publicerad: 2019
VÄDER vä4der, sbst.1, n.; best. vädret (OPetri 1: 6 (1526) osv.), äv. (numera bl. vard.) väderet (G1R 20: 63 (1549) osv.) ((†) vädert (G1R 20: 45 (1549), Lagerberg Dagb. 39 (1711))); pl. =; pl. best. vädren (Syr. 43: 19 (öv. 1536) osv.), äv. (numera bl. vard.) väderna (SAOL (1950) osv.) l. vädrena (Bellman (BellmS) 1: 69 (c. 1770, 1790; i vers) osv.).
Ordformer
(vedder (u-, w-) 1561–1626. veder (w-, -dh-) 1534–1852 (: Wedermåne). vedhe- i ssg 1565 (: vedheBlåser). väder (u-, w-, -dh-) 1525 (: Vrwædh(e)r) osv. vär (w-, -äh-, -ää-) c. 1642–1950, 1964 (i återgivning av talspr.). wether 1594. wäer 1674 (: owäer)–1695 (: wäer snäll))
Etymologi
[fsv. väþer; motsv. fd. wæthær (d. vejr, nor. bm. vær), fvn. veðr (nyisl. veður, nor. nn. ver), fsax. wedar, (mlt. wed(d)er), mnl., wēder, weer, (nl. weer), ffris. weder, fht. wetar (mht. wet(t)er, t. wetter), feng. weder (eng. weather), fkyrkoslav. vedro (ry. vjodro), fint, klart väder; av omstritt ursprung. — Jfr VITTRA, v.2, VITTRING, VÄDERLEK, VÄDRA, VÄDRIK]
1) (utom i vissa stelnade uttr. o. ss. förled i vissa ssgr numera bl. ngn gg) vind, luft i rörelse; särsk. i fråga om förh. på sjön; äv. dels i pregnant anv., om kraftig blåst l. storm l. oväder, dels i jämförelser l. i bildl. anv., med tanke på vind ss. flyktig l. ombytlig l. okontrollerbar o. d. (se särsk. e); jfr 6 c. Så föll reghn och kom floodh, och wädhret blåste och stötte på hwset. Mat. 7: 25 (NT 1526). The äre allesamman förswnne vthi ett ögnableck, såsom ett wäder. PJGothus UndLära C 1 a (1592). Såsom vij nu vore kompne ett gott stycke i siöenn .. vende sig vädredt i vester. AOxenstierna 2: 1 (1606). Wädret förer rägnwatn twert igenom wäggarna. VDAkt. 1715, Syneprot. Ett väder lär uppväxa, / hastigt stormigt varda. Afzelius SæmE 248 (1818). Mjölqvarn för väder. SFS 1876, Bih. nr 41, s. 8. Ja, i sanning kan man äfven om det politiska vädret säga, att man icke vet, hvart det far. Quennerstedt Torneå 2: 242 (1903). — jfr AMBRA-, BLÅS-, DAMM-, GEN-, HUVUD-, HÖRNE-, LAND-, MED-, NORDOSTAN-, NORDVÄST-, OSTAN-, RUS-, SIDO-, SJÖ-, SUNNAN-, SYDOST-, SYDVÄST-, UR-VÄDER m. fl. — särsk.
a) i förb. med adj.-attribut angivande styrka l. intensitet l. omfattning o. d.; särsk. (o. numera med mer l. mindre klar anslutning till 6) i förb. med hård. Ther reeste vpp itt stoort wädher på syöön. Luk. 8: 23 (NT 1526). När en skall segla emoot en starck ström, och roo emoot starkt wädher, går thet långsamt till, och farten är seen. Forsius Phys. 38 (1611). Kan lots, i anseende till swår sjö och hårdt wäder, icke lägga till wid fartyget, skall han hålla sig i desz närhet. SFS 1862, nr 47, s. 23. Sakta väder för ock skepp i hamn. LbFolksk. 6 (1890).
b) i förb. med verb, med särskild tanke på ljudintryck. Ett Wäder, som susar. Fernander Theatr. 312 (1695). De tiutande wädren. Wallenberg (SVS) 2: 31 (1769; uppl. 1999). Drifvan knarrar under skon, / Vädret vildt från Norden ryter. Lenngren (SVS) 2: 307 (1793). Vädret hven i masternes remmar. Arfwidsson Oisian 1: 362 (1842). Regn och vind och väder / sjunger här ditt lov. Ps. 1986, 327: 3.
c) med särskild tanke på Gud ss. rådande över väderförhållandena; särsk. om storm l. oväder ss. ett tänkt straff; numera nästan bl. (med mer l. mindre klar anslutning till 6) i uttr. (ett) Herrans väder (se HERRE 6 b β); jfr VÄDERLEK slutet. Doch kunne wij icke stå emoth gudz wädher. G1R 7: 380 (1531). Genom Gudz bläst äro the förgångne, och genom hans wredhes wädher förgiorde. LPetri Job 4: 9 (1563). Gudh gifve, att väderett velle en gångh gå till når häller öster, att skepan vedh Giöteborgh kunde koma uth i siön. OxBr. 9: 642 (1645). ”Gud låte vädret vända sig till hemvägen” – sa’ gumman, hade motvind bort. Holmström Sa’ han 32 (1876).
d) i sådana uttr. som (så l. så) många väder ska blåsa l. det ska blåsa många väder, betecknande att lång tid ska gå l. att mycket hinner hända o. d. Tu vest nu vell sielff ath monge hande veder är blest, szedan tu fick vår villie och mening vm for:ne Boyart. G1R 9: 336 (1534). Vellen i ränna uthur kiörkian i wredesmodh .. så giörer, men .. här skall blåsa tu väder, förr än i komma in igen. VDAkt. 1682, nr 17 (1681). Nog ska det blåsa många väder innan jag går utomhus förrän sommarn kommer! Wetterstedt Mut. 144 (1832). När det förutvarande badhuset på samma plats byggdes, kunna vi ej säga. Men säkert är att det blåst många väder sedan dess. AB 10/5 1911, s. 7.
e) (numera föga br.) i sådana förb. som drivas av l. följa l. vända sig (l. ngt) efter vädret, i bildl. anv., i fråga om att anpassa sig efter omständigheterna l. att lätt låta sig påverkas l. ändra uppfattning o. d., särsk. i sådana uttr. som vända kappan (förr äv. kåpan) efter vädret (se KAPPA, sbst.1 1 c γ, KÅPA 1 a δ). Uillen j see ena röö som driffs hijt och tijt aff wädhret? Eller huad ginge(n) j vth till ath see? Mat. 11: 7 (NT 1526). Huad nu wijdare fölier, weet Jag icke, eij heller kan Jag säkert döma därom, män måste fölia wädret. HSH 36: 371 (1635). Att hwar och en wänder sig Effter wädret. KKD 12: 405 (1710). Här wände nu (den listige) Regner sitt Segel efter wädret. Mörk Ad. 1: 82 (1743). DN(A) 13/9 1960, s. 19.
f) (numera mindre br.) i sådana bildl. uttr. som slå (förr äv. kasta) ngt i vädret, slå undan l. bort ngt, inte ta hänsyn till l. bry sig om ngt (i sht förmaning l. råd o. d.) (jfr SLÅ, v. I 8 g β, VIND, sbst.1 4 g ε). Ther fore moste man icke såå slätt slåå thet hädan j wädhret, vtan giffua ther granna acht vppå. OPetri 2: 48 (1528). Enär iagh hafwer rådt honom till att affstå medh sådanne olidelige förargelser, hafwer han kastat alla förmaningar i wädret. VDAkt. 1653, nr 207. Mina nyttiga råd har man bortslagit i wädret. Nicander SalOrdspr. 3 (1760). Fogden warnade: J förtagen eder, nådige herre! .. Axel slog hans ord i wädret. Fryxell Ber. 4: 71 (1830). SvD 9/4 1988, s. 24.
2) [eg. specialanv. av 1, med tanke på riktning varifrån vinden blåser l. kan blåsa] (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) väderstreck; särsk. dels i sådana uttr. som i l. från (världens) fyra väder, särsk. i oeg. l. utvidgad anv.: på resp. från alla platser i världen, överallt(ifrån), dels i uttr. stå (ut)i alla väder (se STÅ, v. II 2 a; jfr 6 b). Thå wardher han senda(n)des sina änglar till ath försambla hans vthkoradha frå fyra wädher nedherst j frå iordhenne och öffuerst upp j himmelen. Mark. 13: 27 (NT 1526). Iagh haffuer förströdt them vthi fyra wädher vnder himmelen. Sak. 2: 6 (Bib. 1541). The Gambla hafwa allenast fyra slags Wäder ställt, Ost, Wäst, Syd och Nord. Palmchron SundhSp. 16 (1642). När ditt Basune-Liud / Skal gi’e ett kraftigt dön i Werldsens fyra Wäder. Frese Pass. 81 (1728). Tidningsbladet samlar åt oss ”detaljer” från världens fyra väder. SvTidskr. 1894, s. 332. Svedje stod och såg ut i tre väder, men icke i det fjärde. Åt norr såg han icke. Moberg Rid 12 (1941). — jfr HUVUD-, HÖRNE-, PRINCIPAL-VÄDER.
3) luft l. luftmassa (utan särskild tanke på dess rörelse (jfr 1)); särsk. (o. utom i f numera nästan bl.) i förb. i vädret, dels med tanke på luften över ngn l. ngt l. uppe i himlen, dels i fråga om att befinna sig ute (i friska luften). Solen och wädhrit wordo förmörkradhe vthaff brundzens röök. Upp. 9: 2 (NT 1526). Wedhret är .. fult med pestilentie och förgifft. LPetri Wijgd. C 3 a (1538). Fiskarna i Flodhen, Foghlarna i Wädhret, Diuren på Marckenne. Leuchowius Zader A 4 b (1620). Alle lefwande diur måste anda Wädret. Lindestolpe Pest. 9 (1711). Jag begynner blifwa frisk, men tohl ej det minsta; jag war här om dagen ute i wädret, och måste hafwa ondt af det hela 3 dagarne. Linné Bref I. 2: 174 (1751). Vädret närapå tröt honom. Aronson SångPolstj. 69 (1948). Hela byggnaden är nu bara ett skal med skorstenar som sticker upp i vädret. EskilstKurir. 27/11 2014, s. 6. — särsk.
a) i fråga om kroppsdel som vänds l. riktas uppåt (l. som exponeras i fria luften); särsk. i sådana metonymiska l. bildl. uttr. som vända benen i vädret (se BEN, sbst.1 II 1 e ζ (slutet)), sätta l. vända (upp) o. d. näsan i vädret (se NÄSA, sbst.2 1 c β α’, ε); ofta äv. i satsvärdigt prep.-uttr. inlett av med; äv. (hippol.) i uttr. gå i vädret (se GÅ VIII 7); jfr f. (Åsnan sparkade vargen så) at han bleff liggiandes, och sträkte alla fyra fötter j wädret frå sigh. Balck Es. 165 (1603). (Översten) tager .. sin Half-pique i wänstra handen och uplyfter den högra med de twå främsta fingren i wädret .. hwaruppå Eden af General-Auditeuren .. förestafwas. ReglInf. 1751, s. 521. Oxarne sätta mularne i vädret. Strindberg NRik. 30 (1882). Och så drog han sitt svärd och ropade sitt stridsrop och red på, och draken besade förskräckt ner från vägen med svansen i vädret. Lindström Leksaksb. 12 (1931). Hästen satte rumpan i vädret. Widding Major. 227 (1969). Isa Good var gravid .. Hon stod där med magen i vädret i all sin skönhet. UlricehT 28/6 2014, s. 16.
b) i sådana uttryck som flyga l. fara o. d. (upp) i vädret, i fråga om att slungas l. skjutas iväg o. d. At Kyrkian sprangh sönder, och the flugo allesammans vp i wädret och dödde. Petreius Beskr. 2: 48 (1614). Min Pistohl fohr i vädret. HFinlÖ 408 (1730). Det är ett puts att få artilleristen j wädret skjutsad med sitt eget krut. Hagberg Shaksp. 1: 382 (1847). Vart tog månaden vägen? Det var ju alldeles nyss raketerna for i vädret och vi hurrade in 2016. Barometern 30/1 2016, s. 12.
c) i uttr. betecknande att ngt försiggår i ”tomma luften”, utan att nå fram l. träffa ngn o. d.; särsk.
