppfostran af det växande slägtet. Rydberg Ath. 235 (1876). Han var den fjärde bland elfva syskon, svag och sjuklig i sina växande år. Topelius Läsn. 7: 23 (1891).
c) oeg. l. mer l. mindre bildl., dels om hjärta, för att uttrycka ökande tillgivenhet l. medmänsklighet o. d. (förr äv. mod l. tillförsikt; jfr HJÄRTA I 1 e), dels om själ, för att uttrycka ökande förstånd l. själsförmögenhet. Then sin näringh hafwer vthi honom wexer hiertat. Gustaf II Adolf 39 (c. 1620). Wid trettio år har kroppen sin fulla styrka. Själen wexer beständigt mera. Derföre är ålderdomen wisare än ungdomen. Topelius (SLS) 17: 14 (1856). Engländarn biskop Henrik / Vid kungens sida stod. / Hans hjerta växte mäktigt; / Det var en klerk så god. Qvanten Dikt. 88 (1880). När någon tar ens hand och säger ”jag älskar dig” och hjärtat växer så det värker. SödermNyh. 23/6 2016, s. 3.
2) i fråga om vegetation, särsk. om (del av) växt: gm (näring o.) inre livskraft (gro o.) bli större l. längre (o. mer utvecklad); särsk. i uttr. växa vild l. vilt (se VILD, adj.1 1 b; jfr 5), förr äv. växa girigt (se GIRIG 3); äv. i sådana resultativa uttr. som växa sig stor (jfr 1 a α, 3 d). Gudz rijke .. är lijkt wedh it sinaps korn som en man toogh och sådde j sin yrtagårdh, och thet wäxte och bleeff it stoort trää. Luk. 13: 19 (NT 1526). Itt wijnträä thet widh watn planterat war, och thes frucht och quistar woxo aff thet mykla watnet. Hes. 19: 10 (Bib. 1541). At när som fäät hafwer om dagen förtärt thet wextna gräset, så moste jw annat i staden vpwexa igen. Muræus Arndt 4: 40 (1648). Då nu brodden skiöt up och wäxte i ax. Bælter JesuH 4: 527 (1757). Wexandet sker genom rötternas, bladens och hela örtens biträde. Hartman Naturk. 103 (1836). Här nere trivs bokar och kastanjer och valnötsträd, och de växer sig så stora, att de når över kyrktaken. Lagerlöf Holg. 1: 99 (1906). Den fysiska rörligheten är naturens gåva till djuren. De behöver inte som träden och blommorna stå kvar och växa på samma ställe. Engdahl Cigarett. 106 (2011). — jfr DVÄRG-, FEL-, FROD-, FÄRDIG-, HÖG-, JÄMN-, JÄTTE-, KLEN-, KROK-, KRUM-, LÅG-, MAR-, MASUR-, NY-, NÖD-, RAK-, SJÄLV-, SKÖN-, SPIRAL-, VAN-VUXEN m. fl. o. BRÅD-, EFTER-, FAST-, FORT-, GENOM-, HOP-, IGEN-, IN-, OM-, SAMMAN-, TILL-, UPP-, UT-, VID-VÄXA m. fl. o. HÖG-, LÅG-, NY-, RAK-, SAKTA-, SAM-, SEN-, SJÄLV-, SNABB-, STOR-, SVAG-, TRÖG-, TÄTT-, VILD-VÄXANDE m. fl. samt DVÄRG-, FIN-, FÄRDIG-, FÖR-, GIRIG-, GLES-, HEM-, KLYK-, MISS-, RÄT-, SMAL-, SNABB-, SNED-, STOR-, TRÖG-, TÄT-VÄXT m. fl. — särsk.
a) opers. Lind (1749). Inte heller har jorden behövt lida av torka .. Det har också vuxit alldeles oerhört. Lagerlöf ChLöw. 58 (1925).
b) för att ange att ngt tillhör växtriket, särsk. i motsättning till dels djur (l. människa), dels ngt tillverkat l. konstgjort (särsk. i uttr. växande ting); äv. för att skilja växande gröda från skördad sådan (särsk. i uttr. växande gröda). Berchelt PestOrs. B 1 a (1589). Att Fremmande .. icke måge hitföra andra än deras egne Lands-Producter, hwarunder begripes alt hwad i hwart och ett Land faller, wäxer och tilwärkas. Förordn. 10/11 1724, s. 3. Allehanda skrädor, sopor, skulor och afskrap som wanka i et hushåll, både af lefwande och wäxande ting. Serenius EngÅkerm. 182 (1727). (Sv.) Växande gröda, (eng.) standing crop. Björkman (1889). Finnes anledning antaga att potatis (växande eller skördad) är behäftad med potatiskräfta, skall (osv.). SFS 1928, nr 337, s. 1. — särsk. (†) i p. pf., om gröda, dels i uttr. växt frukt, om markens gröda, dels i uttr. det ngn växt är, om gröda som ngn äger (o. som växt på dennes mark). (I ladorna) will iach försambla alt thet mich wäxt är och mina äghodelar. Luk. 12: 18 (NT 1526). At icke wext frucht födher menniskiona, vthan titt ord vppehåller them som troo på tigh. Vish. 16: 26 (Bib. 1541).