β) (†) i sådana uttr. som hugga l. slå o. d. i vädret, i sht i bildl. anv., i fråga om att missa målet l. handla på måfå o. d. (jfr HUGGA, v.1 1 k ζ, SLÅ, v. I 1 i ε). 1Kor. 9: 26 (NT 1526). At uprepa flere ställen af denna skrifft vore onödigt, de här anförde, torde redan til öfverflöd hafva bevisat, at author icke menar at hugga i vädret eller tahla in abstracto uti detta sitt värk, utan at han alfvarsamt tänker det han säger. 2RARP 19: Bil. 67 (1755). (Hon har) en bindel för ögonen .. Häraf uppkomma missvägningar och hugg i vädret. Palmær Eldbr. 65 (1834). Bergklint Vitt. 161 (1837).
d) i uttr. inte få en syl i vädret, i bildl. anv., med tanke på luften ss. helt o. hållet fylld av andras tal (se SYL, sbst.1 1 d α).
e) († utom i ssgn MUN-VÄDER) med tanke på luft som ngt innehållslöst l. värdelöst o. d.; särsk. dels i fråga om tomt prat, dels i sådana uttr. som inte kunna leva av väder, i fråga om knappa resurser o. d. Then som bedröffuar sitt egit hws, han scal få wäder til arffs. SalOrdspr. 11: 29 (öv. 1536). Dock wil jag här icke hafwa .. lastat them, som skäliga .. sökia sin rettighet, then .. the förtient hafwa. The äro menniskior, och kunna intet lefwa af wäder och watn, eller skyhla sin kropp med löf och halm. Swedberg Lefw. 415 (1729). En ung och rasker tös; / .. Hon ej nöjs med ord och wäder. Lindahl Syrinx 6 (1747). Sälla dar / .. Då ej wänskap wäder war! Dalin Vitt. 3: 89 (c. 1753). Ditt tempel .. / .. (är) Ett rum, der högmodet i fattigdomens famn, / Förtärs af hufvudbråk, och mättar sig med väder. Leopold (SVS) I. 3. 1: 406 (1808). Hallström Skogsl. 144 (1904). — jfr MUN-VÄDER.
f) i uttr. till väders, uppåt (i luften), mot himlen (särsk. i förb. med sådana verb som gå l. stiga); äv. angivande befintlighet, särsk. (sjöt.): uppe (ovan däck) i mast l. rundhult l. tackling o. d.; förr äv. i anv. motsv. a. The .. hadhe vp seghlet till wädhers, och läto gå åt stråndenne. Apg. 27: 40 (NT 1526). Block, som till väders sitta horisontelt, såsom underrå brassblocken, böra vändas så, att nagelhufvudt kommer uppåt. Frick o. Trolle 16 (1872). (En) dåligt dresserad, hårdmundt häst, som har för vana att gå med nosen till väders. TIdr. 1895, Julnr s. 21. Så breder .. (storken) vingarne och går till väders. Rosenius Naturst. 52 (1897). Under vakten deltaga extra Kadetterna i .. arbeten till väders. SFS 1901, nr 7, s. 7. Ballongerna värmdes upp .. och steg till väders. Sydsv. 1/10 2014, s. C9.
g) (†) i allmännare anv., om gas i allmänhet. Den starcka imman ell. wädret, som går af en stor kittel med wattn uthi. BokvGP 17 (1720). Luften i sin Mors rum och desz fönster, dörrar och spiäll från osunda dunster, immor och wäder. Dalin Arg. 2: 376 (1734, 1754).
4) [utvecklat ur 1 (o. 3)] i fråga om lukt som följer med vinden l. sprids i luften: lukt(spår); vittring; särsk. i uttr. få l. ha väder av l. på ngt, i sht förr äv. dra väder av ngt (jfr DRAGA, v. I 17 a β), äv. i bildl. anv. (äv. i uttr. få väder om ngt), misstänka ngt l. få reda på l. nys om ngt; förr äv. i sådana uttr. som komma under vädret med ngt (se slutet); jfr VIND, sbst.1 2, VÄDER-KORN. Han hadde En yr häst, kunde inte wäll hålla honom, Effter han hadde wädher vtaff några stor (dvs. ston) föråht i wäghen wore. ÅngermDomb. 21/7 1638, fol. 137. Generalerne, så snart de fingo ringaste wäder om capitulationen, skickade een Capitein .. till konung[en] med raport. KKD 5: 271 (1711). I det Drängen .. öppnade dörren, insmygde sig en Stöfware, hwilken fick wäder af mig. Gyllenborg Vill. 50 (1721). Det är märkvärdigt, at den bästa fogel-hund näppeligen kan draga wäder af en kläckande fogel, fast han står straxt brede wid orrhönan som ligger. Linné Sk. 358 (1751). Min käre broder Afzelius, hvilken genast fått väder af min ankomst. Törneros (SVS) 2: 127 (1827). Regeringen fick väder om saken. Fryxell Ber. 6: 488 (1833). Sen vände jag fort hemåt och hoppades att hunden inte skulle få väder på björnen. ÖstersundP 18/5 2007, s. 17. — särsk. [jfr ä. d. komme under vejr med; jfr äv. mlt. under den wint komen] (†) i det bildl. uttr. komma under vädret l. väder med l. om ngt, få reda på l. komma underfund med ngt, uppdaga ngt, äv.: märka l. misstänka ngt; ngn gg äv. i uttr. komma under vädret med ngn, särsk.: ertappa ngn (med ngt). At tw motte komma vnder wädhret med them, som sådana stemplan eller förskreckilsze aff stadh komme i blandh almogen. G1R 6: 260 (1529). Tå krijgzfolcket kom vnder wädret medh hans förädelige vpsåt, slogo the honom ihiäl. Schroderus Sleid. 93 (1610). Er Farbror har kommit under wäder med at Silvia har en annan Älskare. Knöppel Möt. 16 (1750). At Konung Birger kommit under wäder om en stämpling från Härtigarna. Lagerbring 1Hist. 3: 117 (1776). Ingen .. hade haft nog mod att säga ett enda ord emot G. äfven om de kommit under väder med hans brottsliga anslag. BL 5: 353 (1839). Zeipel Set. 1–2: 228 (1847).
5) [eg. specialanv. av (1 o.) 3] om gas i l. från magen l. tarmkanalen; särsk. i förb. med dels sådana verb som göra l. ge, dels (för)driva; utom ss. förled i ssgr numera i sht i uttr. släppa (sitt) väder (se SLÄPPA, v.3 I 1 k). Godh maat .. som icke mykit wädher födher aff sigh j lijffuet. BOlavi 11 a (1578). Somblige (maträtter) gifwa Wäder, som Ärter och Bönor. Palmchron SundhSp. 31 (1642). En Person .. lågh länge siuk i en quartan, .. förlorade sin Matlust .. och uthi Lijfwet plågades han mycket af weder och hårde obstructioner. Tranæus Medewij 25 (1690). Lagerbring HistLit. 284 (1748: giöra wäder). Et slags destilleradt bränvin eller vatten, som fördrifver väder i kroppen. Möller 2: 295 (1802). Emedan tarmen är utspänd af väder. Hygiea 1840, s. 367. Meklamenterna (dvs. medicinerna) hjälpte, kon .. blev av med vädret, då hon förätit sig på färska klövern. Suneson GGrund 113 (1926).
6) [i utvidgad anv. av 1 o. 3] sammanfattande, om tillståndet i (den närmast omgivande) atmosfären med tanke på vind, temperatur, himlens klarhet, nederbörd o. d. (på viss plats o. under begränsad tid), väderlek; ofta i förb. med adj., särskilt sådant som anger positivt l. negativt omdöme; ibland äv. om generella väderförhållanden under längre tid, närmande sig l. övergående i bet.: klimat (se d. o. 4). Vädret var ovanligt fint för årstiden. Hemskt, uselt, dåligt, ruggigt, kallt, mulet, dimmigt, kvavt, varmt, behagligt, strålande, underbart väder. Thet bliffuer clart wädher. Mat. 16: 2 (NT 1526). Ty gåår iagh min Koss j fagre wädher / Så gladeligh iagh een wijsa quädher. Gevaliensis Jos. A 5 b (1601). Nya kappråckar .. af hwilka de i fult wäder måge sig betiena. KlädkamRSthm 1742, s. 174 f. Hu, sådant väder, isigt, tungt och grått. Östergren Dikt. 63 (1871). God morgon, har du någonsin sett så vackert väder? Lindström Leksaksb. 20 (1931). Extremt väder med återkommande översvämningar har blivit allt vanligare även i Sverige. BoråsTidn. 4/11 2014, s. 2. Sveriges väder passar mig. Jag jobbar hela tiden och är mycket inomhus. BlekLT 28/5 2016, s. 40. — jfr APRIL-, BLASK-, BLID-, BRITTSOMMAR-, BUS-, FROST-, GRÅ-, HUND-, HÖST-, ILINGA-, MILD-, O-, PROMENAD-, REGN-, RUSK-, SEMESTER-, SLASK-, SNÖ-, SOMMAR-, STORM-, TOPPEN-, UPPEHÅLLS-, UR-, VACKER-, VINTER-, VÅR-, YR-, ÅSK-VÄDER m. fl. — särsk.
a) ss. föremål för förutsägelse l. prognos o. d.; äv. om l. elliptiskt för väderleksrapport; särsk. (i sht förr) i fråga om att tolka tecken i naturen ss. förebådande viss väderlek. Om .. (månen) mitt vthi swart är, / Tå få wij wist itt smuckt Wäär. Bondepract. B 4 b (1662). Thet ringeste .. af sådana naturliga prognostica .. icke äre mycket säkrare än then wittraste Astrologi Almanacka, angående wackert och fult Wäder. Block Progn. 27 (1708). Man säger, då barometern stiger: det blir vackert väder. JJNervander 1: 51 (1847). När orren spelar starkt om efterhösten, väntar han vått väder. Wigström Folkd. 2: 135 (1881). (Hon sade) att vi måste sätta på nyheterna, fick inte missa vädret. Stensdotter ArnesKiosk 224 (2004). Det ser ut att bli växlande molnighet och successivt lite torrare väder, säger SMHI:s meteorolog. NerAlleh. 19/7 2016, s. 5.
b) i det adverbiella uttr. i alla väder (jfr 2), särsk. i bildl. anv.: vad som än händer, i vått och torrt; jfr KARL 2 a, STÅ, v. I 9 a, VÄDER-SKIFTE. Sjöberg SthmHeml. 281 (1844). Han är vän i alla väder. Andersson Terentius 15 (1896). Fadern .. litar på att Birgit, den duktiga, den äldsta, klarar sig i alla väder. Lundkvist Vindingev. 269 (1956).
c) i vissa allittererande förb., särsk. väder och vind (i vissa (i sht ä.) språkprov äv. att uppfatta ss. hörande till 1). — särsk.
α) med tanke på vädrets kraft l. påverkan o. d.; särsk. i fråga om att stå emot l. klara av olika väderlekar, ofta med tanke på ogynnsamma l. svåra väderförhållanden (jfr 1), äv. i bildl. anv.; förr särsk. i uttr. giva ngn i väder och vind (äv. i väder och vatten) (se GIVA, v. I 6 g β); jfr VIND, sbst.1 4 g γ. G1R 15: 368 (1543). (Skeppen) finge thå strax wädher och windh. Hund E14 48 (1605). (Gud) wandre medh osz i watn och wäär; / Hans Helge Änglar ware osz när. Ps. 1695, 337: 2. Huru älsklig hon var, denna unga mö, som vågade trotsa väder och vind för att komma ned till stranden! GbgAB 21/5 1890, s. 4. (Vid) Vinterfältmarschen .. utröntes, att vapenrock med sticktröja och kappa gåfvo bättre skydd för väder och vind än pelsen, som lemnade ryttarens underlif och ben blottställda för köld. KrigVAT 1891, s. 538. Triumfbågen blev snart fördärvad, bucklig och bågnande av väder och vind. Englund Silverm. 65 (2006).
Ssgr: A: (5) VÄDER-AVGÅNG~02 l. ~20. jfr avgång I 5. Lindring i kolikplågorna efter wäderafgång. Lundberg HusdjSj. 354 (1868). —
(6) -BALLONG. om ballong (se d. o. 2) som används för att utföra meteorologiska mätningar; jfr radio-sond. Wrangel MvSchwerin 185 (1825). Observationer från väderballonger. NTeknik 1981, nr 30, s. 8. —
(6) -BESTÄNDIG. som står emot vädrets påverkan. 2NF 26: 1236 (1917). För att teglet skall bli väderbeständigt, måste det brännas. 2NF 28: 625 (1918). —
(6) -BESTÄNDIGHET. [jfr -beständig] TT 1903, Annonsbil. nr 34, s. 1. Kisellegeringarna .. framställas med olika kiselhalt. De ha goda gjutegenskaper, god väderbeständighet och motståndsförmåga mot nötning. HantvB I. 2: 83 (1934). —
(3 e) -BILD. särsk. (†) om luft l. tomhet personifierad; jfr bild, sbst.1 4. Jag ser en wäderbild med färgor sig utsmycka. Nordenflycht QT 1744, s. 26. —
(5) -BILDNING. gasbildning (se d. o. slutet). Hygiea 1843, s. 656. De milda, mörka vinerna äro mera fuktande, ger mer anledning till väderbildning och äro mera lösande. Löwegren Hippokr. 2: 120 (1910). —
(6) -BITEN, p. adj. [jfr eng. weather beaten] som har märkts l. präglats av vädrets inflytande (i sht av mycket sol l. vind); särsk. om person l. ansikte (med tanke på hyn); jfr bita I 2 i α. Serenius Ooo 2 c (1734). Väderbitna fiskare i slitna blusar och lappade byxor. Levertin Riv. 20 (1883). Hennes av mer än åttio vintrar väderbitna ansikte var alldeles stelt. Malmberg Fiskebyn 27 (1919). Den mer än 200 år gamla byn har hög charmfaktor med idylliska bondgårdar, stocktimrade hus, väderbiten kyrka och små gränder. HbgD 19/2 2017, s. C14. —
(6 a) -BITRÄDE~020. ss. militär tjänstetitel; jfr biträde 5. Värnpliktiga .. utbildas bl a till .. väderbiträden. SoldUndFlygv. 1944, s. 47. —
(3) -BLÅSA. (†)
1) simblåsa (se d. o. 2). (Fiskarna) skulle .. siunka til botn .. om icke Natursens Herre hade begåfwat alla Fiskar med sina små Wäder-Blåsor. Triewald Förel. 2: 75 (1729, 1736). Retzius Djurr. 23 (1772).
2) om behållare för l. med luft; särsk. dels om luftkärl (se d. o. 1) i brandspruta, dels = -boll 2; jfr blåsa, sbst. 3. ArkliR 1565, avd. 23. Af Väderblåsor, Läderblåsor eller som var detsamma Väderbollar betjänte krigsfolket sig för att vada eller simma öfver åar, samt Fästningsgrafvar, fylde med vatten. 2VittAH 3: 267 (1788, 1793). Å de för brandsprutor använda pumpar .. om sprutornas effekt skall blifva tillfredställande, har man .. ett medel i Luftkärlet (äfven kalladt luftblåsa, väderblåsa .. m. m.). Ahlström Eldsl. 233 (1879). Ekbohrn (1936).
3) luftbubbla; jfr blåsa, sbst. 7, 8, o. -bubbla. Polhem ESkr. 3: 159 (c. 1705). Jag har väl sedt många Crystaller med gräs, strån, vatn &c. inuti; men en sådan Combination på en gång med Vatn och Insecte och Väderblåsa, kan jag icke minnas mig hafva observerat förut. Björnståhl Resa 1: 408 (1772). Af botnen uppstigande väderblåsor utmärka Crocodilens närvaro. Ödmann StrSaml. 3: 20 (1788). Björkman (1889). —
(1) -BLÅST l. -BLÄST. (väder- 1611–1736. väders- 1611) [fsv. vädhers blaster] (†) blåsande vind; vindstöt; jfr -il. Forsius Phys. 133 (1611). En så stoor wäderbläst, som den wärsta ijling. UHiärne 2Anl. 204 (1706). Broocman Hush. 2: 75 (1736). —
(6) -BOK. bok om väder; särsk. om bondepraktika. Een lijten Book, Som kallas Bonde-Practica, Eller Wädher-Book. Bondepract. A 1 a (1662; titel). —
-BOLL. (†)
1) till 1, 3: (mer l. mindre klotformig) blåsbälg; jfr -bälg. (T.) Ein klein blaaszbalg .. (sv.) Wäderbåll. Linc. Hh 6 a (1640). Cellarius 71 (1729).
2) till 3, om (anordning med en) flytande (luftfylld) lädersäck, använd i krig o. d. ss. hjälpmedel för att passera vattenhinder; jfr -blåsa 2, -säck. Oc äre god medell till att eröffre stadhenn med förraskerij, ther som her Claess wille annamme alle wäderboller till sig, som ligge j Hioo, huilcke ett tusend j taal ware skole, och .. lathe .. wade öffuer åån till ander sijdenn, som vetter ått Laholm. BtFinlH 4: 327 (1566). Ekbohrn (1936).
3) till 3: boll (se d. o. 2) fylld med luft; äv. om bollspel med sådan boll; särsk. i sådana uttr. som slå l. spela väderboll (jfr boll 2 b), särsk. i fråga om tennisliknande spel. (Erik XIV) spelade väderboll .. med sina Hofjunkare och Dravanter. HSH 12: 134 (1599). Water-Lemon. The äre trinda som en Wäderbåll, äre kalla innan som ijs. Holm NSv. 167 (1702). VgFmT II. 8–9: 68 (1908: slå).
4) till 3: (luft)bubbla; särsk. om såpbubbla; äv. bildl.; jfr -bubbla. ORudbeck Neri 4 (c. 1770). Detta så ståndacktiga hjärtat är således ej annat än en upblåst väderbåll, som kan gifva sviga för en knappnål. Pilgren FigBröll. 129 (1785). Men barnet har sin ro att blåsa väderboll. Bergklint Vitt. 26 (1837).
Ssgr (†): väderbolls-hosor, pl. till -boll 3, om hosor avsedda för l. använda vid bollspel. KlädkamRSthm 1560 G, s. 2 b. Till ett paar hwijtte wederbåls hossor (har utlämnats) Hwijtt Semisk – 2 st. KlädkamRSthm 1565 C, s. 28 a. SvFolket 3: 271 (1938; om ä. förh.).
-tröja. till -boll 3. KlädkamRSthm 1560 G, s. 2 a. Talrika voro äfven .. (Erik XIV:s) väderbollströjor. VgFmT II. 1: 60 (1901). —
(1) -BRYGGA. (†) om (slag av) pir av trä. Bergv. 3: 461 (1772). (Ystad) ligger på en slätt imediate wid Östersjön som på det ställe gjör en bugt inåt landet och formerar en wacker fast ej stor hamn, bewarad af en wäderbrygga af krubbwirke. Palmstedt Res. 180 (1780). —
(6) -BRYNT, p. adj. (ngt vard.) solbränd; jfr bryna, v.2 2. NerAllah. 13/12 1865, s. 2. På hans väderbrynta ansigte låg sjömannens fria, djerfva drag. BoråsTidn. 15/4 1882, s. 2. —
(4) -BRÅCK l. -BROCK. (†) om tarmbråck uppfattat ss. gasfylld utbuktning. Broman Glys. 1: 668 (c. 1738). Wäderbråk hos barn botas om man flitigt påömsar et stycke flanell, som ofta rökes med mastiche. Darelli Sockenapot. 183 (1760). Björkman (1889). —
(3) -BUBBLA. (numera mindre br.) luftbubbla; jfr -blåsa 3, -boll 4. VetAP 1: 319 (1741). Väderbublan uti .. vattenpasset. Törngren Artill. 3: 27 (1795). SAOL (1950). —
(1) -BY. (†) vindby. Björkegren 1429 (1784). Hvarenda fläck på himlens plan, / bebådar storm och väderbyar. Arnell Moore LR 2: 33 (1830). SvD(A) 14/12 1922, s. 19. —
(6 a) -BYRÅ. jfr byrå 3 o. -central. DN(A) 19/12 1962, s. 6. I Penrith, som ligger några mil inåt landet (i Australien), rusade termometern upp till 46,9 grader, nytt rekord, twittrar delstatens väderbyrå. GbgP 12/2 2017, s. 28. —
(1, 3) -BÄLG, förr äv. -BÄLJA. (numera mindre br.) blåsbälg; jfr -boll 1. Blås-Instrumenter .. äro egenteligen at tala 2:ne slag, nemligen de som genom mennisko-ansats eller blåsning gifwa klang, och sådane, som med inrättning af wäder-bälgor blifwa liudande. Hülphers Mus. 84 (1773). Ruin VälMött 71 (1938). —
(3) -BÖSSA, förr äv. -BYSSA. (numera mindre br.) luftgevär. BoupptSthm 1670, s. 541. Jag skall göra en .. förklaring af en Luft- eller Väderbössa .. Den är gjord nästan på samma sätt, som de allmänt brukliga bössor, undantagandes att man, i stället för krut, betjänar sig af hoppackad luft att drifva skottet fort. De Rogier Euler 1: 49 (1786). SAOL (1973). —
(6 a) -CENTRAL. central med uppgift att samla in o. tillhandahålla information om vädret; jfr -byrå o. väderleks-central. AB 22/2 1926, s. 5. Flygvapnets regionala vädercentral. Expressen 15/8 1993, s. 12. —
(5) -DELANDE, p. adj. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) som upplöser gaser i magen; särsk. om (mag)droppar; jfr dela, v.1 17, o. -drivande. Wäder delande plåster. ApotT 1698, s. 22. Wäder-delande droppar, som äro proberade, och tages 40 hwar gång. Bruno Gumm. 91 (1762). —