c) med försvagad innebörd av tillväxt l. utveckling, övergående i bet. dels: förekomma l. finnas (ngnstans), dels: trivas l. frodas (ngnstans); ngn gg äv. om djur (jfr 1). Th(er) en(n) welduge stour bierck woxer nedh(e)n för udde(n). Teitt Klag. 205 (1555). Tilstädia moste man tistelen wexa ibland huetet. SvOrds. C 6 a (1604). Der en fjellracka kan vexa, dit kan också Sernakarlen komma på sina skidor. Unge Dal. 1: 21 (1829). En trädgård där det växte många träd och mycket frukt och blomster. Lagerkvist EvigLeend. 19 (1920). Nu flyger jag .. till Italien, där apelsinerna växer. Lindström Leksaksb. 30 (1931).
d) (†) i p. pr.: som växer bra, växtkraftig; ss. senare led i ssgn SKOG-VÄXANDE äv. om jordmån: vari (skog) växer bra. Hafra är en trefligh och wäxande Sädh. IErici Colerus 1: 104 (c. 1645).
e) († utom ss. senare led i vissa ssgr) i p. pf.: beväxt (se BEVÄXA 1 a, b) l. täckt; ss. senare led i ssgn FROD-VÄXT förr äv.: bördig. En med löfskog wäxt trakt. Hülphers Norrl. 4: 186 (1779). Dälderna och .. bergsluttningarna äro vuxna med skog. Rydberg Ath. 488 (1876). — jfr FULL-, GRÄS-, MOSS-, ROT-, SKOG-, TALL-, TISTEL-, TÄT-VUXEN o. MOSS-, SKOG-VÄXEN samt BUSK-, GLES-, MOSS-, SKOG-, SNÅR-, STARR-VÄXT m. fl.
f) i ordspråk l. vissa ordspråksliknande l. mer l. mindre bildl. uttr. (jfr 5); särsk. (kunna) höra gräset växa (se GRÄS 1 j γ), mossan växer på l. över ngn l. ngt (se MOSSA, sbst.1 b), önska ngn l. ngt dit l. så långt pepparn växer (se PEPPAR 2 d α). Onde örter wexa mäst. SvOrds. B 8 a (1604). Wäxer min rog, så wäxer min hog. Grubb 475 (1665). Medan gräset vexer, dör kon. Topelius Vint. I. 1: 28 (1863, 1880). Kom ihåg .. att på rullande sten växer intet gräs. Rydberg Vap. 19 (1891).
B. i fråga om ökning som inte utgör biologisk process (o. i därur utvecklad anv.).
3) om ngt sakligt som inte utgör levande organism: (utvecklas o.) öka l. tillta (i storlek l. omfattning l. mängd l. antal l. styrka l. hastighet l. intensitet); bli större l. starkare l. snabbare l. mer omfattande l. intensiv; förr särsk. i uttr. växa (ngn) under händerna (se HAND 9 i β). Herrans oordh wäxte och föröökadhes. Apg. 12: 24 (NT 1526). Ther godzet wexer ther wexer högmodh. SvOrds. C 5 a (1604). Althenstundh att wäderet wexte, och waanartades uthi een storm, torde wåre siömän icke .. löpa på en lägerewalls strandh. Gustaf II Adolf 487 (1621). Med ökad erfarenhet .. kände han sin håg och sitt nit växa. Rosenstein 1: 162 (1790). Som första bevis på hans växande anseende kom ett bref från en aflägsen slägting .. med en högst ödmjuk begäran. Cederschiöld Riehl 1: 8 (1876). (Svalornas arbete) går inte fort, men boet väkser så småningom och till slut är det färdigt, runt och varmt och vackert. Forsslund Djur 112 (1900). Ett resultat är visst: att opinionen mot Boström mycket vuxit. Billing AntRiksd. 234 (1903). Konflikterna på arbetsmarknaden växte. SäljSkiten 18 (2009). — jfr AV-, BRÅD-, FORT-, TILL-VÄXA m. fl. — särsk.
a) om (vatten i) sjö l. vattendrag o. d.; särsk.: stiga (se STIGA, v.3 I 4 b). Tå kom flodhen fyratiyo daghar på iordena, och watnet wexte och lyffte Arken vp. 1Mos. 7: 17 (Bib. 1541). Att elffven Weihselen är så hög wäxin att hon förhindrar kongen mÿket wti sina anslag att söka fienden. Ekeblad Bref 2: 17 (1656; rättat efter hskr.). När Wännern wäxer, så wäxa ock de andre siöar. Tiselius Vätter 1: 64 (1723). Med qvarter måne .. är Ebb och Flod mindre: vatnet faller icke så lågt, växer icke så högt och strömmar icke heller så starkt. Montan Segl. 11 (1787). Kultjen tog till, och sjön växte hög. Lundström Sjöfr. 76 (1929).