(1, 3) -DRAG. (numera föga br.) om luft i svag (kontinuerlig) rörelse (gm skorsten l. springor l. från fönster o. d.), drag, luftdrag; äv. om vinddrag. Polhem ESkr. 3: 228 (c. 1715). Det starka wäderdraget från sjön. GbgMag. 1759, s. 137. Fothål äro mindre öpningar vid kolmilans fot för väderdraget skull. Rinman 1: 527 (1788). Hälsingerun. 1963, s. 68. —
(1) -DRAKE. (numera bl. ngn gg) vindflöjel i form av en drake (se drake, sbst.1 1); jfr -flöjel. Den stormdrillande kråkslamran och den stormgrinande väderdraken, ett par, som ständigt försummade sina plikter. Högberg Vred. 1: 328 (1906). —
(1) -DRIFT. (†) om förhållandet att ngt (l. ngn) drivs av vinden. Tiselius Vätter 1: 46 (1723). Så at 3 skeppare .. måste frälsa sig med ed, och bedyra, at de genom väderdrift blifvit nödgade dit anlända. Bergman Jordkl. 1: 36 (1773). —
(1) -DRIVA. (†) i pass., om (person på) fartyg: drivas (ur kurs) av vinden; äv. bildl.; jfr vind-driva. Schroderus Com. 466 (1639). Hattarnes söndring från hofvet .. hvarigenom den skeppsbrutna planen .. väderdrefs under mössornas skydd. Geijer II. 5: 169 (1838). På ett skepp, som väderdrefs till Skottland. BL 13: 288 (1847). Malmström Hist. 2: 385 (1863). —
(5) -DRIVANDE, p. adj. (ngt ålderdomligt) som upphäver gasbildning i magen; jfr driva, v.2 10, o. -delande, -fördelande. ApotT 1698, s. 78. Canelwatten gifwes skedbladtals .. och är jämwäl nervstyrkande, wäderdrifwande samt kräkningsstillande. Linderholm 1: 322 (1802). —
(1) -DRIVEN, p. adj. (numera bl. ngn gg) om (person på) fartyg: driven (ur kurs) med vinden (till en plats l. hit o. dit o. d.); jfr storm-driven 1 b, vind-driven 1. G1R 22: 370 (1551). Vm någre warde medh skip wäderdreffne jnn vdhi någre hamner eller wijker .. schole (osv.). PrivSvStäd. 3: 146 (1570). Alla, til och ifrån Marstrand in- och utgående fartyg, som der loszat eller lastat, skola .. erlägga, Fyra skilling per läst, samt alla wäderdrifne eller sådane fartyg, som der icke losza, eller lasta, Twå skilling per läst. PH 10: 527 (1776). Vid återresan blef han väderdrifven och hade svårt att komma till Malmö. Svanberg RedLefn. 196 (1882). —
(1, 6) -DÄCK. sjöt. om det (för väder o. vind exponerade) översta däcket på ett fartyg. GHT 5/5 1871, s. 1. Den nya fartygstypen har överbyggnad och brygga placerade mycket långt för ut för att ge skydd åt containers på väderdäck. SvD 22/9 1972, s. 16. —
(6) -FENOMEN. jfr fenomen I 1 o. väderleks-fenomen. DN(A) 24/12 1923, s. 4. Under namnet Project Stormfury sker i USA en systematisk undersökning av koncentrerade, våldsamma väderfenomen som orkaner, tornados och kraftiga cumulonimbusmoln. DN(A) 28/12 1963, s. 28. —
(6 a) -FISK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om tångspigg, använd (i torkat tillstånd) för att spå väder. Holmström Ström NatLb. 3: 140 (1852). En så kallad väderfisk. Förr fanns en sådan i varenda ålabod. AB 5/10 1983, s. 13. —
(1) -FLAGA. [fsv. vädherflagha] (†) vindstöt; jfr flaga, sbst.2, o. -il. Tu skalt förströö them, at wädhret skal föra them bortt, och wädherflaghor förskingra them. Jes. 41: 16 (Bib. 1541). Björkman (1889). —
(1) -FLAGGA, äv. -FLAGG. (numera mindre br.) vindflöjel (i form av en flagga); särsk. i jämförelser l. i bildl. anv.; jfr -flöjel o. vind-flagga. Möller 2: 1400 (1785). J vexlen lynne just som väderflaggan. Atterbom LÖ 2: 54 (1827). En väderflagga som svängde öfver en gradbåge och hade sin plats på taket. Wetterbergh Sign. 262 (1843). Den politiska väderflaggan. DN(A) 24/8 1959, s. 8. —
(6 a) -FLICKA. om (ung) kvinnlig presentatör av väderleksrapport (i TV); särsk. i nedsättande anv. AB 24/5 1948, s. 10. Tone Bekkestad vill inte bli kallad väderflicka, utan hellre meteorolog, som hon är utbildad till. AB 23/10 2005, s. 36. —
(1) -FLÄKT. särsk. (†) vindfläkt. VittArbSamhSthm 2: 67 (1762). (Ängens) ljufliga tystnad, hvilken endast störes då ock då af en liten väderfläkt. JGOxenstierna Dagb. 84 (1770). Björkman (1889). —
(1) -FLÖJEL. vindflöjel; äv. i jämförelser l. i bildl. anv., i fråga om att vara ombytlig (o. styras av nycker l. andras åsikter o. d.); jfr -drake, -flagga, -hane, -hatt, -hätta, -leka, -lekan, -tupp, -visare 1. Du liknar väderflöjeln, som vrider sig för vinden. Hjärne DagDrabbn. 99 (i handl. fr. 1804). Så ge wi osz / Till slafwar åt tillfället, wäderflöjlar / Åt hwilken wind som helst. Hagberg Shaksp. 8: 360 (1849). Under de mörka höstnätterna, då blåsten hven kring knutarne, och tornens väderflöjlar gnisslade. Lundegård Tit. 370 (1892). —
(3) -FULL. [fsv. vädherfulder] (numera föga br.) full av luft; äv. (möjl. med anslutning till 5) i fråga om väderspänningar. Schroderus Dict. 174 (c. 1635). Väderfulla blåsor. Triewald Lärespån 103 (1720). Thessa Piller .. förändra jämwäl och lindrigt afföra Syran och Slemmet, som finnes i maga och tarmar hos mjältsjuka och wäderfulla menniskor. Aken Reseap. 62 (1746). Grimberg SvFolk. 1: 592 (1913). —
(1, 3) -FÅNG. (†) vindfång; särsk. om ventil i blåsbälg. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 3 (1753). Väderfång, kallas vid alla slags blåsbäljor och pustar Luckan uti botten på bäljkistan, som öpnar sig och insläpper luften, då bäljlocket går upp, men igenfaller vid dess nedtryckning. Rinman 2: 1144 (1789). Björkman (1889). —
(5) -FÖRDELANDE, p. adj. (numera bl. ngn gg) jfr fördela, v. 4 a, o. -drivande. Aken Reseap. 16 (1746). Aromatisk bernstenstinktur, beredes af flyktig nejlikolja, kanelolja, lavendelolja, muskotolja och bernstenstinktur. Användes som nervstärkande och väderfördelande medel. Ekbohrn 315 (1904). —
(6) -FÖRHÅLLANDE. förhållande (se d. o. 4) som rör vädret; vanl. i pl.; jfr -läge, -situation o. väderleks-förhållande. GbgAB 8/4 1889, s. 1. Vid oväntade händelser som elavbrott, översvämning, extrema väderförhållanden eller andra krisincidenter går det att klara sig själv i flera dygn med enkla medel. BlekLT 20/3 2017, s. 12. —
(1) -GALLA. [sv. dial. vädergallar, pl.; jfr d. vejrgalle, nl. weergal, t. wettergalle, eng. weathergall; senare leden är sannol. galla, sbst.3] (numera mindre br.) om ofullständig regnbåge (ibland äv. om annat ljusfenomen) ss. förebud om oväder. VetAH 1745, s. 106. Då det tecken, som liknar en regnbåges ena fot eller ända, och som kallas ”vädergalla”, visar sig en morgon i lovart .. kan man med säkerhet vänta sig en flygande storm. Oxenstierna Vanderdecken 95 (1865). SAOL (1973). —
(5) -GIVANDE, p. adj. (numera mindre br.) Wädergifwande mat. Lind 1: 424 (1749). SvD(A) 13/11 1950, s. 15. —
(6) -GLAS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) mätinstrument av glas för bestämning av visst förhållande som har med väder att göra; särsk. om barometer l. termometer; jfr glas 4. Karlson EBraheHem 71 (i handl. fr. c. 1672). (Sv.) Wäder-glas .. (eng.) Thermometer, weather-glass. Serenius (1741). År 1643 uppfanns det första, ganska primitiva väderglaset – barometern. Kalmar 4/2 1914, s. 6. —
-GUBBE. särsk. (vard.) till 6 a: man som (yrkesmässigt) förutspår l. (ofta) uttalar sig om väder o. d.; särsk. (skämts.) om meteorolog. I kväll går solen ner på en fullkomligt molnfri västerhimmel, och traktens vädergubbar försäkra med en mun att kungens födelsedag kommer att bli solbegjuten i allra högsta grad. SvD(A) 16/6 1933, s. 6. Meteorologerna (i England). De är oslagbara. Om en vädergubbe i tv säger att det kommer att börja regna i östra London klockan 14.00 i morgon så gör det det. AB 3/8 2012, Sport s. 10. —
-GUD. till 6, i sht i pl., om (tänkt) gud som råder över vädret; särsk. (skämts.) i sådana mer l. mindre bildl. uttr. som be till l. tacka l. trotsa vädergudarna; förr äv. till 1 i inskränktare anv.: vindgud. Jag ber till vädergudarna om bra skidväder till helgen. Jagh sitter nu beklemd aff dröfwe tankar / Min Längtan och mit Hopp för Trods ok Ankar / Dy Wäder-Guden blåser strängt emoot. Lucidor (SVS) 461 (c. 1670; uppl. 1997). Resebyråerna tackar vädergudarna när solhungriga svenskar slåss om de sista resorna mot södern. SDS 5/7 1996, s. A1. I dag vill jag uttrycka min ohöljda beundran för alla er som trotsade vädergudarna och gav er ut i snålblåsten i lördags. PiteåT 4/3 2013, s. 1. —
(1) -HANE. [jfr d. vejrhane, mlt. wederhane, t. wetterhahn] (numera bl. ngn gg) vindflöjel i form av en tupp; äv. (o. nästan bl.) i bildl. anv., i sht om person som styrs av nycker l. andras åsikter o. d.; jfr -flöjel, -tupp o. kyrk-tupp. Tu kant icke vndwikat, vthan moste swara, om tu wilt behålla tijn berömelse, at tu icke äst en .. ostadiger wäderhane, .. vthan en sanferdigh .. Lärare. PErici Musæus 2: 328 b (1582). En Flögh eller Wäderhane på hwsen. Linc. J 6 a (1640). Många göra narr av honom och kalla honom en obeständig väderhane, och knappast någon vill ge honom arbete. Grimberg VärldH 9: 635 (1940). —
(1, 3) -HARPA. (förr) kastmaskin (se d. o. 2); jfr harpa, sbst.2 a. LdVBl. 1823, nr 47, s. 4. En mindre sort wäderharpor, som delar säden mycket ren. LdVBl. 1839, nr 2, s. 4. —
(1) -HATT. [fsv. vädherhatter] hist. ss. tillnamn på (den sannolikt uppdiktade) kung Erik som uppgetts ha regerat Sv. under 800-talet (o. enl. sägnen var lyckosam med vinden vid sina plundringståg till sjöss); förr äv. om ombytlig l. opålitlig o. d. person (jfr hatt 2 o. -flöjel, -hätta). Epter konung Inga wardt hans son konung, och kallades Eric Wädherhatt, ther aff at han sades få aff sina gudhar, tädhan epter wädher som han wende sin hatt. OPetri Kr. 39 (c. 1540). Slijke Wäderhattar .. skole medh rätta icke tilstädias at komma til någet Synodiskt Samqwemme, ty the säya icke frijtt vth, hwad som ligger them i Hiertat, vthan swäfwa ömsom Parterne emillan. Schroderus Os. 1: 762 (1635). —
(4) -HUND. (†) om jakt- l. spårhund; särsk. [ss. felaktig översättning av t. windhund] om vinthund. Dryselius Måne 497 (1694). (Sv.) Wäder-hund, (t.) der Wind-Hund. Lind (1738). Lindfors (1824). —
(6) -HUVA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) bahytt; jfr kråka, sbst. II 4. DA 1793, nr 31, s. 4. Väl påpälsade och utrustade i väderhufvor .. klefvo flickorna upp i den höga släden. Humble Hemm. 219 (1903). —
(1, 3) -HÅL. (†) lufthål. Wäderhåål .. igenom Råstmuhrarne, som man och igentäppa kan när så behöfwes. BlBergshV 18: 125 (1687). Levander DalBondek. 1: 285 (1943). —
(1) -HÄTTA. (†) om nyckfull l. ombytlig l. opålitlig o. d. kvinna; jfr -flöjel, -hatt. En wisspug wäder hätta, / Som älskar mig i dag och tror hon kan med rätta / I Morgon hata mig. ÖB 41 (1712; äv. i senare öv. i Bergius Småsak. 7: 96 (1757)). —
(1) -IL. (numera bl. ngn gg) kraftig vindstöt, vindby; förr äv. om stormvind l. oväder; jfr -blåst, -flaga, -iling, -ilning. Verelius 132 (1681). Den 30. Junii 1740. kl. wid pasz 3. eftermiddagen, upsteg uti S. W. under en häftig wäder-il, et mycket tiokt ock swart moln. VetAH 1742, s. 33. Vi hade att göra med de första väderilarne af en fjellstorm, som, förebådande oväder, störtade ned utför bergväggarne. TIdr. 1887, s. 175. —
(1) -ILING. (†) = -il. LPetri 1Post. Förspr. 3 b (1555). Si ther sticker vp en wäderiling, som hade stort regn med sig, at wi nödgades söka til nästa hus. Swedberg Cat. 779 (1709). GT 1786, nr 74, s. 5. —
(1) -ILNING. (†) = -il. Broman Glys. 1: 349 (1711). En wäderjlning nederbröt wår Mast. Ehrenadler Tel. 228 (1723). Cygnæus 6: 462 (1878; i bild). —
(6) -INFORMATION. SvD(A) 11/2 1965, s. 26. Vägverket och de regionala vägförvaltningarna har byggt upp ett eget helsvenskt system för väderinformation med 460 mätstationer strategiskt utplacerade över hela landet. SvD 20/3 1990, s. 1. —
(6) -KARTA. i sht meteorol. karta över väderläget vid viss tid inom visst geografiskt område (angivet med särskilda meteorologiska tecken o. symboler); särsk. om sådan karta presenterad i väderleksrapport; jfr väderleks-karta. GbgP 3/1 1884, s. 3. Väderkartor distribueras snabbt med telefax över hela jordklotet. SvD(A) 24/5 1962, s. 10. Redan till i kväll bör de ansvariga .. göra något åt väderkartorna .. de var suddiga och för ögat nästan ogenomträngliga. Det eländiga vädret behöver ju nödvändigtvis inte avspegla sig fullt så markant på kartorna. SvD 20/5 1969, s. 11. —
-KAST. särsk. (numera mindre br.) till 1: vindkast. Dalin Vitt. II. 4: 27 (1739). Vinden följe dine (dvs. skeppets) wingar, / När du öfver diupet svingar! / Strömmar, siöar, wäderkast, / Hote aldrig mer din mast! Wallenberg (SVS) 2: 64 (1769; uppl. 1999). Östergren (1968). —
(3) -KISTA. kistliknande behållare för luft; särsk. (o. numera bl., orgelb.) om undre del av väderlåda, luftkista. Dædalus 1949, s. 79 (1746). Om luften först indrifves och comprimeras uti en väderkista, som vid bälgor af Tackjärn brukeligit är, kan dess styrka uti samma kista med mera säkerhet mätas. Rinman 1: 276 (1788). Väderkistan befinner sig under väderlådan, och tjenar till att föra vädret till de många kanaler och rum, hvaraf väderlådan består. Drake Töpfer 44 (1850). —
(5) -KOLIK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kolik till följd av väderspänning. Broman Glys. 1: 474 (1737). Man har fördrifwit den häftigaste Wäderkolik (hos får) med en näfwa Tobaksblad i mjölk. Wahrman Manski o. Wolstein 26 (1807). —
(1) -KONST. (förr) vinddriven kraftmaskin; särsk. om uppfordringsverk som användes för att pumpa ut vatten ur gruva; jfr konst 9 (a, b) o. -kvarn, -maskin. Till att få wattnet uthur grufworne böör brukas Pumpar, kranar, handwijndar, Speel, wattu eller wäderkånster. BlBergshV 18: 53 (1687). —
(4) -KORN. [fsv. vädherkorn; jfr nor. vederkorn] lukt (se d. o. 2) som ngn l. ngt avger, vittring; särsk. i uttr. ha väderkorn av ngt, känna vittring av ngt; äv. (o. numera i sht): luktsinne, förmåga att känna vittring (särsk. i sådana uttr. som (ha) gott l. starkt l. fint l. bra väderkorn); äv. i bildl. anv., särsk dels i uttr. få väderkorn på ngt, få nys om ngt, dels i uttr. (ha) väderkorn för ngt, (ha) (instinktiv) förmåga att ta reda på l. leta fram l. upptäcka ngt; jfr korn 6 (, 8). (Vinden) tränger sigh så tätt på Iorden, att stöfuare och Iagthehundar .. icke kunna hafua wäderkorn af diuren. Forsius Phys. 137 (1611). (Räven) har ganska god hörsel och ej minder starckt wäderkorn. Orrelius Diurr. 6: 3 (1750). En god hönshunds första erforderliga egenskap är ett godt väderkorn och förmåga att snoka. Ehrencreutz Hund. 12 (1856). Jaktlöjtnanten hade, som man säger, fått väderkorn på en affär. Carlén Köpm. 2: 349 (1860). Det fina väderkornet hos jagthundraserna. Adlerz MännUrspr. 7 (1889). Jag hade fått för mig att jag .. drogs med en fullkomligt anskrämlig uppnäsa .. Barn har ett utsökt väderkorn för andras svagheter och man förblev inte länge i okunnighet om min ömma punkt. Siwertz Ung 84 (1949). Vildsvin anses ha ett mycket bra väderkorn, bättre än hundar. Expressen 5/4 2003, s. 21. —
(1) -KVARN. [fsv. väþerqvärn] kvarn som drivs av vindkraft (jfr -mölla); särsk. om större (vanl. med fyra vingar försedd) kvarn för malning av säd (jfr holländsk b, stolp-kvarn); förr äv. om annat slag av vinddriven kraftmaskin (jfr -konst). Wijd ytra almwnna wæghen vp moth wäderquernen. G1R 4: 134 (1527). Kunde man småningom bryta uth them (dvs. handkvarnarna) och låta uprätta väderqvarner. RP 7: 227 (1638). 2 f(ierdingar) råg, som .. (svaranden) skal af .. (käranden) tagit emot att föra till Bergby wäderqwarn och mala samt föra med sig tilbaka, men skal sedermera intet fådt rätt på. UpplDomb. 9: 110 (1737). Wäderqwarnar stodo wid de mäste gårdar, deras fot war et litet trähus, på hwilket sjelfwa qwarnen war bygd. Linné Vg. 53 (1747). Vid Rochester war en wäderqwarn, som pumpade upp watten til Stadsens behof. Kalm Resa 2: 46 (1756). En gammal väderkvarn med avbrutna vingar stod på en höjd en bit bort. SmålP 1/7 2009, s. B23. särsk. [med anspelning på Cervantes roman Don Quijote (utgiven i två delar 1605, 1615), i vilken huvudkaraktären anfaller väderkvarnar i tron att de är jättar] i bildl. anv.; särsk. i sådana uttr. som slåss l. fäkta mot väderkvarnar, i fråga om meningslös strid (mot inbillad motståndare) o. d. Under tider af liflig polemik kan .. ensidighet .. hafwa sitt berättigande, men, att .. i likhet med Don-Quixote rida sperr mot wäderqwarnar, det går för långt. SKN 1843, s. 172. Han fäktade ofta på det sättet emot väderqvarnar; stälde sjelf upp orimligheter, hvilka ingen yttrat. Svanberg RedLefn. 153 (1882). Du slåss mot väderkvarnar på vidder där vi andra försöker att fokusera på verkliga problem. AB 16/12 2016, s. 6.
Ssgr: väderkvarns-, förr äv. väderkvarn- l. väderkvarne-byggare. (förr) En god weder quärne byggere. HFinlH 4: 212 (1556).
-mjölnare. (förr) mjölnare vid väderkvarn; jfr väder-mjölnare. 3SthmTb. 13: 273 (1622). En nykter, ärlig och kunnig Wäderqwarns-Mjölnare kan nu genast erhålla god tjenst, då han anmäler sig uti Egendomen N:o 61 på Ladugårdslandet. DA 1808, nr 113, s. 7.