b) om månen, med tanke på dess mot jorden vända solbelysta del; särsk. i sådana uttr. som månen är i växande, i l. vid växande måne; jfr TILLTAGA 4 a α. Vngt folck skal låta slå sigh ådhro, när Månen wexer, och gammalt folck när Månen minskas. Ps. 1567, Kal. s. C 2 a. Månen wäxer och tager af. Mörk Ad. 1: 150 (1743). Skalfisk .. är fullast i växande måne. Adlerbeth HorSat. 70 (1814). Dagarne före den 24:de Oktober vore fullkomliga skönheter, och månen var i växande. Bremer GVerld. 6: 124 (1862). Hvad helst som sker i ny, eller vid vexande måne, tros .. bli fruktsamt och lyckosamt. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 303 (1864). — särsk. (†) i uttr. (uti) växande månad (jfr MÅNAD 3, 4) l. tungel. Man håller thet så före, at gammal Boskap skal uthi Ny, och wäxande Månad warda slachtat. IErici Colerus 2: 72 (c. 1645). Wäxande Tungel. Alm(Upps.) 1711, s. 29.
c) i förb. med bestämning inledd av prep. (ut)i, angivande i vilket avseende som (utveckling o.) ökning l. tillväxt föreligger. Staden wäxte .. uti förmögenhet. Bælter JesuH 4: 64 (1757). Vinden hade i en hast växt i styrka. Klockhoff ESkr. 85 (c. 1860). Hans ord vexte i kraft, hans tal blef öfverväldigande. Topelius Vint. I. 2: 72 (1867, 1880). Sedan signalkräftan planterades in i Vättern på 1960-talet, har den spritt sig över sjön och stadigt växt i antal. DN 29/7 2007, s. 10.
d) i förb. med bestämning angivande resultat l. följd av utveckling l. tillväxt o. d. (jfr a, 1 a, 2).
α) i förb. med bestämning inledd av prep. till. Öffuerste hörnstenen Christus Jesus, på huilkin hwar och een bygning till hopa föghat, wexer till itt helogt tempel j herranom. Ef. 2: 21 (NT 1526). Att dhe (dvs. tvistigheter) ähro af små principiis woxne till en stoor irringh. Annerstedt UUH Bih. 2: 42 (i handl. fr. 1661). Vinden .. växte till en orkan. Topelius (SLS) 7: 735 (1864). Värken i halsen växer till en outhärdlig smärta. Larsson BlodSpill. 372 (2005).
β) i förb. med predikativ l. adverbial; särsk. (o. numera i sht) refl. Och vexte ouilian (mellan Karl Knutsson o. Erik Puke) så stoor at Eric Puke ladhe sich offter wijn om at han wille haffua kommit marsken om halsen. OPetri Kr. 190 (c. 1540). Föllo .. (mellan Rudbeckius o. Messenius) mong hård ord, till thess trätan så högt växte, att Messenius mante honom uth medh värja. OxBr. 12: 118 (1613). Men vädret växte hvast, och de kunde intet uträtta. Bååth EgilS 80 (1883). Vår nations själftillit växte sig större, än den någonsin förut varit. LfF 1905, s. 207. Han satt stilla och tänkte en stund, medan cigarettaskan växte sig lång och sned. Trenter SkönJuv. 31 (1991).
e) (†) med indirekt personobj.; särsk. i uttr. hågen växer ngn, ngns tillförsikt l. mod tilltar (jfr HÅG 4). Schück VittA 1: 249 (i handl. fr. c. 1663). Dhen som länge wäntar effter något gott, honom wäxer och begärelsen deste mehr. Grubb 486 (1665). Mig wexer mehr och mehr hogen. Och gaf jag mig ingen ro eller rast, och ingen flit sparda til werckets fullbordande. Swedberg Lefw. 181 (1729). Holm Ordspr. 367 (1964).
f) (numera mindre br.) i fråga om segling, i sådana uttr. som växande segling, navigation enligt cylindrisk (kart)projektion (karakteriserad av att längdgraderna o. breddgraderna skär varandra i räta vinklar varvid skalan växer från ekvatorn mot polerna), växande sjökort, om (vinkelriktigt) sjökort producerat i cylindrisk projektion; förr äv. i uttr. växande karta (se KARTA, sbst.2 V a), växande gradkort. Slätta Passcort, jämna Gradcort, och wäxande Gradcort. Rosenfeldt Nav. 15 (1693). Mercators eller Växande Seglingen. Chierlin Sjöm. 150 (1777). Genom Mercators .. epokgörande uppfinning af de växande sjökorten erhöll man .. möjlighet att konstruera både fullt tillförlitliga och för navigeringen utomordentligt praktiska sjökort. 2NF 19: 639 (1913). SohlmanSjölex. (1955).
g) mat. om funktion (se d. o. 4) l. värde; särsk. i uttr. växande funktion, funktion vars värden växer (l. åtm. inte avtar) när den oberoende variabeln växer. Funktionen y säges vara växande eller avtagande, allt efter som den ökas eller minskas för växande x-värden. Hedström o. Rendahl Alg. 47 (1915). (Sv.) växande funktion (eng.) increasing function. Dahland MatemOrd. 47 (2001).
h) (†) om metall, med försvagad innebörd av tillväxt l. utveckling, övergående i bet.: förekomma l. finnas (naturligt). Silfwer .. wäxer .. helt rent och purt, uti täta, rena klimpar, korn, blad, flagor, qwistar, grenar, hår samt trådar, och kallas då gedieget Silfwer. Bromell Berg. 77 (1730). Den christliga kärlekens visdom är sällspord på jorden, såsom den ädla metallen endast sparsamt växer i jordens innandömen. Rundgren Minn. 1: 160 (1856, 1870).