(1) -KÅRE l. -KÅRA l. -KÅR. (†) vindfläkt, svag bris; jfr kåre, sbst.4 1. Gyllenius Diar. 177 (c. 1670). GT 1788, nr 132, s. 2. —
(6) -KÄNSLIG. känslig för omslag i väderleken; ngn gg äv. bildl., i fråga om att vara hållningslös l. (alltför) ombytlig o. d. Den konservativa pressens väderkänsliga spådomsfåglar. NerAlleh. 18/1 1884, s. 2. Förutom ändringar i luftelektriciteten kan även förändringar i lufttrycket och relativa fuktigheten tänkas påverka väderkänsliga människor och djur. BokNat. Mater. 386 (1953). —
(1) -LEKA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vindleka; jfr leka, sbst. 3, o. -flöjel. ÖoL (1852). Efter sådden bör hampåkern aktas för sköfling af småfoglar .. Man brukar derföre uppsätta ”väderlekor” och ”hampspöken” för att bortskrämma dem. Arrhenius Jordbr. 2: 202 (1860). En väderflöjel för himmelens vindar att leka med. En ”värleka”, som de säga här i trakten. Forsslund Storg. 161 (1900). —
(1) -LEKAN. (†) vindleka; jfr lekan 2 o. -flöjel. Ehrenström Compl. 5 (1741). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 328 (1864). —
(3) -LJUS. (numera bl. ngn gg) om ljus(fenomen) på himlen; särsk. om elmseld. PErici Musæus 1: 111 a (1582). Väderljus (Castor och Pollux, S:t Elmseldar), ett slags elektriskt sken, som mot svårt väder synes på rånockarne och boven-bramtopparne. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
(1, 3) -LUCKA. (numera föga br.) ventil för reglering av luftflöde (särsk. på fartyg). Lind 1: 312 (1738). I sednare tider har likväl frisk vädervexling om bord blifvit ansedd såsom varande af största nytta; väderluckor hafva blifvit uthuggna på sidorna. KrigVAH 1830, s. 271. Stenfelt (1920). —
(3) -LUTT. [av t. wetterlotte, -lutte; efterleden av ovisst ursprung] (†) ventilationstrumma för lufttillförsel till gruva. I fall på djupet wäderwäxling deruti skulle tryta, kan den genom afplankning med bräder i stoszerne, eller så kallade wäderluttar, befordras och bibehållas. Bergv. 3: 166 (1762). Dalin (1855). —
(6) -LYCKA. tur med vädret. Topelius Fält. 2: 271 (1856). Väderlyckan stod oss bi. Solskenet sneddade ned mellan huslängorna. Lindström Österhus 220 (1952). —
(3) -LÅDA. lådliknande behållare för luft; särsk. (o. numera bl., orgelb.) motsv. låda, sbst.1 2 g. Lind 1: 1066 (1749). På några ställen, och i synnerhet vid masugnarne i England, har man med tyngder, lagda till ett visst skålpundtal på ett rörligt lock af väderlådan, med temmelig noggranhet utrönt tryckningen. JernkA 1817, 1: 93. Orgelns 880 pipor har varit nere i Lund för grundlig rengöring, väderlåda och backar har fixats till, fläkten bytts ut och kantorn har fått en ny höj- och sänkbar orgelpall. SDS 2/6 1996, s. C9. —
(6) -LÄGE. jfr läge 6 o. -förhållande o. väderleks-läge; i sht i sg. best. AB 22/6 1936, s. 8. Extra flyg sändes upp för att bedöma väderläget, och efter en stund fann man att åskvädret skulle lätta. SvD 1/2 1971, s. 1. —
(1) -LÄTT. (†) lätt som en vind; äv. bildl.; jfr lätt, adj.2 (1,) 4. Westhius Vitt. 30 (1677). Flärd, dwala, ränkor och wäder-lätta förrättningar. Tessin Bref 2: 173 (1754). —
(6) -MAKARE. (förr) om person som enl. ä. föreställningar kunde påverka l. styra över vädret; förr äv. till 3 e om skrytmåns l. skvalleraktig person (jfr vind-makare); jfr -makerska. Jämwäl ibland de Lärda finnas monge wäder-makare, at man kunde .. skrifwa hela Folianter om de Lärdas löjeliga skryt. FörtidStud. 12 (1777). Den beryktade ”Häxhammaren” af 1487 .. har särskilda föreskrifter mot vädermakare. 2NF 33: 31 (1921). —
(6) -MAKERSKA. särsk. [jfr mlt. wedermachersche] (†) häxa, trollpacka; äv. till 3 e om skvalleraktig kvinna o. d.; jfr -makare. (Djävulen) skulle thet icke sköta, at han ena gambla wädermakersko, tienar. PErici Musæus 5: 121 a (1582). Det wärsta är, at han ej rådgör med någon rättsint Människa .. utan han förtror sin wälfärd åt idel Puttel-konor och Råfferskor (wädermakerskor). Weise 1: 82 (1769). —
(1) -MASKIN. särsk. (förr) om maskin som drevs av vindkraft; jfr -konst. Watn- och wäder-machiner, qwarnar etc. Swedenborg RebNat. 1: 257 (1716). —
(1) -MJÖLNARE. [jfr -mölla] (†) väderkvarnsmjölnare. Wädermöllnaren Fallentin Myhling. VRP 1713, s. 458. AB 20/6 1891, s. 2. —
(6) -MODIFIERING. [efter eng. weather modification] meteorol. om verksamheten att (försöka) påverka o. styra väderleksförhållanden; särsk. i fråga om vetenskaplig verksamhet som syftar till att utveckla metoder att avvärja lokala oväder l. framkalla regn vid torka o. d. AB 3/8 1972, s. 13. Det gäller nu att försöka få fram en internationell överenskommelse som hindrar en militär utveckling av vädermodifieringen. GbgP 25/11 1975, s. 24. Trots att man nu i mer än ett kvarts sekel på olika håll i världen har sysslat med vädermodifiering är vetenskapsmännen ännu inte helt överens om man påtagligt kan påverka nederbördsförhållandena. TT 1975, s. 22. —
(3) -MUNK. (numera bl. ngn gg) pösmunk (se d. o. 1). Broocman Hush. 6: 10 (1736). Väder-Munkar, kokta i Smör .. (Av smeten) läggas klimpar af hvalnötters storlek i kokande skirt smör, hvari de vändas att de blifva gulbruna öfverallt; upptagas sedan och läggas på grått papper. Nordström Matlagn. 140 (1822). —
(1) -MÅNE. bimåne (i ä. tid tolkad ss. förebud om oväder). Omkring månan synas jemwäl Wädermånar, med dylika swansar och färgade Cirklar, som wi sedt finnas omkring wädersolar. Klingenstierna Musschenbroek 520 (1747). —
(1) -MÖLLA. (i sht i södra Sv.) väderkvarn. Bolinus Dagb. 13 (1666). Sophiamöllan i Viken är en vädermölla av holländsk typ. HbgD 30/11 2005, s. 22. —
(6) -OBSERVATION. observation (se d. o. 1 a) av vädret; jfr väderleks-observation. TT 1957, s. 674. SMHI:s väderobservationer från andra hälften av 1900-talet visar att en snöfri jul bara inträffar en gång på tio år i Hälsingland. Ljusnan 10/12 2015, s. 6. —
(6) -OMBYTE~020. väderomslag; äv. bildl.; jfr väderleks-ombyte. (Hon hade hoppats på) väderombyte i den der passadvinden ”för evigt” af herr Armands kärlek. AB 15/10 1836, s. 3. Väderombyten skedde så plötsligt i Territoriet. Det påstods att det kunde skifta från tjugo graders värme till tjugo graders köld på ett par timmar. Moberg Nybygg. 154 (1956). —
(6) -OMSLAG~02 l. ~20. omslag (se omslag, sbst.1 11 a) i vädret; jfr -ombyte, -skifte, -växling o. väderleks-omslag. DN(A) 3/1 1893, s. 2. —
(3) -ORGEL. (†) om orgel med pneumatisk (o. inte hydraulisk) traktur; jfr -orgor. Höijer 533 (1864). Hieronymus, som afled 420, beskrifver en väderorgel, som hade femton pipor .. och tolf blåsbälgar. Rydberg KultFörel. 5: 55 (1887). —
(3) -ORGOR, pl. (†) = -orgel. Man hade Wattenorgor och Wäderorgor flera sekler före christendomens tid. SvLitTidn. 1813, sp. 563. —
(3) -PIPA. (†) rör för l. med luft; särsk. om luftstrupe; jfr pipa, sbst.1 3, 7, o. -rör. Till Hammar Smedier böre läderbällger och giöras af gått dubbelt läder, femb alnar långa föruthan wäder Pijperne. BlBergshV 18: 94 (1687). Blef jag förnäm, jag drucke ej bland gäster; / Min wäder-pipa någon fingra torde, / Stor man med strupen pansrad dricka borde. Hagberg Shaksp. 7: 21 (1849). —
(5) -PLÅGA. (†) smärta (i magen) till följd av väderspänningar. Moder-piller .. tages .. antingen afton eller morgon, för kolik, moderpaszion och wäderplågor utan feber. Darelli Sockenapot. 33 (1760). Tholander Ordl. (1872). —
(3 c α) -PRAT. (†) tomt l. innehållslöst prat; struntprat. Jag hörer i desze dagar så många dårskaper, wäderprat och osaltade ord. Dalin Arg. 2: 75 (1734, 1754). Må de wilja biu til at ställa mej tilfreds, med en hoper wäderprat? Boding Molière Mick. 17 (1741). Liljestråle Fid. 53 (1797). —
(6) -PROFET, förr äv. -PROFETE. väderspåman; äv. i bildl. anv. (om djur l. sak); jfr profet 4 o. väderleks-profet. Tiselius Vätter 2: 77 (”85”) (1730; om barometer). Tiden lärer snart utwijsa, om Wäder-Propheten spår sant, då han säger: ”April wåt och Maji kall fyller Bondens Lador all”. GT 1788, nr 71, s. 2. Det antages vanligen att korsspindlarne och husspindlarne äro goda väderprofeter, och man har grundat detta antagande på deras beteenden vid väderskiften. Kruhs UndrV 371 (1884). —
(6) -PROGNOS. prognos för kommande väder; jfr -utsikt o. väderleks-prognos. Professor Bjerknes .. underströk .. kraftigt vikten av en skarp vakthållning på norska kusten ej blott för väderleksutsikter på platsen, utan lika mycket för väderprognoserna för östlandet och för hela Nordeuropa. Ymer 1918, s. 281. —
(3) -PROVARE. (förr) om redskap l. instrument för mätning av lufttryck o. d. Det instrument, hvarmed man bildar en vattenpelare, hvarmedelst den inneslutna luftens täthet kan mätas, kallas väderprofvare. Drake Töpfer 11 (1850). —
(3) -PUMP, förr äv. -PUMPA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) luftpump. Sedan luften med wäderpumpen (machina pneumatica) utur ett kärille utdragen är, kan man (osv.). Block MotalaStr. 37 (1708). —
(1) -PUST. (numera mindre br.) vindpust; äv. bildl. En skräckelig stark värpust kom och blåste af masten. Ekeblad Bref 2: 213 (1660). Jag kan icke tåla de der hattarna, de sitta aldrig fast; vid minsta väderpust blåsas de bort. PersonhT 1928, s. 115 (1816; i fråga om medlemmar i hattpartiet). Moberg Rid 219 (1941). —
(6) -RADAR. radar för observation av (nederbörd o. vindförhållanden i) väderleken. Radarn – detta epokgörande instrument – har också tagits i flygmeteorologernas tjänst och F 9 är den första flottiljen i landet som fått väderradar inmonterad. GbgP 22/4 1953, s. 26. Enligt SMHI:s väderradar snöar det friskt i Sundsvall den 14 januari. AB 2/9 2014, s. 26. —
(6) -RAPPORT. rapport (i tidning l. etermedia) över rådande l. kommande väderläge, väderleksrapport. Bemödanden att .. öfversända reguliera väderrapporter från New Foundland strandade. AB 11/7 1878, s. 4. Väderrapporten spådde om stabilt väder, varken snöstorm eller blixthalka. Men man visste aldrig. Wahlberg FrusLiv 383 (2003). —
(1) -RIA. (förr) öppen ria vari säd o. d. torkades med vindens hjälp. At sädeskornet icke är lika wäl moget, ock således icke lika tiänligit at så, det synes kunna botas på följande sät: Man upsäter en lång wäder-ria på åkern med tak, men utan wäggar. VetAH 1740, s. 356. —
(1) -ROT. (†) om viss molnformation (tänkt ss. en rot varifrån molnstrimmor utgår o.) uppfattad ss. förebådande vindriktning; ibland äv.: riktning varifrån vinden blåser. Smala strek och moln som radii ifrån ett centrum; detta centrum är nu det som kallas väderrot. VetAH 1745, s. 106. En annan väderrot än sydvästen. Högberg Vred. 3: 85 (1906). Östergren (1968). —
(3) -RÖR. (numera bl. ngn gg) rör för l. med luft; särsk. om orgelpipa; förr särsk. dels om luftstrupe (jfr -strupe), dels om luftgevär; jfr rör, sbst.3 3, 4, 5, o. -pipa o. luftrör 1, 2. (Jag) skiöt medh ett Wäderrör. Willman Resa 224 (1667). Dhen öfwerste dhelen aff WäderRöören in uthi Halsen. RelCur. 215 (1682). Väderrören äro väl afpassade efter verkets storlek .. hvarigenom de oaktadt orgelns ansenliga omfång blott utgöra tillsammans 200 fots längd. Brunius Metr. 331 (1836). —
(5) -SAMLING. (numera bl. tillf.) ansamling av gaser i magen l. tarmkanalen. En förswagad digestion och deraf följande wädersamlingar i mage och tarmar. Florman Hushållsdj. 120 (1834). —
(6) -SATELLIT. satellit för observationer av väderförhållanden (på jorden och i atmosfären). SvD(A) 18/2 1959, s. 8. Den amerikanska väderlekstjänsten har i utarbetandet av sina prognoser för fredagen gjort bruk av de bilder av molnformationer som erhållits från den nyaste vädersatelliten Tiros IV. DN(A) 10/2 1962, s. 8. —
(3) -SCHAKT. (†) luftschakt; jfr schakt, sbst.3 1. Väderschacht (Wetterschacht) kallas i synnerhet de, som äro drifne til väderväxlingens befordran. Rinman 2: 541 (1789). —
(1, 3) -SEGEL. (förr) vindsegel; jfr segel, sbst.1 3 c. SvMerc. 3: 209 (1757). Under däck åstadkommer man luftens ständiga ombyte genom anbragta vädersegel. TLäk. 1835, s. 33. —
-SIDA. särsk. (numera mindre br.) till 1: vindsida, lovart; i sht i det adverbiella uttr. på vädersidan. Serenius Rrr 1 a (1734). Detta seglandet sker således, at 2:ne karlar löpa på le-sidan, och en allenast på vädersidan om båten. VetAH 1757, s. 184. Landsm. 1948, s. 114. —
(6) -SITUATION. jfr situation 2 o. -förhållande. Att vädersituationen dessa dagar på Östersjön varit synnerligen svår. SvD(A) 19/11 1930, s. 3. —
(6) -SJUK. sjuk l. illa till mods till följd av väderväxling l. av dåligt väder o. d.; äv. mer l. mindre bildl., i fråga om lynnigt sinnelag o. d. Swedberg Ordab. (1725). När hans vädersjuka sinne utdelar straff och belöningar, ej efter förtjenst, utan efter egna hastiga infall. Kryger PVetA 1767, s. 7. Vanligt folk blir vädersjuka när hela semestern regnar bort. Sydsv. 29/8 2007, s. A32. —
-SJUKA.