4) uppstå l. uppkomma (o. förökas); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av av l. (ut)i, angivande det varav resp. vari ngt uppstår osv.; förr äv. med indirekt personobj. (se slutet). Så wexer j then menniskione jtt oförtwiflat moodh och sinne, emoot alt thet påå werldene är, ty hon haffuer gudh. OPetri 2: 189 (1528). Somlighe läto någhot qwart bliffua .. (av mannan) in til morghonen, Tå wexte ther matkar vthi. 2Mos. 16: 20 (Bib. 1541). At girighet är en rot til alt ondt. Af then synden wäxa alla andra. Spegel Pass. 81 (c. 1680). Drömmar ä sanneli Bilder af Hoppet / Wuxne; men ey till att hålla för Hända. Dahlstierna (SVS) 227 (c. 1696). När Förwetts-siukan (at willia weta nytt) bryter löst i Giszningar, så wäxer däraf Rykte. Frese VerldslD 63 (1717, 1726). Grannskap födde bekantskap, af den uppväxte det vänskap, / växte det kärlek till sist. VLitt. 1: 489 (1902). Nu börja dramer vexa i mig igen; stora, tunga, mogna, och jag skall skrifva dem alla. Strindberg Brev 15: 232 (1906). — jfr AN-, HOP-, PÅ-VÄXA m. fl. — särsk. (†) med indirekt personobj.: uppstå l. uppkomma för ngn. Dirigera vij desse consilia icke klokt, så vexer oss nya difficulteter. RP 8: 99 (1640). Dhen intet gott wil lähra, honom wäxer icke heller stoort wett. Grubb 486 (1665).
C.
5) i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. av 1–3 (jfr 1 c, 2 f); särsk. om ngn l. ngt vars utveckling l. ökning i omfattning l. fasta förankring i ngt avseende liknas vid biologiskt växande (i sht hos en växt); särsk. i uttr. ngt växer ngn i blodet (se BLOD 9 c), växa som svampar (se SVAMP 1 b), växa vilt (jfr 2). Denna klädningen sitter som om den wore wuxen på honom. Möller 1: 314 (1745). Ställ finska soldaten att försvara sitt pörte, sin fädernehärd, och han skall stå som vuxen i jorden. Topelius Vint. I. 1: 107 (1863, 1880). Dottern .. växer .. vildt. NordT 1883, s. 56. Att en poetisk tanke kan vara så väl växt, att den bevarar sin hållning, äfven om orddräkten på en enskild punkt icke sitter alldeles väl. Larsson PoesLog. 35 (1899). — jfr FAST-, FRAM-, HOP-, IN-VÄXA m. fl. o. SAM-VÄXANDE samt LÅNG-VÄXT m. fl. — särsk.
a) för att beteckna att ngt ökar i omfattning o. blir ngn övermäktigt; äv. för att beteckna att ngn utvecklas till att bli mer framstående l. betydande än ngn annan; särsk. i sådana uttr. som växa ngn över huvudet (se HUVUD 1 j ϑ), växa över ngns huvud, växa upp till öronen; äv. i fråga om mat, i sådana uttr. som maten l. tuggan växer i munnen (på ngn). Wår misgerning är woxen offuer wårdt hoffuudh. Esra 9: 6 (Bib. 1541). Skarn måtte man förr soopa bort, ähn th(et) wäxer op till öronen. ConsAcAboP 1: 329 (1648). Månne en riksdagsman .. icke kunna hafva tillfälle att växa för högt öfver sina medborgare? Chydenius 47 (1765). Maten växte i munnen och jag kunde ej smaka en bit mera. Upsala 26/3 1870, s. 4. Han bara åt och teg, och det fastän tuggan växte i munnen på honom för hvar bit han tog. Hedberg Ridån 92 (1888).
b) i uttr. som betecknar gradvis ökande (o. kvarstående) anknytning l. förankring till ngt (särsk. en plats) l. kvarstannande ngnstans; särsk. i uttr. växa fast, äv. växa sig fast, (gradvis) rota sig l. fastna (se d. o. 2, 3). Weste (1807). När jag blir gammal vid grönskande jord / växer jag också väl fast som gräsen. Tegnér (TegnS) 4: 107 (1820). Så småningom uppgåfvos resplanerna, och han växte fast på sitt Tusculum. 3SAH 17: 156 (1902). Dessa sägner .. växte så fast i hans minne, att de totalt behärskade hans fantasilif under uppväxtåren. Ahrenberg Männ. 2: 67 (1907). Det stillsamma intetsägande flin, som .. växt fast kring hans tandlösa mun. Janson Ön 139 (1908). (Man hoppas) att en hel del tillfälliga gäster skola stanna och växa sig fast i den hälsosamma och behagliga staden. TurÅ 1911, s. 72.
c) i uttr. som betecknar att ngt (inte) är vanligt förekommande, särsk. i sådana uttr. som icke växa på kvist(ar) (se KVIST, sbst.1 1 c), (inte) växa på träd (se TRÄD, sbst.3 1 a), (inte) växa i var mans örtagård. Tolamod öfwerwinner alt .. Men dhet wäxer intet i hwars mans Örtegårdh. Grubb 811 (1665).