1) (numera bl. ngn gg) till 4: sjukdomstillstånd som härrör från l. har samband med väderspänningar; jfr -sot. Tympanites eller wäder-siukan ther then sullnade stinna buken står och ger et liud som en puka. Roberg Beynon 185 (1727).
2) (numera bl. mera tillf.) till 6, om sjukdomstillstånd l. illamående o. d. som beror på (omslag i) vädret. Möller 2: 1387 (1785). (Sv.) Wädersjuka .. (t.) Kränklichkeit von der Veränderung der Witterung. ÖoL (1852). —
(1) -SKALLRA. (†) skallra som skakas av vinden (använd för att skrämma bort skadedjur). Väderskallra på en stång genom taket i mjölkbodar; skrämmer bort möss, dito mullvadar. NorrlS 1–6: 111 (1802). Levander DalBondek. 1: 346 (1943). —
(3) -SKEN. (†) om ljussken på himlen. Planeterna som sielfva icke äga något lius och värma kan göra sin värkan på lijka sätt som en vägg på huilken Sohlen skijn, huilken förmedelst sitt väderskieen gijr en dubbel starkare värma än elliest Directe från Sohlen. Polhem ESkr. 3: 259 (c. 1719). GFGyllenborg Bält 171 (1800). —
(6) -SKEPP. om fartyg som fungerar som väderstation till havs; jfr väderleks-skepp. DN(A) 22/6 1946, s. 1. Orsaken till den ökade osäkerheten i prognoserna är att amerikanerna under det här och förra året dragit tillbaka sina väderskepp ute i Atlanten. SvD 1/7 1976, s. 20. —
(6) -SKIFTE. förändring av vädret, väderomslag; äv. mer l. mindre bildl., särsk. om tvärt l. hastigt skifte (av annat slag); förr särsk. i sådana uttr. som i alla väderskiften, i alla väder (se väder, sbst.1 6 b). Iämpte det iag af månge utståndne siukdommar i alle wäderskifften stora passioner underkastad är. VDAkt. 1700, nr 45. Min visite .. hade redan skett i går, om ej det inträffade väderskiftet medfört på mig sin vanliga verkan af ohelsa. Leopold (SVS) II. 3: 71 (1798). Väderskiften i den estetiska atmosfären. 3SAH LIV. 2: 71 (1943). Det ser ut som att det blir ett väderskifte. Högtrycket vandrar åt nordost och ett lågtryck kommer in. GT 22/7 2014, s. 22. —
(1, 6) -SKYDD. jfr skydd 2 b slutet. Grebst 1År 48 (1912). I Lunds innerstad finns det .. 75 (busshållplatser) som saknar väderskydd. SDS 27/3 1990, 3: 5. —
(3) -SLUKARE. (numera mindre br.) ss. benämning på häst som sväljer mycket luft (o. därmed får besvär med magen); jfr -slukning o. krubb-bitare 1. Lundberg HusdjSj. 335 (1868). Olägenheterna av att hästarna äro krubbitare och väderslukare äro välkända. Hästen 175 (1938). SAOL (1973). —
(3) -SLUKNING. (numera mindre br.) jfr sluka, v.1 1 e, o. -slukare. SFS 1863, nr 32, s. 21. Egare af häst, som till täflan anmäles, skall wara answarig derför, att hästen icke har några dolda fel, såsom .. wäderslukning. SFS 1874, nr 13, s. 7. Östergren (1968). —
(1) -SNURRA. (numera bl. ngn gg) vindsnurra; äv. motsv. snurra, sbst. 4, om vinddriven roterande maskin l. mekanisk inrättning. År 1852 omtalas vid smedjan en ny slags bläster eller en s. k. ”vädersnurra av järn”. Rosman BjärkSäb. 3: 188 (cit. fr. 1852). Gossen lärde han att bygga vattenhjul i dikena, tälja pilar och vädersnurror. Hülphers Ångermanl. 42 (1900). —
(1) -SOL. bisol (i ä. tid tolkad ss. förebud om oväder); jfr sol-varg 2. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 70 (1539). Thesse Tekn .. Wädhersooler, synes .. icke någhot synnerlighit haffua innebära, annat än .. til Regn eller stoor Bläst .. ett Tekn wara. Olai Cal. A 3 a (1588). Bijsolar eller wedersolar .. äre icke annat än Solennes beläte i itt tiukt, slätt, stilt och watufult moln, som igenom hennes strijmors refraction blifua afmålte, lijka som itt ansichte i en speghel och watn. Forsius Phys. 125 (1611). En grann och ovanligt stor vädersol var synlig över Stockholm på måndagsmorgonens frostiga vinterhimmel. SvD(A) 11/1 1944, s. 2. —
(5) -SOT. (†) sjukdomstillstånd orsakat av (svåra) väderspänningar; särsk. om trumsjuka; jfr -sjuka 1. Känner man Patienten, och weet, at han tilförende lefwat oordenteliga i math, .. och om han har .. stinnhet och wädersoth, .. tå tager man in .. en lijten Purgation. Lindestolpe Fross. 30 (1717). Trumsjuka (vädersot) består uti en ansamling af gaser i våmmen. Bohm Husdj. 36 (1902). —
(1) -SPEL. (†) om vinds växlingar l. rörelser o. d.; jfr spel, sbst.1 4 c. Blåsachtigt wederspel. Fuhrman Alm. 1660, s. B 1 a. Ljunggren Alm. 100 (1944). —
(6) -SPRICKA. spricka (i trä) uppkommen till följd av väderväxlingar (ss. väta o. torka om vartannat). Törner Vidsk. 124 (1748). Hus- och brotimmer .. bör vara .. utan rötor, svåra vädersprickor och rutna qvistar. ReglVirkeslefv. 1825, § 81. —
(6) -SPÅDOM~02 l. ~20. spådom (se d. o. 2, 3) om kommande väder; jfr väderleks-spådom. Lind 1: 195 (1738). Astrologin med horoskop, dagaväljande och väderspådomar var bara humbug. Lindroth SvLärdH 2: 175 (1975). Inte lysande, men hyfsat. Cirka 20 grader i stora delar av landet och bara risk för skurar längst i norr. Nu börjar väderspådomarna om midsommarafton komma. Ljusnan 15/6 2012, s. 5. —
(6) -SPÅMAN~20, äv. ~02. (mans)person som spår väder; i sht i bildl. anv., särsk. om ngt som kan användas för att förutspå väder; jfr spå-man 1, 2 o. -profet o. väderleks-spåman. Verelius 286 (1681). Af qwicksilfrets höjd i barometern brukar man äfwen sluta till den blifwande wäderlekens beskaffenhet, så att barometern af många anwändes såsom ett slags wäderspåman. Berlin Lsb. 366 (1852). —
-SPÄND, p. adj.
1) (†) till 3, bildl., om person (l. ngns huvud o. d.): uppblåst (se upp-blåsa 2); jfr -stinn 1. Kellgren (SVS) 2: 192 (1783). Wäderspända hjernors swassande luftridter. HforsT 17/2 1844, s. 2. Det attiska salt hvarmed han så väl förstod att qväsa väderspända norrmän. Ahnfelt Rääf 14 (1879).
2) till 5, om mage: utspänd av luft l. gaser; äv. om person: som har (besvär av) sådan mage; jfr -stinn 2. Buken uppdrifwen, wäderspänd eller hård. Lundberg HusdjSj. 331 (1868). Jag känner mig ganska så väderspänd efter all fiskkonsumtion, så nu måste nog naturen få ha sin gång. HbgD 20/8 2001, s. 24. —
-SPÄNNING.
1) (†) till 3: lufttryck; jfr spänning, sbst.2 3 a. Sedan .. begynner æther medelst Eldens tilhielp, at pösa i de andra och de smärre particlarne som af väderspänningen sönderslitne äro. Polhem ESkr. 3: 220 (c. 1715).
2) till 5: (känsla av stramande l. spändhet till följd av) ökad l. abnorm ansamling av gaser i magen; särsk. i konkretare anv., om enskild omgång av sådan ansamling; jfr spänning, sbst.2 8. Förstoppning, som emedlertid gjordt väderspänningar och updrifvit underlifvet, afhjelptes lätt med et laxer-medel. VeckoskrLäk. 3: 181 (1782). Söta saker, skidfrukter och hvadhelst som brukar framkalla väderspänning. Odenius 2Celsus 57 (1906). —
(6) -STATION. station (se d. o. II 14) för väderobservationer, meteorologisk station; jfr väderleks-station. SvD(A) 17/1 1923, s. 7. —
-STINN.
1) till 3, i bildl. anv.: uppblåst, högfärdig; jfr stinn 1 a o. -spänd 1. GFGyllenborg Skald. 73 (1798). Du ser, Heraclio, med kallt och liknöjdt öga / den väderstinna prakt, som skimrar kring de höga. LBÄ 25–26: 3 (1799). Men hellre droges jag med menig mans besvär / än vore väderstinn af vett, som visst folk är. CGStrandberg 2: 364 (1865).
2) till 5: väderspänd (se d. o. 2); jfr stinn 1 a. Kolmodin QvSp. 1: 583 (1732). Vi funno (vid obduktionen) .. Tarmarna Väderstinna, och på dem fants här och där små Phlogoser och Inflammations-fläckar. Schützercrantz 1Förlossn. 54 (1785). Han var numera nödd att njuta kålen med måttlighet, emedan han gärna blev väderstinn därav. Moberg Rid 93 (1941).