1) till 1–3: avta l. minska (i ngt avseende); jfr avväxa II. Naturligh lekame är then ther äter, dricker, soffuer, wäxer till och aff, vpfödher barn etc. Gl1Kor. 15: 44 (NT 1526). Heinrich (1828).
2) till 4: uppkomma, bli följden; jfr avväxa I. (Skulle bönderna inte få sin vilja fram) så skulle thet wäxa buller af. RARP 4: 447 (1650). —
VÄXA BORT10 4. till 1, 2: gradvis försvinna av sig själv i takt med det naturliga växandet; äv. bildl. Sahlstedt (1773). Din skuld amorteras eller vexer bort genom småningom skeende afbetalningar. Wetterbergh Penning. 483 (1847). Först då jag redan ett par år utövat mitt nya yrke, bekände jag hjärtfelet – som då förresten hunnit växa bort. Heerberger NVard. 123 (1936). jfr bortväxa. —
1) till 2: (gro o.) växa. Lucidor (SVS) 83 (1672; uppl. 1997). (Kokospalmens frukt) wexer fram som stoore Drufwe-Klasar. Spegel GW 124 (1685).
2) i bildl. anv. av 1 (l. till växa, v.2 3, 4): (uppstå o.) gradvis utvecklas o. öka i storlek l. omfattning l. mängd l. styrka; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av ur, betecknande det varur ngt (uppstår l.) utvecklas. Det är ju ett charmant hotell .. som vuxit fram på det halfår jag varit från Stockholm. Almqvist Törnr. 3: 165 (1850). Det kristna hoppet växer fram ur tron. SvTeolKv. 1933, s. 25. Det är under vikingatiden de nordiska rikena tar form och en stark furstemakt börjar växa fram. Kulturen 1990, s. 38. Vi visste inte hur vi skulle kunna hjälpa .. (de hemlösa) och det växte fram en frustration hos personalen. DN 19/11 2014, Sthm s. 5. —
VÄXA FÖRBI10 04. till 1–3: gm växande bli större l. längre l. högre än (ngn l. ngt); jfr växa om. Kornet vexer förbi rågen, som blott tufvar sig i dess skugga. QLm. 4: 64 (1833). Postorderverksamheten har nu växt förbi butiksförsäljningen. GbgP 26/4 1994, s. 19. —
VÄXA I10 4, förr äv. UTI. till 1, om person: växa till lagom storlek för (ngt); i sht med avs. på kläder l. klädesplagg. Och ei skal nogot, som är i werde, ändras och slitas på henne, mädan hon är litin, utan alt, som är köpt, gömas, tils hon wäxer uti dät. Fatab. 1911, s. 82 (1763). Det var en liten mager flicka .. hvilken ständigt såg ut, som om hon gick och väntade på, att hon skulle växa i sin ovanligt utvecklade näsa. Geijerstam LycklMänn. 163 (1899). —
1) till 1, om person.
a) bli för stor l. för vuxen för (ngt); äv. bildl.: (utvecklas o.) känna sig mer l. mindre främmande för (ngn l. ngt); förr äv. mer l. mindre oeg., om tid: förflyta l. passera o. lämna (ngn l. ngt) bakom sig; jfr växa ur, växa över 1. RARP 3: 88 (1638). Tiden har verkligen en gång för alla vext ifrån Påfveväldet. Tegnér (WB) 3: 160 (1817). Jag växte ifrån dig. Jag lärde mig inse, att jag hade en högre bestämmelse än en hustrus. Lundquist Nepos 14 (1875). Jag trodde, att du skulle växt ifrån de der tokiga idéerna, som du hade redan såsom student. De Geer Lillie 69 (1880). Anna-Lena lät mig mycket snart förstå, att hon vuxit ifrån sandhögen och tyckte att alla pojkar var dumma. Siwertz Pagoden 231 (1954).
b) (†) refl.: (gm l. under växande) gradvis förändras (till det sämre) med avseende på utseende l. karaktär. Dähnert (1784). Jag har sällan talt vid ett förståndigare barn (än den engelske pojken) .. Engelsmännen växa ifrån sig utan tvifvel. MoB 7: 149 (1810). Cecile har vuxit ifrån sig, hon är verkligen ful; hon var ändå bra söt då vi togo henne. Wetterbergh SamhKärna 1: 77 (1857). IllSvOrdb. (1964).
2) (†) till 3, med saksubj. o. indirekt obj.: avta för l. försvinna från. Vthaff dryckenskap wexer enom dåra modhet til och kraffterna ifrå. LPetri Sir. 31: 37 (1561). —
1) fyllas l. övertäckas l. täppas till av växtlighet; ngn gg äv. i fråga om hårväxt. Ligger en stoor deel öde och obrukadt; och wexer Åker och Eng mongestädes igen. RARP 3: 166 (1641). De flesta mossar ha fordom varit sjöar eller vattensamlingar, som sedan växt igen. Quennerstedt Torfm. 10 (1896). Ehuru rätt ny hade vägen delvis redan börjat växa igen af den ständigt uppskjutande vegetationen. Sjöstedt Västafr. 464 (1904). Hela ansiktet växte igen av hår. Siwertz Sel. 1: 95 (1920).