Avledn.: väderstinnhet, r. l. f. särsk. (numera bl. tillf.) till -stinn 2, om förhållandet l. tillståndet att vara väderstinn. At miölck icke just bekommer magan wäl eller dess Slemachtighet och wäderstinnhet förbättrar. Fürst Stobæus 53 (i handl. fr. 1732). —
(1) -STRECK, sbst.1 om riktning (l. läge) i horisontalplanet på jordytan bestämt i förhållande till jordklotets poler o. vanl. angivet med hjälp av huvudriktningarna norr, öster, söder, väster; urspr. om l. med särskild tanke på vindens riktning; förr äv. i speciellare anv., om streck på råmärke angivande rågångs riktning; jfr streck, sbst.1 6, 13. Mot vilket väderstreck pekar en kompassnål? Uti then situation som rörläggningen skal gå och thet uthuggne wäderstreket wiser. LandtmFörordn. 11 (1696). Alla wäderstrek passar .. tämmeligen til .. (strömmingfiske); men det bistra nordan wädret will ei särdeles gynna så detta, som nästan alt annat fiske. Enholm Anm. 1: 24 (1753). Wäderstreken äro wäl igemen 4, neml. Öster, Wäster, Söder och Norr; men däremellan räknar man på Sjön ännu 28 Bistrek, så at de blifwa 32. Bergklint MSam. 1: 200 (1781). Stora skogstrakter i sydväst och söder och glest bebyggda områden i andra väderstreck måste ha gjort Vingåkersbygden ganska isolerad. SörmlH 13: 215 (1947). När vi kom över Ölandsbron, undrade många åt vilket väderstreck bussen skulle köra. Ölandsbl. 22/9 2012, s. 16. jfr huvud-väderstreck. särsk. i sådana uttr. som i l. från alla väderstreck, särsk.: överallt(ifrån); jfr väder 2. GFGyllenborg Bält 287 (1785). Där voro gäster från alla väderstreck. Wecksell SDikt. 299 (1891). En starkt centraliserad stat, där regimen utövade totalitär kontroll i alla väderstreck. SvD 30/9 2016, s. 19. —
(3) -STRECK, sbst.2 [jfr t. luftstreich] (†) hugg l. slag i luften; jfr streck, sbst.3 1. Huilke (fäktare) sina fiender skona eller fehla, och förgeffues göra sijn wädherstreck, the warda på sidstonne sielffue medh skam slagne. PErici Musæus 4: 81 a (1582). —
(3) -STRUPE, äv. -STRUPA. (†) luftstrupe; jfr -pipa, -rör. Linc. Cc 2 a (1640). Hos människan och andra djur kunna allehanda läten åstadkommas medelst den luft, som ifrån lungorne utblåses genom väderstrupen. Bergman Jordkl. 2: 455 (1774). Björkman (1889). —
(3) -SVULST. (†) emfysem; jfr luft-svulst. VetAH 1746, s. 286. Ofta samlar sig luft emellan hud och kött, och när man då trycker på dessa wäderswulster .. märkes ett praszlande ljud. Florman Hushållsdj. 183 (1834). Björkman (1889). —
(6) -SYSTEM. meteorol. (rörligt) system av relaterade väderfenomen. Sverige befinner sig f n mellan två stora vädersystem. Expressen 25/1 1957, s. 28. I årtionden har vi trott att vädersystem är helt kaotiska och att det är omöjligt att förutspå väder mer än ett par veckor i förväg. Nu har amerikanska forskare bevisat att det finns vissa mönster i kaoset som gör det möjligt att få en uppfattning om vädret flera månader i förväg. NTeknik 1998, nr 49, s. 29. —
(1) -SÅG. (förr) sågverk som drevs av vindkraft; jfr -sågkvarn. Risingh KiöpH 93 (1669). Inom det svenska skogsbruket fanns .. sågar, de flesta drivna av vattenhjul. I en del fall fanns också vädersågar. Fatab. 1982, s. 26. —
(1) -SÅGKVARN~02 l. ~20. (förr) vädersåg. Samt inrättadt en hålländsk wädersågqwarn af 42 sågblader, staden til prydnad och des nuwarande ägare til nytta. 2BorgP 7: 21 (1740). —
-SÄCK. (†) till 3: säck för l. med luft; särsk. om magasinsbälg i orgel; äv. till 1, om vindguden Aiolos vindsäck; jfr -blåsa 2, -boll 2. ArkliR 1567, avd. 25. Så at samma wäder lijka som vthi Æoli Wädersäck är inläst. UHiärne 2Anl. 207 (1706). En väderorgel, som hade femton pipor, två vädersäckar af elefanthud och tolf blåsbälgar. Rydberg KultFörel. 5: 55 (1887). Sjödin AspTält 75 (1959). —
(1, 6) -TAK. tak till skydd mot väder o. vind, regntak; skärmtak; numera i sht om provisoriskt väderskydd (av presenning) vid byggnadsarbete o. d. Möller 132 (1745). Vi bygger ställning, vädertak, samt intagsbryggor, m. m. DN 15/11 2008, Bil. s. 19. —
(6) -TECKEN. (väder- 1749 osv. väders- 1611) om föremål l. företeelse i naturen som förebådar viss väderlek; jfr tecken 6 c β o. väderleks-tecken. Forsius Phys. 101 (1611). Jag kunde ej på denna vägen (vid Dalarö) få höra af flera vädertecken, än at då sjön börjar stiga åt stränderna, blir visst nordlig vind, som våra lotsar sade sig veta af gammal förfarenhet. Hasselquist Resa 2 (1749). —
(6) -TJÄNST. (organisation l. institution för) verksamhet som har till syfte att samla in o. tillhandahålla information om vädret; jfr tjänst 3 o. väderleks-tjänst. SvD(A) 11/10 1928, s. 4. Vädertjänsten avser att lämna för flygverksamheten erforderliga uppgifter om väderleken. SoldUndFlygv. 1944, s. 126. —
(3) -TORKA. (numera bl. ngn gg) tr.: (låta) torka i luften (ngn gg äv. till 1: (ut)torka i vinden); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr -torr); äv. intr. Roberg Beynon 225 (1697). Skörden förrättas med skära, bindes och sättes i skyl at vädertorka. VetAH 1758, s. 155. Mur-tegel som väder-torkas. Lund SvarVetA 27 (1766). På vädertorkad och grå sydväst / Ha sillfjäll fast sig bitit. Bååth Allf. 29 (1884). Vädertorkade skinkor. Norrskensfl. 13/9 1946, s. 7. —
(3) -TORR. (†) lufttorkad; jfr -torka. PH 2: 1268 (1736). Vädertorrt tegel. VetAH 1815, s. 55. Ahlman o. Forsman (1885). —
(3) -TRALL, förr äv. -TRALJA. (förr) galler för täckande av skeppslucka avsett att släppa igenom luft; jfr trall, sbst.2 slutet. Så förseer Timmermannen alla understa Luckorne med wädertralljor, och öpnar alla skafferien, durckar (osv.). Siöregl. 1741, 5: B 6 b. —
(3) -TRUMMA. (†) trumma för tillförsel l. avledning av luft, lufttrumma. Lind 1: 1114 (1749). Vädertrumman i blåsmachinen. Åkerman KemTechn. 1: 253 (1832). Gården vilade helt och hållet på stenfot och i denna funnos på långsidorna särskilda vädertrummor. Västerb. 1932, s. 72. —
(1) -TUPP. (numera bl. ngn gg) = -hane. Triewald Lärespån 3 (c. 1710; bildl.). Det lilla templet med dess röda tegeltak och stolta vädertupp. TurÅ 1916, s. 98. —
(1, 3) -TÄT. (numera bl. ngn gg) lufttät; äv.: vindtät. Ett koppar- eller bleck rör, alldeles vädertätt. Polhem ESkr. 3: 155 (c. 1705). Radiohytten (på fartyget) skall vara vädertät. SFS 1932, s. 1171. —
(5) -UPPSTIGNING. (†) = -uppstötning. Efter middagarne plågades han mycket af väderupstigningar under bröstet, hvaremot han ofta begärde hjelp. VetAH 1790, s. 294. NordMedArk. 1881, nr 13, s. 5. —
(5) -UPPSTÖTNING. (†) uppstötning av gaser; jfr -uppstigning. Florman Hushållsdj. 120 (1834). Buken blef spänd och hon hade rikliga väderuppstötningar. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1891, s. 46. —
(6) -UTSIKT~02 l. ~20. jfr utsikt 2 a o. -prognos o. väderleks-utsikt; i sht i pl. SvD(A) 20/5 1910, s. 11. Och hur ser väderutsikterna ut? – Det ser bra ut, tycker jag. Det är möjligen på söndagen som det kan komma några millimeter regn. EskilstKurir. 17/6 2016, s. 6. —
(1) -VARV. (†) virvelvind; jfr varv, sbst.2 1, o. -virvel. VarRerV A 4 b (1579). Så är thet: Snöö och Regn med åskia, blixt och dunder / Och tusend wäder-hwarf i nedre lufften hörs. TRudeen FägneSång. B 2 a (1696). —
(1) -VINGE. (numera bl. tillf.) särsk. om väderkvarnsvinge; jfr vinge, sbst.2 2 e. Man (ser) .. om ett starckt blåswäder kommer, huru thet rår .. drifwa hela wäderwingen omkring på en Qwarn. Swedenborg RebNat. 1: 16 (1719). —
(1) -VIRVEL, förr äv. -VÄRVEL. (numera bl. ngn gg) virvlande luftström, virvelvind; äv. i bildl. anv.; jfr -varv. Hebr. 12: 18 (NT 1526). Turbo, en wederhuirfuel, som är itt hastigt wädher, huilket .. wthbrister medh stoor kraft, och tuinnar sigh omkring, medh en kraftigh fart igenom wädret. Forsius Phys. 138 (1611). Vetenskapens Juno .. drog ostörd sina cirklar och ordnade sina stjernor, utan att .. rubbas hvarken af politikens väderhvirflar eller fåfängans vädersolar. Wallin Vitt. 2: 348 (1837). —
-VISARE.
1) (numera bl. ngn gg) till 1: vindvisare; jfr -flöjel. Hoffman Förnöjs. 328 (1752). Den för sin inskränkthet namnkunnige sonen .. som ej kunde begripa huru vädervisaren visste hvad väder det blåste. Wieselgren SvSkL 4: 538 (1848).
3) (numera bl. tillf.) till 6, om anordning l. instrument som används för att förutspå väder l. kommande omslag i väderleken o. d. Block MotalaStr. Dedik. 6 (1708). Man wet, huru en wäderwisare görs: man tar ett rep eller sena och hänger en sten uti ändan; är det en sena, så blir hon längre i wått wäder men är repet af lin, blir det kortare. Linné Diet. 2: 228 (c. 1750). Om den bekante vädervisaren, barometern, säger en kunskapsrik man: tre fjerdedelar af året är han osäker och en fjerdedel falsk. NerAlleh. 17/2 1886, s. 4. —
-VÄXLING.
1) (utom i ssgn väderväxlings-maskin numera mindre br.) till 3, i fråga om tillförsel av frisk luft: luftväxling, ventilation. Twenne ting förolämpa Grufworna mycket, Watnet och Wädret, det ena med förmycket tillflytelse, och det andra med stillastående. Derföre fordras till det förra en stark watudräkt, och till det andra en god wäderwäxling. UHiärne Berghl. 443 (1687). Helmfrid Holmen. 195 (1954).
2) till 6: förändring i väderleken; äv. i bildl. anv., om (tvär l. hastig) förändring l. omsvängning av annat slag, särsk. dels i fråga om sinnesstämning l. humör o. d., dels om åsikt l. inställning; jfr -omslag. SmålHembygdsb. 4: 21 (1749). Den politiska vädervexlingen. Crusenstolpe Mor. 3: 49 (1841). Monarkens lynne undergick samma obehagliga vädervexling. Crusenstolpe CJ 2: 367 (1845). SMHI:s prognos för den kommande veckan i Göteborgsområdet larmar om rejäla väderväxlingar – till det kallare. GT 8/2 2011, s. 8.
Ssgr (till -växling 1): väderväxlings-maskin. (förr) maskin (i sht på fartyg) för tillförsel av frisk luft. HdlCollMed. 15/7 1742. (Förrådsrummen) skola .. friskas genom vädersegel och vädervexlings maschiner. ReglFl. 1834, 1: 162.
-stoll. (†) dagort för tillförsel av frisk luft; jfr stoll, sbst.2 3. Efter de förnemsta ändamål, hvartil stollar drifvas, erhålla de ock stundom särskilta namn, såsom: Väderväxlings- Malmfordrings- eller Vattustollar. Rinman 2: 844 (1789). Heinrich (1828). —
(3) -ÅDRA. [jfr t. luftader; pulsådror uppfattades tidigare ss. luftförande, jfr artär, blod-åder] (†) om pulsåder. VarRerV 6 (1538). Puls ådra, Lijff ådra, Wäder ådra. Linc. G 2 b (1640).
B (†): VÄDERS-BLÅST, -TECKEN, se A.
Avledn.: VÄDERAKTIG, adj. (†) till 3, 5: som innehåller l. består av gas; gasformig. Forsius Phys. 219 (1611). För Wärck vti lefren, som härflyter vtaf kiöld och wäderachtig fucktighet. Roberg Beynon 124 (1727). —
VÄDRIG, adj. (†) till 3: som innehåller l. består av luft; äv. bildl. Slijka wädrige particler och ångor. UHiärne 2Anl. 154 (1706). Sjöberg Irving BrMust. 32 (1827; bildl.).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content