2) (†) om rispa l. sår: växa ihop, helas l. läka. Strax dherefter fick Justina een sticka j hälen, dock wäxte dhet strax igen. BtFinlH 2: 335 (1670). Björkman (1889).
3) (†) växa ut l. upp på nytt. Fast om Hofwen än alldeles förnött wore, så att man och ingen Söm i henne inslå kunde, wäxte hon dock .. (av salvan) snarliga igen. Rålamb 13: 196 (1690). WoH (1904). —
VÄXA IHOP10 04, förr äv. TILLHOPA. till 1–3: (gm l. under växande) gradvis sammanfogas l. förenas (med ngt) (äv. i reciprok anv.); om personer särsk. mer l. mindre bildl.: gradvis sammansvetsas (se samman-svetsa 4 b); äv. om rispa l. sår o. d.: helas l. läka (jfr växa igen 2). Heldmann TySpr. 10 (1726). De gapande såren växa småningom i hop. Samtiden 1873, s. 738. Sedan landskapen växt ihop till ett rike. Hildebrand Statsförf. 53 (1896). Vi växte ihop alltmer – genom våra framgångar och våra misslyckanden. TioHundar 157 (2009). —
VÄXA IN10 4. till 1–3: gm växande tränga in (i ngt); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av i; i sht bildl., dels om person: småningom bli förtrogen (med ngt), dels om sak: efter hand införlivas med l. ingå ss. en beståndsdel (i ngt); äv. refl. Så snart knopparna utslå, loszas bandet eller bastet, eljest wäxer det in i barken, så at ympen skadas och skarfwen synes. Strålenhielm Ymp. 15 (1751). Riksdagsbevillningen hade .. redan för 200 år sedan vuxit in i Sveriges skattesystem. NF 1: 480 (1875). En mångsekelgammal väldig ek .. hade .. under sitt växande århundradena igenom växt sig in i själfva stugan. Ödman LitetTill 151 (1905, 1910). Och kanske skulle han kunna växa in i rollen då, sa han. Bredow BaraInte 321 (2009). jfr inväxa. —
VÄXA OM10 4. särsk. till 1: växa förbi (ngn); äv. bildl. Weste (1807). Gossarna må bra och be hälsa. Jacob är lika liten. Lasse har vext om honom. Geijer Brev 187 (1814). På ett sätt, som visade, att lärjungen vuxit om mästaren. AntT XIII. 1: 1 (1894). —
VÄXA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. till 1–3: (gm l. under växande) gradvis sammanfogas l. förenas (med ngt) (äv. i reciprok anv.); i sht till 2, om växt l. växtlighet; äv. bildl. (jfr växa, v.2 5 (b)). Linc. (1640). Den afton .. då de länge närda tviflen växte samman till en jette och öfverväldigade mig. Bremer Fad. 123 (1858). En gran- eller björkkvist, hvars smågrenar växt tillsamman. Landsm. VII. 9: 25 (1890). Att du tillhör dem / som vuxit samman med en bit av jorden. Selander Stad. 7 (1926). En evolution där ny teknik växer samman med den traditionella. SvD 25/8 1995, s. 2. jfr sammanväxa. —
VÄXA TILL10 4. [fsv. vaxa til] till 1–3: (påtagligt) växa (i storlek l. omfattning l. ålder l. kunskap), gradvis bli större l. mer omfattande o. d.; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i, angivande i vilket avseende ngt l. ngn växer; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: uppstå (jfr växa, v.2 4). Jesus wexte till j wisdoom och ålder och nådhe för gudh och menniskior. Luk. 2: 52 (NT 1526). Lika som löffuet på itt ferskt trää, somt faller aff och somt wexer til, så haffuer thet sigh ock medh menniskionne, somlighe döö, och somlighe födhas widh igen. LPetri Sir. 14: 19 (1561). Så omöjligt det för osz menniskor är att förhindra, det månen wäxer till, när nytändningsdagen är inne, lika så omöjligt är det, när (osv.). Afzelius Sag. IX. 2: 212 (1860). Allteftersom pojken vuxit till har han övergått till mer blandad kost. Bolin VFöda 123 (1933). jfr tillväxa. särsk.
a) (†) med indirekt personobj. Vthaff dryckenskap wexer enom dåra modhet til. LPetri Sir. 31: 37 (1561).
b) refl.; i sht om person, i fråga om utveckling i riktning mot ngt högre l. bättre l. starkare o. d. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 35 (1691). Rena sanningen är, att Gerda blifvit betydligt vackrare än förut, att hon vuxit till sig på allt sätt – utom på längden och bredden. Bremer Sysk. 2: 132 (1848). Hennes (kok)konst har .. vuxit till sig i teknisk säkerhet med åren. NordRevy 1895, s. 762. Vi skulle .. kunna ta ut en del av kycklingarna efter fem veckor och låta resten växa till sig ytterligare en vecka. Land 1984, nr 47, s. 3. —
1) till 1, om person: växa (o. bli stor); särsk. i resultativa uttr., ofta i förb. med prep. till (se d. o. I 10); särsk. (o. i sht) i fråga om att utvecklas från barn till vuxen; äv. med försvagad innebörd av tillväxt o. utveckling, övergående i bet.: genomleva l. tillbringa uppväxttiden; växa ut 1. Barnet wäxte vpp och sterktes j andano(m). Luk. 1: 80 (NT 1526). Min Isaac wexer vpp, och kan nu tulta kring. Hesselius FruentSp. 21 (c. 1710). Då .. (han) hade hunnit .. växa upp till yngling. Strindberg NRik. 60 (1882). Döttrarna hade nu växt upp och slutat skolan. MinnGPrästh. 2: 39 (1925). Först ser han det gamla köket. Så som det såg ut när han och Ove växte upp där. Jörgensdotter BergDöttrar 137 (2009).
2) till 2, om växtlighet l. (del av) växt: (gro o.) växa; komma fram (ur jorden) o. tillta i storlek. Törnebuskana wexte vpp. Mark. 4: 7 (NT 1526). Rågen .. (har) vext upp till en fots höjd högd. QLm. 4: 64 (1833). Rundt omkring planteringen satte han pilkvistar, ty han visste, att dessa mycket hastigt skulle växa upp. LbFolksk. 194 (1890).
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2 (l. till växa, v.2 3, 4), särsk. dels: öka l. tillta (i storlek l. omfattning l. mängd l. antal l. styrka l. hastighet l. intensitet), dels: uppstå l. uppkomma (o. förökas), särsk. med bestämning inledd av prep. ur, betecknande det varur ngn l. ngt uppstår osv.; särsk. i uttr. växa upp ur jorden, plötsligt visa sig l. dyka upp (efter att ha varit obefintlig l. obemärkt o. d.). En stoor storm wexte vpp j haffwet, så ath wåghen sloogh vthoffwer skepet. Mat. 8: 24 (NT 1526). Glädje wäxte op i mig, wid det jag blef en så angenäm syn warse. SedolärMercur. 2: nr 10, s. 7 (1731). Allt detta som under de senaste sex månaderna varit honom bekant och dock betraktats såsom småsaker, det växte med ens upp till stora faror. Forssell G2A 100 (1894). Han äger nu sina 800,000. Har vuxit upp ur ingenting. Det är inte längesedan han bar ved på nacken. VLitt. 1: 505 (1902). Dessa mer än tusen soldater, hvilka med ens växte upp ur jorden .. sopade undan allt framför sig. Janson Lögn. 211 (1912). —
VÄXA UR10 4, äv. UTUR04. till 1: växa sig för stor l. för vuxen för (ngt) (jfr växa ifrån 1 a); i sht med avs. på kläder, särsk. i uttr. växa ur kläderna (se ur, prep. osv. II 1 a); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i sådana uttr. som ha vuxit ur barnskorna (se barnsko a α), förr äv. växa ur arten (se art 3 a β), växa ur känseln (se känsel 1 b), växa ur skarnet (se skarn 1 e ε δ'); jfr ur-vuxen. Lucidor (SVS) 441 (1674; uppl. 1997). Olof, du är för stolt, / Du vuxit ur din barntro som ur din kolt. Strindberg MOlof 34 (1878). (Vid 20 månaders ålder är barnet) ständigt i rörelse, vet vad det vill, har vuxit ur lekhagen (osv.). PedT 1955, s. 5. Pojkars axelbredd ökar långt efter det att benen slutat växa. Man kan behöva ny jacka fast man för länge sedan slutat växa ur byxorna. Kamratp. 1999, nr 7, s. 3. —
1) till 1, 2, i fråga om biologiskt växande, särsk.: gm växande komma fram l. sticka ut; i sht förr äv. (till 1): växa (o. utvecklas) färdigt, växa upp (till ngt) (se växa upp 1); äv. mer l. mindre bildl., i fråga om att ngts utveckling l. ökning i omfattning liknas vid biologiskt växande (hos en växt) (jfr växa, v.2 5). Lind (1749). I nära sammanhang med kyrkosången utvecklades .. det religiösa skådespelet .. fastän i vårt glest befolkade land fröet ej .. kunde växa ut till konst i egentligare mening. Oscar II IV. 1: 120 (1871, 1890). (Ekorrens svans) blef yfvigare och tofsarna på öronen växte ut. Beskow Greta 90 (1901). Om de unga tillätes att växa ut till människor och medborgare i behörig tid .. så skulle nog skolarbetet kunna reformeras. Tenow Solidar 3: 170 (1907). Han hade aldrig vuxit ut riktigt, någonstans hade han stannat i växten. Heerberger Dag 25 (1939).
2) (†) till 3: gradvis avta l. försvinna; jfr ut, adv. 11. När 7 Åhr är förbij så wäxer Hålet (i hästtanden) uth, att Tänderna blifwa jämna. Rålamb 13: 120 (1690). Ekblad 251 (1764).
3) till 3: (uppstå l. utvecklas o.) växa; särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. till l. ur, angivande det vartill resp. varur ngt under växande utvecklas. Tegnér (TegnS) 4: 84 (1824). Duglösheten som växer ut ur en barndom af sjelfsvåld och en ungdom af njutningar. 2SAH 40: 548 (1865). Kyrkbyarna har växt ut till köpingar och städer. Lagerlöf Holg. 1: 99 (1906). —
VÄXA ÖVER10 40. [fsv. vaxa ivir] särsk.
1) (numera mindre br.) till 1: växa sig större än (ngn); äv.: växa ifrån (se växa ifrån 1 a) l. vara upphöjd över (ngt). Nordforss (1805). Att fördraga lidandet är .. att växa öfver lidandet och utan knot bära det. Wikner Pred. 556 (1883). Levertin Magistr. 81 (1900).
2) till 2: gm växande utbreda sig över l. täcka (ngt). NorrlS 14: 32 (1647). Naturen hade vuxit öfver sig sjelf .. en oordentlig, men välmenande och rik vegetation hade ifrigt arbetat på att öfverväxa, öfvertäcka allting. Almqvist JK 81 (1835).
Ssgr (i allm. till 2): A (numera bl. mera tillf.): VÄX-KRAFT. (väx- 1862 osv. växe- 1893–1906) till 1–3: växtkraft; särsk. i fråga om mark l. jord, i uttr. vara i sådan l. sådan växkraft. PT 16/8 1862, s. 3. Jorden är i mycket hög växkraft och till stor del täckdikad. DN 1878, nr 4011 A, s. 4. Den lugna lyckan gaf .. förnyad växekraft åt hälsan inom honom. Lundegård Prom. 2: 153 (1893). I min trädgård har jättesolrosen alltid en given plats. Den är rolig och lätt att odla och med en stor växkraft. NorrbK 9/6 2014, s. 16. —
-PERIOD. särsk. till 1, 2: växtperiod; jfr tillväxt-period. HbTrädg. 4: 18 (1874). Under växperioden fordra palmerna rikligt med vatten. Abelin TrInomh. 146 (1904). Att under individens hela växperiod – barn och ungdomsåren – ytterligare nytt material ständigt produceras för tillväxten av organet. Haglund HållnRörOrg. 1: 13 (1924). —
-PLATS. (väx- 1888 osv. växe- 1893) växtplats; jfr -ställe. Väx-platser för några af de vigtigaste höstväxterna. Verd. 1888, s. 110. —
-PUNKT. (väx- 1882 osv. växe- 1916) (numera mindre br.) tillväxtpunkt. Lundström Warming 76 (1882). Straxt under rotmössan och skyddad af denna, ligger den s. k. ”växpunkten”, härden för nya delars, nya cellers, bildning. Fries Växtr. 26 (1884). Ekbohrn (1936). —
-STÄLLE. (väx- 1850 osv. växe- 1817–1907) växtställe; jfr -plats. VetAH 1817, s. 91. I statsskogen vid Buderupholm på Jylland har den praktfulla Cypripedium calceolus blifvit skyddad och inhägnad på sitt enda kända växställe inom landet. SvNat. 1911, s. 108. —
-TID. (väx- 1836 osv. växe- 1906) växttid. Ändtligen (har) ett 3 dagars godt och ymnigt regn .. jemte fortsatt sval väderlek och småregn förlängt växtiden. DA 24/8 1836, s. 1. —
-VÄDER. (väx- 1833 osv. växe- 1848–1892) för växande gynnsamt väder, växtväder. AB 21/11 1833, s. 3. De gynnsammaste dagarna äro sådana, då det klarnar upp på morgonen och blir vackert efter en regnig natt. Det är sådant väder som lantbrukarna kalla för ”växväder”. SvSkog. 199 (1928). —
(1) -VÄRK. (väx- 1890 osv. växe- 1857–1938) växtvärk; äv. bildl. Ahnfelt StudM 2: 408 (1857). Till denna art av funktionsrubbningar och belastningsbesvär höra utan tvivel de vanliga tillstånd, som i folkspråket kallas ”växvärk”. Haglund HållnRörOrg. 2: 115 (1924). Stadstillblivelseprocessen har haft en serie av växevärkar. AB(A) 28/10 1938, s. 19.
B (†): VÄXE-KRAFT, -PLATS, -PUNKT, -STÄLLE, se A. —
-SÄTT. växtsätt. Fries BotUtfl. 1: 315 (1843). Mistel-familjen, som omfattar blott arter med samma växe- och lefnadssätt som .. misteln. Fries Växtr. 193 (1884). MosskT 1893, s. 15. —
-TID, -VÄDER, -VÄRK, se A.
C (†): VÄXNINGS-SÄTT. växtsätt. (Lökens) vexningssätt är högst märkvärdigt. Agardh Bot. 1: 293 (1830). Agardh o. Ljungberg III. 1: 201 (1857). —
-TID. växttid. Wallerius Åkerbr. 47 (1761). Med kupningen äro arbetena för potatisens skötsel under dess växningstid i hufvudsaken afslutade. GbgP 1892, nr 133 B, s. 2.
Avledn. (till 1, 2; †): VÄXLIG, äv. VÄXELIG, adj. (-elig 1756. -lig 1741–1893) om mark l. jord: bördig; äv. om djur l. växt: som lätt l. gärna växer, växtkraftig (jfr växa, v.2 2 d); jfr växtlig 2. Dalin Vitt. II. 4: 35 (1741). God och wäxlig jordmån. Dalin Hist. 1: 10 (1747). Hwarwid jag ej allenast haft den förmon, at jag fått stora, wäxeliga och fina lamb, utan de hafwa warit mera tiltagsna om Hösten, när de böra fodras inne. Boije Landth. 117 (1756). 968 tunnland vacker växlig skog. GHT 13/1 1893, s. 4.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content